Lika 2013 by Molkoms tidning

Innehåll DIGITALT

Redaktionen

4. Med datorskärmen som fönster mot världen 8. ”Det finns inte alltid en god ton, men ordet är fritt” 11. Visioner om ett gott samspel 12. Många vägar till kunskap 14. Generationernas brister

LÄRA 16. ”Bli vän med din diagnos”

Daniel Rasmusson Chefredaktör

Tim Sterner Bitr. Chefredaktör

Karin Jonsson Layoutansvarig

Josef Wiklund Bildansvarig

Saga Bard Textansvarig

Jerry Andersson Reporter/fotograf

Katri Melander Reporter/fotograf

Linéa Segall Reporter/fotograf

Ted Andreasson Reporter/fotograf

Fredrik Narvelid Reporter/fotograf

Joanna Halvardsson Maurits Larenas Reporter/fotograf Reporter/fotograf

20. På lika villkor i skolan 22. Bokstäver, frustration och rörelse 25. Att läsa är att lära 26. Är det viktigt att läsa högt för små barn?

LÄSA 28. ”Språk är en brygga mellan människor” 30. Övernaturligt drar läsare 32. Hur tänker du när du skriver för ungdomar 33. Brott inspirerar skrivandet 34. Mer underhållning än sanning 35. Tystnad får folk att prata 36. Killar läser allt färre böcker 38. Zlatan lockar till läsning 40. Genustänket glöms ofta bort 44. All litteratur har en politisk botten 45. ”Jag fick idén från mina döttrar”

HAT 48. Det skavande hatet 50. ”Att ge ifrån sig makt är nog jobbigt” 56. Nättroll hotar demokratin 58. ”Feminism är inget tyckande, ingen åsikt” 60. Hoten – ett slag mot demokratin 62. Hoten kan leda till tystnad 64. Samhällsklimatet ger avtryck i Filipstad

FÖRTRYCK 68. Projektledaren stärker radiojournalistik 70. Han ryktades vara död

GEMENSKAP 72. Idrott skapar samhörighet 74. Idrott – på gott och ont 77. Till varje pris 78. Kyrkan är stabil när det gungar 80. ”Jag blev inte accepterad” 82. Segerramsor i församlingen 83. Att andas in och andas ut

Gabriel Tjulander Reporter/fotograf

Mimmi Lundin Reporter/fotograf

Redaktören har ordet

Du orkar bry dig

sida 12 Många vägar till kunskap

>>> Du vet mer om demokratin än vad du tror. Jag

lovar! Däremot är du kanske inte medveten om det. Men det gäller att hitta de ingångar som är intressanta, för demokratin sträcker sig över en massa olika områden som styr vår vardag. När läsarna väl är medvetna om hur stort område demokratin täcker, tror jag intresset blir ännu större än vad det varit tidigare. För då kan de hitta lusten att läsa och diskutera något som fångat deras uppmärksamhet. Några av de fenomen vi har haft ambition att ta upp, handlar om vad unga läser och hur det påverkar dem. Statistik visar på att unga killar läser allt mindre. Varför har det blivit så? Även områden som hot och hat mot journalister och andra publicister tas upp. Människor som vågar stå upp och skriva om ämnen som berör blir dagligen hotade till livet. Ett annat ämne – som jag tror många personer kan känna igen sig i – är hur samhället går från analogt till digitalt. Surf- och läsplattor blir populärare, och många delar med sig av sitt liv i sociala medier som Twitter, Facebook och bloggar. Där kan folk få sina röster hörda oavsett etnicitet, kön och sexuell läggning. Men är all öppenhet positiv? Och vad gör den med demokratin? En sak är säker, människor blir lätt intresserade av något som fångar deras uppmärksamhet. Det tror vi demokratin gör. Det gäller bara att du orkar bry dig.

sida 22 Bokstäver, frustration och rörelse

sida 36 Killar läser allt färre böcker

sida 58

”Feminism är inget tyckande, ingen åsikt”

Sid 72

sida 70

”Han ryktades vara död”

Lika är ett magasin om demokratisk utveckling gjort av Journalistlinjen på Molkoms Folkhögskola 2013.

Daniel Rasmusson Chefredaktör

Lika är en bilaga till Molkoms Tidning, www.molkomstidning.se Kontakt: 070 313 11 28 Mail: redaktion@molkomstidning.se Ansvarig utgivare: Helena Söderqvist

Med datorskärmen som fönster mot världen Text & foto: Tim Sterner

Bloggmediet är en öppen åsiktskanal. En av användarna är 18-åriga Amanda Wikström från Karlstad, som ligger bakom den populära skönhetsbloggen Get gorgeous. − Jag kände att jag ville dela med mig av mitt intresse, förklarar hon.

tt nästintill kusligt lugn omfamnar det lilla området Stodene i Karlstad denna eftermiddag. Vinden stryker sig varsamt längs radhuslängornas fasader. I ett av dessa hus bor 18-åriga Amanda Wikström, som i kontrast till radhusen är ganska unik. Hon driver nämligen en av Karlstads mest lästa bloggar, Get Gorgeous. Hon öppnar ytterdörren med ett välkomnande leende, och hälsar med ett stadigt handslag. Hon berättar att hon egentligen ska vara på en näringslivsdag med sin ekonomiklass från Tingvallagymnasiet i Karlstad. Det var inte obligatoriskt, så hon valde att gå hem tidigare. ”Jag vill ha mer” Husets interiör är övervägande vit, och trots att inga lampor är tända ges intrycket att hela nedervåningen är upplyst. – Det är alltid ganska ljust härinne, konstaterar Amanda och slår sig ned vid vardagsrummets vita matsalsbord. Intill henne ligger en nätt rosa laptop som, likt hon själv, får omgivningen att blekna ännu mer. Amanda räds inte att synas. Genom sin blogg når hon dagligen ut till omkring 500 läsare. Det placerar henne i toppskiktet av Bloggportalens lista över mest lästa bloggar i Karlstad, inom den privata kategorin. Men hon imponerar inte på sig själv. – Jag vill ha mer, säger hon. Konstaterandet lockar henne till skratt. I takt med att skrattet dör ut är det som att hennes ansikte töms på färg. Hennes sorg-

lösa sätt övergår plötsligt i ett påtagligt allvar. – Jag är målmedveten, men jag tror kanske inte så mycket på mig själv. Tur och bra innehåll Det har nu gått nästan två år sedan Amanda beslutade sig för att starta sin nuvarande blogg. – Jag hade haft ett tiotal olika bloggar som en kul grej. Sedan växte mitt intresse för smink. Jag kände att jag ville dela med mig av mitt intresse och inspirera andra, förklarar hon. Hennes framgångsrecept bygger på tur och bra innehåll. Hon tror att den exponering hon fått via bloggverktygets hemsida, i kombination med välarbetade inlägg, har gjort henne till en av Karlstads mest lästa. När bloggen växte blev den inte bara uppmärksammad av enskilda individer, utan även av företag. Det händer ofta att Amanda får skönhetsprodukter skickade till sig. Detta är något som hon känner sig lite kluven inför. – Jag har ju makten att påverka företagen när jag skriver om produkterna. Det är bra, men samtidigt lite läskigt. Jag vill inte såga ett företag, men jag vill inte heller ljuga för mina läsare. Det gäller att ta ansvar. Hon sneglar eftertänksamt upp mot vardagsrummets tak med koncentrerad blick. – Skit samma om företagen inte skickar något mer. Jag är hellre ärlig.

DIGITALT

Stort medium, stor roll Det märks att Amanda är mån och medveten om sin målgrupp, som utgörs av unga tjejer. Med stort engagemang förklarar hon att hon försöker tipsa om budgetprodukter som hennes läsare har råd med. Hon tycker att bloggare ska ta mer hänsyn till läsarna. – Stora bloggare som Kenza påverkar unga väldigt mycket. Med åsikter, kläder och sådant. Det är bra att de inspirerar, men det är inte bra om de blandar in för många personliga åsikter. Det ska hållas på en neutral och lätt nivå, förklarar hon. I sina inlägg uppmuntrar Amanda till demokratiska diskussioner genom att efterfråga läsarnas åsikter. Via bloggens kommentarsfält ges alla möjligheten att bjuda på sina synpunkter. Amanda anser att bloggen är ett stort medium, som därmed spelar en stor roll i samhället. Ju större blogg du har desto mer påverkan har du. Populariteten har dock en baksida. Det går inte att göra sig mottaglig för positivt bemötande utan att också göra sig mottaglig för det negativa. – Det händer inte mig så ofta. Men det är alltid oprovocerat. Någon som skriver ”du är ful.” De känner mig inte, så jag behöver inte bry mig, säger hon och rycker lätt på axlarna. Det nötta självförtroende hon inledningsvis antytt att hon bär på syns det nu inga spår av. Hon ger tvärtom intrycket av att vara en stark tjej med skinn på näsan. Tror på en positiv framtid I sitt lilla rum på övervåningen har Amanda ett skrivbord och ett sminkbord, som tillsammans utgör hennes arbetsyta. Härifrån når hon ut till tusentals människor varje vecka. Hon förklarar att vissa inlägg tar en halvtimme eller längre att färdigställa. Men hon menar också att detta är en del av charmen med bloggmediet. Det går att göra väldigt mycket layoutmässigt. – Foto och redigering tar lång tid. Jag gör inte allt samtidigt, utan försöker portionera ut det, säger hon. För en ny besökare på Amandas blogg kan det troligtvis lätt framstå som att hon är blivande make up-artist eller fotograf. Men faktum är att hon har helt andra planer. – Efter gymnasiet blir det nog något mer inom ekonomi, för-

modligen i Stockholm. Sedan jobb, förhoppningsvis. Hon betonar att hon inte vill blogga på heltid, men att hon hoppas att bloggen kommer växa som hobby. Hon tror också att bloggmediet i allmänhet har en positiv framtid. – Det finns fortfarande en uppåtkurva. Om några år kanske andra medier spelar in mer. Exempelvis YouTube, som jag använder i mina videoinlägg. Men bloggarna kommer nog hålla i sig några år till.

Andra välbesökta bloggar i Värmland LILY [LINDA BLOM] Störst i proffskategorin med över 30 000 läsare per vecka. Kretsar kring frisören Linda Bloms vardag med foto, färg och form som återkommande teman. http://lindablom.se STORMVARNINGAR Störst i privata kategorin med över 13 000 läsare per vecka. Psykologen Hans-Gunnar Storm bjuder på en poetisk vardagsblogg med foto i fokus. http://stormvarningar.blogg.se LINAFOTO Näst störst i proffskategorin med över 14 000 läsare per vecka. Följer fotografen Lina Flodins dröm om att bli yrkesverksam fotograf. http://linafoto.blogg.se/ LIFEZONE Tredje störst i privata kategorin med över 10 000 läsare per vecka. Drivs av kostrådgivaren Monique Forslund som bjuder på tips, idéer och utbud inom fitness. http://lifezone.se Källa: Bloggportalen.se

Hanna Rosell:

”Det finns inte alltid en god ton, men ordet är fritt” Text: Tim Sterner

Genom att analysera blogginlägg och kommentarer kan copywritern Hanna Rosell konstatera att bloggare i dag har lika stor makt som journalister.

>>> Hanna Rosell är för närvarande copywriter på en web-

byrå i Karlstad. Hon har en bakgrund som bland annat PR-konsult och kommunikationsrådgivare. Hon ägnar sig mycket åt att bevaka aktuella trender i bloggsfären. Genom verktyg som Feedly, tidigare Google reader, och Meltwater buzz får hon bra blick över vad som händer i bloggvärlden just nu. − Det kan dyka upp 40 inlägg på en dag om en speciell sorts vatten, säger hon. Hon förklarar vidare att hon anpassar bevakningsprocessen efter vilken typ av information hon söker, och analyserar allt ifrån inlägg till kommentarer.

”Facebook-sidor är mycket mindre personliga” Ett demokratiskt verktyg Rosell anser att bloggmediet är ett bra demokratiskt verktyg eftersom många perspektiv kan lyftas fram, och att det hela tiden är öppet för diskussion. Delaktigheten står i fokus. − Det är en bra möjlighet att göra sin röst hörd. Även kommentarsfältet öppnar för diskussioner. Det finns inte alltid en god ton, men ordet är fritt. Hon betonar att det alltid finns en baksida med det digitala rummets öppenhet, och förklarar att extrema forum som Avpixlat använder utrymmet för att sprida fördomar. Men hon menar också att det goda får tas med det onda. − Det är ju en del av demokratin, konstaterar hon.

Foto: Tim Sterner

Bloggare är lika viktiga som journalister Genom sitt arbete, och intresse för kommunikation, märker Rosell tydligt att bloggar har en enorm påverkan. Inte minst när det gäller samhällstrender. Enligt henne anser många företag att bloggare är lika viktiga som journalister för spridning av information. Hon berättar att de största bloggarna har fler läsare än många tidningar. Hon tror att det kan bero på att läsaren utvecklar en närmare relation till bloggaren, då denna ofta delar med sig mycket av sin vardag.

Rosell förklarar vidare att vissa företag erbjuder bloggare betalning för att skriva om produkter, vilket hon ställer sig kritisk till. − Vissa får så kallade sponsrade inlägg. Där tycker jag att man är ute i ett gränsland. Jag skulle inte rekommendera en bloggare att göra det. Det är samma sak för journalister. Det gäller att tänka på det etiska.

”Människor gillar att meddela sig”, säger Hanna Rosell.

Ibland upplever hon det lite problematiskt att så många olika röster vill bli hörda på samma gång, eftersom det då kan uppstå ett väldigt brus. Många skilda budskap slåss om uppmärksamhet på samma yta Färre kommentarer En utveckling Rosell noterat sedan hon började engagera sig i bloggmediet är att det dyker upp allt fler nischade bloggar, som behandlar specifika ämnen. Några populära ämnen just nu är träning, inredning och matlagning. Något som det dock inte dyker upp mer av är kommentarer från läsare. − Många upplever att de allt mer sällan kommenterar andra, och att de själva också får färre kommentarer. Detta kan delvis bero på att många läser via smartphones på bussen, och att det är svårare att kommentera via mobila enheter. Det gör att folk prioriterar läsningen, säger hon. Här sker alltså en krock. Samtidigt som det mobila gör information mer tillgänglig, hämmar det också delaktigheten genom att försvåra kommentarsfunktioner. I den bemärkelsen fungerar mobila medier både främjande och hämmande för den digitala demokratin. ”Det är viktigt att visa respekt för bloggarna” Rosell anser att bloggmediet tjänar på det personliga tilltalet. Det är bland annat detta som skiljer det från andra sociala medier, och gör att det lever kvar. – Facebook-sidor är mycket mindre personliga. En blogg fungerar även mer grafiskt, säger hon. När hon blickar framåt tänker hon sig att bloggare kommer att få allt mer makt. Inte minst gentemot näringslivet. – Parallellt med annonseringar vill företagen nå ut till bloggare och journalister. Bearbetningen ser likadan ut för båda grupperna. Det är viktigt att visa respekt för bloggarna.

Vad är en blogg? Blogg (av engelska weblog och svenska webblogg), personlig och öppen dagbok eller logg på webben. En typisk blogg består av regelbundna skriftliga inlägg med personligt hållna iakttagelser och synpunkter på dagsaktuella händelser, vanligtvis med länkar till relaterade webbsidor, artiklar och bloggar samt ibland med bilder och/eller videor. Källa: Nationalencyklopedin

E-boksutlåning dyr affär Intresset för att låna e-böcker och e-ljudböcker ökar. Samtidigt tvingas många bibliotek att minska det tillåtna antalet lånade böcker per vecka. Bibliotek Värmland har sänkt nivån från tre titlar i veckan till en. Orsaken till detta är att det blir för dyrt, då biblioteken för varje utlånad titel får betala 20 kronor till förlagens leverantör. Svensk biblioteksförening anser att SKL, organisationen för Sveriges kommuner och landsting, måste ta ansvaret som förhandlare mellan de kommunala biblioteken och förlagen. Madeleine Sjöstedt, ordförande i SKL:s kultur- och fritidsberedning, har enligt biblioteksföreningen uttalat att det nu förs interna diskussioner om e-boksutlåningen mellan SKL och kommunerna. Målet är att nå en gemensam ståndpunkt som skickas vidare till förlagsbranschen.

Communities i massor

r 1996 startade entreprenören Rickard Ericsson Europas första digitala mötesplats, eller community som det nu oftare benämns. Mötesplatsen, som hette StajlPlejs, fick två år senare en utmanare i IT-entreprenören Andreas Harnemos community Skunk. Fram till att StajlPlejs bytte regi, och döptes om till Lunarstorm år 2000, var Skunk landets

största community. Båda giganterna lade ned under 2010, men har engagerat miljontals människor genom åren och banat väg för mängder av andra communities som exempelvis Sockerdricka och Helgon. Det dyker ständigt upp nya communityn med olika nischer, som ger människor möjligheten att diskutera sina intressen.

