Årsskrift 2010 by murmestare

MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM 524:e ARBETSÅRET 2010

M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________

Årsskrift 2010 med matrikel

524:e arbetsåret

INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Styrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Årsberättelse 2010 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

In Memoriam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Av Lennart S . Ericsson Kvinnor i murarskrået . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Av Björn Hallerdt Murmästarnas första egna stamhus Æsculapius 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Av Margareta Cramér Typhon 2:s fasader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Av Lars Bengtsson Von Der Lindeska Huset – Stenkonservering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Av Marie Klingspor Rotstein Årets mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

Förord Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2010, det 524:e verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå framlägges härmed . In Memoriam Hans Wohlin ledamot av Embetet sedan 1988 avled under året och porträttteras in memoriam av åldermannen Lennart S . Ericsson . Det 524:e verksamhetsåret Embetets skrivare, Jerker Wallin, redogör för Embetets verksamhet under det 524:e arbetsåret . Embetets stamhus kvarteret Typhon 2 Med utgångspunkt i sina analyser från 1970-talet redogör Lars Bengtsson för murverket i stamhusets fasader . Deras tillblivelse och historia . Kvinnor i Embetet Björn Hallerdt berättar om de kvinnor vilka drivit murmästarverksamhet under Embetets stadgar utan att ha erhållit mästarvärdighet . Embetets första stamhus kvarteret Aesculapius 1 Margareta Cramér skriver om huset vid Trångsund i Gamla Stan som var Embetets första stamhus . Renoveringen av stenskulpturerna på stamhusets fasader Stenkonservator Marie Klingspor ger en redovisning av arbetet med renoveringen av stenskulpturerna som utfördes under 2010 . Mästerstycken Årets mästerstycken, exempel på de aktiva brödernas yrkesutövning, vilka utgör en dokumentation av ämbetsbrödernas bidrag till stadens förnyande, avslutar årsskriften . Embetets årsskriftskommitté: Anders Gullberg, Björn Hallerdt, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin har ansvarat för arbetet med framtagandet av årsskriften . ÅLDERMANNEN

STYRELSE 2010 ÅLDERMÄN LENNART S . ERICSSON CARL-GUSTAV STÅHLBERG

Ålderman Andre ålderman och stamhusvärd

BISITTARE JAN HENRIKSSON LARS IHSE ANDERS LARSSON JOHAN SKOGLUND JERKER WALLIN

Lådföreståndare Gärdeman Skrivare

FÖRUT ÅLDERMAN REINHOLD GUSTAFSSON SVEN-HARRY KARLSSON LENNART G . ERICSON

MUSEIFÖRESTÅNDARE BJÖRN HALLERDT

Adjungerad ledamot och kvädare

REVISORER Ordinarie ERIK HANSON MAGNUS KEY EVY JAKOBSSON, aukt . Rev Suppleant ANDERS BODIN STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm www .murmestare .se 6

MÄSTARE Nr

Namn

Född

255 271 279 282 284 285 287 288 289 290 291 292 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 307 308 309 310 311 312 313 314 315

Person Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gustafsson Reinhold . . . . . . . . Karlsson Sven-Harry . . . . . . . . Ericson Bo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Berggren Lars-Ivar . . . . . . . . . . . Ericson Lennart G . . . . . . . . . . . . Ericsson Lennart S . . . . . . . . . . . Andersson Isidor . . . . . . . . . . . . . . Zetterberg Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . Håkansson Lars Ove . . . . . . . . Wallin Jerker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Wohlin Hans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sundvall Bengt . . . . . . . . . . . . . . . . . . Eriksson Torsten . . . . . . . . . . . . . . . Ihse Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Key Magnus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hanson Erik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Wränghede Stefan . . . . . . . . . . . . Jeppsson Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rygh Sten-Åke . . . . . . . . . . . . . . . . . Cube Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Brännvall Göte . . . . . . . . . . . . . . . . . Larsson Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . Bodin Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Henriksson Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ränk Ristjan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ståhlberg Carl-Gustav . . . . . Skoglund Johan . . . . . . . . . . . . . . . . Schönning Eje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Olsson Arne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kruhsberg Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hagman Svante . . . . . . . . . . . . . . . . Hanson Nils . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7/11 23/12 8/12 20/2 14/10 23/11 28/10 31/1 17/1 30/4 29/4 16/8 21/6 17/9 10/4 19/2 15/5 20/11 18/9 19/7 24/9 28/5 4/12 16/11 27/9 27/1 20/2 9/4 9/10 24/4 31/7 3/5 10/7

Födelseort 1919 1920 1931 1935 1926 1938 1940 1937 1933 1937 1936 1934 1947 1938 1945 1944 1951 1942 1935 1943 1939 1946 1952 1947 1960 1940 1951 1962 1940 1951 1946 1961 1956

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Grödinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Häverö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ystad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vollsjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nybro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Överkalix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Norrköping . . . . . . . . . . . . . . . . . Tartu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bälinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Solna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sollefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nacka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inträdesår 1958 1965 1976 1977 1982 1983 1984 1985 1985 1985 1985 1988 1989 1990 1991 1992 1992 1993 1993 1995 1997 1997 1999 1999 2002 2002 2002 2005 2006 2006 2006 2008 2008

2010 av Embetets skrivare SAMMANKOMSTER Embetet höll årsstämma den 16:e februari och höstsammankomst den 5:e oktober . Sammankomster har därutöver hållits den 20:e april, 15:e juni och den 7:e december . Vid vårsammankomsten den 15:e juni gjorde ämbetsbröderna en båtutflykt över Mälarens vatten till Skärholmens Gård där gärdemannen låtit duka upp middagen . Under färden diskuterades och kommenterades byggandet längs Stockholms stränder sett såväl ur historiskt perspektiv som med dagens ögon men även med blicken riktad mot framtida möjligheter . Övriga sammankomster hölls i stamhuset . Professor Jan Svanberg som var Embetets gäst vid årssammankomsten talade då om två bilder föreställande medeltida murmästare i Stockholm . Dels den murmästare som finns avbildad i Storkyrkans S:t Görans skulptur och dels den bild i Bromma kyrka föreställande en murmästare som slår sin gesäll med yxa . Den 20:e april gästades Embetet av Carin Jämtin och Teres Lindberg från Socialdemokraterna i Stockholm som inför det kommande valet redogjorde för sitt partis bostadspolitik efter ett eventuellt maktskifte i Stockholm . SBAB:s vd Eva Cederbalk talade inför Embetet vid sammankomsten den 5:e oktober om hur SBAB ser på villkoren och möjligheterna för finansiering av bostadsproduktion i Stockholm . Ämbetsbrodern Lars-Ivar Berggren berättade vid Luciasammankomsten om sina erfarenheter som egen företagare i Stockholms byggbransch . STYRELSENS SAMMANTRÄDEN Styrelsen har sammanträtt den 2:a februari, 13:e april, 1:a juni, 21:a september och 23:e november . D .v .s . 5 gånger . Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning samt även hanterat hyresgästfrågor . Renoveringen av stenskulpturerna på stamhusets fasader har skett med stamhusvärden som projektledare och under övervakning av styrelsen . Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi som under året utvecklats väl . Styrelsen har förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet . Styrelsen har även följt arbetet inom Reinhold Gustafssons Stiftelse samt träffat överenskommelse med Carlsson Förlag om de ekonomiska villkoren för utgivandet av Hans Wohlins bok ”På byggmästarens tid” . 8

STAMHUSET Förvaltningen av stamhuset har under året gått planenligt och inga oförutsedda händelser har inträffat . Renoveringen av fasadernas skulpturer har slutförts . Ekonomiskt bidrag för denna renovering har erhållits från Länsstyrelsen . EMBETETS ÅRSSKRIFT Årsskriftskommittén har under året framlagt ytterligare en årsskrift . Denna gång med ett något mer omfattande och varierat innehåll . Förutom mer historiska artiklar om äldre murmästarhus i staden och Gunnar Asplunds metaforer har plats givits åt kommentarer kring ett aktuellt byggprojekt och åt synpunkter på stadens bostadspolitik . Årsskriften har fått ett gott mottagande . Efter Hans Wohlins bortgång utgörs årsskriftskommittén av Anders Gullberg, Björn Hallerdt, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin . EMBETSBRÖDER Embetsbrödernas antal var vid årets ingång 33 st . Hans Wohlin, ledamot av Embetet sedan 1988, avled den 16:e oktober och ingen ny ledamot har under året intagits varför antalet ämbetsbröder vid årets slut var 32 st . EMBETETS EKONOMI Som framgår av årsredovisningen för år 2010 är Embetets ekonomi fortsatt god . Jerker Wallin Skrivare

IN MEMORIAM Hans Wohlin

Vår embetsbroder med nr 292 i mästarlängden avled oväntat den 16 oktober av biverkningar efter en operation . Hans var född den 16 aug 1934, son till murmestaren Ernst Wohlin och invaldes i Embetet 1988 . Hans utbildade sig till arkitekt på KTH och gjorde sitt examensarbete 1957 för professor Erik Lundberg . Under 30 års tid arbetade Hans på stadsbyggnadskontoret och var stadsbyggnadsdirektör under åren 1985 till 1991 . Under Hans tid som stadsbyggnadsdirektör tillkom bland annat Södra Stationsområdet . Hans stora intresse för branschen och Stockholm ledde till att han 1996 till år 2000 var ordförande i Stocholms byggnadsförening . Vi i embetet är Hans stort tack skyldiga för det stora intresse och arbete han lade ner på Embetet . När man går in i biblioteket är det som om Hans finns där . Malmstensmöblerna och Märta Måås mattorna tillsammans med konsten utvald tillsammans med Sven-Harry skapar en stämning av harmoni och kvalitet . Även i tillkomsten av vår gobeläng och matta i matsalen var Hans insatser avgörande . Att våra mästarstycken är digitaliserade är också Hans förtjänst . Som stadsbyggnadsdirektör var Hans genom sina stora kunskaper om Stockholm och dess stadsbyggnadshistoria mycket respekterad men även krävande då han förväntade sig hög kvalitet vid medarbetarnas föredragningar av sina ärenden . I vår senaste årsskrift kan vi läsa två bidrag från Hans; dels historien om kv . Krejaren vid Östermalmstorg och dels en essä om Gunnar Asplund och stadsbiblioteket . Texten genomsyras av den känsla Hans hade för Stockholm och de yrkesmän som på olika sätt bidragit till stadens utveckling och vikten av att förvalta arvet från tidigare generationer . I fallet Krejaren var han mycket kritisk över den utformning byggnaden fått . Som vi alla känner till var avtal träffat om att Embetet tillsammans med Carlssons förlag avsåg att ge ut den bok Hans författat ”På byggmästarens tid” och som beskriver byggandet i Stockholm under åren 1920 till 1957 med utgångspunkt från byggmästarna Olle Engkvist, Ernst Wohlin och Carl Zetterberg . Vid Hans bortgång var boken färdigskriven och det som återstod var att redigera och välja ut det omfattande bildmaterialet . Förläggaren och även embetet har tillsammans med Hans familj beslutat fullfölja projektet . Laila Reppen som arbetade nära Hans med boken kommer att medverka i arbetet som beräknas ges ut hösten 2011 . Den erfarenhet och kunskap om branschen och Stockholm som Hans hade var unik dels som byggmästarson, dels genom sin bildning och dels genom sin verksamhet i de högsta positionerna i Stockholms stad med ansvar för stadens framtida utveckling . Inte bara hans familj utan även Embetet och Stockholm har lidit en stor förlust . Lennart S. Ericsson ålderman 10

