2014

MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM 528:e ARBETSÅRET 2014

M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________

Årsskrift 2014 med matrikel

528:e arbetsåret

© Murmestare Embetet i Stockholm, 2015 ISSN 1402-8107 Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist Produktion och tryck: Ineko AB – 233108

INNEHÅLL Förord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Styrelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Mästare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Årsberättelse 2014 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 2014 ett spännande år för byggarna i Stockholm. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Av Elisabeth Martin Frithiof Dahl – den seglande byggmästaren. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Av Andreas Pemer Tre generationers byggmästare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Av Peggy Häggqvist

Anders Bodin Fastigheter AB. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Einar Mattsson AB. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Byggnadsfirman Erik Wallin AB. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lennart Ericsson Fastigheter AB. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Byggnadsfirman Viktor Hanson AB. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Åke Sundvall AB. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

73 80 88 96 105 116 123

Kv Veterinären 10 – En nationalromantisk pärla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 Av Cecilia Björk och Laila Reppen Årets mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148

FÖRORD Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2014, det 528:e verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå, framlägges härmed.

I Embetets stadgar fastställs i första kapitlet § 1 att Embetets ändamål bland annat är: Att slå vakt om och sprida kännedom om byggnadsyrkets historia och traditioner samt att från senare tider insamla och bevara upplevelser och erfarenheter som inte i annan form väntas bliva sparade åt eftervärlden.

Embetets årsskrift har utkommit sedan 1961. Årsskriften utgör ett av de sätt på vilket Embetet fullgör sina stadgeenliga ändamål.

2014-års skrift: Skrivaren Lars Ihse redogör för Embetets verksamhet under 2014, det 528:e verksamhetsåret.

VD:n för Stockholms Byggmästareförening och embetsbrodern Elisabeth Martin ger en redovisning av det Stockholmska byggåret 2014.

Fritiof Dahl, mästare nr 202, var en byggare som erhöll ett flertal publika uppdrag som byggentreprenör. Hans verksförteckning toppas av uppdraget att uppföra Stockholms stadshus.

Andreas Pemer skildrar denne murmästares liv och yrkesgärning men berör även Dahls stora intresse för segling. Också inom branschens organisationer var Dahl engagerad. Han blev ledamot i Embetet 1905 och från 1917 bisittare i styrelsen med uppdrag att förvalta kassan. Han utsågs till ålderman 1951 men avled året därpå 1952.

I Stockholms Byggmästareförening var han ordförande mellan 1909 och 1924.

I Embetets historiska mästarlängd finns fler exempel där yrket gått i arv från far till son. I något enstaka fall har verksamheten fortsatt i tredje generationen. Det är därför unikt att det i dag finns ett antal familjeföretag på den Stockholmska byggmarknaden där tredje generationen är verksamma. Årsskriftens redaktör Peggy Häggqvist har valt ut sju av dessa, alla med ledamöter i Embetet i en, två eller tre generationer och skriver om företagens historia, verksamhet och den unga generationens tankar om framtiden som byggföretagare.

Ett 100 år gammalt hus på Östermalm beskrivs i Laila Reppens och Cecilia Björks detaljerade redovisning. Bygglovsprocessen för huset följs och stadsarkitekten Kasper Salins engagemang i ärendet beskrivs vilket ger en inblick i dåtidens hantering av bygglovsärenden. Årets mästerstycken, som avslutar årsskriften, utgör några exempel från de byggande embetsbrödernas verksamhet. Dessa visar något av det dagens murmästare, år 2014, har i produktion eller under projektering och som utgör deras bidrag till stadens förnyande och förskönande.

Jerker Wallin Årsskriftsansvarig Årsskriftskommitté: Björn Hallerdt, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin. Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist.

5

STYRELSE 2014 ÅLDERMÄN CARL-GUSTAV STÅHLBERG Ålderman JOHAN SKOGLUND Andre ålderman

BISITTARE SVANTE HAGMAN

JAN HENRIKSSON LARS IHSE Skrivare ANDERS LARSSON Gärdeman och stamhusvärd ARNE OLSSON Lådföreståndare

FÖRUT ÅLDERMAN SVEN-HARRY KARLSSON LENNART G. ERICSON LENNART S. ERICSSON

MUSEIFÖRESTÅNDARE BJÖRN HALLERDT

Adjungerad ledamot

REVISORER Ordinarie MAGNUS KEY ANDERS BODIN Suppleant RISTJAN RÄNK

STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm www.murmestare.se 6

MÄSTARE Nr

Namn

Person Ulf............................ 7/11 1919 Stockholm..................... 1958 Karlsson Sven-Harry........... 8/12 1931 Lund.............................. 1976 Berggren Lars-Ivar............... 14/10 1926 Stockholm..................... 1982 Ericson Lennart G................ 23/11 1938 Häverö........................... 1983 Ericsson Lennart S............... 28/10 1940 Stockholm..................... 1984 Andersson Isidor.................. 31/1 1937 Uppsala......................... 1985 Zetterberg Lars..................... 17/1 1933 Stockholm..................... 1985 Håkansson Lars Ove............ 30/4 1937 Lund.............................. 1985 Wallin Jerker........................ 29/4 1936 Stockholm..................... 1985 Sundvall Bengt..................... 21/6 1947 Stockholm..................... 1989 Eriksson Torsten.................. 17/9 1938 Uppsala......................... 1990 Ihse Lars............................... 10/4 1945 Ystad............................. 1991 Key Magnus......................... 19/2 1944 Stockholm..................... 1992 Hanson Erik......................... 15/5 1951 Stockholm..................... 1992 Wränghede Stefan................ 20/11 1942 Stockholm..................... 1993 Jeppsson Jan......................... 18/9 1935 Vollsjö........................... 1993 Rygh Sten-Åke..................... 19/7 1943 Stockholm..................... 1995 Brännvall Göte..................... 28/5 1946 Överkalix...................... 1997 Larsson Anders.................... 4/12 1952 Stockholm..................... 1999 Bodin Anders....................... 16/11 1947 Stockholm..................... 1999 Henriksson Jan..................... 27/9 1960 Norrköping.................... 2002 Ränk Ristjan......................... 27/1 1940 Tartu.............................. 2002 Ståhlberg Carl-Gustav.......... 20/2 1951 Bälinge.......................... 2002 Skoglund Johan ...................

9/4 1962 Uppsala ........................ 2005 Schönning Eje...................... 9/10 1940 Solna ............................ 2006 Olsson Arne......................... 24/4 1951 Sollefteå........................ 2006 Kruhsberg Jan...................... 31/7 1946 Stockholm..................... 2006 Hagman Svante ................... 3/5 1961 Nacka............................ 2008 Hanson Nils......................... 10/7 1956 Stockholm..................... 2008 Kallstenius Per..................... 9/6 1944 Karlskoga...................... 2011 Wallin Jesper........................ 30/1 1965 Stockholm..................... 2011 Martin Elisabeth................... 6/5 1953 Huskvarna..................... 2013 Drakes Anders...................... 11/12 1951 Stockholm..................... 2013

255 279 284 285 287 288 289 290 291 293 294 295 296 297 298 299 300 302 303 304 307 308 309 310 311 312 313 314 315 316 317 318 319

Född

Födelseort

Inträdesår

7

2014 av Embetets skrivare Styrelsen för Murmestare Embetet i Stockholm får härmed avge berättelse över Embetets verksamhet under 2014, det 528:e verksamhetsåret efter stadfästandet av Embetets först kända skrå år 1487. Embetet räknar sin ålder från detta år.

Embetet firade sina 525 år 2012.

Bland det som hänt under året märks särskilt: Akifa har fortsatt arbetet som förvaltare av stamhuset.

En ny organisationsstruktur och arbetsordning för Reinhold Gustafssons stiftelse infördes.

Embetet erhöll som gåva av förre åldermannen Lennart S Ericsson en gobeläng med titeln ”I betraktarens öga” av Anita Graffman att placera på väggen i Embetets matsal.

Embetet inledde ett samarbete med Arkitekturens vänner för att undersöka möjligheterna i ett projekt under arbetsnamnet ”Årets mästarstycke”.

Den 15:e januari anordnades ett numera sedvanligt ”bandymöte” på Zinkensdamms idrottsplats. Det var embetsbrodern Jan Henriksson som återigen stod för en inbjudan att i trevliga former få se en bandymatch på hemmaplan för Hammarby­ laget.

SAMMANKOMSTER Embetet höll årsstämma den 4 mars och höstsammankomst den 7 oktober.

Sammankomster har därutöver hållits den 22 april, 10 juni och den 9 december.

Vid vårsammankomsten den 10 juni färdades bröderna med buss till Norra Djurgårdsstaden där man visades runt under sakkunnig ledning, varefter embetsbrodern Nils Hanson visade sin egen bostad i en av de nybyggda fastigheterna och bjöd på mingel med tillbehör. Efter båtfärd intogs middagen på restaurang Pier 16, Gåshaga, varefter buss hämtade för återfärd. Övriga sammankomster hölls i stamhuset.

Vid årssammankomsten den 4 mars talade Anders Larsson om sin yrkesverksamhet som egen företagare i bygg- och fastighetsbranschen i Stockholm.

Embetsbrodern Per Kallstenius och Embetets gäst Lennart Ploom var föredragshållare vid sammankomsten den 22:e april. De berättade då om hur de ser på Stockholm som ett världsminne.

Stadsbyggnadsdirektören i Stockholms stad Annette Scheibe-Lorentzi gästade Embetet vid sammankomsten den 7:e oktober och berättade om vad som händer inom hennes område i Stockholm idag och imorgon.

Vid luciasammankomsten den 9:e december underhöll i sedvanlig ordning Birgitta Skoglund och hennes elever med lucia- och julsånger i renässanssalen, varefter embetsbrodern Jan Kruhsberg till bilder berättade om sitt liv och leverne i byggbranschen.

8

STYRELSENS SAMMANTRÄDEN Styrelsen har sammanträtt den 18 februari, 8 april, 13 maj, 23 september och 25 november; det vill säga 5 gånger. Därutöver hölls ett extra styrelsesammanträde den 25 augusti på JMs gård Ådudden där strategifrågor diskuterades i friare former.

Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning samt även hanterat aktuella hyresgästfrågor.

Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi. Embetets ekonomi har utvecklats i enlighet med den av styrelsen antagna årsbudgeten.

Styrelsen har förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet vid dessa.

Styrelsen har även följt arbetet i styrelsen i Reinhold Gustafssons Stiftelse, som inrättades i enlighet med den nya organisationsstruktur som beslöts av årssammankomsten.

STYRELSESAMMANTRÄDEN I REINHOLD GUSTAFSSONS STIFTELSE Vid årssammankomsten den 4 mars antogs en ny organisationsstruktur som innebär att Reinhold Gustafssons stiftelse erhållit en styrelse som utses direkt av årssammankomsten. Som ledamöter i denna invaldes åldermannen Carl-Gustav Ståhlberg (ordförande), Lennart Ericsson, Torsten Eriksson, Lars Ihse, Jan Kruhsberg och Elisabeth Martin samt adjungerades sedermera Anders Drakes.

Styrelsen har under året haft möten den 16 januari, 23 april, 10 juni, 3 september, 30 september och 8 december, det vill säga 6 gånger.

Styrelsens arbete under året framgår av särskild verksamhetsberättelse för stiftelsen.

STAMHUSET Förvaltningen av stamhuset har under året gått planenligt och inga större oförutsedda händelser har inträffat. Under året har normalt underhåll utförts och matsalen genomgått en omfattande renovering.

En butikslokal har bytt ägare och numera återfinns en trevlig presentaffär där den tidigare väskbutiken var belägen.

EMBETETS ÅRSSKRIFT Årsskriftskommittén, Björn Hallerdt, Anders Gullberg, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin, har varit ansvariga för framtagandet av Embetets årsskrift för år 2013. Årsskriften som getts ett både historiskt och nutida innehåll har rönt ett gott mottagande.

EMBETSBRÖDER Embetsbrödernas antal var vid årets ingång 33 st. Någon förändring bland bröderna har inte skett under året. Vid årets slut var ämbetsbrödernas antal således oförändrat 33 st.

EMBETETS EKONOMI Som framgår av årsredovisningen för år 2014 är Embetets ekonomi fortsatt god.

Lars Ihse Skrivare 9

Foto: Rosie Alm

2014 ett spännande år för byggarna i Stockholm Av Elisabeth Martin Bara en dryg månad före nyåret 2014 presenterades en stor nyhet som kommer att påverka hela Stockholmsregionens utveckling och som förhoppningsvis också kommer att innebära fortsatt hög aktivitet för företagen i bygg- och anläggningsbranschen. Det var 2013 års Stockholmsförhandling som i november träffade en överenskommelse med Stockholms läns landsting, Stockholms stad, Nacka kommun, Solna stad och Järfälla kommun. Överenskommelsen som utarbetats av regeringens förhandlare kommer att innebära en utbyggnad av tunnelbanan till Nacka, Arenastaden i Solna och Barkarby samt att blå linje byggs ut till Gullmarsplan och kopplas samman med grön linje för rejält ökad kapacitet genom centrala Stockholm. Utbyggnaden, som ska starta senast 2016, innebär att nio nya stationer byggs och att tillgängligheten till flera delar av Stockholmsregionen ökar markant. Meningen är att de första delarna av utbyggnaden ska börja trafikeras under 2020.

Finansieringen av närmare hälften av de 19,5 miljarder, som är den beräknade totalkostnaden, ska ske genom en höjning av trängselskatten. Staten, landstinget och kommunerna kommer att stå för de resterande investeringarna.

En utbyggnad av tunnelbanan kommer att skapa bra förutsättningar för en ökad bostadsbebyggelse. Överenskommelsen innebär också att kommunerna åtar sig att själva eller genom annan markägare/entreprenör uppföra cirka 78 000 bostäder i tunnelbanans närområde fram till år 2030. Dessa bostäder är ett ytterligare tillskott till de i övrigt storslagna planer som presenterades i valrörelsen 2014 och som bara för Stockholms stad uppgår till 150 000 nya bostäder fram till 2030.

Länsstyrelsen gjorde en intressant uppskattning av vilken övrig service som måste finnas om man bygger ut samhället med 150 000 bostäder, till exempel: 110 livsmedelsbutiker, 530 caféer och restauranger, 240 förskolor och 84 grundskolor, 30 bibliotek och 18 idrottsplatser…

Bostadsbyggande i fokus i valrörelsen och i verkligheten Under april månad arrangerade Stockholms Byggmästareförening en bostadspolitisk kampanj som inleddes på föreningens årsmöte med en debatt om markpolitik och bostadsbyggandet. Denna dag lanserades också webb-platsen etthusblirtill.nu där tio medlemsföretag i olika filmsekvenser presenterade förslag till hur man når ett smidigare bostadsbyggande. I anslutning till stockholmsmodellen i Kulturhuset 10

arrangerades Heta stolen-utfrågningar av kommunalråden i några av kranskommunerna. Månaden avslutades med att samtliga partier i Stockholms stadshus deltog i en bostadspolitisk debatt.

Byggandet i Stockholms län nådde under 2014 rekordnivåer både vad gäller bostäder och anläggningar. Antalet igångsatta bostäder nådde upp till 13 100 under 2014, ett antal som skulle kunna vara ännu större med tanke på den ökande folkmängden i länet.

Anläggningsbyggandet nådde också höga nivåer med Citybanan i full produktion och invigningen av Norra Länken i november, cirka ett år tidigare än beräknat och till en lägre kostnad.

Och så blev det nästan strejk Sent på kvällen den 31 mars blev det klart att den strejk som Byggnads varslat om inte utlöstes. Det var efter långdragna förhandlingar mellan Sveriges Byggindustrier och Byggnads som man slutligen enades om ett huvudentreprenörsansvar för medlemsföretagen i Sveriges Byggindustrier. Bakgrunden var att Byggnads ville införa ett solidaransvar. Det skulle innebära att olika företag i ett projekt tar på sig varandras betalningsansvar. I stället kom man överens om ett huvudentreprenörsansvar som innebär att huvudentreprenören, det vill säga den första arbetsgivaren som är bunden av Byggavtalet under byggherren, ansvarar för att hålla reda på vilka entreprenörer som finns på arbetsplatsen. Vidare är underentreprenörer som i sin tur anlitar andra underentreprenörer skyldiga att rapportera detta till huvudentreprenören. Åldermannen tar emot årets ROT-pris

Carl-Gustav Ståhlberg, styrelseledamot Blomsterfonden, och Ulf Thörnevik, vd Blomsterfonden. Foto: Michael Folmer 11

Stockholms Byggmästareförenings ROT-pris är ett årligt pris som tillkommit för att främja ombyggande i Stockholm. Priset har deltats ut i 23 år och ges till den beställare, byggentreprenör och arkitekt som bäst tillvaratagit en byggnads särdrag och kvaliteter.

Det blev ombyggnaden av Blomsterfondens seniorbostäder Kv Julpsalmen 4 i Älvsjö som tilldelades ROT-priset 2014. Embetets ålderman Carl-Gustav Ståhlberg, styrelseledamot i Blomsterfonden, tog emot den traditionsenliga tegelstenen tillsammans med fondens vd Ulf Thörnevik vid prisutdelningen i Kulturhuset.

Juryn, med Anna-Greta Leijon i spetsen, lyfte fram att ”gruppen bakom projektet på ett innovativt sätt, med enkla medel och till rimliga kostnader skapat funktionsduglighet och trivsamhet för de boende”.

Foto: Ivan Da Silva.

Ett jubileumsår Den 17 juni var det 125 år sedan Stockholms Byggmästareförening bildades av några av de på den tiden tongivande byggmästarna i Stockholm. Verksamheten under

12

detta dryga århundrade har haft olika fokus, från att ha varit en renodlad arbetsgivarorganisation till att idag vara en organisation som tillsammans med Sveriges Byggindustrier driver både bransch- och arbetsgivarfrågor för bygg- och anläggningsföretagen i Stockholmsområdet.

En förening som varit verksam i byggarnas tjänst under 125 år var något som medlemmarna gärna ville fira. En lämplig lokal för jubileumsfesten var Cirkus på Djurgården – en byggnad bara tre år yngre än föreningen, ritad av arkitekten Ernst Haegglund, som även var verksam som byggmästare och ledamot av Murmestare Embetet (Mästare 176).

Föreningens historia dokumenterades också decennium för decennium och presenterades månadsvis under jubileumsåret på föreningens webbplats. Parallellt med föreningens utveckling belystes även byggandets utveckling i Stockholm och andra viktiga händelser runtom i världen.

13

Frithiof Dahl – den seglande byggmästaren Av Andreas Pemer Du går genom staden, du kommer fram till ett hus, du ser en vacker fasad. Du går i Lärkstaden och ser en segelbåt seglande på ett stormande hav inhuggen i stenen vid porten till huset på Baldersgatan 3. På andra sidan porten är ett fyrtorn inmejslat. Vem valde att hugga in detta i stenen? Vem levde här, murade muren och vem ledde arbetet i de rum som nu sedan länge är förändrade, ommålade och nu andra människors hem?

Varje hus är en berättelse. Denna berättelse är Frithiof Dahls.

Carl Frithiof Dahl Carl Frithiof Dahl föddes den 27 juli 1869 i Ekeberga socken, Kronobergs län, Småland. Fadern var murare och flyttade med Frithiof och hans tre bröder till Sundbyberg, Stockholm. 1871, 3 år gammal, stod Frithiof i staden där han senare skulle leva och uppföra så många hus (Atmer). 1887 inledde Frithiof sin utbildning på Byggnadsyrkesskolan, också kallad Bysan, och examinerades 1890. Efter avgångsexamen praktiserade han en kort tid på arkitektkontor innan han startade egen verksamhet som byggmästare 1897. Han arbetade en tid tillsammans med byggmästaren Alfred Johansson i firman Dahl & Johansson. Sin första större uppgift fick han i Värtagasverket. 1898 blev Frithiof medlem i Byggmästareföreningen. Från 1899 inledde Frithiof sin bana på egen hand och kom med tiden att bli en av Stockholms stora byggmästare och uppföra några av stadens mest ikoniska byggnader, som till exempel Stadshuset och Dramaten, men även prins Wilhelms och prins Carls palatsliknande villor på Djurgården, samt ett flertal bostadshus på malmarna, en automobilfabrik med mera.

Var, när och hur Frithiof och Olga Pedersen träffades första gången vet undertecknad inget om, men den 7/1 1899 annonserar de två sin förlovning i Svenska Dagbladet. Olga Pedersen kom från Köpenhamn. Den 10 oktober samma år vigdes de två i Köpenhamn. Den 8 juni 1901 fick de en son. Den 8 december 1905 kom en gosse till världen. Den 3 maj 1915 föddes ännu en son på Stockholms privata förlossningshem. Olgas bror Hugo V. Pedersen var ”artist”. I en liten annons i DN den 23 september bjuder han in till en utställning av tavlor på Baldersgatan 3, där Frithiof och Olga då bodde. ”De för Orienten speciellt intresserade vänder jag mig på detta sätt för att inbjuda till en liten utställning av tavlor med bl. a. intressanta Indiska motiv, som jag under mitt besök här öppnat hos min syster, fru Frithiof Dahl, 14

Byggmästare Frithiof Dahl, 1869-1952. Målningen finns i Murmestare Embetets lokaler i Gamla stan. Foto: Jerker Wallin.

Baldersg. 3. Tiden 24 Sept. till 1 Okt. kl 12–3. Hugo V. Pedersen, Artist, Köpenhamn.” skrev han i Dagens Nyheter. (DN 1923-09-23) Frithiof hade vid den här tiden flera stora byggen bakom sig och Stadshusets invigning låg endast någon månad bakåt i tiden.

Listan på de befattningar Frithiof hade inom olika organisationer och föreningar genom åren är lång. Han var suppleant 1902–1904 och från 1905 ledamot i styrelsen 15

för Stockholms Byggmästareförening, för att sedan bli dess ordförande 1909–1923.

Han blev vald till ordförande efter avgående byggmästaren N.J. Bengtsson 1909.

Frithiof avgick som ordförande i Stockholms Byggmästareförening 1924 och efterträddes av Ingenjör A. Nordström. Frithiof blev föreningens första hedersledamot efter sin avgång. Han var också aktiv i Centrala Arbetsgivareförbundet 1905–1918 och vice ordförande i Svenska Byggnadsindustriförbundet 1919–1923. Han var ledamot av styrelsen för Stockholms Byggm. Öms. Olycksfallsförsäkringskassa 1904, och sedan ordförande för densamma 1919–1944. Frithiof blev ledamot av Murmestare Embetet 1906, senare ledamot av styrelsen och ålderman inom Murmestare Embetet från 1951.

I SvD den 17 oktober 1942 beskrivs Murmästare Embetets sammankomst: ”Och här öppnas fortfarande inte ett styrelsesammanträde utan att skattmästaren, ingenjör Frithiof Dahl, går laget runt för understödsfonden med en annan klenod, den sirligt graverade sparbössan av koppar, ‘fattigbössan’ från 1770, med sin ’lyckopenning’ från samma tid.”

Byggnadsföreningens och Stockholms Byggmästareförenings sammanträden beskrevs regelbundet i pressen. Ofta skrevs också vilken restaurang sällskapet åt på efteråt. År 1905 firade Byggnadsföreningen sin 57:e högtidsdag på restaurang Riche. Frithiof var då vald som revisor. År 1915 fyllde Stockholms Byggmästareförening 25 år. Frithiof var nu ordförande. En jubileumsskrift gavs då ut vilken redigerades av en kommitté med bland annat Frithiof Dahl.

Frithiof var också vice ordförande i Centrala arbetsgivareförbundet. 1917 deltog han i förhandlingarna i byggnadskonflikten som en av representanterna för arbetsgivarna mot fackförbunden.

Vidare var han ledamot i styrelsen för förvaltning av sjukhus som S:t Göran, Maria, Katarina, Sabbatsberg, Provisoriska, Söderby, Långbro och Södra barnbördshuset 1921.

Frithiof belönades med ett flertal medaljer: Riddare av Vasaorden 1906 och Nordstjärneorden 1923. Dessutom seglarmedaljer: Kungliga Svenska Segelsällskapet, silver. Svenska Segel-Sällskapets Beskyddare, guld. Stockholms Yacht-Klubb, för utmärkt förtjänst i förgyllt silver.

Utanför alla dessa uppdrag var dessutom Frithiof känd inom seglarvärlden, medlem i KSSS och en av stiftarna av Stockholms Yachtklubb. Han seglade under alla år och var en av pionjärerna i cykelsporten och även ryttare och skidlöpare i sin ungdom. 1893 var han anmäld till ”Mälaren rundt” på sträckan Köping–Enköping tillsammans med en Carl Johansson för Stockholms bicycleklubb (Aftonbladet 1893 16/6). Frithiof verkar även ha närt ett jaktintresse. I SvD den fjärde november 1925 beskrivs en jaktsamling då Hubertusdagen högtidlighölls, där Frithiof deltagit tillsammans med friherrar, grevar och överstelöjtnanter. Det skrivs att Frithiof den dagen ”lär inregistrera sin tioende oavbrutna jaktsäsong.”

I början av 30-talet drog han sig tillbaka från byggandet.

16

Olga Dahl avled på Sophiahemmet 1945, 69 år gammal. Frithiof var ensam kvar med sin familj, tre söner: ingenjör Ragnar Dahl, bibliotekarien Folke Dahl och kandidat Yngve Dahl, och barnbarn (DN 1945-12-23).

Den 22 augusti 1952 dog Frithiof Dahl i Stockholm, 26 dagar efter sin 83:e födelsedag och jordfästes fredagen den 29 augusti 1952 i Norra Krematoriet. (SvD 1952-08-24) Frithiof Dahl var vittne till och del i en omvälvande tid då Stockholm förändrades snabbare än kanske någonsin tidigare. Världskrig, rösträtt, arbetarrörelsens framväxt. Han var delaktig i tillblivelsen av de stora byggnadsverken under denna tid, för att sedan se funkisen inta scenen, och till och med hinna se de första förberedelserna för Norrmalmsregleringen.

Frithiof, staden och tiden han verkade i Sekelsskiftesstaden Frithiof anlände till var en stad med träkåkar, hästar och vagnar.

Men Stockholm förändrades snabbt. Gatunätet utvidgades ständigt och industrialismen gjorde intåg med moderniteter som elektricitet. Industrier växte upp inom stadens gränser vilket lockade till sig människor i jakt på arbete. Kanske var Frithiofs far en av dessa. Från 1900 till 1910 ökade antalet mantalsskrivna med 50 000, från 300 000 till 350 000.

Byggmästarna under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal arbetade i små företag.

Ofta fanns släktband mellan de få anställda, likt Frithiofs arbete nära brodern Victor.

Det var ett företagande byggt på goda relationer med de inblandade i byggnadsprocessen, som beställare, finansiärer och arkitekter. (Gullberg) Byggandet skedde hantverksmässigt, byggplatsen var fylld av timmermän, murare, snickare och hantlangare. Murat tegel var huvudingrediens och fick inte frysa, verksamheten var därför på sparlåga under vinterhalvåret. Snickare kunde fortsätta medan huset torkade under vintern och fasadputs kunde utföras på våren.

Från 1888 krävdes legitimering från Byggnadsnämnden för att få utöva yrket byggmästare. Byggnadsyrkesskolan, även kallad ”Bysan”, var platsen där en byggmästare kunde få kvalifikationer som krävdes (Gullberg), det vill säga en byggnadsteknisk examen (Rudberg). Skolan hade växt fram ur Nils Månsson Mandelgrens ritskola, som senare blev Konstfack. Utbildningen omfattade tre årskurser med 25 elever per läsår. Många elever var hantverkare – snickare, murare – som ville bli byggmästare. Undervisning bedrevs i 16 ämnen bland annat ornamentik, byggnadskonstruktion, byggnadsformlära, kemi och fysik. Skolan gav också utbildning i ritteknik (Rudberg). Kravet på utbildning infördes då byggmästarna som grupp fått dåligt rykte eftersom vem som helst med tillräckligt med pengar kunde anta rollen som byggmästare, med varierande resultat och kvalité. Många kom från landsorten för att försöka sig på yrket.

Här gick alltså Frithiof och han kunde efter examen kalla sig ingenjör och etablera sig som byggmästare.

17

1900-tal Tidigt 1900 tal var en omvälvande tid i ständigt växlande konjunktur. Arbetarna krävde allmän rösträtt och gick ut i strejker. Men bostadsbyggandet slog rekord 1900–1913. År 1907 byggdes flest hus på malmarna, 239 stycken, men året därpå drabbades byggandet av kris och byggtakten sjönk betydligt. (Gullberg) Arbetarna var missnöjda. 1909 blev det en landsomfattande strejk, storstrejken.

1905 gjorde Frithiof gemensam sak med andra affärsmän och industriidkare och propagerade i annonser i tidningarna mot införande av allmän rösträtt. Majoritetsval skulle enligt de undertecknande ”beröfva målsmännen för handel och industri all möjlighet att göra sina intressen gällande vid riksdagsmannaval i Stockholm.” En man som kunde arbeta för det ”proportionella valsättet” behövdes ansåg de, och stödde därför Doktor Karl Hildebrand då denna ställde upp för val och uppmanande valmännen i fjärde valkretsen att lägga sina röster på honom. Frithiof visade tillsammans med flera andra också 1908 sitt stöd för Hildebrand i liknande undertecknande annonser.

Arbetarbefolkningen bodde trångt och det var vanligt med inneboende. Höga hyror gjorde lägenheterna svåråtkomliga för någon med ont om pengar. Byggandet på denna tid skedde på privata initiativ. Byggherre och byggmästare kunde ofta vara samma person. Kommunen hade ett litet ansvar, men såg till att byggnadsstadgan följdes. Tiden Frithiof verkade i var alltså en tid som dominerades av privata byggherrar och byggmästare. I stadens utkanter flockades fabrikerna och där byggdes bostäder för arbetare. In mot centrum av staden byggdes de mer exklusiva bostadshusen.

Stilideal under tidigt 1900-tal var jugend och senare nationalromantik. Välvande former inspirerade av natur och djur och växter. Frithiofs tidiga hus får anses vara jugend om vi bortser från Kungsholmsgatans mer originella fasad. Exempel är Kronobergsgatan 5, Vasagatan 24 och framförallt Dramaten som invigdes 1908. Senare växte nationalromantiken fram som en reaktion på jugendstilen. Tegel, granit och trä föredrogs och hantverksskicklighet var viktigt. Detta kan ses i andra av Frithiofs senare hus, som till exempel Baldersgatan 3 från 1909 i Lärkstaden där Frithiof och andra byggmästare fyllde Hallmans nya organiska plan med stadsvillor.

1910-tal Världskriget bröt ut 1914, samma år som Frithiof Dahl kontrakterades till bygget av Stadshuset. De följande åren var en tid av kriser, politiska strider, demonstrationer och hungerkravaller. Ransonering och matbrist präglade tiden. Tretusen invånare i Stockholm avled i spanska sjukan. 400 000 människor bodde nu i staden. Regeringen beslöt att ingripa mot de fria marknadskrafterna. Man införde bland annat hyrestegringslagen 1917. Samtidigt gavs statligt stöd till visst bostadsbyggande. Nödbostäder byggdes. Bostadsbyggandet drabbades hårt under kriget. Det var svårt att låna pengar och tillgången på material osäker. Under denna period var Frithiof engagerad i Stadshusbygget. De stigande byggmaterialpriserna drabbade också detta bygge.

18

Betongen gjorde nu intåg som ett alternativt byggnadsmaterial. Byggarbetsplatserna rationaliserades med olika tekniska hjälpmedel. Större företag växte fram då maskiner och omfattande organisation behövdes. (Gullberg).

Detta skedde mitt under Frithiof Dahls glansperiod fram till 1920-talet. Han var verksam samtidigt som stora byggfirmor som Contractor och Kreuger & Toll.

Byggherrarna var ofta privata men kunde också vara stora institutioner. Exempel är Centralposten, Centralbadet och Dramaten med flera.

Vissa byggmästare var mer uppmärksammade än andra. De samarbetade med kända arkitekter och byggde hus som väckte genklang. Frithiof Dahl var en av dem.

Han samarbetade bland annat med Folke Zettervall om flera hus. Det var ett nära samarbete. Gemensamma rutiner arbetades ut och fördes vidare från bygge till bygge. Denna struktur fortgick fram till efter andra världskriget. (Rudberg) Stockholm erbjöd mötesplatser och forum där arkitekter och byggmästare kunde ses och samspråka och utbyta tankar och erfarenheter. Stockholms Byggnadsförening var en, grundad 1848. Byggmästarna hade också egna organisationer som Murmestare Embetet och Stockholms Byggmästareförening. Utbildningen, Bysan, var också en mötesplats. Men också luncher och middagar fungerade som knutpunkter. Populära mötesplatser var Carlton Hotell på Kungsgatan, restaurang Metropol, Konstnärsbaren, Rosenbad och Sturehof. (Rudberg) Vi vet inte med säkerhet om Frithiof tillhörde detta klientel men han var i högsta grad delaktig i de olika föreningarna.

Stockholms Kooperativa Bostadsförening hade bildats 1916 som en reaktion på de dåliga boendeförhållandena.

Nationalromantik var nu ideal. Stadshuset var en inspirationskälla. Stadshusbygget blev mycket omskrivet i pressen och det satte spår i det fortsatta byggandet.

Mörkbränt tegel. Portar prydda med stenhuggerier. Exempel finns i Frithiofs hus, till exempel Baldersgatan 3, Erik Dahlbergsallén 13, Ulrikagatan 15. Frithiof Dahl var nu i sitt esse, på toppen i byggvärlden, mitt i ett av stadens mest dramatiska skeenden.

Bankerna byggde palats i Stockholms centrala delar. Bland annat vid Kungsträdgården där Frithiof deltog i arbetet med huset mot Wahrendorffsgatan.

