De mättar hungriga barn, vågar utmana kungen och lurar både björnar och jättar.
Här möter du flickan som fes och slapp arbeta, pigan som slutade äta och blev rik och den kloka dottern som blev drottning. Boken innehåller femton fräcka och roliga historier om kvinnor. Författaren Per Gustavsson reser runt i Sverige och berättar sagor, sägner och spökhistorier. Anders Westerberg har gjort illustrationerna.
och finurliga flickor
Kloka kvinnor och finurliga flickor
Tror du mig inte? Bläddra och läs!
Per Gustavsson
Kloka kvinnor och finurliga flickor – känner du några sådana?
Kloka kvinnor
Per Gustavsson
Centrum för lättläst är: LL-förlaget – lättlästa böcker 8 SIDOR – den lättlästa nyhetstidningen Lättläst-tjänsten – bearbetningar och kurser Läsombud – inspirerar till högläsning Mer information om oss finns på www.lattlast.se
LL-förlaget Box 9145 102 72 Stockholm Telefon 08-640 70 90 www.ll-forlaget.se © 2011 LL-förlaget, Per Gustavsson och Anders Westerberg Illustrationer och grafisk form: Anders Westerberg Papper: Munken Cream 100 g Typsnitt: Sabon, Helvetica Rounded Tryck: ScandBook AB, Falun 2011 ISBN 978-91-7053-358-7
Per Gustavsson
Kloka kvinnor och finurliga flickor
Illustrationer
Anders Westerberg
LL-förlaget 3
Innehåll
Flickan som fes .............................................................7 När Anders rymde hemifrån ........................................13 Önska vad du vill ..........................................................17 Den kloka dottern ........................................................21 Hunden som talade .....................................................28 Hur man slipper efterhängsna pojkar .........................32 Kvinnan som gav svar på tal .......................................37 Pigan som slutade äta och blev rik ..............................41 Vargens tre morrhår ....................................................45 Fiolen och stråken .......................................................49 Svin! .............................................................................55 När pigan lurade björnen ............................................58 Gumman, jätten och de slitna skorna .........................62 Barnmorskan som aldrig saknade mat .......................67 Sedan dansade hon hela natten ..................................71
5
6
Flickan som fes Det var en flicka som gick ute i skogen. Plötsligt fes hon. Ja, det är ju sådant som kan hända alla ibland. Hon började räkna sina fisar: – En, två, tre, fyra … Hon kom ända till femton fisar. Just då kom en pojke ifatt henne. Han hörde hur flickan pratade högt för sig själv och frågade vad hon räknade. Hon kunde inte berätta att hon räknade sina fisar, särskilt inte för en vacker pojke. Hon måste hitta på något annat. Flickan sa att hon räknade alla garnnystan som hon spunnit på spinnrocken den dagen.
7
Femton garnnystan, tänkte pojken. Den flickan måste vara ovanligt duktig på att spinna garn. Henne vill jag gifta mig med! Då får jag en bra hustru som arbetar flitigt. Pojken friade på en gång. Flickan såg på pojken. Han verkade trevlig och hade fina kläder. Han är nog rik, tänkte flickan. Gifter jag mig med honom får jag det bra här i livet. Så flickan sa ja, och de blev fästman och fästmö. Snart skulle det bli bröllop. Ju närmare bröllopet kom, desto ledsnare blev flickan. Det var konstigt. Flickan borde bli gladare och gladare. Men hon kunde ju inte spinna. Flickan förstod att fästmannen en dag skulle vilja se hur duktig hon var. Då skulle han avslöja att hon hade ljugit. Dagen före bröllopet gick flickan omkring i skogen och grät. Hon visste inte vad hon skulle göra. Plötsligt hörde hon en röst som frågade: – Varför gråter du, flicka lilla?