Kvinnor i murarskrået Av Björn Hallerdt

Under skråtiden var muraryrket liksom andra hantverk förbehållet män . Flickor kunde inte skrivas in som lärlingar och gick därför miste om möjligheten till yrkesutbildning och framtida, handgriplig verksamhet inom skrået . De fick i allmänhet nöja sig med att ingå i murmästarens eller gesällens hushåll . Men det betyder inte att kvinnorna är osynliga i Murmestare Embetets hävder . Redan den äldsta kända skråordningen, från 1487, innehåller en passus som tydligt visar, att hustrun blev syster samtidigt som mannen blev broder, dvs . uppnådde mästarvärdighet . Hon fick betala ett mindre tillägg till hans inträdesavgift . Detta medlemskap måste dock betecknas som passivt och innebar i praktiken ingenting annat än delaktighet i sociala förmåner och skyldigheter, framför allt i samband med dödsfall och begravning . Alla mästare och deras hustrur skulle delta i ämbetsbröders och -systrars begravningar och fick annars punga ut med kännbara böter . I gengäld utgick begravningshjälp till den efterlevande . Vid Nils Biörssons änkas begravning 1709 betalade ämbetet ut ersättning med 5 riksdaler 30 skilling (och anslog nästan lika mycket till gemensam förtäring!) . Senare under 1700-talet fixerades beloppet till 150 daler kopparmynt, för att 1770 höjas till 600 d kmt för mästare och 400 för hustru . Som särskild post redovisas kostnad för bårkläde, och i Embetets samlingar finns alltjämt en särskild låda (kista) för bårkläden . Lådans medel kunde också användas till understöd i ömmande fall, i första hand till änkor men någon enstaka gång också till ålderstigna mästare . Principen formulerades 1692 så att ”änkor skall njuta av var mästare någon hjälp i dess änkestånd”, men sättet för utbetalningarna lämnades öppet . Det rörde sig inte om några stora summor, i några bokförda fall 9–18 d kmt . Släktband bland murmästarna Sammanhållningen i murarfamiljerna var stark och yrket gick ofta i arv – till bröder, söner och mågar . I mästarlängden finner man åtskilliga exempel på kontinuitet i två–tre generationer – och det är heller inte ovanligt bland dagens byggare och ämbetsbröder . En förutsättning för successionen var att föregångsmannen lyckats, yrkesmässigt och ekonomiskt . Framgång lockade till efterföljd, och bland exemplen på arvsföljd uppträder några av de mest betydande murmästarna . Det hände att mästarsöner slapp lindrigare undan genom att betala reducerad avgift till lådan vid inträdet i ämbetet . I följande förteckning anger det första årtalet tiden då mannen blev mästare, det andra sista kända verksamhetsår eller dödsår . Det bör tilläggas att listan skulle blivit betydligt längre om även gesäller tagits med . 11

När yrket gick i arv Christian Geddenack (verksam som murmästare i Stockholm 1668–90) sonen Jacob Christiansson Geddenack (1709–10) Jörgen Helmich (1670–1714) sonen Jacob Helmich (1699–1700) Jonas Nilsson Fristedt (1695–1730) sonen Nicklas Fristedt (1709–) Johan Christopher Körner d .ä . (1726–59) sonen Johan Christopher Körner d .y . (1750–75) Petter Westrell d .ä . (1746–62) sonen Pehr Westrell d .y . (1775–89) Alexander Högman d .ä . (1754–95) sonen Alexander Högman d .y . (1777–94) Johan Wilhelm Friese (1761–89) brodern Casper Christian Friese (1764–90) Joachim Jacob Priem (1762) sonen Carl Werner Priem (1785–96) Lorentz Kolmodin (1772–1808) sonen Gustaf Magnus Kolmodin (1804–33) Johan Thun (1789–1806) styvsonen Lars Petter Thun (1805–58) Anders Jacob Åkerlund (1835–53) (efter skråtiden: sonen Erik Olof Åkerlund (1856–93)

En likartad genväg var att gesällen som äskade ämbetet gifte sig med en mästares dotter . Således gifte sig Nicklas Fischer med Jörgen Helmichs dotter Catharina, Johan Christian Nauman med J .G . Weigelts dotter och Lorentz Kolmodin med Eric Roos dotter Brita Maria; hennes syster var gift med mästaren Wilhelm Roman . Att konservera änkan Det säkraste sättet för en gesäll att bli välvilligt behandlad och få förtur till en eftertraktad plats som mästare var ändå att gifta sig med en avliden ämbetsbroders änka . Med ett uttryck lånat från prästeståndet kallades det att konservera änkan . Rent praktiskt innebar det också möjlighet att överta pågående arbeten liksom de gesäller och lärlingar som ingått i den dödes arbetslag . Den typen av resonemangsäktenskap var vanliga inom murarskrået, framför allt under 1700-talet .

Murmästare som konserverat änkor Johann Dawid Ludeman (verksam 1686–95) gifte sig med Anders Dillners (1673–87) änka Gottfried Franck (1745–57) g m Christian Wüstners (1733–44) änka Christina Catharina Burman Johan Hindrich Nauman (1747–55) g m J .F . Steins (1735–42) änka Maria Lillia (jfr Scheffer nedan) Alexander Högman d .ä . (1754–1802) g m Martin Wåhlbergs (1749–52) änka Märta Beata Schäf August Scheffer (1760–77) g m J .H . Naumans änka Maria Lillia i hennes tredje äktenskap

Murmästaränkorna blir egna företagare Redan den äldsta skråordningen från 1487 föreskrev att änkan fick behålla den avlidne mannens lärlingar till slutet av den överenskomna lärotiden . Detsamma gällde avtalad anställningstid för gesällerna så länge änkan inte gifte om sig med någon annan än en murmästare . Hustrun deltog i gillesstämman utan extra kostnad, men om hon tredskades och stannade hemma fick mannen böta en halv mark vax – det var dyrare att utebli än att vara med på festen . Av det förslag till förnyad skråordning som murmästareämbetet upprättade 1696 framgår att hustrurna alltjämt deltog i sammankomsterna . De omtumlande förändringarna under Stora ofreden medförde att deras deltagande upphörde vid 1700-talets början . Av slumpmässiga notiser kan man utläsa att änkorna efter Jurgen Lodt (död omkring 1649) och Johan Olufsson (död omkring 1655) fortsatte att driva verkstäderna, eftersom de ”utskänkte drängar” (skrev ut gesäller) 1652 respektive 1666 . Hur det skulle gå till när en änka övertog pågående arbete preciserades i en utförlig protokollsformulering den 19 maj 1681 . Hon skulle ”inte trängas ifrån bemälte arbete”, utan åldermannen, bisittarna och hela ämbetet skulle vara henne behjälpliga att fullborda det . Änkan fick behålla två gesäller och åtaga sig mindre arbeten . Arrangemanget föll tydligen väl ut, ty i den förnyade skråordningen, fastställd av kommerskollegium 1744, gick man flera steg längre . Där bestämdes att murmästaränkan fick uppehålla hantverket och verkstaden så länge hon förblev änka, skötte sig och inte ställde till besvär för ämbetet . Hon skulle vid tillträdet överlämna en förteckning över allt sitt folk och det arbete hon ansvarade för liksom de kontrakt som slutits . Om arbetena var av större omfattning skulle en mästare förordnas att ha tillsyn över dem . Nu tillkom också en ny funktion, motiverad av att kvinnorna saknade egen yrkeskunskap . Ämbetet försåg änkan med en erfaren och skicklig verkgesäll, som skulle leda och ansvara för arbetet . Verkgesällens uppgifter var viktiga, och tillsättningarna noterades omsorgsfullt i ämbetets protokoll . Därigenom är ett trettiotal verkgesäller under perioden 1744–1844 kända till namnet . Förtroendemännen valde med omsorg, gärna gesäller som stod nära i tur att 13

äska ämbetet för att bli mästare, i ett fall (G .A . Zincke) t .o .m . en redan antagen mästare . Hälften av verkgesällerna blev mästare, några också bisittare i ämbetet och en av dem (J .H . Walmstedt) ålderman . De som hade nära till att bli mästare stannade följaktligen inte länge, kanske ett eller ett par år, vilket gjorde att omsättningen kunde bli ganska hög . Några få verkgesäller blev kvar längre perioder: Martin Dimling hos Gottfrid Francks änka 1758–63, Johan Elfström hos J .C . Körner d .ä:s änka 1760–67, Daniel Degenaer hos G .A . Zinckes änka 1769–75 och Anders Sundlöf hos Olof Kihlanders änka 1809–15 . Alla dessa fyra blev mästare . Alla verkgesäller var naturligtvis inte lika effektiva och skötsamma . När änkorna klagade kunde det bero på att redovisning och räkenskaper inte var i sin ordning . Även gesällskapet kom genom sin förtroendeman med anmärkningar, framför allt när verkgesällen var passiv och försummade att skaffa uppdrag så att gesällerna i arbetslaget fick gå sysslolösa och svälta . Det var inte ovanligt att en änka ville byta verkgesäll för att bereda plats för sin egen son, när denne hunnit bli tillräckligt kunnig och varm i kläderna . Kvinnor som ledamöter i murmästareämbetet Det finns en omständighet som uttryckligen pekar ut en del av murmästarnas änkor som ledamöter i ämbetet: de betalar kvartal (medlemsavgift) . Ibland blir de befriade från kvartalet men står ändå kvar bland de uppräknade . Indrivningen av kvartalet fungerade inte alltid särskilt effektivt . Det hände att änkor (liksom mästare i landsorten, anslutna till stockholmsämbetet) försummade betalningen både ett och flera år men ändå stod kvar i protokollsförteckningen . Om betalningen återupptogs avkrävdes de i regel även restantierna . Dessa yrkesverksamma kvinnor är egendomligt anonyma i handlingarna: man använder nästan aldrig deras eget namn utan benämner dem konsekvent ”N .N:s änka” . Detta trots att kvinnan sällan antog mannens efternamn utan använde sitt flicknamn . Först när man går till husförhörslängder och bouppteckningar finner man kompletta uppgifter om namnen .

Kvinnor (änkor) bland murmästareämbetets ledamöter 1688 Karin Ersdotter, änka efter Erik Frihammar 1691 Ursillia, änka efter Christian Geddenack 1696 Margareta Månsdotter, änka efter Johan Persson 1702 Catharina Eriksdotter Lind, änka efter Anders Edman 1733 Suzanna, änka efter Lorentz Lang 1744 Margareta Lund, änka efter Georg Boettger 1744–47 Catharina Eriksdotter Falck, änka efter Michael Franck(e) 1744–47 Maria Lillia, änka efter Johan Friedrich Stein 1744–45 Christina Catharina Burman, änka efter Christian Wüstner 1752–53 Märta Beata Schäf, änka efter Martin Wåhlberg (Wollberg) 1756–59 Maria Lillia, änka efter Johan Hindrich Nauman (jfr ovan) 1758–89 Christina Catharina Burman, änka efter Gottfried Franck (jfr ovan) 1759–83 Maria Starbus, änka efter Johan Christopher Körner d .ä . 1759–1811 Anna Margareta Åberg, änka efter Johann Gottfriedt Weigelt 1762–72 Maria Catharina Lund, änka efter Petter Westrell d .ä . 1763–89 Mariana Sophia Burman, änka efter Gabriel August Zincke 1763–69 Helena Maria Sahlsten, änka efter Joachim Jacob Priem 1771–83 Anna Margareta Maurer, änka efter Johan Christian Herman 1776–78 Catharina Norberg, änka efter okänd mästare 1779–93 Brita Forssell, änka efter Eric Roos 1789–1805 Anna Catharina Tholander, änka efter Johan Daniel Elfström 1790–93 Hedvig Charlotta Weijel (Weigelt), änka efter Johan Christian Nauman 1790–1814 Margareta Catharina Lindgren, änka efter Johan Wilhelm Friese 1792–1815 Catharina Maria Almqvist, änka efter Casper Christian Friese 1795–1803 Sophia Ulrica Sederman, änka efter Alexander Högman d .y . 1796–1829 Anna M . Degenaer, änka efter Johan Daniel Degenaer 1797–1817 Maria Elisabeth Mörlin, änka efter Carl Werner Priem 1806–29 Maria Catharina Dahlström, änka efter Olof Kihlander 1807–15 Anna Catharina Westman, änka efter Johan Thun 1809 Maria Elisabeth du Bois, änka efter Anders Tottie P:son 1810–23 Johanna Ulrica Sachau, änka efter Petrus Serén 1833–50 Anna C . Westerberg, änka efter Gustaf Erik Westerberg 1834–46 Hedvig Sophia Kolmodin, änka efter Gustaf Magnus Kolmodin 1842–47 C .A . Wilelius, änka efter Johan Abraham Wilelius

