Val av stadsträd

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

En forskares perspektiv

Idag förstår vi mer vilken avgörande roll stadsträd spelar för att upprätthålla hållbarhet. Vi vet att också fler utmaningar väntar inom en snar framtid, skriver forskaren och trädexperten Henrik Sjöman.

FOTO: HENRIK SJÖMAN

Att använda så kallade ickeinhemska trädarter är en självklarhet för att skapa mångfald och resiliens i våra städer, menar artikelförfattaren Henrik Sjöman. Den nordamerikanska perukbusken, Cotinus obovatus, är ett exempel på en växt som inte riskerar att bli invasiv i vårt klimat. Här i höstfärger vid Göteborgs botaniska trädgård.

Det är förstås trädens och trädplanteringarnas kapacitet att leverera viktiga ekosystemtjänster som står i fokus här. Träd har en förmåga att omhänderta dagvatten, filtrera luft och ansamla farliga luftpartiklar och därmed göra stadens luftkvalitet bättre, skapa en avgörande plattform för biologisk mångfald och bidra med viktiga rekreativa värden genom sina årstidskvaliteter.

Det är därför angeläget att öka förståelse för träden och varför investeringen i träd är en viktig insats för framtiden – vilket såväl landskapsarkitekter som politiker och byggherrar nu börjar inse. Tyvärr ses en dominerande trend växa fram som går ut på att kvantitet är bättre än kvalitet – det vill säga att ju fler träd man planterar desto bättre är det. Man tror att alla dessa lovande ekosystemtjänster kommer att infinna sig av sig själv.

Vad skulle hända om vi istället fokuserar på kvalitet, med noga genomtänkta trädplanteringar där placering och val av art eller sort är utgångspunkten?

Vi har vant oss vid att kunna använda framtagna program och publikationer som ger vägledning i valet av träd utifrån plats och funktion. Många av de arter som vi idag anser vara överanvända har blivit just överanvända eftersom vi vet mycket om trädens förmåga att klara av olika växtmiljöer och klimat. Följden har dock blivit att många urbana trädpopulationer saknar diversitet.

»Vi måste kunna ha en debatt där fakta är centrala och inte baserade på emotionella åsikter.

I en tid då vi måste tänka mångfald för att skapa en högre resiliens mot framtida utmaningar räcker inte längre den kunskap man tidigare förlitat sig på. Trots att erfarenheten av ett mer ovanligt eller otraditionellt växtmaterial är begränsad finns dessa mer ovanliga trädarter ofta omskrivna i rapporter och artiklar, just för att ge pålitlig vägledning. Vågar man däremot gå på djupet och analysera hur denna kunskap utvecklats, samt var i världen den har sitt ursprung, inser man snart hur avgörande kunskapsluckor kunnat uppstå. I många fall utgår man från egna personliga observationer, från något man exempelvis sett i ett arboretum eller i en botanisk trädgård. Därifrån drar man slutsatsen kring en arts förmåga att exempelvis kunna hantera torra innerstadsmiljöer, eller ingå i så kallade raingarden-planteringar som tillåts översvämmas vid kraftiga regn.

Hur ska man då välja stadsträd, utifrån den kunskap vi faktiskt har idag? Var finner man vägledning i en tid då förändringarna i klimatet är märkbara och handeln med träd global?

Idag diskuterar man flitigt om vi ska kunna använda ”exotiska trädarter”, eller om vi bara ska använda ”inhemska trädarter” i våra urbana miljöer. Ibland är debatten rätt så laddad. Anledningen till denna laddade diskussion är rädslan för invasiva arter – arter som naturligt sprider sig i naturliga växtmiljöer och där har en negativ påverkan på den naturliga artsammansättningen genom att exempelvis konkurrera ut andra arter. Detta är en av de främsta anledningarna till att vi idag tvekar inför att överhuvudtaget använda andra växter än inhemska trädarter.

Frågan man dock måste ställa sig är om vi kan klara oss utan exotiska trädarter i våra svenska stadsmiljöer för att kunna möta dagens, men också framtida, utmaningar, där stadens trädpopulationer är avgörande för att leverera viktiga ekosystemtjänster.

I en studie som publicerades 2016 ställde en forskargrupp frågan om det var möjligt att säga ”hållbar stadsutveckling OCH inhemska träd” i ett skandinaviskt sammanhang. För att svara på den frågan analyserades alla inhemska trädarter, som är omkring 30 stycken, utifrån risker att drabbas av allvarliga sjukdomar eller skadeangrepp som almsjuka, askskottsjuka eller asiatiska långhorningar – angrepp som kan drabba och allvarligt skada fullt friska och välmående träd.

Utifrån den analysen var det mer än hälften av de inhemska trädarterna som gallrades bort. De kvarvarande arterna analyserades vidare utifrån sin förmåga att hantera utmanande växtförhållanden i innerstadsmiljöer, såsom hårdgjorda torg- och gatuplanteringar. Utifrån den analysen framkom det att endast fyra arter – avenbok (Carpinus betulus), oxel (Sorbus intermedia), fågelbär (Prunus avium) och en (Juniperus communis) – har egenskaper som gör att de kan hantera utmanande innerstadsmiljöer med bibehållen god utveckling.