Flashback verktyg för journalister Sedan starten 2000 har internetforumet Flashback blivit en av landets mäktigaste digitala samlingsplatser. Flashback har i dag så stor påverkan att en diskussionstråd om våldtäkterna i Bjästa nominerades till journalistpriset Guldspaden 2011. Samma år tillföll även Sveriges Radios journalistpris Medieormen en diskussionstråd som avslöjade naturfotografen Terje Hellesøs manipulering av bilder. Men Flashback har också varit föremål för mycket negativ kritik till följd av den ofta vassa tonen. Personangrepp hör till vanligheterna bland kommentarerna. Men det kan konstateras att forumet ger en bra bild av demokratins många ansikten. Alla kommer till tals.

DIGITALT

Visioner om ett gott samspel Text: Ted Andreasson

Ann Englund har jobbat som lärare i över 30 år. Hon har upplevt utvecklingen som lett till att mycket av undervisningen i dag är digital. – Skolan måste anpassa sig efter omvärlden. Vi lever i en värld där tekniken styr, då måste det även bli en del av undervisningen.

>>> Solens strålar tränger in genom de höga fönstren i

Tingvallagymnasiets salar, och skapar ett rutmönster på det kalla och matta stengolvet. Ljudet av klackar och dialog ekar mellan väggarna i de långa korridorerna som går precis utanför. Ann berättar att alla elever på skolan har en egen bärbar dator som fungerar som deras arbetsredskap. Alla arbeten finns i datorn och den ska de alltid ha med sig till lektionerna. – Problem uppstår när eleven glömt att ta med sin dator till lektionen, säger hon. Det finns både negativa och positiva aspekter. Fördelen är att alla elever har samma grund att utgå från när det gäller arbetsredskap. Det negativa är att det ibland blir svårt att hålla fokus på rätt saker. – Det märks speciellt bland våra förstaårselever. Ann jobbar med sitt kroppsspråk och visar tydligt att det är en dialog mellan lärare och elever som är det viktigaste. Det är genom en diskussion som de förstår varandra. När läraren förbereder en digital genomgång innan lektionens start minskas elevernas möjlighet till delaktighet. – Det är ett tydligt exempel på att det analoga fortfarande spelar en viktig roll. Genom att diskutera saker ska vi tillsammans forma undervisningen så det känns rätt för alla, förklarar Ann.

Bristande kompetens Alla lärare på skolan arbetar mot en plattform som heter It’s learning där de delar med sig av information och idéer kring olika projekt. Genom att de digitala läromedlen ger så mycket frihet och val kan det bli svårt att hitta lämpliga övningar, tycker Ann. I engelskan är många av dem inte anpassade för elever med svenska som modersmål. Därför går det inte alltid att använda dem i undervisningen. – Det finns mycket ord och grammatik att öva på, och det är bra. Det bidrar till individualisering, förutsatt att vi som lärare hittar ett material som uppfyller kraven, det är dock inte alltid så lätt. Enligt Ann är det fortfarande problem med att få in det digitala som en naturlig del av vardagsundervisningen. I dag får lärarna en allmän utbildning om hur datorn fungerar som redskap och förväntas sedan att involvera den i sin undervisning. Det krävs mer än så för att det digitala ska ta en roll som förstärker och underlättar undervisningen. – Vi behöver specifik kompetensutbildning inom vårt ämne. Först då kan vi använda de digitala läromedlen för att skapa en mer effektiv och rolig undervisning med god variation. Det i sin tur ökar motivationen hos eleverna, säger hon.

Många vägar till kunskap Text: Ted Andreasson

Alla människor är olika, och så även eleverna bakom skolbänken. Därför krävs det att varje elev får sin undervisning anpassad efter just sitt specifika behov. – Det ska vara enkelt att individualisera undervisningen, säger läromedelsutvecklaren Cecilia Augutis.

>>>Cecilia Augutis har många års erfarenhet inom

läraryrket. I dag arbetar hon med att ta fram läromedel som ska underlätta i undervisningen. Enligt henne måste det finnas olika alternativ med olika ingångar. Vissa är i mer behov av hjälp än andra och halkar då efter redan från start. – Det digitala läromedlet gör det möjligt att forma studiemetoden efter den enskilda individen. Genom att det erbjuder många sätt att lära sig kan inlärningen få en god variation. Eleven kan själv välja vilken väg den vill gå för att nå målet. Cecilia berättar att ett exempel på hur en arbetsmetod kan gå till är en blandning mellan text- och ljudbok som Foto: Ted Andreasson

”Intresset för läromedelsutveckling är stort”, säger Cecilia.

DIGITALT

sedan följs upp av en diskussion. Att hitta i texten är enkelt med hjälp av sökfunktioner. Det finns även glosor och grammatik som komplement till texten. Eleven kan öva på just det den behöver. Datorn rättar eleven direkt och ger denne feedback som ökar förståelsen. Textboken gör det möjligt för de som har lässvårigheter att ta till sig texten. Med facit i anslutning till texten får eleven förklaringar som gör att den på ett lättare sätt kan sköta sina studier på egen hand. Det syns inte heller på samma sätt om man har extra övningar eller liknande på sin dator eller surfplatta. De som har det svårt av olika anledningar kan därför träna mer utan att bli speciellt utpekade. – Det täcker fler behov och minskar risken för utanförskap, säger Cecilia. År 2012 hade drygt 90 procent av Sveriges hushåll tillgång till internet, enligt Statistiska centralbyrån. Men familjens ekonomi kan fortfarande spela en avgörande roll. Internet kan därför inte ses som en självklarhet i alla hem. Cecilia berättar att det i demokratiuppdraget står att skolan ska ge förutsättningar så att alla elever har samma möjligheter. Om skolan kan ge eleverna datorer eller surfplattor att använda sig av utanför skolan är en ekonomisk fråga. Skillnaden mellan skolor och kommuner runt om i landet skapar stora orättvisor. – Det är en fråga jag skulle vilja diskuterades inom rikspolitiken, säger Cecilia.

”Det är ett otroligt stort steg i rätt riktning” Ett ökat ansvar Hon tror också att det är just ett samspel mellan det analoga och det digitala som krävs för att uppnå det bästa resultatet. De nya läromedlen som hon har varit med och utvecklat innehåller båda delarna. Läromedel ger enbart förutsättningar. Inlärningen sker när eleverna möter varandra i klassrummet och får användning för vad de läst. – Det är vid det mänskliga mötet de lär sig på riktigt. Då får de

använda sig av det de läst i en diskussion. Eleverna får ta ansvar och göra aktiva val i sina studier. I frågor kring eleverna är det viktigt att deras egna röster blir hörda, speciellt i frågan om vilken riktning de ska ta för att nå dit de vill. Genom att exakt samma information som står i böckerna finns online så har eleverna tillgång till sitt material var som helst, det är bara en internetuppkoppling som krävs. – Det är ett otroligt stort steg i rätt riktning, både för demokratin och för undervisningen. Det känns jättebra, säger hon. Även lärare kan dra stor nytta av de digitala läromedlen. Cecilia förklarar att lärarna med dessa sparar mängder med tid genom att inte behöva kopiera och rätta elevernas arbeten på samma sätt som tidigare. Lärarna kan i stället fokusera mer på planering, konstruktiv feedback och att skapa diskussionstillfällen. – Det är inte bara en breddad studieteknik som utvecklas genom detta. Det bidrar även till en bättre miljö när all produktion och användning sker via dator. Naturens resurser är inte längre ett måste till lika stor del.

Fakta läromedel Läs mer på: www.skolverket.se www.framtidenslaromedel.se www.liber.se Digitala läromedel: Surfplattor Datorer Datorprogram Ljudböcker Analoga läromedel: Penna Papper Overheadapparat Tryckta böcker

Generationernas brister Text: Ted Andreasson

Carl, Frida och Oscar är elever på Tingvallagymnasiet i Karlstad. De går andra året och har intresserat sig i frågan om digitala läromedel. – Allt är mycket smidigare. Det är trist att alla lärare inte fattar hur det fungerar, säger Oscar.

>>> Det märks att de har många åsikter för de avbryter och

fyller ständigt i varandras meningar. – Det är skönt att slippa skriva med penna och papper. Allt material är samlat på samma plats. Jag kan istället koncentrera mig på vad läraren faktiskt säger och ta till mig det direkt, säger Carl. Genom att alla elever och lärare jobbar mot samma plattform är det enkelt att dela information med varandra under lektionerna. Men det är inte alltid lätt att fokusera på rätt saker, det vet Frida. – Jag hade jättesvårt att hålla mig till arbetet förut. Jag vet att många av mina vänner också hade det. Att ha Facebook och bloggar så lättillgängligt gjorde att jag hamnade där när ämnet var ointressant och jag inte orkade koncentrera mig, berättar hon. Många av lärarna har inte den kompetens som krävs för att blanda in det digitala i undervisningen. Frida tycker att de ibland väljer att inte se hur effektivt det kan vara. – Det känns som att vi elever oftast kan mer än lärarna, så ska det ju inte vara, säger Oscar. Det kan vara en generationsfråga, menar han. I elevernas

vardag är de ständigt omgivna av datorer, surfplattor och smarta telefoner. Det faller sig naturligt för dem att förstå hur de ska användas. Variationen på arbetsuppgifter ökar och genom video, bild och ljud kan en presentation eller diskussion bli mer effektiv. Om lärare ska undervisa i dagens skolmiljö borde det vara deras plikt att lära sig anpassa undervisningen, anser Carl. – Att blanda in digitala läromedel förstärker bara skolan och lärarens roll, säger Frida. Vissa lärare klarar av att blanda läromedel på sina lektioner. Då blir genomgången oftast spännande och arbetssättet roligt, tycker Carl. Det kan vara att spela in en video eller sätta ihop ett bildspel till en presentation. Det ger ett helt annat liv till arbetsuppgifterna. Han tycker att miljön utanför skolans väggar blandas in och ger en realistisk känsla som ligger i nuet. Alla lärare borde sträva efter att skapa en roligare undervisning som hänger med i utvecklingen. – Vi elever har krav på att lära oss, det har lärarna också.

Digitalt Inga kommentarer

llt fler nyhetssajter stänger ned eller begränsar sina kommentarsfält. Aftonbladet tillåter bara kommentarer på knappt hälften av artiklarna på sajten. Expressen går samma väg och stänger möjligheten att kommentera artiklar i realtid, medan Metro och Dalarnas tidningar håller sina kommentarsfält öppna.

De driver upp försäljningen Zlatan och Steve Jobs gav e-boken ett uppsving. Drygt 81 000 e-böcker laddades ned under 2011, vilket är tre gånger mer än förra året. Men jämför vi med USA, där e-boken utgör 10 procent av den totala bokförsäljningen, är det bara en promille av Sveriges bokmarknad.

Foto: Freepik.com

Instagram är ett oerhört populärt socialt medium som används av miljontals människor världen över. Dock kan det sociala mediet få en negativ påverkan. I Göteborg under 2012 skapade två tjejer – 15 och 16 år gamla – ett konto på Instagram, där de la ut bilder på killar och tjejer som hängdes ut som ”slampor” och ”horor”. I år har ett nytt fall blossat upp, där tre tjejer dömts till 30 timmars ungdomstjänst, och en fjärde till 25 timmar i Borås Tingsrätt. Dessutom ska de betala totalt 35 000 kronor till tre målsägande.

Anders Broqvist sprider kunskap om sin funktionsneds채ttning via sitt skapande.

LÄRA

Anders Broqvist:

”Bli vän med din diagnos” Text: Joanna Halvardsson

I högstadiet fick Anders höra av sin lärare att det aldrig skulle bli något av en sådan som honom. I dag är han poet, författare, artist, projektledare och har precis gett ut sin fjärde bok. Nu ser han sin ADHD-diagnos som en stor styrka för sitt skapande.

I Foto: Thomas Strandberg/Press

dag är Anders Broqvist 32 år och bor i Hagfors. Han jobbar som projektledare i olika kulturprojekt, samtidigt föreläser han i skolor om livet med ADHD och berättar om sitt skapande. − Det är viktigt att visa människor att bokstavskombinationer inte är en begränsning, utan med rätt ingång och synvinkel är det en möjlighet och en superkraft. En hyllning för kulturen Han uppträder under namnet Ismael Ataria. Namnet kommer från när han spelade i ett synthband och har hängt med sedan dess. Ismael är från Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Ataria från tv-spelet Atari. Två saker som påverkade honom mycket som ung. – Det är en hyllning till den kultur jag känner. Där inga skiljetecken finns mellan dem. Där till exempel tv-spel och punk är lika mycket kultur som Ingmar Bergman och klassisk musik. Jag behöver båda sidorna för att bli en rik människa.

ADHD är en styrka I dag har han lärt sig att hantera sin ADHD och använda sig av styrkorna den för med sig i det han arbetar med. − Tack vare min diagnos har jag ett sätt att fokusera på saker och ett driv som många andra inte har. Den är en dörröppnare för nya världar som andra oftast inte ser, förklarar han. Det syns i hans ögon hur stolt han är över sin diagnos. Han har precis gett ut sin fjärde bok, som är en diktsamling med namnet Bokstavsängeln – asfalt, stjärnor och allt däremellan. Där skildrar han bland annat den jobbiga skoltiden.

”Med rätt möjligheter kan bokstavskombinationer vara en superkraft” − Det är skönt att ha fått en förklaring, jag har fått ett svar på varför jag är som jag är och fått en verktygslåda för hur jag ska hantera jobbiga situationer, säger Anders.

Högstadiet var ett kaos Redan som barn kände han sig annorlunda och tyckte att han inte fungerade som andra barn i sin omgivning. − På kvartsamtalen i skolan sa alltid lärarna att jag var lite inåtvänd och besvärlig, säger han. Han fick sin diagnos i lågstadiet, men det var inte förrän i högstadiet som han kände av den på riktigt. − Det var kaos. Allt ställdes på sin spets och jag passade inte in någonstans. I den åldern krävs det så mycket av en och det är en sådan skör tråd för att de ska bli fel, man måste passa in för att inte bli utanför. Anders berättar hur han kände sig osynlig och hur jobbigt han tyckte att det var. − Jag önskade att de skulle mobba mig och vara elaka mot mig i stället för då hade de i alla fall sett mig, säger han och sänker blicken. Anders upplever att lärarna hade för lite kunskap om hans svårigheter och inte förstod vad de skulle göra. Han sattes i specialklass för att få extra stöd. − Här satte man allt ifrån skoltrötta elever med lässvårigheter till sådana som mer eller mindre var kriminella. Jag tyckte det var jättejobbigt att gå i så kallad OBS-klass. Jag kände mig särbehandlad och utpekad när jag blev ivägskickad från klassrummet för att gå på mina speciella lektioner, berättar han. Han önskar att lärarna i stället hade sett honom och förstått att han bara behövde lite extra stöd. − Jag hade bara behövt att någon ägnat lite mer tid åt mig. Det var precis vad som hände när han började på gymnasiet i Hällefors. En lärare som såg hans styrkor och hjälpte honom att få en ny infallsvinkel på sin diagnos.

”Jag hade bara behövt att någon ägnat lite mer tid åt mig” I dag ser han sitt skrivande som en livräddare. − Det är som att det går en slang från hjärtat till pennan, och när jag får se det på papper så är det lättare att bära på. För mig är det ett sätt att göra världen mer hanterlig på. Om andra läser det jag skriver är det ett plus, men jag gör det först för att jag ska må bättre, förklarar Anders. Om Anders skulle ge ett tips till en person med ADHD, eller liknande diagnos så skulle det utan tvekan vara: − Skäms inte! Det är ingen sjukdom, det är en tillgång när man lärt sig att hantera den rätt. Bli vän med din diagnos och var stolt.

Foto: Joanna Halvardsson

Skrivandet blev en livräddare Skrivandet har alltid funnits där. Redan som 10-åring sa han att han skulle bli författare och jobba med skrivande när han blev stor. Det var inte förrän i gymnasiet som han fick upp ögonen för poesin som uttryckssätt. Han spelade i ett punkband och insåg att musiken och poesin ligger väldigt nära varandra.

− I mina föreläsningar vill jag visa att poesi inte är något töntigt. Det är lika coolt som att spela i ett punkband, för det är egentligen samma sak, säger Anders och ler. Vid den tidpunkten trodde han själv att diagnosen hade vuxit bort. Det var inte förrän han fick se sig själv på film som han fick ett uppvaknade och insåg att ADHD-diagnosen var något som skulle följa med honom hela livet.

I skolan k채nde Anders sig osynlig, i dag 채r skrivandet hans s채tt att synas.

På lika villkor i skolan Text: Joanna Halvardsson

I dag saknas läromedel som passar barn och ungdomar med Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF. Anledningen är att alla inte kan rättas efter samma mall.