Under tiden 1688–1733 antecknades alltså 5 änkor som betalade kvartal eller på annat sätt framträdde som yrkesverksamma, åren 1744–1847 ytterligare 27 (två av dem två gånger var – se faktarutan) . Många av änkorna fanns med bara 1–3 år, vilket får tolkas som att de fullföljde redan kontrakterade arbeten men därefter lämnade skrået . Andra bedrev under långa perioder stora arbeten med en månghövdad skara lärlingar och gesäller . Den mest uthålliga var Anna Margareta Åberg, änka 1758 efter Johan Gottfried Weigelt (Weigell, Weijel); hon finns med i kvartalsräkenskaperna 1759–1810 . Det kvinnliga företagandet inom murarskrået blommade upp efter tillkomsten av 1744 års skråordning och kulminerade under 1760–80-talen . Då var ofta 5–6 murmästaränkor samtidigt verksamma som entreprenörer . Begränsningar och möjligheter Änkorna var inte fullvärdiga medlemmar av murmästareämbetet . De deltog inte i sammankomsternas förhandlingar och beslut utan inkallades bara om de hade något speciellt ärende att föredraga . Det kunde gälla önskemål om ny verkgesäll eller missnöje med redovisningar och ersättningar . Ibland fick de stå till svars, om de själva eller deras verkgesäller åtagit sig arbete utan godkännande av den övervakande mästaren – då betraktades det som bönhaseri och ledde till varningar eller böter . Byggarbetsplatsen var samtidigt utbildningsställe . Principiellt skulle lärlingen efter genomförd utbildning, normalt under 3 år men varierande mellan 1 och 5 år, genomföra sina prov och skrivas ut som gesäll . Denne hade efter praktik av växlande längd möjlighet att äska ämbetet för att få avlägga mästarprov och sedan dessa godkänts tas in som mästare . För de flesta gesällerna var detta ett ouppnåeligt mål; en mycket ringa del av dem blev någonsin mästare . För att bedriva verksamhet i egen regi måste änkan kunna skriva in lärlingar och skriva ut gesäller . Så skedde också ända fram till skråväsendets sista skälvande dagar: änkan C .A . Wilelius skrev ut 2 gesäller den 18 juni 1847, bara ett par veckor innan de gamla reglerna definitivt upphörde att gälla . Själv kunde hon inte bibringa sina anställda praktiska färdigheter, utan det ansvaret föll, i mästares ställe, på verkgesällen . Långt ifrån alla änkor som betalade kvartal bedrev egen verksamhet, men de kunde ändå fungera som arbetsgivare . Mannens arbetsfolk blev kvar hos änkan under den avtalade tiden, och överenskommelserna kunde förnyas flera gånger . Ofta rörde det sig om betydande antal: Weigelts änka hade mellan 20 och 30 man i arbete 1763, Gottfried Francks änka över 50 samma år och C .C . Frieses änka 40 man 1792 . Vad hände med dessa lärlingar och gesäller, när änkan inte längre fortsatte att bedriva byggnadsverksamhet? Jo, de fördelades mellan mästarna i ämbetet, under goda tider då efterfrågan var stor genom lottning . När konjunkturen försämrades försökte de ansvarsfulla murmästarna ändå ta emot och sysselsätta dem . Det var alltså ett slags bemanningsverksamhet en del änkor bedrev, och som ersättning uppbar de mästarlön . Ämbetet bestämde hur stor den skulle vara, vanligen en viss summa per man, stundom en klumpsumma per år för hela styrkan . C .C . Frieses änka fortsatte att tillhandahålla arbetskraft 16

Bostadshus i kvarteret Skvalberget nr 8,9 vid Smala Gränd (ung. där Grev Turegatan möter Birger Jarlsgatan), uppfört av J.H. Naumans änka Maria Lillias verkstad efter ritningar 1758 av verkgesällen J.W. Friese. Beställare var hökaren Michael Linmaroso. Stockholms stadsarkiv (SSA), byggnadsnämndens arkiv (BN) 1758 s 387.

på detta sätt under ca 25 år (från 1792 till mitten av 1810-talet), låt vara med fallande numerär . Framgångsrika kvinnliga entreprenörer under 1700-talet Flertalet murmästaränkor nöjde sig med att färdigställa de byggnadsarbeten som var oavslutade vid mannens död . Deras aktiva tid kom därför att begränsas till några få år . I ett par fall innebar det att änkan uppträdde som arbetsgivare under två perioder, efter olika män . En handfull av dem åtog sig egna uppgifter och förblev aktiva under längre tid . Åren kring 1760 såg flera energiska änkor etablera sig i byggbranschen: J .H . Naumans änka Maria Lillia, Gottfried Francks änka Catharina Burman, J .C . Körner d .ä .:s änka Maria Starbus, J .G . Weigelts änka Margareta Åberg och G .A . Zinckes änka Sophia Burman . MARIA LILLIA illustrerar mer än någon annan de komplicerade familjeoch arvsförhållandena inom murarskrået . Hon var först gift med J .H . Stein, mästare 1735 . Efter hans död betalade hon kvartal i murmästareämbetet 1744–47 och verkade som byggföretagare de två första åren med Johan Schütze och Petter Westrell som verkgesäller, båda mästare 1746 . På våren 1746 var hon förlovad med Johan Hindrich Nauman, som då hade äskat ämbetet . Han fullföljde emellertid inte mästerstycket på utsatt tid, och paret anklagades dessutom i januari 1747 för ”otidigt sängelag” . Nauman förbjöds hålla folk och utföra eget arbete . Knappt ett halvår senare blev hans mästerstycke trots en del anmärkningar godkänt, och Nauman erkändes som mästare . I ämbetets protokoll antecknades att ”Steins änka nu mera /var/ gift med Mr Nauman” . Inte heller detta äktenskap blev särskilt långvarigt – Nauman dog den 15 augusti 1755 . Maria tog då åter upp egen verksamhet, betalade kvartal 1756–59 och lyckades 1756–62 genomföra 19 byggprojekt, nästan alla nybyggen . George Schütze var hennes verkgesäll 1756, Christian Sten 1757, Anders Engman 1759, Johan Wilhelm Friese 1758–59 och Johan Christian Nauman 1758, 1761 . Hennes trolovning 1758 med gesällen Christian Wetter resulterade inte i något äktenskap . I stället blev den från Varberg inflyttade murmästaren August Scheffer den prövade änkans tredje man . Han hade blivit mästare i stockholmsämbetet 1760 och dog 1777 . Särskilt framgångsrik var han inte, och Maria klagade redan efter ett år över misshälligheter och fattigdom . Hon fick då begravningshjälp från ämbetet för sina båda tidigare män – här kan man verkligen tala om postumt – längre fram även fattigunderstöd . Fattigdomen kan synas oväntad mot bakgrund av Maria Lillias betydande byggnadsverksamhet . Hon hade bl .a . åt handelsmannen Zelling byggt ett bostadshus med butiker i bottenvåningen vid Hornsgatan i kvarteret Flygaren (1760) och åt hökaren Michael Linmaroso ett tvåvånings bostadshus i kvarteret Skravelberget vid Smala Gränden . Signeringen 25 april 1758 av ritningarna åt hökaren klargör rollfördelningen: ”Maria Nauman Murmester Enka / Wärckgesell J:W: Friese”; de godkändes av stadsarkitekten J .E . Carlberg .

Handelsmannen Jon Wikars hus i kv Bocken (Stenbocken) vid hörnet av Hornsgatan och Ragvalds backe (Pustegränd). Ritningarna utfördes 1760 för åldermannen J.C. Körner d.ä:s änka Maria Starbus av hennes verkgesäll Johan Elfström. SSA, BN 1760 s 26-27.

MARIA STARBUS blev slottsmurmästaren och åldermannen J .C . Körner d .ä .:s tredje hustru . Vid hans död 1759 var hon 49 år och tog genast inträde i murmästareämbetet, där hon är upptagen på förteckningen över kvartalsavgifter 1759–82 . Under det första decenniet av sitt änkestånd var hon en driftig och framgångsrik företagare, ansvarig för 41 projekt som avsatt spår i hävderna . 23 av dem var nybyggen, och de övriga rubricerades som till-, om- och påbyggnader, stall och vagnshus, uthus och taklag . Som verkgesäller fungerade Johan Elfström 1760–67 (mästare 1770), J .W . Elies 1768–70 (mästare 1768) och J .S . Uhr 1771 (mästare 1773) . Vid verkstaden skrev änkan in 19

År 1847 genomgick Wikars hus en större ombyggnad för Karlbergs-chefen, överste Amilon. När Larssons ateljé tog detta foto 1902 kunde man fortfarande känna igen den ursprungliga byggnaden. Stockholms stadsmuseum.

lärlingar under 1770-talet, men bara en av dem skrevs ut som gesäll . Maria Starbus var uppenbarligen en amper kvinna som visste att ta vara på sina rättigheter . Hon uttryckte missnöje med verkgesällen Elfström, som varnades av ämbetet och ställdes under tillsyn av mästarna J .W . Friese och E . Kessler . Då ämbetet sedan Elies blivit mästare ville återinsätta Elfström som verkgesäll 1771 tackade hon nej och ville i stället fortsätta verksamheten under uppsikt av styvsonen J .C . Körner d .y . Den pågick bara till årets slut, men avslutningen blev representativ: ett ståndsmässigt bostadshus på Blasieholmen åt baronen och kammarherren Lagerfelt . Ritningen är signerad ”Uppå Slåtts Mur Mästaren Körners Enkas Vägnar af Jean Sebast: Uhr”, påskriven av stadsarkitekten König och borgmästaren Ekerman . 1783 sade Maria upp det burskap hennes man förvärvat redan 1734 . Till sin död ägde och bebodde hon det ståtliga hus denne uppfört åt sig i kvarteret Orgpipan vid Klara kyrka . Av Maria Starbus byggen är åtminstone ett bevarat, även om det blivit starkt förändrat vid senare ombyggnader . Efter Elfströms ritningar 1760 20

De utåt synliga spåren av 1760 års handelshus i kv Stenbocken försvann 1905–08, då Otilius Österberg gav den kraftigt förstorade byggnaden jugendkaraktär. Foto 2011 Göran H. Fredriksson.

uppfördes i kvarteret Bocken vid korsningen Hornsgatan-Ravels backe (Ragvaldsgatan, numera Pustegränd) för handelsmannen Jon Wikar ett bostadshus i 3 våningar med 9 fönsteraxlar mot Hornsgatan och flygel mot gränden . Både bottenvåningen och våningen 1 trappa innehöll bostäder om 8 rum och kök . Huset fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1905–08 efter ritningar av Otilius Österberg . CATHARINA BURMAN var först gift med Christian Wüstner och betalade efter hans död kvartal i murmästareämbetet 1745, då Gottfried Franck var hennes verkgesäll . Denne blev mästare samma år och gifte sig med Catharina . Franck dog redan 1757, och änkan inledde då egen verksamhet som skulle bli den mest omfattande och långvariga i ämbetets historia . Catharina Burman betalade kvartal 1758–85 och är upptagen i förteckningen även de följande 3 åren, då hon dock var befriad från avgift . Från 1758 till 1776 svarade hennes verkstad för 85 byggnadsföretag, varav 34 betecknas som nybyggen . Under 21

Exteriören från 1762 på spannmålshandlaren Eric Brannius hus i kv Pyramus. Fasaden mot Stora Nygatan är stramt och säkert utformad av verkgesällen J.M. Dimling för Gottfried Francks änka Catharina Burman. Den artikulerades med rusticerad bottenvåning, lisener, våningsband och profilerad taklist. Dekorativa element lades in mellan andra och tredje våningen, och mot Tyska Brinken valmades taket av. SSA, BN 1762 s 8. 22

Hörnhuset Stora Nygatan-Tyska Brinken bevarar till stor del sitt utseende från 1762, men vid senare ombyggnader har fönstren förstorats, fasaddekoren förenklats och ateljé inretts på vinden. Den smala, kryssvälvda portgången är alltjämt bevarad. Foto 2011 Göran H. Fredriksson. 23

I kv Jupiter Större, vid hörnet av Hornsgatan och Repslagaregatan, lät kopparslagaren Johan Pettersson Kretz 1765 uppföra ett ståtligt butiks- och bostadshus. Entreprenör var Gottfried Francks änka Catharina Burman, och ritningarna hade även här utförts av verkgesällen J.M. Dimling. SSA, BN 1765 s 9.

hela denna tid fungerade Johan Martin Dimling som hennes verkgesäll . Enstaka ritningar signerades av andra gesäller, Jonas Hallström 1760, Johan Berger 1762 och 1766 . De första åren hade mästaren G .A . Zincke tillsyn över arbetena; han var för övrigt gift med Catharinas syster Sophia . Efter Zinckes död 1763 fick Alexander Högman d .ä . samma uppgift . Arbetsstyrkan omfattade detta år inte mindre än 53 gesäller, varav Dimling ansvarade för 35 och Berger för 18 . Flera av Catharina Burmans större projekt låg på Söder . 1765 byggde hon ett bostadshus i 3 våningar åt kopparslagaren Johan Pettersson Kretz i kvar24

