Tidskriften STAD – debatt och reflexion om urbana landskap

1

TIDSK RIFTEN

Debatt och reflexion om urbana landskap 1 JU NI 20 1 3

Pris 185 sek

Hurra!

Nytt namn och vassare form.

Landskapets tid är nu!

36 temasidor om mötet mellan människa och natur S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

2

Stad i nytt ljus

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

3

LED is more by Fox Den offentliga belysningen står inför en revolution. Europas längsta gång- och cykelbro, över Sölvesborgsviken, är upplyst av prisbelönade HLS ledstångsbelysning. Systemet består av ”LED-puckar” som du snabbt installerar i de allra flesta ledstänger - även om de står på plats! Förutom ett energisnålt och precist ljus blir ledstången i sig en detalj som höjer helheten. Vattentätt och vandalsäkert.

S TA D www.foxdesign.se 1 J U N I 2013 tel: 08– 440 85 40 info@foxdesign.se

4

Innehåll

s 40

S TA D – R E F L E X ION O CH DE BAT T OM S TA DE NS L A N DSK A P n r 1 2 01 3 REDAKTÖREN Urbana landskap i fokus för nya Stad ................................ 6 NOTISER ........................................................................................ 8 TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Landskap är ett möte mellan människa och natur ................................................... 13 Landskapsarkitekter får oftare en aktiv roll i planeringen ...................................................... 17 Landskapsarkitektur en process med många medverkande ..................................................... 20 Lek och plats ................................................................................ 34 Hallå där Nina Rahm ............................................................... 40 De tar staden i egna händer ................................................. 42 Tävling om framtidsstad ska locka unga till branschen .............................................. 46 Stadens andra våning ............................................................. 49 Reflexion: Barn på tak ............................................................. 58

H a ll å dä r . . . o m s ta d s p l a n e r i n g i G oa , I n d i e n .

Konstverket: På väg................................................................... 60 Monets näckrosor styrde färgvalet ................................... 62 Omtag i Helsingborg ............................................................... 66 Reflexion: Var tjugonde minut lämnar en familj staden .......................................................... 68

H ä r h a r g o d i s au t o m at e n bli v it fröm ask in

s 28

NOTISER ..................................................................................... 70 SOCIAL HÅLLBARHET Byggemenskap – ett socialt hållbart boende?.............. 74 Malmö ska bli socialt hållbart ............................................. 77 Ny bok om förebild inom stadsbyggnad ......................... 78 Reflexion: Sök Pinnen ............................................................. 79 Park på promenad ..................................................................... 80

s 60 S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

på väg

5 s 17

TIDSKRIFTEN

Debatt och reflexion om urbana landskap

L a n d s k a p s a r k i t e k t e r få r o f ta r e e n a k t i v r o ll i p l a n e r i n g e n

Tidskriften Stad – debatt och reflexion om urbana landskap fångar upp trenderna, speglar utvecklingen och lyfter fram forskningen om hållbar stadsbyggnad. Tidskriften Stad ges ut av Movium, SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling REDAKTÖR

Tema: Landskapets tid är nu!

Titti ­Olsson, 040-41 52 13 titti.olsson@slu.se

s 11

ANSVARIG ­U TGIVARE

Anders Rasmusson, Movium anders.rasmusson@slu.se REDAKTION

Karin Andersson Caroline Dahl Kolbjörn Guwallius Fredrik Jergmo Anna Lenninger Göran Nilsson OMSLAGSILLUSTR ATION

Karin Andersson FORM OCH PRODUKTION

Caroline Bjurman Holgersson Grafolin ANNONSER

Mediarum Sverige AB 08-644 79 60 annons@mediarum.se PRENUMER ATION

www.movium.slu.se, klicka vidare till Tidskriften Stad, eller mejla movium-prenumeration@slu.se eller ring 040-41 52 11 HELÅRSPRENUMER ATION:

590 kr exl moms, utlandsprenumeration Europa: 790 kr ADRESS

Movium – slu:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling Box 54, 230 53 Alnarp TRYCK

TMG Öresund, Malmö 2013 ISSN

2001-631X

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

6

REDAKTÖREN

Urbana landskap i fokus för nya Stad Movium Magasin har bytt namn och vässat formen: Tidskriften Stad – debatt och reflexion om urbana landskap är här!

S

verige är det land i Europa där urbaniseringen sker som snabbast just nu.

Utifrån detta faktum har vi valt vårt namn. Vi vill tydligt signalera att det är den urbana utvecklingen som finns i vårt fokus – var den än sker. För oss är den stora staden lika viktigt som den mindre tätorten.

Ingen stad har någonsin kunnat existera utan sitt omland. Frågor om samspelet mellan det bebyggda och det organiska har alltid varit central för dem som arbetat inom landskapsarkitekturens fält. Begreppet landscape urbanism är idag hett inom stadsbyggnaden. Det talas om den nya landskapsarkitekturen. Men egentligen är varken begreppet eller landskapsarkitekturen i sig nya.

Det är snarare tiden som verkar vara mogen och samhället mottagligt för detta synsätt.

TITTI OLSSON, R E D A K T Ö R S TA D

De som arbetar med landskapet har länge argumenterat i ett underläge. Landskapsarkitekter och andra professioner som är involverade i landskapsprocessen har kommit in i ett sent skede i planeringen. Idag kan man notera att de offentliga rummen fått en mer framträdande roll tidigt i planeringen, ofta är det med de offentliga rummen en stadsutvecklingsprocess startar. Planerare börjar inse att det är i rummen mellan husen social hållbarhet har sin grund. Det är där människor möts och kulturer föds. Helhet snarare än modernistiskt sönderstyckande av den fysiska miljön är en förutsättning för att skapa sammanhang där människor vill bo och verka.

Det urbana landskapet är en fråga om livskvalitet.

Du kan läsa mycket om landskapsarkitektur som process i det här första numret av Stad. Det samtalet angår alla som är involverade i att bygga staden, inte bara landskapsarkitekter, även om det är framför allt de som hörs här i våra samtal. I vardagen är det långt många fler professioner som skapar stadens landskap – till exempel landskapsingenjörer, konstnärer och biologer. För att inte tala om alla stadens medborgare.

Våra diskussioner om innehållet i det här numret startade med ett samtal på redaktionen, där en av medarbetarna sa: landskapsarkitektur är ett verb. Landskapsarkitektur är att göra, det är inte en produkt. Ett får skapar ju landskap när det betar gräs…

Detta är ett stort samtal som varken kan eller ska slutföras. Men vi har i alla fall börjat.

Illu s t r at i o n : K a r i n A n d e r s s o n .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

7

VESTREQUALITYPRAndRAMME™

0560 688877 vestre.se

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

8 NOTISER

Barnkartor ska ge inflytande i planeringen Forskare vid SLU har utvecklat en ny metod för att skapa så kallade barnkartor i Geografiskt informationssystem, GIS. Det meddelar universitetet på sin hemsida. Syftet med metoden är att hjälpa kommuner att få in ett barnperspektiv vid planering av vägar, skolgårdar och tätbebyggda områden.

I en enkät får barn svara på frågor om hur de upplever och använder sin utemiljö genom att märka ut till exempel favoritplatser, samt komma med förslag på förändringar.

– Eftersom barn och unga är de som utnyttjar närmiljön mest, är det viktigt att de upplever den som attraktiv och säker, så att de vill vara där, säger Ulla Berglund vid SLU, som utformat studien tillsammans med Kerstin Nordin.

Metoden har hittills använts i Täby, Västerås, Örebro och Hällefors. f o t o : r i k s b yg g e n .

Lådcyklar provas för hållbara transporter Boende i en bostadsrättsförening i Bagarmossen får gratis tillgång till lådcyklar. Det är ett forskningsprojekt på KTH som ska studera om lådcyklar kan förändra människors transportmönster och behovet av egen bil.

– Korta transporter med bil påverkar miljön och är negativt för både klimat och hälsa. Med lådcykelprojektet vill vi se om det är möjligt att minska bilanvändandet genom att erbjuda ett bra alternativ, säger Charlotta Szczepanowski, hållbarhetschef på Riksbyggen.

Både förändringar i beteende S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

och attityd ska undersökas i studien, som pågår i ett halvår. Kanske kan resultaten komma att användas till exempel för att motivera sänkta parkeringsnormer.

– Det är en stor trend i samhället att människor går ihop och delar tjänster för att sänka kostnaden och leva mer långsiktigt hållbart.

Om bra alternativ kan minska behovet av bil finns också möjlighet att påverka regler för byggande i tätorter, säger Miriam Börjesson Rivera, doktorand på KTH.

Miljarder till cykelvägar i Stockholm

Den regionala cykelpendlingen i Stockholms län ska öka och därför vill Länsstyrelsen, Landstinget,

Trafikverket och SL satsa 2,2 miljarder kronor på att förbättra drygt 80 mil cykelväg i länet. Det är 72 stråk som föreslås byggas om för att nå upp till acceptabla krav på bredd, beläggning, belysning och separering från gående.

Förslaget som precis har varit ute på remiss syftar till att öka cykelpendlingen från 5 till 20 procent av den totala mängden resor i länet. Två tredjedelar av arbetspendlarna har kortare avstånd än 14 km till arbetet, och fler av dessa resor bedöms kunna göras med cykel om förutsättningarna är de rätta. Målet bedöms gå att nå om det finns ett sammanhållet nät av cykelvägar, om cykling är säkert och tidseffektivt samt om det är enkelt att växla mellan cykel och kollektivtrafik.

9 NOTISER

k l a r a b e r g s g ata n i s t o c k h o m . S k i s s : D i n e ll J o h a n s s o n

Bilfri gata anläggs i centrala Stockholm Klarabergsgatan i centrala Stockholm ska göras bilfri. Gatan, som förbinder Sergels torg med Centralstationen och Kungsholmen, är idag relativt lågt trafikerad av bilar och biltrafiken kan därför enkelt ledas om till en parallellgata.

Det handlar om ca 1 000 bilar per timme som försvinner.

– Förslaget stärker framkomligheten i området för fotgängare, cyklister och kollektivtrafikresenärer, säger Ulla Hamilton (M), trafikborgarråd i Stockholms stad.

Enligt prognosen kommer antalet cyklister på sträckan att fördubblas och antalet fotgängare öka med en tredjedel till år 2030.

Eftersom bland annat den korsande Drottninggatan och Sergels torg redan är bilfria innebär det att ett relativt stort område reserveras för fotgängare och cyklister.

Längs Klarabergsgatan kommer även plats att ges för spårvagn, men huvuddelen av den 36 meter breda gatan reserveras för fotgängare och cyklister.

Ett slutgiltigt förslag blir färdigt till hösten. Ombyggnaden görs i samband med att betongdäcken över delar av Sergels torg renoveras. Gågatan kommer om allt går enligt planerna vara färdig att tas i bruk om fem år.

Hållbar musikfest i Malmö Planeringen av Eurovision Song Contest i Malmö hållbarhetscertifierades enligt en ISO-standard, det skrev Malmö stads gatukontors tidning Stadsliv inför festivalen.

– I certifieringen ingår inte bara miljö, utan även aspekter gällande social hållbarhet, tillgänglighet och säkerhet, säger Susanna Winblad, miljösamordnare för Malmö stad i tidningen. Ekologisk mat, kranvatten istället för flaskvatten, hantering av matavfall, hänsyn till sociala förhållanden och tillgänglighetsaspekter är saker som beaktades. Mer om offentlig utsmyckning i samband med ESC på s 62.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

10

Illu s t r at i o n e r : K a r in A nder sson.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Landskapsarkitektur är mötet mellan människa och natur Landskapsarkitekter får oftare en aktiv roll i planeringen Landskapsarkitektur en process med många medverkande Lek och plats Hallå där nina rahm De tar saken i egna händer Tävling om framtidsstad ska locka unga till branschen

13 17 20 34 40 42 46

Tema: Landskapets tid är nu!

Den nya landskapsarkitekturen är processinriktad. Landskapsarkitekter beskriver sig ofta som spindeln i nätet, som ska prata med och förstå många andra yrkesgrupper och syntetisera alla olika aspekter till en helhet. Såväl naturens processer som olika mänskliga förhållanden och aktiviteter är grundläggande utgångspunkter.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

11

12

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Dialogprocesser, förmåga att sätta sig in i hur andra ska uppleva miljöerna, inte minst svagare grupper, och medlande mellan olika intressen är naturliga arbetssätt för landskapsarkitekter. Det finns en förståelse för att man är en av många agenter som bidrar till att det urbana landskapet växer fram.

Få yrkesgrupper är så medvetna om tiden som kraft, som faktiskt använder och räknar med tiden som agent för förändring, som landskapsarkitekterna. Tiden ingår i konceptet, det finns ingen anledning att tro att en plats ser likadan ut om tjugo år som den gör idag. Långsiktigheten och förståelsen för tiden som agent och process är ytterligare en grundläggande utgångspunkt.

Landskapsarkitekturen går längre än att hitta genius loci eller att, utifrån ett utsnitt av historien, utse platsens autenticitet. Det handlar om

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

att koppla ihop platsen med sitt sammanhang, vad den innebär för staden bortom platsens gränser.

Har inte landskapsarkitekturen alltid varit så här?

I en tid när helhetstänk, tvärvetenskaplighet och samarbete över stuprören är honnörsord vinner landskapsperspektivet och landscape urbanism allt större gehör inom stadsbyggandet.

I takt med att fokus skiftat allt mer till social hållbarhet har förståelsen ökat för vilken betydelse de offentliga rummen har i staden.

Torg, gator och parker, dessa platser och stråk där det avgörs hur vi uppfattar staden. Om vi känner oss trygga, inspirerade, sugna på att engagera oss i vår omgivning, eller om vi bara likgiltigt tar oss från en punkt till en annan med så lite interaktion som möjligt på vägen.

Och hela tiden kommer nya rön att lägga till högen med argument för utemiljöns betydelse för folkhälsan,

för barns utveckling, för sjukas rehabilitering och för vårt välmående på äldre dar.

Samtidigt arbetar allt fler städer arbetar med de offentliga rummen för att öka städernas attraktivitet.

Och allt fler byggherrar, förvaltare och näringsidkare har fått upp ögonen för hur viktiga omgivningarna är för att öka attraktionskraften och det ekonomiska värdet på den egna investeringen.

Det nya med landskapsarkitekturen har egentligen inte att göra med ämnesområdet eller yrkesutövarna i sig. Det nya är snarare att omgivningen har förändrats, det vill säga hur landskapsarkitekturen uppfattas. Det nya är att nu lyssnar omvärlden.

Och det är den lilla förändringen som gör hela skillnaden.

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Landskap är ett möte mellan människa och natur När människan arrangerar tingen, flyttar om på material och ordnar dem efter eget huvud – då bildas ett landskap Det människopåverkade landskapet skapas i mötet mellan naturens processer och människans idéer och handlande.

Det finns alltid något där innan, en pågående process som människan ger sig in i. Så beskriver landskapsarkitekten Anders Mårsén, Combine, begreppet landskap. Här samtalar han med Stads Anna Lenninger om sin syn landskap, landskapsarkitektur och landskapsarkitektens roll i den hållbara stadsbyggnaden, ett samtal som egentligen inte har något slut.

T e x t: A nna L ennin g er

På kontoret talar vi om ”landskapligt tänkande” säger Anders Mårsén, landskapsarkitekt och delägare i Combine. Våra tankegångar utgår från processer. Från ekologi och kretslopp där allt är statt i ständig förändring.

Då blir landskapet både inspiration, modell och metafor. Samtidigt är landskapet platsen, materialen, ekologin, och de processer som vi verkar i.

Både teori och praktik samtidigt.

Natur är det som uppstår ur jordens skapande processer. Landskap blir det som skapas mellan naturens processer och människans idéer. Och naturen är snarare en ständigt pågående process än en fysisk plats. I stort sett är all mark som omger oss mer eller mindre påverkad av människan och är därmed landskap, menar Anders Mårsén.

– Också rummet här, säger han.

Mötesrummet vi sitter i hos Combine i korsningen mellan Östgötagatan och Tjärhovsgatan på Söder i Stockholm. Men också hos Coffice, en del av kontorets verksamhet är ett café där företrädesvis unga vuxna slår sig S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

13

14

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Illu s t r at i o n av e t t N at u r t o r g dä r e l e m e n t s o m va n l i g t v i s f ö r k n i p pa s m e d s ta d s m i lj ö e r p l ac e r a s u t i s ta d s n ä r a n at u r . Illu s t r at i o n : C o m b i n e

ner med en kopp gott kaffe och en uppslagen laptop. Innerst i lokalen, bara delvis avskilda från caféet, håller arkitektkontoret till. En gång i tiden kan här ha legat ett charkuteri – väggar täckta med vitt kakel från golv till tak tyder på livsmedelshantering.

Flera slags landskap

Rummet vi sitter i, detta ordnade landskap som skyddar oss från snålblåsten på Tjärhovsgatan, ger lagom avskildhet mot aktiviteterna i caféet. Den ljusbruna bordskivan i mötesrummet ger först intryck av att vara en spånplatta, helt i samklang med lokalernas överlag råa och återhållna design. Det visar sig vara en stor, blankpolerad skiva kalksten från Gotland full av fossil i röda och bruna färgtoner – också ett slags landskap att föra fingrarna över under ett samtal med Anders Mårsén om hans syn landskap, landskapsarkitektur och landskapsarkitektens roll.

Ett par år in på 2000-talet började kontoret arbeta med stadsbyggnadsuppdrag utöver de mer traditionella landskapsarkitektuppdragen kring parker och mark vid olika former av byggnationer. Anders Mårsén menar att diskussionen kring stadsbyggnad länge var relativt oinspirerande i Sverige, men att den börjar bli mer intressant. Nu talas det om landskap och natur i samband med stadsbyggnad, inte enbart om byggnader och infrastruktur, utan även om processer som har med natur att göra. Landscape urbanism* fanns inte som begrepp när han gick landskapsarkitektutbildningen, nu ges kurser både på SLU och på andra universitet och högskolor.

Begreppet process

Vad menas då med ”process”, detta ord med ganska svårdefinierad innebörd, förutom att det på ett eller annat vis rymmer ett skeende över tid?

Anders Mårsén identifierar ett par processer som han ser som relevanta när det gäller landskapsarkitektur; dels sådana som har att göra med hur naturen fungerar – långsamma tektoniska rörelser, växters spridningsvägar, eller hur vattnen flödar – alltså olika ekologiska processer. Så finns naturligtvis hela byggprocessen, från idé via planering till anläggning och förvaltning. Och inte minst viktig – den demokratiska processen; på vilka S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! sätt människor involveras i olika beslut. Hur beslut växer fram påverkar i förlängningen hur ett område utvecklas och på viket sätt människor känner sig hemmastadda.

Inom var och en av dessa processer finns det snabba skeenden, men många är långsamma och tröga. Anders Mårsén menar att de tongivande och politiskt förankrade strategierna för stadsbyggnad måste vara långsiktiga och därmed långsamma, men att många strukturer inom byggsektorn är allt för stela.

– Det borde kunna vara enklare att bygga mera hållbart, och han til�lägger att den processen skulle kunna gå fortare och nå längre. Byggbranschen är hårt styrd av ekonomiska intressen, vill ha hög exploatering, och är med få undantag obenägen att ändra inriktning. Den politiska viljan ska uttryckas via olika plandokument, men politikens relation till byggbranschen är mångbottnad.

– Du vet, staten och kapitalet…

Anders Mårsén låter meningen vara oavslutad.

Samarbete med amatörer

Av tradition är många arkitekter och landskapsarkitekter vana vid att samarbeta med andra yrkesgrupper, men också med personer som är amatörer i en byggprocess – så kallade ”boende” ”allmänhet” eller ”medborgare”.

Combine kallar sitt sätt att inkorporera icke professionella som medskapande processer, Anders Mårsén menar att det är ett bredare begrepp än till exempel medborgardialog. Combine strävar efter att ge utomstående en mer aktiv roll, inte minst när det gäller att skapa förutsättningar för allt det som ska kunna ske i exempelvis en park när den väl är anlagd.

Medborgardialogen blir lätt ett exempel på manipulation enligt Arnsteins modell* över olika nivåer av inflytande. Medborgarna bjuds in till möten och får vädra sina åsikter, men ändrar i praktiken inga beslut. Landskapsarkitekter har kompetens att inspirera kommuner att utveckla bättre strukturer för reellt inflytande.

Estetiska proffs

Men även arkitekter får passa sig för att helt falla i fällan att vara ett estetiskt proffs och köra över dem man bjudit in att medverka. Anders Mårsén berättar om intressekonflikter i planeringen av Älvsparken i Umeå där allmänheten starkt utryckte önskemål om en fontän, medan de som landskapsarkitekter läste in Umeälven strax intill som vatten nog.

– Estetiska proffs ska vi nog försöka vara, säger Anders Mårsén. Utbildning, breda referensramar och yrkeserfarenhet ger arkitekter en användbar måttstock att bedöma form och material utifrån. Men i de fall vi inkluderar andra får vi ibland vara medium för andras viljor, och tona ner den egna personliga viljan.

