7 minute read
SAMTALET: Utanför duken
Lunds arkitekturfilmfestival, Archfilm, når en allt större publik. Snart börjar förberedelserna för höstens upplaga. STAD har träffat festivalchefen Emelie Carlsson Gras, själv dokumentärfilmare. >
TEXT OCH FOTO: KOLBJÖRN GUWALLIUS
–Jag tycker att det ska kunna hända oväntade saker i en stad. Jag är intresserad av mellanrummen – vad pågår där? Staden ska kunna vara lite som en upptäcktsfärd, säger Emelie Carlsson Gras
Fazaho & Kheucha rappar framför kameran i en förort till Dakar i Emelie Carlsson Gras dokumentärfilm On My Way.
FOTO: EMELIE CARLSSON GRAS.
Sommaren 2021 smög en kråkliknande varelse i mänsklig storlek runt i en vildvuxen park i västra Lund till suggestiva toner och ett magiskt ljusspel under trädkronorna. Utspridda bland träden låg människor i hängmattor. De hade kommit för att ta del av ett av Archfilms evenemang som sträckte sig över hela natten.
Att det skulle vara en del av en filmfestivals verksamhet låter kanske långsökt, men för Archfilms festivalchef är det inga konstigheter. Hon vill lyfta ut filmfestivalen i offentligheten och testa gränserna för vad en filmfestival kan vara.
– Jag är intresserad av hur man kan få filmer att växa utanför dukarna. När jag tog över festivalen hade vi redan samtal och debatter. Man behöver inte bara visa film på biograf, det kan vara på stan eller på ett badhus. Vi undersöker nya platser för film och videoprojektioner, säger Emelie Carlsson Gras.
Beställde hängmattor
Holmbergska parken är ett litet grönområde mitt i stadsbebyggelsen. Emelie Carlsson Gras beställde 20 hängmattor på ett byggvaruhus. Men någonting gick fel och beställningen registrerades flera gånger.
– Det kom hur många hängmattor som helst, 60 eller 80 stycken, vilket var tur. Alla gick åt! Få var där hela natten, men ett tag var det fullt och folk satt även på marken. En del tog med tält och sov i dem.
Det är inte det enda oortodoxa arrangemanget Archfilm har gjort. För något år sedan visades Fritz Langs klassiska stumfilm Metropolis från 1927 i en medeltida träkyrka. Filmrutan hade delats upp i mindre bitar som projicerades på olika väggar, i taket och på delar av inredningen. Allt till tonerna av levande musik.
–En stor duk är fint, men det är samtidigt ganska likt det folk har hemma med stora tvapparater. Att göra något annat blir mer av en helhetsupplevelse. Arkitektur innefattar så mycket. Det handlar inte bara om byggnader utan också om det offentliga rummet och vem som har rätt till det.
Visning av stumfilmen Metropolis i taket på den medeltida Bosebo kyrka, Kulturen i Lund.
FOTO: MARTIN MEEUWISSE
Film på torget
På alla hjärtans dag förra året arrangerade festivalen visning av Jacques Demys Paraplyerna i Cherbourg från 1964 på Clemenstorget i centrala Lund.
När STAD träffar Emelie Carlsson Gras håller hon på med förberedelserna för årets upprepade och utökade evenemang. Det blir samma film och samma plats, men: – Den här gången gör vi en installation där vi bygger upp ett scenrum från filmen som besökarna kan gå in i.
Även i samband med själva filmfestivalen som årligen hålls i oktober har Archfilm arrangerat visningar på oväntade platser. Som på en parkeringsplats i centrala Lund som egentligen är något av en ödetomt i den annars tätbebyggda staden. Bilarna byttes ut mot soffor och en fasad blev till filmduk. En del av evenemangen blir mer som platsspecifika installationer än som traditionella filmvisningar. – Det är väldigt roligt att göra sådana saker, för det kommer nya människor som inte är den omedelbara målgruppen. Det är inte så självklart att hitta publik till en arkitekturfilmfestival. Men när man jobbar med staden finns en naturlig publik i form av förbipasserande.