Kamrer Johan Richter byggde på sitt hus i kv Sporren vid Drottninggatan med en våning och lade nytt taklag. Ritningarna till påbyggnaden gjordes av verkgesällen Johan Daniel Degenaer 1775, samma år som han blev murmästare, för G.A. Zinckes änka Sophia Burman. SSA, BN 1775 s 26.

teret Jupiter Större, hörnet Hornsgatan-Repslagargatan, 1766 butiks- och bostadshus åt grosshandlaren Simon Daniel Hermanni i kvarteret Göta Ark vid Repslagaregatan . 1771 uppförde hon kapellanshus för Katarina församling i kvarteret Sturen Mindre, hörnet Högbergsgatan-Västra Kyrkogränden, 1775 affärs- och bostadshus åt grossören Edberg i kvarteret Överkikaren vid Ba25

stugatan (numera Brännkyrkagatan) . Hon hade alltså framgångsrika och anspråksfulla uppdragsgivare . De nämnda husen är alla rivna, men spannmålshandlaren Eric Brannius byggnad från 1762 i kvarteret Pyramus vid hörnet Stora Nygatan-Tyska Kyrkobrinken står alltjämt kvar . Själv bodde Cathatina Burman i Jakobs församling, i det hus hon ärvt efter maken Gottfried Franck . Det låg i kvarteret Stormhatten vid hörnet (Norra) Smedjegatan-Hercules Gränd . SOPHIA BURMAN, den föregåendes syster, blev änka efter Gabriel August Zincke 1763 . Från denna tid är hon upptagen i murmästareämbetets kvartalsförteckning fram till 1789, de sista 4 åren befriad från avgift . Som verkgesäller nämns J .H . Walmstedt 1763 (mästare 1768), Jonas Halling 1768–69, Johan Daniel Degenaer 1769–75 (mästare 1775) och J .C . Kessler 1777 . Sophia Burmans aktiva period infaller 1770–75, då verkstaden svarar för 11 byggen . Då skriver hon in 10 lärdrängar, varav 4 skrivs ut som gesäller . Till uppdragsgivarna hör traktören Christopher Roos 1770 (Jupiter Mindre 13–14, vid Mariagatan), kopparslagaren Michael Dandanell 1772 (Ormen 17 i Katarina församling) och kamrer Johan Richter 1775 (Sporren 45, vid Drottninggatan) . Affärerna tycks inte ha gått särskilt bra; 1775 överlåter Sophia sina 10 lärlingar till förutvarande verkgesällen J .D . Degenaer, som betalar henne mästarlön . Formellt är hon alltjämt arbetsgivare men betecknas 1788 som fattig och överlämnar då sina 11 arbetare till ämbetet mot årlig ersättning . MARGARETA ÅBERG slutligen hade 1758 blivit änka efter Johan Gottfried Weigelt och började året därpå betala kvartal . Hon kvarstår i förteckningen ända till 1810, året före sin död – med 51 år är detta som nämnts den längsta tid någon änka varit ledamot av murmästareämbetet . Förste verkgesällen var den blivande mågen J .C . Nauman (mästare 1759), följd av J .W . Friese 1759 (mästare 1761), Anders Engman 1760 och Ch . Lemoine 1763 . Under denna första verksamhetstid ansvarar Margareta Åberg för 8 arbeten . Därefter överlåter hon sitt arbetsfolk till mågen Nauman mot en årlig ersättning av 800 daler kopparmynt . 1773 vill hon återuppta arbetet, nu med sonen J .G . Weigelt d .y . som verkgesäll; han signerar 1775–76 ritningarna till 6 arbeten . 1779 kan änkan på grund av ålder och sjukdom inte längre hålla folk i arbete . Hennes 12 anställda fördelas på mästarna i ämbetet, och hon får 60 d kmt i årlig ersättning för varje . Det hindrar dock inte att Johan Thun 1783 utses till verkgesäll (mästare 1789) och att Margareta flera år under 1780-talet skriver in sammanlagt 18 lärlingar, varav 3 också skrivs ut som gesäller . Rollfördelningen inom murmästareämbetet var verkligen komplicerad . Slutet på en epok Kvinnornas insatser som egenföretagare inom murmästarnas yrkesområde avtar snabbt mot slutet av 1700-talet . Olof Kihlanders (död 1807) änka Maria Catharina Dahlström är den sista som begär byggnadslov, i början av år 1813 . Däremot är det många som fortsätter att betala kvartal till Murmestare Em26

Den stora inkörsporten dominerar fasaden till fru Anna Lowisa Martinells hus vid Luntmakaregatan i kv Oxen Mindre. Två små bostäder i bottenvåningen kunde hyras ut, och i övervåningen låg en rymlig trerumslägenhet med avskild bryggstuga. Huset uppfördes av C.W. Priems änka Maria Elisabeth Mörlin efter ritningar 1802 av verkgesällen Olof Kihlander. SSA, BN 1802 s 46, 46a. 27

betet, och G .E . Westerbergs (död 1833) änka Anna gör det t .o .m . ett par år i den nybildade Murmästareföreningen (1848–50) . Rollen som arbetsgivare med inskrivning av lärlingar och utskrivning av gesäller för bemanning av olika mästares arbetsplatser behåller flera änkor ända fram till skråväsendets sista dagar . Därmed sätter de punkt för nästan 160 års betydande men halvt bortglömd kvinnlig byggnadsverksamhet bland murmästarna . Källor Denna uppsats bygger huvudsakligen på handlingar i Murmestare Embetets eget arkiv: protokoll 1677-, in- och utskrivningsböcker 1627- och kassabok (kladdbok) 1696–1779 . Den andra viktiga källan är byggnadsnämndens ritningssamling med tillhörande författarregister i Stockholms stadsarkiv . Av uppgifterna i Henrik Alms monografi Murmästareämbetet i Stockholm (1935) citeras i första hand skråordningarna 1487, 1696 (förslag) och 1744 samt mästarlängden . Den sistnämnda har på många punkter kompletterats med personuppgifter ur kyrkböcker, bouppteckningar och register över burskap, alla i stadsarkivet .

Murmästarnas första egna stamhus Æsculapius 1 Trångsund 12, Spektens gränd 1 Av Margareta Cramér

Huset med lisener genom två våningar köpte Murmästarämbetet 1890 och behöll som stamhus i 10 år. 29

Fastigheten ÆSCULAPIUS 1 med ett ståtligt 1600-talshus vid Trångsund och stall och gård mot Prästgatan inköptes 1885 av byggmästarna Johan Ahlström, Johan Andersson och August Wilhelm Strehlenert. Efter rivning av stallet uppfördes ett bostadshus där Murmästarämbetet i Stockholm 1889 inrättade sitt första egna stamhus. Köpet genomfördes 5 februari 1890. Redan 1901 sålde Murmästarämbetet fastigheten. Här följer en beskrivning av huset idag och fastighetens historia så långt tillbaka som den kunnat följas. HUSET IDAG Bebyggelsen på tomten utgörs av två byggnadsdelar . Den mot Trångsund som upptar 2/3 av tomten är uppförd till hela sin volym 1675 . Hela den mindre delen mot Prästgatan uppfördes 1885 . Den äldre byggnadsdelen mot Trångsund är fyra våningar hög, den yngre mot Prästgatan tre våningar och souterrängvåning . Under trångsundhuset finns källare som på grund av terrängens sluttning delvis framträder i marknivå vid Prästgatan . Mot södra tomtgränsen, bakom det äldre husets västra del, finns en liten överbyggd ljusgård från våningen 2 trappor och uppåt . Den öppnades inom den äldre byggnadskroppen 1885 . HISTORIK Före det hus som nu står Den tidigaste kände ägaren var Långe Lasse Guldsmed 1420 .1 Om hans hus är inget känt, inte heller om något därav ingick i den ”stenstugu” med valv över gränden som guldsmeden Evert Brandenburg byggde 1458 .2 Hans granne Pelle Persson, borgare i Stockholm och ägare av nuvarande Ajax 3, sålde 10 alnar av sin husmur för att Evert skulle kunna hugga in ½-sten i Pelle Perssons mur ”där hans mur skall fota uppå då han ville välva över gränden över bägge deras ingångar” . Evert Brandenburg guldsmed förvärvade sedan på 1470-talet nästan alla kvarterets fastigheter och var en välbeställd man .3 Fastigheterna ärvdes av hans son prästen Peder Everardi (Evertsson) och dottern Tala och hennes make Magnus köpman och därefter av dessas dotter Sigrid och hennes make rådmannen Martin Rump samt brodern Evert .4 1567 bytte Jöran bössegjutare bort huset som sedan i nära 100 år tillhörde släkterna Färla och Oxenstierna .5 Vi har fått veta att här fanns ett stenhus, som var förbundet med det norra grannkvarteret genom överbyggnad av gränden . Från den överbyggda gränden var ingång till husen på båda sidor av gränden . I husets fasad mot torget har dokumenterats medeltida murverk i tre våningar .6 Huset har sedan byggts på . Av en ritning 1675 framgår att det just då rivna huset varit fyra våningar högt och haft en spis i den 4:de våningen . Längre ner på tomten, vid Prästgatan, fanns en ”förruttnad träbyggnad” mot södra grannens mur .7 Skunck blir ägare och processar 1675 Sekreteraren Nils Skunck inlöste 1663 en pant i huset nuvarande Æsculapius 1 .8 1665 benämndes det ”Sekreteraren Nils Skuncks hus” men 1666 klagar 30

lantdomaren Skunck på att han ännu inte kommit ”till dess fullkomliga possession” och avsade sig allt ansvar i händelse av eldsvåda, ty huset var gammalt .9 I en annan tvist med grannen på norra sidan gränden, bokbindarmästaren Christoffer Wenkstern och hans arvingar, hävdade Skunck äganderätt till portgången mellan deras hus .10 Det framgick emellertid av Wenksterns fastebrev 1647 20/3, som Skunck själv skrivit ut då han var stadens sekreterare, att gränden ingick i Wenksterns fastighet . Också med den nye ägaren till grannfastigheten, skinnaren Henrik Perman, förde Skunck process angående grändöverbyggnaden . Såväl Perman som Skunck ville bygga nytt . 1675 då skinnaren Henrik Perman rev sitt hus på nuvarande Ajax 3 rasade valvet i grändöverbyggnaden liksom norra väggen i Nils Skuncks stenhus . Därvid skadades resten av Skuncks hus ”så att det blev odugligt att stå kvar .”11 Skunck lät då riva sitt hus, varvid det södra grannhuset, nu Æsculapius 2, skadades . Mellan ägaren till detta, apotekaren Heræus, och Nils Skunck fördes process i rådhusrätt och hovrätt med bevarade akter .12 Teckningen 1675 visar situationen sedan Skunck rivit sitt hus . Då kvarstod muren mot Heræus hus med tre skåp eller nischer i olika våningar, rester av en spis i Skuncks översta våning och ett ankarjärn som hållit en bjälke i Skuncks tak . De båda husägarna tvistade om rätten till denna mur . Domslutet innebar att Heræus ägde muren, vilket kan tyckas märkligt . Fastigheterna har haft gemensam mur och sannolikt har Heræus företrädare, apotekaren Schmidt, vid sin påbyggnad förtjockat muren mot grannfastigheten och så åstadkommit en egen mur .

