Marknadsplats i tiden

Vad händer på parkeringsplatsen? Är det torghandel? Bakluckeloppis? Nej, här sker utlämning av varor.

TEXT: ANNA LENNINGER

Strax före klockan sex på kvällen varannan onsdag kör den ena matproducenten efter den andra in på den stora parkeringen vid Flygfältets Handelsområde i Norrtälje. De parkerar på varannan pplats, öppnar bakluckorna eller ställer fram små bord och plockar fram de produkter som kunder i förväg beställt via sociala medier och som de för det mesta redan betalat för. Getost, äppelmust, bröd, ägg, kött, mjölk, chokladpraliner, grönkål, honung och svartvinbärssaft – allt är odlat eller processat av matproducenter i eller i närheten av Roslagen och utbudet varierar efter säsong.

Den stora parkeringen omgärdas av plåtfasader till lokaler som hyser däckfirma, bilverkstad och de vanliga butikskedjorna. Miljön är just så krasst utformad som man kan förvänta sig av ett handelsområde från 2010-talets början. Kvällen är råkall och mörk, på parkeringen är stämningen varm och trivsam. Kunder letar sig fram till rätt leverantör för att hämta sin beställning och kanske lära sig mer om hur varan producerats eller hur den bäst kan tillagas.

Luckan stängd

Klockan sju är alla bakluckor stängda, alla leverantörerna har kört hem och den för tillfället utrymda personalparkeringen är tom. Kunder till Flygfältets stora permanenta livsmedelsbutik fortsätter att utnyttja parkeringsplatsen under ett par timmar till. Under årets mörka period är det inte säkert att alla uppmärksammar det som sker på personalparkeringen, ljusa kvällar däremot är aktiviteten mer uppenbar.

Är detta en torghandel? En bakluckeloppis? Nej, det är Reko Norrtälje, en utlämning av förbeställda varor där lokala matproducenter säljer direkt till kund och som bygger på kontakter via sociala medier.

Franska bönder

Franska bönders försök att hitta sätt att sälja direkt till kund utan mellanhänder ses som Rekoringarnas inspirationskälla. Lantbrukare och små företag inom förädlingen får så lite betalt, eller ställs inför orimliga leveranskrav av de stora uppköparna, att de tvingas söka andra försäljningskanaler. Parallellt finns en växande grupp konsumenter som eftertraktar lokala produkter som är ansvarsfullt producerade, och som ofta saknas hos kedjorna.

Reko – Rejäl konsumtion – utvecklades i Finland med start 2013. Konceptet är enkelt: vem som helst kan starta en grupp som samlar producenter och konsumenter och bestämma en tid och hitta en plats för utlämning. Producenter lägger upp en annons för varje utlämningstillfälle med produkt och pris, kunden beställer via sidan och betalar oftast via Swish.

Utan mellanhänder

Alla överenskommelser och transaktioner sker direkt mellan producent och kund där producenten har det fulla ansvaret för varans kvalitet och för förpliktelser gentemot myndigheter. Det finns ingen övergripande organisation eller förening utan varje ring är sin egen självständiga enhet. Det fria nätverksbyggandet påminner – än så länge – om intentioner från internets barndom. – Varje grupp har friheten att bestämma vilka som får vara med och sälja sina produkter, säger Katarina Holmberg, som driver Norrtelje musteri och är en av de producenter som deltar på Flygfältets parkering.

Korrekt information

Katarina Holmberg är en av Reko Norrtäljes administratörer. Administratörerna ser till att det finns en sida för varje utlämningstillfälle och att korrekt information finns tillgänglig för både producenter och konsumenter. Det får dock inte skapas ett mellanled som tar betalt av producenterna för att få använda beteckningen Reko.

Utlämningar sker ofta på platser som ägs eller förvaltas av företag eller föreningar. Utlämningar som sker på offentlig plats kan ske utan tillstånd eller avgifter eftersom själva köpet av varan redan skett på nätet. I formellt avseende är en Rekoring varken marknad eller torghandel. – Det händer att kunder frågar varför vi inte kan ha en fast torghandel på Stora torget, så som det var förr, säger Katarina Holmberg. >

»Franska bönders försök att hitta sätt att sälja direkt till kund utan mellanhänder ses som Rekoringarnas inspirationskälla.