Frithiof Dahl blev kallad som sakkunnig tillsammans med fyra andra av civilministern i regeringen 1916 för att utreda ”lämpliga åtgärder i syfte att bereda byggnadsverksamheten tillgång på byggnadsmaterial till skäliga pris.” Tillgången på bostadslägenheter var dålig i Sverige. Civilministern oroade sig för ”Stagnation i byggnadsverksamheten” på grund av ”dåliga förhållanden på penningmarknaden” och ”byggkostnadernas stegring”, allvarlig bostadsbrist hotade. (Aftonbladet 1916-03-29) Denna kommitté kallades Byggnadsmaterialkommisionen och i början av maj 1916 lämnade de fem sitt betänkande till civilministern. De föreslog en exportavgift på trävaror och kompensationsavgift efter ”det enligt lagen om skogsaccis taxerade skogsvärdet”. De ansåg trävarukonjunkturen god och att det därför var rättvist att träexportörerna fick bära sin del av bördan. Detta beräknades ge 2 miljoner per år 19

i intäkter och dessa kunde tillgodogöras byggnadsindustrin och ge billigare pris på trä till smålägenheter. Även järnindustrin föreslogs avlägga exportavgift, en krona per ton,vilket skulle ge en halv miljon kronor. Tyskt järn var billigare än svenskt varför det borde användas ansåg kommissionen. En ” tullrestitution” för sådant från utrikes ort infördt järn, som användes till husbyggnadsarbeten” föreslogs.

I december 1917 bildade Frithiof Dahl och byggmästaren A.E Magnusson en deputation som framställde byggnadsverksamhetens svåra läge i en uppvaktning för civilministern. De skyhöga materialpriserna krävde att byggherren nu tog ut dubbelt så höga hyror och eftersom det var ohållbart krävde byggverksamheten lägre materialpriser. De hade själva inget förslag på åtgärd men däremot en förhoppning om att en lösning skulle kunna nås, annars befarade de att bostadsproduktionen skulle avstanna (SvD 1917-12-10).

1919 inrättade regeringen ett Arbetsråd, vars uppgift var att ”handlägga frågor om normalarbetsdagen”. Detta som ett led i genomförandet av åttatimmarsdagen.

Sju ledamöter skulle utses – två från arbetarnas sida, två från arbetsgivarna, samt övriga bland dem som varken företrädde den ena eller andra sida. Rådet bestod av representanter för arbetsgivare och arbetsorganisationer. Dess ledamöter utsågs i slutet av oktober 1919 och Frithiof Dahl blev vald som suppleant för arbetsgivarnas representanter i rådet. Ordförande var generaldirektören och chefen för socialstyrelsen Henning Elmquist. Åttatimmarslagen antogs på försök fram till 1923.

1920-tal 1920-talet kom med ett mer klassicistiskt stilideal, som också kan anas i de hus Frithiof Dahl byggt under denna tid, till exempel Hornsgatan 54 och Kungsgatan 50. När kristidens restriktioner slopades ökade bostadsbyggandet kraftigt. De stora bostadsområdena Röda Bergen, Atlas, Eriksbergshöjden, Helgalunden och Breitenfeldsgatan uppfördes. Frithiof verkar dock ha lämnat bostadsproduktionen.

Hans 20-tal bestod av affärslokaler, PUB Hötorget–Drottninggatan, PUB Hornsgatan, Kungsgatan 50 och färdigställandet av Stadshuset. Under denna tid gjorde han också en del tillbyggnader och ombyggnader av befintliga hus på Östermalm och Norrmalm.

De nya stora byggherrarna SKB (1916) och HSB (1923) hade nu gjort entré och byggde bostäder. Frithiof tog aldrig del i deras projekt. HSB växte snart och blev en av de största byggherrarna inriktade på bostadshus i Stockholm.

I januari 1920 strejkade arbetarna på tre byggplatser i Stockholm. Vid ett bygge i Värtan krävde arbetarna 2 kr och 25 öre i timlön och gick i strejk när de fick nej.

Samtidigt inleddes förhandlingar om ett nytt avtal inom byggnadsindustrin. Kompensation för åttatimmarsdagen och arbetsindelningen diskuterades. Frithiof Dahl, blev intervjuad i Dagens Nyheter, och kommenterade det hela. Enligt honom var kafferasten ”den ömmaste punkten” för arbetarna och viktigare för dem än ”frågor om timlöner och ackordspris”. Åttatimmarsdagen hade inte varit aktuell på hans bygge då arbetarna endast arbetade ca 7 till 7,5 timmar under vintern. Någon gång hade ar20

betet varat 8,5 timmar, men då under ljus bekostat av arbetsgivaren. Frithiof berättar för DN att murarna däremot ville förkorta arbetsveckan från 48 timmar till 46.

Frithiof var under denna tid aktiv styrelseledamot i olika aktiebolag. Redan 1897 blev han omvald styrelseledamot i Solstads grufveaktiebolag (SvD 1897-04-26). År 1921 var han en av stiftarna för aktiebolaget för återupptagande av drift av Rute cementfabrik på Gotland, som lovade hög kvalitet till lågt pris. I Aktiebolaget Vallevikens cementfabrik blev han således vid bolagsstämma vald till styrelseledamot.

Bolaget skulle driva Rutefabriken. Tillverkningen av billig cement var tänkt att göra importen från utlandet onödig.

Aktiebolaget Kiselgur bildades för att exploatera en stor kiselgurfyndighet i Jällasjöns botten. Kiselguren var av en sådan kvalité att den var ett perfekt råmaterial för pressning av fasta plattor för beklädnad av väggar, golv och tak. Fyndigheten ansågs stor nog att förse hela Norden. En metod utvecklades för att maskinellt framställa plattor. Detta patent plus fyndigheten övertogs av det nybildade bolaget vars grundare tillhörde byggeliten, däribland Skånska Cementgjuteriet och Hector & Co. Frithiof Dahl var knuten till bolaget för att representera sakkunskapen tillsammans med de nämnda företagen. Man hade drömmar om tillverkning av upp till en miljon kvadratmeter om året. Tron var att detta material skulle lätta krisen orsakad av dyra byggmaterial och sänka byggkostnaderna och byggtiden. Putsning av väggar och tak var ej längre nödvändigt med detta fukttåliga och plana material. Inflyttning kunde ske utan ”föregående uttorkning”, vilket skulle lösa, eller i varje fall underlätta bostadsfrågan, ansåg man. (SvD 1923-04-18) I en annons i pressen bjöd Svenska Aktiebolaget Kiselgurplattor med Frithiof som en av undertecknande stiftare, in till Aktieteckning i juli 1923. Teckningslistor fanns bland annat på Frithiofs kontor. En preferensaktie kostade 100 kronor och skulle ge 6 procents årlig utdelning. ”Bolagets aktiekapital skall utgöra minst 250 000 kronor och högst 750 000 kronor.”, hette det. Stiftarna hade redan tecknat stamaktier och preferensaktier för sammanlagt 160 000 kronor. I juli 1923 var industrin redo att börja tillverkning.

I mars 1922 utsågs Frithiof Dahl av regeringen till ledamot av Arbetslöshetskommissionen.

Frithiof stod utanför funktionalismen, det enda undantaget är affärshuset på Drottninggatan byggt åt P.U. Bergström 1928–1930. De nya stora bostadsområden i funkisstil likt Fredhäll och Kristineberg kan sägas stå i motsats till den stil som kännetecknade Frithiof Dahls byggen. Här stod de stora släta husen strikt uppställda i en öppen plan. Funktionen ställdes framför formen och något av industrins massproduktion präglade byggena. Här fanns ingen plats för saga, eller romantik och utsmyckningar, något som tycks rimma illa med Frithiofs tidigare byggen. Inga inhuggna fyrar och segelbåtar på stormiga hav. Inga borglika fasader och tunga portar.

Ingen enskild hantverkares uppvisning. Det skulle vara släta fasader, stålarmerad betong och absolut inget synligt tegel. Det fanns dock anitfunkis-reaktioner som så småningom tog sig uttryck. (Gullberg, Rudberg) 21

1930-tal Återigen var det kris och bostadsnöd. Kreugerkraschen följde 1932. Påverkades Frithiof av denna krasch? Eller hade han redan avslutat sin gärning? Socialdemokratin som satt vid makten anammade funktionalismens idéer. Den bostadssociala utredningen visade att bra och billiga bostäder behövdes, och det fort. Statliga bostadslån inrättades, insatser gjordes för egna hem och barnrikehus och en återhämtning följde. Åren efter 1934 blev 25 000 lägenheter i smalhus byggda (Gullberg).

Det kommunala stödet ökade. En marknad vitt skild från den Frithiof en gång var verksam i växte fram. Trafiken tog mer plats, broar och infrastruktur byggdes. Slussen stod klar 1935. En ny stadsplanelag tog kraft vilken berörde alla nya områden och reglerade byggena i detalj. Norr Mälarstrand växte fram och här skulle man kunna tänka sig att finna ett Frithiof-hus, men nej. Hus i city byggdes i funktionalistisk anda till exempel Esseltehuset och Thulehuset. De allmännyttiga bostadsbolagen tog över bostadsbyggandet mer och mer. AB Stockholmshem och AB Familjebostäder bildades. HSB:s verksamhet hade vuxit sig stark och hade nu eget arkitektkontor med Sven Wallander i spetsen.

Den 17 juni 1939 firade Byggmästareföreningen 50 år med bankett i Stadshuset.

Trehundra personer var på plats. Jussi Björling sjöng och Frithiof Dahl, nu hedersledamot, tackade styrelsen för deras arbete. (DN 1939 18 juni) Vid tiden för 50 års-jubileet intervjuades Frithiof i Svenska Dagbladet och såg då tillbaka på tiden som varit. Han hade nu varit medlem i fyrtiotvå år och ordförande i femton. Frithiof berättade: – När nutidens byggkarlar hugga i ordentligt, så nå de bättre resultat än vad deras föregångare gjorde på 1890-talet.

– I korta drag kan man säga, att utvecklingen inom byggnadsverksamheten väl följt med utvecklingen i övrigt. Det är ej byggmästarnas fel att storleken på rummen dragits ner så eftertyckligt – ett ordinärt boningsrum höll för fyrtioett år sen 66 kubikmeter. Nu är siffrorna 33 1/2, alltså mindre än hälften. Murarlönen var 1890 omkring 40 öre i timmen, nu är den 1:70 i timmen och blir lätt 3 kr. i timmen. Allt annat har blivit dyrt i samma stigande skala, icke minst tomterna. När jag byggde mitt första bostadshus på 1890-talet var kostnaden per eldstad 2000 kr. Nu är taxan 6000 kr.

– Jag var utsatt för en av de första byggnadsarbetarstrejkerna. Det var på Söder och orsaken så pass ovanlig att den kan förtjäna att komma i tryck. Murarna knorrade därför att de fingo vänta på tegel och att teglet inte kom berodde på att kärrorna sjönko ner till naven i Åsögatans dy. Men arbetarnas ombudsman ogillade strejkskälet. Här har högre hand ingripit och då får vi ge oss, sade han. Murarna voro redan då yrkesskickligt folk och redan då kom de från Dalarna, vanligen på våren, ty det kunde aldrig komma i fråga att man murade vintertid. Då frös bruket och därmed var den saken förstörd.

– Värmeledningen mottogs inte med översvallande glädje av stockholmarna.

Man höll hårdnackat på att luften blev torr och dålig. I varje fall skulle det vara kakelugn i sovrummet.

22

– När jag 1886–87 praktiserade de föreskrivna sex månaderna som murarlärling fick jag börja med ett hus på Söder, där man redan hunnit till takritsen. Tegelbärarna sågo genast att här var en gröngöling som skulle krympas som det hette. Där stod jag med mitt förskinn av älghud och tvangs plocka fram slantar till brännvin, medan karlarna bildade spjutgård med vassa murjärn. Senare arbetade jag på Karolinska institutets nybyggnad tillsammans med Knut Tengdahl, som då ännu inte hade någon tanke på att sluta som hustomte på tomten bredvid. Jag hade ju inte heller en tanke på att få bygga något stadshus just på den tomten så man ser vad ödet lirkar ihop åt en. Och så kan jag väl sluta med en erinran om hur utvecklingen gått fram på fackföreningskanten. Det första avtalet mellan byggmästarföreningen och arbetarna rymdes på ett vanligt brevpapper och gällde alla facken. Nu ha vi hunnit fram till en tjock bok.” (SvD 1939-06-09) På 40-talet föddes debatten om nedre Norrmalm och 1946 fastställdes stadsplanen ”City 1946” där Sveaplatsen, Sergels Torg och de fem höghusen drömdes fram.

Tunnelbanans nät växte. En generalplan för Stor-Stockholm stod klar 1952. Frithiof dog vid tiden för denna brytpunkt. Kvar stod då fortfarande hörnhuset vid Vasa­ gatan 24. Rivningsvågen i city hade precis inletts.

Frithiof Dahl, var är du idag?

Idag ger en googlesökning få svar om vem Frithiof Dahl var och namnet på den som arbetat med några av Stockholms mest välkända byggnader verkar okänt. Det går att läsa hela böcker om Stadshuset utan att någonstans möta hans namn. Det går att läsa informationsplaketter på hans hus utan att se Frithiof Dahl nämnas.

Men många av husen står kvar. Varje stadsdel bär spår av Frithiof Dahls verksamhet och stadens människor rör sig i och tillsammans med hans hus – från Kungsholmens joggande barnvagnsföräldrar, till kaffedrickarna i Vasastan, via Östermalms pälsdamer till Södermalms hipsters. Bostadsspekulanterna går genom någon av Dahls lägenheter, inspekterande den och varandra, förberedande taktik inför budgivningen. Frithiof har lämnat husen ifrån sig. Människor lever sina liv inom de väggar han reste. Bär matkassarna uppför den trappa han en gång vördsamt bad Byggnadsnämnden att besiktiga. Varje dag kommer en ny grupp turister eller nyfikna stadsbor och fotograferar Stadshuset och utsikten från borggården, och kanske står de på platsen där Frithiof en gång hade sitt kontor.

Kungl. Maj:t´s nådiga resolution Stadsbyggnadsexpeditonens bygglovsarkiv ger en inblick i byggandet av husen.

Många brev är bevarade där Frithiof med sirlig handstil ”vördsamt anhåller” om tillstånd att uppföra nybyggnader, eller använda ett visst material eller ansöker om besiktningar. Många av breven verkar vara undertecknade i Frithiofs namn men genom en medarbetare som plitat dit sina initialer strax under byggmästarens namn. Det första som slår en vid läsningen av dessa brev är det artiga språket med vändningar som ”anhåller vördsamt” osv. Det högtidliga språket når sin pik i de resolutioner som är utfärdade av Kungl. Maj:t där ”nådigt” tillstånd ges på ”underdåniga” ansökningar.

23

Proceduren inleds med en inskickad beskrivning av det tänkta nybyggda huset ofta undertecknat av byggherren. I beskrivningen anges material i källare och grundmur, bjälklag och så vidare. Här kan också tänkt byggmästare anges. En rad anhållningar om tillstånd följer, allt från nybyggnad till olika detaljer i bygget. På detta följer en lika lång rad av anhållningar om besiktning – från grundbotten, till bjälklag, till slutbesiktning. Ritningar är ofta bevarade. Frithiof ritade ibland själv våningsplan och husens stommar. Fasaderna är däremot signerade av anlitade arkitekter, inte sällan Folke Zettervall. Till vissa hus finns också balkberäkningarna bevarade. Ibland kan Frithiofs autograf läsas vid slutet av dessa.

De bevarade dokumenten till bostadshusen på Södermalm ger en mer knapphändig information. Namnet ”C.F. Dahl” dyker upp, men aldrig förnamnet ”Frithiof”. I dokumentationen från andra hus, som till exempel dem i Lärkstaden, eller Strandvägen 63, eller Karlbergsvägen 44, går Frithiofs hela namn att finna från inledande beskrivning till slutbesiktning. Vi får utgå ifrån att det bara fanns en byggmästare verksam vid denna period i Stockholm med initialerna C.F. Dahl, som i Carl Frithiof Dahl.

Här följer en översikt över de hus som Frithiof Dahl har uppfört eller vars tillblivelse han har varit delaktig i.

Kungsholmsgatan 42–54, Celsiusgatan 2, Wargentinsgatan 1, 1899–1901 Smultronet 3 Arkitekt: Folke Zettervall. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Statens Järn­ vägars Enke- o Pupillkassa.

Stort bostadshus byggt för SJ:s arbetare. Lång fasad mot Kungsholmsgatan och polishuset. Folke Zettervall har ritat det säregna huset med ”engelskinspirerad fasad” (Stockholms Byggnader). Antagligen Frithiof Dahls och Folke Zettervalls första arbete tillsammans.

Frithiof Dahl blir tillkännagiven som byggmästare den 30 januari 1900. Frithiof anhöll om bottenbesiktning 2 april 1900, och om slutbesiktning av grundläggning 31 juli 1900. Han anhåller om slutbesiktning av byggnaderna den 17 september 1901. Stadsarkitekt Kasper Salin intygar att nybyggnaden är fullständigt färdig, med några få invändningar, den 7 november 1901.

Fatbursgatan 31, 33, 35, 1900–1901 Färdknäppen 2 Arkitekt: Byggnadsfirma Dahl & Johansson. Byggmästare: Dahl & Johansson.

Byggherre: Stockholms stad.

Arbetarbostäder uppförda av staden. Från Dahls tidiga samarbete med Alfred Johansson. ”Tre identiska byggnader uppförda av staden för dess arbetare.” (RAA)

24

Kungsholmsgatan 42–54. Foto: Andreas Pemer.

25

Fatbursgatan 31–35. Foto: Andreas Pemer.

26

Kronobergsgatan 5, 1900–1901 Lavetten 9 f.d Hantverkaren 9,10 Arkitekt: A.O. Alrutz, FSK – Stockholms Stads Fastighetskontor. Byggmästare: Dahl & Johansson. Byggherre: Stockholms Stad.

Kronobergsgatan 5. Foto: Andreas Pemer.

27

En enkel slät jugendfasad med få men vackra utsmyckningar. I närheten av Kungsholmens brandstation och granne med Kronobergsparken. Även detta hus härrör från Dahls tidiga samarbete med Alfred Johansson.

Vasagatan 24, 1901–1903 Svanen Arkitekt: Erik Lallerstedt. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Stockholm– Westerås–Bergslagens Trafikaktiebolags Pensions- samt Enke- och Pupillkassa.

Illustration: Stockholms stadsbyggnadskontor.

28

I mörkret under Klarabergsbron lyser McDonalds gula skylt. Här stod tidigare hörnhuset Vasagatan–Klarabergsgatan i dåvarande kvarteret Svanen. I mars 1902 blev Frithiof Dahl antagen som entreprenör för vad som i tidningen kallades järnvägens ”blifande praktbyggnad” och ”Västeråsbanans nya palats” (SvD 1902-03-11), där han också omskrivs som den byggmästare som senast byggt SJ:s bostadshus vid Kungsholmsgatan. Samtidigt meddelades att bygget skulle vidta den 15 maj då Skånska Cementgjuteriets grund skulle vara klar. Vasagatan 24, med mjuka jugendformer som en slags pendang till Posthuset, stod klart 1904. (Kanske kan huset ses som en nyckel till varför Frithiof senare fick uppdraget att bygga Dramaten).

Byggherre var Stockholm–Westerås–Bergslagens Trafikaktiebolags Pensionssamt Enke- och Pupillkassa som skickade in sin anhållan om nybyggnad till Stockholms stads byggnadsnämnd den 3 december 1901. Arkitekt Erik Lallerstedt fick i uppdrag att utföra en ”privat byggnad med halft officiell karaktär.”

Grunden anlades av Skånska Cementgjuteriet och besiktigades utan anmärkning den 6 juli 1902.

Den 31 oktober 1902 anhåller Frithiof Dahl om tillstånd att uppföra husets huvudtrappa av betongkonstruktion efter ritningar av Skånska Cementgjuteriet.

Den 8 december 1902 anhåller Frithiof Dahl om efterbesiktning av nybyggnaden. Kasper Salin undertecknar besiktningsutlåtandet som bekräftar att huset nu till sin stomme är färdigbyggt.

Den 30 september 1903 skickar Frithiof Dahl sin anhållan om slutbesiktning av nybyggnaden på Vasagatan 24 till Stockholms Byggnadsnämnd. Inspektören som undertecknar besiktningen gjord i november hade inga anmärkningar annat än att ”trappan från ingången åt Vasagatan upp till huvudtrappans översta plan” var ”synnerligen brant” och att detta kunde leda till fall för den som klev ut ur hissen med målet att nå gatan.

Den 7 juli 1904 anhåller byggherren om besiktning av diverse kompletteringsarbeten. Besiktningen, som inte tycks ha funnit brister, undertecknas av Kasper Salin den 21 juli 1904.

Det ljusa huset, med bottenvåning och andra detaljer i kalksten, måste ha fångat många resenärers blickar när de nyanlända till Stockholm steg ut på Centralplan.

Torben Grut recenserade nybygget i tidskriften Arkitektur och Dekorativ Konst 1904. Han ansåg att större hänsyn borde ha tagits vid utformningen av huset för att bevara grannliggande Posthusets monumentalitet. Likaså var den ljusa färgen illa vald och något som ”otillbörligt” drog uppmärksamheten till denna privatbyggnad.

Men recensenten var i stort sätt nöjd med byggnaden som var ”vacker och med lugn värdighet komponerad för sitt ändamål.” ”Valet och behandlingen af materialet visa urskilling och takt.” Byggnaden var rikt utsmyckad med glacerat tegel och ornamentik med bladmotiv och lokomotiv-reliefer. Taket var täckt av skiffer ”försedd med kopparskoning”, vissa delar var kopparklädnaden var förgylld. ”Lallerstedt har lyckats skapa en lugn, graciös, enkel och i bästa mening modern putsarkitektur”, ansåg Grut. Kostnaden för bygget uppgavs till 350 000 kronor. Interiörerna fick också 29

beröm för materialval, färger och utförande. Grut ansåg att byggnaden var ”verkligt originell och i bästa mening modern.”

Sextio år senare lät det annorlunda. Då var huset hotat av rivning. Kvarteret Svanen stod i vägen för den planerade Klarabergsviadukten. Huset på Vasagatan 24 stod ännu kvar när den första delen av viadukten byggdes. I bottenvåningen huserade då restaurang Klarabergaren och Stadsmuseets fotograf Lennart af Petersén fångade stämningen i huset i en serie fotografier tagna 1960–1961: Ryggtavlan på en man i mörk trenchcoat i restaurangens matsal; en neonskylt med ordet ”bar” på en vit pelare bredvid serveringsdisken; fasadens ornamentik med blad och rökblåsande lokomotiv. Den 10 januari 1961 undertecknades anhållan om rivning av Vasagatan 24 som då, förutom restaurang, innehöll en verkstadslokal, kontorslokaler och två lägenheter. ”Rivningen är ett led i den s.k. Norrmalmsregleringen. Byggnaden är utrymd varför det är angeläget att utan dröjsmål få påbörja rivningsarbetet.” stod att läsa i anhållan. Stockholms Skönhetsråd hade inga invändningar. Ingenjör Anders Liss fick i uppdrag att genomföra rivningen.

Wollmar Yxkullsgatan, 1903–1905 Skarpskytten 12 Arkitekt: G.R. Ringström. Byggmästare: Frithiof Dahl, Alfred Johansson, m.fl.

Byggherre: Staden.

Husen är idag rivna. Den nya arbetsinrättningen beskrevs i Dagens Nyheter ­1904-05-01. Reportern tar spårvagnen ut mot Hornsgatans mest öde trakter där landskapet öppnar upp sig och ser där den nya inrättningen resa sig. ”Det verkar nästa som en hel liten stad.” Bygget omfattade ett flertal hus, med ”torn och tinnar” och hade planerats sedan sent 1800-tal. Efter många genomgångar antogs ett förslag 12 februari 1902 och stadsfullmäktige ”voterade en anslagssumma af 2,349,280 kronor till uppförandet” i kvarteret Skarpskytten. Den kuperade terrängen gjorde att man slopade tanken på ett stort komplex och istället byggde ett flertal mindre hus.

Där fanns bland annat logementsbyggnad, förvaltningsbyggnad, kyrka och verkstadsbyggnad. Anstalten var tänkt att rymma 1 425 ”hjon”. Skånska Cementgjuteriet göt alla grunder för en summa av 372,374 kronor. Frithiof Dahl hade entreprenaden för de två logementsbyggnaderna och förvaltningsbyggnaden, om 873,200 kronor. Entreprenaden för kyrkan, matsalar och förrådsrum hade Alfred Johansson (407,800 kronor). ”Förvaltningsbyggnaden flankeras på ömse sidor af en tornprydd logementsbyggnad i fyra våningar med tillhörande källarvåning.” skrev DN. Logementsbyggnaderna innehöll bland annat badavdelning, bastu, duschrum, och ”rakstuga, där hjonen kunna få sin yttre habitus vederbörligen uppsnyggad.”

Sommarhus Skarpövägen nr ?, 1904 Skarpö 1:146 Arkitekt: Erik Lallerstedt. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Frithiof Dahl.

30

Frithiof Dahls sommarvilla på Skarpö. Väggmålningar av Vicke Andrén. Vindflöjel på taket med initialerna F.D. Vaxholms kommun anger i sin inventering av villorna runt Skarpö Syrilus [sic] Johansson som arkitekt. Pihl Atmer tillskriver huset Lallerstedt i sin bok om Sommarnöjet i Skärgården.

Automobilfabrik, Augustendal, 1906 Frithiof ansvarade för återuppbyggnaden av fabriken efter det att den förstörts i en eldsvåda i december 1905. I januari började arbetet och maskinsalen som tidigare varit i ett plan försågs med en läktare, och utrymmet kunde ökas med 60 procent.

(SvD 1906-01-18) Arbetet skulle ske snabbt och man får anta Frithiof Dahl hade fullt upp då Dramatens och Byströmska villans arbeten pågick samtidigt. I maj 1906 kunde maskinerna i fabriken startas igen. Idag Nacka mässhall.

Dramaten, 1901–1908 Thalia 3 Arkitekt: Fredrik Lilljekvist. Byggmästare: Frihiof Dahl, AB Skånska Cementgjuteriet. Byggherre: Staden.

Dramaten. Foto: Andreas Pemer.

I slutet av maj 1904 antog teaterkonsortiet Frithiof Dahl som entreprenör för den nya Dramatiska teaterns murningsarbete. Frithiofs anbud var värt 612,000 kronor och konkurrerade med två andra. Huset beräknades stå under tak kommande sommar. (Göteborgs Aftonblad 1904-05-27) 31

Fredrik Liljekvist var redan anlitad som arkitekt och hade levererat ritningar. Det ansågs viktigt att arbetet utfördes av svenska arbetare och i svenskt material. Själva grundläggningen skapade problem då grunden bestod av berg som sluttade ner mot vattnet. Pålning krävdes. Skånska Cementgjuteriet göt grund i betong. Fasaden kläddes i ”det svenska material som närmast liknar marmor” och stenen levererades från bruk i Närke. Takkonstruktionen gjordes av Bergsunds verkstad och Motala verkstad. En drös entreprenörer, hantverkare och konstnärer hjälpte till med inredning, värmeledning, gas och vatten med mera. (DN 1908-02-18) Arbetet drog ut på tiden. ”När blir den nya Dramaten färdig?” frågade man sig i Aftonbladet den 9 september 1905. Konflikt i byggnadsfacket satte käppar i hjulen.

Tanken var att byggnaderna skulle fått tak till hösten 1905. I september saknade byggnaden fortfarande tak, en verkstadslockout på Bergsunds mekaniska verkstad, som skulle leverera takstolar i järn, satte stopp. ”Slutar ej denna konflikt snart, får vi täcka öfver bygget väl i vinter och se tiden an, yttrade byggmästaren härom dagen till en intervjuare.” skrev Aftonbladet. Vi får anta att det är Frithiofs röst vi hör. (Aftonbladet 1905-09-09) Att döma av vittnesmålet i Aftonbladet den 29 september samma år tycks det som att arbetet snart var ingång igen: ”När man kommer närmare intill den hvita fasaden och iakttager den nästan obehagligt svindlande höjd, hvartill byggnadsställningarnas benrangel nått upp, hejdar man sig. Och ser man så den ena stora järnbalken efter den andra hissas upp af de ängsliga arbetarna på murkrönet, tvärstannar man och är glad, att man endast är tillåten betrakta det hela på afstånd.

Genom benranglets refben ser man hvilket idogt arbete, som bedrifves därinne.

Och när man sedan tänker tillbaka på alla de år man tycker sig ha sett de där arbetarskarorna i färd med marmorblocken och alla balkarna till järnstommen, vaknar af sig själf den idéassociationen, att nu bör det hela ändå snart vara färdigt.”

I december 1906 var byggställningarna nertagna och stockholmarna kunde se det nya huset, dock saknades stora delar av utsmyckningen fortfarande. Fasadens marmorbeklädnad imponerade, inte minst priset för den – 500 000 kronor. Loggian och kolonner och trappor på framsidan saknades men skulle vara på plats till våren. Den nya teaterns utdragna byggtid och summorna för dess utsmyckning verkar ha varit en nagel i ögat för många. Dagens Nyheters reporter guidades av arbetschefen Lindahl genom arbetsplatsen, och passar på att dra flera poänger. ”Inom själva teatern är allt ännu ett kaos, men de omgifvande lokalerna te sig på ett sätt som åtminstone hvad de stora dragen beträffar överensstämmer med den bild man slutligen skall få.” skriver han. (DN 190612-14) Scenen var nu till stor del klar och loger och utrymmen vid sidan om den. Taket var på plats och klätt i koppar, mycket exklusivt, för ett pris av 70 000 kronor. Just byggets ekonomi och påkostade utsmyckningar är något som ständigt poängteras av den besökande reportern. Uppe på taket förvånas han över marmortäckta ytor som ändå inte kan ses från gatan. Kupolen var nu täckt av plåt och väntade på att ”beläggas med vitt tegel”. Bildhuggare arbetade för fullt, 12 ornamentsbildhuggare arbetade under Milles. ”I första radens foajé håller man på att sätta upp väggklädsel af Carraramarmor, men 32

om den fläckiga stenen blir så vacker som man kunde vänta sig för 50,000 kr. återstår att se.” fortsatte reportern och vidare: ”I vestibulen ser man ingenting, ty granitpelarna och de andra härligheterna ha omsorgsfullt inklädts i bräder för att ej skadas.” Källaren stod klar men värmen var inte installerad och man fick värma huset med ”koxgrytor”.

Efter att visningen skriver DN’s reporter: ”När man åter står ute i det fria, känner man sig mycket tillfredsställd med hvad man sett, men å andra sidan – något skall väl kunna göras när man haft fem år och lika många miljoner till sitt förfogande.”

Lindhal förklarade för pressen att historier om sättningar i huset var överdrivna.

Han förklarade att huset var byggt i två delar. Den östra delen, scenhuset, låg på berg, medan delen mot Nybroplan byggdes på pålar. För att förebygga sättningar lät man den delen av huset som vilade på gränsen mellan de två grundslagen stå utan mellanmurar och fönster i ett par år.

Viss oro ventilerades för att teatern inte skulle stå klar i tid. Söndagsnisse målade karikatyr över invigningen där murare och skådespelare samsades om scenen. (En man i hatt, kanske vår Frithiof? kommenderar-skriker ”Bruk Här!”)

Lördagen den 15 februari visade Liljekvist och Lindahl så äntligen insidan av den nya Dramaten för pressen. Teatern invigdes kvällen den 18 februari 1908.

Kungen hade tidigare tillsammans med bland annat prins Wilhelm fått en personlig visning av huset. Många kända författare var inbjudna till invigningen. Selma Lagerlöf, August Strindberg, Heidenstam kom inte men däremot Hjalmar Söderberg, Karlfeldt, Geijerstam med flera. Inbjudna var också konstnärer och skådespelare.

Allmänheten var inte välkommen. Bland annat Strindbergs Mäster Olof uppfördes.

Senare på natten vidtog en festbankett på Grand Hotel. Tal hölls. Häradshövding Holm tackade arkitekten Liljekvist, byggnadsarbetenas ledare överstelöjtnant Lindhal och byggmästaren Frithiof Dahl (Aftonbladet 1908-02-19). På invigningsdagen tilldelades Frithiof Dahl Vasaorden. (SvD 1908-02-19) Byströmska Villan, Prins Carls palats, 1906 Djurgårdsvägen 21.

Prins Carl och prinsessan Ingeborg hade under en tid sökt efter en bekvämare bostad då gamla arvfurstens palats vid Gustaf Adolfs torg började kännas ”rätt dyster och obekväm”. Prins Carl införskaffade Byströms villa. Den var tidigare uppförd av bildhuggaren Byström i italiensk marmor på beställning av Carl XIV. Nu stod villan inför renovering och ombyggnad efter ritningar av Theodor Boberg. Frithiof Dahl, då känd som Dramatens byggmästare, styrde över ombyggnaden som i SvD sas gå på ”ett par hundra tusen kronor.” Sommaren 1906 stod villan snart klar. Skär färg på fasaden. Frithiofs verkmästare (Axel?) visade pressen villan i vardande. Till det yttre lämnades till stor del byggnaden oförändrad förutom en tillbyggnad. Byströms vestibul med marmorpelare och gipsfriser bevarades, hallen fick en extra våning. Från hallen kunde besökare nå en nybyggd tillbyggnad, två våningar, elva rum med grön och vit dekorering i rummen. Villan var utrustad med modern belysning, vattentill33

gång och telefon. En trappa upp inreddes sängkammare med utsikt över Strandvägen och Nordiska museet, prinsen och prinsessans respektive garderob och toalettrum och skrivrum. Där fanns en altan med utsikt över staden. Ingeborgs arbetsrum var dekorerat med möbler i gult siden, en isbjörnshud och väggar och tak i grått. Till detta kom rum för tjänstefolk. Högst upp i huset var ett torn ”hvarifrån en makalös utsikt erbjuder sig åt alla väderstreck.”(SvD 1906-08-21) (Aftonbladet 1906-11-30) I november hade hertigparet flyttat in.

Grundläggare var Kasper Höglund.