>>> − Det kommer aldrig att göras ett läromedel som kan

säga att det passar alla med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Man kan inte bara utgå från en diagnos för alla personers behov är individuella, säger Olle Palm som är utredare och har gjort en kartläggning av just detta ämne på uppdrag av Specialpedagogiska skolmyndigheten. På ett seminarium på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg redovisade han resultatet. Undersökningen gjordes genom intervjuer med intresseorganisationer och andra med specialkompetens inom området. Foto: Joanna Halvardsson

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar är ett hett ämne, som diskuterades på Bokmässan i Göteborg.

LÄRA

Där framkommer att bilden som flera av de intervjuade har är att det i dag inte finns några läromedel för just denna typ av personer. Andra säger att det totala utbudet av studiematerial är stort, men att endast en liten bråkdel passar för NPF-elever. Samtidigt menar Olle att även om man gör specifika läromedel för en liten grupp med väldigt specifika behov så finns det också andra som kan ha nytta av det. Överlag handlar det om tydlig layout och struktur, och det är viktigt att undervisningen kan anpassas. NPF-elever har inte samma möjligheter i dag Olle berättar att om man tittar på läroplanen så ska eleverna lära sig kritiskt tänkande, att forska själva, leta rätt på material där svaret på lite vagt definierade uppgifter kan finnas. Han menar att det då är hopplöst för många av de här eleverna, för det är just sådana saker de har svårt med. – Läromedlen kan hjälpa till så att de här eleverna kan få någorlunda samma möjligheter som andra att klara skolan.

”Det är viktigt att undervisningen kan anpassas” Olle menar alltså att om du går ur skolan utan att ha klarat målen har du svårare att klara dig vidare i livet. Om du ska kunna vara en medborgare i samhället med samma möjligheter som andra måste du klara skolan i dag.

Anpassade läromedel Men hur ska då läromedlet se ut när behoven ser så olika ut? Det som framkommer i kartläggningen som är viktigt för att läromedlet ska fungera för alla är: • läromedlet ska vara motiverande men samtidigt vara tydligt och ha struktur. Det ska stimulera flera sinnen som i bilder, ljud och via film. • handböcker ska finnas för både elever och lärare. I dag är det brist på handböcker både för elever och pedagoger. • de som finns är stora tjocka böcker man inte orkar ta med sig. Det vore bättre om det i stället fanns några sidor ”att tänka på som pedagog” i varje läromedel.

Hur kan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar visa sig? • svårt att förstå samspelet mellan andra människor och sociala ”oskrivna regler”. • svårigheter med motoriken, svårt att göra vissa rörelser. • impulsivitet, gör saker direkt utan att tänka efter. • svårt att styra över hur man reagerar i olika situationer. Lätt arg och upprörd. • många tankar trängs i huvudet på en gång, svårt att ta instruktioner. • annat sätt att lära sig saker på än det som förväntas i till exempel skolan. • svårt att organisera och planera sin vardag. • tics, rörelser eller ljud som upprepas ofrivilligt.

Bokstäver, frustration och rörelse Text & foto: Katri Melander

På Nyedsskolan i Molkom lär sig barnen i första klass bokstäver och siffror samtidigt som de får röra på sig. Läraren Anette menar att det inte är meningen att barn ska sitta still.

ummistövlar i många storlekar, skolryggsäckar och jackor i olika färger trängs i hallen. Klockan är strax före nio på morgonen och från alla håll kan man höra barnröster och lektioner som pågår. Dörrar är inte något man verkar vilja ha för mycket av på Nyedsskolan. I ett klassrum påbörjas ettornas lektion. Med en kort instruktion från läraren vet alla elever vad det är som gäller, matte eller svenska. De flesta väljer matte. Benjamin som sitter på sin plats intill väggen i främre delen av klassrummet har däremot valt att jobba med svenska, närmare bestämt bokstaven V. En lätt bokstav att skriva tycker han. Benjamin har målat en blå val som sprutar vatten vid sidan om sina

välskrivna bokstäver. Nu ska han bara lista ut några fler ord att skriva som också börjar på V, något som är desto svårare. Han biter koncentrerat på blyertspennan och funderar vidare. X, z och q kommer sist Läraren Anette Frick berättar om hur bokstavsträningen är upplagd. Man jobbar parallellt med fyra bokstäver i taget, två vokaler och två konsonanter oftast. De svåraste bokstäverna som x, z och q är de sista eleverna lär sig. Tanken är att bokstäverna man lär sig under samma period inte ska låta för lika varandra. Ljuden ska inte gå att blanda ihop och de ska gå att bilda lättare ord av dem.

Foto: Katri Melander

Benjamin tycker att bokstaven V 채r ganska l채tt.

Anette Frick jobbar mycket med ordbilder med sina ettor på Nyedsskolan. Foto: Katri Melander Klassen jobbar även mycket med ordbilder, bland annat med hjälp av något de kallar för storböcker. Det är helt enkelt böcker i stort format med enkel text som Anette först brukar läsa högt i samling för eleverna. Sedan hjälper barnen till och alla läser tillsammans.

”För det är bara att göra ett streck så och sen ett till streck” Det är viktigt att barnen får se orden samtidigt som de får höra dem. När de gått igenom boken tillsammans får eleverna med sig samma bok i betydligt mindre format hem i läsläxa. Anette berättar att en av eleverna memorerade en av historierna. Pojken kom sedan tillbaka till skolan och berättade nöjt att hans mamma trodde att han hade lärt sig läsa.

– Det är härligt att man på så sätt kan få känna att man har lärt sig något, kommenterar Anette pojkens lycka med en nöjd nick. Inte meningen att sitta still Vira jobbar också med bokstaven V, hennes egen bokstav som hon är expert på. Efter en lång stunds tänkande kommer hon fram till att R är alfabetets svåraste bokstav och att V är den lättaste. – För det är bara att göra ett streck så och sen ett till streck, förklarar hon. Eleverna i klassrummet pendlar mellan sina egna platser och de bord och skåp där material finns. Anette säger att det inte är meningen att barnen ska sitta still, de flesta barn klarar inte av att vara still för länge. Det är därför bra att de får gå runt och hämta material själva. – På så sätt får de röra sig fritt och lära sig var allting finns.

Att läsa är att lära

LÄRA

Text: Katri Melander

I dag talas det mycket om hur man får sina barn att läsa mer. Föräldrarna Sara och Hanna har en enkel lösning på det problemet. Läs för barnen när de är små och börja med det så tidigt det bara går.

>>> Systrarna Sara och Hanna Ottersten sitter och för ett

lågmält samtal. En barnvagn där Saras son nöjd ligger och försöker ta in världen står i anslutning till kvinnorna. Samtalet förs in på barnlitteratur. Åtta månader och egna böcker Hanna tycker att det är jätteviktigt att man börjar läsa högt för sina barn så tidigt som möjligt. Sara håller med och berättar med en gest mot vagnen att sonen på åtta månader redan har egna böcker som han bläddrar i hemma. Den lille ger ifrån sig ett ljud samtidigt som systrarna förklarar varför det är så viktigt med barnlitteratur. De är överens om att man genom högläsning hjälper barnen att bygga upp sitt språk och sin fantasi. Men att man genom den också ökar förståelsen för omvärlden, dessutom

blir böckerna en naturlig del i livet. Något som underlättar för framtiden när barnen själva ska lära sig konsten. Hemma läser nioåringen nu på eget initiativ och ibland enbart för nöjes skull, något Hanna tycker är oerhört skönt. – Det är så mycket diskussioner om barns läsande nu för tiden och hur man får dem att vilja läsa. Läs för dem, säger Hanna med eftertryck. Bara Barbie blir inte bra Vad man läser för något spelar egentligen inte så stor roll, så länge det är variation på böckerna. Sara menar att det inte blir bra med bara Barbie men att det inte blir bra med enbart Astrid Lindgren heller. En blandning är det bästa. Framför allt är variationen viktig i hemmet. Hon tycker att det blir lite viktigare att litteraturen är noga vald i skolan. Där bör böckerna, genom läraren vara noga utvalda i ett pedagogiskt syfte och de bör beröra genusfrågorna. Hemma handlar det framförallt om att väcka intresset och läslusten hos barnen. Dessutom säger hon, är det lätt att man lägger på sina egna fördomar och värderingar hos barnen om man börjar ha åsikter om vad de läser. Foto: Katri Melander

Sara och Hanna lägger stor vikt vid högläsning.

Hallå där Christina Olin-Scheller som arbetar som docent och lektor i pedagogiskt arbete på Karlstads universitet.

Är det viktigt att läsa högt för små barn? Text: Katri Melander

>>> – Det är jätteviktigt. Bland annat för att det är ett sätt

för barn och vuxna att gå in i fiktionens värld tillsammans. Det är ett sätt att umgås kring böcker och bidrar till barnets läsvana. Och även ett bra sätt för barn att lära sig att förhålla sig till fiktionen samt skapa mening kring texten med hjälp av en vuxen. Lär man sig inte bokstäverna i alfabetsordning? – I läroplanen står det inte angivet hur man ska jobba utan enbart vilka mål man ska uppfylla. Sedan är det upp till läraren

att själv välja metoder som passar bäst för sina elever, därför ser det väldigt olika ut med hur man jobbar. Vissa lär sig alfabetet i bokstavsordning och andra gör på andra sätt. Varför tror du att läskunnigheten i Sverige har försämrats? – Jag tycker att man ska förhålla sig lite tvekande till den. Man ska akta sig för att generallisera. Det stämmer för vissa grupper men inte för alla.

Foto: Cia Edlund/Press

Christina menar att högläsning är ett sätt att umgås med sina barn.

LÄRA

Kan man se någon skillnad på hur man jobbar med läsinlärning landet över, några speciella trender? – Jag tror aldrig att det har gått till på samma sätt på alla platser. Alla har olika metoder för att jobba med just sin klass och på sin skola. Självklart går det trender, varje ny kursplan lämnar sina spår, men det är svårt att generallisera. Vad krävs för att man ska bli en god läsare? – Mycket tid behövs definitiv för att få igång sin läshastighet. Man behöver också möta mycket text och framförallt många olika sorters texter. Finns det något samband mellan att bli läst för och den egna läsförmågan? – Det enda man kan säga är att man oftare blir läsare om man fått böcker uppläst för sig som liten. Hur tidigt ska man börja läsa för barnen? – Så tidigt som möjligt. Redan för bebisen men då är det kanske inte sagan om ringen man väljer utan mer ramsor och kroppslekar.

Fakta Nedåtgående lästrend •

2011 tillsatte regeringen en kommité, Litteraturutredningen, på grund av att lästrenden hos unga gått ned.

•

Den svenska befolkningens läsvanor ligger generellt på en stabil och hög nivå. Däremot var och är fortfarande den nedåtgående utvecklingen hos unga något som oroar regeringen.

•

PISA och PIRLS är internationella studier som undersöker barn och ungas läsförmåga.

•

2011 visade PIRLS att läsförmågan hos svenska fjärdeklassare har försämrats, framför allt när det kommer till faktatexter.

•

2009 visade PISA att nästan en femtedel av de svenska 15åringarna som deltagit inte når upp till basnivån i läsförståelse.

För hur stora barn ska man läsa? – Det finns ju människor som tycker det är roligt att läsa med en vuxen hela livet. Det finns ingen generell guide i det utan så länge stunden är mysig. För en del går det senare över till ljudböcker man kan lyssna på tillsammans. Det finns både vuxna och barn som uppskattar gemensamma läsupplevelser. Spelar det någon roll vad man läser? – Det beror på vad man vill uppnå. Men så länge läsupplevelsen är positiv tycker inte jag det spelar någon roll vad det är man läser.

Maj Bylock:

”Språk är en brygga mellan människor” Text: Linéa Segall

Pigga och kloka ögon dyker upp bakom ytterdörren. Barn och ungdomsförfattaren Maj Bylocks hjärta slår för jämnställdhet och kommunikation. – I böckerna får man insyn i andra människors förhållanden och kan leva sig in i det, säger Maj.

>>> I arbetsrummet trängs Majs alla böcker i bokhyllorna.

Ett stort skrivbord står mitt i rummet. På den uppslagna datorskärmen blinkar texten till det kommande föredraget. Bredvid står två oöppnade läskburkar. Det är grått ute. Regnet hänger i luften. Kontrasten till Majs ombonade upplysta hem är stor. Berättandet kom in tidigt i Majs liv. Hennes morfar berättade historier för henne och pappan läste högt ur böcker. Många av Foto: Linéa Segall

Maj uppskattar respons från sina läsare

LÄSA

Majs berättelser utgår från historia. Hon tror att det dels kan bero på att hon jobbat som lärare men också från hennes uppväxt på Gotland. – Pappa berättade om vikingar som låg begravda. Då tänkte jag att de hade varit människor precis som jag, de hade skrattat, gråtit, och för mig blev de levande på något sätt. Något annat som Maj lägger vikt vid är att skriva om tuffa och självständiga tjejer. – Ja, det har blivit så automatiskt. Jag gillar att skriva om starka tjejer. Jag känner att de var eftersatta förr. Det ligger i blodet att försöka hålla deras styrka framme. Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter är en favorit. Maj tycker speciellt om filmatiseringen. – Filmen innehåller fina skildringar av människor. Rövarna, Skalle-Per och Ronjas mamma är fantastiska. Filmen är underbar och igenkännande i alla de olika rollerna. Idéer och tips Maj berättar att idéerna kan komma när som helst. Hon kan sitta på tåget och har hon då varken penna eller papper har det hänt att hon skriver med läppstiftet på en tablettask. Hon skriver ofta sina idéer på små lappar som hon sedan lägger i en skål. – Till slut kan det ligga tusentals lappar på skrivbordet, säger hon och skrattar. Maj renskriver sedan på datorn och samlar alla pusselbitar för att till slut bilda en historia. – Det är viktigt att ha riktlinjer och kunna svara på frågan om vart berättelsen är på väg. Maj säger också att hon alltid gör en personbeskrivning på sina karaktärer. – Man måste lära känna dem. Om du inte känner till hans karaktär kan han inte handla logiskt. Och bråttom ska man inte ha när man skriver en bok. – Det är som att hoppa höjdhopp, man måste träna. Du kan inte hoppa över den högsta ribban direkt. Börja med att skriva dikter, det behöver inte rimma, och skriv ned dina tankar. Man

skriver inte en bok för att skriva en bok utan för att man har något att berätta. Hon tycker att det är oerhört viktigt att ungdomar läser. – Språk är en brygga mellan människor. Vi lär oss förstå hur andra tänker. Maj menar att mycket av dagens bråk och tvister skulle se annorlunda ut om människor bara kunde förstå andras förutsättningar och villkor. – Men det är människans skyddsinstinkt. Vi är försiktiga. Vi har vissa föreställningar. Men man måste vara beredd på att det kan vara annorlunda. I böckerna får man insyn i andra människors förhållanden och kan leva sig in i det. En lång karriär Det är med varma ord som Maj sammanfattar sin karriär. – Det har varit underbart. Jag har fått jobba med det jag velat. Det är speciellt när man sitter på bion och det sitter ungdomar där som man vet har läst mina böcker men de vet inte hur jag ser ut. Man känner sig ödmjuk. Just nu håller Maj på att renskriva gamla brev. Hon håller även föredrag. Men böckerna finns aldrig långt bort. – En bok är som en kastanj. Någon måste visa barnet att man kan hitta något fantastiskt inuti om man öppnar det hårda skalet, säger hon.

Fakta Namn: Maj Bylock Bor: Karlstad Född: 1931 Några av Majs böcker: Fågelprinsen, Flykten till Järnets land, Solstenen, Häxprovet, återberättat 29 klassiker däribland Robinson Crusoe.

Övernaturligt drar läsare Text: Linéa Segall

Vampyrer, relationer och en växande ondska är starka teman i 2000-talets ungdomsromaner. På Karlstads stadsbibliotek toppar fantasyromanerna utlåningen. Foto: Linéa Segall

I jobbet som bibliotekarie hjälper Christina många unga läsare att hitta nya äventyr att ta del av.

LÄSA

>>> Christina Neu är barn- och ungdomsbibliotekarie på

Karlstads stadsbibliotek. Hon berättar att fantasy är väldigt populärt i dag. – De ligger ju rätt i tiden. Det är trendigt med övernaturligt. I dag läser unga mycket med det temat, alltifrån vampyrer till demoner, kampen mellan det onda och det goda. Allt förbjudet blir spännande. I dag finns ju också effekten film och bok. Har man läst en bok vill man se filmen eller tvärtom. Hon fortsätter berätta att fenomenet Crossover-böcker är något som blir allt vanligare. – Det är ett begrepp man börjat använda när boken lockar inte bara ungdomar, utan även vuxna. De kan ta upp existentiella frågor som intresserar fler åldrar. Realistiska ungdomsböcker är också väldigt efterfrågade. Böckerna speglar samhället Christina menar att det unga läste förr skiljer sig markant mot vad de läser i dag. – Det var mer uppdelat pojk-och flickböcker. Wahlström hade röda och gröna ryggar på sina böcker, röda var för tjejer och gröna för killar. Killarna läste mer äventyr medan tjejerna läste böckerna om Kitty. Hela samhället var mer uppdelat, det finns fortfarande kvar till viss del i dag. Christina tycker att det finns ett samband mellan ungdomslitteratur och samhällsutvecklingen. Men hon anser inte att den förstnämnda påverkar den andra. – Jag skulle snarare säga tvärtom. Böckerna speglar ju samhället. Ungdomsböckerna belyser de fenomen som finns i dag, samhället och samtiden. Det går i trender.

