Wilma-fallet

BLODET KAN VARA DET SISTA VITTNESMÅLET

En sökinsats med hundratals frivilliga, en massiv mediebevakning – och ett makabert fynd som släcker hoppet om att hitta 17-åriga Wilma Andersson vid liv. Det här är berättelsen om pusselbitarna som fick hennes mördare dömd.

D

FÖRSVARSMAKTENS RÖJDYKARE och

För att ingenting ska falla mellan stolarna får Katarina Lyxell, kriminalinspektör och utredare på grova brott, en nyckelroll som bryggan mellan sökinsatsen och utredarna. Hennes uppdrag är att underlätta förundersökningsbeslut och värdera olika fynd och tips, och att koordinera arbetet tillsammans med Magnus Larsson. – Närheten är viktig, att jag var på plats och hade direktkontakt med patruller, hundförare och frivilliga. Jag kunde be dem ta bilder på fynd de hittat och skicka till mig för bedömning i stället för att vänta sonarutrustning används i vattendragen. tills de skickats in till polisstationen. Det I ett tidigare mordärende sökte polisen gjorde att jag kunde ta med mycket till i vattnet under Uddevallabron och de utredningen, säger hon. DET ÄR EN regnig novembersöndag 2019. bilderna kan nu jämföras med nytagna Magnus Larsson beskriver Katarinas Wilma Anderssons föräldrar har inte fått bilder. Men inga spår visar sig vara samordnande funktion som en framkontakt med dottern på några dagar. Hon avgörande för ärendet. gångsfaktor i arbetet. bor med sin pojkvän, men svarar inte i – Hon hade direkt insyn i förundersöktelefon eller via sociala medier. ningen och kunde fatta beslut i förunderFamiljen kontaktar polisen och sökningsledarens anda, säger han. anmäler henne försvunnen. FAKTA: Under måndagen framkommer märkliga omständigheter i Ärendet i siffror förhör med de anhöriga, och ● Cirka 600 tips har kommit in och polisen har följt ärendet omrubriceras från upp dem som bedömts vara relevanta, vilket är ungefär hälften. försvinnande till människorov. ● Därtill har närmare 700 förhör hållits i ärendet. Dagen därpå beslutar chefs åklagare Daniel Edsbagge att - ● 120 spår har skickats till Nationellt forensiskt centrum för analys. Det gäller bland annat DNA och fingeravtryck, samt IT-material, telefoner anhålla pojkvännen, Tishko och masttömningar. Shabaz, i sin frånvaro miss- ● Flera bilar har tagits in för undersökning, bland annat den bil som den misstänkte använde i sitt tänkt för mord. På förmiddagen arbete på måndagen efter anmälan. Bilens GPS hämtas han av polis i sin lägenhet i Uddevalla. Han nekar till har undersökts och det har kunnat konstateras hur den misstänkte har åkt under den dagen. brott och säger att flickvännen försvunnit efter att de båda gjort slut, och att han inte vet var hon är.

Sten-Rune Timmersjö, chef för grova brottsgruppen i polisområde Fyrbodal, leder utredningsarbetet. Tidigt står det klart att det kan röra sig om ett allvarligt brott. – Pojkvännen hade sagt att Wilma tagit med sig olika saker, men när föräldrarna var i lägenheten och letade efter Wilma såg de att sakerna fanns kvar, säger han.

På tisdagen inleds en omfattande sökinsats som ska prägla Uddevalla under närmare två veckor. Magnus Larsson är regional insatsledare och sökandet tar avstamp i att flickan antingen håller sig borta frivilligt eller utsatts för brott. Insatsen leds från polishuset i Uddevalla och sker systematiskt, sektion för sektion. – Vi arbetar utifrån MSO, Managing Search Operations, den metod som används vid eftersök av försvunna personer, i den mån den kan tillämpas även i den här sortens sökinsats, säger han.