Kyrka i Sundbyberg, 1907 Frithiof var inblandad i Statskyrkans bygge av kyrka i Sundbyberg. Ett beslut om bygge var taget i kyrkostämman. Kyrkorådet tog fram program för projektet som skulle granskas och utredas av en kommitté bestående av en representant för kyrkorådet, en byggnadsingenjör och en arkitekt. Frithiof blev 1907 utsedd att delta i kommittén i egenskap av ingenjör. Förslaget innehöll kyrka och församlingshus Oakhill, 1909 Prins Wilhelm och furstefamiljen var tillfälligt inhysta i södra slottsflygeln medan Frithiof arbetade med det nya palatset på Oakhill. I november 1909 var det klart utvändigt. Frithiof meddelade DN att inredningen skulle vara klar i början av februari ”om intet ovändtadt hinder kommer emellan.” Boberg hade ritat huset och Frithiof ansvarade för ”utförandet såväl ut- som invändigt.” Bygget, som var en gåva från prinsessan Marias fostermor gick lös på över en halv miljon kronor. Palatset var redan känt då många hade sett det från spårvagnen som for förbi alldeles intill. (Dagens Nyheter 11/11 1909) Krukmakargatan 48, 1907–1909 Pålen 10 Arkitekt: Dorph & Höög. Byggmästare: C.F. Dahl. Byggherre: C.F. Dahl, Fastighets AB Prismat, Fredrik Rappe.

C.F. Dahl anhåller om nybyggnad 4 juni 1907 och undertecknar beskrivning av nybygget 4 juni 1907. Samma signatur anhåller om bottenbesiktning av egendomen 30 juli 1907, och besiktning av utfört grundläggningsarbete 15 oktober 1907.

Krukmakargatan 50, 1907–1909 Pålen 11 Arkitekt: Dorph & Höög. Byggmästare: C.F. Dahl. Byggherre: C.F. Dahl, Fastighets AB Prismat, Fredrik Rappe.

C.F. Dahl undertecknar beskrivning av nybygget 4 juni 1907 och anhåller om tillstånd att göra förändringar i bottenvåningen i oktober 1908.

34

Baldersgatan 3, 1909–1910 Sånglärkan 9 Arkitekt: Folke Zettervall. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Frithiof Dahl.

Huset på Baldersgatan 3 vilar stadigt mot marken. Här bodde Frithiof Dahl själv i huset vars fasad mot gården är prydd med en byggnadsarbetares alla verktyg – murslev, borr, hammare, passare, m.m. är vackert utskuret i burspråkets sten. De ansökningar Frithiof sänder stadsbyggnadsnämnden är ofta signerade med Baldersgatan 3 som adress. Telefonnummer var 581. (Numret ger inget svar idag.) Även detta är ett hörnhus, och tycks likt Baldersgatan 4, stå friare än de andra husen i området.

Den som går närmare porten och inspekterar de huggna pelarna ser snart något som liknar en hälsning från Frithiof. En fyr och en segelbåt omgärdat av stora vågor kan ses inhuggna i stenen på var sin sida om porten. Frithiof känns närvarande. Tillsammans kan bilderna ses som en koncentrerad bild av hans liv. Fyren, byggnadsverket, representerar arbetet och segelbåten fritiden. De ger också en passande inramning till den port som var Frithiofs utgångspunkt till staden, och hans fasta hempunkt.

Segelbåten för att ge sig av, och fyren för att hitta hem igen.

Baldersgatan 4–4B, 1909–1910 Piplärkan 2 Arkitekt: Erik Lallerstedt. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Walter Böker.

På lärkstadens brant står Baldersgatan 4 med fasaden upplyst av eftermiddagssolen.

Den orange tegelfasadens inlagda kakelutsmyckning antar en stark färg i ljuset.

Odengatan 3, 1909–1910 Tofslärkan 7 Arkitekt: Folke Zettervall. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Folke Zettervall.

Fasad i Helsingborgstegel i munkförband. Sockel och portomfattning i Vätögranit.

(Arkitektur) Betong och cementarbeten gjordes av A.B. Skånska Cementgjuteriet.

Presenterat i tidningen Arkitektur 1911 tillsammans med Baldersgatan 4 som goda exempel på de nya hus som byggts i stadsdelen. Frithiof Dahl blir då nämnd som byggmästare. Odengatan 3 var under långt tid Folke Zettervalls egen bostad. Flera interiörbilder finns bevarade hos Stadsmuseet. I matsalen sattes träpanel av ”sidstycken från italienska kyrkbänkar” som Zettervall fört hem till Sverige. Huset blev senare Arkitekternas Hus med kansli och klubblokaler. Hans Asplund ansvarade för nyinredningen och ombyggnad som genomfördes 1957. SAR köpte huset 1956 som fram till dess hade ägts av Folke Zettervall. Torkvinden förvandlades till arbetsplatser, kolkällaren blev lunchrum. (DN 1957-05-26, SvD 1957-05-26). Idag huserar Brasiliens ambassad i den gamla lärkstadsvillan.

35

Baldersgatan 3. Foto: Andreas Pemer.

36

Baldersgatan 4. Foto: Andreas Pemer.

Auktionen av Lärkstadens tomter I februari 1909 inleddes auktionen av de 51 tomterna för enfamiljshus i kvarteret Lärkan. 150 personer var närvarande och 41 tomter såldes. Tomt nr 35 om 515 kvm köptes av Frithiof Dahl för 12 100 kronor. Valter Böker köpte sin tomt nr 29 på 333 kvm för 13 000 kronor. Tomt nr 27 på 283 kvm köptes av Folke Zettervall för 5000 kronor. Artikeln skriver att buden nu ska godkännas av drätselkammaren och att den antagligen kommer att underkänna en del på grund av de låga priserna. Stadsfullmäktige hade sista ordet och godkännandet. (SvD 1909-02-12) Då Lärkstadens nya enfamiljshus byggdes blev de omskrivna i Dagens Nyheter 18 juli 1909. Stadsvillorna sågs som kontrast till de ”kaserner” som annars dominerade innerstaden. ”På den höga bergknalle som där är belägen höras nu släggornas oafbrutna klinkande mot järnborren, kranarnas gnissel, då stenblocken hissas 37

Odengatan 3. Foto: Andreas Pemer.

38

upp, och sprängskottens smällar.” skrev DN. Då arbetades det för fullt med grunderna och gatornas sträckningar i området. Endast ett hus hade sina yttermurar resta.

Många tomter var fortfarande till salu. Frithiof Dahl listas tillsammans med Valter Böker och Folke Zettervall som några av dem som köpt tomt och planerar att bygga, så också Hallman och P.U. Bergström.

Anbud Rikstelefonbygganden, 1909 År 1909 lägger Frithiof Dahl anbud på att bygga den nya Rikstelefonbyggnaden i kvarteret Jericho, Jakobsbergsgatan. Förutom Frithiofs anbud mottogs 18 andra, alla på ca 600 000–700 000 kronor. Denna gång verkar någon annan ha vunnit…

Högalidsgatan 48, 1910–1911,1912 Skruven 9 Arkitekt: Dorph & Höög. Byggmästare C.F. Dahl. Byggherre: G Aurell.

C.F. Dahl undertecknar beskrivning av nybyggnad. C.F. Dahl anges som byggmästare.

Karlbergsvägen 44 – S:t Eriksgatan 96, 1911–1912 Urd 2 Arkitekt: Folke Zettervall. Byggmästare: Fr. Dahl. Byggherre: Fastighets AB Urd. Ett stort hörnhus med bostäder. Murarglädje lik den i fasaden hos Strandvägen 63. En vacker port inramad av huggen sten. Frithiof Dahl tillkännages som byggmästare 6 maj 1911. Frithiof anhåller om bottenbesiktning för nybyggnaden i juni 1911. Grundbesiktning sker i juli samma år. Frithiof anlitade Skånska Cementgjuteriet att utföra bjälklag av armerad betong i juli 1911. Frithiof anhåller om slutbesiktning 26 augusti 1912. Ritningar över våningsplan signerade Frithiof Dahl finns bevarade, så också fasadritningar och balkberäkningar. Folke Zettervall ger fasaden dess slutgiltiga utseende.

Långholmsgatan 16–18, Verkstadsgatan 1, 1912–1913 Ångpannan 7 Arkitekt: Hagström & Ekman. Byggmästare: C.F. Dahl, P.J. Nilsson. Byggherre: Bergsunds Mekaniska Verkstad.

C. F. Dahl tillkännages som byggmästare för nybygget av byggherren Bergsunds Mekaniska Verkstads Aktiebolag 11 juni 1912.

Gemensamt för husen på Södermalm är namnteckningen ”C.F. Dahl”. En del hus hade flera byggmästare vilket ibland gör det svårt att reda ut vem som har gjort vad och i vilken mån Frithiof har varit inblandad. De bevarade dokumentet skiljer sig från de från andra adresser som till exempel Baldersgatans hus där Frithiof Dahls namn och namnteckning förekommer från första beskrivande ansökan till besiktning.

39

Karlbergsv채gen 44. Foto: Andreas Pemer.

40

Pålsundsgatan 5, 1912–1913 Muttern 19 Arkitekt: Nils Nordén. Byggmästare: C.F. Dahl och J.A. Edlund. Byggherre: E. Larsson och Fastighets AB City.

Banktjänsteman Erik Larsson tillkännager att byggmästare C.F. Dahl fått uppdraget att utföra och leda bygget 2 september 1913. C.F. Dahl anhåller om slutbesiktning av boningshuset nr. 19 kvarteret Muttern, 9 december 1913.

Högalidsgatan 36, 1912–1913 Muttern 14 Arkitekt: Okänd, möjligtvis Rickard Jonsson. Byggmästare: C.F. Dahl. Byggherre: Dahlén.

C.F. Dahl undertecknar beskrivning av nybygge 17 september 1912. Köpman Dahlén tillkännager att byggmästare C.F. Dahl fått uppdraget att utföra och leda bygget på tomt nr 14 kvarteret Muttern 5 november 1912. C.F. Dahl anhåller om besiktning av grund 13 januari 1913 – 27 januari 1913. Han anhåller om tillstånd att använda kalksandstegel till murning av brandgavel på vinden vid sidan av skorstensstockarna, samt till brandbotten i februari 1912, men får avslag. Han anhåller om att få anordna ”bagerilokal” i nybyggnaden enligt ritning 21 oktober 1913. Hälsovårdsnämnden har inga invändningar och godkänner planerna 28 november 1913. C.F. Dahl anhåller om slutbesiktning av nybyggnaden 4 november 1913.

Högalidsgatan 40, 1912–1913 Muttern 16 Arkitekt: Hjelm. Byggmästare: C.F. Dahl, E. Hansson. Byggherre: Fast. AB City.

C.F. Dahl anhåller om bottenbesiktning av grundläggning 14 oktober 1912. E. Hansson anhåller om slutbesiktning 18 november 1913.

Strandvägen 63, 1912–1913 Hornblåsaren 6 1912–1913. Arkitekt: Folke Zettervall. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Frithiof Dahl.

Ett tidningsbud lyfter en bunt Mitt i Östermalm ur en blå vagn utanför porten till Strandvägen 63. Granne med Ulrikagatan 15. Avancerad murning, figurer i muren, dessutom olika ansikten utskurna i bottenvåningens granit.

Huset och området, som då var i stadens utkant, beskrevs i Dagens Nyheter söndagen den 29 juni 1913. Området, med Strandvägens fortsättning, hade då nyligen öppnats för bebyggande och innefattade också tomterna invid Nobelparken. I 41

Strandv채gen 63. Foto: Andreas Pemer.

42

juni var Strandvägen 63 uppfört och beskrevs. ”Då man nalkas, ser man detsamma skymta fram mellan praktfulla ekar och lindar och annan vördig vegetation.” Då var Ulrikagatan endast byggt till grunden. Reportern beskriver de egendomliga grundförhållandena då man blivit tvungen att just på dessa tomter påla på grund av håligheter medan tomter bredvid var berg. Strandvägen 63 beskrivs som ”imponerande” och våningarna i det som byggda för ”rikt folk”. De var stora, 7–9 rum, med all modernitet. Hyrorna (som Frithiof som byggherre antagligen tog) beskrivs som dyra – 600 kronor per rum. Folke Zettervall ritade fasaderna.

Senare beskrivs området vid Skogsinstitutet så här i DN ”/…/ en sällsynt vacker byggnadsplats, beskuggad av åldriga jätteträd, kastanjer och almar. Här ha också uppförts några vackra hus, bl.a. 2 stycken av byggnadsingenjör Fr. Dahl. Det var här som Djurgårdskommissionen satte yxan till roten och fällde flera av de vackra träden, något som, som bekant, väckte stort uppseende och allt annat än gillande.”

Priserna för tomterna i området varierade ”från 10 upp till 21 kr. pr kvadratfot” beroende på läge och grundförhållanden.

Ulrikagatan 15, 1913–1914 Hornblåsaren 7 Arkitekt: Folke Zettervall. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: AB Skånska Cementgjuteriet.

En man lyfter ut bildäck ur köksingången till Ulrikagatan 15 och tittar avvaktande på mig när jag fotograferar. Rikt utsmyckad entré med vaktande bulldog-lejon vid porten. Utskuren sten. Ett av de två hus tillsammans med Strandvägen 63 som Frithiof byggde vid Skogsinstitutet, nära Nobelparken.

Wahrendorffsgatan 4–6, 1912–1915 Näckström 20 Arkitekt: Ivar Tengbom. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Stockholms Enskilda Bank, Diligentia AB. Huset ligger granne med SEB’s bankbyggnad mot Kungsträdgården. Frithiof får uppdraget att uppföra huset av Aktiebolaget Diligentia i september 1913. Frithiof ansöker om slutbesiktning av nybyggnaden på tomten Näckström 20 den 15 december 1914. Han anhåller om tillstånd att påbörja invändig putsning 7 mars 1914, och skriver då att murningen i huvudsak var färdig december 1913. Frithiof ger Svenska Beton Bolaget i uppdrag att utföra bjälklag och trappa 1 januari 1914.

Erik Dahlbergsgatan 13–Erik Dahlbergsallén 13, 1913–1914 Kornetten 3 Arkitekt: Höög & Morssing. Byggmästare: C.F. Dahl & Skånska Cementgjuteriet.

Byggherre: Chr Olson.

43

Ulrikagatan 15. Foto: Andreas Pemer.

44

Erik Dahlbergsallén 13. Foto: Andreas Pemer.

Fasaden mot Fältöversten. Nationalromantik med mönstrad murning, stenskulptur intill porten. Bostadshus utan butiker i bottenvåning.

Chr. Olson anhåller om tillstånd att uppföra nybyggnad på tomten 9 augusti 1913. C.F. Dahl anges som byggmästare i beskrivning från samma datum. Olson ger 45

Frithiof i uppdrag att utföra och leda arbetet den 18 september 1913. C.F. Dahl anhåller om bjälklagsbesiktning 19 januari 1914 och slutbesiktning 20 oktober 1914.

Stadshuset 1914–1923 Eldkvarnen 1

Foto: Andreas Pemer.

46

Det gamla Eldkvarn revs 1911 och tävlingar hölls om utformningen av ett nytt Stadshus på tomten. Nu stod endast en länga kvar av den gamla egendomen, ett hus som senare användes som kontor för arbetsledning, konstnärer, m.m. under stadshusbygget. Här hade också Frithiofs firma sitt kontor. Stockholms stads stadshusnämnd bildades 1911 för att överblicka och styra det stora projektet. K.A. Wallenberg var ordförande. Ragnar Östberg var den arkitekt som till slut fick äran att se sitt förslag till Stadshus vinna, han kontrakterades i juni 1911.

Henrik Kreüger anlitades som konstruktör. Den komplicerade och svåra grundläggningen sköttes av aktiebolaget Kreuger & Toll. Den 7 maj 1912 påbörjades arbetet med att skapa en grund på tomten. Lera och sediment forslades bort, pålar drevs ner – 1424 stycken. Åtta betongpelare gjöts för att bära upp det planerade tornet. Det kom att bli 106 meter högt och väga 24 000 ton. (Larsson) Ragnar Östberg lämnade in nya huvudritningar i april 1913.

1914 kontrakterades Frithiof Dahl som huvudentreprenör för husets stomme.

Han hade vunnit utlysningen som granskades av byggnadschefen Busch, Östberg och Nils Malmros. Frithiof Dahls anbud landade på en summa av 1 620 000 kronor.

(Atmer). Han var nu framgångsrik, 45 år gammal, med byggnadsverk som Dramaten och prinsarnas Djurgårdsvillor på sin meritlista. Frithiof Dahl var den enskilt störste entreprenören anlitad vid bygget. Kontraktet för bygget listar de områden han fick ansvar för. I Stadshuset III kan vi läsa arbetets omfattning:

Foto: Andreas Pemer.

47

1) 2) 3) 4)

Isoleringar med asfalt och bly.

Murverk av tegel och murförankringar.

Inmurning av huggen sten.

Yttertakstommar av järn såväl som av trä samt tornstommar av trä, med förankring, allt med inbräddning.

5) Taktäckning med tegel.

6) Bjälklag med tillhörande järnbalkar och armering.

7) Invändiga trappor av granit, betong kalksten och tegel samt kalkstensplattor under värmekropparna.

8) Mellanväggar av trä eller annat materiel.

9) Inmurning av kassaskåps- och kassavalsdörrar.

10) In- och utvändig putsning och fogning.

11) Väggbeklädnad med kakel och glacerat tegel.

12) Allt golvfyllning och golvläggning med kalksten (utom i hallen), asfalt, cement, furu jämte underslag för såväl furu- som ekgolv, i vissa lokaler med blindgolv.

13) Dörrar och dörrkarmar av furu samt paneler, socklar och lister m. m. av furu.

14) Köks- och garderobsinredningar i bostadslägenheterna.

15) Beslagning och uppsättning av allt snickeri av såväl furu som ek.

16) Byggnadsarbeten, som sammanhängde med arbeten för värme, ventilation, gas, vatten och avlopp, elektrisk belysning, hissar m. m.

17) Grundning av baksidor av snickerier, som av entreprenören apterades.

18) Glas.

Leverans av huggen sten, tegel, taktegel, fönster och annat material ingick inte i kontraktet. Arbetet var uppdelat i fyra delar fördelat över en längre tidsperiod. I Stadshuset III kan vi läsa: I. ”Tornbyggnaden samt östra byggnaden med avtrappade murar utmed Hantverkargatan.

II. Mittbyggnaden (Gyllene Salens parti) samt angränsande norra byggnaden från de vid området I avtrappade murarna till och med norra trapphuset; södra byggnaden från och med södra trapphuset fram till portiken.

III. Byggnadspartiet väster om mittelbyggnaden med undantag av hallen och korridorerna ovan bottenvåningens golvbjälklag.

IV. Återstående del av södra byggnaden mellan tornet och mittbyggnaden samt hallar med kringliggande korridorer.”

I september planerades arbetet med del II av kontraktet att inledas och vara ”under tak” 1/5 1915. Del I ”skulle börja muras våren 1915 och vara under tak 1/9 ”samma år”, tornet fick dock en enskild tidsplan. Del IV och III ”skulle vara under tak resp.

1/9 1916 och 1/1 1917.” Slutbesiktningen var planerad till första juli 1918.

48

Foto: Andreas Pemer.

Till sin hjälp hade Frithiof verkmästaren Axel E. Person, också kallad Petterson eller Pelle. Tre förmän, representerande murarlaget, timmermanslaget och snickarlaget, lydde under Axel. Ludvig Malmström, timmermansförman. O.V. Johnansson, murareförman (dog 1916). O. Asker, snickareförman. Frithiof Dahls yngre bror ­Victor, som också var ingenjör, ”skötte räkenskaperna” (Pihl Atmer). Axel och 49

­Victor finns bevarade på en bild från tiden, stående högt upp på någon av stads­ husets murar, leende mot kameran. Frithiof verkar av allt att döma ha varit respekterad och omtyckt på bygget. Medarbetare beskrev Frithiof som en ”fin karl” och en ”strong typ.” (Pihl Atmer).

I början av september antog stadshusnämnden vid sammanträde Frithiof Dahl som huvudentreprenör. Frithiof beskrivs då i tidningen som en av ”Stockholms mera kända byggmästare” som ”utfört så betydande arbeten som Dramatiska teatern och Stockholms stads arbetsinrättning på Söder.”(SvD 1914-09-11) Samma månad meddelade Frithiof Dahl att arbetet med stadshusstommen snart skulle vara igång. Efter att ”anordningar för transport av byggnadsmaterial” blev klara beräknades ett 50-tal murare och cementarbetare vara i arbete den 1 oktober. Först ut stod mittenpartiet, Gyllene Salen och delar kring Borggården (SvD 1914-09-12). Den 26 september 1914 meddelar SvD att murningen har börjat. Ett 40-tal män arbetade till en början (fler skulle tillkomma.) ”På fredagen upprestes en af de hypermoderna jättekranar på arbetsplatsen och man är i full fart med att äfven i andra afseenden ordna på det mest fulländade sätt för lossning och uppforsling af tegelmassorna.” skriver SvD. Frithiof Dahl själv meddelar pressen att arbetsplanen för den kommande vinter står klar: under vintern ska murning av Gyllene Salen fortgå ”som kommer att taktäckas särskildt och därför lämpat sig synnerligen väl för uppförande under den närmaste tiden.” Efter detta var tanken att ”tegelmurningen succesivt utvidgas. För denna del skulle cirka en miljon tegel gå. Det ovanliga teglet med annorlunda form gav murarna problem ”under de första dagarna”. Teglet fraktades ”i pråmar direkt till arbetsplatsen” och där ”ägnades särskild uppmärksamhet för uppnående af en rationell och modern drift och läget är också synnerligen gynnsamt i detta afseende.”

Frithiof anlitade Skånska Cementgjuteriet som underentreprenör för betong- och asfaltsarbetena 1914. Dessa arbeten kostade 400 000 kronor.

Aftonbladet beskriver det nya bygget den 2 december 1914: ”När man går på någon av broarna över Mälaren så ser man ett stort bygge av rött tegel för varje dag resa sig allt högre mot höjden. Det är det nya stadshuset som börjar på att avteckna sina siluetter.

Den 20 september började huvudentreprenören, ingenjör Fr. Dahl, att sätta i gång med de första murningsarbetena, och redan nu höja sig murarna för den del av stadshuset som först skall vara under tak – gyllene salen – ända till tre våningars höjd. /…/ Nästa år vid denna tid får man se det väldiga tornet resa sig i det närmaste fullbordat.”

Tornet beskrevs ha enorma dimensioner och en ofantlig tyngd. Arbetet pågick nu med en styrka om 60–70 man. Skribenten försöker sätta Stadshusets kommande dimensioner i perspektiv och jämför det med Slottets borggård som enligt skribenten håller ungefär samma mått som stadshusets öppna gård.

I den stora boken om Stadshuset citerar Pihl Atmer bildhuggaren Aron Sandberg när han beskriver byggplatsen: ‘Där bildades och timrades, stenhuggarnas släggor hördes dundra, ställningar byggdes upp, skottkärrorna gnisslade och hisskranen sviktade och knakade av 50

de tunga tegelmassor som lyftes i höjden. På den blivande Borgargården byggdes byggmästarekontor, manskapsskjul och maskinverkstad för snickerier. Ingenjörerna överlade och ‘verkarn’, Petterson, skrek, domderade och utdelade order till höger och vänster och beklagade sig samtidigt över att de numer kommit så långt med arbetets humanisering att det inte gick för sig att slå en latoxe på käften.’

Frithiof Dahl hade ett nära samarbete med Stadshusets ritkontor. Han angav själv vilka ritningar han behövde och när han behövde dem. Frithiof utförde också kalkyler för Östbergs olika förslag (Pihl Atmer).

Arbetsplatsen var ”primitiv”. Det fanns inget rinnande vatten. Olika skjul och träbyggen innehöll avträden och omklädningsrum. Henrik Kreüger hade ett eget ”laboratorium” där byggnadsmaterial testades. På blivande Borgargården hade också till en början Frithiof sitt kontor innan det flyttade till det gamla bevarade huset på Hantverkargatan 1. (Atmer) Arkitekten Östberg ritade om igen och lämnade in nya huvudritningar i maj 1914. Östberg hade bestämda åsikter om teglet och dess kvalité och hade valt en modell av murtegel med samma mått som den som användes till gamla slottet Tre Kronor. En tegelsten vägde sju kilo och en arbetare kunde lossa upp till fem stycken på ryggen, från pråmen upp till kajen där de travades. I maj 1915 blev det avbrott i leveranserna och ”murbyggstopp i tre månader.” Murarna murade i munkförband. Stenar och bruk levererades i vagnar via ett spårsystem upp till borggården och sedan vidare till murarna som väntade med murslev, lod och vattenpass. Det växande tornet hade en hissanordning och traversspår och kran och hästar underlättade logistiken. Murbruk och tegel vinschades och bars upp för ställningarna. En cementsäck vägde nittio kilo.

Under vintern sjönk arbetstakten. Vintern 1914 arbetade 40–50 man på platsen.

1916 arbetade 111 personer för Frithiof varav 24 var murare och 8 stenhuggare.

Strejker avbröt bygget 1915 och 1916.

I januari 1917 skriver Aftonbladet att Frithiof i en ”skrivelse till stadshusnämnden” krävde förbättrade villkor på grund av de stegrade kostnaderna för byggnadsmaterial. Snart stod det klart att Frithiof inte skulle beviljas något extra anslag. Vid sammanträde ”förklarade Stadshusnämnden att man inte såg någon anledning att frångå sitt tidigare helt avvisande svar” och hänvisade Frithiof till stadsfullmäktige om han ville ha ändring i deras beslut. Inte heller Frithiofs förfrågan om ersättning för ökade timpenningar ville nämnden bemöta och hänvisade honom till skiljenämnd. Något liknande hade endast skett en gång tidigare och då vid bygget av Engelbrektskyrkan då entreprenören gavs 25 000 i ersättning men då av helt andra skäl. Utslaget ansågs bli prejudikat och inväntades med spänning.

I nuvarande Stadshuskällaren hade snickarna sin verkstad där de skapade dörrar, fönsterinfattningar och annan inredning. Östberg gick tillsammans med dagkontrollanten varje dag en inspektionsrunda på arbetsplatsen och var själv stolt över det lagarbete och den laganda som han såg genomsyra arbetet. Många ändringar drevs igenom av Östberg, den största kanske var rivningen av östmuren 1916, som då till hälften var färdigbyggd. Östberg ansåg att den behövdes flyttas västerut.

51

Husets stomme stod klar 1918, men tornets avslutning existerade endast i olika versioner i idévärlden. Cementarbetare C.G. Johansson avled 1918 då han träffades av nedfallande armeringsjärn. Stockholmarna bidrog själva till Stadshusets tak genom att köpa plåt för 25:– st, detta då ekonomin var ansträngd. Priser på byggnadsmaterial steg under första världskriget, den beräknade kostnaden för bygget var 1916 7,5 miljoner kronor, 1923 hade summan stigit till 18 miljoner.

Den utsmyckningsglädje som råder i huset och de många avbildningarna av medarbetare i Stadshusbygget, får en att hoppas att Frithiof ska finnas någonstans i huset. Vi kan se byggnadshantverkare, murare och snickare på kapitälerna i portiken ut till vattnet. (Larsson) Och kanske kan vi ana Frithiof, eller är det Victor, i bröderna Sandbergs stadsbild uthuggen vid entrén till Borgargården. I skildringen av den nutida staden ses stadshusbygget längst ner till vänster. Bygget pågår för fullt, tornet sträcker sig halvvägs i sin längd, hissanordning syns, murare murar och arbetare bär tegel. Bredvid bygget står några män och blickar upp mot tornet. En av dem håller något som liknar en ritning. Vi kan föreställa oss att det är Östberg och att Frithiof står bredvid och ordar om Tornet.

En byggnadskonflikt 1920 förhalade arbetet en tid. I december var konflikten löst, en uppgörelse nåddes, och det arbetades igen vid stadens byggen. Stadshusbygget var ett av de första att dra igång. Frithiof förklarade under konfliktens gång för DN att han ville sätta igång så snart som möjligt. På tur stod nu tornet och inredningen och Frithiof behövde främst snickare och murare. Han var ”övertygad om att få fullt med arbetare om uppgörelse nåddes”. ”Han hade för övrigt tänkt sätta i gång förarbetena redan som i går eller i dag, om inte det här med murarne kommit emellan.” (DN 23/11 1920) I december kom arbetet igång och 100 arbetare var aktiva vid Stadshusbygget varav Frithiof Dahl styrde över omkring 60–70 man. DN meddelar att inget störde arbetet.

Februari 1921 hotade murarna vid Stadshusbygget att gå i blockad och krävde att en stuckatör och dess hantlangare avskedades. Stadshusnämnden nekade till kravet.

Det blev ingen blockad och Frithiof meddelade att arbetet fortgick ostört.

Frithiof spelade en viktig roll i det stora tornets krön och dess tillblivelse. Det visade sig att krönets dimensioner behövde justeras och ökas och att dessutom ges en mer rik utformning. Stadshusnämndens förslag på kompletteringar av tornet skulle innebära en kostnad på 36 000 kronor. Frithiof erbjöd sig då göra arbetet för ett lägre belopp, 11 000 kronor. Dessa arbeten skulle inte kommit till utan Frithiofs initiativ. ”Stadshuset får en gåva av entreprenören” skrev tidningarna i januari 1921.

Tornet skapade intresse. Tidningarna skrev och bilden på en myndig Frithiof ackompanjerade ofta artiklarna. Porträtt av Frithiof kunde ses bredvid andra kända Stadshusmedarbetare som Maja Sjöström och Sven Markelius. Den 19 juni 1923 tar Aftonbladet läsaren med upp för trapporna, upp till ”översta tinnarna”. ”Från tornaltanen har man den mest bedårande utsikt över de fagra nejder, som omsluta den vackra Mälardrottningen.” kan vi läsa.

En intervju med byggmästare Frithiof Dahl återges i Aftonbladet 19 juni 1923: 52

– Hur många tegelstenar har det gått åt för att bygga Stadshuset?

– I runt tal 7,000,000 stycken. Alltsammans har levererats av Mälardalens tegelbruk. Dessa tegelstenar äro emellertid större än vanligt.

– Än stora tornet då, hur många stenar har det gått åt att bygga upp detta?

– Var god dröj ett ögonblick skall jag se efter. 1,600,000 stycken eller ungefär lika mycket som till tre ordinära bostadshus.

Frithiof fortsatte med att berätta om arbetet som inletts den 1 augusti 1914 och som inledningsvis tog 50 man i anspråk, men senare utökades till styrkan av ”ett par hundra man”. Arbetslönerna hade förändrats under årens lopp, från 67 öre i timmen 1914, till 2,40 kronor i timmen 1920.

Slutbesiktningen ägde rum 1920.

1921 började lokalerna att användas. 1922 intog stadsfullmäktige den nya rådsalen. Invigning anordnades midsommarafton 1923. Det var invigningsceremoni i Blå Hallen, tal hölls av och buffé serverades på kvällen för 3000 inbjudna. Kungen anlände i Vasaordern och landsteg vid stadshuskajen. Mängder av åskådare var på plats. Stadshuset var dekorerat och portarna öppnade 10:00. Allmänheten hade utdelats 1,800 biljetter. I samband med invigningen utnämnde kungen Frithiof Dahl till riddare av Nordstjärneorden. Ragnar Östberg blev utnämnd till kommendör av Nordstjärneorden I klassen. (Aftonbladet 23 juni 1923) Mängder av medaljer delades ut till studshusbyggets olika medarbetare.

Stadshusnämnden, Ragnar Östberg och mängder av medarbetare tågade in i Blå Hallen, där de tog plats kring scenen som byggts upp. Stadshusnämndens ordförande K.A. Wallenberg tackade tjänstemän och arbetare och överlämnade byggnaden.

I sitt tal framförde han ett särskilt tack till Frithiof Dahl. ”Men jag vill till eder alla uttala, vad jag och mina kamrater i stadshusnämnden ha på hjärtat, och det är att bringa ett varmt tack till var och en, som i den ena eller andra formen bidragit till att uppföra Stockholms stadshus. Edra barn och barnbarn komma att anse som en heder för dem, att denna byggnad bär spår av edert arbete.”(Aftonbladet 1923-06-23) Bragevägen 4, 1914–1916 Sidensvansen 7 Arkitekt: G. Clason. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Bengt Johansson.

Frithiof anges som byggmästare i beskrivningen av nybygget 7 november 1914 och tillkännages 19 april 1915. Looström utför betongarbeten i bjälklag och trappor på uppdrag av Frithiof. Frithiof anhåller vördsamt om slutbesiktning av nybyggnaden den 6 juni 1916.

Herkulesgatan 25, 1918–1919 Sköldpaddan 3 Arkitekt: G. Hagströms arkitektkontor? Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Fastighetsaktiebolaget Sköldpaddan.

53

Herkulesgatan 25. Foto: Andreas Pemer.

Här genomförde Frithiof en ombyggnad, med överbyggd gård, ny fasad och vindsvåning. Idag finns varken huset eller platsen kvar. Den som går till Herkulesgatan 25 finner sig snart stå ovan jord på en motorvägsramp på en smal trottoar mellan Hotel Sheratons fasad och motorleden. Vilken av dörrarna på Sheratons baksida är Herkulesgatan 25? Är det personalingången till Sheraton? Är det den anonyma smala dörren några meter därifrån? Det enda som finns kvar av det hus Frithiof renoverade här är ritningarna på stadsbyggnadsexpeditionen.

Frithiof fick i uppdrag att genomföra ombyggnaden den 14 maj 1918 och anhåller om slutbesiktning den 21 juli 1919. Huset innehöll ett tryckeri.

Hornsgatan 54–56, Brännkyrkagatan 37–39, 1924–1926 Ormen Större 20 Arkitekt: Hakon Ahlberg. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: okänd. ”Söder har fått sitt första affärspalats” skrev SvD 7 december 1925 då Paul U. Bergström öppnades sitt nya affärshus på Hornsgatan 54. Arkitekt var Hakon Ahlberg och Frithiof Dahl var byggmästare. Fasaden beskriv som ”mycket vacker /…/ i rena enkla linjer.” Entréport i koppar. Ljusgård. Två hissar mellan våningarna. ”I vitt och blått inrett vackert och tilltalande lunch- och tédepartement, varifrån man har en grann utsikt över Adolf Fredriks torg.” ”Till lunchrummet hör eget konditori, så man kan säkert förespå den lilla nätta restaurangen en framtid som ”träff” för Söders damer.” Under sommar skulle två serveringar öppnas på en terrass.