Topplistor ungdomsböcker 2013 Karlstads bibliotek 1. Cirkeln – Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren 2. Eld - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren 3. Flyga högt – Katarina von Bredow 4. Sveket – Pia Hagmar 5. Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner - Malin Stehn Bokus mest köpta ungdomsböcker v.42 1. Nyckeln – Mats Strandber och Sara Bergmark Elfgren 2. Stad av aska – Cassandra Clare 3. Jag är ju så jävla easy going – Jenny Jägerfeld 4. Divergent – Veronica Roth 5. Fjärde riket – Maria Nygren

Trots att Nyckeln, sista delen i Engelsfors triologin, ännu inte släppts ligger den etta på Bokus försäljningslista av ungdomsböcker. Den första delen, Cirkeln ligger på en nionde plats.

Hallå där Sara Kadefors, författare till ungdomsböckerna Sandor slash Ida, Nyckelbarnen och nu aktuell med Lex bok.

Hur tänker du när du skriver för ungdomar? Text: Linéa Segall

>>> – Att skriva så att de kan läsa boken. Det ska vara en

berättelse med tydlig framåtrörelse. Det är viktigt att ta karaktärerna på allvar. Jag skiljer inte så mycket på att skriva för ungdomar och vuxna men jag tänker mer på den röda tråden när jag skriver för unga. Hur tror du att ungdomar påverkas av dina böcker? – Förhoppningsvis tycker de att böckerna är spännande och intressanta, gärna roliga. När jag skrev Sandor slash Ida fick den väldigt mycket respons. Många berättade då att det var den första

roman som de läst och att de kände igen sig i karaktärerna. Jag vill att böckerna ska engagera och få människor att känna och kanske tänka en ny tanke. Vad betyder ungdomslitteraturen för samhällsutvecklingen? – All litteratur betyder mycket. Man får inblick i andras liv och lär sig att känna empati med olika slags människor. Läsandet skapar en samhörighetskänsla. Om man belyser samhällsproblem kan litteraturen göra att folk får upp ögonen för dessa och därmed bidra till att skapa förändring. Foto: Ulrica Zwenger/Press

Sara ser sitt författarskap som ett sätt att nå ut till unga.

LÄSA

Brott inspirerar skrivandet Text: Daniel Rasmusson

Christoffer Carlssons arbete som kriminolog har hjälpt honom när han skrivit deckare. Han känner igen sitt arbete i andra författares böcker.

>>> På frågan om hur verklighetsbaserade deckare

egentligen är får Christoffer, trots sin bakgrund som både kriminolog och författare, fundera en stund. – Svaret på den frågan kan göra att man blir ovän med någon och jag vill väldigt ogärna ha några ovänner, säger Christoffer och skrattar till lite. Dock tycker han att det finns vissa som är bättre på att närma sig verkligheten. Författarduon Roslund & Hellström och Leif GW Persson ger kriminologen som två exempel. Hans egna bok, Den osynlige mannen från Salem ligger längre ifrån verkligheten tycker Christoffer själv. Det beror på att han gillar att fantisera, och därför kan böckerna hamna en bit från en verklig bild. Erfarenhet av brottslingars liv Som kriminolog har han goda erfarenheter av hur brottslingar upplever sin värld.

– Jag kan känna igen mitt yrke som kriminolog i vissa deckare, eftersom brottspsykologi ingår i mitt arbete, säger Christoffer. Han förklarar att han är väldigt lättköpt när det kommer till att läsa andras deckare, böcker han mest läser för nöjes skull. Christoffer menar att han läser nästan vad som helst. Författaren förklarar att brottsligheten är ett komplext fenomen och därför fastnar han lätt. Tidigt intresse för skrivande Intresset för att skriva upptäckte han tidigt. – Redan vid tioårsåldern började jag skriva berättelser. Fast det var inte förrän vid 18 års ålder som Halmstadssonen började skriva på allvar. Fyra år senare gavs den första boken ut. Tanken var egentligen att boken skulle vara en roman om en missbrukare, och inte en deckare. Författaren hade tänkt berätta från den som ger fingeravtryck och inte från den som tar dem, alltså från den misstänktes perspektiv. – Jag tycker att folk som begår brott är intressanta, därför valde jag att skriva på det sättet.

Foto: Daniel Rasmusson

Christoffer vet hur man kombinerar författarskap med polisarbete.

Mer underhållning än sanning Text: Daniel Rasmusson

Deckare. En populär genre som många av oss någon gång läst eller sett på TV. Frågan är hur verklighetstrogna de faktiskt är? – Jag tycker det handlar om underhållning, säger Lennart Bergsten, före detta polis i Värmland.

>>> Lennart Bergsten har många års erfarenhet av arbete i

polisens yttre tjänst. – Jag läser inte så mycket deckare, utan ser mer på serier. Jag tycker mer de handlar om underhållning, som exempelvis Beck, säger Lennart Bergsten. Han fortsätter med att säga att poliser i deckare till exempel använder hårnålar för att låsa upp en dörr. I verkligheten tar det mycket längre tid än så att få upp en dörr.

”De som blivit slagna har lätt för att resa sig upp igen” Han säger även att spårhundar som är ute och söker i skogen, ofta skäller. I verkligheten är det tvärtom, de ska vara tysta när de söker. Polisbilar kör ofta med sirenerna hela vägen fram i serierna, men det görs inte heller i verkligheten. När det gäller att sätta handbojor på någon menar Lennart att det inte alls är så enkelt som det ser ut på tv. – Det kan ta väldigt lång tid, om en person till exempel håller på att rulla runt för att komma loss. I serier får de fast handbojorna runt handleden väldigt snabbt.

Våldsamheter har effekt på människor Lennart tror att deckare kan påverka människorna i samhället. Han menar att våldsamheterna i framför allt serier är det som kan ha en effekt på människor. Eftersom att de slåss och sparkas mycket där. – De som blivit slagna har lätt för att resa sig upp igen, även fast blodet rinner från ansiktet, säger Lennart Bergsten. Det finns dock en serie som den förre detta polisen tycker är bra. Det är den brittiska serien Morden i Midsomer. Den serien tycker Lennart visar på vad som är sant och inte. Eftersom den är lugn och stilla, och inte lika våldsam som många andra serier är. – Där kan poliserna leta länge innan de hittar en misstänkt. Det går inte lika snabbt som i andra serier, därför tycker jag den speglar hur det ser ut i samhället.

Hallå där Björn Hellberg Tror du deckare påverkar människorna i samhället? – Det tror jag inte. Ytterst marginellt skulle det vara i så fall. Men jag hoppas inte mina böcker påverkar negativt. I så fall skulle jag ligga bakom människors död.

LÄSA

Tystnad får folk att prata Text: Daniel Rasmusson

I serier försöker poliser efterlikna verklighetens arbete. Enligt Ola Kronqvist ligger dock serierna långt ifrån det verkliga polisarbetet.

>>> Kriminalromaner fokuserar ofta på polisarbete. De för-

söker efterlikna polisens arbete, med allt vad det innebär. Ofta är det ett brott som begåtts. Då försöker kommissarien, detektiven eller huvudkaraktären att lösa brottet på liknande sätt som det skulle gå till i verkligheten. Ta förhöret som exempel. Hur ofta lyckas deckarförfattare närma sig verkligheten där? – Mycket sällan. Det finns ett fåtal författare som har tekniken, säger Ola Kronkvist, doktor vid polisutbildningen på Linnéuniversitet. Han ger även exempel på en deckarserie som är bra, och en som är lite sämre. Den amerikanska TV-serien Columbo tycker Ola Kronkvist är

ett exempel där förhörstekniken är bra. Då öppna frågor används och utredningsinformation hanteras taktiskt. Däremot tycker han den svenska TV-serien Beck, är lite sämre när det kommer till förhörsteknik. – Beck har en trevlig framtoning, men lite för slutna frågor, och Gunvald kan vara tidernas sämste förhörsledare. Han säger även att verklighetens kriminella inte skulle ha några problem att lura Gunvald, och då han konsekvent bryter mot regelverket skulle de flesta ärenden sluta med att Gunvald själv skulle få skaka galler. Öppna frågor jämte kommunikativa tekniker används mer i verkligheten, för att få den misstänkte att prata. Han tycker att ett av de mest effektiva verktygen för att få någon och prata är att själv vara tyst. Därför att tystnaden är obehaglig, men det är det som gör den så effektiv. Bild: Daniel Rasmusson

Enligt Ola stämmer inte författarnas skildringar överrens med det verkliga polisarbetet.

Killar läser allt färre böcker Text: Fredrik Narvelid

Unga killar läser mindre. Det gör att läsförståelsen i landet blir allt sämre. Undersökningar visar att de svenska eleverna numera ligger under det internationella snittet i stället för över snittet som tidigare år visat. Mobilen kommer ofta före boken.

LÄSA

>>> Det är en undersökning som Programme for Inter-

national Student Assessment har gjort, det tyder på en kraftig nedgång bland killars läsning. De har gjort en undersökning som visar att killar läser allt mindre och att deras läsförståelse har minskat. PISA har jämfört med sin första undersökning när det gäller läsförståelse och ser då att den minskat kraftigt. Enligt deras undersökning kan man även se att en femtedel av eleverna i årskurs nio inte når upp till den godkända nivån. Maria Aronsson, lärare på Stenstalidsskolan i Kristinehamn, jobbar med elever i årskurs nio dagligen. – Det är svårt för killarna att fastna i böcker, många böcker har tjejer som handling.

Foto: Fredrik Narvelid

”Det är inte lika många som lånar böcker längre” Boken trycktes i rosa Maria slår sig ned i sin stol. Runt omkring henne ligger papper och mappar utspridda. Något fikabröd finns det inte inom räckhåll, bara ett antal tomma kaffemuggar skymtar på ett skrivbord lite längre bort. Maria känner igen sig i undersökningarna om att killar läser mindre än tjejer. Hon märker att när killar får låna en valfri bok på biblioteket så kommer de oftast tillbaka med Bert eller Sune. Det finns absolut killar som läser här på Stenstalidsskolan men Maria ser att det är ett stort glapp. Speciellt mellan de som läser mycket och de som inte läser. – Jag kommer ihåg när boken ”I taket lyser stjärnorna” trycktes, den trycktes då i färgen rosa. Det är inte många säkra killar i 15-års-åldern som går och lånar den boken då, säger Maria.

en bok och sedan redovisar den på valfritt sätt. Man läser då i boken under minst en lektion per dag. – Vissa elever hinner med många böcker, medan vissa får kämpa för att komma igenom en. Ibland ser man att eleverna finner ett lugn efter 10-15 minuter, säger Maria. Att låna böcker är inte populärt I biblioteket smattrar bibliotekarien Kristina Tjärnbro-Lämås på sitt tangentbord. Hon har jobbat på skolan i många år och är välbekant med ungdomars läsning. – Det är inte lika många som lånar böcker längre. Överlag läser tjejer mer än vad killar gör. Det är svårt att få killar att läsa, de tröttnar snabbt. Det syns i Kristinas ögon att böcker och läsning är något hon bryr sig om. Hon berättar att det är viktigt för samhället att läsa böcker, att kunna förstå texter och att kunna uttrycka sig. – Nu för tiden sitter killarna vid datorn, de har inget behov av att läsa böcker säger de. Man måste läsa böcker för att kunna analysera. Men det är svårt att locka killar hit, till biblioteket, säger Kristina.

Läsprojekt På Stenstalidsskolan har man ett läsprojekt under våren för årskurs 7-9. Det innebär att man under fyra veckor på våren läser

Jonathan Larsson och Emil Nilsson spenderar mycket tid i biblioteket men inte för att läsa böcker.

LÄSA

Zlatan lockar till läsning Text: Fredrik Narvelid

Fyra stycken killar drar ut varsin stol och sätter sig ned. Det är dags att samtala om böcker. Något som inte är populärt. – Vi läser bara böcker i skolan. Inte annars, säger de i kör.

>>> Victor Blom, Nils Palmqvist, Jonathan Larsson och

Emil Nilsson går alla i årskurs nio på Stenstalidsskolan. Denna dag slår de sig ned i skolans bibliotek, där de ofta är för att jobba men inte för att läsa böcker. Det är fyra stycken nervösa killar som i början verkar blyga. Det är inte deras favoritämne vi ska prata om. De vrider och vänder på sig när frågan om de läst någon bok den senaste tiden kommer. Alla svar lyder detsamma, de har bara läst böcker i skolan. Det är svårt att hitta böcker säger de. Men när de tänker efter en gång till så kommer faktiskt två killar på att de läst en bok nyligen, nämligen ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”. – En bra bok, jag läste ut den på två veckor, säger Viktor Blom.

Foto: Fredrik Narvelid

”Vi prioriterar annat än att läsa böcker” Killarna börjar nu bli varma i kläderna, de börjar faktiskt prata om böcker och sin läsning. Något som de alla är överens om är att det inte finns tid till att läsa. Om de vill koppla av så vill de hellre göra det framför datorn eller framför tv-spelet, där FIFA 14 är en stor favorit. – Vi prioriterar annat än att läsa böcker, säger Emil Nilsson. Nere i skolans bibliotek slår sig killarna ned i de sköna stolarna och gungar fram och tillbaka. Böckerna som finns runt om dem verkar de inte bry sig om.

”Det finns inga böcker till oss” Efter en stund så kommer de fram till att de faktiskt kan tänka sig att läsa en bok. – Om man hittar en bra bok, då läser man den. Men det finns inga böcker till oss. Känns som att böcker är mer för tjejer, säger Nils. De andra killarna nickar instämmande. Tjejer läser helt enkelt mer böcker konstaterar de fyra killarna. Twilight I ett klassrum i en annan del av skolan sitter de fyra tjejerna Elin Lyckholm, Veronicka Sundstrand, Elin Larsson och Emilia Johansson. Klassrummet ser ut som vilket klassrum som helst, det står bänkar huller om buller. Några papper här och några papper där. Tjejerna är inte lika nervösa som killarna utan här pratas det på för fulla muggar. Under samtalet svävar de gärna iväg och pratar om andra ämnen än läsning. Diskussionen flyter på och de ser mer avkopplade ut när de pratar om böcker än vad killarna gjorde. − Twilight är en typisk tjejbok, jag tror inte att många killar har läst den, säger Elin Lyckholm och får medhåll av de andra tre tjejerna. Tv-spel och killar Även hos tjejerna är tiden den största anledningen till att de inte läser så mycket. Men till skillnad från killarna vill tjejerna läsa. De försöker hitta en bok som intresserar dem. När samtalet med killarna hölls så var de kritiska mot läsning medan tjejerna är mer positiva. Tv-spel och killar hör mer ihop. Tjejer är inte lika intresserade av tv-spel. Så lyder diskussionen som förs mellan dem. Om hur man ska locka mer killar till att läsa svarar de snabbt i kör. – Man ska sätta press på killarna och ha mer läsning i skolan.

Genustänket glöms ofta bort Text & foto: Gabriel Tjulander

I dagens samhälle finns det tydliga gränser för vad som är kvinnligt och manligt. Föräldrarna Karin Holst och Henric Strömberg tycker att det är viktigt att få med genusperspektivet i böckerna som deras barn läser. Men det kan vara svårt att sätta sig in i alla böckers olika budskap.

De ska få välja själva Karin tycker att genustänket är väldigt viktigt, men att det ofta glöms bort när det är dags att välja bok.

Samtidigt säger hon att deras döttrar måste känna att alla dörrar är öppna. - Om de vill ha rosa klänningar och uppsatt hår får de det. Men de ska också känna att det inte är något krav, säger Henric medan Kerstin kör fram och tillbaks med sin leksaksvagn framför honom. Nu har även Vera tappat intresset för boken. De båda springer runt i full fart och stökar och stojar med varandra. Dagis – en bidragande faktor Det var ett år sedan Vera började lägga märke till och påpeka vad som var flickigt och pojkigt. - Jag tyckte att hon började göra skillnad på pojk- och flicksaker i samband med att hon började på dagis. Även om dagispersonalen säger att de är väldigt genustänkande så är det nog svårt, säger Karin. Henric flikar in att genustänket måste komma från flera håll. - Jag tror att barnböckerna bara är en tårtbit i det stora hela där mycket mer spelar in, såsom dagis, barnprogram, kompisar och inte minst vi som föräldrar, påpekar Henric, medan Karin lugnar ner två spralliga busfrön.