Han tycker själv att landskapsarkitekterna kan tillmötesgå önskningarna om en fontän som är en stark markör för parkkultur. Älvparksfontänens öde kommer troligen att i slutändan avgöras av ekonomiska avväganden i ett projekt med begränsade resurser.

Den hållbara staden

Hur tänker Anders Mårsén då kring den rådande inriktningen att den täta staden är den hållbara staden?

– Jag tror inte på någon patentlösning, svarar han direkt. Kvartersstaden har kvaliteter och ger möjlighet till ökad förtätning, men det kan inte vara det enda sättet att låta staden växa på. Ett samhälle borde ha utrymme för att testa olika typer av modeller för stadsbyggnad, säger han och tillägger: – Det kan mycket väl finnas andra modeller som bättre svarar mot framS TA D 1 J U N I 2 0 1 3

15

16

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Landscape urbanism Landscape urbanism vidgar landskapsarkitekturens fält, från trädgårdar och parker till infrastruktur, stadsutveckling och stadsplanering och positionerar landskapsarkitektur som en grundläggande fas i planeringsarbetet, i stället för en som kommer i efterhand. Landscape urbanism arbetar i en skärningspunkt mellan design, policy och ekologisk planering, för att åstadkomma bättre stadsmiljöer. Läs mer på www.landscapeurbanism.com Ian McHarg (1920-2001), professor i landskapsarkitektur vid University of Pennsylvania i över 40 år, var en av de stora inspiratörerna, genom sin bok Design with Nature från 1969. Hans elev och efterträdare James Corner har varit tongivande för utvecklingen av landscape urbanism. I Sverige har man talat om ”landskapsurbanism” i ett tiotal år, men har egna rötter längre tillbaka, i till exempel projektet Naturlika grönytor (leddes av professor Roland Gustavsson, SLU) från 1980-talet.

Arnsteins trappa 1969 ritade Sherry Arnstein en modell för medborgardeltagande illustrerad som en stege med åtta nivåer.

Syftet var att synliggöra skillnaden mellan den högsta, sant medborgarbestämmande, och den lägsta, som hon kallade manipulation. Modellen har fått brett genomslag och används inom en rad olika fält.

Sherry Arnstein menade att först när alla medborgare är involverade, även dem hon kallade ”the have notcitizen, är ett samhälle helt demokratiskt.

Modellen ritades i en tid när medborgarrättsrörelser, studentrevolutioner och andra vågens feminism svepte över västvärlden och satte fokus på diskriminering och orättvis fördelning av makt i samhället.

Resiliens Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att klara av förändringar och vidareutvecklas. Resiliensbegreppet ser på samverkan mellan ekologiska och sociala system, och på förmågan att klara förändringar som inte alltid är förutsägbara.

Källa: stockholmresilience.org

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

tida krav och önskemål än det som är förhärskande nu.

Anders Mårsén tycker att det görs intressanta utredningar kring parkernas ställning och funktion i samband med till exempel Stockholms översiktsplan Promenadstaden, men att de är för oprecisa i sina beskrivningar av parkmark. Enligt honom behövs ett bredare spektrum av definierade grönområden, både vad gäller karaktär och funktion. Dagens planer förespråkar antingen påkostad finpark eller ren natur.

Uppenbart i förorten

Anders Mårsén anser att det är viktigt att uppmärksamma värdefulla grönytetyper mellan dessa båda ytterligheter, inte minst är detta uppenbart i förorterna. Ordnade stråk genom skogspartier är ett exempel på en mellanform, där belysning och anpassning av marken bidrar till att människor känner sig inbjudna och trygga.

Som exempel på vad detta kan vara nämner Anders Mårsén ett förslag som kontoret gjort i samband med ett stadsutvecklingsprojekt i Kymlinge i Sundbyberg. För att underlätta för människor att ta till sig naturområdet föreslogs ”naturtorg”, där material och anläggningar som vanligtvis förknippas med stadsmiljöer placeras ut i naturen.

– Eller som i förslaget till utveckling av en ny stadsdel i Hyllie i södra Malmö, där det existerande odlingslandskapet förs in som fingrar på en hand i form av jordbruk, trädgårdsodling, park och ytor för dagvattenhantering mellan planerad bebyggelse.

Resurser för skötsel av parkmark har länge varit eftersatt, men han anar att inställningen möjligen börjar svänga. I Stockholm fungerar nog Vasaparken som en kunskapskälla – parken rustades upp för cirka fem år sedan för att bli en modern finpark för en ökande stadsbefolkning. Den behövs, används och slits.

Samverkande skalor

Anders Mårsén talar om olika skalor som måste hänga samman och samverka för att det ska vara möjligt att lyckas bygga ett resilient* samhälle, till exempel stadsbyggnaden som ordnar tingen i det stora rummet – i staden, landet eller ännu större regioner, landskapsarkitekturen som ordnar och designar platser utomhus, och husarkitekturen som bygger byggnader.

Han tror att det är möjligt att göra detta i långt större utsträckning än vad som sker idag. Men då måste de som deltar i samhällsplanering och byggande på djupet ändra tankesätt och verkligen utgå från system som tar hänsyn till naturens och landskapets processer.

Anders Mårsén tillägger att detta naturligtvis måste ske i relation till människors grundläggande behov, och inkludera aspekter kring rättvisa och frihet också ur ett globalt perspektiv. Man behöver tänka på många saker samtidigt, och det är inte lätt.

– Men vad har vi för alternativ?

Leva som man lär

Vi för ett samtal som egentligen inte har ett slut – som inte kan eller ska ta slut – men någon gläntar på dörren och påminner om att andra personer behöver rummet. Sorlet från cafédelen blir tydligare. Coffice målsättning är att använda råvaror som är ”äkta, enkla och sjyssta”, det vill säga i linje med att sträva efter att leva som man lär.

Gästerna sitter över de senaste modellerna av smart phones, Ipads och lätta bärbara datorer. Elektroniksopor och rättvisemärkt kaffesump, konfliktmetaller och närodlat.

Lätt är det inte, men om ekvationen säger två steg framåt och ett steg bakåt, så är det inte fel.

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Landskapsarkitekter får oftare en aktiv roll i planeringen Lovely landskap är ett relativt nystartat kontor. Bakom namnet finns landskapsarkitekterna Johanna Jarméus och Åsa Bexell. Merparten av deras uppdrag finns i Stockholm. Idag märker de att landskapsarkitekter oftare blir inbjudna i det tidiga planeringsskedet.

T e x t: A nna L ennin g e R

P e r s p e k t i v Å r s ta H ä n d e r !

Täv l i n g s f ö r s l ag e t v i ll e s k a pa e n m i lj ö m i t t i s ta d e n dä r våt m a r k s pa r k e n s n at u r l i g a p r o c e s s e r r e n a r dag vat t e n , s a m t i d i g t s o m i n s e k t e r , fåg l a r , g r o d d j u r o ch vä x t e r l o c k a r t i ll va r dag s u p p tä k t e r o ch s kö n h e t s u p p l e v e l s e r o l i k a d e s o m e r b j u d s i S t o c k h o l m s öv r i g a c e n t r a l a pa r k e r .

Illu s t r at i o n : L ov e ly l a n d s k a p

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

17

18

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

En förutsättning för att kunna bygga en mer eko-effektiv stad är beställare som förstår vikten av framtida förvaltning och inte väjer för kostnaderna.

Ja, landskapsarkitekter har en allt större möjlighet att få en aktiv roll i tidiga planeringsskeden nu jämfört med tidigare, säger Johanna Jarméus. Förr gick uppdragen per automatik till arkitektkontoren och landskapsarkitekterna blev underkonsulter.

Nu ser hon ser allt fler projekt där landskapsarkitektkontor blir inbjudna, och hon menar att detta beror på att frågor kring resiliens och landscape urbanism håller på att tränga in i planeringssystemen.

Tillsammans med Åsa Bexelius har hon under vårvintern startat det nya arkitektkontoret Lovely landskap AB, efter att ha varit delägare i Lola arkitektur & landskap. Deras nya kontor har knappt lämnat flyttkartongerna i den nya lokalen på Södermalm i Stockholm när Tidskriften Stad hälsar på för att ta del av hur de ser på sin roll inom stadsplaneringen.

Utveckling av stadsbegreppet

Merparten av uppdragen finns i Stockholmsregionen.

De anar en spännande utveckling av stadsbegreppet och menar att strävan mot att bygga den hållbara staden innebär allt större hänsynstagande till landskapet och landskapets processer. Och de vill delta och bidra i det som sker nu.

Landskapsarkitekterna har förutsättningarna att ha en nyckelroll när det gäller att länka samman människans behov med stadens natur – vi tillhör en yrkesgrupp som har kännedom om många av de ingående planeringsbitarna säger Åsa Bexelius.

– Vi arbetar inte isolerat från andra yrkesgrupper – i en planeringsprocess hjälps många grupper åt – och just i de sammanhangen blir landskapsarkitekternas breda kunskapsbas extra värdefull, tillägger Johanna Jarméus.

De ser tecken på att kunskapen om grön stadsutveckling har ökat bland planerare och vissa beställare, och känner tilltro till att utvecklingen går åt rätt håll.

De menar att deras jobb blir lättare och roligare när de kan lägga krut på att utforma en hållbar miljö, istället för att – som förut – försöka övertyga beställaren om grundläggande ”gröna värden”.

– Det är viktigt att landskapsarkitekter nu tar tillfället i akt och skaffar sig ett faktiskt inflytande över stadsutvecklingen, poängterar Åsa Bexelius.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Deltar i diskussioner

Genom projekt på först Lola och nu via Lovely landskap deltar de i diskussioner kring hur stadsutvecklingsprojekt ska kunna hantera nödvändiga processer i landskapet och samtidigt möta samhällets behov av bostäder och infrastruktur.

Det förekommer att själva arbetsgången i sig utgör en plattform för att höja kunskapsnivån inom ett projekt. Som exempel nämner Johanna Jarméus arbetet med Ulvsunda industriområde på gränsen mellan Stockholm och Sundbyberg. Lola blev inbjudna som ett av tre företag att lämna förslag till en utvecklingsplan för området. I uppdraget från Stockholms stad ingick workshoppar där alla inbjudna kontor tillsammans diskuterade förutsättningar och möjliga lösningar. Också andra intressenter som markägare, företagare och olika organisationer deltog.

– Det är naturligtvis synd att inte vi fått möjligheten att vidareutveckla vårt förslag säger Johanna Jarméus.

– Men, fortsätter hon, genom workshopparna har vår kunskap ingått i den gemensamma processen, och på så sätt bidrar vi ändå till att forma planerna i en riktning som vi tror på.

Glappet kvarstår

Åsa Bexelius och Johanna Jarméus pekar samtidigt på glappet mellan den översiktliga planeringens ambitioner och den krassa verkligheten när det kommer till anläggning och förvaltning. Som exempel nämns underjordiska garage som inte läggs på tillräckligt djup för att ge utrymme för den påbyggnad som krävs för en hållbar vegetation. Beställaren – eller entreprenören – sparar in kostnader för sprängning i byggskedet som omöjliggör det bjälklag och det jorddjup som växtligheten behöver.

Ett liknande exempel är när goda intentioner om lokalt omhändertagande av dagvatten går om intet då krav på hög exploatering väger tyngre än bevarande av mark för infiltration.

Eller när man för att spara in på skötsel väljer bort stenmjöl till förmån för asfalt som helt saknar förmåga att fördröja vattenavrinning. En förutsättning för att kunna bygga en mer eko-effektiv stad är beställare som förstår vikten av framtida förvaltning och inte väjer för kostnaderna, fastslår Bexelius och Jarméus.

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Årsta Gardens – Park Entrance

school and play grounds

Northern Entrance

soccer eld exisƟng alotment gardens

pond

solar forest

pic-nic area fruit garden historic road - Göta landsväg urban farm

“Play bridge”

ornitologic centre allotmentgardens study gardens

grey water treatment bicycle high-way

meadows and elds Western Entrance

wetland park

willow labyrith rail-bound public transport

“Park bridge” Eastern Entrance

ower elds

“Recycle City” Southern Entrance Pa r k p l a n Å r s ta H ä n d e r !

N ya Å r s ta fä lt e t 2 0 0 8 . I L o l a s täv l i n g s f ö r s l ag f i c k pa r k e n h u v u d r o ll e n , o ch g j o r d e s m e d e n o d i s k u ta b e l c i r k e l r u n d o u t l i n e o m ö jl i g at t b e s t r i da m e d f r a m t i da e x p l oat e r i n g s i n t r e s s e n . Pa r k e n s t e m a va r d e t ö p p n a fä lt l a n d s k a p e t o ch d e n k u lt u r h i s t o r i s k a v e r k s a m h e t e n i å k e r t e g a r o ch s l åt t e r m a r k e r f i c k b l i pa r k e n s f o r m s p r å k . F ö r s l ag e t s åg pa r k e n s o m e n e ko l o g i s k o ch i n f r a s t r u k t u r e ll n yc k e l t i ll s ta d e n , dä r vat t e n h a n t e r i n g , ko ll e k t i v t r a f i k , s o c i a lt s a m l i v, e n e r g i p r o d u k t i o n , d j u r - o ch fåg e ll i v, o d l i n g , c y k e ls t r å k , r e k r e at i o n o ch p e dag o g i k m m s a m v e r k a r . F ö r s l ag e t Å r s ta H ä n d e r u ta r b e ta d e s i s a m a r b e t e m e d H a b i t e r Au t r e m e n t, SKA o ch S t r u c t o r , o ch b e l ö n a d e s m e d H e d e r s o m n ä m n a n d e .

Illu s t r at i o n : L ov e ly l a n d s k a p.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

19

20

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Landskapsarkitektur en process med många medverkande Stads Karin Andersson och Titti Olsson har bjudit in fyra personer till ett samtal om landskapsarkitektur som process. Deltagarna runt bordet är i sin vardag verksamma inom landskapsarkitekturens fält. Hur märker de att synen på landskapsarkitektur håller på att förändras?

Har de som yrkesverksamma fått en ny roll i det hållbara stadsbyggandet?

T e x t: K arin A ndersson & T itti O lsson

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

21

22

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Foto: Kolbjörn Guwallius.

C a r o l i n e Da hl

R o l a n d G u s tav s s o n

S o f i a Wa r pm a n

N iels de Bru in

Arkitekt, planeringsarkitekt, projektledare för SLU:s forskningsprogram Fuse, Future Urban Sustainable Environment, och koordinator för Movium Partnerskaps nätverk Stadsutveckling. Arbetar inom ramen för landskapsarkitektur eftersom hon tror att landskapsarkitekturen och landskapsperspektivet är nycklarna för en hållbar utveckling.

Landskapsingenjör och stadsträdgårdsmästare i Halmstad sedan drygt ett och ett halvt år, dessförinnan parkingenjör i Båstad. Styrkan i hennes position som stadsträdgårdsmästare tycker hon är att hon har praktisk erfarenhet från park- och naturmarksskötsel.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Landskapsarkitekt och professor på SLU i Alnarp, som de senaste tio åren till stor del varit verksam utomlands. För honom är det viktigt att landskapsarkitekter både socialt och biologiskt ska kunna jobba dynamiskt och anpassat till den aktuella situationen.

Landskapsarkitekt på White i Malmö sedan i sju år. Ansvarig för flera projekt såväl i Sverige som utomlands. Det han tycker är speciellt med landskapsarkitekturen är att man från början tvingas tänka i processer eftersom landskap förändras.

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Sverige är idag det land i Europa där urbaniseringen sker snabbast. Här växer några få stora och mellanstora städer på bekostnad av mindre tätorter – två tredjedelar av alla svenska kommuner krymper. Är detta en hållbar utveckling?

Roland Gustavsson: Det finns ingen stadsplanering som inte hänger ihop med den kommunala planeringen. De mellanstora städernas framtid hänger inte bara ihop med den enskilda staden utan med hela regionen. Att man gärna vill bo i Halmstad beror säkert på närheten till havet och skogen, det handlar om att få allt att fungera ihop i en region. Hade Halmstad varit något mindre så hade staden kanske tappat invånare istället? Och då är frågan: Vad är framgångsformeln för städerna som växer och är en sådan av nödvändighet kopplad till ett omland som förlorare?

Niels de Bruin: Det är en utmaning att tänka ur det perspektivet. Som landskapsarkitekter är vi tränade i att arbeta med processer som är tillväxtorienterade. Krympande städer hänger ihop med en minskande ekonomi – en stad som krymper får ju också in färre skattekronor. Då gäller det att hitta alternativ så att man kan förvekliga drömmarna på ett sätt som är kostnadseffektivt.

Landskapsperspektivet Många ansluter sig idag till metaforen om landskapsarkitektur som ett verb. Allt och alla är med och skapar landskapet, och landskapet är beroende av samspelet mellan alla faktorer: den okontrollerade naturen, ett får som betar gräset, ett barn som bygger en koja eller en debattör i landskapsfrågor. Perspektivet betonar landskapet som en process snarare än en produkt. Landskapet skapas och omskapas hela tiden och det pågår en ständig transformation även av den byggda miljön. Med detta förhållningssätt blir landskapet aldrig färdigt. Landskapsperspektivet är centralt för den europeiska landskapskonventionen.

Men en tredjedel av Sveriges befolkning bor trots allt i Malmö-, Göteborgsoch Stockholmsregionerna. Kan inte de stå modell för landet i övrigt?

Roland: Jag tycker ofta att de stora städerna spelar ett högt spel och riskerar stora kapital i sina satsningar. De får fina miljöutmärkelser samtidigt som de är stora exploatörer, medan en liten kommun måste hålla i sina pengar och vara mycket mer förvaltande i sin attityd. Eftersom de ekonomiskt svaga tar små steg kan de faktiskt ligga närmare uthållighetsmodellen. I Sverige kan vi bara drömma om att bygga den täta och höga staden med de kvaliteter en sådan har. Det är därför det är viktigt att hitta andra alternativ. Vi måste sträva efter en mänsklig skala. Kanske handlar det om närodling i ett nära omland, härodling i stadsmiljön, parkkulturen och vildmarken i staden tillsammans i dess fulla gradient? Människor vill idag ha hela gradienten inom gångavstånd – från vildmark till trädgård och prydnadspark. Som landskapsarkitekter måste vi kunna skräddarsy hela paket som utgår från situationen och platsen och inte upprepa samma typ av park i varje stad och stadsdel.

Niels: Det handlar om att tänka ut hur man får en process på fötter. Vad är till exempel allmän mark som kan exploateras och vad kan man göra på just den här platsen? Lindängen i Malmö som vi exempelvis arbetat med är ingen traditionell tät stad utan snarare en parkstadsdel. Hur fungerar en sån? När efterfrågan på det gröna ändras kanske man till exempel ska göra fler odlingslotter. Som konsulter kan vi hjälpa till att reda ut vilken mark man kan ta i anspråk och inte. Vi gör ofta ett enkelt picknick-test, vi ber folk gå ut och kasta ut en filt där de tror de kan slå sig ner. Denna enkla test kan tydligt göra det klart vad som är privat och vad som är offentligt, ofta visar det sig att man inte vet det.

Har den lilla kommunen eller stadsdelen där ekonomin inte alltid är så god till och med vissa fördelar framför en stor stad med bättre ekonomi?

Roland: Det är oerhört intressant med den lilla budgeten och den lilla organisationen. Där finns ofta få flaskhalsar som bromsar processerna. De har större möjlighet än de större städerna att aktivera sina medborgare och få S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

23

24

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! dem engagerade i sina omgivningar och på så sätt vara med och ta ansvar.

Jag tror det lilla samhället har lättare att känna ett omgivningsansvar. Att olika ytor har olika funktion – en plats för hundägare, en för fotbollsspelare, en för barn – är ett exempel på en modernistisk och urban attityd. Jag tycker att urbaniseringen har fjärmat människan från platsen, man tror alltid att någon annan ska ta ansvaret. Att få till en förändring här är en stor utmaning för landskapsarkitekter.

Caroline Dahl: Den moderna planeringsmodellen har förhållit sig till platser och situationer som om de vore oskrivna blad. Man tänker vare sig kring plats eller förutsättningar utan skapar enbart utifrån sina idéer. Det förhållningssättet tycker jag fortfarande är rådande i stor utsträckning.

Men där är landskapsperspektivet annorlunda, eftersom man med det förhållningsättet aldrig kan börja från noll. Det finns alltid en plats som man kan avläsa i form av jordarter, klimat, topografi. Och eftersom landskapsarkitekter har det perspektivet med sig kan de aldrig börja från ett tomt, vitt ark som den effektiva planeraren kan göra. Där tror jag landskapsarkitekturen kan tillföra någonting viktigt i planeringen. Är landskapsarkitekter särskilt bra på att föra dialog med politiker och medborgare?

Niels: Jag tror att landskapsarkitekter av tradition är vana vid att föra den svagas talan. Det beror på att det gröna haft ett lågt anseende, och att vi som yrkesgrupp haft en låg position och länge argumenterat i underläge.

Social hållbarhet har alltid varit mer intressant för landskapsarkitekter än arkitekter.