Huset invigdes söndagen den 6 december 1925.

54

Kommendörsgatan 5, ombyggnad 1926–1927 Humlegårdsmästaren 1 Arkitekt: V. Bodin. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Frithiof Dahl.

Kommendörsgatan 5. Foto: Andreas Pemer.

55

Hörnhus mot Kommendörsgatan–Brahegatan. Bostadshus. Idag urolog- och gynekologmottagning i bottenvåningen.

Frithiof hade redan i april 1918 fått tillstånd till en om- på- och tillbyggnad av huset. Den gången satte dock hyresnämnden stopp för planerna då han inte fick tillåtelse att säga upp hyresgästerna. I juni 1926 skriver Frithiof till Byggnadsnämnden att ”detta hinder ej finnes vidare” och ber om nytt tillstånd. Frithiof undertecknar ritningarna för våningsplanen, med bland annat garage i bottenvåning, men fasadritningen görs av V. Bodin. Frithiof anhåller om slutbesiktning av ombyggnaden 5 oktober 1927.

Karlavägen 69 – Sibyllegatan 59, ombyggnad 1928 [Bild] Ekorren 8 Arkitekt: Knut Nordenskjöld. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Mary Hultenheim.

Foto: Andreas Pemer.

56

Hörnhus mot Karlavägen–Sibyllegatan. Rik fasad, vackra dörrar, pelare i fasad mot Karlavägen. Skönhetsvård och klädbutik i bottenvåning. Bostäder.

Ombyggnad, ny fasad, vindsinredning. Mary anhåller om tillstånd för ombyggnad efter Knuts ritningar april 1928. Mary Hultenheim ansöker om godkännande av ändringar av tidigare ritningar ombyggnad 2 juli 1928. Den först anmälda byggmästaren avgår 12 september 1928 och Frithiof Dahl tar över ansvaret. Den 20 december anhåller Frithiof om slutbesiktning av ombyggnaden, och skriver samtidigt att det återstår visst målningsarbete i vissa våningar och att bottenvåningen ej är inredd.

Birger Jarlsgatan 15, ombyggnad 1928 Pumpstocken 12 Arkitekt: Carl R. Lindström. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Josef Jonsson?

Foto: Andreas Pemer.

57

Ett hörnhus i vad som idag är ett av Stockholms mest fashionabla shoppingstråk.

Nedre botten hyser affärslokaler. Stenen är rikt utsmyckad, med växter och figurer.

Det rundade hörnet bjuder på skulptur. Skulpturen kan ses skissartad på Lindströms ritningar från juni 1928.

Josef Jonsson ansökte 1928 om ombyggnad av gathus och flyglar samt att inreda vind till bostäder. Frithiof Dahl blev kontrakterad som byggmästare 13 juni 1928.

Arkitekt Carl R Lindström ritade fasad. Godkännande från Kungl. Maj:t att inreda vind augusti 1928.

Kungsgatan 50, 1928–1930 Vinkelhaken 10 Arkitekt: Carl R. Lindström. Byggmästare: Frithiof Dahl. Byggherre: Josef Jonsson.

Foto: Andreas Pemer.

58

Området var under 1928 i stor förändring. Bolaget Huvudstaden ägde många tomter, dock ej Vinkelhaken 10. Frithiof får uppdraget att utföra och leda bygget på tomten Vinkelhaken 10 av Josef Jonsson den 6 februari 1929. Bottenbesiktning för grundläggning anhålls 11 december 1928. Frithiof anhåller om bjälklagsbesiktning den 11 juli 1929. Det speciella skärmtaket som sträcker sig ut över Kungsgatans trottoar krävde särskilt tillstånd vilket Josef Jonsson sökte i juni 1929. Frithiof anhåller om slutbesiktning av nybyggnaden den 13 februari 1930, för övrigt samma dag som han skickar in sin anhållan om slutbesiktning för affärshuset på Drottninggatan intill. Josef Jonsson ansökte också om tillstånd att inreda hotellrum i huset.

PUB Drottninggatan, 1928–1930 Torgvågen 6 Arkitekt: (Allan Christensen & Co?) Byggmästare: Frithiof Dahl Byggherre: Paul U. Bergström.

Den 4 december 1928 ansöker Paul U. Bergström om tillstånd att riva nuvarande byggnaden Drottninggatan 76–78, Kungsgatan 47 för att bygga nytt. Den 15 januari 1929 tillkännages Frithiof Dahl som byggmästare. Frithiof anhåller om grundbesiktning 4 april 1929. Bjälklagsbesiktning 3 september 1929. Frithiof anhåller om slutbesiktning av nybyggnaden den 13 februari 1930. Förmodligen Frithiofs enda funkisfasad.

Frithiof blir också anlitad vid en till- och ombyggnad på samma tomt 1924 men då på huset med fasad mot Hötorget. Frithiof blir anmäld som byggmästare av Paul U. Bergström i maj 1924. Frithiof anhåller om slutbesiktning av ny- och tillbyggnaden nr 6 Torgvågen (Hötorget) 18 november 1925.

Andra källor nämner fler hus som undertecknad ej har lyckats identifiera: Tillsammans med Alfred Johansson: Bostadshus vid Ringvägen för A.–B. Holmia 1897. Verkstadsbyggnader i Sundbyberg samt vid Tomteboda. Bostadshus vid Tomteboda 1899.

Bryggeribyggnad i kvarteret Ludvigsberg, 1907. På egen hand: Arbetarbostäder vid Nya begravningsplatsen 1901. Bostadshus i Örebro 1902. Ombyggnad av Lejondals slott, 1918.

Vågor och vind, istället för murbruk och sten Frithiof Dahls seglarintresse var stort. Istället för att vandra runt i sten och betong och beräkna balkars hållfasthet flöt Frithiof på vågor omgiven av vind och oberäkneliga förhållanden, en stor del av sin fritid. Det måste ha varit en stark kontrast mot Frithiofs vardag. Och Frithiof verkar ha haft tid över, långa ledigheter, under vilka han tillsammans med de välsituerade männen seglade sina jakter. Frithiof var medlem i KSSS från 1899 och en ständig deltagare i deras regattor. Tävlingarna var många genom åren och Frithiof deltog och kämpade mot bland annat ingenjör Åker59

lund och den snabba Maj Britt. Frithiof själv seglade då Roxane III en jakt ritad av konstruktören Estlander. Det är en båt som fortfarande seglar, men nu med namnet La Morena.

Under rubriken Ledamöter I KSSS årsbok från år 1900 finner vi Frithiof listad högst upp bland medlemmar vars efternamn börjar på D. Dahl följs av namn som De La Gardie, De Laval och De Wahl. Frithiof Dahl, vars inträdesår i KSSS anges till 1899, presenteras som ”Ingeniör” och ägare av kuttern Amaryllis. Amaryllis är en 5.82 meter lång och 2 meter bred kutter med en segelyta på 33.90 kvadratmeter.

Axel Nygren anges som konstruktör eller byggmästare för båten som är byggd i Kummelnäs. Vi kan anta att detta är en av Frithiofs första båtar, fler skulle följa och alla med namnet Roxane.

1902 registrerade Frithiof sin första Roxane och vann första och andra pris i Sandhamnsregattan 1903, samma resultat 1904. Tidningarna skrev om yacht-byggena och i Svenska Dagbladet den 31 mars 1907 kan vi läsa att man på beställning av Frithiof Dahl på varvet vid Neglinge bygger en ny Roxane konstruerad av Liljegren, 8 meter lång, av mahogny på stålspant, med en salong och fyra kojplatser.

Kappseglingar och KSSS verksamhet redovisades i dagstidningarna under denna tid. 1906 blev Frithiof suppleant i styrelsen och inregistrerade Roxane II, den båt C.O. Liljegren konstruerat. 1907 och 1908 tog den första pris i sin klass.

Frithiof verkar ha spelat en viktig roll i KSSS under tidigt 1900-tal. Han är ofta nämnd i sällskapets årsbok. I 1923 års styrelseberättelse kan vi läsa att besättningsmannen J.H. Karlsson tilldelats 1:a gradens tecken ”ankare och tre vinklar samt silvermedalj” på förslag av ”ingenjör F. Dahl”. I samma årsbok kan vi läsa att Frithiof 60

Dahl nu har inregistrerat ännu en ny jakt – Roxane III, en kutter med en segelarea på 95 kvm i S.K.-klassen, ”byggd på Pabst-Werft, Berlin, efter ritning av arkitekten G. A. Estlander.” Båten byggdes 1922 och omskrevs också i pressen. Roxane III:s igenkänningsflagg var två gula trianglar stående på basen av en större blå triangel.

Klockan 13:46 lördagen den 5 augusti 1922 I Sandhamnsregattan den 2 augusti 1922 seglade Frithiof sin nya båt i klart väder och syd sydvästlig vind om 8–10 m/s. I den allmänna öppna distanskappseglingen från Furusund till Sandhamn, vilket också var den första tävlingen om ”Östersjöpokalen”, tog Roxane III första pris i sin klass, följd av båten Britt-Marie. Roxane III seglade sträckan på 10 timmar 50 minuter och 33 sekunder.

Två dagar senare, fredagen den 4:e augusti, en klar dag, knep Britt-Marie första platsen före Roxane III i kappseglingen på havsbana vid Sandhamn. Starten gick klockan 11 på förmiddagen och Frithiof seglade banan på 3 timmar 18 minuter och 23 sekunder.

Lördagen den 5 augusti 1922 bjöd på ”klar luft övergående till mulet med regnstänk vid seglings slut”. Vid startlinjen klockan 11 på förmiddagen trängdes 95:orna Nanette II, Britt-Marie och Roxane III. Direktör Åkerlund i Britt-Marie gjorde en bra start och ledde tävlingen när båtarna stävade fram mot Almagrundets prick.

Efter direktör Åkerlund jagade Nanette II och efter henne slet Roxane III. Under kryssen efter första rundningsmärket lyckades Roxane III passera Nanette. Klockan 13:46 lördagen den 5 augusti 1922 rundande Frithiof Dahl och Roxane III Almagrundet, 2 minuter efter Britt-Marie. Men Britt-Maries försprång var ointagbart och ökade dessutom i slören på väg mot mål. Direktör Åkerlund kunde passera mållinjen som segrare.

Stadshusregattan 1923 ”På initiativ av spetsarne inom Stockholms seglarvärld, däribland de ledande inom K.S.S.S.” beslöts att en stor regatta skulle anordnas i anslutning till Stadshusets invigning midsommarafton 1923, kan vi läsa i KSSS årsbok från 1924. Det kanske inte är ett alltför långsökt antagande att tro att Frithiof är en av de nämnda ”spetsarne”. Regattan sågs också som ett bra tillfälle att göra reklam för ”segelidrotten”.

Många åskådare samlades för att se jakterna på Riddarfjärden. Årsboken berättar om hundratusentals och ett ståtligt skådespel som kunde ses av hela Stockholm.

Ett hundratal priser hade framställts för dagen. Ett av dem skapades av kungen för att fungera som vandringspris inom KSSS. 131 båtar hade anmält sig till tävlingen, bland dem ”de stora 150- och 95-orna i K.S.S.S.” av vilka Roxane III var en. Frithiof Dahl följde tävlingarna från toppen av Stadshustornet, där han stod och hejjade på sin båt. På en teckning av Stadshusregattan ritad av Johan Axel Gustaf Acke kan vi ana Roxane III:s linjer i en av jakterna. Solen sken och vinden piskade i när tävlingen startade klockan 12:45 utanför Stadshuset. Banan sträckte sig från Stadshuset till Rålambshov via ”en prick mellan Söder Mälarstrand och Riddarhol61

men”, vidare till Strömbadet för att avslutas vid Stadshuset. Efter tävlingen samlades jakterna med flaggorna i topp vid Stadshuskajen för att deltaga i prisutdelningen i Stadshusträdgården.

Frithiof fortsatte att segla sin Roxane III under 20-talet, till synes ständigt jagande Britt-Marie och den snabbe direktör Åkerlund.

Juniregattan 1923 Tävlingarna beskrivs utförligt med text och bild i årsböckerna och Roxane III spelar en återkommande roll. Regelbundna fixpunkter var ”Juniregattan” (Österskär– Sandhamn), ”Sandhamnsregattan” (kappsegling på havsbana) och senare ”Visbyseglingen” (Nynäshamn–Visby).

En kväll i juni, under försommarens första dagar, samlades man utanför klubbhuset i Österskär för att morgonen därpå börja seglingen regattan ut mot Sandhamn.

62

Banan för de fem största båtarna (Britt-Marie, Regina, Roxane III, Kryss och Ebella) drogs ”Österskär–Tistronskär–Berghamn–S. om Sandö–runt ballongpricken och lysbojen vid Revengegrundet–mållinjen vid klubbhuset i Sandhamn.” En sträcka på ca 40 distansminuter.

Startskottet brann av 9:30 och Britt-Marie vann starten och Frithiof passerade startlinjen 10 sekunder senare. I den friska vinden försvann de bort mot Sandhamn.

Under slören mot Tistonskär valde rorsman på Roxane III en alternativ väg genom Lindalssundet medan Britt-Marie tog vägen via västra och östra Saxarfjärdarna.

Detta visade sig vara ett dåligt vägval av Frithiof. Britt-Marie höll sin plats i täten.

Båten Regina gick på grund utanför Bjurö och satt fast i över en halvtimme. Snart tog Ebella täten, och följdes av Britt-Marie, Roxane III och Kryss. Under kryssen föll Kryss tillbaka i fältet medan Britt-Marie och Roxane III fortsatte jaga Ebella.

Hon passerade vändmärket vid Berghamn klockan 12:50 och följdes av Britt-Marie och Roxane III, 11 minuter, respektive 17 minuter senare. Efter 5 timmar och 59 minuter anlände Ebella till Sandhamn som första båt men fick lämna första platsen till Britt-Marie efter räkning av regler. Kryss diskvalificerades då hon tagits på bar gärning när hon passerade en prick på fel sida. Frithiof tog andra platsen.

Pingstregattan och Sandhamnsregattan 1924 År 1924 fick dock Roxane III känna segerns sötma. I Pingstregattan, Österskär– Sandhamn, kom hon först av 95:orna men fick lämna första pris till Regina då hennes beräknade tid var snabbare. Efter supé på Vaxholms hotell kvällen innan meddelades bansträckningarna i klubbhuset i Österskär på morgonen den 8 juni.

Seglingen på Kanholmsfjärden vann Roxane III, dock lyste Britt-Marie med sin frånvaro. Roxane III ledde men såg sig omseglad av Ingun som länge såg ut att vinna. Men på sista slören mot mål ”sköt” Roxane III ”som en ångbåt förbi” Ingun.

Under Sandhamnsregattans kappsegling på havsbana, fredagen den 1 augusti 1924 fick Frithiof sin revansch och kunde, i den svaga vinden, knipa första platsen från Britt-Marie. Starten gick vid Skanskobben. Britt-Marie ledde stort vid första rundningen men vid andra rundningen hade Roxane III tagit in. ”Under den mojnande vinden lyckades sedan Roxane III driva förbi och vinna sin klass.”

Under lördagens start uppstod viss förvirring då det var oklart vilken sorts flagga som hissats av arrangörerna och om banan skulle seglas motsols eller medsols. Ett snabbt flaggbyte innan start skapade oreda. Roxane III kryssade iväg i fel riktning mot nordost medan Britt-Marie slörade mot sydsydost. Diskussioner om vem som gjort fel, eller sett fel, följde.

Några dagar senare, måndagen den 4 augusti vann även Roxane III distanskappseglingen Sandhamn–Nynäshamn, dock som enda startande i sin klass.

KSSS klubbhus på Kastellholmen hade sedan 1918 varit uthyrt till Kungl. Marinförvaltningen för 2800 kronor per år. Diskussioner mellan Flottan och KSSS om en försäljning hade förts och huset blivit värderat till 38 000 kronor. Kontraktet för uthyrning skulle löpa ut den 31 december 1924 och Kungl.Maj:t och Kronan ville 63

nu förhandla om ett köp. En ny värdering av klubbhuset var nödvändig och Frithiof Dahl utförde en sådan för sällskapets räkning.

Styrelsens ledamot går på grund Frithiof Dahl blev invald i KSSS styrelse den 4 december 1925 och blev även utsedd till medlem i valnämnden för ordnande av kommande val av ordförande och andra val. Även detta år deltog Roxane III i många av sällskapets regattor.

1925 gick Frithiof på grund både vid Juniregattan och vid Sandhamnsregattan.

SvD skildrade missödet: ”95-an Roxane stötte på grund efter att först ha inviterat Britt Marie till en luff, vilken denna avböjde.” Ordningsbåten fick dra loss Roxane som ”tvingades utgå.” ”Den seglingsintresserade Frithiof Dahl är att beklaga för det skedda, så mycket mer som ett liknande missöde inträffat för Roxane en gång förut i år, nämligen på juniregattan.” (SvD 1925-08-04) KSSS äventyr och seglarna skildras fortlöpande i tidningarna. Under sent 20-tal får man intrycket av att Frithiof omskrivs mer som seglare än byggmästare. I SvD fredagen den 6 augusti 1926 beskrivs Frithiof som ”mannen som aldrig ger tappt trots missöden under seglingarna, utan alltid tar nya tag med samma jämna humör.”

64

Texterna åtföljs ibland av karikatyrer på ”Regattafigurerna”. Frithiof kan ses med uppförstorad näsa och putande kinder i SvD 13/7 1930.

När Roxane II skulle omdanas för att kunna mätas in som 95:a, skrev tidningarna om det. Frithiof hade nått en överenskommelse med Hästholmsvarvet att ge båten högre fribord, förlängd köl och bredare kölplankor. Hela skrovet skulle dessutom bändas ut för att bli några centimeter bredare. Det var en dyr ombyggnad som väckte intresse i seglarvärlden.(december 1926) Ombyggnad och renovering av KSSS klubbhus i Sandhamn 1926–1927 På en av Sandhamns tomter byggdes KSSS klubbhus 1897 efter skisser av styrelseledamoten och friherren Nils von Lantingshausen von Höpken och ritningar av Fredrik Lilljekvist, Ernst Stenhammar och byggmästare Joh. Sjöqvist. Huset var en fast punkt för KSSS seglingsverksamhet men år 1926 ansågs det ej längre leva upp till KSSS namn och krav. Huset ansågs vara i behov av förbättringar. Sommaren 1926 utsågs en kommitté, bestående av bland andra Frithiof Dahl, med uppgift att öka trivseln i huset. Man ansåg dock snart att huset var i behov av renovering och ombyggnad inför det stundande hundraårsjubiléet 1930. Styrelsen gav de två kommittéerna i uppgift att utreda frågan. Den 1 februari lämnades en promemoria in till styrelsen där husets brister och behov av förändringar minutiöst gicks igenom, rum för rum. ”Klubbhuset i Sandhamn är det anlete, Sällskapet visar världen.” skrev kommittéerna bland annat. Avsikten var att göra klubbhuset ”modernare och mera lämpat för sin uppgift.” Sällskapets Klubbkommitée utökades med den specialkommitée i vilken Frithiof var medlem.

I januari gjorde man utflykt till Sandhamn för att studera möjligheterna för ombyggnad på plats. Bland annat ansågs danssalongen vara ett problem. Även ickemedlemmar utnyttjade den och det ansågs viktigt att poängtera att Klubbhuset var exklusivt för medlemmar. Kommittén ville slopa danssalongen men var noga med att säga att de inte ville förbjuda dansen i sig, men att denna kunde förläggas i restauranglokalerna. Rum för rum, från toaletter, till telefonhytter, pressrum, städerskans hytt, matsal och kapprum gavs detaljerade förslag på förbättringar. En ny källarmästare till restaurangen eftersöktes, en person med ”verklig förmåga och goda resurser att till fullo kunna utnyttja de förutsättningar, som restauranten i ombyggt skick onekligen bör kunna erbjuda.”

Den blivande ombyggnaden skildrades i bland annat Svenska Dagbladet 1927.

Den 14 mars godtogs kommitténs förslag och entreprenörer för arbetena antogs.

Frithiof Dahl var medlem i det utskott som fick i uppdrag att ”handhava ombyggnads och reparationsarbetena i klubbhuset.” Arbetet inom utskottet fick namnet Klubbhuskommittén. Herr Dahl och kapten Sjöqvist tog ledningen över ombyggnaden. Arkitekt Byrde ritade. Byggnadsritningarna tillhandahölls av Frithiof Dahl, som också fungerade som kontrollant vid ombyggnaden.

Efter tre månader av förberedelser började arbetet ute på Sandhamn. Klubbhuskommittén besökte Sandhamn regelbundet för att övervaka arbetena. I juni började 65

man möblera huset. Man hade bråttom att hinna klart innan midsommar. Söndagen den 19 juni serverades den första lunchen matsalen för ”särskilt inbjudna”.

Den 21 juni ordnades en visning för pressens representanter som hämtades från Värmdö med hjälp av ingenjör Hugo Schubert och hans ångjakt Brage. Arbetet fortgick in i det sista och pressen fick hjälpa till med att dra kanonerna på klubbhusplanen. Representanter och redaktörer från bland annat Stockholms Dagblad, Tidningarnas Telegrambyrå, Stockholms-Tidningen, Bonniers Veckotidning, Svenska Dagbladet, Social-Demokraten och Dagens Nyheter bjöds på smörgåsbord. Frithiof Dahl närvarade som en av representanterna för Klubbhuskommittén. På kvällen hölls fest för arbetarna och personalen vid restaurangen.

Den 23 juni 1927 återöppnades klubbhuset. Huset blev omskrivet i DN den 22 juni samma år: ”En förhandsvisit ute i Sandhamn har avslöjat att sällskapet verkligen med denna ombyggnad måste anses ha slagit ett oerhört slag för sin verksamhet och därmed också för seglarsporten.” ”Stilkänslan rätt enastående” ”Denna matsal är helt enkelt förtjusande i sina läckra, ljusa färger, med utsikten mot hela havet.”

Frithiof blir omnämnd som en av de ”kraftiga viljor” som arbetat för att driva igenom omdaningen.

Lördagen den 2 juli var det invigningsdinér (På menyn: Canapée K.S.S.S., Kall Lax à la Russe, Stekt Vårkyckling med sallad, Jordgubbar à la Dickson.) under vilken klubbhuskommiteen överlämnade det ombyggda och reparerade klubbhuset till KSSS. Matsalen blev utsmyckad av konstnärerna Lars Aijmer och Harald Garmland. Medlemmarnas igenkänningsstandertar målades i en fris i matsalen. Här borde Frithiofs flagga finnas.

Ombyggnaden kostade sammanlagt 78 415 kronor. Många var de som gav ekonomiska bidrag, bland annat Frithiof Dahl själv och brodern Victor Dahl.

En traditionell seglarmiddag hölls under Sandhamnsveckan i nya klubbhuset augusti 1927. Där var seglarna iklädda sina seglaruniformer, flaggorna vajade från båtarna, 300 personer var inbjudna och von Heidenstam skålade för kungen och hälsade gästerna välkomna. Representanter för finska och tyska sällskap var på plats, liksom den italienska kappseglaren Oberti. Heidenstam ”överraskade” alla nära han gav den långväga gästen ”ett anförande” på ”klingande italienska”. De som arbetat med renoveringen av klubbhuset mottog plaketter, bland annat arkitekt Byrde och Frithiof Dahl. Lektor Afzelius höll tal ”för kvinnan”. (SvD 1927-08-05) Visbyseglingen 1928 Seglingssporten utövad av KSSS verkar ha varit inramad av en hel del middagar och fester. Så var också fallet vid Visbyseglingen 1928 då man den 4 juli samlades i Järnvägsrestaurangen i Nynäshamn inför seglingen. Många välkända båtar (och skeppare) var där. Där var Roxane III, och dennes nemesis ”pokalförsvararen” Britt-Marie. På plats var också den ”skarpstävade” Ingun, den ”fruktade” Beduin II, och flera andra – Aavoryn, Refanut, Esperanza… Festligheterna fick dock avbrytas tidigare än vanligt eftersom starten var planerad till klockan ett på natten, detta för 66

att hinna fram till Visby i tid för festligheterna där. (Tidigare år hade den senare starten omöjliggjort deltagandet till mångas förtret.)

Ett duggregn föll över den nattliga starten torsdagen den 5 juli 1928. Roxane III var andra båt över den knappt synliga startlinjen. Tätt efter gled Britt-Marie. De två lyckades tillsammans med Esperanza hitta vind och dra ifrån fältet. Vid rundningen av N. Stegholmarna sköt Britt-Marie som första båt ut mot länsen, men Roxane III kom snart därefter. I den tilltagande morgonbrisen delade fältet upp sig, Britt-Marie (och andra) tog riktning mot S. till V. medan Roxane III styrde rätt mot målet, Gotland, Visby.

I soluppgången tilltog vinden. Vid fyratiden länsade täten i höjd med Landsort.

Jakten fortsatte i 9 knop över ett blått och solbelyst hav. Britt-Marie låg nu på andra plats, medan Roxane III hade fått se sig omseglad av Kerma. Jakterna Refanut, ­Aavoryn och Ingun hade glidit ner i fältet som dock var så samlat att skepparna kunde ana varandra.

Klockan 10:59 passerade Mariska mållinjen ”mellan pirhuvudet och slätpricken” som första båt till Visby. Britt-Marie anlände en halvtimma senare som tvåa. Den fruktade Beduin II kom in som tredje båt och Frithiof placerade sig utanför pallen. Men vid sammanräkning av protokoll tog Roxane III andra platsen efter BrittMarie. Väl framme åts det frukost och skepparna badade vid Snäckgärdsbaden. På kvällen blev det middag i Snäckgärdets restaurang och hälsningstal hölls av hamnkapten Friberg. Dansen fortsatte långt in på natten och först på morgonen ”körde sista bilen, fylld av glada och uppspelta seglare, tillbaka till Visby.”

Hemfärden till Sandhamn seglades i regn och under mörka skyar. Mitt på dagen klarande vädret upp. Efter 5 timmar föll åter regn och dimma. Under natten blev dimman till tjocka och båtarna navigerade in mot skärgården till ljudet av ångbåtarnas ”bölande”. Kvart över åtta såg besättningen på Roxane III ett svagt ljus i norr vilket visade sig vara Huvudskärs fyr. Roxane III kastade ankar och låg stilla fram till 3-tiden på morgonen, uppehållet omintetgjorde chanserna till en placering.

Detta skildrades också i DN den 8 juli 1928: ”Roxane III, [och] Frithiof Dahl tog det säkra före det osäkra och ankrade nere vid Huvudskär.” Besättningarna på de andra båtarna fortsatte att famla i tjockan sökande land och orientering. Britt-Marie gick på grund. ”Hemska spännande timmar”, följde skriver krönikören ”Flying” i KSSS årsbok 1929. Ångarna dök fram ur dimman som ”en grå spöksyn” med ”hjärtskärande tjut!” Men, så äntligen hördes Almagrundets mistlur och Sandhamn var nära.

Klockan 1 gick Mariska i mål som första båt.

Seglarpampen När Frithiof fyllde 60 år skrev DN om den ”Sextioåriga seglarpampen” och han beskrevs som ”en väldig seglare” som alltid deltagit i Visbyseglingarna i sin Roxane III. Han hade nu varit medlem i KSSS i 30 år och förutom med Roxane III tagit priser med sina fyra andra båtar: Vera, Amaryllis, Roxane och Roxane II. (DN 1929-07-26) Frithiof ställde upp i Visbypokalen även sommaren 1929. Aftonbladet skrev om Frithiofs sextionde födelsedag den 26 juli 1929: ”Det kunde lika gärna vara den 67

femtionde, ty ser man den spänstige jubilaren ombord på ”Roxane” under kappsegling, skulle man vara frestad att gissa att 1879 är födelseåret – och icke 1869!”

Frithiof Dahls barnbarn Yngve Dahl seglade nu själv Måsunge och såg ut att bli en framgångsrik seglare också han. Frithiof var vid det här laget så respekterad att SvD publicerade en ursäkt 1931-06-12 då man skrivit ofördelaktigt om Roxane III:s deltagande i Juniregattan.

Frithiof ägde sin Roxane III fram till 1940, och var ledamot i KSSS styrelse 1906–1908 och 1925–1933, ordförande i långseglingskommittén 1925–1927 och intendent 1929–1933. Han fick förtjänstmedalj i guld 1930 och vid avgången som styrelseledamot KSSS stora minnesplakett i förgyllt silver. Han erhöll seglarmärket i guld 1924.

I juni 1949 möttes Yachtklubben på restaurang Freden för att bland annat tacka av avgående styrelsemedlemmar, av vilka Frithiof var den äldste. Han hade varit medlem sen 1906 när klubben bildades och suttit 25 år i styrelsen. Han fick nu en pokal som tack för lång och trogen tjänst, men kunde inte själv vara där och ta emot den då han var sjuk.

När Frithiof fyllde 80 år firades han i sin stuga på Sandhamn och det flaggades i samhället. KSSS och Sandhamns samhälle gav blommor. (DN och SvD 1949-07-28) Under rubriken ”Jag bara frågar” intervjuades Frithiof Dahl i Aftonbladet den 5 augusti 1941. Han får svara på fem kort-frågor: Vilken skulptur i Stockholm tyckte han bäst om? ”Sergels Gustaf III”; Vilken tavla hade fängslat honom mest på Nationalmuseum? ”Carl XII: likfärd.”; Vad lägger han främst märke till hos en kvinna, resp en man? ”Sann kvinnlighet” och ”Karaktären”; Vilken reform skulle han helst vilja genomföra i huvudstadens tågordning? ”Trafikproblemet i allmänhet.”

Sista frågan löd ”Om Ni finge leva om Ert liv vad skulle Ni göra då?”

Frithiofs korta svar blev ”Ingen ändring.”

Referenser: Andersson, Bedoire, Stockholms byggnader, Stockholm 1973.

Atmer, Ann Katrin Pihl, Sommarnöjet i skärgården. Sommarbebyggelse i Stockholms inre skärgård 1860–1915, Stockholm 1987.

Atmer, Ann Katrin Pihl, Stockholms stadshus och arkitekten Ragnar Östberg, Stockholm 2011.

Eklund, Hans och Stribolt, Barbro, Bollhuset och Dramaten. Kungliga teaterbyggen. Från Adelcrantz till Liljekvist 1753–1908, Stockholm 1978.

Eklund, Hans, Ur Stadshusets historia 1901–1923, Stockholm 2002.

Gullberg, Anders och Rudberg, Eva, Byggare i Stockholm. Byggmästarrollen under 1900-talet, Stockholm 2001.

68

Larsson, Rikard, Murverkets Hemligheter. En vägvisare till Stockholms Stadshus, Stockholm 2011.

Råberg, Marianne m.fl., Husen på Malmarna. En bok om Stockholm, Stockholm 1985.

Wickman, Mats, Stadshuset i Stockholm, Stockholm 2003.

Roosval, Johnny, Stockholms stadshus vid dess invigning midsommarafton: ­Beskrivning utarbetad på uppdrag av Stockholms stadsfullmäktige, Del I–III. Tidskrifter: Byggmästaren, Arkitektur 1900–1930.

KSSS Årsböcker, 1900–1952.

Artiklar i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Göteborgs Aftonblad.

Stadsbyggnadsexpeditionen.

Riksantikvarieämbetet.

Äldre bilder (s. 60, 62, 64, 69) kommer från Sjöhistoriska museets fotoarkiv.

69

Tre generationers byggmästare Av Peggy Häggqvist

Vad är det som har gjort att några byggmästarföretag har överlevt krig och kriser och lever vidare med familjemedlemmar som styr verksamheterna i tredje generationen?

Enligt en undersökning som genomförts med 200 olika familjemedlemmar i 21 länder av revisionsbyrån PwC, överlever 12 procent av familjeföretagen ett ägarskifte.

När det är dags för den tredje generationen att ta över är det bara drygt en av tio som har ett företag att fortsätta driva.

Enligt undersökningen finns det tre särskilt svåra problem att ta sig förbi för att ett generationsskifte ska bli framgångsrikt: Det första är den naturliga generationsklyftan mellan den som driver företaget och nästa, det vill säga mellan föräldrar och barn.

Den andra svårigheten är förtroendeklyftan, det vill säga problemet för unga att skapa förtroende för sig själva som ledare när de etablerar sig i bolaget. Att bära samma efternamn som ägaren kan göra det ännu svårare för nästa generation, som måste jobba ännu hårdare.

Den tredje klyftan som försvårar generationsskiftet är kommunikationsproblemen mellan olika generationer. Att inte tala ”samma språk” kan slå en kil mellan föräldrar och barn.

Undersökningen visar också att det första generationsskiftet är det svåraste. Klarar familjeföretaget att överleva till andra generationen, ser det lättare ut senare.

I följande artiklar intervjuas sju byggmästarföretag, både andra och tredje generationerna, för att få svar på hur de har tänkt och verkat och hur de tänker och bedriver verksamhet i dag. Och hur ser de på framtiden? Finns en grundläggande filosofi från grundarens tid som lever vidare? Hur klarar man att samarbeta med sina fäder och syskon och/eller andra familjemedlemmar?