8
När flickan tittade upp fick hon se en gammal gumma. Gumman var lika bred om baken som två dörrar till en ladugård. Flickan berättade som det var. – Är det ingenting annat, så kan jag hjälpa dig, sa gumman. Om du bjuder mig och mina två systrar på ditt bröllop, så ordnar sig allt. Men du måste lova att kalla oss mor, mormor och moster. Det lovade flickan. Nästa dag var det bröllop. Det var mycket folk i stugan. Gästerna åt och drack gott. De dansade och var glada, precis som det brukar vara när en pojke och en flicka gifter sig. Plötsligt knackade det på dörren och in i huset kom tre gamla gummor. Den första var så bred om baken att hon kunde sitta på tre stolar samtidigt. Den andra hade öron som räckte ända ner till axlarna. Den tredje hade så långa bröst att hon hade slängt dem över axlarna. Brösten hängde och dinglade på ryggen. 9
10
Folk tittade och gapade. Aldrig förut hade de sett något sådant. Men flickan gick fram till gummorna och hälsade dem välkomna. Hon bad dem sitta ner och äta och vara med på festen. Hon kallade dem mor, mormor och moster som hon hade lovat. När brudgummen förstod att de tre gummorna var så nära släkt med hans brud, måste han också hälsa och prata med dem. Han frågade den första gumman varför hon var så bred om baken. – Jag gifte mig och fick många barn, svarade hon. Jag satt vid spinnrocken varje dag och spann garn till barnens kläder. När man sitter så mycket och spinner så mycket, blir man så här bred om baken. – Min hustru ska då slippa spinna, sa brudgummen. Han frågade den andra gumman varför hon hade så långa öron. – Jag gifte mig också och fick många barn, svarade hon. 11
Dag efter dag sydde jag kläder till mina barn. När man syr så mycket händer det ibland att nålen går igenom örsnibbarna av misstag och töjer ut dem. – Min hustru ska då slippa sy, sa brudgummen. Sedan frågade brudgummen den tredje gumman varför hon hade så långa bröst. – Jag gifte mig och fick många barn. Varenda dag vävde jag tyg till deras kläder. För att barnen inte skulle hindra mig i mitt arbete, slängde jag brösten över axlarna. Barnen fick klänga sig fast på ryggen och suga av mjölken bäst de kunde. – Min hustru ska då slippa väva, sa brudgummen. Så kom det sig att flickan slapp både spinna, sy och väva. Hon blev lyckligt gift och fick det bra. Där ser ni vilken nytta man kan ha av några små fisar.
12
När Anders rymde hemifrån Brita och Anders var gifta med varandra. De hade tre barn. Anders arbetade i skogen och högg träd. Han var också skomakare och lagade trasiga skor. Han gjorde även nya skor till folk som bodde i byn. Brita var hemma i stugan på dagarna. Det var ju nästan alla kvinnor förr i tiden. Hon lagade mat och städade och tog hand om barnen. Brita och Anders var fattiga. De hade en enda ko i ladugården. Brita mjölkade kon så att barnen fick något att dricka. En dag tröttnade Anders på det fattiga livet. Han tröttnade på slitet i skogen. Han tröttnade på att laga skor och få dåligt betalt.
13
Han tröttnade på barnens skrik när de var hungriga. Anders tog fram sin ryggsäck och packade ner sina verktyg och lite kläder. Nu skulle han ge sig av. Han skulle vandra ut i världen och hitta ett bättre liv. Han skulle finna lyckan. Aldrig mer skulle han återvända till byn. Brita stod vid spisen och lagade mat medan Anders packade. Hon såg vad han gjorde och förstod vad han tänkte göra. Men hon rörde lugnt i grytan med gröt. – Farväl, nu går jag, sa Anders. – Jag är också klar, sa Brita. Jag ska bara ta på mig ryggsäcken. Nu går vi! Anders blev förvånad och sa att hon inte fick följa med. – Du måste ju tänka på barnen. Du kan inte lämna dem ensamma. Hur ska de klara sig? – De klarar sig nog, svarade Brita. Förresten har jag inte fler barn än du!
14
15
– En mor kan väl inte överge sina barn, sa Anders. Men Brita lyssnade inte utan följde efter honom när han gick ut genom dörren. Anders tänkte att hon snart skulle ändra sig och vända hem igen. Men Brita övergav inte sin man. Tyst gick hon efter honom. Och Anders var lika tyst. När de kommit utanför byn stannade Anders. Han tog av sig ryggsäcken och satte sig på en sten. – Är du redan trött? retades Brita. Jag kan bära ryggsäcken. På nytt försökte Anders få Brita att vända tillbaka hem. Men Brita var envis och sa att de skulle fortsätta. – Du kan väl inte överge dina barn, sa Anders. – Vi kan skaffa nya barn dit vi kommer, svarade Brita. Nu blev Anders fundersam. Visst hade han kunnat lämna Brita, men han ville inte att barnen skulle lida. Han tog på sig ryggsäcken igen och gick tyst hemåt. Brita följde efter. Aldrig mer försökte Anders rymma hemifrån. 16