Caroline: Det håller jag inte med om. Människan har i alla tider stått i fokus. Modernismen utgick från målsättningar om gröna, ljusa och luftiga städer för bättre hälsa, till exempel. Det är uttolkningen av målsättningarna, hur vi formger utifrån idébilderna, som skiftar och som vi idag kritiserar. Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att tro att de lovvärda utgångspunkter vi har idag alltid kommer att resultera i någonting som är bra. Lovvärda utgångspunkter har man haft i alla tider. Jag tror aldrig att det har funnits en planerare, arkitekt eller politiker som har haft som utgångspunkt att vi ska göra något som är illa för vår befolkning. Men i processerna har människan ibland fått stå tillbaka för andra intressen.

Niels: Absolut. Men vårt arbete handlar mycket om offentliga miljöer och de har varit svåra att ta betalt för. Därför har de ofta kommit in sent i planeringsprocessen. Och där kan man säga att det skett en förändring. Investerare märker att människor är mer intresserade av att bo i områden med goda offentliga miljöer. På så sätt tror jag att landskapsarkitekturen har en styrka.

Roland: Det är inte bara landskapet, växtlighet och parker utan hela samhällets identitet, historia och uppbyggnad det handlar om, liksom hur det hänger ihop med samtid och framtid. Det kan man knyta till grönprojekt. Där tror jag att det har hänt något inom den översiktliga planeringen som plötsligt får kontakt med detaljplanen, och detaljprojekt får kontakt med de grundläggande strategierna. Tidigare har man jobbat med isolerade enskilda projekt, som tårtbitar. Men landskapsarkitekten kan knyta ihop de olika bitarna och därmed skapa politiskt intresse och intresse bland medborgarna.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Idag handlar mycket om att skapa attraktiva miljöer där människor vill bo och verka – i de växande städerna precis som i de krympande kommunerna. Vi ser också att människor vill göra mer och mer tillsammans när det kommer till medborgarinitiativ i städer. Samtidigt lever vi i ett samhälle där man blir mer och mer individualist. Hur går det ihop? Vilka är det som engagerar sig? Vad händer när privatpersoner tar offentlig mark i anspråk?

Sofia Warpman: Det är en problematik vi brottas med i vår vardag i Halmstad. Många hör av sig till oss och vill ta över, speciellt lekplatser. Vi får nästan alltid reaktioner när vi informerar om att vi ska ta bort en lekplats.

Många privatpersoner hör av sig och vill ta över skötseln. Men hur ska man hantera det juridiska ansvaret i en kommun? Vad händer om privatpersoner missköter en anläggning, eller inte längre vill engagera sig och kommunen måste återta ansvaret? Idag saknar vi en organisation som kan ta hand om sådana frågor, vi behöver en modell för det.

Caroline: Men det måste ju på ett sätt vara positivt, att det finns några som bryr sig mer?

Niels: Om den ianspråktagna platsen känns uteslutande eller inte handlar om utförandet. Men det är klart att det lätt blir de starkaste i samhället som utnyttjar det mest.

Sofia: I Halmstad ser vi tydligt att ytorna används på ett nytt sätt idag, och i takt med det möter vi också ett större engagemang hos medborgarna, som vill vara delaktiga och ha särskilda aktiviteter knutna till grönområden. De vill inte bara ha en finpark där allt ska ske, utan önskar platser för olika aktiviteter, som utegym, bmx-banor, platser för spontanidrott och skejt. Men också utrymme där man bara kan sitta ner och ta det lugnt. I naturområdena anlägger vi inte bara miljöer för människorna utan också för deras djur. Förr kom inte åsikterna fram förrän efteråt. Nu vill man vara med och tycka och tänka från början, och vi arbetar mycket med medborgardialoger innan vi genomför olika projekt.

Caroline: När kompletterar kommunerna alla dessa önskningar med en spade som signalerar att det är okej att medborgarna själva gräver i parken?

Sofia: Ängelholm gjorde det för några somrar sedan. Man ställde ut pallkragar och jord och så fick invånarna odla på en speciell grusyta i avvaktan på vad som senare skulle hända där. Vad jag förstod var det många som tyckte att det var spännande och roligt. Det är en form som jag tror kan komma mer och mer.

Caroline: Det måste ha och göra med att vi bor på ett annat sätt idag och kanske inte har tillgång till en trädgård. Kanske också att människor inte längre kan, vill eller önskar köra bil en längre sträcka för att kunna göra något på sin fritid.

Roland: När vi söker nya stadsalternativ blir det gröna väldigt viktigt. Odling handlar inte bara om att få kontakt med jorden, det är också något att samlas kring i släkten, i familjen och i landskapet.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

25

26

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Att engagera medborgarna är kanske ett exempel på nytänkande som kan vända en nedåtgående trend i de krympande samhällena?

Sofia: Vi ser exempel på det i Oskarström, en mindre ort i Halmstads kommun. Industrin lade ner och invånarna kämpar verkligen. Där finns ett stort engagemang. Man har haft möten och dragit upp gemensamma riktlinjer.

Det engagemanget tror jag hade varit svårare att uppbåda i Halmstad.

Roland: Många kommuner välkomnar det engagemanget och försöker öppna för det i sitt arbete, det ligger i tiden. I Ronneby kommun har vi gjort en studie om dialogplanering och engagemang som visar det. Och då är frågan: Kan man hitta den formen för samverkan med grannskap och användare på ett sätt som även fungerar i exempelvis Halmstad?

Men är det alltid rätt att ge folk vad de vill ha?

Niels: När man frågar folk vad de vill ha svara de ofta samma sak, och det gäller såväl medborgare som beställare. Det finns en stor likriktning.

Bygger man något vid kusten vill beställaren ha en träbrygga precis som i Västra Hamnen i Malmö, för man vet att det funkar. Där finns en stor utmaning för den som gestaltar: hur kan man göra för att det ändå ska bli diversifierat? Då kan det vara bra att samarbeta med andra professioner, som vi till exempel gör i ett hamnprojekt i Oslo. Där har vi jobbat med en socionom för att kunna få andra perspektiv.

Caroline: Ser vi mer av de processerna för att vi håller på att transformera och knåda i befintliga miljöer i högre utsträckning än vi gjort tidigare?

Niels: Så är det ju. Finns det brukare i ett område vill man fråga dem.

Sofia: Det är klart att det är lättast för dem att referera till någonting som redan finns. Då måste vi tolka om för att förstå vad det är de egentligen säger. En brygga betyder kanske att de vill ha någonstans att mötas, promenera. Det kan man göra på andra sätt också.

Caroline: Det är en väldigt tydlig roll för landskapsarkitekter, att översätta önskemål till form eller till förvaltning av miljöer.

Roland: Men det är svårt just eftersom det handlar om ett formspråk. Så var det när man sett den första postmodernistiska byggnaden med skarpa hörn och mycket glas. Man tyckte den var jättehäftig. Men efter att man sett likadana i Berlin, Amsterdam och London kunde man konstatera att de fanns i tusental, då var det inte lika kul längre. På det viset är det en viktig professionell uppgift att omgestalta även Västra Hamnens idé för att passa in utan att upprepa i onödan.

Niels: Stapelbädden i Västra Hamnen är ju en framgångssaga som bygger på en eldsjäls engagemang. Och nu vill alla bygga skejtpark och det kan man ju tycka är tråkigt. Samtidigt är det många som gillar det och använder dem, de är på många håll väldigt framgångsrika.

Sofia: Det är många små kommuner som anlägger skejtparker, till exempel Laholm och Båstad. Även Halmstad har en.

Men det måste väl också handla om att hitta den rätta platsen, sammanhanget på varje plats, och inte bara upprepa det alla andra gör?

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Roland: Ja, även en skatepark ska integreras i landskapet. Jag tänker till exempel på en studie av danska städer som visar att det inte finns någon stad som har en bra stadsbyggnad om inte landskapet gjort rejält motstånd.

I studien granskas relationen mellan bebyggt och obebyggt och även identitetsskapande landformer. Däri ligger att understryka snarare än att försöka dölja att det handlar om långa processer. Att man till exempel får smälta hur det verkligen gick under anläggningsfasen innan det fördjupade designarbetet sätts in och man utvecklar vidare. Det är väldigt svårt att kunna tänka allt på en gång, det måste finnas en periodicitet, man måste kunna lägga till nya lager i landskapet. I till exempel Västra Hamnen är bara grunden lagd.

Kan du ge ett exempel på hur det kan gå till när det lyckas?

Roland: Vi har jobbat med skärgårdsmiljö utanför Ronneby i många år. Vi kommer dit med studenter, ibland med andra yrkesgrupper som skogsutbildade, biologer och konstnärer och de gör ett kreativt arbete som de tycker att de bli färdiga med. När vi ringer nästa år och bjuder in dem igen förstår de inte varför utan tycker att de gjorde ju färdigt förra året. Men så kommer de, och då tar de det ett steg till. Och då förstår man vad man hade gått miste om man inte gjort det där extra taget, och så vidare. Men det är väldigt svårt att övertyga politiker och andra kunder vad de skulle tjäna på att verkligen lägga in en högre ambition, därför att det verkar så svårt att tänka sig i förväg.

Caroline: Att arbeta så måste kräva ett mycket mer aktivt förhållningssätt till alla miljöer. Det krävs en ny typ av stadsträdgårdsmästare som tar hand om alla delar av staden, och inte enbart de gröna, för att kunna förädla det där. Kan man genom ett sådant förhållningssätt avdramatisera den kritik som varit mot exempelvis Örestad i Köpenhamn, om att stadsdelen är alldeles för likriktad. Då är det som genomförts fram till idag bara den första, av många, bearbetningar.

Niels: Men man kan ju starta mer eller mindre dåligt. Jag tycker inte att man gjort en bra start i Örestad.

Caroline: Men det är ju superintressant. Vad är det för förutsättningar som man ska grundlägga i det första skedet för att de ska vara lätta att förädla när man kommer andra, tredje och fjärde gången? Hur kan man tänka kring det?

Roland: Kompetensen som behövs för att driva den här typen av projekt är att kunna väldigt mycket om växter men också om människor med en träning i både aktivitetsbaserade situationer och platssituationer. Det är både naturvetenskap och samhällskunskap som behövs. Och att kunna sy ihop praktisk kunskap med teoretisk kunskap och visionerna med att vara nere i jorden.

Niels: I hamnprojektet i Oslo hade vi utgångspunkten att det redan händer mycket på platsen. Uppgiften i sig verkade från början ganska orimlig eftersom ett enda kontor skulle gestalta en tio kilometer lång strandpromenad. Vi fick hitta olika förhållningssätt till de olika delarna, S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

27

28

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Vi bad deltagarna i rundabordssamtalet att ge varsitt exempel på vilken roll landskapet – eller stadsmiljön – kan spela i vår tid.

”

Niels: Southend Pier handlar om att skapa nya rum ute på världens längsta pleasure pier. Piren är 2 km lång. Vi har har byggt en plats som fungerar som ett multifunktionellt rum. Du kan vistas ute och använda piren som ett offentligt rum. Du kan hyra rummet inomhus till allt ifrån bröllop till konsthändelser. Rummet kan hyras genom Southend-on-sea city council. Idagsläget är rummet mer eller mindre fullbokat. Ett nytt enkelt kafé finns inrymt i projektet.

Detta är första steget i hur piren kan bli en attraktion för staden, vi har gjort planer på hur piren kan programmeras steg för steg. Tanken är att nya funktioner och olika typer av händelser kan ske längs piren.

Arkitekt; White genom Niels de Bruin och Fredrik Pettersson.

F o t o : Lu k e H ay e s

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

”

Caroline:

Deltagandet i skapandet av våra stadsmiljöer sträcker sig numera långt utanför de lydiga dialogformerna. Här har godisautomaten blivit frömaskin och uppmaningen är tydlig, throw and grow!

F o t o : C a r o l i n e Da hl

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

”

Roland:

Bild från Alnarpsdagen maj 2010, där man bjuder på en utomhuskonsert. Bilden visar på ett bambulikt aspdraperi, som en försiktig framskulptering av en exotisk växtmiljö, som man

skulle vilja bjuda på i många trädgårds- och parksammanhang. Det finns ett enormt utvecklingspotential just vad det gäller växthanteringen för små ytor, där detta är ett av många identitetsstarka uttryck.

Mycket mer skulle kunna utvecklas i våra städer och runt våra

hus med en ökad kunskap om växtval, vegetationsstrukturer, formutvecklingens möjligheter vid tätplantering mellan olika växtgrannar och hur detta kan samverka då det ska passas in i en given situation och plats.

F o t o : R o l a n d G u s tav s s o n

”

Sofia:

Skateparken utanför Halmstads Arena invigdes augusti 2011 efter att ha varit efterfrågad i många år. Skateparken utgör ett bra komplement till Halmstads Arena och utgör en viktig mötesplats för många i Halmstad. Skateparken har blivit den samlingsplats man önskade, hit kommer man från hela Halmstads kommun för att träffas och åka tillsammans.

F o t o : A n n a Wa ll e f o r s .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

29

30

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! baserat på hur de såg ut och hur människor använde dem. Vi tog fram en strategi för hur promenaden skulle kunna utvecklas. Olso har byggt väldigt mycket nära havet ganska snabbt och då glömt bort de offentliga miljöerna. Är det accepterat att arbeta under lång tid och under tiden göra tillfälliga lösningar? Är samhället redo för det ofärdiga, det temporära?

Sofia: Tyvärr är det ju sällan det fungerar i verkligheten att år efter år lägga på nya lager i stadsmiljöer. Ofta drivs allt väldigt projektinriktat och när det är slut så är det slut. Det betraktas inte som positivt att man ska behöva ändra i någonting som är byggt nyligen, det ser ju ut som ett nederlag. Både politiker och medborgare kan lätt tycka att ”ni var ju här alldeles nyss, är ni inte klara?”.

Roland: De flesta är nog idag överens om att vi inte är bra på förvaltning och underhåll. Istället gör vi jätterenoveringar för flera miljoner. Men hur gör man? Jag menar att kommunen inte kan klara det på egen hand utan att den stora kraften finns hos medborgarna. Jag tror att vi bara är i början av att involvera brukarna.

Niels: Men om man har projekt när man involverar medborgare så vill de se ett resultat ganska snabbt, även om det finns en långsiktighet i projektet. Det värsta som finns är när man startar en medborgaprocess och det inte blir någonting av det. Då har man förbrukat sitt förtroendekapital.

Sofia: Just i medborgardialoger måste man komma igång med något annars tappar människor sitt engagemang. Många projekt jobbar man med på lång sikt för att det är så sega processer i kommuner, men det är viktigt att det finns ett tydligt startskott. Det fungerar också som bränsle på vägen för att komma vidare.

Niels: Under utbildningen till landskapsarkitekt är det fokus på helhetslösningar. På ett sätt kan jag tycka att det är fel. Allt som man ritade blev en total utopisk bild av hur det kommer bli, men man glömmer bort att man i verkligheten kanske bara kan bygga några få delar av allt man ritat. Det är klart att det är bra att tänka helhet, men man måste också tänka på hur man ska ta sig fram till den.

Caroline: Det är därför man bör ha olika verktyg till olika tidshorisonter. Strategier är långsiktiga och ger just helhetsperspektiv. Det andra handlar om taktik och vad man kan göra i stunden, här och nu där jag står. Och det behöver inte alltid vara en lösning för hela området för all framtid eller alla användare. Det kan få vara att agera i stunden för det som ger bäst effekt just nu.

Nu har vi pratat mycket om processer och medborgarengagemang. Men hur är det med formen, estetiken – det är väl ändå en väsentlig del av landskapsarkitekturen?

Niels: Som landskapsarkitekt är det viktigt att kunna förmedla en vision.

Och den omsätts ju ofta i ett formspråk. Jag är övertygad om att en landskapsarkitekt måste kunna formge. Vi måste äga den frågan. Hur man sedan formger kan man prata om hur länge som helst, men en landskapsarkitekt ska inte gå ifrån att vara en duktig formgivare.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! Roland: Filosofen Hans Larsson pratar om den professionella intuitionen.

Det handlar om att man inom sitt fält är så tränad att man går över det analytiska inom professionens sätt att uttrycka sig språkmässigt eller idéoch formmässigt och når en nivå högre upp som man sedan uttrycker. Det finns en nytta med att intellektualisera det vi håller på med.

Caroline: Form tycker jag är ett självändamål som man inte nödvändigtvis behöver försvara. Formgivandet är för mig ett problemlösande. Det är först när ”formen” är färdig som alla aspekter har beaktats och fallit på plats.

Niels: Det måste ju inte vara så att alla är designers. Man kan ju bjuda in folk i området att vara med och bygga det som är ritat och så är alla med och planterar, till exempel. Det kan folk tycka är minst lika engagerande som att de har fått vara med och rita det.

Caroline: Det är många olika delar i processen som medborgare kan vara med i, det behöver inte vara just när pennan ska sättas på pappret. Medborgare kan vara med i ett inledande skede och formulera utgångspunkter för en gestaltning, men också i ett senare och förvaltande skede för att delta i skötsel eller ha synpunkter på hur platsen kan användas.

Det här samtalet visar tydligt att det skett en förskjutning i synen på hur urbana landskap skapas.

Caroline: Arkitekten Olle Svedberg har skrivit två böcker om 1800- och 1900-talets stadsbyggnad, Arkitekternas århundrade och Planerarnas århundrade. Den första illustrerar en tid när objekten stod i fokus, byggnaderna hade vackra fasader vända mot gatan och arkitekter byggde städer.

Den andra boken visar att skalan växte under de följande hundra åren, stadsplaner lades ut och storskaliga lösningar skulle forma städer som passade för alla dess människor. Jag föreställer mig en tredje bok om 2000talets första århundrade, med titeln Landskapsarkitekturens århundrade.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

31

32

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Vad betyder landskapet för människor? Vad väcker det för tankar och känslor? Är landskapet något vi kan påverka själva eller är det landskapet som påverkar oss? Stad vände sig till några personer och ställde frågan:

Vad är ett landskap för dig?

Ett landskap för mig är något jag kan vila mina ögon på, något som är utanför det inre rummet.

Något att kliva in i för att hämta kraft och energi. Landskap är också rekreation.

Det känns inte som om jag kan förändra landskapet själv. Möjligtvis då att lämna in förslag till exempelvis kommunenen när något ska ändras i byggnationer som också påverkar landskapsbilden. Eller protestera när något ska rivas som också innebär förändringar. Men i båda fallen krävs ju att fler engagerar sig för att få till en förändring.

Cajsa Malmstedt, förskollärare

L

andskap? Min morfar visade mig en skylt på ett hus i Gamla Stan i Stockholm. Jag var väl fem år eller så. ”Här går gränsen mellan landskapen, Uppland och Södermanland” Han var noga med Södermanland. Senare mötte jag en kvinna som blev min hustru. Hennes pappa hade vunnit Hälsingehambon i teveprogrammet ”Landskapsleken”. Vilket landskap missade Selma Lagerlöf i Nils Holgersson?

Men senare på sjukhuset. Jag är 18 år och har precis blivit räddad till livet efter en bandyolycka, hård is mot hård skalle. Isen vann första ronden, livet och jag den andra.

Jag läser och läser och det skapas ett inre landskap. Jag rör mig fritt i Strindbergs och August Blanch’s Stockholm, i Selmas Värmland, i Mumindalen och Cervantes Spanien. Det inre landskapet följer med mig från sjuksängen.

Men till sist hamnar jag ändå i barndomens lek-landskap i Stockholm. En blandning av Humlegården, Liljans-skogen och Vretaberg (landet). När jag långt senare förstår att skogsbrynet är den optimala lekplatsen inser jag vilken ofantlig tur jag haft. Mina leklandskap var gjorda för just lek. Sherwoodskogen och Vilda Västern samsades sida vid sida med Lyckliga Arabien och Chaplins drömvärldar.

Landskapet innehåller delen -land- och delen -skap. Det betyder att människan är med och skapar landet. Ju äldre jag blir desto viktigare anser jag att skapandet måste ta ansvar för lekbarheten: separera biltrafiken från barnen och se till att det finns möjlighet att bygga kojor.

Om det sedan finns höga trän att klättra i och akta sig att ramla ner från så är det ännu bättre.

Manne af Klintberg, clownkonstnär

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

V J D ad är ett landskap?

Landskapet, den yttre miljö, den scenografi där våra liv utspelas.

För mig som konstnär som till stor del jobbar med landskapsmåleri så är landskapet en outtömlig inspirationskälla. Något som jag ständigt blickar ut över och påverkas av. Moln, himlar, mark, träd och hus. Ljus och skuggor, rymd och rumsligheter är något jag ständigt försöker iaktta och observera.

Som den romantiker jag i någon mån är, så är landskapet även en känslobärare av stora mått. Årstider, väder och vindar får också sin betydelse för landskapsupplevelsen. Ett skånskt vårlandskap där ljuset är högt och kallt och där man tycker sig höra lärkans drill över fälten har ju ett helt annat känsloläge än en dyster kylslagen vinterafton då vinden viner runt husknuten.

Ett mycket påtagligt sätt att uppleva landskapet är att åka tåg.