De sju företagen som vi presenterar på kommande sidor är Anders Bodin Fastigheter AB, Byggnadsfirman Erik Wallin AB, Byggnadsfirman Viktor Hanson AB, Einar Mattsson AB, Lennart Ericsson Fastigheter AB, Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB samt Åke Sundvall AB. Grundarna är välkända byggmästare i byggarkretsar: Ragnar Bodin, Erik Wallin, Viktor Hanson, Einar Mattsson, Folke Ericsson, Reinhold Gustafsson och Åke Sundvall. De flesta av dem var även ledamöter av Murmestare Embetet i Stockholm. Några av deras söner, eller svärsöner är i dag 70

ledamöter i Embetet: Anders Bodin, Jerker Wallin, Ristjan Ränk (Einar Mattssons svärson), Lennart Ericsson, Jan Kruhsberg (Reinhold Gustafssons svärson) och Bengt Sundvall. Två av den tredje generationens byggmästare är också ledamöter i Embetet: Nils Hanson, Byggnadsfirman Viktor Hanson AB och Jesper Wallin, Byggnadsfirman Erik Wallin AB. I tredje generationen arbetar i dag ganska många söner och döttrar. En del har de gemensamt. Till exempel att de har skaffat sig bra, ofta ”högre”, utbildningar än sina far- eller morfäder. Inget av barnbarnen gick direkt in i familjeföretaget. Ingen har känt tvånget hemifrån att gå in i firman och samtliga har jobbat på andra ställen (delvis med helt andra saker) innan de tog beslutet att fortsätta familjetraditionen.

Men stoltheten bland dem alla när det gäller att driva verksamheten vidare, går inte att ta miste på.

En hel del saker förenar nästan alla de sju byggmästarföretagen Byggmästarföretagens grundare har i många fall ”invandrat” till Stockholm från and­ra delar av landet. De flesta av dem började ”med två tomma händer”. I samtliga fall blev de mer eller mindre auktoritära ledare. Tredje generationens chefer har en helt annan syn på ledarskap och talar om att arbeta i team.

En annan gemensam nämnare är att (bland de flesta företagen) andra och tredje generationen har gått en omfattande utbildning i hur generationsväxling ska gå till för att bli lyckosam. Utomlands finns flera sådana utbildningar, men i Sverige finns egentligen bara en organisation som på allvar arbetar med denna fråga; Family Business Network (FBN) Sweden, som grundades 1996 och är en svensk underavdelning i ett internationellt nätverk av 5 000 familjeföretag och forskare. Organisationen syftar till att vara ett aktivt och kraftfullt nätverk för dialog och erfarenhetsutbyte kring familjeföretagande inom och mellan generationer bland sina medlemmar.

På seminarier, master classes, utbildningar och andra nätverksträffar diskuteras frågor som generationsskifte, samarbete mellan olika generationer, samspelet mellan olika familjemedlemmar, rollfördelning mellan familjen och anställda och ägarförhållandet mellan arbetande ägare och icke-anställda ägare.

Denna förmån hade inte den andra generationens byggmästare när de gick in i sina fäders (eller svärfäders) verksamheter. Ändå har de lyckats!

En grundläggande, gemensam filosofi bland samtliga sju företag är att bygga med kvalitet och att arbeta med långsiktighet för ögonen. Ordet ”kvartalsekonomi” var inte uppfunnet när firmorna grundades och existerar inte heller i dag i företagens strategier. Kan svaret på frågan varför dessa företag så framgångsrikt har överlevt helt enkelt vara just det? Att bygga med byggmästarkvalitet!

71

Källor: Intervjuer vintern/våren 2015: Anders Bodin, Carl Bodin, Anders Bodin Fastigheter AB Claes Ericsson, Gunilla Ericsson Bye, Lennart Ericsson, Ulf Ericsson, Lennart Ericsson Fastigheter AB Johan Lins, Hanna Lindskog, Bengt Sundvall, Göran Sundvall, Martin Sundvall, Susanna Sundvall, Åke Sundvall AB Nils Hanson, Byggnadsfirman Viktor Hanson AB Anders Kruhsberg, Jan Kruhsberg, Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB Ristjan Ränk, Stefan Ränk, Einar Mattsson AB Jesper Wallin, Jerker Wallin, Byggnadsfirman Erik Wallin AB Litteratur: Byggmästare & Förvaltare, jubileumsskrift, Lennart Ericsson Fastigheter, 2003 Byggmästarns resa 1904-2004, Porträtt av en byggmästare, jubileumsbok Einar Mattsson, förf. Gunilla Wettergren, 2004 Einar Mattsson i ord & Bild, 2013 Byggt & Tryckt nr 2/2014, Einar Mattsson Einar Mattssons verktygslåda för varumärket, broschyr Viktor Hanson Byggnadsingenjör, jubileumsbok 75 år, 1989 Jubileumsbroschyr Viktor Hanson 100 år Jubileumsbok Sällskapet Hantverksringen 75 år, 2013, förf. Peggy Häggqvist Bondungar, från Nils Dacke till Anders Wall, 2012, förf. Anders Bockgård Reinholdbladet, 23 december 1990 Oktetten som mindes, broschyr, Reinhold Gustafsson, 1990 Tidningen Byggindustrin, nr 16, 2007 Tidningen Byggindustrin nr 18/2010 Webbplatser: www.murmestare.se www.akesundvall.se www.rgforvaltning.se www.erikwallin.se www.viktor-hanson.se www.einarmattsson.se www.lennartericsson.se med flera webbplatser

72

Anders Bodin Fastigheter AB

Anders, Helena och Carl Bodin. I bakgrunden porträtt av byggmästare Ragnar Bodin, 1904–1964. Foto: Tobias Björkgren.

Om två år kan Anders Bodin Fastigheter fira 90-årsjubileum. Anders Bodin tog över företaget av sin far, byggmästare Ragnar G Bodin, som grundade före­taget 1937. I dag drivs verksamheten huvudsakligen av Anders båda barn Helena, som är vd och Carl som är affärsutvecklingschef. Utmärkande för verksamheten allt sedan starten är kvalitet och långsiktighet med att utveckla fastigheter för egen förvaltning.

– Jag har inte påverkat barnen att gå in i företaget – det är de alldeles för självständiga för, säger Anders Bodin.

– Han har tjatat på oss i 30 år, replikerar sonen Carl med ett stort leende.

Det började i Ångermanland i trakterna av Ådalen. Platsen hette Svanön, utanför Kramfors, där Ragnar G Bodin föddes år 1904 som ett av elva syskon. 1930-talets Ådalen var en tid och en plats med svår arbetslöshet och svaga framtidsutsikter. Den 14 maj 1931 demonstrerade tusentals arbetare i Ångermanland för att protestera mot att strejkbrytare tagits till trakten. Militären öppnade eld mot demonstrationståget och fem människor dödades.

73

Den stora arbetslösheten gjorde att Ragnar bestämde sig för att pröva lyckan i Stockholm. På dagarna arbetade han som marmorläggare och på kvällarna pluggade han på Stockholms Tekniska Institut, STI, där han tog sin byggnadsingenjörsexamen.

1937 startade han Byggnadsfirman Ragnar G Bodin. Företaget växte stadigt för att på 1950-talet omfatta cirka 50 anställda årsarbetare. På 1950-talet bildades även företaget BGB i Stockholm tillsammans med fem andra byggmästare. Affärsidén var att bli en motpol till allmännyttan och verksamheten växte. På 1960-talet invigdes exempelvis Hagsätra Centrum, Vårberg Centrum och Huvudsta Centrum. År 1964 ramlar Ragnar Bodin på sitt lantställe. Fallolyckan är så allvarlig att Ragnar avlider av skadorna.

Sonen Anders berättar: Andra generationen – Egentligen hade jag inte alls tänkt gå in i byggsektorn utan ville gå till sjöss. Efter studenten på Södra Latin fick jag jobb som tredje styrman på ”S/S Kungsholmen” som gick på Sydamerika. Redan tidigare hade jag jobbat på turistbåtar om somrarna som praktikant. Och på kvällarna gick jag på Sjöbefälsskolan och fick så småningom styrmansbrev.

Men när pappa dog kändes det tungt att lämna mor ensam fyra-fem månader i sträck, så jag lämnade in min avskedsansökan och tog farväl av sjöfartslivet.

Efter civilekonom- och byggnadsingenjörsexamina gick jag in i familjeföretaget där min äldre bror Gunnar redan var verksam.

Han och jag arbetade tillsammans i företaget fyra-fem år, men vi upptäckte att vi var två helt olika personer. Gunnar ville ägna sig åt fastighetsförvaltning. Jag ville rita och projektera. I början på 1970-talet delade vi upp företaget och sedan lades den egna egenregi-byggnadsverksamheten ner med ”gubbar”, kranar, maskiner och allt!

Men allt know-how och ett stort mått av kvalitetsmedvetenhet behöll jag. Det gjorde att vi som byggherre kunde ha kvar kontrollen på byggprocessen, och lägga hela vårt fokus på projektering, uppförande och förvaltning av egna fastigheter. Ett fokus som kvarstår än idag.

Efter separationen från min bror, flyttade jag hem kontoret till min villa i Ålsten och satt på vinden och skötte mitt jobb som kamrer, byggledare och allt-i-allo under två års tid. Så småningom skaffade jag kontor på Sibyllegatan och anställde en person för att hjälpa mig.

1997 flyttade företaget till Alvik, Bromma, ett stort område som företaget utvecklat och förvaltar än i dag. Antalet anställda uppgår för närvarande till 13 personer.

Efter att sedan början av 70-talet ha suttit i styrelsen för BGB lämnade jag detta företag tio år senare. Då hade bolaget börsnoterats. Jag sålde 50 procent av mitt aktieinnehav, investerade i egna fastigheter och kunde på heltid ägna mig åt mitt eget bolag.

74

I Alvik, Bromma, har Anders Bodin Fastigheter utvecklat många fastigheter som idag ingår i det egna beståndet. Foto: Anders Bodin Fastigheter AB.

Att mitt under brinnande fastighetskris våga satsa på Sveriges då största bostadsprojekt, Tranebergs Strand i Alvik med drygt 300 bostäder, kan synas dumdristigt – eller modigt. Projektet var och är en framgång. Efter bostadsexploateringen kompletterades området med det kommersiella projektet Alviks Torg.

Totalt har Anders Bodin Fastigheter i dag ett fastighetsbestånd om cirka 670 lägenheter och 68 000 kvadratmeter kommersiella fastigheter. Samtliga i Stockholms innerstad samt i Alvik. Marknadsvärdet på fastigheterna bedöms idag till cirka 5.5 miljarder kronor.

Anders har alltid gått sin egen väg och han var också den förste bland de privata bostadsfastighetsägarna som valde att lämna hela lägenhetsanvisningsarbetet till bostadsförmedlingen.

Flerfaldigt prisbelönade Pappa Ragnars förkärlek för sten, inte minst marmor, har gått i arv i både andra och tredje generationen Bodin. Det slås man av redan när man stiger in på kontoret på Gustavslundsvägen i Alvik. Det är marmor i entrén och i den vackra hissen som för upp till översta våningen. Med hänförande utsikt över vattnet sitter medarbetarna i det röda tegelhuset, i kontorslokaler med mycket ljus och rymd, inredda i naturma75

Sjöpaviljongen i Alvik är en av de krogar som företaget äger. Foto: Anders Bodin ­Fastigheter AB.

terial och med möbler från bland annat Svenskt Tenn. Harmoni i färg och form och ”top quality” in i minsta detalj. I det stora, rundade konferensrummet, som även används som arbetsrum till exempel vid projektering, hänger en stilig oljemålning av Ragnar Bodin på en av väggarna. Andra väggar på kontoret pryds av en lång rad diplom och utmärkelser. Talande bevis på att företagets satsning på kvalitet och hög standard har lönat sig.

Stockholmspriset 1995 från Svenska Dagbladet ”till glädje för de boende och en bredare allmänhet”, Ingemanssons ljudpris 1996 ”för hyresgästernas komfort och välbefinnande”, Previas pris för ”Bästa Bygge” 1998 och SBAB:s kvalitetspris 1998 för att ”företaget utvecklar det bästa i gammal välrenommerad byggmästartradition”, är utmärkelser under 90-talet.

Under 2000-talet har det fortsatt med Ekkronans Boendepris, Svenska Akustiska Sällskapets ljudpris (för Kv Loka Brunn i Sabbatsbergsområdet, Sveriges första flerbostadshus med Boverkets högsta ljudklass, A), Byggkeramikpriset (Kv Loka Brunn) och Årets Fastighetsägare 2011 för att ”Anders Bodin i generationer har byggt upp ett fastighetsbestånd som erbjuder hyresgästerna god service, personlig kontakt och bra inre och yttre miljöer” för att nämna några.

Allt detta förpliktigar förstås när nu tredje generationen Bodin sitter vid rodret.

Tredje generationen – Jag läste till byggnadsingenjör samt fastighetsekonomi på KTH. Men jag ville inte starta min karriär i firman, utan ville skaffa mig egna erfarenheter och skapa ett eget 76

kontaktnät. Så jag jobbade som rådgivare i 12 år på fastighetsbolagen Catella Corporate Finance och på Leimdörfer, berättar Carl Bodin. År 2012 kom dock Carl in i Anders Bodin Fastigheter. Han är idag vice vd och jobbar främst med projekt- och affärsutveckling. Sedan mars 2015, när den tidigare fastighetschefen gick i pension, är han även övergripande driftchef.

– För mig var det viktigt att barnen skulle hitta sig själva och följa sina egna int­ ressen. Men visst är det roligt och det är klart att jag är jag stolt i dag att barnen tagit över allt mer, säger Anders.

– Pappa tjatade bara i 30 år, skrattar Carl, som leder verksamheten tillsammans med systern Helena som är vd i bolaget. Även hon gick först ”sin egen väg” och gick formlinjen på Beckmans Designhögskola. Därefter startade hon ett eget design- och inredningsföretag, Bodin Engnell, tillsammans med en god vän. Där formgav hon en hel del hushållsartiklar, men senare kom hon att arbeta med färgsättning och materialval i flera av Anders Bodin Fastigheters entréer.

Efter det att Helena varit mammaledig i tre omgångar, lockade Anders i slutet av 2000-talet in sin dotter på heltid i firman.

Kvarteret Loka Brunn på Sabbatsbergsområdet i Vasastan är flerfaldigt prisbelönat.

Foto: Anders Bodin Fastigheter AB. 77

Nobis Hotel vid Norrmalmstorg – en fin fastighet i Anders Bodin Fastigheters ägo.

Foto: Kristoffer Samuelsson.

Det stora ägarskiftet ägde rum 2006. Då hade Helena och Carl redan ingått i ledningsgruppen och i ägargruppen för företaget i ett antal år. Men nu blev de båda syskonen huvudägare av aktierna i bolaget.

– Visst har vi haft skilda uppfattningar ibland. Men i de stora frågorna, som vid förvärv och investeringar, har vi alltid haft consensus, säger Carl som ansvarat för förvärven av några större fastigheter och projekt sedan han kom till företaget. Ett av dem är Stallmästaregården i Stockholm/Solna. På fastigheten planeras en nybyggnation av en hotelldel med cirka 25 nya rum. Förslaget är ritat av Gert Wingårdh, som tagit inspiration från de närbelägna Koppartälten i Hagaparken för den nya delen av byggnaden. Stallmästaregården bedrivs fortsatt av Nobiskoncernen. Sedan tidigare äger Anders Bodin Fastigheter även Nobis Hotel vid Norrmalmstorg med samma operatör. Ett annat förvärv är en större kontorsfastighet i hörnet Nybrogatan/ Linnégatan på Östermalm. Och nyligen startade också ett projekt i Åre, där företaget köpt ett befintligt hotell som ska rivas. Därefter ska 13 bostadsrättslägenheter byggas – de första bostadsrätterna i firmans historia! Om några år räknar Carl också med att starta ett bostadsprojekt på Västra Valhallavägen, där Stockholmsbyggmästarna (ett nätverk av 11 byggmästarföretag) fått en markanvisning av Stockholms stad om 300 lägenheter. Senare kommer den att delas upp mellan företagen via direkta markanvisningar till var och en.

78

Fokus på strategi och marknad En strategi som företaget haft ända sedan början på 70-talet då den egna byggproduktionen avvecklades, är att som byggherre behålla kontrollen över byggprocessen, samt att samtidigt fokusera på kärnverksamheten – projektering, uppförande och förvaltning av egna fastigheter. Viktigt är också att geografiskt fokusera på Stockholmsmarknaden.

– Vi sneglar lite på Uppsala, men ingenting är klart, säger Carl, och tillägger att det viktigaste är att känna sin marknad och att bygga med kvalitet.

– Om man bygger för att sälja så fort projektet är klart, är det vinstmaximering som gäller. Kvartalsekonomitänkandet som många av de stora bolagen ägnar sig åt, är inte för oss. Vi bygger för egen långsiktig förvaltning, och då tar man hellre en initialt lite högre kostnad för att veta att huset kommer att hålla länge. Vi arbetar med ett fåtal konsulter och entreprenörer som vi känner väl och är alltid med från projektering till färdiga bygghandlingar. Vi lägger oss i allt ända ner till ”skruv- och mutternivå”. Vi var också väldigt tidiga med att ta ett stort miljöansvar – bland pionjärerna i branschen - och nu bygger vi för att kunna miljöklassa alla våra bostäder.

Vårt motto är ”hellre färre, men stora förvaltningsenheter än en mängd mindre på olika håll”, påpekar Anders.

Helena och Carl följer också pappans filosofi när det gäller risktagande.

– Att driva ett företag utan att helt ta risker skulle bli väldigt tråkigt och likriktat.

Men jag vill ha kontroll på riskerna och vara medveten om dem, säger Anders.

Klok har han också varit när det gäller generationsskiftet i bolaget.

– Helena och Carl var tidigt med på ledningsmötena en gång per månad. Men när man lämnar över till den nya generationen, måste man låta barnen ta egna beslut och göra sina egna misstag. Min lösning blev att helt lämna kontoret under ett års tid, men att ändå finnas tillgänglig som bollplank. Hade jag suttit på kontoret hade många medarbetare antagligen gått direkt till mig. Idag kan Helena och Carl bolaget bättre, eller åtminstone lika bra, som jag!

Helena har i dag tre barn och Carl har två. Men det är för tidigt att säga om det blir en fjärde generation Bodin som kommer att driva företaget vidare.

– Mina barn som är 6 och 8 år vet att farfar byggt flera hus – men de tror nog att han är murare, säger Carl.

79

Einar Mattsson AB

Han var den förste i släkten som tog det stora steget att flytta från Väddö i Roslagen. Med sig hade han endast en cykel och sin verktygslåda, vilken han själv hade tillverkat. Ombord på ångbåten som styrde kosan mot Stockholm, steg den unge bondsonen Einar Mattsson på det som skulle visa sig bli en resa till ett byggmästarliv som kom att vara i drygt 60 år. Året var 1927 och många fina bygg- och fastighetsprojekt senare, är det idag tredje generationen Mattsson som styr den välbärgade skutan mot nya, spännande mål. Och verktygslådan, den existerar än idag och pryder entrén till kontoret på Rosenlundsgatan på Södermalm.

Familjen Ränk/Mattsson. ”Tre generationer byggmästare”. Foto: Privat.

Efter att ha jobbat några år i Stockholm hade Einar sparat ihop så att han kunde köpa en motorcykel med sidovagn, en Harley-Davidson, vilket gjorde att han kunde ta sig snabbare till familjen på Väddö. En likadan motorcykel införskaffades nyligen och finns även den uppställd i kontorets entré.

– Jag hann arbeta något år på företaget samtidigt med morfar, säger Stefan Ränk, dotterson till Einar, som började i företaget år 2000. Han är utbildad jurist och är i dag vd och koncernchef i Einar Mattsson AB, som vuxit till en företagsgrupp med en omsättning på 1,9 miljarder kronor.

80

Stefan är född 1967 och är äldste son till Einar Mattssons enda barn, Marianne, som gifte sig med Ristjan Ränk, civilingenjör, Väg och Vatten, från KTH 1964, och som började i svärfaderns företag 1966, där han i början var ansvarig byggnadskonstruktör och konstruerade de hus som Einar skulle bygga. Idag är han sällan på kontoret, men är fortfarande ledamot av styrelsen. I styrelsen sitter även tre externa ledamöter, varav ordföranden är en, samt Marianne Ränk och hennes och Ristjans båda andra barn Kristina Ränk och Anders Ränk. Även Anders, som läst arkitektur och gått projektledarutbildning på KTH, arbetar i bolaget, bland annat med företagets ”övriga investeringar”, till exempel den välrenommerade stjärnkrogen Oaxen på Djurgården som företaget har byggt, deläger och förvaltar och där han sitter i styrelsen.

Anders är också ordförande i det så kallade ägarrådet, där även Marianne, Ristjan och de båda andra barnen sitter med. Marianne äger 40 procent och de tre barnen 20 procent vardera av aktierna i bolaget.

– Han är en viktig kulturbärare för företaget, säger Ristjan och Stefan om Anders.

Just kulturen är något som de månar om – att föra Einar Mattssons värderingar vidare i bolaget är en av grundstenarna för fortsatt framgång.

Ristjan och Stefan Ränk, andra och tredje generationens byggmästare på Einar Mattsson AB. Foto: Peggy Häggqvist.

81

Einar Mattssons verktygslåda står i företagets entré på ­Rosenlundsgatan i Stockholm. Foto: Einar Mattsson AB.

Einar Mattssons grundläggande värderingar viktiga för varumärket – Det handlar om omtänksamhet, engagemang och framåtanda. Det som gjorde ­Einar Mattsson framgångsrik och omtyckt är de värden vi vill bevara och förstärka.

Vi bygger och förvaltar för människor som vill ha en enklare tillvaro. Vi är engagerade både genom att vi följer husen genom hela deras livcykel och genom att hitta lösningar för nya hus. Och vi vill alltid ligga steget före och bli bättre på det vi gör, säger Stefan.

82

– För fyra år sedan arbetade vi med ett stort projekt i organisationen där många medarbetare fick vara med och vaska fram vad vårt varumärke de facto står för. Vi arbetar med att dessa värderingar ska genomsyra det vi gör, från affärsplanen ned till varje enskilt ”målsamtal” som vi genomför årligen med alla medarbetare, säger Stefan och visar ett formulär som innehåller 20 frågor kopplade till varumärket och värderingarna. Varje fråga diskuteras med medarbetarna i syfte att komma fram till i vilken mån man arbetar efter varumärket eller inte.

Många av Einars värderingar lever vidare.

Han var från starten bra på det han gjorde. Det första jobbet när han kom till Stockholm bestod i att jobba på ett villa­bygge på Lidingö. De svåra åren i början på 30-talet tog han sig igenom genom flera villabyggen och en del ombyggnadsjobb i huvudstaden. Han hyrde in sig hos arbetarfamiljer i Klarakvartren och hyrde senare en lägenhet tillsammans med sina två yngre bröder Erik och John. Under en tid arbetade Einar också hos den kände byggmästaren Olle Engkvist på miljonbygget Nybodahemmet.

När Einar i början på 30-talet arbetade med några villor i Bromma kom chefsarkitekten från Stockholms stads fastighetkontor på inspektion. Byggmästaren var inte på plats så han vände sig till timmermannen Einar som verkade pålitlig. De två blev alltmer bekanta och en dag frågade Engström om Einar inte ville bygga själv. ”Kanske det. Jag ska fundera på det”, svarade Einar, fick sig en tomt tilldelad och det var början på byggmästarepoken.

Firman grundades 1935 År 1935 startade han sin enskilda firma, Byggnadsfirman Einar Mattsson. Han fick hjälp med byggnadskreditiv från tomträttskassan och ett topplån från byggmaterialföretaget Olsson & Rosenlund och på så vis kunde han starta sitt första villabygge.

Under den första tiden var han både byggnadsarbetare och byggmästare i en person.

Han blev arbetsledare för sig och sina bröder Erik och Nils. En kortare period arbetade även brodern John i bygglaget. Åren 1944-45 beslutade sig Einar och yngste brodern John att åter arbeta tillsammans. John hade under tiden pluggat och blivit färdig byggnadsingenjör. De bildade nu Mattssons Byggnads AB. Det första gemensamma huset byggdes på Bäckvägen 159–163 i Hägersten. Huset såldes och gav ett hyggligt överskott och bröderna såg fördelar med att fortsätta bygga hyreshus. Men de kom också fram till att de båda var utpräglade ledartyper, varför de tyckte det var bäst att arbeta var för sig. De avslutade samarbetet i god sämja.

Einar fortsatte att med framgång bygga flerfamiljshus, framför allt i söderförorterna. Den första fastigheten som han kunde behålla själv och förvalta blev ett trevåningshus i Västertorp som han byggde 1950. Nu när företagets ekonomi blev alltmer stabil, ville Einar helst behålla sina hus och satsa på förvaltning.

På denna tid samarbetade flera byggmästare som hade liknande bakgrund som Einar. De hjälptes till exempel åt att bevaka tomttilldelningar i Stadshuset för att få 83

Vällingby Parkstad. I Sveriges största kontorskonvertering någonsin omvandlar Einar Mattsson Byggnads AB Vattenfalls tidigare kontorsfastighet i Vällingby till 460 lägenheter på uppdrag av Sveafastigheter och Alecta. Foto: Mattias Hamrén.

en rättvis fördelning sinsemellan och kunde därmed hålla igång sina firmor. De små byggmästarna kunde också, genom att göra gemensam sak, konkurrera med de stora bolagen. Folke Ericsson, Olov Lindgren, Reinhold Gustafsson och Rune Hanson var några av dem och de blev också Einars goda vänner.

Den 4 maj 1957 blev en stor dag för Einar. Då beslöt Stockholms stads byggnadsnämnd att anta och godkänna Axel Einar Mattsson som ansvarig byggmästare i Stockholm. Åren som följde blev en period av kraftig expansion och Einar kunde fortsätta att bygga hyreshus. Mot slutet av 60-talet hade han 150 man anställda i firman. När 70-talet hade passerat och miljonprogrammet var slutfört, kom en period att domineras av ombyggnad och renovering av äldre fastigheter, till vilken Einar snabbt anpassade sig. Vid mitten av årtiondet ägde Einar ett 30-tal fastigheter som han byggt eller renoverat. Nu ansvarade han för 2 300 hyresgästers hem i egenskap av fastighetsägare och förvaltare. Han brydde sig mycket om sina hyresgäster och var bekant med många.

Portvaktssystemet höll han benhårt fast vid. Han avfärdade de nymodiga idéerna om att leja bort förvaltningen till utomstående företag – allt för att hålla hög kvalitet.

Separat byggnadsaktiebolag 1976 delade han upp sin verksamhet i två företag; den enskilda firman för fastighetsbeståndet och ett separat aktiebolag för byggproduktionen, Einar Mattsson Byggnads AB. Båda bolag helägda av Einar.

84

85

År 1985 firade företaget sitt 50-årsjubileum med Einar som vital, heltidsarbetade 81-åring vid rodret. Samma år överlät han ägandet av byggnads- och förvaltningsföretaget till dottern Marianne, svärsonen Ristjan och systersonen Lennart Ericson, som då arbetade som vd i bygg- och förvaltningsrörelsen. Lennart Ericson fortsatte som vd för bolaget och hade kvar denna roll till 2002. När han slutade fick han med sig ett antal fastighter som fanns i byggbolaget.

Att börsnotera företaget, var inget som Einar övervägde. ”Det är för riskabelt och handlar om fiktiva värden som växlar snabbt. Det skulle kräva mer administrativ personal med specialutbildning och skulle bli för dyrt i längden. Dessutom skulle jag lättare kunna tappa kontrollen över företaget.”

Den filosofin håller än idag och dottersonen Stefan har inte heller någon tanke på att notera bolaget.

Einar var försiktig och tog inga stora risker. Vissa branschkollegor tyckte att han rent utav var feg som inte investerade utomlands. Einar ansåg att företaget skulle arbeta på Stockholmsmarknaden, där det fanns nog med jobb, en marknad som han kände väl. Långsiktighet var ett honnörsord. Visserligen gillade han affärer, men gjorde sällan impulsköp. Under alla år fortsatte Einar att göra sina egna kalkyler i samband med husköp för att vara säker på att affären skulle gå ihop. Även om han använde hjärnan i allt det han gjorde, så hade även hjärtat stor betydelse. Egentligen ansåg han att det skulle räcka med ett handslag för att bekräfta en affärsuppgörelse.

Heder och moral var viktiga ledord.

När finanskrisen kom i början av 90-talet visade sig hans försiktighet vara klok.

Einar fortsatte att arbeta under hela 90-talet, åtminstone på deltid. År 2001, tre dagar innan sin 97-årsdag somnade han stilla in för alltid, omgivenav sin kära familj. Flera hundra begravningsgäster följde honom till den sista vilan.

Alla barnbarnen minns sin morfar Einar som till och med fick uppleva två barnbarnsbarn.

– Marianne och jag har alltid varit noga med att låta barnen spåra dit de ville. Vi hade inte minsta önskan eller krav på dem att de skulle in i verksamheten. Jag har sett alltför många sammanhang, där barnen påtvingats att gå in i familjeföretagen, vilket lett till svårigheter. Så för Marianne och mig är det väldigt lyckligt att familjeföretaget lever vidare genom tredje generationen, säger Ristjan.

– Men morfar Einar var av annan uppfattning. Han frågade oss barnbarn hela tiden när vi skulle börja i firman, skrattar Stefan, som berättar att han, när han började i firman, arbetade som assistent till Einar i finans- och förvärvsfrågor. Men han hade inte börjat i företaget om han inte haft en verklig roll att kliva in i, säger han.

Dock arbetade samtliga barnbarn utanför familjeföretaget efter sina utbildningar. Stefan med finansiering och transaktioner och Anders på olika arkitektkontor.

Dottern Kristina jobbar inte operativt med verksamheten. Hon läste till logoped i Lund och arbetade därefter en tid på landstinget i Gävle.

– Att arbeta i familjeföretaget är hela tiden en balansgång mellan beprövade framgångsrecept och nytänkande. Vill man åstadkomma utveckling och komma nå86

gon vart, så behöver man medarbetare som känner att de har ansvar och kan driva sina frågor, konstaterar Stefan.

Stora framtidsambitioner – Vår ambition är att över tid färdigställa 400 nya bostäder per år, hälften hyresrätter och hälften bostadsrätter. Fram till 2024 är målet att bygga 4 000 nya lägenheter.

Marknaden är, precis som på Einars tid, Storstockholm. I Stockholms stad är Einar Mattsson idag den störste, privata fastighetsägaren.

Utvecklingen de 12 år som Stefan varit ytterst ansvarig i företagsgruppen har mycket hänt. Hyresintäkterna har ökat från 2001 till 2014 från 280 miljoner kronor till 450 miljoner. Omsättningen var 2001 470 miljoner och 2014 1,9 miljarder.

Fastig­hetsbeståndet är idag värderat till omkring 8 miljarder kronor. Antalet anställda har under denna period ökat från 190 till 350.

– Dagens Einar Mattsson AB är något helt annat än det företag som Einar grundade. Att sadla om har inte på något sätt varit lätt. Ingen quick fix. Men jag tycker att vi har kommit mer eller mindre i hamn, säger Ristjan.

Ristjan och Marianne har idag åtta barnbarn, sju flickor och en pojke. Om något eller flera av barnbarnen så småningom vill gå in i företaget, är för tidigt sia om.

– Barnen ska själva få göra sina val. Nästa generationsskifte blir så klart krångligare än det mina syskon och jag hade, eftersom de är fler. Det vi försöker skicka med våra barn, är ett intresse för ansvar och ägande. Ju proffsigare verksamhet vi lämnar över, desto mindre blir frestelsen att avstå från det ansvaret. Vår generation skapar ett fundament av kunskap och erfarenheter. De misstag vi gör, ska barnen inte behöva göra om, menar Stefan.

Mest stolt är han över att företaget gått från att vara ett traditionellt entreprenörsföretag till att bli en organisation som inte längre står och faller med en enda person.

I dag finns en mer robust struktur, som borgar för företagets fortlevnad. Stolt är han också över sina medarbetare som valt att arbeta i företaget, samt över de goda relationer som finns med politiker, myndigheter och samarbetspartners.

– Jag tror vi har lyckats förvalta Einars namn, avslutar Stefan.

87

Byggnadsfirman Erik Wallin AB

– Farfar var ganska sträng och jag lärde bara känna honom som ”farfar” och inte som byggmästare. Han dog 1984, nästan 90 år gammal. Men då hade jag inte börjat i firman ännu. Det berättar Jesper Wallin, sonson till grundaren av Byggnadsfirman Erik Wallin AB och i dag vd för företaget som nu är nära 90 år gammalt. Jesper kom in i bolaget år 2000, då hans pappa Jerker fortfarande var vd. Jerker har trätt tillbaka från det operativa arbetet men är styrelsens ordförande. Dessutom arbetar hans två andra söner, Erik och Gustav också i företaget.

Från vänster Gustav, Jesper, Erik & Jerker Wallin. Foto: Kalle Sanner.

Erik Wallin var, till skillnad från många av de andra byggmästarna från tiden, infödd Stockholmare. Han var son till möbelsnickaren Carl Wallin, född 1835. På Byggnadsfirman Erik Wallins magnifika kontor i Hammarby Sjöstad pryds en av väggarna av dennes gesällbrev från 1862, liksom ett diplom från 1897 som han erhöll vid Stockholmsutställningen samma år. Diplomet är undertecknat ”Gustaf”, det vill säga konung Gustaf V. Jerker och Jesper minns sin far respektive farfar på liknande sätt: – Pappa föddes 1895 och tillhörde ”den gamla stammen”. Han var auktoritär och bestämde allt på firman. Men en sak ruckade han aldrig på: Ärlighet och uppriktighet. Det är värderingar som står sig än i dag i företaget. Hemma var det dock mer 88

Byggmästare Erik Wallin, 1895–1984. Foto: Uggla.

uppsluppet och ofta mycket skratt och glädje, minns Jerker. Erik gick ut ”Bysan”, Byggnadstekniska skolan, 1916 och var först anställd, bland annat som murare. Senare arbetade han en hel del i landsorten. Han var platschef vid flera stora projekt, 89

Kungsgatan 44, 1936. Beställare: J. P. Åhlén. Entreprenör: Byggnadsfirman Eriksson & Wallin. Projektansvarig Erik Wallin.

90

91

som lasaretten i Hudiksvall och Bollnäs. 1927 återvände han till Stockholm och startade egen byggnadsverksamhet. Det var Eriks mamma, min farmor, som lånade honom pengar för att komma igång. Hon var en driftig och stark kvinna och drev en mjölkbutik vid Tegnérlunden. Hon tjänade bra och köpte ett flerfamiljhus på Kungsholmen. Det var nog hennes styrka som gick i arv till pappa.