Att förlita sig på endast fyra arter i stadens mer utmanande miljöer är inte ett hållbart tillvägagångssätt. Skulle man addera ytterligare en analys kring de kvarvarande arternas kapacitet att leverera en specifik ekosystemtjänst så hade antalet trädarter blivit ännu färre.

Med tanke på dagens och framtidens klimat är frågan om att använda andra trädarter än inhemska en icke-fråga. Ska vi skapa resilienta och välfungerande trädplanteringar i staden måste vi komplettera med arter från andra delar av världen. Utmaningen blir att tidigt identifiera vilka arter som inte är lämpliga för att de kan bli ett invasivt hot mot vår egen natur. Ett sätt att gå till väga är att analysera vilka arter som idag utgör ett invasivt hot i delar av världen som har ett liknande klimat som innerstadsmiljöer i Sverige – idag och i framtiden. Genom att undvika just dessa skulle det ändå finnas en mycket stor grupp träd kvar som kan anses vara ofarliga men viktiga för våra stadsmiljöer.

Ett annat argument, som framkommer när man resonerar om att undvika användningen av exotiska växter, är att de sprider sjukdomar och/eller skadeangrepp. Här måste man förstå att det inte är växterna själva som sprider dessa sjukdomar/skadeangrepp, utan att det är handeln med växter (och annat gods också) som gör det, där exempelvis skadeangrepp kan åka snålskjuts. Lösningen är att lägga ett större fokus på lokalodlade träd – träd som från frö odlats i Sverige och inte transporterats runt halva Europa innan de anlänt till sin slutdestination.

I Göteborg pågår ett forskningsprojekt mellan SLU Alnarp, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Göteborgs botaniska trädgård som handlar om att utvärdera träds kapacitet att rena luften, där bland annat svarttall förekommer. Det kommer att ge unika data, relevanta för skandinaviska förhållanden, just det artikelförfattaren efterlyser.

Studier av träd för framtiden måste ske utifrån ett svenskt perspektiv, betonar Henrik Sjöman, här under en fältstudie i sydvästra Rumänien, där bland annat svarttallen (Pinus nigra) växer under förhållanden som liknar det klimat och de växtförhållanden vi kan räkna med i våra svenska innerstadsmiljöer inom en snar framtid.

Foto: privat

Som forskare tränas man successivt i att bli kritisk och ifrågasätta den information om olika träds förmåga som huvudsakligen bara baseras på ett fåtal observationer, gjorda vid ett eller några tillfällen. Iakttagelser från andra länder, med helt andra sommar- och vinterklimat, blir tveksamma som grund för hur vi själva bör eller ska använda de här träden i Sverige. Istället skulle man önska mer specifika utvärderingsstudier, gjorda i Sverige på idag ovanligt eller otraditionellt växtmaterial för att på så sätt skapa en kunskapsutveckling som skulle vara direkt knuten till och därmed överförbar till svenska stadsmiljöer.

Sådana utvärderingsstudier handlar till exempel om hur olika arter eller ekotyper kan hantera torka och översvämning i ett svenskt klimat, eftersom trädens förmåga kan variera stort i ett mer sommarvarmt klimat än det vi har i ett sommarsvalt Sverige. Den lokala utvärderingen blir också betydelsefull vad gäller arters förmåga att leverera viktiga ekosystemtjänster, till exempel upptag av farliga luftpartiklar eller förmågan att ge svalka genom lövskugga.

Idag känns det som att efterfrågan av vägledning kring val av rätt träd för plats och funktion är betydligt större än vad själva kunskapen i frågan är – speciellt ur ett svenskt eller skandinaviskt perspektiv. Följden blir gärna att man förlitar sig på vägledning och erfarenheter från andra håll i världen som inte är realistiska för svenska förhållanden. Detta bidrar i sin tur till att det börjar förekomma en massa ”sanningar” som just inte är så sanna.

Istället för en ökad respekt och förståelse för träd och trädplanteringar riskerar vi att få träd med en tveksam utveckling på platser där de forcerats in i förhållanden de inte har kapacitet att klara av. Konsekvenserna blir naturligtvis att träden har en liten möjlighet att leverera de viktiga ekosystemtjänster vi önskar.

Vill det sig riktigt illa kan följden bli att förtroendet för trädens betydelsefulla förmåga att bemöta framtida utmaningar utarmas. Genom att skapa fler samarbeten mellan bransch, universitet och botaniska trädgårdar kan vi tillsammans ta tag i denna idag mycket angelägna problematik och utveckla en större kunskap kring vilka träd som blir nyckeln till en grön framtid.

Vi måste kunna ha en debatt där fakta är centrala och inte baserade på emotionella åsikter. Vi kommer inte att kunna möta de krav som redan ställs idag på vår gröna infrastruktur om inte en mångfald av träd kan ingå som del av lösningen på en hållbar stadsutveckling.

HENRIK SJÖMAN är lärare och forskare vid SLU och vetenskaplig intendent vid Göteborgs botaniska trädgård