Teckningen från 1675 visar två medeltida hus i kvarteret Æsculapius vid Stortorget, det större påbyggt vid 1600-talets mitt har gårdsflygel och bakhus mot Prästgatan. T.h., norrut ”Wälborne Nils Skunks hus och gårdsrum är uppå denna sidan”. Huset har just rivits och kort härefter uppförs det hus som nu står på platsen. 31

1675 års nybyggnad Det skedde stora förändringar och rådde febril byggverksamhet vid Stortorget 1675 . Skinnaren Henrik Perman byggde nytt på nuvarande Ajax 3, lagmannen Nils Skunck byggde nytt på nuvarande Æsculapius 1, men grändöverbyggnaden som hade rasat byggdes inte upp . Södra grannhuset hade byggts på av apotekaren Ph .M . Schmidt . Skuncks nybyggnad fick den höjd och den utsträckning vid gatorna som huset har idag . Den smala gavelfasaden mot torget fick en för tiden modern arkitektonisk utformning med klassicistiskt formspråk: rusticerad bottenvåning med stenportal, lisener, voluter och krönande fronton med reliefdekor och kraftiga klassiska profiler och tandsnitt . Den enkla grändfasaden har samma profiler med droppnäsa i takfotslisten . Taket valmades och har således fall också bakom frontonen mot torget . Det var täckt med svartglaserat tegel, det som nu ligger på takfall som är synliga utåt, och med järnplåt . Den förruttnade stallbyggnaden av trä på nedre delen av tomten lät Skunck riva .13 Troligen byggdes snart ett nytt stall, det som i brandförsäkring 1753 uppges vara ett stenhus bestående av stall och två bodar och vind däröver . 1837 har det preciserats till stall för två hästar, vagnhus, vedbod och däröver skullar . Stallet låg längst ned på tomten vid Prästgatan med tillfart från gården som begränsades av en mur mot gränden . På gården fanns också avträdeshus av sten .14 Från portalen i mittaxeln mot torget ledde en portgång rakt igenom huset fram till gården . Gårdsportens omfattning av sandsten finns kvar inne i nuvarande trapphusets förstuga . Härifrån gick en rak sandstenstrappa ned till gården . Från portgången var ingångar till salubodar, en på vardera sidan, mot torget . Söder om portgången låg trapphuset och kök med fönster mot gården . Trapphusets övre våningar fick ljus från förstugor med fönster mot gränden . I de övre bostadsvåningarna fördelade sig rummen på ömse sidor om mittkorridor ovan portgången . Mot torget låg en stor sal och norr om denna ett eller två mindre rum . Salen i våningarna 2 och 3 trappor bevarar ännu sin utsträckning . En enda invändig dekoration från byggnadstiden är bevarad, en bräda med målad dekor som påträffades på vinden vid reparation på 1970-talet och nu är uppsatt i den då inredda vindsvåningen . Brädan har sannolikt suttit i anslutning till taket i ett mycket representativt rum och visar måleri av hög klass .15 Dekoren bildar en bård med snäckor och akantus målat i grisaille på blågrå botten . Kanterna är inte bemålade . De måste ha varit dolda . Troligen har brä-

Dekorativ målning i grisaille mot blå fond på bräda som troligen suttit i anslutning till ett tak. 32

dan varit infälld längs med och mellan bjälkar . Av övrig ursprunglig inredning kan man identifiera taklister med klassisk profil och droppnäsa i mittkorridorerna . Ett joniskt kolonnkapitäl av sandsten påträffades vid ombyggnaden 1971 och har satts upp i trapphusets bottenvåning . Det är okänt var det har suttit, möjligen i bottenvåningen i det ursprungliga trapphuset som revs 1885 . Vindens brandbotten var lagd med kvadratiska plattor av bränd lera . Vid inredning av vinden återanvändes dessa som golv i ny trapphall på våningen 3 trappor . Murmästaren Jürgen Helmichs roll I rättegångsakten 1675 uppträder murmästaren Jürgen Helmich och hans gesäll Anders Eriksson som sakkunniga vittnen men vittnesmålet underkännes då de är Skuncks egna anställda och alltså jäviga . Denna uppgift kan möjligen tolkas så att mäster Helmich byggde och troligen då också ritade Skuncks nya hus . Vi finner Jürgen Helmich i Stockholms Murmästarämbetes protokoll 1668 . Han var bisittare och har som skådemästare satt sitt namn på mästerstyckeritningar åren 1695–1699, den sista gången märkligt nog på sin son Jacob Helmichs ritningar . Han antecknades som mästare 1670 men själv står han inte som författare till några mästerstyckeritningar . Dock är det troligt att det är Jürgen Helmich som gjort mästarstycke nr 19 av okänd upphovsman mellan 1668 och 1670 . Gesällen Anders Eriksson eller Ersson ansökte att få bli mästare 1680 men provet uppsköts och han finns inte senare bland Stockholms murmästare .16 Murmästarämbetets mästerstyckeritningar är numrerade i kronologisk följd . I fasadritningen till nr 11 från 1661 möter vi för första gången ett valmat tak mot en klassisk takfotlist, i nr 16 från 1666 de första klassiska motiven pilastrar eller lisener och frontoner med såväl gavelröste som segmentbåge . I nr 19, som kan vara Jürgen Helmichs, finns alla dessa motiv och de finns också i Skunks hus . Där finns också två voluter, inte som kontur som i samtida Maria kyrka av Tessin d .ä ., utan i relief som omger och samlar ihop den översta låga våningen . Hos murmästarna är detta motiv sällsynt men finns i nr 29, en elegant fasad från 1686 . Där finns också ett annat ovanligt motiv, som vi känner igen från Skunks hus, reliefdekor i frontonens tympanonfält . Det kan vara värt att lägga märke till att sonen Jacob Helmich i sitt mästerstycke från 1699 har reliefdekor bland annat i gavelfrontonens tympanonfält . Skunck lät bygga sig ett modernt hus . Han frångick den holländsk-tyska renässansen som har ett fint bevarat vittnesbörd helt nära i Stortorget 20, Echo 1(2) från 1650 . Man kan tänka sig att Skunck anlitat Jürgen Helmich 1675 för att denne hade visat sig känna till nya strömningar . Så uppfördes huset med lisener, gavelfronton och valmat tak, kanske också med voluterna, men kanske har reliefdekoren tillkommit senare på den unge Jacob Helmichs initiativ . Eftersom Skunck avled redan 1676 torde han inte ha fått se sitt hus färdigbyggt . Änkan kan ha drivit bygget vidare men dog redan 1679 . Sonen Carl och hans hustru övertog det då men klarade inte av ekonomin . De pantsatte huset till flera kreditorer, bland dem generalen friherre Robert Lichton som, efter 33

att 1682 fått huset i possession, fick fastebrev 1687 .17 Som hyresgäst vid denna tid nämns apotekaren Brant, en av många apotekare verksamma i kvarteret . Han lämnade apotekets skötsel 1690 åt sin provisor Gottlieb Fichtelius som 1692 övertog apoteket och gav det namnet Korpen . Apoteket Korpen 1697 ägdes fastigheten av översten Göran von Knorring och apotekaren Gottlieb Fichtelius, hälften var . Fichtelius bodde och höll apoteket Korpen i huset .18 Den andra hälften hyrde han av von Knorring som inte bodde i huset . Troligen var det Fichtelius som slutförde uppbyggnaden av huset med frontonens relief och konsoler . Om Fichtelius kan vi få veta t .ex . genom mantalslängd 1711 att han bor här med sin käresta och tre barn, har i sin tjänst två gesäller och en gosse på 14 år . Hos honom finns då 13 eldstäder . 1721 uppges Fichtelius vara sjuklig19, 1729 finns apoteket Korpen med annan ägare i ett annat hus i kvarteret, Æsculapius 3 . Av bouppteckningen efter Fichtelius, död 1733, får vi bilden av ett burget hem med bland annat ”schillerien och contrefaits, . . . böcker till antalet 838 av diverse format, språk och materier” . Där fanns ännu två destillerpannor m .m . apotekstillbehör och särskilt uppräknat: ”diverse apoteksflaskor och bunkar samt ornamenter uti ett apotek beståendes av större och smärre musselskal, korallpostamenter, marmorzirater jämte malm och grottstenar” samt en murad grav med sten över i S:t Nikolai eller Stora Kyrkan här i staden .20 Det finns i huset viss fast inredning i senbarockstil . Troligen har den tillkommit efter 1697 då apotekaren Fichtelius slog sig ned i huset . Det är frågan om taket med stucklister mot takytan i salen 2 trappor och ett fåtal snickerier såsom smygpaneler vid tre fönster mot gränden i samma höga våning . Dessa har rund mittfyllning, till vilken den övre och nedre fyllningens böjda form ansluter . Eleganta enkeldörrar med stor mittfyllning inom dubbla ramar, s .k . tessindörrar, har troligen funnits i hela huset men av dessa ses nu bara tre stycken i den låga våningen 3 trappor . De målade väggfält på väv som skänktes till Nordiska museet 1886 har troligen suttit i salen våning 2 trappor och utgjort del av samma senbarockinredning som stucktaket som ännu finns kvar på plats . De sju målningarna har alla samma komposition: en man eller en kvinna eller ett par med något attribut står under en röd baldakin med gyllene kantband och tofsar, på sidorna och nedtill guldmålad ram och där nedanför rosor, frukter och korsade gyllene ymnighetshorn . De är nu mycket sköra och mörka så att figurmotiven är svåra att tolka . Guldet lyser i baldakinens draperade former, i ramen och i ymnighetshornen . Det måste ha gjort ett festligt intryck . Till detta får vi tänka oss rummets snickerier målade mörka, kanske blågrå eller gröngrå i eldskimret från brasan i den öppna spisen . Målningarna är höga och smala och har fyllt rummets höjd mellan taklisten och en förmodad fotpanel . Tapeterna har varit hopsydda – tråd finns kvar – och spikade på ram som hållit ut dem någon halv centimeter från väggen . Det nedre partiet har sekundärt vikts in . Man kan förmoda att det skett när den 34

Stucktak, fönstersmygpanel och dörr från omkring 1700 i våningen 2 trappor. Dörren är av den typ Tessin d.y. lanserade i sitt hus vid Slottsbacken.

Kvinnor med sädeskärvar under baldakin med guldtofsar på en av de sju vävtapeter från 1600-talets slut som troligen prytt salen på våningen 2 trappor. Skänktes till Nordiska museet av murmästarna 1885. 36

ursprungliga låga fotpanelen ersattes av en högre bröstpanel under rokokotid . Målningarna från 1600-talets slut fanns kvar i huset till ombyggnaden 1885 men om de varit uppsatta så länge är obekant .21 Handelsmännens hus under 1700-talet 1736 sålde såväl lagmannen baron von Knorring som Fichtelii arvingar fastigheten till handelsmansänkan Maria Stechert och hennes måg handelsmannen Johan Petter Pforthus .22 Från deras tid finns den första kända beskrivningen, en brandförsäkring 1753, ganska knapphändig .23 I alla rum fanns då gipsade tak . De fem trapporna var av sten . Taket var täckt med tegel och järnplåtar och där fanns kopparränna och vindsluckor av järn, allt material av betydelse för brandsäkerheten . I dessa delar beskrivs huset från 1675 med undantag för några gipsade tak . Viss rokokoinredning tyder på modernisering under handelsmannen Christian Pforthus tid omkring 1750 . Det gäller bröstpanel och gipsade tak med hålkäl i några rum på våning 2 och 3 trappor . I salubodarna var försäljning av olika slag: 1759 bomullsgarn, 1790-talet klädesvaror, 1800 engelskt porslin och även socker och viner, samtidigt var i den andra boden försäljning av mjölk från Ulvsunda säteri, även filbunkar . Här har vid denna tid också varit vinkällare i våningen 1 trappa, visserligen till en början under korta perioder men likväl inledning till en lång tradition i huset . 1795–98 fanns här Källaren Kronan, 1798–1800 Nya Hamburg och 1829–1885 Källaren Bacchi Tempel .24 Fastigheten gick i arv i ett par led fram till 1791, därefter följde korta innehav . Den siste av dessa privata ägare var kryddkramhandlaren Adolf Ludvig Zethræus som genom sina kontakter sålde till Kryddkramhandelssocieteten 1804 . Vid brandförsäkring 1837 uppgavs huset ha ”nyligen genomgått en ganska kostsam reparation” utan att åtgärderna redovisas .25 Här fanns då Kryddkramhandlarsocietetens fattigkassa, 1863 kallad pensionskassa . En mindre brandskada ersattes 1867 och samma år avskiljdes trapphusets förstugor till boningsrum med fönster mot gränden på två våningsplan .26 Då hade också entrén till husets bostäder flyttats till gränden så att de f .d . salubodarna mot torget disponerade porten och del av portgången . Nytt bostadshus 1885 och lokal åt Murmästarämbetet Den största förändringen i husets historia skedde efter det att byggmästarna Johan Ahlström, Johan Andersson och August Wilhelm Strehlenert hade inköpt fastigheten 1885 .27 Byggmästare Strehlenert stod för byggnadsarbetena . Stall och småhus på nedre delen av tomten revs . I stället uppfördes här och på gården det nuvarande bostadshuset i tre våningar och souterrängvåning med trapphus som kom att betjäna också det äldre husets övre våningar . I nybyggnadens bottenvåning inrättades en sal . Fastighetens gård togs alltså i anspråk för nybyggnaden . För att det nya huset skulle få byggas krävde stadsarkitekten att en gård öppnades inom byggnadskomplexet . Så skapades en ny gård, en liten ljusgård, inom den äldre byggnadens inre västra del . Där uppfördes en ny mur som avdelade de gamla 37

stora köken . Fönster mot ljusgården sattes in i den nya muren och i äldre mur mot mittkorridorer . Bjälklag revs för ljusgården fram till det gamla husets gavelmur, där utvidgade fönster ger ljus åt trappan i nybyggnaden . I det äldre huset revs stentrappan . I dess bottenvåning inrättades en stor sal över husets hela bredd där tidigare hade varit två salubodar och portgång . Övre skiljemur avlastades på två järnkolonner . Lokalen i bottenvåningen hyrdes av Stockholms utskänkningsaktiebolag som så fullföljde utskänkningstraditionen i huset . Ritningarna är inte signerade . Sannolikt är det murmästarna själva som har ritat det nya huset och ombyggnad av det gamla . Två olika händer har hållit i pennan . Bevarad är nybyggnadens hela uppbyggnad och fasta inredning med gjutjärnstrappa, stucktaklister och fotpaneler som anger rummens utsträckning, fönstersmygpaneler, dörrar och enstaka vita kakelugnar . I den äldre byggnaden finns spår genom ändrad inre kommunikation, ljusgården och viss fast inredning .