Att glida igenom, att flyta förbi.

Under en resa har jag ofta en härligt meditativ stund i begrundan inför det förbipasserande livet och landskapet.

Min egen inverkan på landskapet upplever jag rent konkret vara ytterst begränsad. Det lilla jag kan bidra med är att i min trädgård på 2 000 kvadratmeter skapa en miljö så gott det går. Jag borde till exempel plantera några nya träd som på sikt kan ersätta de femton präktiga almar som bäddade in mitt hus i en härlig grönska, men som vi tyvärr var tvungna att fälla för tre år sedan.

Mats Rydstern, bildkonstnär

ag tror att det landskap som man växer upp i också har en djup och långvarig påverkan på upplevelsen av landskap. I det landskap man växt upp känner man igen sig och känner trygghet. Och det är inte självklart att man omedelbart ska ta till sig en annan sorts landskap.

Jag är uppväxt i det öppna landskapet. De fria vidderna, den långa sikten ger mig ro och harmoni. För hustrun, som är uppvuxen i skogsbyggd, tog det lång tid att uppskatta de skånska fria ytorna, som ger sikten men också utsätter oss för vindens smärta.

För en biodlare spelar landskapet karaktär mindre roll när man planerar sin biodling. Bina finner sig tillrätta i alla miljöer och finner den pollen och nektar som är nödvändig. För honungskonsumenten kan det spela roll då olika typer av växter ger olika typer av honung.

Om det är odlingslandskapets rapshonung, skogens hallonhonung eller ljungens fasta, mörka ljunghonung. Valet av honung är en smaksak men – mer än många andra livsmedel – starkt präglat av barndomens smakupplevelser.

Sköter man sina bin kan de också trivas i storstaden och finna sin nektar bland de blommor och träd som staden erbjuder. I den förtätade staden placerar entusiaster bikupor på taken på hus. Att detta sedan inte är optimalt ur biodlarsynpunkt är kanske sekundärt.

Men honungskvaliteten fascinerar.

Edvin Svensson, biodlare

en här platsen, vid vattnet intill Gamla stans tunnelbana, betyder jättemycket för mig. Tidigare var jag här nästan varje dag med mina vänner. Numera kommer jag hit för en tyst minut och för att tänka på min vän Mats. Den 26 april var det ett år sedan han drunknade här. Han hade nyss fyllt år, hade blivit firad här och jag gav honom en ryggsäck jag köpt på en second hand-butik och han var överlycklig.

På den här platsen har vi kompisar ofta suttit och skrattat och gråtit. Det är en vacker plats och lite New York-undergroundkänsla med ljudet från tunnelbanan som åker förbi. Här tog jag mina pauser när jag pantade burkar. Man fick springa ganska mycket då och jag använde karta för att hitta till platser där det kunde finnas burkar.

Jag lärde mig nya delar av stan och upptäckte många fina parker.

Stockholm är helt fantastiskt.

Jag var väldigt sjuk innan jag blev hemlös. Hade blivit arbetslös och isolerade mig och förlorade lägenheten, men mötte jättesnälla hemlösa människor som hjälper varandra. Vilken gemenskap! Det var bättre för mig än isoleringen i lägenheten. Förut tänkte jag att ensam är stark, men man behöver människor.

I januari började jag sälja Situation Sthlm. Att möta alla köpare var ju inte alls jobbigt, jag får stöd av dem. När jag har en tyst minut för Mats tänker jag att han ser utvecklingen hos mig. Jag mår bra och ser en framtid. Tänker att han kanske är jätteglad för det jag gör i dag, att jag utvecklas. Jag gillar det ordet: att utvecklas.

Tarja Jalkanen-Singh, Situation Sthlm-försäljare Tarjas berättelse är nedtecknad av Maria Hagströmoch tidigare publicerad i Situation Sthlm S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

33

34

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Lek och plats Att vara skicklig i att se och förstå lek har sällan varit ett kriterium för den som ska skapa en lekplats.

Landskapsarkitekter och andra planerares kompetens gäller i första hand plats – inte lek. Därför är det också de som beslutar var lekplatserna ska ligga och hur de ska utformas. Kanske handlar det om att stadsplanerare, arkitekter och landskapsarkitekter är ovilliga att släppa ifrån sig kontrollen över hur miljön ser ut? Vad händer om en konstnär får utforma lekplatsen istället? Ett historiskt exempel är Egon Möller Nielsens lekskulptur Tufsen, som är en uppskattad lekskulptur men som aldrig skapades för att vara ett lekredskap. Tufsen finns representerad på flera håll i landet. Nu kommer – som vår tids arvtagare – Puckelbollen.

T e x t: A nna L ennin g er

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

L e k s k u l p t u r e n T u f s e n s k a pa d e s av E g o n M ö ll e r N i e l s e n . F o t o : A n n a L e n n i n g e r .

foto: A nna lenninger .

Existerar lekplatserna för barnens skull? Självklart, skulle förmodligen de flesta svara, lekplatser finns ju för att barnen ska ha skojiga platser att leka på utomhus!

Stad har träffat Krister Svensson för ett samtal kring samtidens intresse för lekplatser. Krister Svensson har ett ben i den värld som kritiskt granskar produktion och konsumtion av leksaker och lekredskap, och ett i den som designar och producerar föremål och redskap – han är dels förskollärare, lärare på högskola, forskare och skribent, dels produktutvecklare av leksaker och lekredskap.

En person med rötter i planering och fysisk miljö tolkar lätt satsningarna på specialdesignade lekplatser som den planerade och funktionsinriktade stadens sätt att se till barns behov. Krister Svensson tror att en anledning till intresset också hänger samman med att S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

35

36

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Internationell masterutbildning Krister Svensson startade 2009 en internationell masterutbildning i design, Child Culture Design, vid HDK, Högskolan för design och konsthantverk, i Göteborg. Studenterna studerar bland annat lek, lärande och utveckling för att kunna ha med sig det i bagaget i sina kommande uppdrag som designers. Krister Svensson förhoppning är att deras kompetens ska vara ett viktigt bidrag i framtida lösningar, där människor i olika åldrar möts för att leka, kommunicera och interagera med varandra.

lekplatser är offentliga företeelser som associeras med positiva ting, till lek och glada barn – till skillnad från en annan offentlig verksamhet för barn – skolan, som i stor utsträckning kopplas samman med problem av olika dignitet.

Vuxnas konstruktion

Den anlagda lekplatsen är en konstruktion av vuxna.

Syftet kunde en gång vara att avlägsna oönskade grupper av barn från gatorna, eller att propagera för stärkande fysisk aktivitet. Till och med parklekarna, som kom att utveckla en stark lyhördhet för barns lek, startade för att ge mödrarna möjlighet att lämna sina barn för en stunds egen tid. Dagens föräldrar rullar in till olika former av ”lekland” där färgglada tummelplatser för små barn kombineras med kaffekonsumtion för de stora. Och Länsstyrelsen i Stockholms län har förhoppningen om att väcka intresse för naturen genom särskilda åtgärder för barn i naturreservat.

Att barn uppskattar lekplatser och lekredskap är naturligtvis en relevant förklaring till samtidens stora intresse för lekplatser, men vuxenperspektivet är värt att uppmärksamma. Uppfostran, social kompetens, fysisk aktivitet, hälsa, pedagogik och hållbar utveckling är nyttigheter som motiverar satsning på lekplatser. Lek ses allt för ofta som ett medel, inte som ett mål i sig.

Vuxnas intressen

Krister Svensson är tydlig med att framhålla hur frågor som berör barn utgår från vuxnas intressen, och vuxnas sätt att konstruera världen. Han dröjer vid ordet ”lekplats” – vid ”lek” och ”plats”.

– Det är så mycket fokus på plats och nästan inget på lek. Leken knuffas längre och länger bort från barnens sfär. Landskapsarkitekter och andra planerare har bestämt var lekplatserna ska ligga och hur de ska utformas.

Deras kompetens gäller i första hand platsen, inte leken.

Krister Svensson menar att arkitekter och planeS TA D 1 J U N I 2 0 1 3

S ag o l e k p l at s e n i M a l mö ä r g e s ta lta d av a r k i t e k t/ ko n s t n ä r K a r i n A n d e r s s o n o ch l a n d s k a p s a r k i t e k t K a r i n Sj ö l i n .

Foto: A nna Lenninger .

rare inte lärt sig se var eller hur barn själva väljer att leka. Istället placeras och gestaltas lekplatser efter olika schabloner och utifrån arkitektens egna föreställningar. Att vara skicklig i att se och förstå lek har sällan varit ett kriterium för skapande av lekplats. Som argument väger lek lättare än plats. Han menar också att stadsplanerare, arkitekter och landskapsarkitekter är ovilliga att släppa ifrån sig makten och därmed kontrollen över hur miljön ser ut – de vågar inte släppa fram den slags estetik som en miljö präglad av lek skulle innebära.

Konstruerad situation

Att bjuda in barn till plan- eller designprocesser är inte heller automatiskt detsamma som att ge större utrymme för lek, eftersom barn i en planeringsprocess lätt ställs inför en konstruerad situation som kräver helt andra färdigheter än det barnet behärskar, eller är bekvämt med.

Just nu används lek och lekfullhet i förbindelse med företeelser som inte alltid har med barns lek att göra, till exempel i olika utbildningssammanhang.

– Leken är oändligt nyttig för den som leker, men den kan i sig aldrig nyttiggöras av någon annan än den lekande, poängterar Krister Svensson.

Utbildning kan däremot nyttiggöras, och lekplatser och lekplatsutrustning kan marknadsföras som pedagogiskt gynnsamma. Både föräldrar och barn möter tidigt krav på prestationer. Barndomen ska inte förspillas, den är en språngbräda till ett framgångsrikt vuxenliv. Det kanske inte sägs rätt ut att lek utan syfte är bortkastad tid – men varför chansa?

Det finns olika vägar att gå när det gäller utveckling av lekplatser, enligt Krister Svensson.

– Den ena är att verkligen mena allvar med barnkonventionen och låta barn få ta den plats de behöver och har rätt till. Bilister och cyklister måste ta det lugnt och inte hindra barn från att nå de platser de själva

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU! väljer att vistas på. Ser man krasst på saken är detta närmast en orimlig förhoppning, i varje fall en väg som kräver insatser långt större än vad en enskild aktör kan bidra med.

Sprida lekens attribut

Att luckra upp lekplatsbegreppet är en möjlighet, enligt Krister Svensson. Lekplatsen, eller snarare lekplatsens attribut, bör distribueras ut över staden i stället för att samlas till avgränsade ytor som idag.

Som att sätta gungor vid busshållplatser?

– Just precis!

Diskuterar man lekplatser glider samtalet gärna in på Malmös uppmärksammade satsningar på unikt utformade lekplatser. Stadens temalekplatser har blivit ett begrepp som kopieras på många håll i landet.

Krister Svensson menar att många av dessa är allt för präglade av vuxnas sätt att förhålla sig till en idé – till ett tema för själva gestaltningsuppdraget. Vuxna betraktare kan uppfatta och uppskatta tematiken i den färdiga anläggningen, men förstår inte att den riskerar att begränsa barnens egna tolkningsmöjligheter.

Lekplatsen och lekredskapens uppgift bör vara att underlätta samspelet barn emellan och mellan barn och vuxna. Objekten i sig ska vara underordnade denna funktion, enligt Krister Svensson.

Starka signaler hämmar

När ett lekföremål sänder starka signaler om vad det är, och hur det ska användas, låser det barnets föreställningsvärld. Krister Svensson talar om leksaker och lekredskap som medierande objekt, det vill säga föremål som får sitt värde genom de idéer och aktiviteter de bidrar till hos den människa som griper tillfället och utnyttjar möjligheten. Då är det generellt utformade öppnare än det tydligt föreställande.

Krister Svensson påpekar att han inte sett Malmös alla temalekplatser, men av de han sett intar Sagolekplatsen från 2007 i Slottsparken en särställning. Här har arkitekterna arbeta med att skapa en omväxlande terräng som ger ett litet barn många möjligheter att placera sig på många olika nivåer. Det kan röra sig upp och ner över kullar och sänkor, över och under lekredskap, och framför och bakom olika föremål. Det kan hitta en egen vrå att gömma sig i, för att sedan dyka upp igen – detta viktiga inslag i leken som betyder att jag ser dig och du ser mig. Krister Svensson återkommer ofta till hur viktig en varierande topografi är för leken.

Sagolekplatsen, precis som merparten av dagens lekplatser, utnyttjas framför allt av barnvagnsföräldrar. Små barn tas till lekplatsen, därför gäller det också att attrahera och stimulera vuxna. Krister Svensson anser att det går att locka vuxna till att bli aktiva i leken tillsammans med sina barn, men att denna möjlighet inte utnyttjas. Det går att bygga in signaler som också skulle kunna få vuxnas leklust att vakna genom

att till exempel öka utmaningarna och anpassa redskap efter vuxnas tyngd och bredd.

Stimulera samlek

Utan att ge specifika exempel på hur det skulle se ut, nämner han några förutsättningar som skulle kunna stimulera det han vill kalla samlek. De viktigaste faktorerna i sammanhanget är dels skalorna på redskap och yta, dels barnkodifiering som borde vara lekkodifiering och dels designlösningar som innehåller leksignaler till vuxna.

– Om vuxna bjöds in i leken snarare än att vara övervakare och/eller stödfunktion vid vissa aktiviteter skulle leken mellan dem som är på platsen bli viktigare än redskapet. Lekaktiviteten skulle alltså bli lika attraktiv för den vuxne som för barnet, avslutar Krister Svensson.

Ojämnt I Kroksbäcksparken i Malmö, mellan de båda miljonprogramsområdena Kroksbäck och Holma, ligger Puckelbollen, en fotbollsplan

som inte liknar någon annan anlagd bollplan i hela världen.

Grönt konstgräs täcker följsamt ett mjukt böljande kullandskap inneslutet i en ram av betong. Målen utgörs av kringligt böjda glasfiberrör i vitt och svart som är olika till form och storlek. Belysningsstolparna lutar och linjemarkeringen är kurvig. Om natten belyses planen med ett mönster som påminner om ekbladens form. Är detta verkligen en fotbollsplan? Får en fotbollsplan se ut hur som helst?

Landet är fullt av fotbollsplaner – små kaninburar med sliten grusbeläggning, multisportplaner med gummibeläggning och minutiöst skötta gräsplaner på de stora arenorna för de stora spelarna. En dag fick konstnären och skulptören Johan Ferner Ström upp ögonen för fotbollsplanen och det tillsynes omättliga suget efter fler bollplaner. Han ställde sig frågan om det inte skulle kunna gå att göra en konstnärlig och filosofisk betraktelse av fotbollsplanen som anläggning, och av spelet som mänsklig aktivitet.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

37

38

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Fotboll är universellt

Fotboll kan vara lek och fotboll kan starta krig. Fotboll är en hopknuten tygtrasa passad mellan bara fötter på en ödetomt i Lima. Fotboll är flickor i Teheran som inte kan ha med sin manliga tränare på match. Fotboll är sparkar mot en garagedörr och svindlande inkomster.

Fotboll är universellt och fotboll väcker känslor.

Puckelbollen är en parafras på fotboll, säger Johan Ferner Ström. Hans tankar kretsade inledningsvis kring spelet och tävlandets betydelse, om fotboll som nöje, prestation och elitism. Planen och spelet är konstruerade för att ge de båda lagen så lika förutsättningar som möjligt, ändå är fotboll inte rättvist, menar han.

Några blir duktigare, snabbare och starkare än andra.

Rättvisa är överhuvudtaget ett knepigt begrepp – även utanför fotbollsplanen. Förutsättningar för att lyckas i livet är aldrig jämt fördelade.

Ojämlik plan Johan Ferner Ström bestämde sig för att spinna vidare på det orättvisa och göra en ojämlik fotbollsplan där de olika planhalvorna inte är lika och målen olika stora.

Den kuperade marken med sina sänkor och höjder styr mer över bollens riktning än spelarens intentioner.

Men planens form lockar – och tvingar – fram ett spel som inte följer invanda mönster. Det går inte att direkt överföra sin skicklighet från en vanlig plan till Puckelbollen. Puckelbollen kan punktera tävlandets hårda kärna och bjuder upp till en annan slags fotboll, andra lekar.

Johan Ferner Ström illustrerar vad han menar genom att återge en av alla de scener han sett utspela sig på platsen: Spela rätt!

En grupp förskolebarn, kanske fem och sex år gamla, kom tillsammans med sina lärare. En medhavd boll kastades upp på planen och genast var spelet igång.

Barnen sprang, dribblade och sköt, de spelade fotboll på det vis som planen tillät.

Ett barn, som misslyckats med att skjuta bollen genom en ögla i målstolpen, ändrade spelet efter en stund. Han dribblade som vanligt fram mot målet men tog sedan bollen med händerna och kastade den genom hålet.

Direkt var de andra barnen med på utvecklingen av bollspelet och spelade med både fötter och händer.

Fram till dess en av lärarna upptäckte vad som pågick och ingrep. ”Nej, nej, sluta”, skrek hon, ” i fotboll får man inte röra bollen med händerna!”

Ett konstverk Under processen från filosofisk idé till färdig anläggning har Johan Ferner Ström tvingats fundera över S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

vad som är det egentliga konstverket. Är det idén, processen, objektet, eller det som andra gör på platsen eller det platsen gör med dem?

Han svarar själv att Puckelbollen – anläggningen – är ett konstverk, ett konceptuellt konstverk, som människor kan och får använda sig av. Därför blev det inga nät för att stoppa bollar vid planens kortändor, eller sarger längs långsidorna, trots att detta hade underlättat för spelarna. Det funktionella fick stå tillbaka för en större visuell upplevelse, men frågan diskuterades under planeringen.

Den som vandrar genom Kroksbäcksparken och som inte direkt lockas till att spela boll, klänga i målens krokar eller tumla runt på kullarna, möter något oidentifierbart – en udda fågel, som Johan Ferner Ström själv uttrycker det. En idrottsanläggning som inte tar idrotten på tillbörligt allvar? En lekplats utan någon av de kända lekplatsmarkörerna? Konstig konst? Eller kanske ett tillägg och lågmäld kommentar till de enorma kullarna av schaktmassor från den tid när bostäderna byggdes, och som redan fanns i Kroksbäcksparken när Puckelbollen kom till? Som landskapsarkitektur i liten skala.

Inget beställningsverk

Man skulle kunna tro att Puckelbollen är ett beställningsverk för platsen, men så är inte fallet. Lokaliseringen är väl vald av landskapsarkitekter i Malmö stad. Johan Ferner Ström hade en modell över skulpturen som han först presenterade för tjänstemän i hemkommunen Stockholm. Vägen från positivt inställda tjänstemän i Stockholm till färdig anläggning visade sig långsam och trög. I Malmö fanns en helt annan smidighet i hantering av Puckelbollen, och som ledde till invigning i september 2009.

Men Stockholm har inte släppt bollen. Nästa Puckelboll kommer att anläggas i ett parkstråk mellan Skärholmen och Vårberg. Denna gång blir de båda planhalvorna olika eftersom planens kortsidor blir olika breda.

Johan Ferner Ström förändrar Puckelbollen för varje ny plats, planerna följer samma koncept men ges en unik utformning.

Kanske är också en tredje plan på gång, i Minneapolis i USA. En organisation som heter Joy of the People har upptäckt Malmös Puckelboll och lyckats göra önskan om en egen bollplan till en fråga för stadens styre.

Representation i Malmö – Stockholm – Minneapolis; det är bra, säger Johan Ferner Ström. Han ser fram emot de spel och turneringar som kan komma att utvecklas på de olika planerna och mellan användare i olika städer. Och funderar: kanske ska han bidra till förloppet genom att konstruera en särskild boll till Puckelbollspel?

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

P u c k e l b o ll e n ä r s k a pa d av J o h a n F e r n e r S t r ö m .

F o t o : Dav i d P u i g S e r i n yà .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

39

40

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Hallå där … Nina Rahm, grafisk formgivare, som gått en tvärvetenskapliga kurs i hållbar stadsplanering, Bio Topical Goa, på Konsthögskolan, Mejan, i Stockholm.

T e x t: T itti O lsson . f oto : N ina R ahm

Varför har du som grafisk formgivare gått en utbildning i hållbar stadsplanering om Goa i Indien?

Jag älskar landet, har besökt det regelbundet under nästan trettio, och är intresserad av dess framtid. Jag hade aldrig gått en tvärvetenskaplig utbildning och tyckte det lät spännande och kreativt.

Varför är Goa så speciellt?

Naturen är magisk – Goa har en unik flora och fauna. Där finns en vacker bergskedja, stora floder som spränger in i landet och den gröna djungeln. Människorna i Goa är ljuvliga, jag har aldrig mött så många vänliga ögon och så många glada munnar. Det finns ett speciellt politiskt system, med byråd och kommunägd mark, där alla som behöver får odla sin mat. Man har aldrig haft några staket runt sina egendomar, utan det är självklart att gå över människors mark för att komma fram.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Vad kan man vinna på att fler yrkesgrupper än arkitekter engagera sig i stadsbyggnad?

