Skrået som överlevde Av Per Kallstenius
Hur kan det komma sig att just Murmestare Embetet överlevde som stort sett det enda skrået med insignier, arkivalier, mästarprov och inte minst yrkesverksamhet ända in i vår tid? Stockholms stadsarkiv har en förteckning över 90 historiska skrån, totalt 46 hyllmeter. Till detta kommer ytterligare handlingar i Kungliga biblioteket, Nordiska museet och Riksarkivet. Dessa skrån omspänner så vitt skilda hantverksyrken som Badareämbetet, Bryggareämbetet, Gelbgjutareämbetet, Järnbärarämbetet, Kanngjutare ämbetet, Notfiskareämbetet, Pumpmakareämbetet, Sillpackareämbetet, Snörmakareämbetet, Timmermansämbetet, Vindragareämbetet och förstås Murmestare Embetet. För att skapa en näringsfrihet i den liberala avreglering, som svepte genom Europa, utfärdades i december 1846 en Fabriks- och Hantverksordning. Den skulle bli dödstöten åt det svenska skråväsendet. Från och med 1 juli 1847 upphörde den hantverksorganisation, som under ett halvt årtusende varit grunden för våra städers organisation, förvaltning och yrkesgemenskap. Vem som helst kunde nu utöva hantverk för egen försörjning. Skråembetenas kontroll av yrkesskickligheten i sina olika hantverk skulle nu övertas av hantverksföreningar med fullmäktige, som representerade de olika yrkena. De gamla skråna gick nu till sin upplösning och deras insignier och mästarprov skingrades. Några levde vidare en tid som sjuk- och begravningskassor som den ännu existerande Bryggareembetets pensionskassa. Då den totala näringsfriheten införts 18 juni 1864 upphörde också hantverksföreningarna. Det skulle dröja ändå till 1889 innan mur- och byggmästare bildade Stockholms Byggmästare förening till försvar för sina arbetsgivare och yrkesintressen. Hur kunde då Murmestare Embetet överleva det stormangrepp som näringsfrihetens lagstiftning riktade mot den gamla skråorganisationen? En förklaring är att utvecklingen på 1880-talet naturligen kom att anknyta till traditionen 21