Nybyggnadsritning 1885. Sektion och fasad mot Spektens gränd. 38

Huset från 1675 vid Trångsund upptar 2/3 av den långsmala tomten. På resterande del, här t.h., fanns en gård med stall och avträdeshus fram till 1885 då bostadshus uppfördes enligt denna ritning. I bottenvåningen t.h. låg salen där murmästarämbetet höll sammankomster.

1886 föreslog ordföranden i Murmästarämbetet i Stockholm Johan Ahlström att ämbetet skulle förvärva fastigheten och där inrätta ämbetets stamhus . Antagligen hade de tre byggmästarna köpt huset i detta syfte . Någon fast lokal hade ämbetet inte haft under sin då 400-åriga verksamhet . 1890 tillstyrktes köpet med lån från byggmästare Andersson . Redan 21 december 1889 höll Murmästarämbetet sin första sammankomst i stamhuset med adress Spektens gränd 1 . Möteslokalen var det stora rummet i nybyggnadens bottenvåning .28 39

Porten Spektens gr채nd 1 fr책n 1885. 40

Systembolagets stora butik med ingång från Trångsund. Foto SSM/L af Petersens 1957.

Krogsal genom två våningar När Stockholms utskänkningsbolag ville bygga om sina lokaler och helst hyra hela fastigheten år 1900 erbjöd Murmästarämbetet dem att hyra hela fastigheten för 9 000 kr/år om de själva byggde om eller 17 000 kr om Ämbetet byggde om . Ämbetet förklarade sig också villigt att sälja fastigheten . Nils Nilsson fick i uppdrag att förhandla om försäljning . Utskänkningsbolagets anbud var dock för lågt . I stället sålde Murmästarämbetet fastigheten 1901 till Stockholms Södra Fastighetsbolag . Detta bolag åstadkom genomgripande förändringar efter ritningar av arkitekten Knut Hauffman .29 En stor och hög krogsal inrättades mot Trångsund genom två våningar . För att åstadkomma denna togs bjälklaget över nästan hela bottenvåningen bort och lasten från ovanliggande våningar fördes ned på tre kolonner ända ned i källaren, dit kök förlades . Överstora fönsteröppningar togs upp i fasaderna både mot Trångsund och gränden . I 1880-talshuset 41

inrättades källarsal och café i hela våningen 1 trappa . Biutrymmen förlades till det äldre huset varvid skapades en förbindelse som ännu nyttjas . Hyresgästen Stockholms Systemaktiebolag använde länge den stora lokalen mot Trångsund som försäljningslokal . 1922 ändrades entrén till lokalen och fick en svängd kort trappa upp innanför porten i mittaxeln .30 Sedan 1920 är fastigheten åter i enskild ägo . Modernisering och återställande Efter några ägarbyten förvärvades fastigheten av statsrådet Gunnar Sträng 1970 . Arkitekten Bertil Enfors ombesörjde 1971–72 inredning av vindarna, hiss vid trapphuset, överbyggnad av ljusgården i två våningar, bad och i övrigt en varsam upprustning .31 Sträng slog sig själv ned i huset i våningen 2 trappor . Systembolagets försäljningsbutik var kvar i husets höga lokal mot torget till 1985 . Då hyrde Stockholms Fondbörs Systembolagets f .d . tre våningar för kansli och därefter annan kontorsverksamhet . 1985 gällde mittåt till allt som gjordes 1901 i det äldre huset: nytt bjälklag åter mellan bottenvåningen och våningen 1 trappa, interntrappa, normalstora fönster i fasaderna och tät entréport .32 Som huset vid Trångsund nu står inordnar det sig fint i raden av historiskt laddade gavelhus efter återställning av de ödesdigra ingreppen vid sekelskiftet 1900 . Huset vid Prästgatan är ett tydligt vittnesbörd från sin tillkomsttid 1885 . Denna kulturhistoriska byggnadsundersökning är utförd inom projektet GAMLA STAN HUS FÖR HUS som omfattar 10 kvarter med tillsammans ca 50 fastigheter samt en jämförande analys av berörda två byggnadsområden . Publicering kommer att ske genom Stockholmia förlag . Noter 1 Jb 4, 1420 29/7 . 2 Jb 531, 1458 15/5 . Jb 550, 1459 30/7 . 3 Evert guldsmed, guld- och silvervräkare 1460–70; tillika föreståndare för fredagsallmosan 1460–73 . Sthlms stads ämbetsbok 1419–1544, register s . 305 . 4 Jb 1121, 1490 29/3 . Tb 1490 29/3 . Tb 1524 18/7 . Om släktförhållande, se M . Lamberg, Dannemännen i stadens råd, 2001, s . 134 . 5 Tb 1567 3/2, 26/6 . 6 Medeltidsstaden 17 Stockholm, 1981, s . 141: ”Rester av en medeltida byggnad om minst 3 våningars höjd dokumenterad i samband med fasadrenovering av södra grannfastigheten mot Trångsund .” Intill grannhuset har tydligen en smal murpelare lämnats vid rivningen 1675 . 7 RA, Svea Hovrätt, Liber causarum, akt 19, (1675), Fol . 13 v . 8 CP 1663 10/4:63 . 9 CP 1666 15/12:299 . 10 CP 1670 4/6:164 . 11 CA 1675:163, Skuncks libell 8/5 . 12 RA, Svea Hovrätt, Liber causarum, akt 19 (1675) samt CA 1675:163 . 13 RA, Svea Hovrätt, Liber causarum, akt 19 (1675), fol . 13 v . 14 BK 1753: 165 och 1837: 74 .

15 R . Josephson, Borgarhus i gamla Stockholm,1916, s . 37: ”På vinden är uppsatt ett stycke av det bjälktak, som enligt uppgift suttit i bottenvåningens krogsal . Krogen ”Bacchi Tempel” hade här sina lokaler .” Av det 1916 nämnda stycket påträffades 1971 en enda bräda . Den är 22,5 cm bred, 3 cm tjock och nu ca 4 m lång . 16 Murmästarämbetets i Stockholm arkiv och H . Alm, Murmästareämbetet i Sthlm, 1935, s . 96 f, 219 . Om Helmich, se Murmästare Embetet i Stockholm, årsskrift 1979 s . 8 f, 1986 s . 106 . Jürgen/ Jörgen Helmich, murmästare nr 49, död 1714 . 17 SR 1687 1/7, s . 411 . 18 UP 1697 22/2 . M 92 . G . Hellström, Gamla hus och gamla släkter, 1951, s . 82 Korpen . 19 Mtl 1711 St inre nr 53 och Mtl 1721 St inre nr 48 . 20 Bou 1736:1411 21 Nordiska museet inv .nr 49 922 a–h . Gåva av byggmästarna J . Andersson, J . Ahlström och V . Strehlenert, Stockholm, gm målarmäst . H . Grahn, Stockholm, 20/7 1886 . Foto 1924 neg .nr . 100 .B .ai, 98 .H .ah,b,c,d,r samt 2008 neg .nr = inv .nr . Mått: ca 225 cm x 100 cm . Nedtill saknas ett stycke på ca 20–40 cm . De kan således ha varit ca 265 cm höga . Rummets totala höjd är ca 320 cm, mellanskillnaden således ca 55 cm, fördelat på taklist och panel . 22 SR 1736: 79 7/4 . 23 BK 1753:165 . 24 G . Hellström: Kvarteret Æsculapius N:o 1 . Manuskript i SSA . 25 UP 1798 15/10 . UP 1804 5/3 . BK 1837:67, 74 med krokier, rev . 1885 . 26 BK 1867 . BNA 1867:504 . 27 Kb 1885 27/6 . BNA 198/1885 . 28 Murmestarne, 1987, Lars Wikström: Skråämbetet som överlevde, s . 227 ff . 29 Kb 1901 1/4 . BNA 1901 . Uppgifter ur Murmästare Embetets protokoll åren 1886–1909 vänligen tillhandahållna av Björn Hallerdt . Efter försäljningen av Æsculapius 1 höll murmästarna sina sammankomster på Riche medan de sökte nytt stamhus . Först 1906 inköptes fastigheten Järnlodet 6,7,8, Nybrogatan 20,22,24 . Järnlodet 7 och 8 såldes och stamhus inrättades i Järnlodet 6, Nybrogatan 20 . Där hölls första sammankomsten 29/12 1909 . År 1975 inköptes von der Lindeska huset, Typhon 2, Västerlånggatan 68, som sedan dess är Ämbetets stamhus . 30 BNA 1922 . 31 Kb 1970 7/1 . BNA 1971 . 32 BNA 1985 .

Förkortningar BK BNA Bou CA CP Jb Kb MoRA Mtl RA SR SSA SSM Tb UP

Stockholms stads brandförsäkringskontor Byggnadsnämndens arkiv Bouppteckning MoRA F2 a–c Civilakter 1660–1730, SSA MoRA A3a Civilprotokoll 1661 ff, SSA Stockholms stads jordebok 1420–1498, tryckta Köpebrev Magistratens och Rådhusrättens arkiv, SSA Mantalslängd Riksarkivet MoRA, Sekreterarens registratur Stockholms stadsarkiv Stockholms stadsmuseum Stockholms stads tänkeböcker 1474–1636, tryckta Uppbudsprotokoll, SSA

Typhon 2:s fasader Av Lars Bengtsson I samband med fullständiga fasadrenoveringar 1974, 1987 och 1988 på von der Lindeska huset hade författaren som byggnadsantikvarie vid Stockholms stadsmuseum möjlighet att bese de putsavknackade tegelytorna . De analyserades, och murpartier från olika till-, om- och påbyggnadsetapper separerades från de ursprungliga murarna och karterades på uppmätningsritningar . Initiativet till dokumentationen låg hos Stadsmuseet som då ännu generellt hade stadens uppdrag att vid ombyggnader av äldre hus samla in byggnadshistoriska data från exempelvis dolda stomkonstruktioner och inredningar som kunde ge ytterligare kunskap om äldre tiders byggande och boendemiljöer . I avsaknad av bevarade äldre dokument är det byggnaden i sig som utgör den bästa historiska källan . Trots stora volymförändringar, främst 1840-talets stora på- och tillbyggnader, framstår von der Lindeska huset som det mest påkostade av det tidiga 1600-talets ”stadspalats”, i vissa avseenden stilbildande . I gatufasaden är det den synnerligen rika och varierade dekoren som bevarats från stormaktstiden . Den är huggen i gotländsk sandsten och ses i hörnkedjor, listverk och flankerande fönsterdekor på vån 1 och 2 tr samt i portalen i bottenvåningen . Till ombyggnader under 1900-talet hör de stora butiksfasaderna, och fönsterbröstningarna på vån 1 och 2 tr har helt ommurats . Under 1700-talet hade fönstren förstorats och bröstningarna sänkts, men på vån 1 tr har den ursprungliga höga bröstningen rekonstruerats samtidigt som 1700- och 1800-talens fasadputs tagits bort . Valvstenarna i sandsten över fönstren på vån 2 och 3 tr sitter i yngre murverk men kan i flera fall troligen vara ursprungliga, huggna för att passa in i avlastningsbågar till mindre fönster och halvstens tegelvalv . I de båda grändfasaderna framträdde betydligt större ingrepp i 1630-talsmurarna . Med all tydlighet bör de helt nymurade partierna i de västra delarna, med 2 resp . 3 fönsteraxlars bredd alltifrån marknivå och uppåt, ha utförts på grund av grava sättningsskador . Nymurningarna kan ha skett i etapper och med olika murmästare, då avlastningsbågarna över fönstren murats olika i de båda fasaderna . I den södra hade fönstren stickbågiga helstensvalv medan de i den norra, i motsvarande parti, var slagna med 1½-stensvalv . Arbetena kan ha gjorts omkr . 1840 i samband med en då genomförd stor om- och påbyggnad . På 1763 års planritning (BNA 1763:6) redovisades att alla eldstäder, kakelugnar och spisar, på typiskt 1600-talsmanér var murade med sina rökgångar i ytterfasaderna och således hade skorstenar placerade vid takfoten . Vid 1840-talets stora ombyggnad murades däremot eldstäderna mot rummens innerväggar . Rökgångarna drogs upp och samlades i grupper mot taknocken . I båda grändfasadernas västra hörn dokumenterades sträcklister i gotländsk sandsten och även rester av dekorativt huggna valvstenar över fönstren . Dessa partier var påkostade med äkta stendekor, troligen för att de varit väl synliga från Mälarsidan, medan listverket inne i gränderna, av spåren att döma, stockats ut i bruk för att likna äkta sten . I nordfasaden finns dessutom rester av den ursprungliga västra hörnkedjan på vån 2 tr, som hade avslutats mot den ursprungliga lägre västra flygeln . På följande uppmätningar har det ursprungliga 1600-talsmurverket fått orange färg och yngre murpartier blå . Ofärgade ytor hade kvarsittande puts eller var, som nere i gränderna, svårtillgängliga för analys vid de olika besiktningstillfällena . 45