Jag tror att det blir mycket mer kreativt. Man vågar kasta sig in i diskussioner kring frågor man inte kan och det kan bli dynamiskt. Jag själv hade aldrig engagerat mig i stadsbyggnadsfrågor innan jag gick kursen och lärde mig otroligt mycket. Jag ser annorlunda på min egen hemstad Stockholm nu och förstår mer när man diskuterar stadsplaneringsfrågor. Jag inser nu hur viktigt det är att följa den debatten.

Vill du fortsätta arbeta med stadsplaneringsfrågor?

Ja, men jag vet verkligen inte hur. Jag skulle önska att det arbete jag gjorde kring Goas regionalplan under kursen skulle få andra delar av Indien att tänka sig för innan man exempelvis bygger utan tanke på naturen. I Goa har man ju till exempel helt glömt problemen kring vattenförsörjning och sophantering. Det är frågor som engagerar mig.

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

K v i n n a i G oa , I n d i e n .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

41

42

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

De tar staden i egna händer Stadslandskapet formas allt mer av brukarna på eget initiativ. Precis som vem som helst idag kan publicera sig genom att starta en blogg, eller ladda upp videor på till exempel Youtube, kan vem som helst gå ut och förändra gatumiljön. Det senare är inte lagligt, men görs ändå. Är det en tidsfråga innan brukarna har ersatt professionen? Kommer landskapsarkitekter att vara en bland flera grupper som formar det offentliga rummet?

T e x t: K olb j örn G u walli u s S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

H y e n o r i n t o g S t u r e p l a n i S t o c k h o l m u n d e r n åg r a f ö r s o m m a r dyg n 2 0 1 1 . F o t o : M ag n u s Wa ll s t r ö m .

En försommarmorgon för två år sedan stod de plötsligt där, som förstenade. Fem naturtrogna hyenor i betong med lysande röda ögon hade intagit Stureplan, och en informativ skylt som påstods komma från Stockholms stad förklarade att hyenorna var av arten brats – en art vars kännetecken påminner om schablonbilden av de överklassungdomar som frekventerar nattklubbarna runt Stureplan.

– Äntligen ett kul konstverk utomhus, sa en medelålders kvinna om hyenorna till ABC-nytt.

Den mängd arbete som helt uppenbart låg bakom gav en känsla av att de kunde vara en beställd utsmyckning. Men det var en kupp av en privatperson, helt utan vare sig uppdrag, tillstånd eller vinstintresse.

Den anonyma konstnären bakom verket Hyenorna vid Stureplan, Mr Olabo, berättade senare i en intervju med Gatukonst.se att hyenorna sattes ut mitt på dagen.

Det fanns inget alternativ eftersom de var tvungna att använda en högljudd betongskärare för att skapa hålen i de befintliga betongplattorna. Att inte verka mystisk är det bästa sättet att lyckas med en så stor operation.

Forslades bort

Men det dröjde bara en vecka innan Stockholms stad hade tagit bort de olagligt uppförda betonghyenorna och forslat dem till ett förvar under förevändningen att det handlade om ”grov skadegörelse” – ett begrepp som slentrianmässigt används om olaglig påverkan av det

offentliga rummet. Särskilt grov skadegörelse handlade det förstås inte om, bara ett fåtal bortplockade och avskurna betongplattor förutom utplaceringen av verket.

En Facebooksida bildades under namnet Vi som vill ha tillbaka ”Hyenorna vid Stureplan” och fick på kort tid nästan 2 500 gillamarkeringar. Prominenta personer som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och Vänsterpartiets då blivande partiledare Jonas Sjöstedt tog snabbt ställning för verket.

Offentlig konst väcker känslor, oavsett om den är beställd eller olaglig. Men kommunen har ett planmonopol som måste upprätthållas för att inte ifrågasättas.

Dessutom har de ett ansvar för att den offentliga miljön underhålls och är säker att vistas i. Att låta S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

43

44

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Bättre då kanske att skapa frizoner för kreativitet, särskilda områden där det är tillåtet att intervenera utan smakdomare och där besökarna rör sig på egen risk – ett slags kreativ park, om man så vill. någons personligt utplacerade konstverk vara kvar är i viss mån att säga att det är tillåtet att placera ut konstverk.

Trots förbud har det de senaste åren blivit allt vanligare med privata interventioner i det offentliga rummet. I Sverige tog det kanske sin början på allvar när gatukonstnärerna Akay och Klisterpeter för tio år sedan placerade ut en liten stuga på en klippa mellan två motorvägsfiler som de sedan underhöll under ett par års tid innan den försvann. Det hängdes ut tvätt på sommaren och till jul kopplades julgransbelysning olagligt in på elnätet.

Kommentar till hemlöshet

Ett liknande projekt genomfördes våren 2009 i Malmö när Erik Vestman och Nils Petter Löfstedt grävde ut utrymmet under en pir i Limhamn och byggde ett vardagsrum med parkettgolv som ett slags kommentar till hemlöshet.

De privata interventionerna i det offentliga rummet har ofta men inte alltid politiska dimensioner. Bara själva genomförandet ifrågasätter samhällets normer, men inte sällan går samhällskritiken ännu längre och riktar in sig på ett specifikt ämne. Andra sätt att förändra kan vara mer traditionella, som graffitimålning, eller nydanande, som gerillaodling – egna planteringar på offentlig plats.

Det är tydligt att det finns människor som vill vara delaktiga i skapandet av det offentliga rumS TA D 1 J U N I 2 0 1 3

met, men de är sällan välkomna att delta. Stockholms stad har en av Europas mest långtgående policys mot det som med ett samlingsnamn kallas för klotter, medan andra städer är mer toleranta. I Malmö finns lagliga väggar för graffiti och annan gatukonst får ofta sitta kvar på allmän plats så länge den inte stör eller riskerar att skada någon.

Blir knappast legalt

Det är dock inte särskilt troligt att gatukonst legaliseras helt. Framför allt är säkerhets- och skötselfrågorna centrala, förutom det rent äganderättsliga perspektivet. Vem kontrollerar och tar hand om det som frivilligt har placerats ut? Hur hade till exempel hyenorna fungerat i relation till barn, blinda och rullstolsburna?

Det finns förstås öppningar i diskussionen. Till exempel kan verk som röner uppskattning fångas upp av det allmänna istället för att rivas eller forslas bort, men det innebär en märklig situation ur ett legalitetsperspektiv. Det är inte förrän du har begått lagbrottet som du vet om det kommer att skrivas av som välkommen konst eller om åtal kommer att väckas för skadegörelse.

Bättre då kanske att skapa frizoner för kreativitet, särskilda områden där det är tillåtet att intervenera utan smakdomare och där besökarna rör sig på egen risk – ett slags kreativ park, om man så vill.

I ett sådant fall försvinner förstås

gatukonstens subversiva element, men det kan vara ett sätt att ge den grupp som vill påverka stadsmiljön mer handfast ett utrymme.

Alla är inte intresserade av att medverka, men många kan mycket väl få spännande upplevelser som besökare i en sådan miljö.

Involverar brukarna

Projekt där brukarna involveras i utformningen av det offentliga rummet har också genomförts. Ett exempel är Alby Centrum utanför Stockholm, där det kommunala bostadsbolaget Botkyrkabyggen tillsammans med konstnärerna Peter Tucker och Cilla Ericson under många år engagerade ungdomar från området till att dekorera betongtunnlar och andra ”döda” ytor. De upplevde att ungdomarna blev stolta över sin närmiljö och tog bättre hand om den när de själva varit delaktiga i utformningen.

I ett större perspektiv är det kanske inte sannolikt att allmänheten ersätter professionen i planeringen och anläggningen av staden. Offentliga platser måste fortfarande byggas och underhållas med andra förtecken än kreativitet. Däremot borde det även på allmän plats vara möjligt att låta brukarna bli delaktiga i utformningen i högre grad än idag. Intresset existerar uppenbarligen och det kan finnas mycket att vinna på att fånga upp det. Men det krävs mod för att ta ett steg tillbaka och släppa på makten och prestigen.

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

STADSRUM I FÖRNYELSE Städer växer och förändras. Umeå har utsetts till Europas Kulturhuvudstad 2014 och förnyar i samband med detta stadens centrala parkrum – Rådhusparken och kajpromenaden. Parken blir entré till det planerade kulturkvarteret Kulturväven, ritat av Snøhetta arkitekter.

Rambölls utformning av parken skapar nya stråk och mötesplatser där kultur­ historiskt värdefulla parkavsnitt knyts samman med nya moderna parkdelar med ett växtmaterial speciellt framtaget för norrländska förhållanden.

Ramböll är Nordens ledande samhällsbyggare och erbjuder helhetslösningar inom marknadsområdena bygg­ nader, transport, miljö, energi, olja & gas och management consulting. Ramböll Sverige med sina 1 500 medar­ betare är en del av Ramböllkoncernen som har närmare 10 000 medarbetare på ca 200 kontor världen över.

Annons Ramböll

www.ramboll.se

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

45

46

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

Al e x a n d e r S i lw e r , A n d r e a s W r i f e o ch Ol i v i a N yg r e n , f r å n V i k t o r R y d b e r g s S a m s ko l a p r e s e n t e r a r s i n f u t u r i s t i s k a s ta d .

Tävling om framtidsstad ska locka unga till branschen T e x t & f oto : H u g o R ö j g å rd

Sedan 2011 finns entreprenörskap och läran om hållbar utveckling med i grundskolans uppdrag. Tävlingen Future City, som arrangeras efter amerikansk modell, av en lång rad organisationer inom samhällsbyggnadssektorn, syftar till att sammanfogar målen och locka unga till branschen.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

TEMA: LANDSKAPETS TID ÄR NU!

I VR City är allt centrerat och det är nära till naturen. Bilar får inte vistas i stadskärnan utan dessa rör sig endast i underjorden.

Hur skulle framtidens stad se ut och fungera om det var du som fick bestämma? Skulle det finnas cykelbanor i upphöjda nanotekniska glasrör eller skulle taket på ditt hus rotera för att utvinna vindkraft? Idéerna var många när den rikstäckande tävlingen Future City för högstadieelever avgjordes på Arkitekturmuseum i Stockholm i våras.

Tävlingsuppdraget var att designa framtidens stad. I uppdraget fanns det flera delmoment där man bland annat skulle bygga om ett miljonprogramsområde i datorspelet Minecraft, med fokus på trivsel och trygghet.

Som avancerat lego

Minecraft låter spelaren själv bygga, omvandla och interagera i en värld som byggs upp av kuber, likt ett avancerat digitalt lego. Förutom datormodellen skulle lagen skriva uppsatser om sina städer samt bygga fysiska modeller.

– Tillsammans byggde vi i klassen staden i datorspelet Minecraft.

Vi funderade mycket och kom på uppfinningsrika idéer. Sedan skrev vi uppsatsen, där vi förklarar våra idéer tillsammans, och så byggde vi en modell av staden, säger Alexander Silwer från Viktor Rydbergs Samskola i Danderyd.

Sedan 2011 finns entreprenörskap och läran om hållbar utveckling med i grundskolans uppdrag.

Bakom tävlingen Future City, vilken fungerar som en pusselbit som på ett tydligt sätt sammanfogar dessa mål, står en lång rad organisationer inom samhällsbyggnadssektorn bland andra Energimyn-

digheten, Sveriges Byggindustrier och Trafikverket.

Öppna ögonen

Vad vill man uppnå?

– Många ungdomar blir inspirerade och får upp ögonen för olika typer av yrken de kanske inte ens visste fanns. Under tävlingens gång får varje lag också en mentor från näringslivet, som kan komma och berätta om sitt jobb och ge eleverna möjlighet att gå på studiebesök och annat, säger AnnCharlotte Geissier, projektledare för Future City.

Samhällsbyggnadssektorn är ett av flera områden som de närmsta åren kommer att behöva mycket ny arbetskraft. Tävlingen kan ses som en slags inspirationssatsning, vars syfte är att få unga att se vad de skulle kunna ägna sig åt i framtiden och ett sätt för branschen att säkra framtidens rekryteringar.

Koncept från USA

Högstadieelever kan tyckas unga, men faktum är att dessa elever i och med sitt gymnasieval väljer riktning på sitt kommande arbetsliv. Det var Energi och Miljötekniska föreningen som år 2003 tog hit tävlingskonceptet från USA. Det var väldigt många delar att ta hänsyn till. Hur har man tänkt kring människors sociala vardag?

Hur transporterar man sig? Är det både vackert och brandsäkert?

Listan på samhällsfunktioner kan göras oändlig så därför har man varje år ett valt tema. I år var temat inomhusmiljö. Bidragen bedöms av en jury utifrån design,

kreativitet och hur det hela presenteras. Årets vinnare blev Viktor Rydbergs Samskola som hade skapat staden VR City.

Självförsörjande stad

– Vår målbild var att skapa en självförsörjande stad som producerar allt den konsumerar. Staden skulle även vara miljövänlig, futuristisk och ha en hållbar utveckling där den sociala, ekologiska och den ekonomiska medparten hänger ihop och fungerar tillsammans, säger Alexander Silwer, Andreas Wrife och Olivia Nygren, från Viktor Rydbergs Samskola.

I VR City är allt centrerat och det är nära till naturen. Bilar får inte vistas i stadskärnan utan dessa rör sig endast i underjorden.

Vill man transportera sig i innerstaden kan man exempelvis åka med en magnetbana som rör sig runt staden i vakuumrör.

– Magnetbanan går runt hela staden, men vill man åka till en annan stad får man använda en elbil som ingår i stadens underjordiska bilpool. Ingen ska behöva äga en bil, för det blir för dyrt, men man kan ju behöva använda en då och då, berättar Alexander Silwer och tillägger: – Jag tycker att det roligaste var att söka fakta om ny teknik och att komma på lösningar som ingen annan har tänkt på tidigare, som våra fuktceller. De tillverkar energi av vattnet i luften.

Flera av deltagarna tyckte sig ha fått insikt i en ny bransch – om det är deras framtid är kanske för tidigt att säga – men någon klimatångest syntes i vart fall inte till.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

47

48

Stadens andra våning

Ta k t r ä d g å r d e n , E m p o r i a , M a l m ö .

F o t o : Ko l b j ö r n G u wa ll i u s .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

49 Att det finns en sandstrand under gatstenarna fick vi veta under majrevolten i Paris 1968*, men att det också skulle finnas en grönskande park på taket kunde man inte föreställa sig då. Ny teknik har möjliggjort gröna tak – men är det en revolution eller en tillfällig trend som är på gång? Är det stadens andra våning vi har börjat bygga eller bara enskilda profilprojekt? Och hur mycket park är det egentligen frågan om?

Kolbjörn Guwallius försöker reda ut vad en takpark är och vilken roll den har i framtidens städer. te x t: kolb j örn g u walli u s

* U n d e r m a j r e vo lt e n i Pa r i s 1 9 6 8 s k r e v s m å n g a p o l i t i s k a s l ag o r d s o m g r a f f i t i . S o u s l e pav é s , l a p l ag u e ( ” u n d e r g at s t e n a r n a , s t r a n d e n ” ) ä r e t t av d e m e s t k ä n da o ch h a r a n tag i t s s y f ta på at t f r i h e t e n f i n n s i d e n n at u r s o m c i v i l i s at i o n e n h a r b yg g t s på .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

50

Th e H i g h L i n e i N e w Yo r k . f o t o : I n S a p p h oW e T r u s t.

Godstågen som förr trafikerade gaturummet på sydvästra Manhattan i New York City utgjorde en fara för allmänheten. Till slut föddes idén om att bygga en godsbana på stolpar, höjd över gatan. The High Line togs i bruk 1934 och tågen kunde till och med köra med varor rakt igenom vissa av byggnaderna som de levererade till.

Bättre lastbilar gjorde till slut The High Line överflödig och efter nedläggningen 1980 tog naturen över. Fastighetsägare längs sträckan krävde att den skulle rivas, men ingenting hände. 1999 tog två närboende initiativ till att istället göra viadukten tillgänglig för allmänheten och tio år senare öppnades en första del som en offentlig park.

Idag är The High Line ett välbesökt turistmål och parken har bidragit till höjda fastighetspriser i området. Öppettiderna varierar med säsong men är generösa den varma delen av året. Parken nås via trappor och hissar med jämna mellanrum och är synlig från gaturummet och bjuder på så vis in besökarna. *

Att bygga grönt ovanpå en hård struktur som broar och byggnader blir allt vanligare. Gröna tak har egentligen funnits i hundratals år och har flera goda skäl, men teknikutvecklingen har lett fram till att det inte bara är förtjänstfullt utan också genomförbart att anlägga växtlighet på moderna hus.

När relativt nya utvecklingsområden som Hammarby Sjöstad i Stockholm planerades för bara ett par decennier sedan fanns ingen diskussion om gröna tak, men när Stockholms stad nu ska bygga ut Hjorthagen ritas gröna tak in i visionsbilderna. Samma sak görs överallt. Det är trendigt, helt enkelt.

Det talas idag om takparker som ett nytt sätt att få in grönska och rekreationsmöjligheter när städerna ska förtätas. Parker måste naggas i kanterna och den biologiska mångfalden hotas när ödetomter exploateras.

Praktiskt då att bygga park en våning upp. Växtligheten verkar avkylande på sommaren och hjälper till med dagvattenhanteringen samtidigt som den biologiska mångfalden förbättras.

För bara några år sedan fanns inte gröna tak på kartan när man byggde hus, men idag ritas de slentrianmässigt in i visionsbilderna. Skillnaden är tydlig och förändringen har gått snabbt. *

J oa k i m Ly t h .

F o t o : Ko l b j ö r n G u wa ll i u s .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Utsikten från taket på köpcentret Emporia i Malmö är inget mindre än magnifik. Man ser långt ut över såväl Malmö och Öresund som det omgivande slättlandskapet. Känslan av att nästan sväva när man ser sig omkring på den högsta punkten, ett utsiktstorn som kom med i slutet av bygget efter ett förslag från arkitekten Joakim Lyth, är speciell.

Joakim Lyth arbetar på Wingårdhs och är den som haft huvudansvaret för Emporia sedan förslaget vann arkitekttävlingen om köpcentrets utformning. Han visar runt på taket och berättar om parken.

– När man kommer upp och får en överblick ser man sin egen plats i världen, tiden, historien och inte minst geografiskt. Det är inte så långt till Danmark och kontinenten, säger han.

Här uppe kan man för ett ögonblick glömma kommersen en trappa ner.

Lugnet är slående, trots byggarbeten in på knuten.

– I min värld är köpcentra fruktansvärt tråkiga ställen. Det är utarmade miljöer som är tomma och ofta signalerar en enda grej och det är att man ska köpa så mycket som möjligt och sedan åka hem. Det finns inget omhändertagande, välkomnande eller upplevelser.

51

E m m a N i l s s o n o ch E m m a E k b e r g a r b e ta r på E m p o r i a o ch h a r tag i t m e d s i g lu n ch e n u p p t i ll ta k pa r k e n , l i k s o m m å n g a a n d r a a n s tä ll da . Äv e n kö p c e n t r e t s b e s ö k a r e l o c k a s h i t va r m a dag a r . F o t o : Ko l b j ö r n G u wa ll i u s .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

52 Emporia vill kanske rentav framstå som världens första altruistiska köpcentrum?

Joakim Lyth berättar om ägaren Steen & Strøms koncept för Emporia.

Nyckelordet är fristad. Ett kravlöst ställe där alla ska kunna hitta någonting – och inte nödvändigtvis något som kostar pengar. Emporia vill kanske rentav framstå som världens första altruistiska köpcentrum? Åtminstone passar takparken perfekt in i mytbildningen. Den har kostat 40 miljoner kronor mer än ett vanligt tak och har inte tillkommit som svar på någons krav. Men naturligtvis vill Steen & Strøm locka kunder till sina hyresgäster och tjäna pengar i slutändan. Allt handlar om att bygga ett varumärke.

Troligen fungerar det. Kravlösheten här uppe på taket betalar sig i en vänlig inställning till den som bjuder, trots baktankarna.

– Tänk dig ett torn, en hög punkt, säger Joakim Lyth och pekar ut över den milsvida utsikten.

– När man lämnar den invanda miljön och rör sig uppåt och sätter sig på en punkt är man på ett sätt väldigt oskyddad. Samtidigt kan man få en överblick och greppa sin situation på ett mer existentiellt plan. Men man kan bli höjdrädd också.

Emporia har bara varit öppet en vinter och en vår, och tvärtemot förväntningarna har parken haft besökare hela vintern trots att den knappt har marknadsförts. Förhoppningen var att människor skulle börja leta sig upp först under våren när blommorna kom.

Parken kommer att tillåtas utvecklas över tid. Joakim Lyth önskar sig en stor lekplats, men i diskussionerna har också skejtpark, spa och bouleplan nämnts. Det är förberett för en mängd aktiviteter såsom konserter och julmarknader. El, vatten och avlopp är framdraget. Än så länge är växtligheten här begränsad och ser ut att förbli låg. Några träd finns inte. I dokument anges att Emporia har 27 000 kvadratmeter takpark, motsvarande nästan fyra fotbollsplaner. Det gör den till en av de största takparkerna i världen och helt unik i köpcentrasammanhang, men en stor del av taket är inhägnat och kan inte besökas av allmänheten. Till ytan som inte får beträdas räknas bland annat de sju stora fläktrummen, som klätts in till sedumbevuxna kullar.