Kungsholmen blev central även för sonen Erik. Här uppförde han ett par flerbostadshus, bland annat ett på S:t Eriksgatan 29, som byggdes 1936 och där firmans kontor etablerades. Även på Gärdet i Stockholm var han verksam. Som entreprenör byggde Erik Wallin även broar. En av dessa står kvar än idag, den över järnvägen i centrala Sundbyberg.

Under senare delen av 30-talet och under krigsåren hade Erik en kompanjon varför firmans namn var Eriksson & Wallin.

Tempovaruhuset vid Hötorget 1936 byggdes ett välkänt projekt; Tempovaruhuset vid Hötorget på Kungsgatan 44, samma hus som än idag innehåller kontor samt Kungshallen. Beställare var J. P. Åhlén personligen. Samma år föddes Jerker Wallin, som nummer två i en barnaskara av fyra; två systrar och två bröder.

Under andra världskriget låg verksamheten i stort sett nere och Erik var inkallad.

Firman överlevde och erhöll senare fortifikationsuppdrag så långt bort som utanför Boden.

Efter att ha skilts från sin kompanjon fortsatte Erik egen verksamhet men nu med tyngdpunkten på entreprenader för externa beställare som HSB, Familjebostäder, Elverket, Folkskoledirektionen med flera. Han byggde i Årsta, Rågsved, Band­ hagen, Blackeberg och Högdalen, exempelvis Kv. Imröret vid Högdalens centrum med höghus för Familjebostäder och intilliggande kyrka för Missionsförbundet.

– Pappa påverkade mig inte att gå in i firman, även om jag ofta sommarjobbade på något av hans byggen. Jag kommer också ihåg när jag fick besöka ett bergrum som pappa byggde mitt i stan åt Elverket, det var väldigt spännande. Verksamheten hade tagit fart och pappa hade flera större husentreprenader runt tunnelbanestationerna i Stockholm. Jag gillade miljön på arbetsplatserna och efter militärtjänsten vid Ingenjörstrupperna, gick jag på KTH, Väg- och Vattenbyggnadslinjen. Jag blev färdig civilingenjör 1962, minns Jerker.

Till en början arbetade Jerker på Byggnadsindustriförbundet, men i mitten på 1960-talet när pappa Erik var 69 år, bestämde han sig för att gå in i firman. Fadern skötte förvaltningen av fastigheter, medan sonen fick ansvaret för entreprenadverksamheten. Dock fick Jerker inte bli delägare. Erik, som dog 1984, hade då överlåtit aktierna i bolaget till samtliga fyra barn med 25 procent vardera. Det tog några år tills Jerker hade köpt ut syskonen och blev ensamägare till firman.

Företaget utvecklades under Jerkers ledning, huvudsakligen som entreprenadföretag och med många ”fina” beställare.

92

Många stora beställare Att Byggnadsfirman Erik Wallin överlevde även de tuffa åren under finanskrisen på 90-talet, tror Jerker framför allt beror på en stark vilja att överleva, parat med att firman alltid ”spelat med försiktighet”. Samt på grund av företagets relativa litenhet.

Men också tack vare det faktum att bolaget hade erfarenhet av så många olika typer av entreprenader. En del stora jobb åt Elverket. Jerkers första var en påbyggnad av Ågesta Atomkraftverk med 1,10 meter tjocka betongväggar. Likriktarstationer till tunnelbanan i innerstaden, till exempel vid Pontonjärgatan och Rödabergsparken samt tunnelbanestationer i Vårby Gård, Fittja, Frescati, Mörby Centrum och Bergshamra.

Det var många jobb åt stora beställare som SL och Skolförvaltningen (idag SISAB).

En viktig beställare blev också försäkringsbolaget Skandia åt vilken företaget genomförde flera ombyggnadsarbeten i deras kommersiella fastigheter under 90-talet.

En uttrycklig filosofi som byggmästare Erik Wallin hade efter 1945, var att inte bygga fastigheter för egen förvaltning. Det var erfarenheterna från krigsåren som fick honom till detta ställningstagande.

Den inställningen kom att ändras redan när Jerker blev ensamägare och har ytterligare accentuerats med Jesper Wallin som ledare av verksamheten.

Jesper, som är född 1965, valde samma bana som sin far: Han gick ut som civilingenjör på KTH, Väg och Vatten, 1991.

– Jag hade jobbat på byggen på sommarloven och tyckte det var en spännande verksamhet. Efter utbildningen arbetade jag på Ohlsson & Skarne, som sedan blev Skanska. Någon press från pappa att börja på firman hade jag absolut inte, men jag kände att om firman skulle fortsätta att leva, måste jag bestämma mig för vad jag ville göra. Jag gick till pappa och sa att jag kunde tänka mig att börja i företaget, men att jag hade vissa förväntningar. Jag ville ha en viss frihet och att vi tillsammans skulle hitta en väg framåt. Det har fungerat väldigt bra.

Mitt första projekt var en anläggning åt AIK Fotboll i Solna. Den sista stora ent­ reprenaden som jag ansvarade för innan jag blev vd i företaget, var 100 äldrebostäder åt det kommunala fastighetsbolaget Tornberget i Haninge, en entreprenad om 120 miljoner kronor.

Utveckling av bostadsrätter och planer på hyresrätter Som vd är nu hans långsiktiga inriktning, vilket har påverkat både organisation och arbetssätt, att bygga mer bostäder, det vill säga främst bostadsrätter i egen regi, men planen är också att bygga hyresrätter för egen förvaltning framöver.

Att utveckla bostadsrätter har varit ett framgångsrecept, och Jesper betonar vikten av att bygga med byggmästarkvalitet, hållbart och med hög standard.

– Våra hus ska hålla över tiden och vara fina att titta på. Ett gott exempel är utvecklingen av 17 radhus, Furuhusen, i Bagarmossen nära Nackareservatet. Vi satsade på hög standard och inga tillval. Husens unika exteriöra arkitektur i trä och robusta materialval, parat med påkostade interiörer, gjorde att de såldes slut mer eller mindre direkt, trots relativt höga priser, säger Jesper nöjt.

93

Zenhusen, 18 stadsradhus i Norra Djurgårdsstaden. Arkitekt Berg/C.F.Möller och ­Architects, Ola Jonsson.

Andra lyckade projekt är till exempel flerbostadshus i Anndedal, Bromma, som uppförts i samarbeta med Viktor Hanson, radhus i Barkarby, Skarpnäck och Hagsätra samt ett par projekt i Norra Djurgårdsstaden, bland annat i kvarteret Abisko som nominerades till ”Årets Byggen” år 2015 av tidningen Byggindustrin. Det egna kontoret i Hammarby Sjöstad är beläget intill ett kvarter som även det har byggts av Byggnadsfirman Erik Wallin. Kontoret är en solitär och arkitektonisk pärla belägen alldeles vid vattnet med sjöutsikt i tre vädersträck.

– Nyligen fick vi en markanvisning på Lundagatan på Söder. Här ska vi bygga 17 radhus i tre våningar. De boende kommer att ha en egen liten trädgård och här ska finnas plats för växthus. Att bo i ett eget hus mitt i sta’n är verkligen coolt, säger Jesper, som numera även samarbetar med sina båda bröder Erik och Gustav, vilka kom in i firman år 2000 respektive 2009. Båda är civilingenjörer.

94

Idag är de tre bröderna ägare till bolaget.

– Jag har tre aktier kvar, det motsvarar 0,06 procent av ägandet, säger Jerker med ett stort leende. Att han är stolt och glad över att sönerna nu tagit över, går inte att missta sig på.

– Vi är ett litet bolag men arbetar med rätt stora projekt. Den gamla auktoritära ledarstilen fungerar inte längre. Vi arbetar i team. Erik, som läste Industriell ekonomi på KTH och alltid haft intresse för arkitektur och design, ägnar sig mest åt projektutveckling och har kontakterna med arkitekterna. Gustav gick Maskinlinjen med inriktning på data, arbetade ett flertal år med dataprogrammering bl. a. på Sony Ericsson och är i det egna företaget projektledare men också ansvarig för marknadsföring och PR – något som blir allt viktigare i takt med att vi bygger allt fler bostadsrätter, säger Jesper, som har ytterligare fyra medarbetare på kontoret.

– Men vi ska bli fler, företrädesvis projektledare. Att finna nya medarbetare är ingen större svårighet.

Vi arbetare med intressanta projekt och har roligt på jobbet. Här försvinner ingen i mängden som på ett stort företag och man kan följa sina projekt från ax till limpa.

Vi har nära och goda relationer till våra medarbetare liksom med våra konsulter och leverantörer. Det lönar sig i längden.

Att i dag titta i spåkulan och sia om framtiden är svårt, men de tre bröderna Wallin har sörjt för att möjligheterna finns. Tillsammans har de tio barn – åtta av dem är flickor. Så kanske blir nästa vd för Byggnadsfirman Erik Wallin AB en kvinna? Men Jespers son Hugo är äldst. Han går i 7:an och tycker att pappas jobb verkar väldigt kul…

95

Lennart Ericsson Fastigheter AB

Gunilla Ericsson Bye är vice vd i Lennart Ericsson Fastigheter AB och arbetar främst med marknadsföring och kontakterna med företagets kommersiella hyresgäster. Hon är jurist från Stockholms universitet. Claes Ericsson är vd för Lennart Ericsson Holding, ägarbolaget i koncernen, där han arbetar med finansierings-, struktur- och ägarfrågor. Ulf Ericsson arbetar med projektutveckling.

Han gick ekonomilinjen på Stockholms universitet, och har tidigare ägnat mycket tid åt musik – både med att komponera och spela. Samtliga syskon sitter i såväl styrelsen som ledningen för företaget och alla tre är barn till Lennart Ericsson som ägnat hela sitt vuxna liv åt familjeföretaget, som 1943 grundades som enskild firma av hans far, Folke Ericsson. Lennart är civilingenjör från KTH, 1967.

I dag ägnar han sig inte åt den operativa verksamheten, men är hedersordförande i styrelsen. En sak har de alla gemensamt: De brinner för att företaget ska utvecklas och leva vidare och de ruckar inte på byggmästarkvalitén i sina projekt.

Tredje generationens byggmästare nu aktiva i Lennart Ericsson Fastigheter AB, från vänster: Claes Ericsson, Gunilla Ericsson Bye och Ulf Ericsson. Foto: Ellinor Hall.

96

– För mig var det inte alls självklart att börja i firman. Jag studerade på juristlinjen och hamnade i företaget av en slump, då en vakans uppstod år 2000. Min tanke var att prova på några månader, men jag blev kvar. Mitt första jobb gällde Hagsätra där vi hade 500 lägenheter i centrum, som skulle fira 40 år – jag höll i jubileumsprojektet. På så vis kom jag allt mer att arbeta med våra lokalhyresgäster, vilket innebar kundkontakter, att förhandla om kontrakt och hyror med mera, berättar Gunilla.

– För mig betydde musiken allt. Jag både skrev musik och spelade och hade gjort en del kommersiella saker åt radio och webb samt även åt företag. Sedan barnen kom, har jag inte hunnit med musiken lika mycket. Efter min ekonomutbildning på universitet hamnade även jag i företaget mer eller mindre av en slump, säger Ulf, som i sin ungdom ibland arbetade som fastighetsskötare i pappas företag.

– År 2009 saknades det projektledare och jag kom in i firman för att hjälpa till, främst med planarbete, projektering och genomförande. Det har jag fortsatt med och jobbar i dag mycket med projekten i tidiga skeden och försöker skaffa markanvisningar.

Att han trivs råder ingen tvekan om när han berättar om en nyligen erhållen markanvisning vid Eriksdalshallen på Söder, där företaget avser bygga hyresrätter. På Västra Valhallavägen har Stockholmsbyggmästarna (ett nätverk av 11 byggmästare, varav Lennart Ericsson Fastigheter är en) nyligen också fått en markanvisning av Stockholms stad. Hans ansikte lyser också upp när han berättar om Axelsberg, där hela centrum ska göras om och Lennart Ericsson Fastigheter ska bygga 150 hyresrätter.

– När vi köpte ut våra kusiner och pappas syster Birgitta ur familjeföretaget*), så var jag väldigt aktiv i struktur- och ägarfrågorna. Och det är sådant som jag arbetar med än idag, berättar Claes, som är det enda av barnen som sommarjobbade i företaget när han var ung– både på byggen och på kontoret. Han konstaterar att om det ska bli en fjärde generation Ericsson som driver företaget vidare, så förpliktigar det.

Vill växa med bibehållen byggmästarkvalitet – Alla vi syskon har två barn vardera. Ska de ta över så måste vi se till att kakan blir lika stor till alla. Då måste vi verkligen jobba för att de ska kunna få det lika bra som vi!

Det är så syskonen ser på framtiden. Företaget ska växa, men enbart organiskt.

– Vi ska bygga! Vi har aldrig köpt någon färdig fastighet, utan bygger allt själva.

Det ska ske försiktigt. Vi ska bara utveckla fina projekt i bra lägen, säger de samstämmigt.

Kvalitet och långsiktighet är viktig när vi bygger för vår egen förvaltning. Goda exempel från modern tid är projektet Rackarbergen, ett flerfamiljshus med 29 lägenheter beläget alldeles intill det egna kontoret på Ringvägen. Ett annat exempel är de två punkthusen som färdigställdes förra året i Norra Djurgårdsstaden i kvarteret *) Läs mer om företagets historik längre fram i denna artikel!

97

Byggmästare Folke Ericsson, 1905–1998.

Foto: Lennart Ericsson Fastigheter AB.

Abisko med 26 lägenheter, nominerat till ”Årets Bygge” 2014 av tidningen Byggindustrin.

– Vi väljer medvetet dyrare material om de är hållbara och borgar för att huset ska stå länge, säger Ulf. I botten vilar grundaren Folke Ericssons grundidé: ”Tänk på förvaltningen när du bygger”. Den tanken lever kvar i själen på företaget än idag. Hög kvalitet i material och genomtänkt arkitektur med god estetik är viktigt för att bygga hus som håller över tiden och där människor trivs.

Av pappa Lennart har de lärt sig känslan för detaljer. Att vara noggrann med detaljerna är att bry sig. Att Lennart har uppmuntrat till ”learning by doing”, tycker alla tre syskon också har varit väldigt värdefullt.

– Kvalitet handlar också om goda relationer med våra hyresgäster, inflikar Gunilla, som berättar att förvaltningen av merparten av de 1 100 lägenheter som företaget förvaltar, fungerar utmärkt.

98

I Lennart Ericsson Fastigheters förvaltningsbestånd är 30 procent kommersiella lokaler, främst belägna i bostadshusen.

Nöjda kunder – Vi är tillgängliga och trevliga och känner alla och vi har bra medarbetare. Om fastigheterna är välskötta, så vårdar hyresgästerna också husen och lokalerna bättre.

Det gäller såväl invändiga som utvändiga material och ytor. Där tror jag att det är en fördel att vara en privat fastighetsägare. Vi gör kontinuerligt kundundersökningar och 80 procent av våra hyresgäster är nöjda eller mycket nöjda med vår förvaltning, berättar Gunilla.

Lennart Ericsson, andra generationens byggmästare. Foto: Ellinor Hall.

99

– När vi köper produktion är vi alltid med hela vägen och handlar själva upp våra entreprenörer, underentreprenörer och leverantörer – vi köper aldrig produktion på totaltentreprenad. För oss är det viktigt att ha kontroll över projekten så att vi får de hus vi vill ha, påpekar Ulf. Samtliga tre syskon sitter i koncernledningen och är ledamöter av styrelsen.

– Det har varit viktigt att definiera våra olika roller och inte klampa in i varandras ansvarsområden. Samt att ha ett forum där vi kan diskutera olika frågor. Visst kan vi ibland ha olika uppfattningar, men det är samtidigt en styrka att ha varandra att bolla olika problem med. Och alla har lika mycket intresse och lika mycket ansvar.

De stora besluten tas gemensamt, säger Claes och tillägger att företaget sedan flera år har en extern vd och en extern styrelseordförande.

– För mig känns det överväldigande att alla tre barnen nu är inne i företaget. Barnen har alltid varit självständiga och gjort som de själva har velat – och jag har inte pressat dem att gå in i firman. Men nu när det är så, är jag förstås väldigt nöjd, säger Lennart som hade en helt annan bakgrund när han växte upp.

– För mig var det självklart att gå in i pappas företag, medan min bror Lars var mer tveksam. Vi sommarjobbade på pappas byggen och där blev man mobbad eftersom man var ägarens son. Men hela vår uppväxt var vi bröder och vår syster Birgitta väldigt präglade av pappas verksamhet – byggmästarna i Stockholm umgicks för att göra affärer och familjevis och många familjer är vänner än i dag, berättar Lennart, som utsågs till vd i företaget 1989.

– Mina tidigaste minnen är de ofta förekommande söndagsbesöken på byggarbetsplatser ”för att titta till” som pappa Folke sa. Att få följa med pappa var naturligtvis stort för en fem-sexårig pojke och det kändes naturligt att så småningom följa i hans fotspår. Byggarna var dessutom i mina ögon härliga människor.

Folke Ericsson grundar företaget 1943 Folke Ericsson föddes år 1905 i Lerbäck, Örebro län. Han var själv son till en byggmästare. Resan fram till byggmästartiteln innebar korrespondenskurser hos Noréns och Hermods, kurser vid Karlskoga Praktiska läroverks byggnadstekniska avdelning och utbildning vid Tekniska Gymnasiet i Örebro. Ansvarig byggmästare blev han 1949.

Han arbetade som byggnadssnickare i Örebro och som timmerman i Stockholm fram till 1937. Därefter var han verkmästare hos Stockholms Nya Byggnads AB och hos byggmästaren Nils Sundell.

När Folke Ericsson registrerade sin enskilda firma i maj 1943 pågick fortfarande andra världskriget. Industrialiseringen och inflyttningen till städerna gjorde att det behövde byggas bostäder i efterkrigssamhället. I början tog han det försiktigt och övade sig på några sportstugor på Ekerö innan han byggde sitt första hyreshus 1935 vid Ringvägen. Efter kriget kom han igång som egen företagare och byggde bostadshus i Stockholms nya förorter; Hägerstensåsen, Västertorp, Årsta och Solberga.

100

DanvikCenter i Nacka uppfördes 1984–1986. Foto: Lennart Ericsson Fastigheter AB.

Optimism och framtidsandan utvecklades inte minst på 50-talet när företaget medverkade vid utbyggnaden av Baggeby-Bodal på Lidingö och med byggandet av bostäder i Solna. En viktig grund var också det goda samarbetet med trävaruföretaget Olsson & Rosenlund, som ägde mycket mark i Hägersten. De hade finansiell styrka och medverkade med leverantörskrediter och finansiering under byggtiden av flera av byggmästarna.

– Pappa som var mycket social, var också delaktig i bildandet av bolag som Heba Byggnads AB, Fastighets AB Stettin med flera, vilket bidrog till att byggrörelsen förutom de egna projekten, även fick externa uppdrag.

1969 blev bolaget ett aktiebolag, där Folke och sönerna Lars och Lennart var delägare tillsammans med ett par av bolagets ”trotjänare”. Senare inträdde även systern Birgitta i ägarkretsen.

70- och 80-talen blev mycket framgångsrika med många spännande och stora projekt både i egen regi och som bygguppdrag åt de närstående bolagen. Företaget växte. Några exempel på projekt är Björknäs centrum, Stora Katrineberg, Rackarbergen på Söder och delar av Södra Stationsområdet, samt DanvikCenter i Nacka. Sistnämnda projekt uppfördes 1984–1986 med en stomme av bärande pelare och balkar av stål med platsgjutna betongbjälklag gjutna med kvarsittande form av plåtkasetter som samtidigt utgjorde armering. CAN Arkitektkontor ritade denna för tiden speciella byggnad som 1987 tilldelades European Award for Steel Structures. Hit flyttade också Lennart Ericsson sitt kontor 1993, där verksamheten bedrevs fram till 2007 då firman flyttade till det nuvarande kontoret, Rackarbergen på Ringvägen.

101

I kvarteret Abisko i Norra Djurg책rdsstaden har tv책 punkthus med hyresr채tter byggts.

Foto: Ellinor Hall.

102

Kvarteret Rackarbergen på Söder med 29 hyresrätter, kontor och butiker blev klart år 2012.

Foto: Ellinor Hall.

103

Så kom 1990-talet med finanskrisen. Lennart fick i sin egenskap av vd nu arbetsuppgifter som innebar krishantering och konsolidering.

– Det innebar neddragningar och en smärtsam minskning av personalen samt att hantera svårigheterna med finansiering av verksamheten. Fastighetsvärdena föll med upp till 40 procent och därmed försvann möjligheterna till belåning och finansiering av nya projekt.

För oss stod nu valet mellan att utveckla byggrörelsen till en mer renodlad entreprenadverksamhet eller att koncentrera resurserna på fastighetsrörelsen. Det var inget lätt val, men efter noggrant övervägande ledde det till att byggrörelsen såldes 1998 till norska Selmer A/S. Som en följd av detta namnändrades moderbolaget till Lennart Ericsson Fastigheter AB, berättar Lennart. År 2012–2013 köptes övriga släktingar ut ur firman och i dag är det Lennart och hans tre barn som helt äger verksamheten genom bolaget Lennart Ericsson Holding AB. – Att vi står starka och har lagt grunden till en ny period av möjlig tillväxt tillskriver jag de grundvärderingar som präglat företaget sedan starten: Ärlighet i affärer. Goda relationer med samhälle, kunder, medarbetare och kollegor. Kvalitet i byggande och förvaltning. Och öppenhet i förhållande till kreditgivare, konstaterar Lennart och tillägger: – Historia i all ära, men det är framtiden som gäller!

104

Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB En av de lärdomar Anders Kruhsberg har tagit med sig från sin morfar är hur man ska tända en brasa. Det gäller nämligen att använda endast en tändsticka för att få elden att börja brinna. Det låter kanske som ett lite konstigt minne när man är dotterson till en av Sveriges främsta byggmästare, som byggde upp ett fantastiskt byggmästar- och fastighetsbolag i miljardklassen – i slutet av 1980-talet det fjärde största aktiebolaget på bygg- och fastighetslistan på Stockholmsbörsen. Morfar hette Reinhold Gustafsson och Anders är nu tredje generationen som är verksam i företaget. Men det ligger mycket mer bakom det här med att tända en brasa. Vi ska återkomma till det!

Reinhold Gustafsson, en legendar och nestorn inom svensk byggindustri var också en betydande humanist som ägde ett stort mått av ödmjukhet. Samtidigt hade han en naturlig auktoritet och var inte rädd att säga vad han tyckte. Hårt arbete krävde han av andra likaväl som av sig själv. Och byggmästarkvalitet var ett honnörsord. Även det ska vi återkomma till.

– För mig var Reinhold mest ”morfar”. Men jag fick på ett tidigt stadium en viss förståelse för att han drev byggverksamhet och var betydande, för han fick alltid så mycket presenter till sin födelsedag, den 23 december, som vi firade på vår gård, Hanebergs säteri i Näshulta socken i hjärtat av Sörmland. Det var härligt att få vara med att öppna så många paket, men helt förstod jag som barn inte varför morfar fick så många gåvor, berättar Anders som efter utbildning till byggnadsingenjör på Mälardalens högskola i Västerås började arbeta hos AQ Arkitekter. Efter fem år kände han att det var dags att börja i familjeföretaget.

– Mest känner jag mig som bondpojke, eftersom jag är uppvuxen på gården, där vi bedriver både skogs- och jordbruk. När det gäller mina insatser i Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB har jag tills nyligen mest känt mig som ”pappa light”, säger Anders som nu tagit över alltmer ansvar i företaget, som länge drivits av hans pappa, Jan Kruhsberg, Reinholds svärson. Jan har, tillsammans med hustrun ­Elisabeth, som han träffade tidigt i livet, också drivit den stora gården och svarat för företagets fastighetsförvaltning, en roll som numera alltmer tas över av sonen Anders.

Bondelivet lockade Det var 1974 som Reinhold köpte Hanebergs säteri som innehåller säteribyggnaden (familjen kallar den ”stora huset”) med sammanbyggda flyglar från 1600-talet. Säteriet innehåller totalt 155 byggnader på en areal om 3 200 hektar, varav 300 hektar är åkermark. Reinhold hade en längtan tillbaka till sitt ursprung – bondelivet – och letade länge efter ett lämpligt förvärv, helst med kulturhistorisk bebyggelse och med rimlig närhet till Stockholm.

105

Byggmästare Reinhold Gustafsson, 1920–2013. Foto: Cecilia Larsson.

Att drömmen om en egen gård uppfylldes med råge förstår man när man ser det färdiga resultatet. I dag är säteriet med sina torp, arbetarbostäder och ekonomibyggnader pietetsfullt upprustad till ypperligt skick.

– Jag hade lovat Reinhold att när köpet av gården stod klart skulle Elisabeth och jag flytta dit och förvalta gården. Så skedde 1976, berättar Jan Kruhsberg.

Då var parets äldsta barn redan födda; Maria 1972 och Karin 1974. 1978 föddes dottern Jenny och 1981 sonen Anders. Två av barnen bor kvar; Maria Kruhsberg Kämpe med make samt en son och en dotter, är det ena. Hon är byggnadsingenjör och arbetar på AQ Arkitekter. Anders med fru och två barn, 6 och 3 år, bor i ett hus beläget 800 meter från ”stora huset”. Jenny som arbetar med fastighetsförvaltning 106

Hanebergs Säteri, delvis uppfört på 1600-talet. Foto: Privat.

på Einar Mattsson AB bor med man och två söner i Stockholm. Karin har emigrerat till Melbourne med man och dotter. Hon är civilingenjör inom maskin- och flygteknik och det enda av barnen som inte arbetar med byggande och förvaltning.

– När familjen flyttade till Haneberg fanns fem-sex bofasta familjer på platsen.

Idag har vi 46 kontrakt, berättar Jan, som även han har lagt ned själ och hjärta i denna verksamhet.

På egendomen lät Reinhold även uppföra ett museum i ett tre våningar högt magasin som tidigare använts för spannmål. Reinholds stora intresse för bondekulturen och lokalhistoria gjorde att Hanebergs gårdsmuseum i dag kan ses som ett av de största privata gårdsmuseerna i landet. Några byggnader har också upplåtits för andra kulturella ändamål. De senaste åren har familjen delat ut stipendier till två konstelever från högskolan i Stockholm, som får bo i den västra flygeln. Det gamla orangeriet i parken har rustats upp och inretts till konstateljé. Gården ägs av Elisabeth och drivs av familjen i företagsform, där även Jans närbelägna gård Tomastorp i Julita socken ingår.

Att driva den verksamheten är för Jan, Elisabeth och Anders i princip ett heltidsjobb.

Det var dock efter en lång och arbetsam resa som Reinhold kunde förvärva denna gård och det kändes säkert som en revansch, efter att själv ha vuxit upp på Åbyholms gård i Vallentuna Socken, där föräldrarna arrenderade och där han efter sju års skolgång hjälpte till hemma på gården. När arbetet tröt arbetade han som ”springpojke” på Skandia i Stockholm och senare som kontorselev på Svenska Siemens. Granne med Siemens utmed Kungsgatan låg Stockholms Tekniska Institut.

107

Där förlängde Reinhold sina arbetsdagar med kvällsstudier.

Senare avbröt han studierna för militärtjänstgöring spetsad med plutonchefsutbildning och officersutbildning på Karlberg. I valet att gå vidare inom det militära eller fortsätta studierna vid STI, föll valet på det senarenämnda, vilket finansierades tack vare en premie från den militära utbildningen.

Men åter till berättelsen om hur man tänder en brasa!

– Det var först ungefär när jag blev myndig som jag förstod mera av bygg- och fastighetsverksamheten i morfars företag. Och hur viktigt det är med byggmästar­ kvalitet. Redan när jag var tre-fyra år så lärde mig morfar hur man skulle tända brasan i det stora huset. Det gällde att göra det med endast en enda tändsticka. Behövde man två, så var det underkänt. Senare i livet har jag förstått vad han menade; nämligen att planera väl och göra ett noggrant och genomtänkt förarbete är A och O för att uppnå ett bra resultat. Jag minns att någon i familjen gick och köpte extra långa braständstickor, men det föll inte i god jord hos morfar. Fusk tolererades inte!

Firman grundades 1956 Detta sätt att tänka stod Reinhold Gustafsson för redan när han som ung man år 1956 lät inregistrera sin enskilda firma med namnet Byggnadsingenjör Reinhold Gustafsson. Det första uppdraget blev att uppföra personalbostäder åt Försvaret i Rissne. Samtidigt var han också anställd i sin farbror Erlands företag. Den firman fick ett stort uppdrag 1957, mycket tack vare Reinholds insatser: Studenthemmet Nyponet i närheten av Östra Station i Stockholm, då Nordens högsta bostadshus med sina 22 våningar. Det första stora egna bygget var Vår Gård Kurs och Konferens i Saltsjöbaden åt Kooperativa förbundet, vilket senare resulterade i flera jobb åt KF, till exempel Wårby Bryggeri.

Utvecklingen gick rasande snabbt och Reinhold skaffade sig både gott renommé och bra kontakter. De första projekten var uteslutande entreprenader, men Reinhold såg fram emot att få bygga i egen regi och förvalta egna fastigheter, vilket gav utrymme för hans kreativitet och ekonomiska sinne på ett helt annat sätt. Det första egenregiprojektet var en rivningsfastighet i närheten av Odenplan som han köpte 1960.

Reinhold ombildade senare företetaget till Reinhold Gustafssons Byggnadsaktiebolag, medan egenregiverksamheten och fastigheterna låg kvar i den enskilda firman.

Många kända byggnader i och utanför huvudstaden bär Reinholds signum, bland annat Riksbankens nya huvudkontor, uppfört 1970, vid Brunkebergs torg, ritat av arkitekten Peter Celsing och byggt i svart granit. I Frescati byggdes sex höghus åt Stockholms universitet, samt renoverades Lantbruksakademins museum. Arlanda utrikeshall, terminal 5, invigdes 1974. Berwaldhallen stod klar 1979 och var med sina 1 300 publikplatser det mest komplicerade av alla projekt för firman. 1990 invigde kung Carl Gustaf 120 nya bostäder för äldre på Danviksklippan med hänförande utsikt över vattnet och Djurgården, en framgångsrik förtroendeentreprenad som Reinhold genomförde åt Danvikshem.

108

Riksbankshuset vid Brunkebergstorg i Stockholm uppfördes 1970–1976.

Foto: Holger Ellgaard.

Reinhold arbetade nästan uteslutande i innerstaden. Han hyste en äkta och brinnande kärlek till gamla hus och menade att de skulle hanteras som antikviteter.

Många ombyggnadsuppdrag i Stockholm genomfördes av företaget, där Reinhold månade om att bibehålla husen och inredningarna. Hellre bevarade han så mycket som möjligt av ursprunget, än att tjäna ett antal kronor extra.

109

Byggmästarkvalitet, säkerhet på bygget och en bra kapten Redan på 70-talet var Reinhold ”före sin tid”. Det skulle vara ordning och reda på byggena och Reinhold uppmanade sin personal att inte sky några kostnader för att uppnå säkerhet på arbetsplatserna, vilka han ofta själv besökte. Han månade om både hyresgäster och medarbetare. En tidigare anställd vittnar i en skrift som de anställda tog fram till Reinholds 70-årsdag: ”Reinhold sa en gång något som jag först tyckte bara var prat, men jag har omvärderat påståendet att ALLA ÄR VI ANSTÄLLDA. Det är väl själva kärnan i Reinholdandan – att alla behövs och är betydelsefulla för helheten.”

Reinhold uttryckte det själv så här: ”Kom ihåg att det finns bara anställda i Reinholdkoncernen. Uppdelningen i tjänstemän och kollektivanställda är förlegad. Att vi sitter på olika platser i den symboliska båten kommer vi inte ifrån. Någon måste sitta längst fram och hålla utkik medan många ror och några styr. Lika viktigt är att alla som vill vara med i båten verkligen ror – åt samma håll. Facket har ett stort ansvar och måste vara på sin vakt på det som både är de anställdas och företagets bästa. De två intressena sammanfaller nästan alltid.”

Börsnotering och sedan finanskris För att få in externt kapital och säkra företagets fortbestånd på sikt, börsintroducerades bolaget Reinhold Fastighets- och Byggnads AB, 1982. De anställda fick köpa aktier på fördelaktiga villkor och hyresgästerna hade förtur till köp om de så önskade. Verksamheten fortsatte att växa både i Sverige och utomlands, såväl i Europa som i Asien och flera aktieemissioner ägde rum.

Företaget var högt respekterat på marknaden och sedan börsintroduktionen hade bolagets värde ökat femtonfalt och värderades till mellan 12 och 14 miljarder kronor i början/mitten på 1980-talet. Men så kom finanskrisen. Från hösten 1989 till hösten 1992 steg räntorna med 100 procent, från 12 procent till 24 procent på ett vanligt banklån med rörlig ränta. Samtidigt sjönk inflationstakten från drygt 10 procent till mellan 2 och 3 procent. Därmed försvann mekanismen som gjorde att inflationen till stor del amorterade lånen, och ingen verksamhet med medelhög eller hög skuldsättning kunde klara att överleva någon längre tid med en realränta på 15–20 procent. Reinholds bolag var välskött med normal skuldsättning. En enig expertis rekommenderade honom att köpa ut företaget från börsen för att lösa arvsfrågorna och kunna genomföra en generationsväxling. Han var då i 70-årsåldern. Reinhold följde rådet, men 1992 då det rådde kaos i finanssverige, sveptes många seriösa byggare bort på samma sätt som de renodlade fastighetsspekulanterna. Sjuttiotvå år gammal fick Reinhold se sitt livsverk falla samman. Företaget försattes i konkurs och bankerna tog hand om fastigheterna som senare såldes till andra investerare.

Byggverksamheten såldes till Skanska till ”reapris”.

– Det var naturligtvis en enorm kalldusch för Reinhold, minns Jan Kruhsberg.