Bilden ovan. På den stora tomten, som sträckte sig från Västerlånggatan ner mot Kornhamn, hade Erik Larsson placerat sitt tre våningar höga bostadshus vid gatan, med stilbildande rik stendekor . De välmurade tegelfasaderna stod oputsade, men rödfärgade, med välstrukna och ritsade fogar . Längs norra tvärgränden fanns ursprungligen i väster en lägre och smalare flygel med ett burspråk på västgaveln mot Mälaren . Flygeln nådde då halvvägs till Kornhamnstorg och tycks ha förlängts först på 1650-talet . Gotländsk sandsten fanns i hörnkedjorna och enkla lister fram till de första fönstren . De horisontella listerna i grändfasadens mittparti var utstockade i puts . I den västligaste delen däremot, som var väl synlig från Kornhamn, hade byggherren kostat på sig äkta sandsten med lika dekor som i gatufasaden, dvs . i listverk, skulpterade valvstenar över fönstren, hörnkedjor och ett västligt gavelröste . På den södra granntomten hade Lydert Lang ett tidsenligt stenhus, daterat 1627 . Hos båda grannarna har dokumenterats spår av en riven och från gatufasaderna lätt indragen grändöverbyggnad . Rekonstruktionsskiss, vy från NO, baserad på författarens dokumentation i samband med fasadrenoveringar på 1970- och 80-talen .

Bilden till höger. Huvudbyggnadens hörnkedja i sydost med rikt huggen sandstensdekor kring sydligaste fönsteraxeln på vån 1 tr . De horisontella stenlisterna ligger i nivå med de ursprungliga fönstrens karmöver- och understycken samt losholtz . En teknisk finess med de horisontella stenlisterna var att de täckte ändträt till de ursprungliga fönsterkarmarna och tvärposterna, de utskjutande hornen . I fönstervalven ses även välhuggna sandstenar och skulpturala slutstenar med människo- och änglaansikten . Foto: författaren . 46

Bilden till vänster. Huvudfasaden mot gatan . Orange färg markerar tegelmurverk som författaren 1988 tolkade som det ursprungliga medan blått visar yngre partier och odaterade lagningar . De stickbågiga valven över fönstren på vån 2 tr är inte ursprungliga, men valvstenarna i gotländsk sandsten för ½-stensvalv kan ha återanvänts liksom murpelarnas krönande kartuscher med tidsenlig broskornamentik . De har dock fått de nedre hjärtformiga broskornamenten avhuggna för att få plats . I dåtidens välorganiserade husbyggen har man konstaterat att fönsterkistorna insattes redan i byggskedet . På karmöverstyckena murades tegelskiften tidsenligt korgformiga och blev direkt upplag för fönstervalven . Den fjärde våningen påbyggdes på 1840-talet och butiksfasaderna tillkom på 1900-talet, då också 1600-talsfasaden rekonstruerades med bland annat oputsade tegelytor . Uppmätning 1988; siffrorna hänvisar till författarens kommentarer i museets rapport .

Bilden till höger. När den södra grändfasaden renoverades 1974 analyserades murverket av författaren . Troligen var det på grund av sättningar som flera fönsteraxlar i sin helhet hade ommurats . På uppmätningen visar orange färg 1600-talets ursprungliga murverk, blått yngre partier från olika etapper och i souterrängplanet satt puts kvar . I de tre ovanvåningarna noterades rester till fem ursprungliga fönstervalv . Endast ett av de västra hade även valvstenar av gotländsk sandsten . Det tolkas som att detta fönsterläge, och möjligen ett i en försvunnen västlig fönsteraxel som ersatts av de två västligaste, urspr . liksom västgaveln varit väl synliga från Kornhamn och Södermalm . 1840-talets lilla tvärställda västra flygel i gränden kom att bygga för husets urspr . sydvästra hörnkedja, men horisontella lister i sandsten dokumenterades i lägen analoga med de som redovisats i gatufasaden . Hörnkedjan vid gatan saknar upptill horisontella lister, vilket kan bero på den grändöverbyggnad som funnits mot det södra grannhuset . I bottenvåningens passage, i ”grändvalvet”, har däremot sandstenslister dokumenterats . Troligen hade även denna södra grändfasads stora mittparti, som den norras, haft lister i utstockad puts som liknade de i äkta sten .

Den norra grändfasaden renoverades 1987 . Puts kvarsatt i stora partier i souterräng- och översta våningarna när författren analyserade murverket . Längst i väster dokumenterades inom dagens tomt halva längden av von der Lindes ursprungliga smala flygel . Den andra halvan samt den på 1650-talet gjorda tillbyggnaden, som alltjämt bevarar det framflyttade burspråket mot Kornhamn, avstyckades omkr . 1715 i en västlig tomt, nuvarande Typhon 17 . I den undersökta grändfasaden dokumenterades avlastningsbågar till flera öppningar i de tre äldsta våningarna, här redovisat med orange färg . I bottenvåningen närmast gatan finns rester av en dörröppning och rakt ovanför på vån 1 tr en intakt fönsteröppning med bevarade järnkrokar till förmodade utvändiga luckor . Väster därom finns hela valvet till ett extra brett fönster, som haft tre bågars bredd . Därefter följer minst tre öppningar som bör ha hört till ett större rum . Murverket väster härom i tre fönsteraxlars bredd var helt ommurat från marknivå och uppåt . Troligen hade det skett på grund av sättningar . Det västliga fönstret inom den urspr . flygeln har i avlastningsbågen fem valvstenar i gotländsk sandsten, vilket kan tala för att detta parti varit väl synligt från nordväst och Kornhamn . Förutom den bevarade hörnkedjan vid gatan finns rester av huvudbyggnadens hörnkedja i NV, ovanför flygeln . Från båda hörnkedjorna finns rester av stenslister som bör ha löpt fram till närmaste fönster . Att de horisontella stenlisterna i grändfasadens mittparti ersatts av putsade ”lister” lika de i sten framgick av att i de partierna saknades konsekvent slätstruket och ritsat fogbruk, liksom rödfärgade tegelytor . Uppmätning och analys: författaren 1987 .

Von Der Lindeska Huset – Stenkonservering Av Marie Klingspor

Stenkonservator (M .A . in Conservation)

Murarmästarnas hus på Västerlånggatan 68, Kv Typhon 2, utmärker sig med en imponerande fasaddekor . Förbipasserande fotgängare stannar upp, främst inför den magnifika portalen, lyfter blicken från kanonrören som flankerar entrén, för att där ovan beskåda de fint skulpterade porträttbysterna som förmodas föreställa byggherren Erik Larsson von der Linde och hans hustru . I portalens överstycke ses familjens vapentavla med två lindar och en druvklase, inramat av svulstiga broskornament, änglar och maskaroner . Böjs nacken ytterligare fångas uppmärksamheten av kartuscher, listverk, rusticerade fönsteröverstycken och hörnkedjor, allt hugget i grå sandsten som kontrasterar mot den röda tegelfasaden .

Stenmaterialet Den Gotländska sandstenen började användas flitigt på 1600-talet när välståndet i Sverige steg och ståndsmässiga byggnader med praktfull stenutsmyckning uppfördes . Fördelen med denna stensort var att den var lättillgänglig, samt att den var mjuk och formbar för verktygen i stenmästarens händer . Vanligtvis målades den porösa grå stenen med linoljefärg i lämplig kulör för att harmoniera med omgivande material . Så länge färgskikten hölls intakta gav de stenen skydd för väder och vind . Stensorten i sig är nämligen vittringsbenägen på grund av bindemedlet som är kalk- och lerhaltigt . Vatten som transporteras in i porsystemet löser med tiden upp bindemedlet varvid stenen ”sandar” . Frostsprängningar kan ske . Om vattnet är förorenat (luftföroreningar) sker nedbrytningen snabbare . Vattenlösliga salter kan bildas . Salterna reagerar var gång stenen väts genom att lösas upp, och när den därefter torkar återbildas kristallerna, vilka därmed kan förorsaka så kallad saltvittring . Olika tidigare utförda behandlingar kan också bidra till att skador uppstår i originalstenen . Flest skador förorsakades nog i slutet på 1800- och början på 1900-talet när man vurmade för naturstenen och all färg skulle bort från stenytorna . Snabbast resultat erhölls vid användandet av natriumhydroxid . Vad man inte tänkte på då var att stenen utsattes för en påskyndad nedbrytningseffekt av de saltbildande joner som i mängder tillfördes porsystemen… något vi än idag alltför ofta ser de negativa resultaten av . Uppdragen År 2009 skrev undertecknad ett utlåtande med åtgärdsprogram för konservering av portalen . I handlingen ingick även sockelvåningen och portomfattningen från gatan mot gränden, likaså portalen nere i gränden – allt utfört i gotländsk sandsten . Med anledning av stenutsmyckningarnas stora konst- och kulturhistoriska värde föreslogs ett fullt konserveringsprogram . År 2010 erhöll vi, Stenkonservatorn Skanska, det ärofyllda uppdraget att utföra föreslagna konserveringsarbeten efter att de godkänts av Länsstyrelsen . Huvudportalen Trots sin höga ålder, nära 380 år, var huvudportalen i ett förhållandevis gott skick . Den hade tidigare åtgärdats vid flera tillfällen, om vilket bland annat olika typer av lagningsbruk vittnade . Stenen sprack upp på ett flertal ställen och blottade sandande (desintegrerade) partier där bindemedlet lösts upp och gått förlorat . I regnskugga sågs mörka beläggningar innehållande gips, sot, m .m . Utfällningar av vattenlösliga salter förekom, exempel på detta sågs på undersidan av den utskjutande listen .

Konserveringsåtgärderna Inledningsvis förbereddes stenen så att den skulle tåla kommande behandlingar utan att befintliga skador skulle förvärras och ”vitala” delar gå förlorade . Således prekonsoliderades sandande partier, det vill säga behandlades punktvis med kiselsyraester, en vätska som efter reaktion bildar ett kiselgel, kiseldioxid, som skapar nya bindningar mellan sandkornen där bindemedlet gått förlorat . Dåliga gamla lagningar bortrensades . Mansbysten hade en skulpterad hålighet vid axel/skägg som täppts igen med en cementklump . Denna togs bort . Portalens nedre delar hade behandlats med vax, troligtvis som klotterskydd . Vaxet täppte till stenens porer och förhindrade såväl rengöring som kommande konsolidering . Ytorna ångtvättades varvid vaxet emulgerade och kunde torkas bort . Ett tidsödande arbete . Samtliga ytor rengjordes genom lerinpackning, bentonit blandat med ammoniumvätekarbonat . Leran påfördes ytorna, plastades in för att inte torka och fick sitta ett till två dygn . Behandlingen gjorde gipsbeläggningarna vattenlösliga och kunde avlägsnas genom påföljande manuell efterrengöring (mjuka borstar, skalpell) . Svarta prickar/stänk från färg eller tjära som var svåra att avlägsna förekom på portalens övre delar . 59

Efter rengöring påfördes ett cellstoffomslag på ytorna för att göra det möjligt att transportera ut vattenlösliga salter, så kallad avsaltning, samt även vissa missfärgningar, från ytorna . När omslaget torkat mättes saltinnehållet . De förhöjda halterna visade att det var nödvändigt att upprepa behandlingen . Den rengjorda och avsaltade stenen i portalen totalimpregnerades med kiselsyraester . Impregneringsmedlet påfördes vått-i-vått så länge stenmaterialet sög åt sig vätskan . Stenparti för stenparti behandlades, varefter ytorna skyddades med plast i tre dagar . Sedan plasten avlägsnats lämnades stenen att vila i nära tre veckor för att reagera . Därefter lagades alla öppna skador . Eftersom portalen tidigare formlagats arbetade vi enligt samma princip . På så sätt bevaras portalens formspråk .