Foto: Gabriel Tjulander

affebryggaren puttrar på diskbänken. Det börjar skymma men glödlampornas värme håller det kalla ljuset ute. Karin och hennes sambo Henric har två barn, treåriga Vera och ettåringen Kerstin. Vera är mitt inne i den åldern då böcker börjar bli intressant. En av hennes favoritböcker heter ”Min pottbok”. Hon rusar fram till hyllan och visar stolt upp den. Karin berättar att de barnböcker som de läser mest är Pippi Långstrump och Alfons Åberg. Karin och Henric har inte tänkt så mycket på budskapen som finns i alla de olika barnböckerna. - Vi väljer väldigt ofta barnböcker som vi själva läst när vi var små, böcker som vi känner igen, säger Henric medan Karin tittar instämmande på honom. Samtalet för oss in på Per Gustavssons böcker ”Prinsessan” som har ett väldigt genomtänkt genusbudskap. De handlar om en prinsessa som gör saker som ofta förknippas som pojkaktiviteter till exempel fäktas med rövare och räddar prinsar. Henric sätter sig på vardagsrumsgolvet med boken Prinsessan. Vera kryper upp och sätter sig i hans knä. Strax därefter kommer Karin tillsammans med Kerstin och sätter sig intill. Doften av nybryggt kaffe smyger sig in från köket.

Boken ”Lilla Anna” är en av Veras favoritböcker.

All litteratur har en politisk botten Text: Gabriel Tjulander

Barnlitteraturen har förändrats mycket genom åren. Den har färgats av både politik, samhällsfrågor och enskilda ideologier. –Barnboken har länge varit ett sätt att förena nytta med nöje, säger Margaretha Ullström.

>>> Margaretha Ullström, doktorand i litteraturvetenskap,

vid Åbo akademi, påstår att all litteratur har en ideologisk botten, även barnböcker. – Man kan se att ungdomslitteraturen har ständigt färgats av dess samtid, säger Margaretha Hon tar 1900-talets början som ett exempel, då Sverige var under utveckling och de visor och texter som producerades var mycket patriotiska och nationalistiska. – Dessa texter skulle aldrig fungera i dag, men det beror på att samhällssituationen såg annorulunda ut förr. Anledningen till att böcker ofta blir väldigt färgade och att ideologiska tankar vävs in är helt enkelt att författarna påverkas av samhället och den tid de lever i. – Ungdomsförfattare Harry Kullman skrev ungdomsboken den Svarta fläcken. Den tar upp ungdomskriminaliteten på 1940-talet och hur storstaden utövade någon slags lockelse, en kontrast till de trygga små orterna, berättar Margaretha entusiastiskt. På 1970-talet var det den sociala klyftan i samhället som var aktuell. Samtidigt gick det en vänstervåg genom Sverige, vilken många författare var delaktiga i. Genustänket i dagens barnböcker är ett resultat av den tid vi lever i. Varför behöver vi barnböcker? – Jag tror att barnlitteraturen är en vägvisare in i livet för många barn. Barnlitteraturen ska visa på livets alla olika möjligheter.

Tips på böcker Boktips från Margaretha där man kan se tydlig samhällspåverkan: •

Marika Sjernstedts ”Ullabella” från 1922. Där vi får fölkja den moderlösa flickan Ullabella och Barnjungfrun Malin.

•

Harry Kullmans ”Den svarta fläcken”, den anses vara den första moderna ungdomsboken. I boken rör han vid ämnen som 1940-talets ungdomsbrottslighet, något som var tabu på den tiden.

•

Martha Sandwall-Bergströms bok ”Aldrig en lugn stund hos Oskarssons”. Den är en av de första ungdomsböckerna som berättas utifrån Sveriges arbetarklass under 1950-talet.

•

Stefan Castas ”Den gröna cirkeln” från 2010. Där behandlar han vår tids aktuella klimatfråga.

•

Per Nilsson tar upp nutida, politiska frågor i sin bok ”Svenne” som gavs ut 2006.

LÄSA Per Gustavsson:

”Jag fick idén från mina döttrar” Text: Gabriel Tjulander

Barnboksförfattaren Per Gustavsson fick idén om att skriva en barnbok om genustänkande då han blev pappa. Han bevisar att man kan få små barn att fundera över stora frågor. –Så länge det finns en bra story så kan man blanda in hur stora frågor som helst i en bok, säger Per.

>>> Per har arbetat mycket med genusfrågan i sina barn-

böcker ”Så gör prinsessor”. Idén kom då han såg hur hans egna döttrar blev ignorerade av pojkarna på lekplatsen. – De trängde sig före i kön till rutschkanan och en dag kom en av dem hem från skolan och sa att prinsessor kan bara gifta sig och föda barn. Jag försökte förklara att prinsessor kan göra andra

Foto: Gabriel Tjulander

Varför skulle inte en prinsessa kunna slåss med drakar?

Per Gustavsson kommer ifrån Arvika och är en av Värmlands mest populära barnboksförfattare.

LÄSA

saker också, som att fäktas med svärd och slåss med drakar. Det var då han insåg att det var en ganska bra berättelse som lyfte viktiga frågor, något som i sinom tid skulle kunna bli en bok.

Foto: Sebastian Waldenby/Press

Illustratören speglar verkligheten Normbrott i barnböcker blir allt vanligare. Vi kan se fler och fler illustratörer som tar fasta på och blandar in barns olika etnicitet i sina illustrationer. Detta har det debatterats om i medierna. Till exempel kritiserades animationerna i filmen ”Liten Skär och alla små brokiga” hårt. Kritiken har rört sig runt en svart karaktär vid namn Hjärtat. Många har tyckt att den är illustrerad som stereotypen av ett

”Så länge man har en bra story kan man blanda in hur stora frågor som helst” svart barn, vilket har uppfattats som rasistiskt. Små barn och stora frågor Per tycker att illustratörens uppgift är att spegla verkligheten och att få läsaren att känna igen sig i bilderna, därför bör man inte utelämna någon grupp människor. Genus och etnicitet i barnböcker – detta är politiska frågor. Politiska frågor som även når fram till våra minsta i samhället.

Hur kommer det påverka vårt samhälle i framtiden? – När jag var i Lund på en bokfestival, träffade jag två 15-åriga tjejer som hade läst mina böcker som barn. De uppfattade det som konstigt med en prinsessa som kunde spela hockey och fäktas med svärd. Men nu, när de blivit äldre, kunde de se genustänkandet i boken och förstå syftet med det. Detta menar Per är ett bra bevis på att man kan få väldigt unga barn att tänka till och reflektera över stora frågor. Och på sikt förändra människors sätt att se på samhället. – Jag tyckte det var roligt att få höra att de tagit till sig av min bok och att den väckte en tanke hos dem, säger Per. Hur mycket politik kan man blanda in i en barnbok? – Så länge man har en bra story, med spänning, kärlek och sorg tror jag man kan blanda in hur stora frågor som helst. Jag vet till exempel att på 1970-talet fanns det många politiskt laddade barnböcker och andra produktioner som riktade sig till barn. Produktioner där man ofta framställde olika samhällsgrupper som onda och goda. Till exempel det gamla barnprogrammet ”Ville, Valle och Viktor”. Per tycker det är viktigt att man inte tvingar på barn böcker med samma åsikt. De bör få en chans att utforska böcker med olika perspektiv på världen.Han skulle vilja se att det kommer in fler utländska illustratörer. – De flesta illustratörerna i Sverige har sin bakgrund i vit medelkass. Det vore kul att få in människor med andra erfarenheter och upplevelser.

HAT Krönika:

Det skavande hatet Text: Karin Jonsson

>>> I mitt minne skaver en bok runt och rispar sår på min

insida. Den heter ”Hatet - en bok om antifeminism” och är skriven av Maria Sveland. Hennes skrivande strålkastare är riktade på de som hatar feminister. De hatare som även uppmärksammades i ett omdiskuterat avsnitt av Uppdrag Granskning i våras. Där fick ett dussintal kvinnor inom media läsa upp hatbrev de fått skickade till sig. Var kommer allt hat från? Jag tänker på alla människor med åsikter, känslor och tankar som finns i Karlstad. Vad tänker de på? Vad betyder feminism och hatet mot feminister för dem? Jag går på en gata i en mellanstor stad i Sverige. Där är människor som väntar på bussar. Telefoner som ringer. Vindar som kyler örsnibbar. Utanför en butik står en man. Han är 59 år och anser att feminismrörelsen är till för att höja kvinnors människovärde. Han påpekar dock snabbt att han har sina betänkligheter kring rörelsen. – Man borde prioritera annat först. Arbete till de arbetslösa till exempel.

Foto: Karin Jonsson

”Ett tag var Feministiskt initiativ nära att starta ett tredje världskrig” Mannen tycker att rörelsen blivit militant ibland. Man ska inte ställa könen mot varandra, anser han. – Ett tag var Feministiskt initiativ nära att starta ett tredje världskrig. En annan man är 22 år fyllda och hans syn på den framtida demokratin är mörk. Han menar att om människor för vidare till sina barn att det är okej att hata en åsikt så är samhället dömt. För ju mer hat som yttras desto räddare blir människor att uttrycka sig. Men han menar att det finns tillit till den generation han själv tillhör. Att ungdomar nu tänker mer kritiskt. – Generationen tänker annorlunda, fortsätter han.

För honom är feminism kvinnlig styrka. Att stå upp för sig själv och att inte låta kultur och samhälle dra ner en människa för dess kön. Jag vandrar vidare på Karlstads gator. En kvinna, 20 år, sitter tillsammans med en man på en bänk. Mellan fötterna står kassar med vin. Det ser ut att vankas trevligheter denna fredag. Jag vänder mig om för att ställa en fråga. Ordet feminism har kvinnan snabba associationer till. Kvinnan nämner snabbt: ”likhet mellan kön, jämlikhet, vänsterpartiet och tjejpower”. Hon fortsätter: – Jag tänker inte på håriga armar, jag tänker mer på jämlikheten. Hon svarar mer eftertänksamt när hon ska beskriva ordet antifeminism. Näthatet som debatterats senaste året har berört henne. Hon menar att ge sexuella anspelningar och hot om att ta någons liv är hemskt. – Alla är innerst inne feminister. Alla vågar bara inte säga det. Att vara feminist anses fult. Mina skor snubblar över kullerstenar in på en tvärgata. På en annan bänk framför mig sitter en man. Han bär skägg och uppmärksammar en telefon i handen. Bakom honom låser någon sin cykel. När jag försiktigt undrat vad hans tankar kretsar kring om jag säger ”feminism” får jag ett dovt skratt till svar. Så tar han ton. – Håriga armhålor. Han tycker att debatten blivit överdriven och påpekar skämtsamt att det kanske borde finnas maskulinism. Det kommer alltid finnas antiåsikter till en åsikt. Folk måste få tycka vad de vill. Men hoten som riktats mot feminister menar han strider mot åsiktsfriheten. Mina öron får höra försvarstal och provocerade själar när de rör sig genom Värmlands huvudstad. Det är delade meningar jag får ta del av under en promenad. En sak är dock säker och det är att ordet feminism väcker känslor. En fråga om kvinnors lika rätt gör att det bubblar och fräser i svenska hjärtan. Det skaver och gör ont. Precis som boken i mitt minne.

”Att ge ifrån sig makt är nog jobbigt” Text & foto: Karin Jonsson

Lina och Elisabeth menar att antifeminister fĂśrnekar samhĂ¤llsproblemen.

HAT

I ”Skulden är inte min” träffas Lina och Elisabeth med andra feminister för att peppa och stötta varandra. De ser gänget som en frizon att diskutera och analysera frågor som provocerar på bland annat deras arbetsplatser. De för en debatt på sin blogg och tillsammans står de mellan kvinnojourens roll och att inte agera alls.

Karlstad är en grupp tjejer aktiva under namnet ”Skulden är inte min.” De driver en blogg och har gett ut en bok. Deras gemensamma nämnare är att alla är feminister. Lina Österman och Elisabeth Björk är två av de fjorton som tillsammans producerat boken ”Skulden är inte min”. Elisabeth studerar vid Karlstads universitet och Lina arbetar som lärare. I en röd soffa vid universitetets fik sitter Lina och berättar att gruppen är som en frizon. – Det är ibland svårt att vara öppen feminist på en arbetsplats där man blir den som benämner obekväma ämnen, som sexism till exempel. För Elisabeth betyder sammanhanget mycket. – Feminismen som rörelse är det bästa som finns: att ställa upp för sina medsystrar. ”Det är ert fel feminister” Lina berättar rakryggad att hatet mot starka kvinnor alltid funnits genom historien. – Kränkta män befinner sig i sin lilla bubbla och skyller ifrån sig: ”det är ert fel feminister”. Elisabeth menar att dessa människor, antifeminister, förnekar problemen. De förnekar strukturer och tar inte till sig vetenskapliga bevis. Hon fortsätter berätta om Uppdrag gransknings program om hotade kvinnor. Efter programmet följde en diskussion om näthatet. Där berättade en nyhetspresentatör att hon från första sändningen hatats för hennes egenskap att vara kvinna. För Lina har Maria Svelands Sommarprogram i P1 gjort intryck. Där berättar Sveland om den kärlek hon fick för statsminister Fredrik Reinfeldt vid en presskonferens. Han pratade om män som hatar offentligt. Om hotet och hatet som präglar vår samtid. Men kärleken dog snabbt, då Reinfeldt syftade på det hat som fotbolltränare i allsvenska lag fått utstå. Sveland hade hoppats på

stöd för en annan grupp än fotbollssamhället. Enligt Lina har ingen ställt sig upp och gjort en sådan insats för feminismen. Handlar om kvinnohat Lina menar att det inte endast är feminister som hotas av näthatare. Hon nämner att till exempel Blondinbella, entreprenören och bloggaren, också hatats. Bloggprofilen är inte uttalad feminist, men likväl kvinna. Elisabeth menar att det är ett kvinnohat som visar sig. Kvinnor hatas i stor utsträckning bara för att de är kvinnor.

”Kränkta män befinner sig i sin lilla bubbla och skyller ifrån sig: det är ert fel feminister” Varför tjejerna just engagerat sig i denna grupp menar Lina är enkelheten. De stöttar varandra, har roligt och skriver för saker de tror på. Elisabeth har varit engagerad i en tjejjour men tycker att ”Skulden är inte min” är som en mellanhand och beskriver hur ojämställdheten påverkar vardagslivet. Mellan den akademiska debatten och det psykiskt påfrestande arbetet på tjejjouren står ”Skulden är inte min” starkt. Toalettvanor skapade sammanhang När en av tjejerna publicerade en text om toalettvanor väcktes intresset hos bloggens läsare. I texten beskrevs hur det är att vara tjej och att inte kunna bajsa hemma hos sin pojkvän, eller ens i närheten av honom. Lina berättar om kompisar som kände igen

sig i detta och att de såg ett samband, att det hörde samman med något större. Lina tror att ämnet feminism och kön är provocerande för att det anses privat. – Könet är en så stor del av en själv. Hon fortsätter berätta om den struktur som finns i könssamhället. Lina tror på sociala kön som definierar människor som roller och inte biologiska identiteter. När man generaliserar män som en grupp som utför ”dåliga” handlingar blir de stötta. Då menar Lina att de ryggar tillbaka och provocerat ställer frågan ”menar du att jag gör det här?”. Där blir männen sura då de är definierade av sitt kön, och könet är en majoritet av en själv. Sedan tror Lina att den provocerande faktorn är risken för att tappa makt.

”Det låter som jag aldrig är nöjd. Men det är jag ju inte heller” – Att ge ifrån sig makt är nog jobbigt. Elisabeth håller med Lina och tillägger att kvinnor också är i maktposition. – Jag har maktposition och bättre möjlighet än en man med utlandsklingande namn om jag söker jobb eller bostad i Stockholm.

Elisabeth instämmer och förklarar att hon kommer gnälla under hela sin livstid. Lina kompletterar att mantrat ”vi har det ju bra i Sverige” stämmer, men att vi försöker förbättra samhället. Hatarna vinner inte slaget om demokratin Lina tror inte att hatarna kommer vinna i slaget om demokratin. Men hon ser gärna en förändring i debattklimatet. Det som sker nu är dålig argumentation, menar hon. Våldsuttryck utgör större del av diskussioner som skulle kunna hållas sakliga. Elisabeth tror att hatet blivit enklare nu när det tar få sekunder att växla mellan olika artiklar och blogginlägg som provocerar. Några sekunder till och en våldsam kommentar är publicerad. Lina instämmer. – Ja, det är enklare än att klippa ut bokstäver och klistra ihop ett anonymt brev. Elisabeth beskriver varför gruppen fortsätter att arbeta,

Fakta feminism • •

•

Är aldrig nöjd Att dessa synliggöranden på problem i samhället förtas som gnäll menar Lina delvis beror på den svenska identiteten. Svensken har lättare för att gnälla än tala positivt. – Det låter som jag aldrig är nöjd. Men det är jag ju inte heller.