– Den grundläggande tanken i gestaltningen är att man ska komma upp, och så är det hela tiden något som ska locka runt hörnet så att man går runt. Vad händer här borta? Det bygger på en massa sekvenser, som är gestaltade utifrån fläktrummen. De är i sin tur placerade med tanke på att det ska vara intressant att gå runt här.

På en punkt mitt på taket ser man inte omgivningarna, utan bara de gröna kullarna eller närliggande hus. Närmre kanterna ser man så långt ögat når. Upplevelsen växlar när man rör sig runt.

Intrycket är ändå att platsens största kvalitet är som utsiktspunkt. Ordet park ligger inte närmast tillhands för att beskriva miljön. Istället är det någonting annat, något som har sin egen form. Det utsatta läget där vinden från Öresund drar in utan någonting i vägen fungerar inte för någon högre växtlighet. *

Stockholm ska också få sin första riktiga takpark om några år. Just nu

planeras en ny så kallad samverkanscentral för polis, ambulans, brandkår och trafikledning. Det futuristiska bygget intill Essingeleden på Kungsholmen ska även rymma en brandstation när det står klart 2016.

– Stockholm ska vara en levande stad med många spännande och välkomnande offentliga rum, vilket en takpark kan bidra med, säger kulturoch fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP).

De första illustrationerna visar en kontrast till det karga Emporia: en lummig, grön skog längs takets kanter. Men de är lite missvisande, berät-

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Th e H i g h L i n e . f o t o : I n S a p p h oW e T r u s t.

k u n g s h o l m e n , s t o c k h o l m . f o t o : wh i t e .

tar projektledaren Per Magnius som arbetar på utvecklingsavdelningen på Stockholms stads fastighetskontor.

– Tanken är snarare att vi ska återskapa den regionala naturen på taket, alltså den flora och fauna vi hittar på höjderna i Mälardalen. Vi förväntar oss att hitta de växter på taket som trivs på blåsiga höjder.

Det innebär markvegetation som ljung och vindtåliga träd som tall och björk. Och det handlar just om att hitta växter; mycket ska inte planteras in, utan tillåtas att självså sig precis som på de många klipphällarna i regionen. Såväl växter som djur och insekter ska tillåtas ta taket i besittning.

Det primära syftet med ett grönskande tak är att återskapa den natur man tar i anspråk, men samtidigt fungerar inte Kungsholmens vanliga växtlighet på den höjd det handlar om. Per Magnius jämför hellre med skärgårdsnatur.

Egentligen uppfyller byggnaden redan alla miljökrav som finns och kan troligen även uppnå den högsta nivån enligt det hårda certifieringssystemet Breeam Communities. Etableringen skapar mer natur än den bygger bort, den gröna delen av taket blir 2 000 kvadratmeter, men tomten S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

53

54 Intrycket är ändå att platsens största kvalitet är som utsiktspunkt. Ordet park ligger inte närmast tillhands för att beskriva miljön. rymmer idag mest asfalt och enstaka slyträd. Därför handlar parken på taket mer om en viljeyttring än ett måste. Stockholm utsågs till Europas första gröna huvudstad av EU 2010, ett pris man vill fortsätta leva upp till.

– Vi driver alla miljöfrågor så långt vi kan nå och har ett kraftigt politiskt stöd för det. Det känns bra att göra något som är vettigt, men ekonomiskt hade det förstås varit billigare att lägga tjärpapp, säger Per Magnius.

Madeleine Sjöstedt tycker inte att kostnaden för takparken är ett problem. Hon menar tvärtom att det går ihop ekonomiskt.

– Det ska alltid finnas god ekonomi i våra projekt, säger Madeleine Sjöstedt. Takparken tillför flera extra värden som vi räknar med kan finansieras inom projektet som helhet. Det finns inga andra stora grönytor i byggnadens närområde. Takparken fyller därför flera viktiga funktioner. Den är en grönskande park, den producerar solenergi, ökar den biologiska mångfalden på platsen och tar hand om en del av stadens luftföroreningar. *

Emporia är inte lika tillgängligt som en helt öppen park, men väl som många inhägnade parker. Även om den är privatägd har den en hög grad av offentlighet.

En bred trappa och en hiss direkt från gatan leder upp till taket utan att passera vare sig shoppingytor eller kommersiella budskap. Öppettiderna är desamma som köpcentret, tio timmar om dagen.

Att folk skulle söka sig hit utan att de är här för att handla är ännu osannolikt. Möjligen kan det hända när den nya stadsdelen Hyllievång får fler bostäder, men här kommer också att finnas gröna rum i gatuplan som konkurrerar med taket. Ännu har ingen flyttat hit, i färdiga hus räknat rymmer området än så länge köpcentret, en järnvägsstation, en mässhall, en evenemangsarena, ett parkeringshus och två kontorshus.

Den relativt goda tillgängligheten till Emporias park delas inte av den blivande takparken i Stockholm.

Samverkanscentralen på Kungsholmen blir en högsäkerhetsbyggnad som kräver kontroll av alla in- och utpasserande och någon extern trappa som i Malmö blir det inte. Det är visserligen meningen att parken ska vara öppen för allmänheten, men det blir krångliS TA D 1 J U N I 2 0 1 3

gare än vad den hittills publicerade informationen gett intryck av.

– Tanken är att parken ska vara helt öppen, men det blir inte en offentlig plats utan vi låter dem som vill komma upp och titta. Eftersom det är en byggnad måste den också kunna utrymmas vid brand eller liknande, säger Per Magnius.

Eftersom huset alltid kommer att vara öppet är det dock i teorin möjligt att ha takparken öppen dygnet runt. Madeleine Sjöstedt säger att hon hoppas att folk låter sig lockas upp till parken inte minst för utsikten och är inte främmande för ytterligare takparker om den första blir lyckad.

Men där den traditionella parken innebär möjligheter till rekreation, motion eller en paus från stadslivet har takparken inte mycket att komma med. I jämförelse med The High Line är Sveriges två första stora takparksprojekt mycket långt ifrån vanlig parker. Någon skugga finns inte, klimatet är hårt och grönskan av det plattare slaget.

Visionerna är en alltså bit ifrån verkligheten. Ibland kan det framstå som att takparken ska bli stadens blivande andra våning; att vi i framtiden kommer att få se ett system av tillgängliga, frodigt grönskande parker på taken, kanske förbundna med broar. Men sådana tillhör med största sannolikhet undantagen. Det närmaste vi kommer The High Line i Skandinavien just nu är en takpark längs Kalvebod Brygge i Köpenhamn som nås från gaturummet. Istället är det just gröna tak vi kommer att bygga mer av.

– Gröna tak kommer nog att bli mer regel än undantag. Det händer oftare och oftare, säger Åke Hesslekrans som är enhetschef på Malmö stads stadsbyggnadskontor.

Men då är det inte parker det handlar om i första hand. Kommunen kan ställa krav på gröna tak och gör det också ibland. Åke Hesslekrans var med och tog fram detaljplanen för köpcentret Emporia, men där fanns inget absolut krav på ett grönt tak. Däremot fanns bostäder med gröna gårdar inritade som ska byggas intill takparken mend utan direkt koppling dit.

– Från början var gröna tak en fråga om att hantera dagvatten, men fokus har flyttats mer mot att vi pratar om biodiversitet och ekosystemtjänster. Men jag tror att det kommer att bli mer av tillgängliga ytor för de boende på taken, snarare än offentliga parker. Förtät-

55 Ta k pa r k v i d K a lv e b o d B r yg g e i Kรถ p e n h a m n .

F o t o : Ko l b j รถ r n G u wa ll i u s .

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

56

Th e H i g h L i n e i N e w Yo r k .

F o t o รถv e r s t: S u e Wat e r s . ร v r i g a f o t o n : I n S a p p h oW e T r u s t.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

57 ningen av Malmö gör att behovet av gröna ytor blir större inne i staden, säger Åke Hesslekrans.

Per Magnius i Stockholm är inne på att det ligger i tiden med gröna tak, men inte heller han tror att offentliga parker på taken är framtiden.

– Jag är en del av tidens skola och just nu har vi de här strömningarna. Samverkanscentralen var väldigt lämplig att ha en takpark på eftersom byggnaden är så stor. Ibland kanske det inte alls är lämpligt att göra ett tak för biologisk mångfald. Men jag hoppas att man gör liknande saker på köpcentrum, idrottshallar eller andra byggnader med platta tak, och kanske på en del flerfamiljshus eller radhus.

Per Magnius efterlyser mer av färdiga lösningar för gröna tak. Det borde finnas leverantörer, kataloger och typritningar över gröna tak precis som det idag finns färdiga lösningar för tegel-, plåt- och papptak, tycker han. På så sätt kan det bli mer än trend och ett av flera val man enkelt kan göra. Men han ser också ett ekonomiskt dilemma.

– Gröna tak är dyrare att anlägga. Sedan är takvåningar och exklusiva kontor på taken kommersiellt dyrast och dessa får man välja bort till viss del om man

ska ha gröna tak. Därför tror jag många har svårt att välja något annat än ett traditionellt byggande, säger Per Magnius.

Arkitekten Joakim Lyth är mer förhoppningsfull än så. Han tror att gröna tak blir norm i framtiden. Gröna tak som får användas.

– Vill man hänga på en balkong? Taket är ju som en förlängning av balkongen. Jag ser framför mig att alla nya bostadshus i framtiden har en grön yta på taket som de boende kan gå upp och använda sig av. Då kan man också bygga tätare stad. Det är bättre att ha en lekplats på taket än på en mörk bostadsgård, säger han.

Troligen krävs normer som ålägger byggherrarna att skapa gröna tak för att mota eventuellt ekonomiskt motstånd, något som är verklighet i Köpenhamn redan idag. Men några lummiga offentliga parker på stadens tak verkar alltså inte vara något som vi kommer att få se i överdrivna mängder. De gör sig bäst på marken där de alltid har legat, av såväl tekniska, praktiska som ekonomiska skäl. Istället är det små, gröna lungor med begränsad höjd på växtligheten, tillgängliga för en begränsad grupp människor, som är det mer troliga scenariot för nybyggda tak.

Ladda ner vår nya, uppdaterade pdf-katalog från www.jom.se. dukter.

dvårdspro nsmaterial om trä fattande informatio vuddelar: rtsidan för vårt om e hu and följ i t ela ind Välkommen till sta Materialet är

A: Gjutjärnsgaller Sid. A0 - A51

or B: Planteringslåd av betong

D: Stamskydd Sid. D0 - D9

HVT

T

Sid. B0 - B23

C: Anläggningsanvisningar för C8 trädgropar Sid. C1-

t. Sid A0.

JOM:s gallersortimen Järn i offentlig 14 miljö Klassiska galler. Sid. A1-A -A22 Rondello galler. Sid. A15 -A35 Lateral galler. Sid. A23 A36-A42 Sid. r. galle Speciella design Gallerbelysning. Sid A43

E: Trädgallers t belastningsbarhe Sid. E1

F: Rotbryggor Sid. F1

Gudbyvägen 58 VÄSBY 194 92 UPPLANDS Tel: +46 8 687 00 10 Epost: info@jom.se

o luftning G: Bevattning G1-G3 Sid.

Välkommen!

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

58 Det är inte konstigt att det sneglas mot stadens tak i jakten efter friytor. Ovan fasadernas slagskuggor skiner solen och inga bilar bråkar i ens närhet. Dessutom finns det något lockande med ett fågelperspektiv på vardagen.

T e x t o c h f oto : A nna L ennin g er

Barn på tak I ett av Sveriges mest uppmärksammade bostadsexperiment från 1935 på Kungsholmen i Stockholm fanns en liten plaskdamm och sandlåda på takterrassen åt husets barn. Huset uppfördes av arkitekt Sven Markelius i nära samarbete med bland andra Alva Myrdal och utformades för framtidens progressiva stadsbor.

Det var ett kollektivhus med små lägenheter men många gemensamma utrymmen, restaurant, och mathiss till varje lägenhet, sopnedkast och gemensamt tvätteri. Här förverkligades den radikala tanken om både dag- och natthem så att mödrarna skulle kunna komma ut i arbetslivet. Det fanns en gård för barnen och daghemmet, men också taket kunde användas – när funkishusens tak byggdes som plana golv fick de ytterligare en användbar dimension.

Platta tak ett problem

Sett ur ett längre tidsperspektiv kan man konstatera att idén om gemensam barnomsorg visat sig livskraftig – och att det är problematiskt med utomhusytor på tak.

Platta tak kom att ge förvaltare stora problem med fuktskador efter regn, is och snö. På Markeliushuset stängdes takterrassen.

Taket används istället för olika S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

tekniska installationer.

Det finns många exempel skoloch förskolegårdar och bollplaner som kan upplevas ligga på marken mellan byggnadskroppar, men som i själva verket ligger på bjälklag. Under ”marken” ligger någon form av byggnation, till exempel ett garage. På dessa gårdar finns som regel mycket sparsamt med vegetation, eftersom tillräcklig jordvolym saknas.

Förskolan Lekatten har sin gård på ett bjälklag inne i ett slutet bostadskvarter i centrala Malmö.

Den är en av två förskolor som ingick i studien Ute på dagis, och där förhållandet mellan gårdens utformning och innehåll, och barnens motoriska utveckling, inbördes samspel och relationer till personalen undersöktes av landskapsarkitekt, miljöpsykolog och sjukgymnast. (Ute på dagis, Patrik Grahn m fl, Stad & Land nr 145)

Flera nackdelar

Forskarna registrerade en rad nackdelar för barnen på Lekatten i jämförelse med studiens andra förskola, Statarängen i Ljungbyhed, där barnen hade tillgång till en stor och delvis vildvuxen trädgårdstomt. Studien väckte stor uppmärksamhet och har bidragit till fler och fördjupande studier av

utemiljöer vid förskolor och skolor.

Hälso- lek- och rekreationsaspekter har analyserats – och värdet av omväxlande terräng och vegetation framhålls tydligt och klart.

Förskolan Lekatten ingick i Ute på dagis i egenskap av en populär förskola i tät innerstadsmiljö med begränsade möjligheter på den egna gården. Studierna av barnens aktiviteter utomhus kretsade kring hur de använde den prefabricerad lekutrustning och hur de anpassade sig efter önskemål från andra lägenhetsinnehavare på den gemensamma bostadsgården.

Forskarna förhöll sig till utomhusmiljön så som den fungerade för barn och personal. Hur miljöerna var byggda eller vilken konsekvens detta hade för vilken miljö som var möjlig att skapa och upprätthålla var inte en frågeställning för just den studien. Det blir det nu när tak allt oftare föreslås som park, skolgård och förskolegård.

Undviker kaos

Förskolan Det Lille Univers i Köpenhamn är en av Danmarks största förskolor. I markplanet finns en mycket liten gård som har kompletterats med en terrass på taket. Många av barnen börjar direkt sin dag på förskolan på taket eftersom det blir kaos på gården

59

B a r n s om t e s ta r a llt s om l åt e r s i g u n d e r s ö k a s ä r e n s ta r k k r a f t at t ta m pa s m e d . FOTO : a n n a l e n n i n g e r .

när tvåhundratjugo barn lämnas inom en relativt kort tidsrymd.

Soliga dagar letar sig en kraftig doft av varmt gummi långt ner i trapphuset från de apelsinfärgade gummiplattor som utgör takterrassens golv. Höga skärmar omsluter terrassen. På den del som vetter mot förskolans gård är skärmen genomsiktlig. I ena hörnet finns en avgränsad bollplan med landbandymål, i övrigt är ytan omöblerad. Några färgglada

Kommentar Skolgård på tak sämre för eleverna För första gången har en barnkonsekvensanalys gjorts i samband med att en skola planerar att förlägga skolgården på taket. Det gäller Hillelskolan i Stockholm.

mjuka skumplastbollar ligger kvarglömda efter morgonens lekpass som en påminnelse om det slags material som lämpar sig på taket: sådant som inte smutsar ner, inte kladdar, inte gör hål på ytan och inte ställer till skada när det ”råkar” kastas över skärmen.

Tekniska lösningar

Modern byggteknik och nya material löser många av de tekniska problem som takterrasser från

Det allra viktigaste resultatet, konstaterar miljöpsykolog Maria Nordström, som har gjort barnkonsekvensanalysen, är att man kan konstatera att barnens utemiljö minskar – när staden förtätas är det barnen som drabbas. Projektören räknar med att barnen på Hillelskolan kommer att ha sju kvadratmeter per elev Bakgrunden till att en barnkonsekvensanalys gjorts är att

1930-talet drogs med – men vatten som obönhörligen söker sig neråt, och barn som med motsvarande energi undersöker och testar allt som låter sig undersökas är en stark kraft att tampas med. Är det rimligt att tro att någon kommer att göra de investeringar som krävs – först i anläggning och sedan i kontinuerlig skötsel – för att en förskola eller en skola ska få den utomhusmiljö, som samtidens forskning visar att de borde ha?

antalet barnfamiljer Stockholm blir allt fler och att många av dem bosätter sig i innerstaden.

Under våren kom flera signaler om att utemiljöer på tak i förskola och skola kan bli ett nytt koncept i Stockholms innerstad när trycket på markytan är högt. Stad kommer att skriva mer om den här frågan i kommande nummer.

Titti Olsson

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

60

KONSTVERKET

På väg Ta n i a R u i z ko n s t v e r k A n n o r s tä d e s , M a l m ö C .

Att stå på en perrong nere i tunneln på Malmö central är som att befinna sig i en gigantisk tågkupé. De omslutande väggarna fylls av långa sektioner av fönster med lätt rundade hörn.

Landskap åker förbi, sakta. Människor, byggnader, palmer, vägar, kor. Hela världen i en stilla följetong.

T e x t o c h f oto : K arin A ndersson

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Det är Tania Ruiz konstverk Annorstädes. På stationens betongväggar projiceras 46 stora bilder i en symmetrisk rad, 1200 filmsekvenser har sammanfogats och projiceras. Bildrutorna är stilla på väggarna, filmerna liksom glider igenom dem. Illusionen är att vi som står på perrongen är i ett tåg som tar oss genom det landskap som rullar förbi.

Alla filmerna är filmade från ett sidofönster på en bil, ett tåg eller en båt. De tar oss långsamt framåt, hastigheten har saktats ner och synkroniserats, alla filmer låter oss följa med i samma kontemplativa tempo. Rörelsen är stadigt horisontell.

Filmerna beskriver platser

KONSTVERKET från hela världen. De visar pastoralt öde ängar och intensivt täta städer. De visar vinterkyla och tropiska stränder. De visar människor som semesterfikar och människor mitt i hektiska arbetssysslor.

Jag kan stå i ett sommarslött och varmt Malmö, titta genom ett imaginärt fönster och se pälsklädda människor i Sibirien.

Och jag tycker att det är helt fantastiskt. Konstverket är perfekt för den plats det skapats för. Alla tåg som tar människor mellan Sverige och Europa stannar till här. Alla passagerare tittar ut när tåget står stilla någon minut för att låta människor stiga av och på. De ser då inte Malmö. De ser världen.

Stationen är också en plats dit människor från hela Malmö – alltså från hela världen – kommer. Perrongen är en plats där vi alla står

och väntar. En mötesplats, som är så viktig i dagens stadsplanering med mål om social hållbarhet. Även som vi har olika mål har vi samlats på perrongen av samma anledning – vi är på väg. För en kort stund står vi där bredvid varandra, tillsammans. Tania Ruiz konstverk förstärker samhörigheten, det understryker mötet.

Statens konstråd, som beställt konstverket i samarbete med Trafikverket och Citytunneln, har som uppdrag att se till så att konsten finns närvarande i de miljöer som vi som samhällsmedborgare delar. Annorstädes är ett utmärk exempel på en sådan ambition och visar tydligt varför konst är så viktig på offentliga platser: den får oss att vidga våra vyer, den adderar erfarenheter till våra perspektiv och gör vår värld lite större.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

61

62

Malmö under Eurovision Song Contest:

Monets näckrosor styrde färgvalet

Malmö har stått värd för en av de största nöjeshändelserna i Europa – Eurovision Song Contest, ett gigantiskt evenemang med 100 000 besökare och ett par tusen journalister. Att pryda stadens offentliga platser med blomsterfägring i samband med evenemanget var en av de viktiga uppgifterna för kommunens stadsmiljöavdelning. Monets näckrostavlor avgjorde paletten.

SVT: s fjä r i l s l o g g a f ö r e s c .

T e x t: Göran N ilsson

En stor del av planeringen av 2013 års blomsterprogram i Malmö var redan klar när vi fick beskedet att staden skulle arrangera Eurovision Song Contest, säger Karin Sjölin, landskapsarkitekt på gatukontoret.