STORA POLISIÄRA RESURSER sätts in: Dykare, hundförare, sjöpolis och drönare. Hundratals frivilliga ansluter, vilket gör det möjligt att söka igenom stora ytor. Samtidigt är det en utmaning att organisera alla som vill hjälpa till, att få rapporteringen att fungera och att säkra spår. Vid några tillfällen berättar frivilliga för media om fynd de gjort. – Vi hade några samtal om vikten av att gå via oss för att värdera bevis, och det fungerade bra. Man får göra en avvägning. Det finns en risk att spår förstörs när många letar – men att hitta Wilma vägde tyngre, säger Magnus Larsson.

Kriminalteknikerna gör flera fynd i den misstänktes bostad. Sakta men säkert växer bilden fram av vad som hänt i lägenheten. PARALLELLT MED SÖKINSATSEN går polisens tekniker försiktigt fram i den misstänktes lägenhet. Den systematiska undersökningen av Tishko Shabaz bostad visar sig bli avgörande i jakten på bevis.

Klockan är 13.20 den 19 november när två kriminaltekniker från Göteborg, Agne Gelotte och Monica Johnzon, är på plats i Uddevalla. De drar på sig vita engångsoveraller, munskydd, handskar och tossor. – Skyddsutrustningen har vi för att inte förstöra bevisning eller kontaminera. Vi ska inte själva lämna spår efter oss på platsen, förklarar Monica.

DE DELAR UPP arbetsuppgifterna. Medan Monica dokumenterar i skrift greppar Agne kameran för att ta översiktsbilder i tvårumslägenheten. Efter en stund kommer han ut till Monica. Hon minns hans ord exakt: – ”Det är blod i vardagsrummet”, säger han till mig. Vi tittar på varandra och inser att det kanske är så illa som vi befarat. Fram till dess har vi som alla andra hoppats att det inte rör sig om ett brottsfall.

ETT OTRÄNAT ÖGA skulle knappast lägga märke till stänken av intorkat blod – men för en kriminaltekniker är det uppenbart vad det handlar om. – Vi går alltid in på en brottsplats helt neutrala och låter så att säga platsen berätta för oss. Blodspår kan finnas i vilken bostad som helst efter någon som råkat skära sig i köket. Men här såg vi blodbesudlingar på väggarna. När vi väl sett dem så framstod de så tydliga. Det är klart att vi då drar öronen åt oss och tänker att detta kan vara en brottsplats.

Agne och Monica söker igenom lägenheten för att säkerställa att Wilma inte finns gömd någonstans. – I det läget letar vi efter en hel kropp, men hennes kropp finns inte i bostaden. Det är vi helt säkra på.

De topsar några prickar på väggen, markerar noga var de provtagit för att bevara mönstret intakt inför den blodbildsanalys som ska göras senare.

NÄSTA DAG SKICKAS de säkrade spåren till Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping för analys, samtidigt fortsätter spårsäkringen i lägenheten. Varje blodbesudling märks upp med en bokstav, fotograferas och säkras.

Mycket återstår ännu av brottsplatsundersökningen men först är det dags för blodbildsanalysen. Åse Zander i Göteborg är kriminaltekniker med förstärkt kompetens inom blodsbildsanalys. Tillsammans med sin kollega Johan Höppner från Stockholm reser hon till Uddevalla den 26 november.

Redan vid den första översiktliga genomgången av lägenheten ser de vattenblandade blodrester i köket och badrummet. ”Rinningar” och ”stänk”, antecknar de i sitt protokoll. Att duschdraperiet i badrummet är skinande nytt och utan en enda fläck väcker också frågor.

Blodbildsanalysen är en tidsödande procedur. – Blodspår i sig säger inte mer än att en person med blödande skada varit på platsen eller att någon annan haft blod på sig från den personen, säger Åse Zander.

Istället handlar det om att analysera mönstret av blodstänk och fläckar för att utröna om det kan förklara en aktivitet. Och hur förhåller sig blodbilderna till varandra? Blodstänk nära golvet kan indikera att den angripna personen attackerats liggande.

ÅSE OCH JOHAN koncentrerar sig på vardagsrummet: väggen, ett vitrinskåp och tv:n. – I ett område finns ett 90-tal stänk. I det skedet drar vi inga slutsatser men vi ser redan där att det rör sig om linjärt placerade avkast. Vi lyser också med olika ljuskällor, både vitt ljus och en så kallad forensisk ljuskälla. Då ser vi kontaktspår på en svart skinnfåtölj.