•

Att vara feminist är att agera, politiskt och/eller i vardagen, för att uppnå ett jämställt samhälle. Ordet lanserades som benämning på kvinnosakskamp vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. 1921 får kvinnor rösta för första gången i ett riksdagsval. 1991 beslutas om en ny jämställdhetslag med bland annat förbud mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen Källa: kvinnojouren.se

HAT

trots överhängande risk för hot. Hon menar att de förstår att människor hotas, men att de måste arbeta mot dessa krafter. –Vi kan inte låta de som hatas och hotas fortsätta bli hatade, säger hon.

Fakta ”Skulden är inte min” Medlemmar i ”Skulden är inte min”: Lina, Maria, Malin, Johanna, Torun, Josephine, Susanna, Madeleine, Elisabeth, Beatrice, Emma, Asal, Veronica och Katrin. De skriver om feminism på bloggen skulden.se. Boken med samma namn som gruppen ”Skulden är inte min” gavs ut i mars 2013 på Vulkan förlag.

I gruppen ”Skulden är inte min” träffas fjorton tjejer från Karlstad och diskuterar kring frågor om feminism.

Nättroll hotar demokratin Text: Karin Jonsson

Foto: Karlstads Universitet/Press

Hans Lödén vid Karlstads universitet menar att demokrati kan ses som ett styrelsesätt för beslutsfattande.

HAT

Hans Lödén är statsvetare, docent och universitetslektor vid fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap på Karlstads universitet. Han definierar demokrati och förklarar vikten av en debatt. Vad är demokrati för dig? – Jag håller mig till den definition som statsvetaren Robert Dahl lagt grund till. Den har fem kriterier, varav jag här särskilt vill lyfta fram två: det första är att demokratin kan betraktas som en styrelseform, det andra är principen om politisk jämlikhet. Alltså dels att demokrati är en metod för gemensamma beslut, dels principen om att en man har en röst. Viktigt är också att man är autonom, ingen annan ska ta beslutet. Det ska heller inte finnas något krav på vad beslutet ska leda till. Det är viktigt att komma ifrån synsättet att allt man tycker är bra är lika med demokrati och allt dåligt är icke-demokrati.

”Att kunna vara för och emot olika förslag och uppfattningar är en del av demokratin” I och med att feministrörelsen växt sig större så har hatet mot dessa ökat. Författare och skribenter har hotats till livet, vad tänker du när du hör om den utvecklingen? – Det är förkastligt, det bryter mot principen att kunna fatta beslut på egen hand. Man hotas att inte uttrycka det man vill. Hur kommer vår demokrati att utvecklas? – Om detta ökar i omfattning så blir det en svår utmaning för demokratin. Att kunna vara för och emot olika förslag och uppfattningar är en del av demokratin. Vi får se upp med att tappa livskraften i vår uttrycksfrihet. Kommer debatten och debattklimatet att tystas? – Under dystra stunder kan man tänka att det går dithän. Det är då viktigt att rättsstaten agerar och ställer brottslingar inför rätta. Det är allvarligt om vi utvecklar en tystnadens kultur.

Varför tror du att dessa feministiska åsikter är provocerande? – Det är en spekulation från min sida: kvinnor är på väg från en underordnad till en jämställd position. Kvinnor skaffar sig utbildning och börjar tjäna högre lön. Än syns det inte tydligt i stora undersökningar, men det blir allt vanligare att enskilda kvinnor tjänar mer än män. Vad är det farligaste scenariot för en demokrati? – Det är om tillräckligt många slutar tro på den. Demokrati är både frihet och ett politiskt system. Om den fungerar så innebär det att vi kan leva hyfsat bra, dvs. demokratin låter dels människor komma till tals, dels kan den åstadkomma den välfärd människor efterfrågar. Men ett skräckscenario vore om man kan tycka och tänka vad man vill men inget sker. Det kanske till och med är värre än att inte tänka och inte tycka? Om ”hatarna” vinner och tystar motåsikterna, hur blir demokratin? – Det blir inte bra. Då får vi andra organisera oss för att upprätthålla demokratin. Går en skadad demokrati att reparera? – Genom all mänsklig historia så försöker vi alltid att reparera. Just i denna situation så handlar det om enskilda personer som hotar. Nättroll = en person som avsiktligt sprider negativitet i diskussionsforum och kommentarsfält på internet.

Fakta Demokrati Sverige har av fyra grundlagar: •

Regeringsformen – att all makt ska komma från folket.

•

Successionsordningen – vem som ska ärva tronen (bli kung eller drottning).

•

Yttrandefrihetsgrundlagen – rätt att producera tryckta skrifter utan att censureras.

•

Tryckfrihetsförordningen – rätt att sprida information utan att censureras. Källa: regeringen.se

Gudrun Schyman:

”Feminism är inget tyckande, ingen åsikt” Text: Karin Jonsson

Gudrun Schyman och hennes stora engagemang för feminism har gjort henne till en självklar ambassadör för kvinnors lika rätt. Hon berättar om den jämställda självbilden av Sverige och om vad antifeminism betyder för henne.

Vad betyder feminism för dig? – Det är att ha kunskap om maktordningen. Vi synliggör detta med fakta och forskning. Feminism är inget tyckande, ingen åsikt. Det är ett sätt att få båda könen representerade i alla sammanhang. Vad tänker du på när du hör ordet antifeminism? – Antifeminister är de som vägrar att ta till sig kunskap. De som är för jämställdhet men mot feminism. Det är ett problem att skolorna inte lär ut i ämnet på ett adekvat sätt. Ämnet behöver nämnas och unga bör utbildas om vilka förutsättningar män och kvinnor har i världen.

problem. Hoten har stått i vägen för kunskapen att spridas. Vi måste då visa på hur det egentligen är. Detta går hand i hand med rasism och homofobi. Där har vi också en världsbild om att allt är bra. När människor i Karlstad ombeds definiera feminism är många först positiva men menar sedan att det inte får bli för ”militant”, varför tror du man reagerar så? – Väldigt många anser att det är en provocerande fråga. Det är klart när kvinnor höjer rösten. Kvinnor ska vara snälla och vänliga. Så bryter de normen.

I och med att feminismrörelsen växt till sig så har hatet ökat snabbt. Författare och skribenter har hotats till livet, vad tror du om den utvecklingen för demokratin? – Det finns mycket hat i samhället. Hatet och hoten har som syfte att människor ska tystas. Problemet är att människor blir provocerade av den strukturella nivån. Man har en självbild om att Sverige är jämställt. Och den uppfattningen har ställt till

Varför har inte Feministiskt Initiativ tagit sig in i riksdagen? – Det anses som underligt och konstigt. Många har blivit provocerade av våra frågor, men debattklimatet har förändrats. Jag tror på en ändring inför kommande valet.

Foto: Elisabeth Ohlsson Wallin/Press

”Antifeminister är de som vägrar ta till sig kunskap”

Först ska de arbetslösa förses med arbete, menar en tillfrågad man. Vad säger du till de som anser feminism vara en sekundär fråga? – Det går ihop. Kvinnor har det sämst. Kvinnor arbetar ofta ofrivillig deltid. Ofrivillig deltid är också en typ av arbetslöshet. Sedan ska flera ämnen uppmärksammas samtidigt. Det finns flera viktiga frågor.

Gudrun Schyman ifr책gas채tter j채mst채lldheten i Sverige.

Hoten – ett slag mot demokratin Text: Saga Bard

Att jobba som journalist kan i dag verka som ett av världens farligaste yrken. Våld, hot och hat har blivit så gott som en obligatorisk del i deras vardag på redaktionerna. Några som jobbar aktivt för att minska journalisthat är Svenska Journalistförbundet. – Det är viktigt att polisanmäla, säger ordförande Jonas Nordling.

>>> I Sverige, ett land med yttrandefrihet, har vi alla rätt att tycka vad vi vill. Dock händer det ofta att åsikterna i fråga inte delas av andra. För många journalister har de skrivna synpunkterna och granskningarna lett till hot och trakasserier. I en undersökning av Svenska Journalistförbundet, baserad på enkäter utskickade till medlemmarna, svarar cirka 21 procent av 3900 deltagare att de mottagit hot och liknande i sitt arbete. Vanligast var att hoten framfördes muntligt, över telefon eller personligen.

Hot mot yttrandefriheten Gruppen som utsätts för mest hot är inte helt oväntat journalister inom kriminalfrågor. Orsaken kan vara att många av de människor och grupper som undersöks ofta är mycket våldsbenägna och använder våldet som argument. Mellan män och kvinnor finns dock inga skillnader. Det handlar egentligen om det behandlade ämnets laddning.

”Alla hot är av olika karaktär och går inte att gradera” – Hoten varierar utifrån vilka ämnen som bevakas. Journalister som behandlar omdiskuterade ämnen, exempelvis kriminalfrågor, feminism och rasism får generellt mer hat än andra. Det händer också att chefredaktörer tvingas motta hot, utan att ens ha lyft pennan, bara på grund av sin roll, säger Jonas Nordling. Han menar att hoten måste tas på allvar. – Alla hot är av olika karaktär och går inte att gradera. Men det är framför allt de uttalade hoten som bör ringa i larmklockorna.Varje hot är ett nederlag för journalistiken och demokratin. Ett hot drabbar alltså inte bara den enskilda journalisten, utan hela det svenska demokratiska samhället. Eftersom journalistiken och medias roll är att granska och informera innebär ett hot mot en person också ett hot mot yttrandefriheten.

Foto: Tomas Ohlsson/Press

Polisen måste agera Ett stort problem kring följderna av ett hot är att de sällan polisanmäls. Alltför ofta avfärdas hoten av de drabbade som icke-allvarliga. – Oavsett hur ett hot uttalas, vare sig det är muntligt via telefon eller öga mot öga, eller genomskrift som brev och mejl, ska det alltid polisanmälas, säger Jonas Nordling, ordförande i SJF. Han söker mer initiativtagande från polis och åklagare gällande den minoritet hot som faktiskt anmäls. – Vi på SJF granskar hur polis och åklagare går till väga med

sådana anmälningar, att de tar dem på allvar. Man vet aldrig vilka hot som är tomma eller seriösa. Någonting kan faktiskt hända.

Jonas Nordling, ordfรถrande SJF.

Hoten kan leda till tystnad Text: Saga Bard

Hot mot journalistiken förekommer på alla platser i landet. Kontroversiella ämnen rör upp känslor hos läsare och aggressionerna tas ut på skribenterna. – Man blir lite skärrad, säger Peter Franke, chefredaktör på Värmlands Folkblad, som själv har erfarenhet av att bli hotad.

Foto: Helena Dahlgren/Press

>>> Det var i samband med en ledare om Irakkriget, en

ledare som väckte starka reaktioner, som Peter Franke fick de allvarligaste hoten. – Det är enda gången det hänt. En man kom hit och ville slå ner mig. Först ringde han upp och skällde ut mig, sedan kom han hit. Det var nära att han tog till våld. Peter berättar att han blev skärrad. – Som journalist vill man kunna resonera kring saker och ting utan att det leder till våld, det är yttersta gränsen, säger han allvarligt.

Som chefredaktör blir Peter Franke ibland hotad för texter tidningen publicerat.

HAT

Slog av kommentarsfunktionen Många händelser som tidningen skrivit om har lett till ilska och starka reaktioner. Bland annat massmorden på Utöya i juli 2011. Det gick så långt att tidningen tvingades stänga kommentarsfältet på webben, den första i Sverige att göra det. – Det förekom väldigt mycket hårda ord, lite som en kloak man varken ville se eller höra. I längden blir sådant ett arbetsmiljöproblem, ingen vill motta skit för något de skrivit, säger Franke och tillägger: – Vi ångrar inte att vi stängde kommentarsfältet. Nu har vi dock diskuterat om att öppna den igen, under mer ordnade former.

Han berättar att följderna av hot och hat kan bli allvarliga. – På lång sikt leder hoten till tystnad, att journalisten i fråga tystar ner. Blir man rädd vågar man inte. Det skulle i längden resultera i ett samhälle byggt på rädsla. För att minska hoten och hatet är polisanmälan den bästa och grundläggande vägen att gå. – Men om inte den drabbade vill det så lämnar vi det. Viktigast är att vi står upp för journalistiken och tar hoten på allvar. Vi kan inte tolerera att det förekommer, säger Franke.

”Blir man rädd vågar man inte. Det skulle i längden resultera till ett samhälle byggt på rädsla” Kriminalitet väcker känslor Enligt Franke finns det vissa ämnen där journalister är mer försiktiga när de skriver. Ett exempel är motorcykelklubben Hells Angels. – Ska man skriva om dem finns alltid en rädsla hos journalisten. De är inte att leka med, säger han. Att det riktas hat mot VF är ingenting Franke förnekar. – Det inträffar inte varje dag eller ens varje vecka, men det förekommer och vi möter en hel del ilska från folk. Vi skriver om mycket kriminellt och andra kontroversiella ämnen som väcker starka känslor. Trots det får vi inte vika oss och ge efter. Det skulle journalistiken och demokratin förlora på.

Fakta Journalisthot • Mellan 2007 och 2012 uppgav 47 av 97 medieredaktioner i Sverige att de utsatts för någon typ av hot eller trakasserier. Många av dem vid flera tillfällen. • Vanligaste mottagarna för hot är journalister på dagspress, framförallt inom kriminalbevakning. De som utsätts minst är webbredaktioner. • 2006 dödades ca 155 journalister världen över i sin yrkesutövning. Källa: Svenska Journalistförbundet

Viktigt att anmäla

Samhällsklimatet ger avtryck i Filipstad Text: Saga Bard

Mycket av journalisthatet som förekommer i dag sprids via nätet. Lena Richardsson, chefredaktör för Filipstads Tidning, upplever dock att många bakom skärmarna inte tänker sig för när de skriver. – Ibland är inte trollen så farliga som man tror.

>>> Lena har själv aldrig fått motta hot, däremot en del hat, men inte i sådan stor utsträckning och till den grad att de polisanmälts. Dock har det påverkat henne ändå. – Jag har aldrig blivit rädd. Däremot ledsen, lite trött och förbannad. Lena uppger att hot på en sådan lokal nivå som Filipstad är ytterst ovanligt. – Det närmaste vi kommit hot är diverse kommentarer och mejl med innehåll som ”Du borde tänka lite på vad du skriver”.

Foto: Saga Bard

Lena Richardsson tycker att det borde utbildas inom nätanvändning.

HAT

Ämnesval spelar roll Vilka som hotas eller hatas mest tror Lena varierar beroende på vilken typ av tidning man är involverad i. – Det handlar om ämnesval, vad man behandlar. Expo till exempel, som skriver mycket om främlingsfientlighet, kan jag föreställa mig får mycket hat, medan ett familjemagasin som Hemmets Journal troligtvis inte får mycket alls, säger hon.

inte tänker sig för när de skriver. Det har hon själv fått erfara. – Jag har fått en del mejl. Vissa av dem skulle, om man ser på djupet, kunna klassas som hot, med kommentarer som ”Det här skriver du inte igen, då …”. Ibland händer det faktiskt att jag svarar, exempelvis med ”Hur menar du nu?”. Då har de svarat: ”Åh, jag tänkte inte på vad jag skrev, förlåt”. Ibland är inte trollen så farliga som de utger sig att vara, säger hon med ett skratt.

”Jag tycker skolor borde ta ansvar och informera ungdomar om det här med nätet” Hatet sprids på nätet För att minska hatet menar Lena att journalister måste vara medvetna om vad de skriver och vilka reaktioner det kan väcka. – Samtidigt kan man inte vara försiktig och vika sig. Det absolut värsta som kan hända är att enskilda journalister blir rädda och anpassar sitt skrivande efter andra människors åsikter. Man ska inte låta sig bli skrämd, att tystas på grund av hot tar ifrån en rätten att stå för sina åsikter och vara den man är. Hon tycker även att dagens samhällsklimat spelar en stor roll i hatet mot journalister. – Mycket av det hat som cirkulerar sprids via internet. Jag tycker skolor borde ta ansvar och informera ungdomar om det här med nätet. Vad är okej att skriva? Även vi vuxna borde få mera kunskap om vad nätet innebär och vad som är okej eller inte. Många av de hatiska kommentarer dagens journalister får är ofta anonyma. På sociala medier som Facebook framträder man dock i regel alltid med namn, och gällande mejl går det ofta att spåra avsändaren. Människor tänker sig inte för Lena erkänner att hon ibland upplever att många människor

Visste du att … Mikrobloggen Twitter är helt eller delvis förbjuden i många länder? Orsaken är oftast regeringars rädsla för att befolkningen ska sprida propaganda som strider emot lagen, exempelvis kritik mot regimen. Exempel på länder är Kina, Laos, Vietnam, Malaysia, Indien och Iran. Drygt 230 journalister sitter fängslade runt om i världen på grund av sin yrkesutövning, flera av dem utan rättegång eller tillgång till advokat, uppger Svenska Journalistföreningen. Sveriges mest kända fall är Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea sedan 2001.