Men Reinhold överlevde bland annat tack vare att några fastigheter fanns kvar i det enskilda bolaget. Några fastigheter hade också skiftats ut till barnen, sonen Gösta och dottern Elisabeth, innan kraschen.

110

– Haneberg och museet blev nu än mer viktiga för Reinhold. Han uttalade mycket klokt i boken ”Bondungar. Från Nils Dacke till Anders Wall”, skriven av Anders Bockgård: ”Ingen lever för evigt och allt är till låns”, men han fortsatte att vara aktiv med sitt företagande nästan ända till slutet. Reinhold avled år 2013, 93 år gammal.

I nyss nämnda bok, där en intressant berättelse om hans liv och historia finns återgiven, säger han också ”Jag började som bonde och slutar som bonde, men med ett visst mellanspel”.

Svärsonen Jan Kruhsberg blir vd Det mellanspelet innebar i ”modern” tid en mängd fina och framgångsrika projekt för firman, till exempel kvarteret Munklägret 23 på Kungsholmen, ritat av Murman Arkitekter, som år 2007 kom på andra plats i tävlingen om Samhällsbyggarpriset (idag Årets Bygge) utdelat av tidningen Byggindustrin.

– Tomten hade planerats för bebyggelse sedan mitten av 1980-talet, jag ritade själv stadsplanen, men politiska motsättningar och konjunkturerna fördröjde processen. I mitten på 90-talet beslutade staden att gå vidare enligt den Jan Kruhsberg.

Foto: Johnny Lindholm. ursprungliga markanvisningen som vi hade fått. Tre arkitektkontor arbetade i parallella uppdrag med utformningen av kvarteret som bland annat inrymde Eiraskolan, ett hus från förra sekelskiftet och funkishus ritade av Björn Hedvall. Förutom förskola innehåller projektet även lagerutrymmen, ett par kontor samt en butik och garage, berättar Jan Kruhsberg, som ansvarat för det mesta av det som byggts av Reinhold i Stockholms stad. År 1998 blev han vd i Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB. Han är byggnadsingenjör från Högre Tekniska Läroverket i Stockholm och gick som specialelev på arkitektursektionen vid KTH i Stockholm, där han blev arkitekt SAR 1973. Redan under tiden på KTH startade han och kollegan Björn Norman (idag slottsarkitekt på Strömsholm) eget, Jan Kruhsberg Arkitekt SAR och Tunagruppen Arkitektkontor AB (senare AQ-Arkitekter), i Eskilstuna.

Med den bakgrunden är det inte förvånande att Jan månar om att väldigt ofta gå ut med parallella uppdrag och låter flera arkitekter komma med förslag på blivande projekt.

– Det gäller också att hitta entreprenörer som förstår hela konceptet och att lämna väl genomarbetade ramhandlingar som de får lämna pris på. I upphandlingen av ent­reprenörer har vi alltid en bonus för kvalitet, utseende och detaljlösningar. Man kan lösa problem på hundra sätt, men det finns bara tio bra lösningar – som sins­ emellan kan vara helt olika. Det gäller att hitta dem, konstaterar Jan. Men omstarten för Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB kom egentligen tidigare, med Hammarby Sjöstad, där företaget 2003 färdigställde 41 hyresrätter för egen förvaltning i ”Klabben 1”. AQ Arkitekter ritade och Einar Mattsson byggde.

111

Munklägret, Kungsholmen. Foto: Åke E:son Lindman.

112

Kv Abisko, Norra Djurg책rdsstaden, Stockholm. Foto: Privat.

113

Kv Tappen, Annedal, Bromma. Foto: Joliark.

114

På senare år har företaget vid några tillfällen även byggt bostadsrätter, bland annat i kvarteret Tappen i Annedal, Bromma, ritat av Joliark, samt hyresrätter i kvarteret Abisko i Norra Djurgårdsstaden ritat av Murman arkitekter, sistnämnda projekt nominerat till ”Årets Bygge 2014”, tillsammans med övriga kvarteret, av tidningen Byggindustrin. Båda projekt i spännande design med fasadmaterial av galvaniserad stålplåt.

– Innan Norra Djurgårdsstaden utvecklade vi också fyra punkthus med 44 lägenheter i Enskede. Efter att ha utvecklat konceptet, sålde vi det till Peab, säger Anders som menar att det inte är en slump att han hamnade i företaget.

Tredje generationen med många järn i elden – Morfars stora intresse för byggande och bevarande och med en mamma och en pappa som båda är arkitekter, så har det fallit sig helt naturligt att även jag ville in på denna bana.

Och det är mycket bättre att arbeta i familjeföretaget än att vara anställd. Här kan man styra själv, även om det kan vara enklare att vara anställd. Men det är en fråga om vilken livsresa man vill ha – om man vill ha det enkelt eller om man vill ha det bra! Och så är det en lyx att vi bara är två som arbetar i firman, då måste vi inte ha en massa projekt igång för att försörja ett antal medarbetare. På så vis kan vi välja Anders Kruhsberg.

Foto: Johnny Lindholm. att enbart arbeta med projekt som vi tycker är intressanta, säger Anders som bor med fru och två små barn 800 meter från ”Stora huset” på gården. Han är aktiv i styrelsen för barnens skola. Dessutom har han gått in i ett annat företag tillsammans med fyra medägare. Företaget bygger bostadsrätter i Eskilstuna.

– Ett bra sätt att inte bli för enkelspårig i sina tankar, förklarar Anders.

Mycket av Reinholds filosofi och hans sätt att vara har Anders tagit med sig i livet.

– Morfar var återhållsam och ödmjuk. Det tycker jag att mina föräldrar också är och det vill jag fortsätta att vara. Ett värdefullt uttalande som morfar gjorde var också att: ”En bra affär är när båda parter är nöjda – eller lika missnöjda. Men man ska alltid vara på samma nivå som sin motpart!”

115

Byggnadsfirman Viktor Hanson AB

Nils ”Nille” Hanson, född 1956, är vice vd och styrelseledamot i Byggnadsfirman Viktor Hanson AB. Resan in i företaget har varken varit lätt eller självklar för Nils – till exempel hade han det till en början svårt i skolan, eftersom han är dyslektiker. I gymnasiet lärde han sig en speciell studieteknik och läste upp sina betyg från att i snitt ha haft ”2,1” till 4.3 (av högst 5) Därefter tog han en civilingenjörsexamen, Väg och Vatten, på KTH, och missade inte en enda tenta.

I firman började han 1985, men först 2002 köpte han ut sina syskon. Han gillar inte att stå i rampljuset, varför han valde att anställa en extern vd, Lars Benton.

Idag är Nils ensam huvudägare till Byggnadsfirman Viktor Hanson AB.

Nils Hanson är i dag huvudägare och driver Byggnadsfirman Viktor Hanson AB i tredje generationen. Foto: Nicole Kling.

116

Förra året firade företaget sitt 100-årsjubileum. Det var 1904 som Viktor Emanuel Hanson från Mora kom till Stockholm och började som murare. Han föddes 1887 och var näst äldste sonen i en barnaskara av fem, varav två var pojkar. De båda sönerna började tidigt hjälpa till med småsysslor åt pappan Anders Hanson, som var anställd på ett bryggeri. Den äldste brodern, Oscar, blev så småningom storbyggmästare i Stockholm och tog sig namnet Hegert. Han hade redan 1902 rest till Stockholm för att arbeta som murare med siktet inställt på att bli byggmästare. Då var den yngre brodern Viktor endast 14 år. Sannolikt var Viktor utlärd till murare redan när han begav sig till Stockholm, där han togs emot av sin bror Oscar som då arbetade som verkmästare på ett hyreshusbygge som drevs av byggmästare Lars Petter Törnvall.

Det är ganska säkert att det var här som Viktor fick sitt första stockholmsjobb.

Visserligen var murarna de som hade högst prestige bland byggnadsarbetarna på den här tiden. De var också de bäst betalda med cirka 65 öre i timmen, jämfört med timmermännens cirka 55 öre. Men det var ett slitsamt och riskfyllt yrke som Viktor hade valt och han bestämde sig för att börja plugga och anmälde sig den 28 september 1904 till Tekniska Aftonskolan och Söndagsskolan, en del av Tekniska Skolan som grundats 1846 under namnet Svenska Slöjdföreningens Skola (1945 ombildades denna skola till Konstfackskolan). På anmälningsblanketten stod bland annat att läsa att han ville få undervisning i geometrisk konstruktionsritning, frihandsteckning, aritmetik, perspektivlära, kemi och kemisk teknologi, byggnadskonstruktionslära med ritning, varukännedom, byggnadsritning samt formlära.

Det började 1914 I augusti 1914 vågade Viktor sig på att starta egen verksamhet, med firmanamnet Viktor Hanson Byggnadsingenjör.

Samtidigt som det första världskriget bröt ut i månadsskiftet juli-augusti 1914 erövrade Viktor Hanson sin första egna entreprenad: Att uppföra en arbetscellsbyggnad vid centralfängelset på Långholmen, senare känd som ”Fasta paviljongen”. Det var samma år som Viktor träffade Signe Eriksson. Tycke uppstod och ett år senare gifte de sig och flyttade in i en våning på Torsgatan 19.

Här hade Viktor också sitt kontor och de första krigsåren arbetade han med en del mindre entreprenader. 1917 fick han i uppdrag att bygga restaurang Blå Porten vid Liljevalchs konsthall.

1920-talet var en för byggmarknaden gynnsam tid och Viktor Hanson inledde decenniet med ett uppdrag för Stockholms Stads Sparbank i hörnet av Fleminggatan och Inedalsgatan. Det var ett bostadshus med avdelningskontor för banken.

Ett stort bostadshus med restaurang och festvåning i de båda nedersta våningarna uppfördes 1926-27 på Odengatan-Sveavägen. Arkitekten som Viktor Hanson samarbetade med var Björn Hedvall, ett samarbete som hade utvecklats redan på tidiga 20-talet. Restaurangen fick namnet Metropol och blev byggfolkets nya stamlokal i Stockholm. Senare blev huset kanske mest känt när Hard Rock Café etablerade sig i lokalerna för cirka 25 år sedan.

117

Byggmästare Viktor Hanson, 1887–1955. Foto: Byggnadsfirman Viktor Hanson AB.

Under andra världskriget, 1939–1945,var det besvärliga tider för byggarna i Stockholm, men trots det hade företaget rätt gott om arbete. Därefter började den förortsutbyggnad som sedan fortsatte i flera decennier.

Andra generationen tar över Viktor fick fem barn; Olof (f 1917), Sven (f 1918), Rune (f 1920), Berit (f 1922) och Gudrun (f 1924). Flera av syskonen kom att arbeta i företaget. De båda sönerna 118

Rune och Olof övertog verksamheten när Viktor 1955 hastigt avled, endast 68 år gammal. Nu ombildades bolaget från enskild firma till aktiebolag.

I mitten av 1950-talet bedrevs en blomstrande rörelse i Oxelösund och senare i Nyköping, där företaget blev marknadsledande under många år. För stockholmsavdelningens del var det kv Grinden på Kungsholmen som blev det ”stora lyftet” under efterkrigstiden, en fastighet med utmärkt kommersiellt läge på S:t Eriksgatan.

Här fanns, sedan 1952, en av uppgångarna till Fridhemsplans T-banestation. 1959 invigdes här ett stort EPA-varuhus.

Fram till 1980-talet präglades verksamheten av en mängd om- och nybyggnadsprojekt i Stockholm. Bland annat utvecklades ett stort antal andelslägenheter. Fastigheter i hela innerstaden omvandlades till denna typ av bostäder, vilket var gynnsamt för alla parter ur ett ekonomiskt perspektiv. Samtidigt upprustades många innerstadsfastigheter på detta sätt till modern standard.

I början på 1980-talet övertog Runes fem barn ägandet och ledningen av byggnadsfirman med nuvarande ägaren Nils Hanson som ekonomichef från mitten av decenniet. Sven Hanson var vd och Erik var vice vd. Nu började man behålla fastigheter i egen förvaltning istället för att som tidigare, sälja av dem efter genomförd ombyggnad och upprustning.

Bostadshuset med restaurang Metropol i hörnet Sveavägen-Odengatan utvecklades av Viktor Hanson i slutet av 1920. Arkitekt var Björn Hedvall. Foto: Byggnadsfirman Viktor Hanson AB. 119

Brf Annedalsterrassen i Annedal, Bromma, uppfördes 2012 tillsammans med Byggnadsfirman Erik Wallin AB. Foto: Byggnadsfirman Viktor Hanson AB.

Finanskrisen under 1990-talet drabbade ett stort antal bygg- och fastighetsbolag och många gick i konkurs. Även Byggnadsfirman Viktor Hanson drabbades hårt och företaget tappade tempo i produktionen. Några större ombyggnadsarbeten under detta årtionde är Armémuseet, Hallunda centrum, polishuset i Sörentorp, Sollentuna, Electrolux gamla fabrik på Lilla Essingen samt festvåningens kök med mera på Stockholms slott.

Firman har under åren utvecklats till ett modernt entreprenadföretag med drygt 100 medarbetare och en omsättning på cirka en halv miljard kronor.

Tredje generationen utvecklar bostadsrätter i egen regi Verksamheten bedrivs i dag i Stockholm med omnejd och på senare år har företaget utvecklats till att innefatta även produktion av bostadsrätter i egen regi.

Bostadsrätter har med framgång byggts och sålts i bland annat Annedal i Bromma, Norra Djurgårdsstaden och Barkarbystaden i Järfälla.

120

Företagets devis ända sedan det grundades; ”Vi ser till att husen får liv och får leva", säger en hel del om ambitionerna.

Yttre bevis på detta är att firman år 2006 nominerades till Stockholms Byggmästareförenings ROT-pris med projektet Kv Styrpinnen 23 på Kungsträdgårdsgatan 18. Året därpå nominerades företaget till Sveriges Arkitekters ”Södermanlands arkitektur­pris” i Trosa, där Viktor Hanson uppfört 17 bostadsrätter och en servicebutik.

– Kundnära relationer, korta beslutsvägar och stort engagemang är några av de fördelar som följer av att vara ett relativt litet bolag, kommenterar Nils det faktum att företaget klarat kriser och fortsatt visat goda resultat.

En annan framgångsfaktor är det starka fokus på medarbetarna och goda medarbetarrelationer som företaget vinnlagt sig om. De anställda känner en stolthet över företaget, vilket är ett led i vår filosofi. Vi ska fortsatt skapa möjligheter för medarbetarna att växa i och utanför de roller som de har idag.

För Nils var det, som sagt, inte självklart att gå in i företaget. Efter utbildningen på KTH började han med bostadsbyggande på ABV (senare förvärvat av NCC). Där arbetade han dels som arbetsledare och dels med inköp till bland annat ett utlandsbygge i Ungern. Senare började han jobba med byggledning på konsultbolaget Cerpro, ett dotterbolag till VBB. Efter att ha arbetat åt Hiby med lokalanpassning var det så dags att gå in i farfars och pappas företag.

– När jag började var Sven vd och höll i fastigheterna. Erik var vice vd och ansvarade för byggverksamheten. Jag hade hand om i ekonomin. Även vår ena syster arbetade då i bolaget med projektering.

På den tiden, i mitten av 80-talet, gjordes mycket ombyggnader i egen regi.

På papperet var firman välbärgad. Men så kom finanskrisen i början på 90-talet.

Den största bedriften är nog att vi lyckades överleva den. Vi hade ett stort fastighetsinnehav och det blev mycket vakanser. Lägg därtill de skyhöga räntorna!

Att vi kom igenom krisen är nog den största bedriften i företagets historia! Vi var försiktigt belånade om man jämför med många andra fastighetsbolag under denna tid.

Efter krisen och efter mycket ”tjafs” med bankerna och all oro, beslutade sig Sven och Erik för att ägna sig åt något annat. Nu var frågan: Skulle jag fortsätta?

Extern VD anställs På Stockholms Byggmästareförening hade jag lärt känna Lars Benton som jobbade på Peab. Vi satt båda i utbildningsutskottet. Lasse hade blivit erbjuden jobbet som vd hos oss. I dag har vi en bra arbetsfördelning. Han tar hand om entreprenadsidan och jag arbetar med investeringarna. Han sköter det utåtriktade arbetet, medan jag gärna håller mig i bakgrunden.

Att Nils är en anspråkslös person, därom råder ingen tvekan. Men introvert är han inte. Till exempel har han medvetet valt att sitta i ett rum alldeles intill entrén på det nya kontoret på Lumaparksvägen i Hammarby Sjöstad.

121

Viktor Hansons projekt Brf Djurgårdsstaden, Kv Abisko i Norra Djurgårdsstaden blev klart 2014. Foto: Maria Lindström.

– Jag vill gärna kunna morsa på folk när de kommer och går, säger han, och menar då främst produktionspersonalen som kommer in från byggena. I ett stort rum med många datorer har de en fast arbetsplats när de arbetar inne på kontoret.

På frågan vad han är mest stolt över i dag, svarar han direkt att det är att företaget kunnat rekrytera så mycket kompetent personal. Stolt är han även över att ha startat upp egenregibyggandet. Han nämner bostadsrätterna i Annedal som utvecklats tillsammans med Byggnadsfirman Erik Wallin och Norra Djurgårdsstaden, där Viktor Hanson utvecklat två projekt, varav ett, kvarteret Abisko, nominerades till ”Årets Bygge” av tidningen Byggindustrin 2015.

Hur det blir med återväxten, vill han inte sia om. Dottern Matilda är 29 år och utbildar sig till sjuksköterska. Sonen Viktor, 27 år, utbildar sig till jurist och jobbar extra på byggena under loven. Dottern Amanda är 23 och hjälper till på firman.

– Det viktigaste är att barnen väljer yrken som de tycker om och är duktiga på, säger Nils.

122

Åke Sundvall AB

– Vi lever efter ordet ”vi”. Vi diskuterar frågorna och vi fattar besluten i samstämmighet. Det säger två söner och fyra barnbarn till Åke Sundvall som grundade sitt byggentreprenadföretag för 75 år sedan i Stockholm. Alla sex arbetar nu i företaget som vuxit till en koncern.

Två generationer Sundvall, från vänster Martin, Susanna, Göran och Bengt Sundvall, Hanna Lindskog samt Johan Lins. Foto: Johnny Sundström.

Åke Sundvall föddes 1913 i Stockholm och växte upp på Karlbergsvägen. Hans släkt kom emellertid från Dalarna där hans farfar arbetade som skomakare. Som flera andra byggmästare startade Åke egen byggverksamhet när andra världskriget rasade som värst; 1942. Han fick fyra barn och 14 barnbarn. De båda sönerna, Bengt och Göran (födda 1947 respektive 1952), hade redan börjat i företaget och tog över verksamheten efter Åkes frånfälle 1978. I dag arbetar fyra av barnbarnen i firman och framtiden för familjeföretaget känns tills vidare säkrad.

– Pappa var en riktig entreprenör. Han gick byggnadsingenjörsutbildningen på ”Bysan” (Byggnadstekniska skolan) och började på 1930-talet som arbetsledare på stockholmsföretagen Byggnadsfirman Algot Lindgren och Byggnadsfirman Sven Florén. Ganska snabbt kände han emellertid att han ville bestämma själv. Under kriget var han inkallad och byggde värn i Norrland. Han smög igång den egna verksamhet 1942 och det första huset byggdes på Vegagatan i Sundbyberg. Det var tufft att komma igång med entreprenadverksamhet på den tiden och det var svårt att ställa garantier. Ofta var det leverantörer såsom brädgårdarna och järnvaruhandlarna 123

Byggmästare Åke Sundvall, 1913–1978. Foto: Familjen Sundvall.

som gick i borgen för byggarna. För pappas del var det AB Karl Ekesiöö och Sigvard Carlssons Järn AB som ställde upp. De kunde hålla med material och fick goda marginaler, så båda parter var nöjda, berättar Bengt och Göran.

Den första större entreprenaden räknades hem vid köksbordet år 1945 i konkurrens med över 25 andra byggföretag. Det var den nya utrikeshallen på Bromma flygplats. Jobbet gick bra och Bromma flygplats förblev en återkommande arbetsplats ända fram till 1970-talet. Utrikesflyget hade flyttats till Arlanda och Bromma flygplats var nedläggningshotad. Åke fick med hustrun Ann-Marie fyra barn, förutom Bengt och Göran även en storasyster Marianne och mellanbrodern Gunnar. År 1977 insjuknade Åke Sundvall och avled i februari 1978. Bengt och Göran hade sedan några år arbetat i firman och tog över företaget eftersom Åkes önskan var att de som arbetade i firman också skulle äga den.

För Bengt var det ända sedan tioårsåldern självklart att arbeta med byggnation och han utbildades till civilingenjör på KTH, Väg och Vatten, medan Göran egentligen hade velat gå på Handelshögskolan efter sin KTH-examen. Men nu blev det inte tid för detta och bröderna säger att samarbetet har fungerat väldigt bra dem emellan ända sedan starten. Eftersom fadern Åkes dåvarande kamrer ville trappa ned, passade det bra att Göran tog hand om ekonomin, det som intresserade honom mest.

Bengt var den som byggde. En utmärkt arbetsfördelning, anser de båda två.

124

Verksamheten har stadigt expanderat och består idag av flera företag: Moderbolaget Åke Sundvall AB, Åke Sundvall Fastighets AB, Åke Sundvall Projekt AB, Åke Sundvall Byggnads AB och SundProjekt AB. Som namnen antyder handlar det om såväl nyproduktion av bostäder i egen regi, entreprenader inom nyproduktion och ombyggnader, samt förvaltning av egna fastigheter. SundProjekt AB startades år 2004 med ambitionen att bedriva högkvalitativ och långsiktig byggverksamhet i den expansiva Öresundsregionen. Det första färdigställda bostadsrättsprojektet var 175 lägenheter på Ön i Limhamn, ett av Malmös mest eftertraktade bostadslägen.

Två söner och fyra barnbarn verksamma i firman Åke Sundvalls kontor ligger på Karlsbodavägen i Bromma och här arbetar idag även Bengts son Martin, civilingenjör i industriell ekonomi från Linköpings universitet och Susanna Sundvall, Görans dotter, som har en Bachelor från Oslos handelshögskola och en Masterexamen från Köpenhamns handelshögskola. Hon ansvarar för fastighetsförvaltning och utveckling. Bengts dotter Hanna Lindskog är civilekonom från Linköpings universitet och har pluggat på handelshögskolan i Paris. Hon arbetar idag med marknadsfrågor och kundrelationer. Den fjärde släktingen är Jo-

Skagershuset i Årsta – Vinnare av ”Årets Stockholmsbyggnad 2014”.

Foto: Rasmus Norlander.

125

han Lins, Mariannes son, som är civilingenjör Väg och Vatten från KTH, och vd för Åke Sundvall Projekt AB. Åke Sundvall Byggnads AB, som arbetar med entreprenader, har en ”extern” vd, Stefan Martinsson, men i övrigt leds verksamheten av familjemedlemmarna. Ägare av Åke Sundvall AB är bröderna Bengt och Göran med 50 procent av aktierna vardera.

– Att det blev flera generationer som skulle fortsätta att driva företaget, blev klart först för tre år sedan när vi alla gick FBN-utbildningen (Family Business Network).

Innan dess kändes generationsskiftesfrågan mest som ett problem. Utbildningen är ett ständigt pågående projekt och tack vare den, tror vi att frågor som aktieägaravtal och annat viktigt kommer att klargöras alltmer framöver. Genom denna utbildning har vi också lärt oss att förstå vilka fantastiska resurser det finns hos våra ungdomar; att vi måste våga släppa taget, säger Bengt och Göran.

– Det är som att gå i parterapi. Man lyfter jobbiga frågor! För visst är det hela tiden en balansgång att arbeta i ett familjeföretag, säger Susanna.

– Besluten växer fram successivt och vi kan alltid resonera med varandra på ett väldigt otvunget sätt, vilket är en fördel, liksom att vi, vid behov, kan ta väldigt snabba beslut, tillägger Johan.

– Vi har många informella möten varje dag, så när det är dags att sätta ner foten och ta beslut så är det lätt, eftersom vi vänt och vridit på frågorna under en längre tid. När vi sitter i styrelsemöte har alla stora beslut egentligen redan fattats. Men, i ärlighetens namn måste man också säga, att vår generation aldrig har satts på några

Barnmorskan – Vinnare av ”Årets Stockholms­ byggnad 2011”. Foto: Michael Perlmutter.

126

Vid tunnelbanan i Tensta Centrum pågår produktion av ett 18 våningar högt hus med 240 nya studentbostäder. Huset kommer även att innehålla kommersiella lokaler i bottenplanet och en gemensam solterrass högst upp. Illustration: Belatchew arkitekter.

svåra prov, säger Martin och syftar främst på finanskrisen på 1990-talet, som Sundvalls överlevde trots svåra motgångar. ”Krisen gjorde att vi fick starta om från scratch” – Finanskrisen på 90-talet drabbade oss, liksom ett stort antal andra företag i branschen, väldigt hårt. Men genom envishet och goda relationer med banken och genom att vi alltid agerat med försiktighet och förnuft, så klarade vi oss. Men vi fick i princip starta om från scratch, tillägger Bengt och Göran.

127

Ett annat recept, inte bara för att överleva, men också för att nå framgång, har varit humor och självinsikt, enligt de båda bröderna. Det är egenskaper som även den tredje generationen tycker är viktiga, också i det dagliga arbetet.

En av förändringarna som Bengt och Göran gjort sedan de tog över efter sin far, är att de återupptog intresset för fler egenregiprojekt.

– När vi började på firman gällde det att rätta in sig i ledet. Pappa var auktoritär och ville bestämma allt. 1979 köpte vi två fastigheter för att bygga om dem och behålla i egen förvaltning. Det blev startskottet för många lyckade ombyggnader och även för produktion av bostadsrätter i egen regi.

Idag har vi cirka 1700 egna bostäder i planarbete och produktion samt en entreprenadrörelse som växer.

– Vi erbjuder inga ”kataloghus” och har ingen färdig konceptmanual att följa.

Istället utgår vi ifrån varje plats unika förutsättningar. Miljöhänsyn står förstås alltid i fokus, liksom kvalitet i arbetsmetoder och material. Husen ska vara långsiktigt hållbara, säger alla Sundvallarna samstämmigt.

Många prisbelönta projekt Att detta inte är en klyscha bekräftas inte minst av flera utmärkelser genom åren. År 2000 erhöll ombyggnaden av Stallmästaregården Solnas Hembygdsförenings pris, 2001 fick kontorshuset ”Farao” Solnas stadsmiljöpris och 2004 fick ombygg-

Ett kommande projekt är Kvarteret Paraden i Barkarbystaden. Kvarteret består av fyra byggnader i olika höjd. Mot torget stoltserar en hög fond och i söderläge är husen lite lägre, allt för att vara på och släppa in ljuset. Illustration: David Wiberg/David Wiberg Industries.

128

I Gubbängen planeras för studentlägenheter. Illustration: Utopia Arkitekter.

naden av Hotell Rival på Södermalm Stockholms Läns Hembygdsförbunds diplom för värdefullt bidrag till byggnadskulturen i Stockholms län. Ett gammalt kontorshus från 70-talet blev 22 attraktiva bostadsrättslägenheter och nominerades som en av tre kandidater till Solna Stadsmiljöpris 2006. Radhusen i kvarteret Barnmorskan i Enskede utsågs 2011 till ”Årets Stockholmsbyggnad” av Stockholms stad. År 2014 vanns Huddinges ”Årets skönhetspris” för det nya bostadsområdet ”Ängsnäs Glänta”.

Samma år tilldelades Sundvalls åter huvudstadens pris för ”Årets Stockholmsbyggnad”, denna gång för bostadsrättshuset Skagershuset i Årsta.

För fortsatt framgång krävs modern ledarstil och nya tankar. Av barnbarnen är det endast Johan Lins som minns sin morfar Åke.

– Det var viktigt att uppföra sig korrekt och att inte störa. Och man fick absolut inte avbryta när morfar talade.

– Pappa lyssnade på oss, men sen gjorde han ändå alltid som han ville, ler Bengt och Göran.

Den viktigaste lärdomen som både sönerna och barnbarnen har tagit med sig ifrån Åke är ärlighet, både i affärer och privat. Alla kan säga vad de tycker till varandra. En annan god egenskap som de tagit med sig från Åke är lågmäldheten. Ingen skryter. Och – inte minst – den höga arbetsmoralen. Alla arbetar mycket. Bengt och Göran minns att när det var semestertider, och de anställda hade ledigt, så fick familjemedlemmarna arbeta. Men medan Bengt och Göran, och till och med Johan (född 1970), inte hade möjlighet att ta ”pappaledigt” när barnen kom, så har de andra tre självklart varit hemma med barnen när de var små. Men så är de också lite yngre!

Martin och Hanna är 70-talister och Susanna är 80-talist.

För dem har det inte varit något problem att ha Bengt och Göran kvar i företaget.

129

– Bengt och Göran är väldigt coola. De har alltid behållit sitt lugn, säger de fyra ”barnbarnen”.

Varumärket blir allt viktigare Och framtiden är väl utstakad.

– Pappa brukar säga att vi håller på att växa ur vår kostym, och det stämmer, säger Susanna. Det betyder att vi allt mer måste arbeta med att anpassa organisation och struktur till att bli ett modernt företag.

– För ett renodlat entreprenadföretag är varumärket kanske inte så viktigt, men nu när vi bygger allt fler bostadsrätter och även kommer att satsa på mer hyresrätter för egen förvaltning, blir varumärkesbyggandet allt viktigare, tillägger Johan.

– Vi behöver överlag se över vårt erbjudande och våra processer gentemot våra bostadsköpare i syfte att långsiktigt bygga vårt varumärke gentemot dessa kunder, infogar Hanna.

– Vi kommer aldrig att leda utvecklingen, men det vi lämnar bakom oss ska vi alltid känna oss stolta över, avslutar Martin.

130

Kv Veterinären 10 En nationalromantisk pärla av Cecilia Björk och Laila Reppen

Cecilia Björk. Foto: Lars Nordling.

Laila Reppen. Foto: Fabian Reppen.

131

Arkitektur och byggnadsdetaljer i ett nationalromantiskt hus på Östermalm

Originalritningar och information angående bygglov är hämtade ur Stockholms stadsbyggnadskontors arkiv.

Texter, fotografier och uppmätningsritningar är gjorda av arkitekterna SAR/MSA Cecilia Björk och Laila Reppen.

132

Kv Veterinären 10 EN NATIONALROMANTISK PÄRLA I Stockholm byggdes under 1910-talet många hus i nationalromantisk stil i sammanhängande områden som Lärkstaden eller som enskilda byggnader i rutnätsstaden. Arkitekturen under perioden bygger på en romantisk historiesyn. Den präglas av rustika byggnader i naturmaterial som sten och tegel inspirerad av äldre svensk byggnadskultur.

Det vackra bostadshuset i kv Veterinären 10 på Grevgatan 67, uppfördes av byggherren Kurt Sjöstrand under åren 1912–13. Flertalet hus på omgivande fastigheter är också från de första decennierna på 1900-talet. Huset ritades av arkitekterna John Bagger och Sigurd Westholm.

John Bagger och Sigurd Westholm, som studerat på Chalmers och Konstakademien, bedrev åren 1901–15 gemensam arkitektverksamhet. Tillsammans ritade de cirka 20 bostadshus i Stockholm.

Sigurd Westholm var från 1904 anställd vid Stockholms stads byggnadsnämnd, som tillförordnad stadsarkitekt i Stockholm åren 1909–16 och som stadsarkitekt 1916–40. John Bagger var från 1905 anställd vid Stockholms stads byggnadsnämnd. År 1913 blev han tillförordnad vice stadsarkitekt och från 1922 ordinarie vice.

Bygglovet beviljades av Kasper Salin som var stadsarkitekt i Stockholm under åren 1898–1915.

Det går att följa utvecklingen av fasadarkitekturen genom de bygglovritningar som finns bevarade i stadsbyggnads-

Nästa ritning är en vidareutveckling, daterad 7 juli 1912. Takvolymen är förändrad till ett mansardtak där den

Ritningen till den slutliga fasadutformningen är daterad 25 oktober 1912.

Fasaden har kompletterats med

nämndens arkiv.

Det finns tre förslag för fasadutformning. Det första är daterat 4 juni 1912 och visar ett femvåningshus med asymmetrisk fasadkomposition, sadeltak,

nedre nedre och brantare delen är inredd med en bostadsvåning.

Burspråket har dragits upp ytterligare en våning och den balkong som avslutar burspråket ingår nu i vinds-

en asymmetriskt placerad frontespis som skjuter upp framför takfallet.

Fasadförändringarna har i huvudsak gällt takvolymen och fasadens avslutning uppåt, medan fönstrens indelning

burspråk och en obruten takfot.

lägenheten.

och balkongernas placering varit lika.

133

Bygglovärendets gång UR BYGGNADSNÄMNDENS ARKIV I byggnadsnämndens arkiv finns handlingar som beskriver den formella hanteringsgången när kv Veterinären 10 bebyggdes. De flesta handlingarna skickades in av byggherren Kurt Sjöstrand som söker bygglov och de hanterades av stadsarkitekt Kasper Salin. Kurt Sjöstrand tituleras sig omväxlande för »Fabrikör« och »Målarmästare« i dokumenten.

När man läser igenom dokumenten är slutsatsen att kvaliteten på byggandet kontrollerades noga. Bland annat intygar byggherren att byggnadsarbetena skulle utföras vid »tjänlig väderlek«.

Mängden besiktningar som byggnadsnämnden krävde och antalet föreskrifter var också omfattande. Hela processen från att bygglov söktes till att byggnaden slutbesiktigades tog knappt två år.

4 JUNI 1912 ANSÖKAN OM BYGGLOV

29 JUNI 1912 BOTTENBESIKTNING

Ansökan är ställd till Stockholms stads bygg­

Fabrikör Kurt Sjöstrand anhåller hos Stock­

nadsnämnd där Målarmästare Kurt Sjöstrand

holms stads byggnadsnämnd om bottenbesikt­

anhåller om tillstånd att få uppföra ett sex vå­

ning av fastigheten.

ningar högt hus vid Grevgatan.