Sockelvåningen, inklusive portomfattningen mot gränden Förutom stenen i sockelvåningen åtgärdades även metall (kanonrör och kopparlister i fönster) . Likaså justerades plåtbeslagen å samtliga portaler . Portomfattningen hade grava skador på såväl ut- som insida . Stor möda lades ner på att få stenen i gott skick och se representativ ut . Intressant är att studera gamla fotografier från Stadsmuseet . Av dessa framgår att stora förändringar har skett i dessa partier . 60

Foto: Stadsmuseet.

Portalen i gränden Denna portal var behuggen på delar av ytorna och hade stora lagningar, särskilt i den högra nedre delen . Stenen i den vänstra nedre delen var gravt skadad . Konserveringsåtgärderna för denna portal var desamma som för huvudportalen . Här föreslogs dock stenbyte av den vänstra sockelstenen, vilket accepterades . Ett allvarligt problem som kvarstår är vatten från gatan och läckaget vid trappans anslutning mot fasaden . För att komma till rätta med dessa fuktproblem krävs större insatser med bland annat isolering .

Stendetaljer å innergårdsfasader Den lilla innergården har unika rester av stenskulptur och lister å fasaderna . Här var listverk och maskaroner ytbehandlade med en slamning som var plastblandad . Skiktet var mycket hårt . Det sprack upp och blottade skadad, vittrad sten . Maskaronerna var till synes i bäst skick, men även de var ytbehandlade . 61

Här kunde man antingen rensa bort de gamla lagningarna och rekonstruera listerna i konststen, alternativt ersätta med ny sten . Det sistnämnda alternativet valdes å de mest skadade listerna . Maskaronerna och de lister som skulle bevaras rengjordes från ytbehandlingen och senare tiders färgskikt . Kvar lämnades de underliggande äldre lagren, ett tidskrävande arbete . Sandade partier konsoliderades . Skador lagades . Skadade stenlister demonterades och nyhuggna monterades . Prov togs för analys av färgskikten på underliggande originalytor . Det visade sig i de två prov som analyserades att ytorna är målade i flera olika färglager under olika perioder . Men det för oss intressanta är det understa, som ligger direkt på stenen . Svaret på utförda analyser visar att pigmentet blyvitt använts med olja som bindemedel, möjligen har något slag av harts även använts . Tolkningen görs att det mest troliga är att den ursprungliga kulören närmast stenen varit varmt ljusgrå .

Stenkonservatorns slutord Stenkonservatorns huvudsakliga arbetsfält är skulpterad sten å kulturbyggnader . Vi arbetar med spännande uppdrag i unika miljöer . När vi avslutat ett uppdrag brukar vi ofta få frågan: Kommer portalen att hålla i 100 år nu? Vårt svar är: ja, men det kommer att krävas översyn och underhåll under perioden . Om det sker löpande kan det räcka med små in62

satser, kanske en eller ett par dagar om året i snitt . Viktigt är att kontrollera att alla plåtbeslag fungerar väl i fasaden så att inte vatten ger någon punktvis belastning på stenpartierna . Då kan portalen och övriga stenpartier bevaras flera hundra år framöver . Det har varit ett nöje att arbeta med kv . Typhon 2, med fasaddekor och portaler daterade 1630-tal . Murmestare Embetet har varit en kunnig och lyhörd beställare och vi tackar för ett gott samarbete .

Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning

Topprenoverat i anrik byggnad, Sundbyberg Besqab har under 2009 förvandlat den anrika matsilverfabriken i Sundbyberg till bostäder. Stor omsorg har lagts på att bevara husets karaktär och samtidigt satsa på funktionell design med nybyggnadens alla fördelar. Brf Silverfabriken består av 20 lägenheter om 43-122 kvm, tre av lägenheterna är i etage, två av dem med egen ateljé i gatuplanet. Samtliga lägenheter har balkong, uteplats eller loggia mot gården. Den Q-märkta fasaden har behållt sin grafiska enkelhet och karaktär med strama linjer, väggar i ljusgrå puts och granitfris runt entrén. I Brf Silverfabriken har Besqab genomfört en renovering och ombyggnation med ett lyckat slutresultat.

Kvarteret Båtsmannen, Södermalm Totalrenoverade sekelskifteshus ett stenkast från Nytorget! Bostadsrättsföreningen Kocksgatan 43-45 är belägen i ett av Södermalms mest attraktiva områden. Här finns 15 lägenheter och fem stadsradhus med en unik kombination av sekelskifte och absolut modernitet. Bostäderna har genomgått en omfattande ombyggnad, dock med bevarad sekelskifteskaraktär såsom generös takhöjd och stuckaturer. Inflyttning i april – maj 2011. Arkitekt: Andreas Palme, MondoFrs

www.einarmattsson.se

Ett glänsande monument över byggkonsten Mitt i Vasaparken i Stockholm har Folkhem byggt ett glänsande monument: Sven-Harrys Konstmuseum. Byggnaden, som är ritad av Anna Höglund och Gert Wingårdh på Wingårdhs arkitekter, har ett paradoxalt uttryck – å ena sidan är den stram och återhållsam i sitt formspråk, å andra sidan är den extrem och extravagant med en fasad helt klädd i mässing. Som kronan på verket – bokstavligen – har man på taket byggt en exakt kopia av interiören från Sven-Harrys 1700-talsgård Ekholmsnäs. Förutom museet inrymmer huset också en restaurang och arton hyresrätter. En spännande fastighet som förkroppsligar en spännande karriär.

www.folkhem.se

Krigsbroar och betongarbete i Täby Kommun

Uppdragsgivare:

Täby Kommun och SL

Byggperiod:

2008-‐2011

Uppdrag:

Projektet:

Provisoriska broar samt vägportar för Roslagsbanan vid Täby Centrum

Täby Centrum byggs om och byggs ut, med bland annat nya bostäder på befintlig markparkering. Nya parkeringsplatser anordnas under mark och nya tillfarter byggs under Roslagsbanan. Frijo har i två entreprenader byggt provisoriska broar för Roslagsbanan samt två vägportar för de nya tillfarterna.

Den första delen av projektet, vilken ingick i en större upprustning av Roslagsbanan, innebar att krigsbroar hyrda från Vägverket monterades och spåret flyttades till dessa. I den andra delen byggdes vägportar under de provisoriska broarna och slutligen flyttades spåren ner till det permanenta läget. Betongarbetena omfattade 350 ton armering och 3000 kubikmeter betong.

Box 5546 KUNGENS KURVA Telefon +46 8 603 26 00 www.frijo.se

PROJEKT: Entréhuset, Liljeholmskajen, Stockholm BYGGHERRE: JM AB ARKITEKT: Rosenbergs Arkitekter ANTAL LÄGENHETER: 111 INFLYTTNING: 2010 Mer information på jm.se

H O LY DIV ER

BOENDE MED FRAMTIDSUTSIKTER.

Utveckling av handel och service i Larsberg I maj 2010 tas det första spadtaget för ICA Kvantum i Larsberg på Lidingö. Det inleder byggandet av den nya butik som ska stå klar i augusti 2011. Det är den nuvarande ICA-butiken i Larsberg Centrum som ﬂyttar till nya lokaler. Sammanlagt skapas 4 000 kvadratmeter handelsyta där ICA-butiken utgör 3 100 kvadratmeter. John Mattson är byggherre och Fastec Sverige AB är anlitad som totalentreprenör. Den nya butiken är ett steg i John Mattsons utvecklingsarbete av Larsberg Centrum och en del av visionen för hela området. www.johnmattson.se/Vision Larsberg

jarntorget.se

Rackarbergen, Södermalm, Stockholm

Från vänster: Kjell Jansson, vd på Besqab och Lennart Ericsson tillsammans med Sten Nordin, finansborgarråd i Stockholm. Tillsammans tog de det första spadtaget den 15 mars 2011.

Vi är glada att ta aktiv del i Stockholms utveckling. Nu är vi i full gång med bygget av 29 hyresrätter med planerad inflyttning sommaren 2012. Parallellt byggs även en permanent trappförbindelse till Södersjukhusets entré. Arkitekt: Per Johanson, Joliark AB.

08-743 62 00 • info@lennartericsson.se • www.lennartericsson.se

Unikt boende vid kajen Stora Kvarnen – en härlig blandning av gammalt och nytt.

NACKA – SALTSJÖQVARN I ett fantastiskt kajläge, vid gränsen mellan Stockholm och Nacka, ligger den stora röda tegelbyggnaden från 1889 som delvis omvandlats till unika bostäder och delvis till ett fyrstjärnigt hotell. Lägenheternas moderna inre har djupa fönsternischer och vackra, spröjsade fönster. SToRLeK: 100–192 kvm, 3–6 r.o.k. ANTAL: 23 St fäRdigSTäLLT: vÅrEN 2010 UPPLÅTeLSefoRM: ÄGANDErÄtt

Välkommen till nordens samhällsbyggare. Allt vi gör är ansvarsfullt och långsiktigt utformat med tanke på miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter. Därför kan vi utveckla orter med hus, hem, vägar och annan infrastruktur, så att människors vardag fungerar bättre.

Så har vi varit med och utvecklat kvarteret Krejaren på Östermalm i Stockholm. Vår vision är att bygga framtidens hållbara samhälle. Vill du vara med? Välkommen in på peab.se.

Kv Lycksaligheten Hornsberg. Q-gruppen har under 2008 till 2010 uppfört 63 lägenheter åt Riksbyggen. Kvarteret gränsar mot den nyanlagda strandpromenaden utefter Ulvsundasjön. Tel 08-556 08 556 305 30 bygg@q-gruppen.se www.q-gruppen.se

Villa Nyn채s Byggnads책r: 2009-2010

Nyheter fråN Bf STOCKHOLMS BYGGMÄSTAREFÖRENING Branschorganisation för bygg- och anläggningsföretag i Stockholm Vill du få senaste nytt från Stockholms Byggmästare förening? På vår webbplats www.stockholmsbf.se kan du prenumerera på nyheter med RSS.

Välkommen!

Stockholms Byggmästareförening 08-587 147 00 info@stockholmsbf.se www.stockholmsbf.se

Tillökning i Enskede

I kvarteret Barnmorskan 2 i Enskede har Åke Sund-

Varje hus har en uteplats på entrésidan samt en

vall Byggnads AB, i samarbete med Arkitektmaga-

på baksidan. Över trappan har husen en lanternin

sinet AB, uppfört 11 bostadsrättsradhus.

som släpper in mycket dagsljus i trappa och var-

Radhusen är i två våningar på totalt 131 kvm

dagsrum och som även bidrar till ge radhusen sin

med ett garage till varje radhus. Övervåningen

speciella karaktär. Föreningen har en gemensam

består av tre till fyra sovrum samt bad. Entré-

bergvärmeanläggning för uppvärmning.

våningen har kök och vardagsrum integrerat i en öppen planlösning.

Produktionen startade under 2009 och inflyttning skedde i juni 2010.

www.åkesundvall.se Box 20066, 161 02 Bromma | Karlsbodavägen 9-11 | Tel 08-505 580 00 | info@akesundvall.se

Byggnadsfirman Viktor Hanson AB uppfš r i egen regi fš r fš rsŠ ljning 67 lŠ genheter i JŠ rfŠ lla kommun i Barkarbystaden. Arkitekter Š r Per Johanson och Annika Hš gsander pŒ Joliark. FŠ rgsŠ ttningen Š r inspirerad av den fš rsta skira grš nska.

www.viktorhanson.se

FLOTTILJEN, BARKABY Byggnadsfirman Erik Wallin AB uppför två radhuslängor om 17 bostäder i Barkabystaden, Järfälla kommun. Barkabystaden är Järfälla kommuns största och viktigaste utbyggnadsområde och kommer att erbjuda upp till 5000 bostäder och ca 6000 arbetsplatser i en varierad stadsmiljö. Arkitekt: Kjellander + Sjöberg Arkitektkontor genom Ola Kjellander

www.erikwallin.se

Murmestare Embetet i Stockholm Ă&#x2026;rsskrift 2010