Henrik Forsberg visar hur han spolar rent flödesmätaren.
Stefan Melin visar runt i reningsverkets byggnader
Kattunge kom med avloppsvattnet Många konstiga saker har hittats i avloppsvattnet. — En gång fick jag upp en katt, säger Stefan Melin, tidigare anställd som drifttekniker och produktledare på Molkoms reningsverk.Regeringen har nu hårdare krav på vattnet som släpps ut i sjön.
R
eningsverket ligger vackert belägen intill Molkomssjön. Här förväntas ligga ett mysigt strandcafé där man kan njuta av en kopp kaffe och en god kaka. Sedan 70- talet har reningsverket haft sin byggnad på den vackra platsen. Inte långt ifrån ligger den allmänna badplatsen. På parkeringen står Stefan Melin som i dag produktionsledare över driftgruppen i Karlstad kommun. Han åker ut till Molkom
regelbundet för stöd och hjälp till drift i processen. – Troligtvis byggdes reningsverket för det redan fanns en pump här, säger Stefan och tittar ut över tomten. Han går vidare till en av byggnaderna som visar in till personalrummet. Där inne doftar nybryggt kaffe. – Förr var det badförbud här i Molkomssjön på grund av alla föroreningar som släpptes ut. Nu finns det så mycket krav från myndigheterna att vattnet
kan används till både fiske och bad. – Men det är inte en optimal badsjö då botten består av mycket dy, fortsätter han. Han berättar vidare att Molkom har fyra pumpstationer som tillhör Molkoms tätort. Varje pumpstation transporterar vattnet vidare till reningsverket. Vid varje pumpstation hör också ett bräddutlopp. – Det är bräddutloppet som hjälper till att släppa ut vattnet då pumparna
inte hinner med, vid till exempel mycket regn. Reningsverket består av tre byggnader. I det första huset finns den mekaniska delen. Det andra personalrummet och det tredje den biologiska och kemiska delen. Upphittade saker Medan Stefan pratar vidare om pumpstationerna kommer Henrik Forsberg in i rummet. Han har jobbat fyra år som drifttekniker vid Molkom reningsverk. Hen-
rik häller upp en kopp kaffe och lutar sig mot köksbänken för att lyssna när Stefan berättar vad som hittats vid gallerrensningar. – Det vanligaste som spolas ner i toaletterna, förutom bajs och toapapper, är snus, tops och bindor, säger Stefan medan han tittar på Henrik. – Jag fångade upp en tygkasse en gång full med underkläder, jag förstår inte riktigt hur de fått ner det i toaletten, tillägger Henrik De fortsätter samtalet om
Här gallras matrester, toapapper och bajs upp igenom gallerrensning vad som hittats i avloppsvattnet genom åren. Allt från dukar, skjortor och akvariefiskar. – Det största jag fångat upp här på reningsverket är en katt, säger Stefan och visar med sina händer att det rör sig om en liten kattunge. Hur den kom dit har han ingen förklaring på. – Den kan ha kommit med dagvattnet då vattenrören inte är avskilt med varandra.
prosessen Efter ett tag går Stefan vidare till den första byggnaden som kallas mekaniska reningen. Det är ett litet rum som luktar sopor. Han går upp för en trappa och pekar på ett gallergolv som snurrar runt. Här nere kan man se skräp som gallras bort, säger Stefan och pekar på avfallet. I gallret kan man se hushållssopor som följt med hushållsavfallet blandat med bajs och toapap-
per från avfallsvattnet. Det överblivna skräpet körs vidare till Heden och omvandlas till fjärrvärme. Därefter åker vattnet mot sandfånget där tyngre partiklar som inte fångats upp i rensningsgallret sjunker till botten. Det kan till exempel röra sig om sand. Stefan går vidare rakt över gården till det tredje huset. – Huset kallas den biologiska och kemiska reningen, säger Stefan och öppnar dörren till byggnaden. Där inne syns två stora
Skillnaden på vattnet mellan den mekaniska och biologiska processen. bassänger där vattnet från den mekaniska reningen kommer in efter gallringen. I den första bassängen sker luftningen och syresättning av vattnet. Där äter mikroorganismer upp det resterande materialet i vattnet som till exempel avföring. Därefter ska mikroorganismerna och slammet skilja sig från vattnet genom att slammet åker till botten och vattnet åker vidare. – För några år sedan fanns det en del metall i slammet
från pumpstationen som låg vid industriområdet, men nuförtiden är värdena bra, säger Stefan och tar fram en karta och pekar ut var pumpstationerna ligger. Det renare vattnet fortsätter sedan mot en kemisk behandling. I den kemiska reningen droppas en kemikalier som ska ta hand om olika föroreningar framförallt fosfor. – När sedan vattnet är renat släpps det ut i Molkomssjön. Slammet hämtas av
en slambil och blir senare biogas och resterna blir till gödsel. avslutar Stefan Melin. I framtiden siktar de på en ny kemisk rening och en ny slamavlastningsutrustning.
ANNA HERNSTRÖM