Vi hade bestämt att ta vår utgångspunkt i Claude Monets näckrostavlor med mycket ”pastelliga” färger i rosa, ljusblått och lila. Och som tur var så beslutade SVT:s arrangörsstab att en av symbolerna för evenemanget, en fjärilslogga, också skulle innehålla pastellfärger så våra färgval blev verkligen synkroniserade!

Karin Sjölin har arbetat tillsammans med sin kollega på stadsmiljöavdelningen, landskapsarkitekt Märika Bark, i planeringen av blomsterprogrammet.

Detta omfattar tre årstidsaspekter: först kommer vårprogrammet i urnor och rabatter med lökväxter och vårblommor. Därefter planteras sommarens ettåriga sommarblommor i amplar, urnor, klot, pelare och rabatter. På hösten byts innehållet i rabatter och urnor ut mot höstblommor.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Omfördelning av medel

– Gatukontoret fick extra pengar utifrån i samband med Eurovisionbeslutet men inte specifikt för utökade blomsterdekorationer, säger Karin Sjölin. Däremot så beslutade kontorets ledningsgrupp om en omfördelning av redan budgeterade medel så vi fick tio procent mera att disponera för blomsterprogrammet – en ökning med 760 000 kronor till totalt 8 360 000 kronor.

I samband med Eurovision-evenemanget och det utökade blomsteranslaget beslutade gatukontoret tillsammans med arrangemangets styrgrupp att satsa extra på sex platser i staden där mycket folk skulle röra sig. Det handlade om stråket från Centralstationen mot Slagthuset, gågatan från Stortorget upp mot Gustav Adolfs torg, Södertull, Folkets park och Triangelstationen.

– Och sedan naturligtvis Hyllieområdet med Malmö Arena, där själva tävlingen gick av stapeln, säger Karin Sjölin. Men där hamnade det huvudsakliga ansvaret för dekorationerna inom det så kallade Hyllieprojektet.

63

L a n d s k a p s a r k i t e k t e r n a s o m va l d e Mo n e t s o m i n s p i r at i o n s k ä ll a : K a r i n Sj ö l i n o ch M ä r i k a B a r k .

Foto: Jenn y Leym a n

Där har man bland annat tagit fram en specialdesignad urna för blomsterkreationer.

Svart som kontrast

I Blomsterprogrammet 2013 är den uttalade ambitionen från stadsmiljöavdelningen att prova nya växter och designformer, beskrivande nyckelord är ”organiskt” och ”asymmetriskt”. Som kontrast till pastellfärgerna planteras växter i svart för att imitera skuggningarna i Monets tavlor. I våras var det svarta tulpaner, de följs senare under sommaren av svarta stockrosor, en växt som för första gången testas i planteringarna. Blomsterprogrammets övergripande designkoncept präglar ett 30-tal rabatter, alla de drygt 500 urnorna, 300 amplarna samt de pelare, klot och balkonglådor som placeras ut på olika platser i staden.

Karin Sjölin och Märika Bark poängterar det nära och goda samarbetet man sedan åtskilliga år har med den planterings- och skötselansvarige entreprenören

Kommunteknik, en avdelning inom Serviceförvaltningen i Malmö stad, som erbjuder helhetslösningar av drift, underhåll och skötsel inom gator, park och fastigheter. Man har upprättat ett avtal för 2013 om en funktionsentreprenad för blomsterprogrammet, värt 6,5 miljoner kronor. Kommunteknik har en stab på cirka 15 personer som är delaktiga i skötseln av programmet.

Men redan i planeringsskedet inhämtas synpunkter och idéer från Kommuntekniks kunniga arbetsledare.

– De har mycket stor erfarenhet och vet till exempel om det går att få tag på växter vi har med i designen eller så får vi förslag om att vi kanske ska ett annat växtmaterial istället som ger lika bra effekt eller kanske ännu bättre utseende i urnan eller rabatten, säger Karin Sjölin.

Fjärilen bärande symbol

Den ”pastelliga” fjärilsloggan blev en viktig symbol för Eurovision-arrangemanget. Den fanns med i de blomsS TA D 1 J U N I 2 0 1 3

64 teruppsättningar som pyntade olika inomhuslokaler, bland annat presskonferensrummen. Den fanns som vägvisare på marken till platser där många samlades, till exempel sponsorbyn Eurovision Village på Gustav Adolfs torg och Euro Club på Slagthuset – innestället för deltagare och journalister. Och från mitten av april och framåt fick Karl X Gustav, som står ryttarstaty på Stortorget, nöjet att smyckas av ett tilltagande antal fjärilar i takt med att den digitala skylten med tiden kvar till arrangemanget räknade ned.

– Vi hoppas och tror att Malmöborna och alla tillresta turister verkligen uppskattade den pastelldominerade färgskalan som präglade staden under Eurovision-evenemanget, säger Karin Sjölin. Och vill man uppleva blomsterprogrammets design nu under sommaren så rekommenderas besök i våra tre praktrabatter vid Casinot, på Gustavs Adolfs torg och i blomstergatan i Pildammsparken. Där kommer skyltar att finnas med bilder på de tre Monettavlor som inspirerat till rabatterna.

Ny utmaning i augusti

Nu är det dock inte bara Eurovision-evenemanget som ger extra uppmärksammet under året till sta-

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

dens blomsterdesigners. En annan stor tilldragelse i Malmö är EM i fälttävlan i månadsskiftet augustiseptember på Ribersborg. Där ansvarar stadsmiljöavdelningen för dekorationerna på tävlingsplatsen, bland annat kommer en svensk sommaräng att bli ett vackert blickfång. Olika sponsorer har köpt in sig på de olika blomsterdekorerade hindrena längs banan.

Stadsmiljöavdelningen får sedan uppdraget att komponera dekorationen i den färgskala sponsorn ger anvisningar om.

– Det kan bli en ganska brokig färgskala vid de olika hindrena. Vår tanke är att de olika färgerna ska återspeglas i blomsterängen som därmed blir ett slags helhetstema över arrangemanget, säger Karin Sjölin.

Arrangemangsenheten på stadsmiljöavdelningen är tillsammans med Svenska Ridsportförbundet arrangörer av EM. Det arbete Karin Sjölin och hennes kollega Anna Modig lägger ner på att pryda tävlingsplatsen finansieras av arrangemanget. Tävlingarna kommer att direktsändas av SVT den 31 augusti.

– Det blir en ny spännande uppgift där vår insats förhoppningsvis kommer att uppmärksammas av många åskådare och tv-tittare, säger Karin Sjölin.

Annonsera i

65

ďż˝

!

Hurra! h Nytt namn oc . vassare form

Landskapets tid är nu!

36 temasidor lan om mÜtet melh natur människa oc U N I ���� S TA D � J

NĂĽ beslutsfattare inom modern stadsutveckling och ansvariga fĂśr vĂĽr urbana miljĂś. Tidskriften Stad fĂĽngar upp trenderna, speglar utvecklingen och lyfter fram forskningen om hĂĽllbar stadsbyggnad.

Vüra läsare är till exempel: landskapsarkitekter landskapsingenjÜrer stadplanerare HÜr av er till oss fÜr mer information eller bokning

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Mediarum Sverige AB • 08-644 79 60 • info@mediarum.se • www.mediarum.se

66

H+ , H e l s i n g b o r g . V i s i o n s b i l d av Sch ø n h e r r l a n d s k a b .

Omtag i Helsingborg 2010 hade Helsingborg en detaljplan för ett nytt hotell- och kongresscentrum i staden. Det skulle byggas på bästa läge, vid hamninloppet, med storslagen utsikt över Öresund och Danmark. Problemet med förslaget var att det skymde utsikten för husen bakom och begränsade stadens kontakt med havet.

T e x t: Fredrik Jer g mo

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

67 Det framtagna förslaget var helt enkelt för stort för platsen. Protesterna ökade bland invånarna och när Helsingborgs Dagblad slutligen tog ställning emot, så insåg man att förslaget inte gick att genomföra. Motvinden var för stark och luften gick ur projektet.

Att ett stadsbyggnadsprojekt tar omtag är inte ovanligt, varken i Helsingborg eller i andra städer. När staden skulle få ett nytt konserthus på 1920-talet vann Sven Markelius klassicistiska förslag med kolonner och ornament. Men nya influenser från Europa gjorde både arkitekten och inblandade osäkra på om det var korrekt att blicka bakåt vid val av byggnadsstil. Omtag! Idag är Markelius konserthus i Helsingborg en beundrad funkisbyggnad från 1932.

Öppet hus

Åter till Helsingborgs hotell- och kongresscentrum.

Tre nya arkitektfirmor bjöds in och två gick vidare, kändisarkitekten och ett lokalt arkitektkontor. Man bjöd in stadens invånare till öppet hus med skisser, planer, ritningar och diskussioner. Flera tusen invånare kom. Alla tog ställning för något av förslagen, motståndet mot projektet som helhet avtog och vände till

något positivt istället. Nu blir det kändisarkitektens förslag på kontor och bostäder i anslutning till kongresscentret, och det lokala arkitektkontorets förslag till själva kongressbyggnaden, som genomförs.

H+

För inte så länge sedan arbetade 40–50 medarbetare i Helsingborgs stad med framtidsprojektet H+. En förutsättning för projektet var att man skulle gräva ner järnvägsspåren som är södra stadens barriär mot havet. Men det visade sig bli dyrt, väldigt dyrt.

Lärdomen som Helsingborg gör är att stora infrastrukturprojekt är kostsamma och kräver statligt stöd för att kunna genomföras. När det visade sig bli för dyrt blev det kalla fötter, med all rätt. Pyspunka. Idag arbetar fem medarbetare i projektet som trevar sig fram.

Lunds Universitet Campus Helsingborg och Ikea har satsat på området eftersom det fanns visioner för det.

Vad händer om de tappar tron? Går det att genomföra H+ mindre storslaget, efterhand men ändå visionärt och spännande? Vi ser fram emot fortsättningen. H+ är för bra för att rinna ut i sanden.

Dags för omtag?

Smekab erbjuder ett brett utbud av produkter för cykelparkering och möblering i offentlig utemiljö.

Funktionella lösningar med gedigen konstruktion och god formgivning.

Våra produkter finns överallt och används dagligen.

Car Bike Port cykelställ är en av årets spännande nyheter - se hela vårt sortiment på hemsidan. www.smekab.se

Car bike port Smekab Cyklism - Safe & Simple

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

68

REFLEXION

Den amerikanska filmen Detropia utspelar sig i ett sargat Detroit i Michigan, norra USA. Var tjugonde minut flyttar en familj från sitt hus och lämnar staden. Karin Andersson har sett filmen och tänker på krympande städer, som i högsta grad är en verklighet även i Sverige.

AV k a r i n a n d e r s s o n

Dystert scenario i Detropia:

Detropia

Var tjugonde minut lämnar en familj staden Detroit var den snabbast växande staden i USA på 1930-talet, idag är Detroit den snabbast krympande.

Detroit hade som mest nästan två miljoner invånare, idag bor där färre än 700 000 människor, siffran sjunker ständigt. Detroit ligger i USA:s fattigaste county.

Norrut, åtskild av den väg som kallas 8 Mile Road, ligger landets näst rikaste county.

Jag har sett filmen Detropia några gånger nu och ständigt väcker den nya frågor för en landskapsarkitekt. Filmen handlar om människor, inte om stadsplanering. Men i Detroit är kopplingen mellan människorna och den stad de lever i mer uppenbar än på många andra ställen, många saknar medel att flytta därifrån. Och om de lyckas få ett jobb och skaffa sig pengar flyttar de, som stadens borgmästare Dave Bing uppgivet säger i filmen.

Krympande städer

Det går inte att se Detropia utan att tänka på krympande städer. Krympande städer handlar inte om städer som krymper geografiskt, det handlar om att invånarantalet sjunker. Detta är inte ett alltför ovanS TA D 1 J U N I 2 0 1 3

Amerikansk dokumentär från 2012 av Heidi Ewing och Rachel Grady.

Filmen visar Detroit efter att produktionsindustrin kollapsade i USA. Liksom många andra städer har Detroit drabbats hårt.

ligt fenomen men otroligt tabu att prata om, även om antalet invånare i städer alltid har fluktuerat. Krig och epidemier har ibland slagit hårt.

I Detroit flyttar en familj var tjugonde minut från sitt hus och ut från staden. Det finns över 100 000 övergivna hus och tomter. Det är många tomter. I den amerikanska staden med flest enfamiljshus är det enorma ytor som är obebodda i centrala Detroit.

I Detroit beror det minskade invånarantalet på avindustrialisering. Bilindustrin som genom Chrysler, Ford och General Motors tidigare gött hela staden har lämnat och människor tvingas att flytta eftersom jobben är få. Det beror även på en suburbanisering där människor med pengar av fri vilja flyttat ut till förorter och närliggande städer, och servicen har följt efter.

I Sverige har vi inte detta fenomen på samma vis.

Här är vi mer präglade av urbanisering och en avfolkad landsbygd – Sverige är det land i Europa där urbaniseringen går som snabbast. Två tredjedelar av Sveriges kommuner krymper. Men inte heller i Sverige pratas det särskilt mycket om befolkningsnedgång. Det är problem som är svåra att hantera. Planerare och lands-

REFLEXION kapsarkitekter tränas i att arbeta i tillväxtregioner, det är där det byggs mest. Hur väl är vi egentligen rustade att hantera de problem som avfolkning leder till?

staden ska hela staden flyttas. Det är dramatiskt men nödvändigt för stadens överlevnad.

Strategisk planering

Det kanske kan tyckas konstigt att prata om gentrifiering i en stad som Detroit som är på nedgång i dramatisk takt. Men i Detropia ser vi de första stegen in i en gentrifieringsprocess. Vi får veta att under de senaste åren har andelen unga som flyttar till centrala Detroit ökat med 59 procent. Vi får träffa ett konstnärspar från Hawaii som flyttar till Detroit för att här kan de experimentera. ”If we fail we haven’t really fallen” säger den unge killen. På ett café säger en kille från Schweiz till tjejen i kassan att han har kommit till Detroit för att förfallet är så intressant.

Filmen ger inte en smickrande bild av dessa ungdomar som flyttat till Detroit för att den ekonomiskt och socialt utsatta staden är så billig och tillåtande. De är dessutom de enda vita människorna vi ser i filmen, förutom publiken på operan såklart. Arbetarna är nästan uteslutande svarta. Så är också Detroit den stad i USA med störst andel afroamerikansk befolkning.

Det ska bli intressant att se vad som händer i Detroit framöver. För en kort tid sedan gick staden i konkurs och drivs nu av staten Michigan.

I Detropia sätts allt hopp till bilindustrin. Den bilindustri som lämnat staden – även efter att den räddats från konkurs några år tidigare med hjälp av skattepengar – ska nu rädda den. De arbetare som är aktiva i den lokala fackföreningen som vi får följa i filmen, med förmannen George McGregor i spetsen, romantiserar tiden när bilindustrin var på sin topp och – nästan – alla bilar i USA tillverkades Detroit. Men idag gapar fabrikerna tomma.

Jag tänker då på Malmö som tack vare en stark politisk styrning, och god storytelling, gått från industristad till kunskapsstad, och genom den transformationen undvikit att blir en krympande stad. Högskolan placerades medvetet centralt och Västra Hamnen rymmer idag fler arbetstillfällen än när industrin där var som störst. Istället för de två företag som fanns då verkar idag flera hundra på platsen.

Jag tänker även på Kiruna som håller kvar sin industri genom att anpassa sig. För att kunna komma åt nya malmfyndigheter som ligger under den befintliga

Gentrifieringen startar

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

69

70 NOTISER

Möte i Madrid

Lite tillbakadragen från boulevarden Paseo del Prado i Madrid ligger Caixa Forum, en utställningsbyggnad ritad av Herzog & de Meuron. En gammal tegelfasad har bevarats och hänger i en ny betongkonstruktion. Ett våghalsigt konstruktionsnummer får den tunga byggnaden att sväva över marken, ”look: no hands S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

N ya n s e r av g r ö n t mö t e r d e n r o s t i g a fa s a d e n .

(columns)”. Tegel och cortenstål förenas till en mustig röd komposition. Den ståtliga husraden längs Paseon har en glugg vid platsen.

Brandgaveln är en grön vägg som lurar ögat som vill läsa den som en starkt sluttande park. Buskar, växter, små träd och blommor växer på som om inget har hänt. Den mångfaldiga variationen av alla

nyanser av grönt står fint mot den roströda byggnaden.

Var för sig är detta två illusionsnummer, som – visar det sig – både var för sig och särskilt ihop, skapar en högst verklig och behaglig upplevelse. En speciell plats.

T e x t o c h f oto : A nders S v ensson , arkitekt Case L ab

71 NOTISER

280 procent fler bussresor i Avesta

Tallinn röstade ja till fri kollektivtrafik

Avesta i Dalarna har gratis kollektivtrafik på de fem busslinjer som trafikerar sträckor inom kommunen. Försöket pågår till och med sommaren 2014 och kan därefter förlängas eller permanentas, men beskrivs redan som en succé. Resandet har ökat med 280 procent.

Den avgiftsfria kollektivtrafiken infördes efter en uträkning som visade att det inte skulle bli dyrare att låta alla åka gratis än vad kostnaderna var för ett subventionerat ungdomskort. Besparingar görs på administration av avgifter, som inte längre behövs.

Förhoppningarna inför försöket var även att den fria kollektivtrafiken skulle få positiva miljöeffekter och bidra till att göra Avesta till en attraktiv boendekommun.

Sedan invånarna i Estlands huvudstad med en överväldigande majoritet, 75 procent, röstat ja till gratis kollektivtrafik har staden infört nolltaxa på bussar och spårvagnar i och med årsskiftet. Valdeltagande var bara omkring 20 procent, och när Dagens Nyheter gjorde en reportageresa i somras lyckades de bara hitta kritiska röster, som befarade fler hemlösa och högre slitage på spårvagnar och bussar.

För kommunen är förändringen framför allt en miljöinsats, men också ett sätt att utjämna social

ojämlikhet när det gäller transporter. De första veckorna kunde man se en viss förskjutning från bil till kollektivtrafik.

Många åkte redan gratis, allt från förskolebarn och pensionärer till särskilt utvalda grupper, till exempel före detta politiska fångar och räddningspersonal från Tjernobylkatastrofen. Biljettintäkterna täckte tidigare en tredjedel av kostnaderna för kollektivtrafiken.

Det är bara folkbokförda i Tallinn som omfattas av den fria kollektivtrafiken.

i llu s t r at i o n : k ata r i n a r u n d g r e n .

SEDUMTAK I över 20 år har vi har monterat en stor mängd sedumtak allt från det lilla miljöhuset till det stora industritaket.

Veg Tech erbjuder kompletta system för gröna tak och takträdgårdar. Vi har även ett stort urval av spännande växtprodukter för olika vatten- och markmiljöer.

Varför Veg Tech?

Skandinaviens största odlare av sedummattor - hög odlingskunskap med egna odlingar i Småland.

Omfattande garantier för sedumtak - vi erbjuder skötsel- & garantiavtal.

Utbildad personal - säkerhetsutbildad egen personal.

Veg Tech Tel. 0472-363 00  08-669 48 00  vegtech.se Vislanda  Stockholm  Köpenhamn  Helsingfors

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

72

SOCIAL HÅLLBARHET

Social hållbarhet

”Stadsutveckling bör utgå från hur människor upplever och använder den fysiska miljön och hur den kan göras tryggare, trivsammare, attraktivare och mer ekologiskt hållbar”, skriver Delegationen för hållbara städer i sin rapport Femton hinder för hållbar stadsutveckling.

Detta handlar verkligen om våra livsbetingelser. Hur kan

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

SOCIAL HÅLLBARHET

man då göra för att förverkliga detta i planeringen? Ty, som Delegationen skriver, det handlar ju ytterst om människors överlevnad snarare än om planetens överlevnad.

Under vinjetten Social hållbarhet återkommer Stad i varje nummer till frågan: Hur ska man egentligen tolka begreppet?

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

73

74

SOCIAL HÅLLBARHET

Byggemenskap – ett socialt hållbart boende?

Villor har sina fördelar och nackdelar, lägenheter likaså, och aldrig mötas de två. Eller? Några driftiga människor i Malmö ville annorlunda och försökte stapla villor på varandra. Resultatet blev Sveriges första byggemenskap och belönades med Kasper Sahlinpriset 2009. Tidskriften Stad ställer frågan om det också är mer hållbart än andra boendeformer.

Cor d Siegel

Att någon planerar sitt eget hus händer ibland när det gäller villor, även om de flesta nybyggda villor troligen är typhus. Att bygga sitt eget flerfamiljshus är en mycket krångligare process. Dels är det svårt att få tag i en tomt och en lämplig byggare, dels ska alla boende komma överens om utformningen och samordna sina tidsplaner. Det kallas för byggemenskap och är nytt för Sverige.

– För oss var alternativet att bygga en villa själva, men vi hade lust att bo i stan. Det var en livsstilsfråga, säger arkitekten Cord Siegel.