Fungerar inte

Hennes svar på varför det inte finns en traditionell torghandel på det kullerstensbelagda torget framför rådhuset i den pittoreska stadskärnan är kort – den här formen av handel fungerar inte för samtidens lokala producenter av livsmedel. – Det finns ingen som har kapacitet eller råd att både odla eller förädla och sköta ett permanent torgstånd där man aldrig vet hur mycket som säljs under dagen.

Att innerstaden till viss del är bilfri tror hon är av underordnad betydelse. Det är dock onekligen praktiskt med en relativt central utlämningsplats som är enkelt åtkomlig för både bilister och cyklister och dit det dessutom finns bussförbindelse.

Långt tillbaka

Det är på sätt och vis möjligt att betrakta det som sker på parkeringsplatsen på Flygfältets Handelsområde som en direkt förlängning av en verksamhet vars upprinnelse ligger långt tillbaka i tiden. Förr rodde skärgårdsbefolkningen om höstarna längs vattenleder in i Roslagen med sommarens skörd av saltad fisk och torkad sjöfågel. Från motsatt håll kom uppländska bönder med råg. I mötet uppstod marknadsplatser för byteshandel.

Landhöjningen förflyttade efter hand dessa mötesplatser längre österut för att hamna på den plats där dagens Norrtälje ligger: vid Norrtäljeåns mynning i Norrtäljeviken. Vid hamnen ligger Lilla Torg som tillsammans med båtar under sekler utgjort samhällets marknadsplats. Hit förde vägarna från det omgivande landskapet.

Ingen rutnätsplan

När staten under 1600-talet tog ett fastare grepp kring handel och stadsbyggande fick Norrtälje stadsrättigheter samtidigt som två andra uråldriga platser för varubyten i Roslagen förklarades som olagliga för handel och förbjöds. En rutnätsplan blev inte aktuellt i den trånga dalgången längs ån men väl en planlagd och formellt formgiven plats framför ett nytt rådhus – Stora Torg. Mycket av handeln med färskvaror kom att flytta från Lilla Torg till Stora Torg.

Idag präglas Lilla Torg av upprustade nätta träbyggnader. Inga spår finns kvar av de smågrisar eller den fisk som såldes här för hundra år sedan. På Stora Torg, som är ett ganska

litet torg, håller stadens korvgubbe på att ställa iordning gasbehållarna i en permanent korvmoj. Försäljningen går trögt i restriktionstider. Ibland får han sällskap av ambulerande handlare som reser mellan olika städer och slår upp sina stånd. Under den (vanligtvis) årliga julmarknaden fylls, under några timmar i början av december, inte enbart Stora Torg av torgstånd utan även stora delar av stadskärnan.

Stort värde

Charlotte Köhler är Norrtäljes stadsarkitekt. Hon betonar att invånarna sätter stort värde på stadskärnan med sin medeltida struktur och låga trähus. Stoltheten känns igen från andra små städer med bevarade äldre stadskärnor. – Men om Flygfältets parkeringsplats fungerar bra för Rekoringen är det troligen en lämpligare plats än vad Stora Torg skulle vara, säger hon.

Är platsen funktionell, och ger plats åt många producenter med ett brett utbud, skapar det ett mervärde som till och med kan få en stor parkering omgiven av enkla byggnader att framstå som trivsam. Bilen är ofta både leverantörens och butikens arbetsredskap. Att stå på en parkering är helt i linje med Rekoringens form.

Skapar begränsningar

– I stadskärnan skulle den historiskt präglade miljön kunna medföra krav på anpassningar som skapar begränsningar för Rekoringen, säger Charlotte Köhler. Hon tillägger att det inte heller gynnar stadskärnan att fungera som en kuliss för en marknadsform som inte längre är relevant.

Reko Norrtälje är ett nytt fenomen, lite av en underdog, för att använda Charlotte Köhlers ord – och hon gillar det. Ny mark bryts vid sidan av den vanliga formen för handel. Ännu har frågor som rör Rekoringen inte hamnat på stadsarkitektens bord. Men hon har förhoppningar om att det kommer fler lokalt präglade initiativ som stärker både staden och omgivande landsbygd.

»Inga spår finns kvar av de smågrisar eller den fisk som såldes här för hundra år sedan.