Samarbete med arkitekter
Emelie Carlsson Gras har själv alltid varit fascinerad av platser, byggnader och offentliga miljöer. – Jag är ju inte arkitekt utan filmare, men de andra i styrelsen är arkitekter. Jag får mycket input från dem. Många tror kanske att arkitekturfilm ska handla om en arkitekts arbete, men det kan vara väldigt mycket mer, som identitet, vad ett hem är, frågor som är mer existentiella. Vi har också en hel del om konst i det offentliga rummet.
Till festivalen har Lunds arkitektstudenter bjudits in att medverka, vilket har lett till att man även har visat flera studentfilmer. På grund av covid19 arrangerades delar av festivalen förra året digitalt. Webbsändningen lyckades nå tusentals personer både i Sverige och internationellt.
– Många följde festivalen live och det var ett lyft att få en sådan publik. Vi fick också kontakt med internationella regissörer som hade gjort filmer och kunde ha med dem i sändningen.
Anmälan öppnar
Inom kort öppnar anmälan till årets festival på Archfilms hemsida. Anmälan är öppen för alla som vill skicka in någonting de tycker passar in i festivalen, sedan görs ett urval. Samarbetet med arkitekturstudenterna kommer också att fortsätta.
– Vi kommer att fortsätta arbeta med en virtuell, internationell publik för att ta fasta på den nya publik vi fick förra året. Vi kommer också att jobba ännu mer än tidigare med att göra oss synliga i stan.
Emelie Carlsson Gras hoppas få möjlighet att på något sätt använda sig av tomma butikslokaler och skyltfönster i Lund. Hon hoppas även kunna göra något evenemang med skräcktema på halloween, som ligger strax efter festivalen i tid. Allt görs med en förhoppning om att Archfilm ska bli mer synligt och involvera fler ur allmänheten.
Ger platser liv
Men det är också ett sätt att levandegöra platser som på något sätt har övergivits, säger hon. – Jag tycker att det ska kunna hända oväntade saker i en stad. Jag är intresserad av mellanrummen – vad pågår där? Staden ska kunna vara lite som en upptäcktsfärd. Det är också viktigt att en stad inte blir för segregerad och det behövs utrymmen som man kan göra saker med.
Kan man fortsätta att bli överraskad av en stad där man själv bor?
– Jag hoppas det, det är också något vi strävar efter med festivalen. Vi vill göra så att man kan få en lite annorlunda upplevelse av platser som man ser ofta.
En stad där det offentliga rummet verkligen kan bjuda på överraskningar är Dakar, huvudstad i västafrikanska Senegal. Dit reste Emelie Carlsson Gras i rollen som dokumentärfilmare för att Arkitekturfilmfestivalen Archfilm har funnits sedan 2009. Emelie Carlsson Gras är festivalchef sedan 2019. Arkitektur handlar för henne inte bara om byggnader utan också om det offentliga rummet och vem som har rätt till det.
Kontakt via festival
Kvinnorna som Emelie Carlsson Gras följer i filmen kom hon i kontakt med via en filmfestival i staden, sedan ledde ett nätverkande arbete vidare till fler kontakter.
– Kvinnor har ofta nått framgång som youtubers när de har berättat om sina liv. Jag ville undersöka hur det ser ut i ett land som inte är västerländskt, hur man kan uttrycka sig offentligt där om det privata livet. Jag utgick från rappare och filmare som jobbar med självbiografiska berättelser.
Hennes film On My Way spelades in under två månader och färdigställdes under vintern. Den har nyligen haft premiär på plats i Dakar och den kommer att ha premiär även i Sverige under våren.
FAKTA
Archfilm äger rum i Lund i oktober varje år, med flera evenemang av skiftande karaktär under resten av året. 2021 hade alla visningar fri entré, vilket man troligen kommer att fortsätta med eftersom det ger fler besökare och förenklar administrationen. Festivalen grundades 2009 av kulturarbetaren Elzbieta Jasinska Brunnberg, som dog 2020. Emelie Carlsson Gras har varit festivalchef sedan 2019. Festivalen har haft stöd av Region Skåne, Lunds kommun och flera arkitektkontor. följa unga kvinnor som trotsar normer och tar plats i offentligheten på olika sätt. – Det är en helt annan stad än Lund, väldigt färgrik och ljudlig. En av tjejerna ville bara vara på gatan och göra en massa ljud för att visa att hon kan vara där och ta plats. Många kvinnor upplever att de inte har någon plats på gatan om de inte ska göra något ärende.