Lästips: •

”Att överleva deadline: handbok för hotade journalister” av Stieg Larsson

•

Svenska Journalistförbundets hemsida sjf.se

40 år sedan

Chile var länge ett land som kantades av demokrati. Det förändrades dock den 11 september 1973, då militären gjorde en statskupp. Den demokratiskt valda presidenten Salvador Allende, som även var den första kommunistiska ledaren som blev folkvald, störtades i presidentpalatset La Moneda i huvudstaden Santiago de Chile. Landet var sedan en diktatur i 17 år under ledning av Augusto Pinochet.

statskuppen

Adoptioner stoppas

Feministisk måttstock

Fyra svenska biografer ska börja testa sina filmer med Bechdel-testet. Ett test som ger publiken möjlighet att veta om filmen är mansdominerad eller jämställd. Ett exempel på de kriterier den måste uppnå är att det finns två kvinnliga karaktärer i filmen. De ska prata med varandra om något annat än män. Om den uppnår alla kriterier blir de godkända och stämplade med ett stort A, approved.

Sverige tillåts inte adoptera barn från Ryssland. Anledningen är att det inte finns någon garanti på att de ryska barnen får heterosexuella föräldrar i Sverige. Till följd av Rysslands anti-gay-lagstiftning stoppas adoptionerna till länder som tillåter samkönade äktenskap. Eftersom Sverige är ett av dessa är de inte längre godkända av president Vladimir Putin.

BLANDAT

I GCC-staterna, Kuwait, Bahrain, Qatar, Oman, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten är du inte välkommen som homosexuell. Det är Kuwaits hälsominister Yousouf Mindkar som har bekräftat att de ska införa tester vid tullen, som kan visa om en homosexuell turist försöker ta sig in i landet. Hur de ska göra testerna framgår inte, men visar det sig att du är homosexuell får du inte komma in i staterna. I Kuwait är det olagligt med homosexualitet och ungdomar under 21 år riskerar 10 års fängelse. I Saudiarabien straffas man med döden.

Världen är inte lika stor för homosexuella

Visste du att...

Sitt med Dawit Stödkommittén Free Dawit, tillsammans med bland annat journalistförbundet, anordnar kampanjen ”Sitt med Dawit”. Kampanjen går ut på att man under en kvarts tid sätter sig i en kopia av Dawits cell, som är på sex kvadratmeter. Syftet är att man ska fundera på vad man har hunnit med i livet, sedan Dawit Isaak fängslades 2001. Fängelsecellen har varit placerad i Visby under Almedalsveckan och Bokmässan i Göteborg.

Arabiska våren fyller tre

Ungefär 30 000 ungdomar i Sverige är med i ett ungdomsförbund till något riksdagsparti? Det är till antalet lika många som Karlskogas invånare. Som medlem i ett ungdomsförbund arbetar man i opinion, men man är även ett radikalare alternativ än moderpartiet. Det är alltså inte tvunget att de båda har samma åsikter gällande allt. Ett exempel är att Sverigedemokraterna vill leda sitt parti åt en mer socialkonservativ riktning medan Sverigedemokratiska ungdomsförbundet, SDU, vill åt ett mer nationalistisk håll.

Den 18 december 2010 startade den arabiska våren i Tunisien. Den arbetslöse akademikern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv efter att polisen beslagtagit hans grönsaksvagn. Det startade den tunisiska revolutionen, vilket ledde till att landets president Zine El Abidine Ben Ali avgick. Förutom Tunisien ägde demonstrationerna huvudsakligen rum i Algeriet, Bahrain, Egypten, Jemen, Libyen och Syrien. Konflikterna pågår fortfarande, och hittills har närmare 7 000 personer omkommit.

Tomas Lindblad reser runt i v채rlden och hj채lper till med bist책ndsarbete.

FÖRTRYCK

Projektledaren stärker radiojournalistiken Text: Maurits Larenas

Genom bistånd arbetar Tomas Lindblad för en mer objektiv radiojournalistik. Under sina resor i diktaturländers censur har han mött orättvisor på nära håll. Därför hjälper han radiojournalister att få sprida sina ord.

>>> I Zimbabwe kontrolleras landets nationella radiosta-

Foto: Privat

tion av staten. Biståndsprojektet tillsammans med SR har med finansierat stöd av SIDA fokuserat på de mindre radiokanalerna, som är mer fristående. Det är fyra olika föreningar som man har jobbat med där Sveriges Radio bland annat har bidragit med radiostudior, mixerbord och mikrofoner. Utrustningen kommer i från Sydafrika eftersom transporten blir avsevärt mycket kortare. Biståndsarbetet har även handlat om kurser i hur man hanterar enkel radiojournalistik. De mindre radiostationerna har inte fått någon radiosändare, då det strider mot regler i landet. För att komma runt problemet spelar de i stället in sina program på CD-skivor eller USBminnen, som man sedan delar ut till folket. – Det är smidigt att ge USB-minnena till busschaufförer, då spelas programmet upp i bussen, säger Lindblad. Ett annat problem i Zimbabwe är att tidningar inte kommer ut på landet. Olika föreningar och biståndsorganisationer köper därför upp gamla tidningar, ofta gårdagens men ibland ännu äldre för en billig peng. – Tidningarna ges sedan ut på landsbyggden, och det är väldigt uppskattat, säger Lindblad. Anklagas för piratradiojournalistik Det afrikanska landets förtryck har gjort sig påmint. Två personer ur en av de fyra föreningarna som deltagit i biståndsprojektet greps av polisen. En av dem var en ung kvinna, som anklagades

för illegal journalistisk verksamhet. Den andra är en äldre man, som anklagades för piratradiojournalistik. – Med piratradiojournalistik menar man olaglig radiosändning, förklarar Tomas Lindblad. Journalisterna har fortfarande inte ställts inför rätta, fortsätter Tomas som nyligen varit i kontakt med dem. Men han tror inte anklagelserna håller i en domstol, i stället tror han att det är ett sätt att trakassera. Förutom de två radiojournalisterna har även två utbildare från Sveriges Radio kommit i konflikt med polisen. De ansågs jobba med olaglig verksamhet och fick därför inte stanna, då man såg dem som en risk. Även Tomas Lindblad har blivit påmind av journalistförtrycket i landet. – De nekade mig in i landet för jag sågs som en förklädd journalist, jag skickades hem från flygplatsen, säger Lindblad Objektiv journalistik på agendan Tomas har bland annat jobbat i Mongoliet för en objektivare radiojournalistik, något som skapade en stor rädsla bland medarbetarna då man var van vid att regeringen bestämde allt. Tomas minns hur valet 2008 observerades med en mer objektiv framtoning. Efter valet blev det stora protester och många fick föras till sjukhus. Då ville en del fortsätta arbeta objektivt och ringa till både polis och sjukhus, men då stötte man på motstånd från chefer som inte tordes. – Vi försökte få dem att kontakta sjukhus och polis, men det vågade man inte, säger Lindblad. I dag arbetar Tomas i Namibia som han beskriver som ett land med mildare censur, där hjälper han landets medier att nå ut på internet. – Vi hjälper deras radio- och tv-bolag, förklarar han.

Bäste o

rdföran de, Den uig uriske f örfattar des i no en och vember poeten 2004, e vilda du Nur me fter att met Ya van. Ya h a n sin häk hade pu s in döm års fäng tablicerat des sen else, oc a n r o e v , ellen D h anses under s landet. en luten rä vara sk Han up yldig till ttegång pges va , till tio att ha s FN rap ra fäng kapat s portera slad i U p li tt d m r in e u att Yasin gi sation, rqi. förklara , efter e t att ha tt möte förhör. n b m li ed näm vit hota Yasin u nd orga d och to ppgav ä fångar niven att rterad i vid fler h samban an blivit talet till d med missha fällen. Med hä ndlad a nvisnin v andra g till in met Ya ternatio sin frig n e e ll s a omedelb regler b att utfö egär jag art och ra en fu att Nur villkors llkomli melöst. Jag g rörande och op uppma artisk u tortyr i nar Er trednin samban g kring ansvarig d med anklage Yasins a inför lser rättegån rätta. g, och s tälla de Högaktn ingsfull t

För att ge Yasins fall internationellt tryck, skickade Amnesty book group detta brev.

Lea Backhurst:

”Han ryktades vara död” Text: Maurits Larenas

Genom Amnesty book group arbetar Lea Backhurst med fängslade författare. Han sprider information och anordnar seminarier, ett av dem var på bokmässan i Göteborg. Där pratade han om den uiguriska författaren Nurmemet Yasin.

>>> Den 29 november 2014 har det gått tio år sedan Yasin

”Vi är väldigt måna om att han ska frisläppas” Backhurst arbetar i vetskap om att Yasin inte helt säkert är vid liv. Enligt rykten ska han ha omkommit 2011 men då det inte finns några bevis så fortsätter kampen om att få honom frisläppt. Foto: Maurits Larenas

fick sin dom, det är även det datumet han ska bli frigiven. Men om han blir det är inte säkert menar Backhurt, som tillsammans med ungefär 400 underskrifter ska skicka iväg ett brev till den högsta ansvarige inom människorättsfrågor i regionen Xinjiang, Kina. Det är den region Yasin under sluten rättegång och utan juridisk hjälp sitter fängslad i. – Vi är väldigt måna om att han ska frisläppas, därför uppmärksammar vi de kinesiska myndigheterna att vi vet om att han ska bli fri. Det var efter att novellen ”Den vilda duvan” publicerades som Yasin fängslades. Den skildrar världen ur en duvas perspektiv som förgäves letar efter frihet och tillslut begår självmord. Novellen ansågs skapa splittring i landet och kritisera den kinesiska regimen.

I dag vet man väldigt lite om honom, men Yasin ska ha sagt till FN att han har blivit misshandlad under förhör och av medfångar då han pratat uiguriska istället för mandarin. Vilket fängelse han sitter fängslad i är också oklart. – Enligt de uppgifter vi har så sitter han i ett fängelse som refereras som ”The number one prison.”

Lea Backhurst ger fängslade författare internationell uppmärksamhet.

Idrott skapar samhörighet Text: Jerry Andersson

Idrotten rymmer både gott och ont. Den erbjuder en plats där alla är välkomna, men den kan även skapa hat mellan olika supportergrupper. Enligt Aage Radmann, doktor i idrottsvetenskap, gör den intryck på samhället hela tiden. – Idrotten är med och påverkar samhället varje dag, säger han.

>>> Det är få rörelser som kan mäta sig med idrotten i antal

utövare och ideellt arbetande. Engagemanget är stort när det kommer till att stötta sin lokala förening eller att följa sitt favoritlag på TV. Sporten påverkar samhället på många olika plan och den kan ha stor betydelse för den enskilda människan men även för en hel ort. För Aage Radmann är detta ett välkänt ämne.

Foto: Jerry Andersson

Aage Radmann föreläser om huliganism på bokmässan i Göteborg

GEMENSKAP

Vad fyller idrotten för syfte i samhället? – Ur ett samhällsperspektiv så gör idrotten en stor nytta. Den ger en mening i många människors liv. För de som utövar någon form av idrott så är det ett investeringsvärde. Folk idrottar för att kunna ha nytta av det i ett annat läge till exempel för att få bättre motion eller gå ner i vikt. Hur kan idrotten påverka samhället? – Den påverkar samhället genom att skapa en social identitet hos många människor. Idrotten får dem att känna sig delaktiga i något viktigt och den lär dem om demokrati. Hur kan idrotten vara med och gynna demokratisk utveckling? – I Sverige har vi en föreningsdemokrati, som inte finns i så många andra länder. Detta betyder att man röstar demokratiskt inom föreningen. Man lär sig att en person är lika med en röst

”Hälsa är en klassfråga och fetmaepidemin är ett stort världsproblem” och att man med sin röst kan vara med och påverka demokratiskt. Idrotten är en mångkulturell arena som bjuder in alla oavsett kön eller etnisk bakgrund. Även om alla är välkomna så är det inte alla som vågar gå in. Varför tror du att det är så att inte alla vågar sig in till idrotten? – Först och främst så finns det de som inte alls är intresserade av idrott. Sen finns det även andra saker som spelar in men dessa är svårare att ta på. På vilket sätt kan idrotten var med och motverka fysisk och psykisk ohälsa?

– Hälsa är en klassfråga och fetmaepidemin är ett stort världsproblem. Idrotten är ett av många verktyg som samhället kan använda för att motverka detta. I skolan är idrott och hälsa ett mycket viktigt ämne där man kan lära ungdomar om kost och hälsa. Får ämnen idrott och hälsa tillräckligt stor plats i skolundervisningen? – Nej, man borde fokusera mer på detta ämne. Jag tycker att man ska lära ut mer om den psykiska hälsan då detta är lika viktigt som den fysiska. Det är även viktigt att utbilda bra idrottslärare då många ungdomar inte alls är intresserad av idrott under gymnasietiden. Finns det lärare som är ordentligt utbildade tror jag att fler skulle tycka att idrott och hälsa var ett intressant ämne. Kan idrotten bidra till att minska ungdomskriminaliteten? – Jag tror inte att idrotten i sig kan hjälpa till att minska ungdomskriminaliteten men för den enskilda personen kan idrotten ha en stor betydelse. Ett exempel på detta är Zlatan Ibrahimovic som i sin bok skriver att om han inte haft fotbollen när han var ung skulle han troligen ha slutat i något kriminellt gäng. Hur påverkar en stark idrottsförening en liten ort? – I många fall har idrottsföreningar i små bruksorter blivit själva navet i samhället. Föreningarna anordnar marknader, är delaktiga i skolan och driver olika verksamheter. Idrottsföreningar i små kommuner har i dag tagit den roll kyrkan tidigare hade. Har idrotten någon negativ påverkan på samhället? – Ja, det har den. Några exempel på negativa sidorna är den hårda selekteringen, idrottskador framför allt inom elitidrotten och doping som blir allt vanligare. Även frågan om miljön och hållbar utveckling kommer ofta upp när du pratar om negativa sidor. Ett exempel är nästa OS i Sotji som sägs bli en stor miljöbov. Det är inte alla olympiska spel som är negativa för miljön. Till exempel OS i Beijing hade en positiv inverkan.

Idrott p책 go

ott och ont

Idrott p책 gott och ont Text & foto: Jerry Andersson

Att svettas tillsammans och pressa sig till det yttersta binder starka band mellan människor. Inom framför allt idrotten sker detta både på gott och ont.

et känns att hösten är här men trots kylan, trots att regnet hänger i luften, så är det träning som vanligt för Karlstad bollklubbs fjortonåriga killar. Huvudtränare Peter Hjalmarsson står vid sidan av konstgräset på Våxnäs idrottsplats och övervakar stolt sina spelare som har börjat värma upp. Laget har precis avslutat sin säsong men träningarna kommer fortsätta hela vintern så att killarna håller sig i form. Enligt riksidrottsförbundet är försämrade motionsvanor ett ökat problem bland barn och ungdomar. Genom att erbjuda bra träningsmöjligheter kan idrotten vara med och motverka denna trend och hjälpa till att påverka samhället.

Grabbarna i Karlstad BK

tränar flera gånger i ve

– Vi som fotbollsklubb kan bidra med en allsidig träning. Idrotten är ett stort intresse för många, vi vill skapa en miljö som våra ungdomar trivs i och vill återvända till. Vi ser mycket hellre att de är här och tränar än att de sitter hemma framför sina datorer och spelar spel, säger Peter med ett leende. Det är inte bara på fotbollsplanen killarna tränar utan laget jobbar även mycket med mångsidig styrketräning, berättar han. Även den psykiska hälsan pratar de en del om då några av killarna kan bli nervösa inför stora matcher. – Vissa av killarna kan bli ängsliga inför en match och då försöker vi snacka med dem om hur man kan motverka detta.

ckan.

Idrotten för samman människor Uppvärmingen är slut och laget samlas i en klunga på marken framför Peter och hans två kollegor som förklarar att de nu ska träna matchspel. Det märks att gruppen har en stark samhörighet och det är just detta Peter fortsätter att berätta om. – Idrotten skapar en gemenskap där alla är välkomna. Många av våra spelare ser den sociala biten av idrotten som en viktig del då det är här de träffar sina kompisar. Föreningslivet bidrar med att föra samman personer med olika etniska bakgrunder och livsvillkor. Detta ökar förståelsen för människors olika livssituationer. Tack vare den stora sociala aspekten av idrotten bidrar den till att skapa ett förtroende för ideellt arbete och stärker demokratins utveckling, berättar Peter.