Cord Siegel bor med sin familj, landskapsarkitekten Karin Larsson och deras barn, i en av de ”urS TA D 1 J U N I 2 0 1 3

T e x t & f oto : K olb j örn G u walli u s

bana villorna” i Västra Hamnen i Malmö som han själv var en av initiativtagarna till. Både han och Karin Larsson har varit delaktiga i utformningen. Egentligen är det inga riktiga villor det handlar om, namnet är mer av en liknelse som beskriver ambitionen. Lägenheterna har högt i tak och stora trädgårdar på tak och balkonger.

Huset rymmer också en gemensam takträdgård.

Liknande prisläge

Lägenheten som Cord Siegel och Karin Larsson disponerar är 140 kvadratmeter stor med tre meters takhöjd. De har också en egen trädgård på femte våningen. Väggarna är råa betongväggar – Cord

Siegel säger att han prioriterar takhöjd framför ytfinish. Men det var inget billigt boende. Lägenheten var varken dyrare eller billigare än andra i Västra Hamnen.

– Den lägenhet vi ville bo i fanns inte på marknaden. När jag studerade i Kassel i Tyskland bodde jag i en gammal verkstadsbyggnad.

Där kunde vi bestämma mycket själva och byggde bland annat terrasser på taket.

Den erfarenheten har format Cord Siegels syn på hur han vill bo. Även om det hade gått att få ett mycket billigare boende tror Cord Siegel att det finns både en privatekonomisk och hållbarhetsmässig vinst i att han och hans familj har kunnat få det som de vill ha det.

SOCIAL HÅLLBARHET

D e u r b a n a v i ll o r n a g e r u t r y m m e f ö r at t få d e t s o m m a n v i ll h a d e t.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

75

76

SOCIAL HÅLLBARHET

Social hållbarhet skulle lika gärna kunna innebära att man inte träffar sina grannar.

Då bor de kvar längre och skaffar inte en sommarstuga, resonerar han. Boendet innebär också miljövinster eftersom närheten till allt gör att de inte behöver ha bil.

Både Cord Siegel och Karin Larsson arbetar i Malmö och cyklar till sina jobb.

– Vi har tillgång till bil genom bilpool. Mycket i det här boendet handlar om att använda kollektiva resurser, som bil eller trädgård.

Jag tror också att det bidrar till den sociala hållbarheten att jag kan bo kvar långsiktigt och anpassa lägenheten efter mina behov. Det går till exempel att ändra rumsdispositionen och få fler eller färre rum. Sedan har vi skapat möjligheter till möten med andra boende, på taket och i trädgården.

Slippa samvaro

Möjligheten att träffas finns, man måste inte träffas men man kan.

– Vi ses ibland. De gemensamma ytorna har en dubbel funktion.

Dels om man tycker att det blir för trångt i lägenheten, då kan man gå dit och vara för sig själv en stund. På sju lägenheter är det inte så svårt att få vara för sig själv.

Sedan har vi ibland, men inte så ofta, sammankomster när vi äter tillsammans. Det händer oftare på sommaren.

Cord Siegel tycker dock att det är förenklat att säga att social hållbarhet kommer genom att folk möts. Social hållbarhet skulle lika gärna kunna innebära att man inte träffar sina grannar.

– En byggemenskap handlar om att skaffa sig det boende man vill ha. I stadsmiljön finns friheten att kunna vara speciell. Om man till exempel hittar andra personer, som kanske inte heller i första hand söker social gemenskap, och bygger ett hus tillsammans med dem innebär ju det också social S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

hållbarhet: de boende känner sig trygga. Jag definierar gärna social hållbarhet som att få många möjligheter. Det är också då byggemenskapen blir intressant.

Tyskland kommit långt

Medan Urbana villor fortfarande är Sveriges enda färdigställda byggemenskap har föregångsstäderna Tübingen och Freiburg i Tyskland kommit långt. De senaste åren ligger så mycket som hälften av Tübingens nybyggda lägenheter i byggemenskapshus, enligt Delegationen för hållbara städer.

Cord Siegels bakgrund i Tyskland innebar att han var bekant med konceptet. Men efter de urbana villorna får allt fler svenskar upp ögonen för möjligheten att bygga tillsammans. En förening för byggemenskaper har bildats och projekt är på gång i bland annat Göteborg, Malmö och Lund.

När Urbana villor i Malmö tog sin början var byggemenskap som koncept knappt känt i Sverige. Men Cord Siegel och hans medbyggare hade tur. Malmö stad ville ha in mindre etablerade byggherrar för att bidra till ökad konkurrens på byggmarknaden när området Flagghusen i Västra Hamnen skulle byggas. I vanliga fall kan det vara svårt för mindre aktörer att få en markanvisning, men i det här sammanhanget var det en fördel.

Mitt i en högkonjunktur var det svårt att hitta en totalentreprenör, så det slutade med att Cord Siegel och projektets andra arkitekt Pontus Åqvist, också boende i huset, fick projektleda en delad entreprenad på plats.

Utan lån

Urbana villor är en bostadsrättsförening, men helt utan lån. Eftersom de hade villor som

konceptuell förebild ville de inte ha gemensamma lån, berättar Cord Siegel. Troligen hade det blivit äganderätter om huset hade byggts idag, en möjlighet som inte fanns tidigare.

Men upplåtelseformen för en byggemenskap kan lika gärna vara kooperativ hyresrätt. Malmös kommunala bostadsbolag håller just nu på att utveckla något som kan liknas vid en byggemenskap, ett så kallat kollektivhus med stora gemensamhetsytor där de framtida hyresgästerna är med och planerar huset i detalj. Men i det fallet är bolaget huvudman.

Att bygga helt själv kräver en del av beställaren, inte minst ekonomiskt. Cord Siegel håller med om att det till viss del är en klassfråga vem som kan genomföra ett sådant här projekt.

– Tittar man i Tyskland är det en akademisk medelklass som bygger, men det är inte bara en inkomstmässig klass utan också en fråga om utbildningsnivå och vem som känner sig tillräckligt trygg med att gå in i en process. Människor som är vana att ta en aktiv roll.

Mer hållbart

Är en byggemenskap mer hållbar än andra boendeformer?

– Ja, det tycker jag. Eftersom man anpassar boendet efter enskilda behov. Det handlar om att skapa något som är individualiserat. Den stora kraften i byggemenskap är att man kan bygga någonting som man själv tycker om.

I de sju lägenheterna bor fem ägare kvar efter snart fem år. Det är ett ganska bra utfall, tycker Cord Siegel. Folk måste ibland flytta på grund av arbete eller ändrade familjeförhållanden. Själv säger han att han bor kvar i den urbana villan åtminstone så länge han arbetar i Malmö.

SOCIAL HÅLLBARHET

Malmö ska bli socialt hållbart I Malmö råder alltför stor social ojämlikhet, det var utgångspunkten när Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö tillsattes för ett par år sedan. Under våren 2013 presenterades kommissionens slutsatser.

T e x t: K olb j örn G u walli u s

Kommissionen konstaterar att det finns politisk vilja att skapa en hållbar stad men att det framför allt är miljöaspekterna av hållbarhet som har beaktats hittills. De sociala klyftorna ökar snarast, vilket går emot hållbarhetsambitionerna.

En av de viktigaste slutsatsera i rapporten är att sociala insatser bör ses som investeringar istället för kostnader. Att satsa på människor, särskilt under barndomen, ger vinster på längre sikt. Därför rekommenderas att Malmö satsar på en social investeringspolitik som ska göra samhället mer jämlikt. Detta ska uppnås med hjälp av så kallade kunskapsallianser, där forskare och intressenter från till exempel

förvaltning, föreningsliv och näringsliv ingår.

Att se sociala insatser som investeringar innebär att man räknar med att utgiften för en insats innebär en minskad utgift någon annanstans i budgeten. Om en ung människa till exempel kan hållas borta från kriminalitet eller ett livsstilsberoende vårdbehov har samhället sparat pengar genom att satsa förebyggande. Detta kan innebära både en ekonomisk nettobesparing och ökad livskvalitet för de som berörs.

Stärka barnrätten

Kommissionen föreslår 72 konkreta förslag på åtgärder. Bland annat

bör barnrättsperspektivet stärkas genom en barnombudsman och barnkonsekvensanalyser, ett handlingsprogram tas fram för att öka tillgången på bra boende för barnfamiljer och bra miljöer för barn, sociala konsekvensbedömningar göras av investeringar i den fysiska stadsmiljön, fler lättillgängliga mötesplatser i staden skapas och delaktigheten bland medborgarna i planeringen av den offentliga miljön stärkas.

För att ytterligare stärka den socialt hållbara utvecklingen bör bland annat forskning och uppföljningar genom regelbundna kvalitativa studier integreras i processen, rekommenderar kommissionen.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

77

78

SOCIAL HÅLLBARHET

Vä s t r a h a m n e n . F o t o : O s k a r Fa lc k / M a l m ö s ta d .

Ny bok om förebild inom stadsbyggnad T e x t: K olb j örn G u walli u s

Långt ifrån alla stadsdelar föräras en egen bok, men Västra Hamnen har nu fått sin andra. Västra Hamnen – lärdomar och erfarenheter med landskapsarkitekt Bengt Persson som redaktör, är en antologi från Arkus och Malmö stad och handlar om utvecklingen av den nya stadsdelen, som nu är utbyggd ungefär till hälften.

Västra Hamnen har uppmärksammats för många djärva grepp både när det gäller hållbarhetsfrågor och arkitektur. Här finns Bo01-området och Turning Torso, en av Sveriges största skejtparker och Sveriges första byggemenskap (se artikel på sidan XXX). I början var de ekologiska frågorna i fokus men Malmö stad menar i sitt eget förord till boken att de sociala och ekonomiska S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

aspekterna av hållbarhet har blivit allt viktigare under det dryga decennium som har gått, inte minst genom att krav har ställts på blandade upplåtelseformer.

Utmaningen är förstås att åstadkomma verklig blandning av människor när allt är nybyggt och därför ligger i en prisklass som endast de med hyfsat stabil ekonomi klarar av. Men de offentliga rummen har alla tillträde till.

Att göra tillbakablickar på ett innovativt och intensivt samtida stadsbyggande har flera förtjänster. I Västra Hamnen finns både goda exempel och exempel på sådant som kunde ha gjorts bättre, och boken borde vara intressant för alla som arbetar med små som stora stadsutvecklingsprojekt.

REFLEXION

Nej, detta är inte en uppmaning till hunden att hämta en lite tuggad och lätt slemmig pinne från snåren. Det är en uppmaning till den som vill lära sig något väsentligt om den unga människans förbindelse med världen och till jorden, skriver Anna Lenninger. av a n n a l e n n i n g e r

Sök pinnen!

Pinnen är barnets trogna följeslagare. Även vatten är lekfrämjande men glider allt för lätt mellan fingrar och ur fickor. Vatten kan inte heller föreställa något annat än sig själv – i det avseendet är det ingen leksak. Pinnen låter sig både hanteras och förvandlas.

Den kan användas till tusen

olika aktiviteter och föreställa tusen olika ting. Något att röra om i vattenpölar med, eller sticka ner i mörka hål. Att planlöst dra efter sig på marken, eller utmed husfasader längs vägen till skolan medan tankarna är på annat håll.

Ett sätt att förbinda kroppen med världen. Detta är existentiellt.

Pinnen kan vara ett trollspö eller

ett riddarsvärd, det är okej med de vuxna, ty de attributen hör sagan och fantasyvärlden till – trots att de är dödsbringande i fel händer.

Värre blir det med pinnen som pistol eller gevär, då närmar sig leken det icke tillåtna. Det är förvirrande i en värld med Boforskanoner, Veckans brott och lemlästade barn i inslag på Rapport.

När pinnanvändandet kommer upp till kojnivån blir det tydligt

också för vuxna att pinnen har en funktion – som byggmaterial.

Beroende på i vilken box den vuxne hör hemma ses kojans pinnar – som tillfälligtvis även kan ta sig form av lastpallar, plankor eller kartong – antingen som en positiv manifestation av barnets skaparkraft, eller som ett skötseloch säkerhetsproblem. Den senare inställningen känns rätt dominerande för inställningen till lekmiljöer i dag. Det är synd.

Jag följde en dag en flickas vedermödor med att försäkra sig om att hon skulle få tillbaka sin pinne nästa gång hon kom till den lilla stadsdelsparken i ett nybyggt bostadsområde. Förskolans personal höll på att samla ihop barngruppen för att gå över gatan till förskolans lokaler. De hade ingen egen gård utan använde kvarterets prydliga kombinerade park och lekplats. Pinnen fick inte följa med in, inomhus förvandlas pinnen till smuts och något som riskerar att skada andra barn.

Som pinne betraktad var den rätt klen, men den var hennes och ingen annan kan känna dess värde.

Tillslut la hon den vid basen till

ett av parkens nyplanterade träd på en yta av grus. Kanske låg den kvar tills hon kom tillbaka, kanske hade en hund hämtat den, eller så hade hon tappat intresset för just den pinnen, det vet jag ingenting om.

I det enskilda fallet är relationen

mellan barnet och pinnen högst personligt, men min övertygelse är att detta enskilda fall är ett av tusende – det finns tveklöst ett starkt band mellan barn och pinnar, ett förhållande som ska bejakas och underlättas av de som styr och ställer.

För den som behöver kvalitets-

säkra och önskar luta sig mot formella dokument i sin yrkesutövning går det utmärkt att hänvisa till FN:s konvention om barnets rättigheter och artikel 31. Artikeln, som behandlar rätten till lek, kultur och fritid, har tidigare kallats den glömda artikeln, men har i år fått ett tillägg som ska stärka och lyfta fram lekens fundamentala roll. Det finns alltså inga formella hinder för att lägga till en checkruta för tillgängligt pinnmaterial i inventeringsprotokoll och konsekvensbedömningar.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

79

80

Park på promenad

Illu s t r at i o n : H a p p y S pac e / B o e l H e ll m a n o ch M a r k u s A e r n i .

Kiruna är på väg att få en vandrande park.

När LKAB:s gruvdrift äter sig allt längre in under staden måste bebyggelsen flyttas.

I området som uppstår mellan gruvan och staden anläggs Gruvstadsparken. I takt med att fler kvarter rivs växer parken inåt stadens centrum. Samtidigt stängs den del av parken som vetter mot gruvan av etappvis allt eftersom marken börjar spricka för att sedan sjunka ihop.

T e x t: T omas N ilsson

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

81

G r ä n s v e r k e t ä r u t v e c k l at o ch f o r m g i v e t f ö r at t s e s u r t r e o l i k a p e r s p e k t i v. D e t s k a f u n g e r a s o m l a n d m ä r k e t på l å n g t h å ll g e n o m at t d e t s y n s b r a f r å n b å d e g r u va o ch s ta d – s o m e n v i s u e ll r e f e r e n s i s ta d s o m va n d l i n g s l a n d s k a p e t K i r u n a . D e t s k a o c k s å va r a e n v y- o ch i n f o r m at i o n s p l at s d i r e k t v i d s ä k e r h e t s s tä n g s l e t s o m t i ll g ä n g l i g g ö r v y e r i n t i ll d e f o r m at i o n s o m r å d e t o ch b i l da r e n r e k r e at i o n s p l at s – e n m ö t e s p l at s d i r e k t på g r ä n s e n . S tå l ko n s t r u kt i o n e n ä r f ly t t b a r o ch f l e x i b e l o ch a n pa s s a r s i g t i ll a ll a mö jl i g a f r a m t i da s ta k e t l i n j e r i b å d e v e r t i k a l o ch h o r i s o n ta ll e d .

Kiirunavaara är en av världens största kända sammanhängande kroppar av järnmalm. Malmen har brutits i Kiruna sedan förra seklets början, då också staden anlades. Men eftersom malmkroppen sticker snett nedåt under staden har man nu kommit så långt ner att – i takt med att övergivna gruvorter rasar samman – markytan sjunker ihop. Man räknar med att större delen av stadens ursprungliga centrala delar inte kan stå kvar i framtiden.

Markförändringarna sker stegvis och rörelserna i marken mäts med känsliga instrument så att man kan ta fram prognoser för att kunna hantera de områden där byggnaderna flyttas eller rivs.

Området spärras av

I god tid innan någon sprickbildning uppträder spärras gruvområdet av med staket och först långt därefter sätter sig marken.

Kiruna kommun och LKAB vill att de övergivna bostadsområdena ska se trevliga ut och till och med användas tills att de definitivt måste spärras av – det kan ju röra sig om åtskilliga år.

För kommunen och LKAB är uppgiften att med landskapsarkitekters, konstnärers och allmänhetens hjälp skapa ett brukbart park-

område. Att låta naturens växter själva återerövra området skulle ta allt för lång tid på dessa breddgrader. Träd som finns i området sparas så långt som möjligt. Björk och rönn kan komma att planteras. Det finns också syrenarter och andra buskar som klarar klimatet.

Öppen idétävling

Under 2010 hölls en öppen idétävling om Gruvstadsparken. Den vanns av konstnärerna och arkitekterna Ingo Vetter, Karl Tuikkanen, Sofia Sundberg, Boel Hellman och Markus Aerni. Med Kirunabornas förslag till grund, och i samarbete med Kiruna kommun och LKAB, har de därefter arbetat fram en vision om Gruvstadsparken. Fokus i förslaget är kreativ återvinning, medborgardialog samt staden Kirunas historia och framtid.

Man har redan anlagt en träffplats med isbana och en lekpark i en del av området efter förslag från allmänheten. Dessutom har kommunen fått en miljon kronor av Statens Konstråd för konstnärernas arbete med gestaltning och utformning av området. Gestaltningen har delats in i fyra teman.

Det första temat gäller utformning av parkbänkar, belysning, grillplatser och andra anordningar.

Det andra temat består i att gestalta gränsen till det avspärrade området. Den kan inte göras osynlig, alltså får man i stället göra den tilltalande. Här kommer en om natten upplyst, skulpturalt gestaltad, signalröd stålkonstruktion med en kokongliknande utsiktsplats över gruvområdet att uppföras

Bevara historien

Det tredje temat går ut på att bevara spår av historien. Det kan till exempel vara husgrunder – en del i gammal fin sten som kan få stå kvar och minna om vad som varit.

Det kan också vara betongbitar från husen i gabioner, nätburar, som kan placeras för att få fram spännande miljöer. Det fjärde temat ska på något sätt gestalta själva förändringen och dess påverkan på människorna.

Nästa sommar planerar man att börja riva bostadshusen i kvarteret Ullspiran närmast gruvområdet. Sammantaget kommer 330 lägenheter att rivas vid det som sedan ska bli Gruvstadsparken första del. Dess gränser kommer att flyttas ett par gånger de närmaste åren innan parken fått sin slutliga form 2018. Därefter är det dags att ta itu med nästa steg men där har ännu inte vare sig omfattning eller tidsplan fastställts.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

82

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3

LÄS MER PÅ: WWW.ARKITEKTERUTANGRANSER.SE

83

ARKITEKTER UTAN GRÄNSER AKTUELLT ASF SWEDEN: UN-HABITAT [24-26 JUNI]

ASF deltar i den internationella UN-HABITAT-konferensen Future of Places – Transforming Cities through Placemaking and Public Spaces.

Plats: Norra Latin, Drottninggatan 71b, Stockholm

ALMEDALSVECKAN [1-7 JULI]

ASF håller i samarbete med Sveriges Arkitekter i ett frukostseminarium på onsdag morgon. Seminariet heter “Vem får plats i staden – ett gränslöst spel om rätten att bo” och är ett interaktivt tärningsspel med framslumpade scenarion som panelen ska försöka lösa.

LOKALGRUPPSMÖTEN

Vi har aktiva lokalgrupper i Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå. Gå in på hemsidan för aktuella datum.

BLI MEDLEM!

Nu är det ännu lättare att bli medlem i ASF Sweden, logga in på www.arkitekterutangranser.se för att registrera och betala ditt medlemskap.

Som medlem får du kontinuerlig information om pågående projekt, kan delta i eller bilda arbetsgrupper i angelägna frågor samt ta del av intressanta seminarier.

Ordinarie medlemmar betalar 300:Studerande och arbetslösa betalar 120:-

arkitekter utan gränser S TA D SVERIGE

1 J U N I 2013

84

Bikers rest Design Marcus Abrahamsson

Arkitekten och produktformgivaren Marcus Abrahamsson inspirerades av cykelstaden Köpenhamn och det ökade myller av cyklister han såg runt omkring sig. Med utgångspunkt i Nolas önskemål - utvecklade Marcus en ny variant av väntplats för cyklar; pollaren Bikers rest. Cykelpollaren är försedd med ett greppbart handtag i toppen och en avlastande fotring i höjd med cykelns trampa. Den lutar sig mot den som cyklar och gör att det tillfälliga stoppet upplevs tryggt och behagligt samtidigt som den ger cyklisten möjlighet till en flygande start när ljuset väl blir grönt.

S TA D 1 J U N I 2 0 1 3 Huvudkontor: Nola Industrier AB Box 17701 Repslagargatan 15b 118 93 Stockholm T:08 702 1960 F:08 702 1962 headoffice@nola.se Kundtjänst/showroom/export/press: Skeppsbron 3 211 20 Malmö T:040 171 190 Orderfax:040 127 545 order@nola.se www.nola.se