Samtidigt inlämnas en »Beskrifning« som besvarar förtryckta frågor om den tänkta bygg­ naden.

1 JULI 1912 NY ANSÖKAN OM BYGGLOV Kurt Sjöstrand skickar ett brev till Stockholm stads byggnadsnämnd. Han anhåller vördsamt om bygglov i enlighet med bifogade ritningar

Kurt Sjöstrand anger följande: • Byggnaden skola användas till boningshus.

• Grunden består av berg.

• Källare­ och grundmurar skola uppföras i betong.

• Källartaken skola utföras i betong.

• Bjälklagen skola utföras i träbjälkar.

• Hufudfasaderna och övriga ytterväggar behandlas genom att fogstryka teglet.

och förut ingiven beskrivning.

2 JULI 1912 BYGGLOVET BIFALLES Ansökan om bygglov för en byggnad i fem våningar bifalles av Kasper Salin. Med lovet följer en mängd föreskrifter samt ett besikt­ ningsutlåtande.

Till byggnadsnämnden ska inlämnas nedanstående – sammanfattade punkter:

• Yttertaket täckes med tegel och plåt.

• Skriftlig uppgift på ansvarig byggmästare

• Trapporna utföras i betong.

• Stadsingenjören ska utstaka byggnadens

• Balkonger och utbyggda tornpartier uppföras och förankras med jernbalkar och betong.

• Två personhissar ska anordnas.

rätta läge och omfång.

• Anmäla grundbesiktning hos byggnads­ nämnden.

• Såsom ansvarig byggmästare ska Ingenjör

• Att fotmurens underkant sättes med hänsyn

Bernhard Johansson utföra byggnaden.

till vad drätselnämndens andra afdelning

7 JUNI 1912 AVSLAG PÅ ANSÖKAN Här konstateras att ansökan omfattar en byggnad med fem våningar och vindsvåning.

Stadsarkitekt Kasper Salin anmärker dock att byggnaden är avsedd att innehålla en våning mer än planen medgiver. Han meddelar att: »Bifall till ansökan kan icke tillstyrkas«.

134

uppgifver.

• Att stenfoten blivit bakmurad och stads­

• Att sedan byggnaden blifvit fullbordad anmäla för erhållande af slutbesiktning.

• Arbetet utföres med största möjliga nog­ grannhet.

• Att vid användning av betong anmäla detta till byggnadsnämnden och utse sakkunnig person som ansvarar för arbetets utförande.

• Ingifva beräkningar öfver järnkonstruktioner till byggnadsnämnden.

• Att järnbalkar överstrykas med ämne som skyddar mot rost.

• Att brandmur erhåller en och en half stens tjocklek.

• Att i brandbotten ska allt tegel hafva en tjock­ lek om minst sex och en half centimeter.

• Murad taklist utföres med synnerlig omsorg samt vid tjänlig väderlek.

• Hiss får inte upplåtas till begagnande förrän på anmälan av sökanden.

• Väggar och tak till klosettrum kalkrappas och oljemålas.

• Vattenklosett anordnas enligt stadens hälso­ vårdsnämndsfastställda program.

• Att bötesansvar vid öfverträdelse af hvad som blifvit föreskrifvit.

8 JULI 1912 BESIKTNING

ingenjören meddelat bevis angående sten­

Besiktning av tomten har utförts av stads­

fotens läge.

arkitekt Kasper Salin som skickar två sidor

• Anmäla när skorstenar är uppförda men

föreskrifter till Målarmästare Kurt Sjöstrand

innan fyllning blifvit i trossbottnarna inlagd

angående hur grundarbeten och grundmurar

eller rappning påbörjats.

ska utföras och vilka anmälningar som erfordras i detta skede.

23 JULI 1912 GATUKOSTNADSERSÄTTNING

Civildepartementet skriver i ett utlåtande att

10 FEBRUARI 1913 FÖRÄNDRING AV BADRUM

Stockholms stadsingenjörskontor har undersökt

Kungl. Maj:t »finner godt tillåta sökanden att

Återigen ansöker Kurt Sjöstrand om att få

om tomtens ägare har skyldighet att ersätta

utan hinder af föreskrifter i byggnadsstad­

anordna badrum enligt bifogad ritning.

staden för gatumarken men konstaterar att

gan […] inreda boningsrum å vinden uti

Denna gång tillstyrker Kasper Salin med

»sådan skyldighet ej föreligger«. Tjänste­

ifrågavarande boningshus«. Vidare ska inred­

villkoret att »en elektrisk fläkt för utrymning

utlåtandet är undertecknat av Olof Myrberg.

ningen utföras med brandfria material med

av skämd luft ska sättas in«.

30 JULI 1912 FOTMURENS HÖJDLÄGE Anmälan av kontroll om fotmurens höjdläge lämnades in den 30 juli och den 21 augusti konstaterade byggnadskontoret att läget var i ungefär överensstämmande med fastställd profil.

5 AUGUSTI 1912 GRUNDBESIKTNING Kurt Sjöstrand anhåller vördsamt om att tomten ska grundbesiktigas. Den 13 augusti konstaterar Kasper Salin att »grunden är fullbordad utan anmärkningar«.

18 SEPTEMBER 1912 BETONGANSVARIG Byggnadsnämnden får en skrivelse där Nya Asfalt Aktiebolaget förbinder sig att utföra armerade bjälklag »af beton« på begäran av Kurt Sjöstrand. De intygar att fackmässiga metoder ska användas samt att »afslutande arbete noga skyddas mot olämplig väderleks

nöjaktiga dimensioner och utrymmet ovan vindsrummen får icke indelas till vindskontor.

Beslutet är undertecknat: Under Hans Maj:ts Vår allernådigaste Konungs och Herres från­ varo. Dess tillförordnade Regering: Karl Stoaff, David Bergström, Alfred Petersen, Bror Petrén 12 OKTOBER 1912 VINDSINREDNING Kurt Sjöström skriver till byggnadsnämnden och anhåller om föreskrifter vid utförandet av vindsvåningen och bifogar Kunglig Majt:s resolution i ärendet. Stadsarkitekt Kasper Salin meddelar att inga särskilda föreskrifter finns.

Johan Sjökvist schakten och »finner dem utan anmärkning«.

SEPTEMBER 1913 AVSLAG PÅ INREDNING AV ÖVRE VINDSBOTTEN Kung Majt:s har lämnat sin nådiga resolution på underdåning ansökan i fråga om viss vinds­ inredning. Ansökan handlade om att inreda vindskontor å övre vindsbotten i boningshuset.

Kungl. Maj:t »finner icke skäl att till ansökan lämna bifall«. Undertecknat Gustaf (L.S.)/ Axel Schotto

och anhåller vördsamt om efterbesiktning å boningshuset. Den 25 oktober antecknar Kasper Salin att »det finns ej anledning till anmärkning«.

ikläder sig Ingenjör Ljunggren.

AV BADRUM

utstakning och konstaterar att byggnaden är

tvenne hisschakt. Den 10 september besiktigar

Kurt Sjöstrand skriver till byggnadsnämnden

28 NOVEMBER 1912 FÖRÄNDRING

Stadsingenjörskontoret har verkställt kontroll­

Kurt Sjöstrand anhåller om besiktning av

21 OKTOBER 1912 EFTERBESIKTNING

skadliga inverkan«. Personligt ansvar för detta

2 OKTOBER 1912 KONTROLLUTSTAKNING

28 AUGUSTI 1913 BESIKTNING AV HISSCHAKT

Kurt Sjöstrand anhåller vördsamt om att enligt bifogade ritningar få förändra badrum.

Ansökan avstyrktes av Kasper Salin

12 SEPTEMBER 1913 ANHÅLLAN OM SLUTBESIKTNING Målarmästare Kurt Sjöstrand skriver till bygg­ nadsnämnden och anhåller om slutbesiktning av fastigheten Veterinären 10.

10 DEC 1914 ANGÅENDE FLÄKTEN Bostadsinspektören på hälsovårdsnämnden Gunnar Wirgren konstaterar att »fläkten f. n. icke är behöflig och att dess anskaffande kan anstå«.

på norra sidan till sin utsträckning 16 meter

10 DEC 1912 BYGGMÄSTARE UTSES

och 60 centimeter och på södra sidan 18

Kurt Sjöstrand anmäler att Byggmästaren

meter och 71 centimeter samt att byggnaden

A. Bernhard Johansson under ansvars­

är i hufvudsaklig överensstämmelse med den

förpliktelse åtagit sig utförandet och

fastställda planritningen.

ledningen av byggnadsarbetet.

OKTOBER 1912 KUNG MAJ:TS BESLUT

12 DEC 1912 INVÄNDIG PUTSNING

att föreskrifven fläkt för badrummets ventila­

TILLSTÅND TILL VINDSINREDNING

Kurt Sjöstrand anhåller vördsamt hos

tion saknas. Han konstaterar vidare att

Uppenbarligen har Kurt Sjöstrand överklagat

byggnadsnämnden om att få påbörja den

»anskaffandet kan anstå till dess att behof

byggnadsnämndens beslut att han inte får

invändiga putsningen den 23 december.

i detta afseende framträder«.

inreda vindsvåningen till Kungl. Maj:t. Kungl.

Kasper Salin tillstyrker den 21 december.

21 APRIL 1914 SLUTBESIKTNING Den 21 april 1914 konstaterar Joel Norborg som besiktigat tillsammans med bostads­ inspektören att byggnaden är fullbordad men

135

Fasadutformning Huset har ett mansardtak med ett mycket brant nedre takfall Hängränna och plåtdetaljer är i kopparplåt Fönstren är småspröjsade med tvärpost och mötesbågar

Övre takfallet och frontespisen är täckta med svartmålad falsad plåt. Det nedre takfallet är täckt med kopparplåt

Fasaden är murad i kryssförband – vartannat skift som löpskift (långsidan utåt) och vartannat som koppskift (kortsidan utåt)

Takkuporna är breda med tre eller fyra småspröjsade fönsterlufter Fasadpartiet kring burspråket avslutas uppåt med en frontespis Burspråket kröns av en balkong med målat järnräcke

Fönstren är en halvsten indragna från fasadliv

Balkongerna är grunda och balkongfronten består av ett målat järnräcke och plåtar

Mönstermurningar i relief finns som dekor på burspråken och mellan bottenvåningens fönster

Sockeln är klädd med natursten i huggen granit i fallande längder

Det sidförskjutna burspråket skjuter ut med 45 graders vinkel från fasadliv Entrépartiet är asymmetriskt placerat, både på fasaden och i förhållande till burspråket Portomfattning är av sten och avslutas uppåt med en valvslagning av tegel

Entréporten är en symmetrisk pardörr

Huset har sex bostadsvåningar, varav den översta är en inredd vindsvåning. Fasaden är en typisk nationalromantisk asymmetrisk komposition. Den rustika sockeln är i natursten och fasaden är murad i ett hårdbränt mörkt rödbrunt tegel.

Fönstern har den för tiden så karakteristiska småspröjsningen och snickerierna är målade i brunt. Entréporten med ovanförliggande glasning kröns av en något grov valvslagning som likt de raka valven över fönstren är en viktig del i fasadens mönsterverkan.

136

Fasaden mot gatan har ett sidförskjutet burspråk som markerar salongen. Burspråket avslutas med en balkong. ›

Fönstren är spröjsade fyrluftsfönster med tvärpost och mötesbågar. De är målade i tidsenlig brun kulör. Till höger om fönstret syns en mönstermurning i relief. »

Fönsterblecken är av koppar och på det nedre planet omsorgsfullt uppvikta med en rundning. »

Grunda balkonger på andra till femte våningen löper i matsalens hela bredd.

Balkongfronten består av ett målat järnräcke kombinerat med dekorativt utformade plåtar. › Balkongernas undersida är putsad och har ett målat reliefmönster. »

Portomfattning är i sin nedre del av sten och avslutas uppåt av en valvslagning och ett rullskift i tegel. Formen är välvd med en antydan till spetsbåge. Entréporten är en symmetrisk pardörr. I träpartiet mellan glasningarna finns ett stramt reliefmönster.

›

Handtaget till entréporten är ett litet konstverk. Den övre delen kröns av kottar omgivna av stiliserade barr – typiska nationalromantiska motiv. »

137

Sektion

Skala 1:200

Sektionen visar husets grundaste del, genom salongen med sitt burspråk, hall och vädringsbalkong mot gården.

Här redovisas salongens skjutdörrar samt dörrarna in mot sal och serveringsrum. Dörrarnas indelning med ram och fyllning samt golvsockar, foder och tak-

På vindsvåningen avslutas ytterväggarna med ett brant snedtak och ovanför det finns ett oinrett vindsutrymme. Taket är asymmetriskt med ett något brantare fall mot gatan.

Huset har bärande ytterväggar, trapphusväggar och hjärtmurar

klara klimatets påverkan är bakmurat med ett billigare, enklare och något mindre precist murteglet.

Källare finns under hela huset.

Grundmurarna och källartaket är av betong. Huset är grundlagt direkt på berg. Bjälklaget i våningsplanen är trä-

lister är utritade. Ritningarnas illustrativa detaljeringsgrad är typiska för tiden.

murade i tegel. Det exklusivare och mer hårdbrända fasadteglet som ska

bjälkar som är infästa i ytterväggarna och vilar på hjärtmurarna.

138

Planlösning

Ursprunglig ritning av våningsplanen.

Skala 1:200

Huset var mycket modernt och påkostat för sin tid. Varje våningsplan innehåller bara en – mycket generös – lägenhet. Det finns två trapphus, ett för herrskapet och deras gäster samt ett mindre för tjänstefolk och bud. Båda trapphusen är hissbetjänade.

I det större trapphuset är hissen placerad i trappspindeln och det finns två entréer till bostaden – en enklare till tambur med toalett och ett platsbyggt kapprum samt en pampigare

användes som matsal, är lätt tillgänglig från kök och serveringsrum. Från salen leder breda skjutdörrar in till salongen och likadana skjutdörrar leder vidare till herrummet.

Med utgång från salen finns en grund balkong i hela rummets bredd.

Salongen har ett burspråk med fönster som medger vida utblickar längs gaturummet.

Köket är placerat mot gården i en avskild del tillsammans med jung-

gång, med platsbyggda serveringsskåp för förvaring av porslin. Kökets vedspis delar murstock med kakelugnen i barnkammaren. Även i sängkammaren mot gatan finns det en kakelugn.

Det burspråksförsedda herrummet mot gården har en »toilet« – ett tvättutrymme med handfat. Här finns också ett inmurat kassafack!

Huset har för tiden hög standard modernt hus med två vattentoaletter och ett badrum som nås från både

direkt in i bostaden med en öppen spis i fonden. Från hallen nås sal, salong, de båda herrummen samt dörren till köksavdelningen.

På tidstypiskt manér är de större

frukammare och barnkammare och i direkt anslutning till det mindre trapphuset. Här finns också en toalett med handfat. Köket är ett rent beredningskök med ett friskluftsventilerat skafferi

sängkammare och serveringsgången.

Huset representerar en övergångsfas från uppvämning via kakelugnar till vattenburen centralvärme. Sängkammare och barnkammare har kakelugn

representativa umgängesrummen placerade i fil mot gatan. Salen, som

men annars sparsamt inrett. Istället finns ett serveringsrum, en serverings-

medan de representativa rummen värms med radiatorer.

139

Trapphus och interiörer

Trapphuset är praktfullt och ovanligt väl bevarat. Väggarna har en blank stucco lustro i blått och väggfälten avslutas uppåt av målningar med en mattare struktur, al secco.

Dekorationsmålningarna fortsätter upp i taket där mönstret centreras kring uttaget för takarmaturen.

Räcket, som finns på båda sidorna, är i mässing och har en kraftig rund handledare. Entréhallens golv är i ljus marmor med en smal frismarkering.

Hissen är placerad mitt i trappspindeln.

Hisschaktet är nätat och genomsiktligt och dörrarna är dekorativt utsmyckade.

Hisskorgen har en välvd form och är i trä med ”dragspelsdörrar” av järn. « Det finns många detajer i trapphuset som är värda att uppmärksamma, som denna vackert utformade hörnförstärkning.

140

‹

I hela trapphuset finns fantastiska takmålningar. I entréhallen finns en unik och vacker målning, som liknar en vävd matta.

›

Trapplanens tak är likartade och i varma färgställningar.

»

Till och med på trapploppens undersida finns diskreta gråtonade mönster kantade av enklare målningar som följer trapphusvägg och hisschakt. »

Trapphusväggarna har en varmt gul och blank stucco lustro. Trapphusfönstren är blyinfattade och fönsterbänkarna är i marmor. En mjukt rundad handledare löper längs trappans gånglinje. › Trapporna är i ljus marmor. Vilplanen har en smal gröntonad fris, också den i marmor.

»

141

De mindre lägenhetsdörrarna är indelade med ram och fyllning.

De nedre speglarna är högsmala och de översta är välvda och glasade.

Till höger skymtar paraddörren, som är en hög parslagdörr med motsvarande indelning.

Mellan trapploppet och trapplanet finns en markering i gråbrun kulör med strama grunda reliefmönster.

En handledare i trä med greppvänlig och omsorgsfullt utformad profil, en vanlig utformning under 1910-talet.

«

Ett brevinkast, vertikalt placerat på väggen intill huvudentrén. Brevinkastet är kombinerat med namnskylt och strömbrytare för nattljus i trapphuset. ‹

I äldre hus har det vanligen inte funnits behov att göra trapphusfönstren mer energieffektiva, så där kan man hitta de ursprungliga och lite enklare beslagen, som dessa haspar. «

Såväl i trapphus som i lägenheter finns dekorativt formade konsoler.

142

Salongen och herrummet har dekorativt utformade paneler i 78,5 cm höjd.

Matsalen har höga paneler i dörrpartiets höjd. Panelerna är en kombination av olika lister som tillsammans skapar en sammanhängande helhet.

Nationalromantikens snickerier ådringsmålades vanligen i mörka kulörer. Detta skjutdörrsparti har en tidstypisk färgställning. Många snickerier är senare ommålade ett flertal gånger, numera ofta i vita nyanser.

Lägenhetsdörrar och innerdörrar har samma indelning av ram och fyllning.

Innerdörrarnas alla speglar är av trä.

Speglarna i de kraftiga dörrsmygarna är samkomponerade med dörrarnas profiler. Dörröppningen finns i den bärande hjärtmuren som är en del av byggnadens bärande konstruktion. ›

En ursprunglig detalj från kapprummet – snickerier med enkel dekorativ spårning som ramar in den rymliga hatthyllan.

»

143

De tidstypiskt profilerade fönstersnickerierna leder på ett mjukt sätt in dagsljuset i bostaden.

«

Fönstren är mötesbågar med kopplade tvåluftsfönster som stängs med espanjolettbeslag. ‹

Det är summan av detaljerna som bildar en sammanhållen helhet. Här är exempel på ursprungliga gångjärn, dörrtrycken och snickerier.

Denna siffertavla, som var upphängd i köket, signalerade i vilket rum herrskapet önskade betjäning. ‹

Serveringsrummet är ovanligt stort.

Här finns mycket förvaringsutrymme i de rumshöga platsbyggda serveringsskåpen. De öppna partierna bänkhöjd var avsedda att lägga uppläggningsfat och porslin på, så att de skyndsamt skulle kunna bäras in till matsalen. « En ursprunglig vask finns kvar i serveringsgången i en av lägenheterna.

Den är påkostat utformad i kopparplåt.

Kranarna för varmt och kallt vatten löper tätt intill vasken och skvallrar om hur en diskho användes. Man tvättade inte under rinnande vatten, utan fyllde vasken på motsvarande sätt som man i äldre tider – och enklare bostadshus – fyllde hon och tvättade i stilla vatten. ‹

144

Värme

Huset byggdes med både traditionell uppvärmning med ved och kakelugnar och den för tiden moderna vattenburna värmen via radiatorer.

Det fanns många kakelugnsfabriker i Stockholm decennierna kring sekelskiftet 1900. Kakelugnar valdes ur olika priskuranter och dekorernas rikedom avspeglar ofta rummets betydelse.

Kakelugnarna i kv Veterinären 10 finns bara i de »enklare« rummen, men är trots det ovanligt rikt smyckade.

Kakelugnarna är satta med lerbruk.

Leran klarar de stora temperaturskillnaderna vid eldning och gör det möjligt att plocka ner kakelugnen ifall den är otät och behöver sättas om. › » Det för tiden moderna uppvärmningssystemet transporterar vattenburen värme till kraftiga radiatorer placerade vid fönsterbröstningarna eller fristående i husets kärna. › »

Den öppna spisen i entréhallen är av grön marmor och har en spiskåpa av hamrad kopparplåt i rustik nationalromantisk stil. ›

145

Lägenhetsdörr

Horisontalsnitt genom ID vardagsrum samt LD Tjocklek dörr 45 mm

Panel vardagsrum tot höjd 785 mm

Skala 1:4

N

Skala 1:25

N

L AT T J U S

Skala 1:4

Dörrtrycket av mässing är runt i genomskärning och något välvt. Nyckelskylten är en långskylt med en konkav form samt rundade avskurna hörn.

Dörrblad 2230 x 915 mm Horisontalsnitt genom ID vardagsrum Tjocklek 45 mm samt LD Tjocklek dörr 45 mm

Mot dörr

1912 Veterinären Detaljer skala 1:4

Horisontalsnitt av lägenhetsdörr och innerdörr. Dörrbladets tjocklek är 45 mm.

Golvsockel, 28 x 178 mm.

146

Panel vardagsrum

1912 Veterin ID Skala 1:25 Pan tot

Brevinkast i mässing med jugendinspirerad dekor i relief.

Mot vägg

Mot dörr

Golvsockel Dörrfoder 178 x 28 95 x 18

Lägenhetsdörr mot trapphuset. Husets dörrar består av vackra profilerade snickerier. Samma indelning finns på innerdörrarna och den enklare lägenhetsdörren.

Lägenhetsdörren har de två översta speglarna glasade medan innerdörrarnas speglar är i trä. Dörrbladet mäter 915 x 2230 mm och dörrens tjocklek är 45 mm.

L AT T J U S

Mot dörr

Dörrfoder, 18 x 95 mm. Dörrfodren som omger lägenhetsdörrar och innerdörrar är likadana.

Fodret avsutas nedåt med en profilerad och något grövre fodersockel.

Skala 1:4

Golvsockel Dörrfoder

Horisontalsnitt genom ID vardagsrum samt LD Tjocklek dörr 45 mm

Horisontalsnit samt LD Tjock

Inredningsdetaljer

Snitt genom väggpanel. De representativa rummen pryds av väggpaneler. Matsalen har en panel i dörrhöjd, medan salong och herrum har lägre paneler. Gemensamt är att de består av en kombination av olika profiler som tillsammans skapar paneler med ramverk och

Horisontalsnitt genom ID vardagsrum samt LD Tjocklek dörr 45 mm Mot dörr

M

Skala 1:25

Mot dörr

fyllningar. Salongens panel har en totalhöjd på 785 mm.

nel vardagsrum höjd 785 mm

Horisontalsnitt genom ID vardagsrum samt LD Tjocklek dörr 45 mm

Golvsockel Dörrfoder Herrummets dörr mot hallen. Runt hela rummet löper en panel 178 x 28 med höjden 785 mm.

Panelbredden i de breda fälten varierar 95 x 18 1912 Veterin och är anpassade till väggbredderna.

Dörrblad 2230 x 915 mm ID + panel iD 1912vardagsrum Veterinären Golvsockel Tjocklek 45 mm Panel resp herrum Golvsockel Dörrfoder Detaljer skala Panelhöjd 785tot mm 9 höjd 785 mm1:4 178 x 28 Skala 1:25 178 x 28Panelbredd 95 x 18varierar Mot dörr

Panel vardagsrum tot höjd 785 mm nären

1912 Veterinären Detaljer skala 1:4

Panelen i salongen är något mer dekorerad än den i herrummet.

Skala 1:4

Panel vardagsrum

Också här varierar de breda fälten medan de smalare har samma mått.

Höjden är 785 mm.

Golvsockel Dörrfoder

147

Dörrblad Tjocklek Panelhöj Panelbre

Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning

148

Byggmästargruppen Stockholm

Fotograf: Carola Magnusson Boman

Renovering av Stockholms sjukhem År 1860 uppmanade Stockholms framstående läkare, stadens förmögna att lämna in bidrag. Tre år senare 1863 hade de samlat ihop över en kvarts miljon kronor och kunde därför påbörja byggnationen av Stockholms sjukhem. Arkitekt var Per Ulrik Stenhammar, och Stockholms sjukhem invigdes 1867.

På 1950-talet revs ursprungsbyggnaden och detta hus som uppfördes 1891 är således idag den äldsta byggnaden i Stockholms sjukhem. Sedan dess har huset genomgått renoveringar, utbyggnationer samt tillbyggnationer.

Denna genomgripande renoverings huvudsyfte var att generera 42 nya vårdplatser, husläkarmottagning mm. Renoveringen bestod av rivning av yttertak, balkonger samt byte alternativt renovering av fönster. Fasaden putsades, nya väggar byggdes, ny inredning och nya ytskikt. I ombyggnationen ingick även installation av ny hiss och fläktrum. Det skapades toppmoderna vårdlokaler, trots begränsningar i den ålderdomliga byggnaden. Patienternas behov och personalens arbetsmiljö hade stor påverkan på inredning, färgsättning samt utformning. Trots höga tillgänglighetskrav och vårdhygieniska aspekter på sjukhemmet, lyckades vi skapa en ombonad och modern atmosfär.

Fastighetsägare: Stiftelsen Stockholms sjukhem Uppdragsansvarig arkitekt: Susanne Meyer, Respons Arkitekter 2 AB Omfattning: ca 8000 m Byggmästargruppen är uppdelat i tre affärsområden; Ombyggnad, Stambyte samt Byggservice. Med anor sen 30-talet har bolaget en bred och djup kompetens, en stark entreprenörsanda och en ständig strävan efter en bekymmersfri byggprocess. Byggmästargruppen Stockholm BMG AB, ägs av SEHED Företagen AB.

Brf Gladan På Kungsholmen uppför Einar Mattsson nu Sveriges största passivhus med 187 bostadsrättslägenheter.

Brf Gladan ligger i hörnet Warfvinges väg/Kellgrensgatan och blir ett verkligt landmärke. Huset ligger nära en av Stockholms högsta punkter, så dess två torn kommer att synas vida omkring som en del av Stockholms silhuett.

Arkitekt: Varg Arkitekter

www.einarmattsson.se

Ett av bolagen i EA-gruppen, Broby Spår, jobbade under 2014 och 2015 med att lägga spår i den nya tunnelbanedepån i Norsborg. Inne i Eriksbergsåsen byggs tvätthallar, verkstäder och hallar för uppställning och klottersanering.

Broby Spår lägger drygt 5 km spår.

EA-gruppen är en familjeägd koncern i 3:e generationen. I gruppen ingår även AB Frijo, Bro & Väg Mälardalen AB, Keyser Fastigheter AB och S.G Westin Elcenter AB.

ERIC ANDERSSON GRUPPEN

Bygger bara hus av trä, för en eller många familjer.

Härifrån kommer känslan.

H O LY DIV ER

DALÉNUM – DÄR NUTID MÖTER HISTORIA.

P Projekt: Dalénum Byggherre: JM AB Arkitekter: HMXW, Lindberg Stenberg, ETTELVA, AIX Antal lägenheter: Ca 1000 Inflyttning: 2012–2022 Se mer på jm.se

å Lidingös soligaste läge bygger JM en ny stadsdel från grunden. Dalénum är den inspirerande boendemiljön som blandar nutidsarkitektur och industrihistoria med ett enastående vattenläge. Här blir de rika kontrasterna en viktig del av områdets karaktär. Nybyggda bostadshus och restaurerade fabrikslokaler blir en stadsdel som erbjuder mycket åt många.

Foto: Lindman Photography

Kvarteret abisKo nominerat till Årets Bygge 2015

Järntorget har byggt Uggleviken med 34 stycken ljusa och vackra bostadsrätter fördelade på två trapphus och med en förskola i bottenvåningen.

Huset är sju våningar högt och bildar med grannfastigheterna kv Abisko. Byggnaderna och kvarterets form skapar ett klassiskt storgårdskvarter med ett väldefinierat gårdsrum. Projektet är ritat av SWECO Architects AB. Kvarteret Abisko är ett samarbete med några byggherrar i nätverket Stockholmsbyggmästarna där gemensamma grunder och egna arkitektoniska uttryck fick plats och skapade harmoni.

jarntorget.se

Järntorgetkoncernen är verksamma i Stockholms län inom byggnation, projektutveckling av bostäder samt förvaltning av egna fastigheter. Bolaget bygger 400 vackra, funktionella, moderna bostäder om året och har 3000 bostäder i planarbete.

I koncernen ingår helägda dotterbolag så som Järntorget Bostad, Järntorget Bygg, Järntorget Fastigheter samt Abacus.

Vi fortsätter att älska Stockholm.

Kv. Rackarbergen, trappa mellan Ringvägen och Södersjukhuset.

Sedan starten 1943 har vi varit en del i Stockholms utveckling.

Vid uppförandet av Rackarbergen var även vi delaktiga i att permanenta den, sedan många år, temporära trappan från Ringvägen till Södersjukhuset. Projektet genomfördes i samarbete med Locum och Exploateringskontoret i Stockholms Stad. Det är ytterligare ett litet avtryck i stadsbilden som vi är stolta över.

08-743 62 00 | www.lennartericsson.se

Foto: Felix Odell

Vinnande arkitektur!

Hur gör man för att skapa ett aulahus med plats för 1 000 personer på en begränsad tomt? Svar: tänker utanför ramarna.

Aula Medica vid Karolinska Institutet har en spektakulär konstruktion som utnyttjar ytan maximalt. Eller vad sägs om ett triangulärt sjuvåningshus som lutar hela 23 meter över Solnavägen?

ncc.se

Fasadens 6 000 glasrutor skapar ljus och rymd – ett tekniskt konststycke som blev möjligt tack vare en avancerad limträstomme.

Aula Medica blev Årets Bygge 2014.

Stockholms finaste aula ska användas för Nobelföreläsningar, seminarier och events.

OMTANKE OCH TR A DITION

Sedan 1964 är vi fokuserade på att renovera äldre fastigheters fasader. Vi gör det med eftertanke och gamla beprövade metoder. Arbetet utförs tidsenligt så att fastigheten återfår sin ursprungliga styrka och skönhet.

Vår långa erfarenhet och kunskap, kopplat till vår strävan att alltid leverera det bästa arbetet, har gjort att allt fler fastighetsägare och förvaltare med ett kulturhistoriskt fastighetsbestånd väljer att anlita oss som entreprenörer.

Essinge Brogata 13, 112 61 Stockholm, tel: 08-667 09 30 www.putsoplatt.se

Station Odenplan På Odenplan bygger vi nya pendeltågstationen Stockholm Odenplan med en uppgång på Odenplan och en i korsningen Dalagatan/Vanadisvägen: Uppgång Vanadis.

Stationens entréer blir gemensamma för pendeltågs- och tunnelbaneresenärer.

www.q-gruppen.se • bygg@q-gruppen.se • 08-556 305 30

Brf Vårdträdet, Kv Tappen Annedal 44 lägenheter Arkitekt: Joliark Totalentreprenör: HMB Fasadmaterial: Galvaniserad stålplåt

Varje år delar Stockholms Byggmästareförening ut ROT-priset för att främja ombyggande i Stockholm. Ombyggnaden av Blomsterfondens seniorbostäder Kv Julpsalmen 4 i Älvsjö tilldelades Stockholms Byggmästareförenings ROT-pris 2014, men vem vinner 2015?

Juryns motivering för Julpsalmen 4: Kv JULPSALMEN 4 i Liseberg, Älvsjö tilldelas 2014 års ROT-pris för att gruppen bakom projektet på ett innovativt sätt, med enkla medel och till rimliga kostnader skapat funktionsduglighet och trivsamhet för de boende.

Med respekt för byggnadernas förutsättningar har de ursprungliga rummen slagits samman.

Resultatet har blivit större lägenheter som är väl anpassade till dagens krav på seniorboende.

Loftgångar, som ofta är långa, smala och tråkiga, har här byggts om och kompletterats med

www.stockholmsbf.se/rot-priset

balkonger i anslutning till lägenheternas entréer.

De boende får nu, som ett komplement till lägenheterna, trevliga platser att mötas och umgås på.

Med utgångspunkt i de ursprungliga byggnadsmaterialen, rött tegel och svart smide, har den gestaltningsmässiga idén konsekvent genomförts.

De nya trapphusen har fått generösa glaspartier som släpper in dagsljus och skapar kontakt med utemiljön och naturen. Mervärden för funktion och utseende har tillskapats.

En kulturinsats i Märsta

I Märsta centrum har Åke Sundvall AB uppfört ett vackert kulturhus med många genomtänkta detaljer. Projektet markerar startskottet för en omfattande förnyelse av Märsta centrum.

Invigningen av etapp 1 – bibliotek och konsthall – skedde i januari 2014 och ett år senare var det dags för Kulturskolan att flytta in.

Det nya kulturhuset/biblioteket har Sigtuna kommun som hyresgäst, och är en av de största kommunala kultursatsningarna i Sverige på flera decennier.

Vi på Åke Sundvall AB är naturligtvis stolta över vår insats för kulturlivet i Märsta.

www.åkesundvall.se Box 20066, 161 02 Bromma | Karlsbodavägen 9-11 | Tel 08-505 580 00 | info@akesundvall.se

Brf Strandparken - vackra våningar i första raden vid Husarviken, Norra Djurgårdsstaden Viktor Hanson uppför nu 30 bostadsrätter med bästa läge i Kv Stora Sjöfallet, Norra Djurgårdsstaden. Projektet består av 2 huskroppar med helglasad fasad mot Husarviken och Nationalstadsparkens grönska. Genom takets speciella utformning får huset ett unikt arkitektoniskt uttryck, där vissa delar vinklar upp mot solen och andra delar blir takterrasser till etagelägenheterna.

Arkitekt JOLIARK



Vårvetet.

17 Kedjehus i Hagsätra, Stockholm.

Sweco Architects genom Anna Markström.

www.murmestare.se