”Idrotten skapar en gemenskap där alla är välkomna” Naturlig selektering Även om idrotten har en positiv inverkan på samhället så har den även, som med mycket annat, en negativ sida. Inom lagidrotten så brukar det pratas en del om selektering, något som Peter tycker kommer naturligt ju äldre spelarna blir. – Vi jobbar med mottot att tränar du så spelar du, vilket betyder att är du med här på träningarna och gör ditt bästa så får du även spela. Även om vi pratar om att alla ska få delta så har vi under till exempel distriktsmästerskapen och vissa cuper spelat med det lag som är bäst. Jag tycker att det är helt naturligt att göra det. Det är inget annat lag som kommer till en cup med ett medelmåttigt lag bara för att alla ska få vara med och spela. Kostar klubbarna pengar Höstkylan gör sig påmind igen när mörkret sakta faller över Våxnäs idrottsplats. Träningen är över för denna gång och grabbarna rör sig hemåt. Kvar, bland bollar och vattenflaskor står Peter och pratar om att huliganismen inte hör hemma inom fotbollen. – Huliganismen är en arena för såna som vill slåss. Jag jobbar även som polis under dagarna och kommer i kontakt med detta den vägen också. Vi ser rätt tidigt bland vissa ungdomsgäng, som hänger runt bland annat Färjestads BK, att de dras mot huliganism och våld. Att huliganer slåss i en klubbs namn är bara negativt för klubben och det kostar den massa pengar, berättar Peter. Han tror att många som är med i dessa grupper inte ens är intresserade av sporten utan bara av våldet. Peter tror även att idrotten kan vara med och motverka huliganism och våld då killarna i stället för att dra runt på stadens gator och torg hänger på fotbollsträningen – Grabbarna har sina kompisar här och jag tror att det bidrar till att de håller ordning på varandra, säger Peter som även han nu börjar röra sig hemåt genom höstkylan.

GEMENSKAP

Krönika:

Till varje pris

Text: Jerry Andersson

>>>

En höstkväll för ett år sedan följde jag en gata genom Göteborg. Det var en vacker kväll, solen höll just på att gå ner och dess röda ljus fick höstens alla färger att explodera. När jag gick där, förtrollad av naturen, hörde jag avlägsna röster som sjöng. Än kunde jag inte utskilja några ord men de blev starkare, de kom emot mig och snart kunde jag urskilja ord. Hata, hata, hata Göteborg. På andra sidan gatan gick ett gäng killar i djurgårdströjor, på väg mot Skandinavium. Det var inte bara jag som hade hört sången utan den hade även nått öronen hos ett par killar framför mig, göteborgare och Frölundasupportrar. Jag såg hatet sången skapade i deras blickar. Jag hann knappt tänka på att detta inte kunde sluta bra förrän en halvfull ölburk kom flygande över gatan och landade någon meter ifrån mig. Jag har alltid varit den som gärna provocerar motståndarsupportrar om jag får chansen men jag skulle aldrig få för mig att ta till våld. Viljan att skrika något över gatan, mot killen som kastade ölburken brann i mig. Som tur var så hade jag en vän med mig som inte alls ville bli indragen i någonting och hon drog snabbt med mig därifrån. Jag har alltid varit emot huliganism och våld inom sporten. Jag tycker inte att det har något att göra varken på eller utanför någon arena. Ändå när jag var där, i lugnet före stormen, så förstod jag dem, jag förstod precis varför de gör det. I den stunden kände jag själv viljan att stå upp för mitt lag, att försvara min stad och mina färger. Jag skulle aldrig, som dessa huliganfirmor, medvetet söka upp motståndarsupportrar bara för att slåss mot dem då jag tycker det är helt fel. Men ibland, ibland väcks viljan även i mig, viljan att försvara mitt lag till varje pris.

Anette Eriksson:

”Kyrkan är stabil när det gungar” Text: Josef Wiklund

– När det gungar under fötterna på folk så finns alltid kyrkan. Det säger Anette Eriksson, som jobbat som diakon i Värmland de senaste sju åren. Foto: Privat

Det viktigaste med att jobba som diakon är att man får möta människan där hon är, tycker Anette.

GEMENSKAP

>>> Anette tycker att hon inte kunde ha ett bättre jobb. Hon pratar engagerat om hur hon älskar möjligheten att kunna skapa en mötesplats för dem som behöver det. Det bästa med kyrkan, säger hon, är att den alltid ser hela människan. – Vi är både kropp och själ, och kyrkan ser till helheten. Du är mer än bara det som omedelbart syns, säger hon, och menar att kyrkan finns där för oss när vi skrider över en gräns i livet. Som när man gifter eller döper sig.

”När du blir sedd och uppskattat för den du är så får du chans att växa” Hon ser kyrkan som en plats dit man kan komma och mötas precis som man är, utan att behöva göra sig till. För Anette fungerar den även som en plats där ungdomar kan utvecklas på ett sätt som inte är möjligt på så många andra ställen. – När du blir sedd och uppskattat för den du är så får du chans att växa. Du behöver inte spela något spel, och det vet jag att många upplever som befriande, säger hon. Anette kan även som diakon börja tvivla och känna sig besviken på kyrkan. Faran i en psykosocial miljö som kyrkan, säger Anette, är att människan som söker en maktposition kan skada den som söker en trosgemenskap. Hon menar att kyrkan ska vara en gemenskap för alla människor där ingen ska behöva vara perfekt eller bättre än någon annan.

Kyrkan är viktig under kris Som diakon får man ofta hjälpa människor som har hamnat i någon form av kris. Hon säger att kyrkan är en plats att naturligt söka sig till när man har råkat ut för någonting. – Den är alltid tillgänglig när det gungar under fötterna. Man får en inblick i hur mycket den finns där för de drabbade, säger hon. Som ett exempel beskriver hon hur viktig kyrkan blev när terrorattentatet på Utöya begicks. – När det skälver i samhället händer det även att den som inte anser sig kristen söker sig till kyrkan, säger hon. Folk vill ha någonstans att ge uttryck för det som har drabbat dem. En lång resa Anette Eriksson påbörjade sin kristna resa redan som barn. Hon hade konfirmerat sig och kände att hon ville gestalta sin tro. Hon utbildade sig till förskolelärare men valde sedan att läsa till diakon. – Det är ett privilegium att få kliva in i en människas liv och att få hjälpa. Det är en drivkraft som ger mig energi men samtidigt kan vara en stor utmaning. Hon menar att kyrkan alltid har haft en viktig position i vårt samhälle. Den var mäktigare förr, men då var också dess roll mer att upprätta normer och se till att de följdes. Idag måste man hitta en helt annan flexibilitet. – Det är en ny era, nu är det dags att vända blad. Som diakon idag får man ta sig ner till kärnan i problemet och lösa det genom att finnas där och skapa en relation. Det finns inte färdiga svar på alla frågor, säger Anette.

Anna-Lena Vikström:

“Jag blev inte accepterad”

Text: Josef Wiklund

I sin ungdom gjorde Anna-Lena Vikström allt för att hitta sin plats i kyrkan, hon utbildade sig till och med till diakon. Det skulle visa sig vara ett felaktigt val.

edan som liten upptäckte Anna-Lena att hon inte var som andra. Hon såg saker som andra inte såg och hon kände på sig vad som skulle hända. Runt alla människor såg hon ett ljussken och när hon växte upp upptäckte familjen, grannar och vänner att hon kunde hitta försvunna saker genom att bara tänka på dem. – Som tonåring tänkte jag att det här måste vara nåt andligt och andlighet finns ju i kyrkan. Därför blev det naturligt att jag sökte mig dit, berättar hon. Till en början kändes allt bra. Att hon kunde se bilder omkring personer när hon la händer på dem tolkades som att hon hade profetians gåva. Hon fick leda ungdomsgrupper och utbildade sig så småningom till diakon. Kyrkan var hennes plats, det kände hon. Letade försvunna saker Men parallellt med karriären i kyrkan letade hon försvunna saker åt folk via telefon på fritiden, och när hon gick med i en New

”För mig var all andlighet från Gud” Age-förening blev hon ifrågasatt. Sådan andlighet var inte okej. – För mig var all andlighet från Gud, men kyrkan accepterade inte det. När min tvååriga anställning löpte ut så fick jag ingen förlängd tjänst, säger hon. Orsaken att jag inte engagerar mig i kyrkan är människors fördomar mot andliga förmågor. Anna-Lena känner många medium som inte anser sig välkomna i kyrkan.

– Många predikanter pratar om hur man ska forma sin tro efter sig själv. Men om det inte är accepterat att jag tror på att mina andliga förmågor kommer från Gud, hur ska jag då forma min tro efter mig själv? När Anna-Lena inte längre jobbade i kyrkan bestämde hon sig för att bli siare på heltid. Och eftersom folk redan hade börjat höra av sig från hela Sverige hade hon inga problem med att försörja sig. – Jag har aldrig behövt göra reklam för mig själv. Folk har hittat mig ändå, säger Anna-Lena, som idag håller kurser i mediumskap och healingformen Reiki, tar emot människor för andlig vägledning, har seanser och letar försvunna saker. Kyrkan är något positivt Anna-Lena tycker att kyrkan är allt för stelbent. Hon anser och menar att det borde finnas en öppenhet för annan typ av andlighet. Men trots det som hänt är hon inte negativ till kyrkan i dag. – Kyrkan är någonting positivt, jag tycker att det är en andlighet som inte är så kommersiell, säger hon. Man kan gå dit utan att behöva prestera eller betala. Kyrkan är ganska underskattad i vår tid, säger Anna-Lena. Anna-Lena ser kyrkan som ett aktivitetshus. En plats där man skulle kunna ha föreläsningar och cafékvällar med olika teman. Precis som i dag ska den finnas där för att skapa möten mellan människor, men hon anser att den skulle jobba på ett djupare plan. – Jag vill att kyrkan ska kunna förändra någonting i livet för dem som kommer dit, menar hon. I dag utgår den inte så mycket från människors upplevelser, etik och värderingar. Det är mera en verksamhet som länge varit där, säger hon. Man gör som man

GEMENSKAP

alltid har gjort och det får kyrkan att kännas ytlig. Anna-Lena berättar om hur den nya andligheten känns mer öppen. Hon beskriver hur man, till skillnad från kyrkan, blir kallad för att registrera budskap och se vart i livet man är på väg. – Kyrkan saknar den här personliga delen, säger hon. Enligt Anna-Lena är inte Kristendom och andlighet alltid på

skilda saker. Men även om ytligheten kan störa så står kyrkan för en trygghet som hon tycker är svår att finna någon annanstans. – Jag minns gemenskapen jag hade med kompisarna när jag var där som ung. Lika viktigt är det för ungdomar i dag. Foto: Privat

Anna-Lena har själv en ganska god syn på kyrkan, men känner många andra siare med en mer fördomsfull uppfattning.

Krönika

Segerramsor i församlingen Text: Josef Wiklund

>>> Meningen ringer i mitt huvud långt efter att jag lämnat

Brogårdsskolan i Kristinehamn. Kyrkan som ett hockeylag? Tja, varför inte. Visst, det kanske inte är så mycket svett och höga klubbor i kyrkbänkarna en söndag förmiddag. Inte så många tacklingar och gula kort heller. Men samhörigheten som ungdomarna pratade om, den finns där. Och i stället för ett vrålande ap-berg på läktaren är det ordentlig kraft i psalmsången ibland. Det händer ju att den som predikar hittar precis rätt, så där så att man vill göra vågen och sjunga segerramsor.

“Kyrkan är till för att man skall kunna vara där och känna en samhörighet, som ett hockeylag ungefär.” Att kyrkan ska vara som en familj, det har man ju hört. Och så kan jag själv känna ibland som aktiv i kyrkan. Men visst, den som kikar in på en gudstjänst en vanlig söndagsförmiddag får nog en bild av en rätt skev familj. Nog för att det i dag är mode att inte vara kärnfamilj, men en familj där alla är sextio plus? Sanningen är väl den att kyrkan är så mycket mer än det som syns på söndagarna. Söndagsgudstjänsten är en central, men ganska liten del av verksamheten. Det är också det som ungdomarna i Kristinehamn pekar på när vi samlas för att prata om kyrkan, och dess roll i samhället. Jag har som sagt varit på ett antal gudstjänster, och visst, det

finns en och annan ungdom. Men de är helt klart en minoritet. Jag kommer själv ihåg när jag var liten och fick lov att följa med på gudstjänst. Ett gäng prydligt uppställda bänkar och någon gubbe som stod och pratade en timme kanske inte var det som lockade mest en söndag när man hellre ville vara ute och ha snöbollskrig. Jag förstod varför inga kompisar hade velat följa med, det var helt enkelt inte kul. Ganska töntigt dessutom. Det är mitt förflutna i kyrkan som gör mig nyfiken på att försöka ta reda på om ungdomarna verkligen inte är intresserade, och i så fall; varför inte? I ett klassrum på Brogårdsgymnasiet får jag svaret. Jag kastar ut frågorna till årskurs tre-eleverna; “Vad är kyrkans roll i samhället för er? Hur kan ni känna att den påverkar er?” Svaren kommer som en explosion. De pratar i munnen på varandra, och många åsikter far som blykulor i luften. “Kyrkan är till för att man skall kunna vara där och känna en samhörighet, som ett hockeylag ungefär.” “Det kan fungera som ett alternativ till en kurator om man behöver prata av sig.” “Kyrkan är bra på att samla in pengar och stödja olika hjälporganisationer.” “Kyrkan ska stå för allas lika värde.” Kulregnet av åsikter träffar rakt i hjärtat. De här ungdomarna har både koll och ett solklart intresse för vad kyrkan gör - men de tycker inte att det behöver ske i en kyrka eller just på söndagar. Men när Jimmie Åkesson och Sverigedemokraternas 15 mandat i kyrkovalet kommer på tal så vill eleverna ge rött kort. Och gruppen är enad om att det även gäller alla de anställda i kyrkan som säger nej till samkönade äktenskap och homosexuella präster.

GEMENSKAP

Att andas in och andas ut Text: Josef Wiklund

Vad är nu kyrkans roll i samhället? Före detta biskopen i Visby stift, Lennart Koskinen, ser kyrkan som en plats där vi kan andas in, för att sedan låta utandningen hjälpa andra. – Det gäller att hitta en växelverkan, säger han.

>>> Lennart beskriver hur han går in i kyrkan för att fylla på sina batterier. - Gudstjänst är någonting som vi ibland kan misstolka, säger han. När vi går in i kyrkan ger Gud oss påfyllning. Det är när vi går ut ur kyrkan som det är dags att andas ut, att tjäna Gud och de runt omkring oss.

Öppen dörr, låg tröskel och högt till tak Lennart Koskinen anser att kyrkan ska vara till för alla, det ska inte vara en förening för människor som känner lika. Enligt honom är det viktigt att vi inte agerar trospoliser och försöker stänga ute de som viker av från mängden. – Det är svårt att sätta en gräns, men jag tycker att alla är välkomna så länge de inte ifrågasätter treenighetens budskap, säger han, och menar den kristna trons fundament; fadern, sonen och den helige anden.

döpas blir barnen medlemmar i kyrkan. Men precis som i samhället föds man in i ett medborgarskap utan att veta vad det är. - Man måste lära sig, säger Lennart. Vi har tappat många ungdomar, kyrkan är extra viktig innan vuxen ålder. Det är då man kan växa på fler sätt än bara på längden. Kyrkan måste bli bättre på att synas, tycker Lennart. Han säger att en kyrka som gömmer sig inte är en kyrka. – Kyrkan behöver finnas där ute bland folk och hjälpa dem att utvecklas, menar Lennart. Vi ska gå ut i världen, inte av världen. Vi ska möta människan med ett icke materiellt budskap. Att ta avstånd från kyrkan Lennart tvivlar ofta på kyrkan, men inte på det som den står på. – Det jag tvivlar på är hur markpersonalen sköter sitt jobb, säger han. Det är mycket själviskhet och internbråk. Ibland tar jag avstånd från kyrkan, men aldrig dess innehåll. Foto: Privat

”Kyrkan behöver finnas där ute bland folk” Han är inte rädd för den nya sortens andlighet som kan finnas inom kyrkans väggar. Han menar i stället att det är den fundamentalistiska biten, som stänger ute andra möjligheter. – Verkligheten är större än vi förstår. Efter som vi vet så lite om det som finns, varför stänga ute någonting? Det är en större fara än andra andliga övertygelser. Fundamentalism är en större fara än nyandlighet. En plats där man kan utvecklas i flera dimensioner Lennart tycker att kyrkan gör för lite för ungdomar. Genom att

Lennart menar att kyrkan måste fånga upp fler ungdomar.

Ett magasin om demokratisk utveckling av Journalistlinjen pĂĽ Molkoms folkhĂśgskola 2013 - 2014