De gör fler fynd. Ett par blodfläckar är mer fylliga än de andra och tyder på allvarligare skador. Allt dokumenteras i skrift och fotograferas, varefter de biologiska spåren placeras i papperspåsar för analys i NFC:s laboratorium. – I det här skedet vet vi inte var Wilma finns eller om hon är i livet, men vi får uppfattningen att något allvarligt hänt eftersom vi hittar blod på så många olika ytor. Vi får ingen bra känsla och tänker att ”vi måste bara hitta henne”.

Tillbaka på kontoret väntar det tidskrävande arbetet med blodbildsanalysen. Sakta men säkert växer bilden fram av det grova våld som utspelat sig i lägenheten.

Dykare, hundförare, sjöpolis och militära röjdykare har sökt efter 17-åriga Wilma Andersson i vattnet i och omkring Uddevalla.

MEN INNAN ANALYSRESULTATET är klart väntar en annan avgörande undersökning – med en likhund från polisen i Tyskland. Den 28 november anländer hundföraren med sin schäfer, en renodlad likhund som inte riskerar att markera på blodspåren.

Timmarna innan hunden släpps in i lägenheten återvänder Monica och Agne för ännu en spårsäkring av sovrummet. När de kliver in genom lägenhetsdörren känner de en obehaglig lukt som de inte noterat tidigare. – Vi lokaliserar garderoben varifrån lukten kommer. Även om vi var säkra på att det inte fanns en hel kropp i lägenheten så förstår vi att lukten kommer från blodiga kläder eller liknande. Vi väntar med att undersöka det närmare tills

hunden är klar efter att vi först kontaktat Sten-Rune Timmersjö.

När schäfern söker igenom bostaden far den i sicksack-mönster men systematiskt i rum efter rum. Hela hundsöket filmas. Hunden hoppar till slut upp i dubbelsängen och lägger sig innan den markerar med ett skall. – Det var en markering som var tydlig, minns Monica.

Hundföraren förklarar att hunden markerat på grund av att en död människokropp funnits i sängen. Det räcker att kroppen legat där en kort stund och sedan förflyttats.

NÄR HUNDSÖKET ÄR klart undersöker Monica och Agne källan till lukten. På en garderobshylla finns en kabinväska, där vätska läckt ut. Där finns också ett täcke med blodiga påslakan. Och i väskan ligger ett paket, invirat med flera lager av aluminiumfolie och brun packtejp. Vid sidan om ligger kläder, en träbit och ett gosedjur. – Vi förstår att det kan vara blodiga kläder i paketet eller mer troligt en kroppsdel. Vi ringer därför rättsläkaren som har beredskap, packar ihop de spår vi säkrat och kör mot Göteborg.

Dagen därpå öppnas paketet omsorgsfullt på rättsmedicinska enheten i Göteborg i närvaro av rättsläkare, två kriminaltekniker och två experter på fingeravtryck från NFC i Göteborg. Paketet visar sig innehålla en vital kroppsdel – och det står klart att Wilma inte längre är i livet. Fingeravtryck från Tishko Shabaz dokumenteras och brottsmisstankarna mot honom stärks ytterligare.

”Det finns en risk att spår förstörs när många letar — men att hitta Wilma vägde tyngre. ”

MAGNUS LARSSON EFTERÅT VÄCKS FRÅGOR kring hur det kunde dröja nio dagar från kriminalteknikernas första undersökning tills paketet påträffas. Monica Johnzon förklarar att en brottsplatsundersökning sker stegvis och mycket försiktigt. Alla detaljer dokumenteras noga, ett tidsödande arbete. – I det första skedet sökte vi efter en hel kropp. Lukten kändes inte vid de första tillfällena eftersom paketet var inlindat med flera lager folie och tejp. Vi hade inte heller kunnat göra en snabb husrannsakan vid första tillfället för då hade vi förstört andra spår som skulle säkras först. Det är så en brottsplatsundersökning går till, säger hon.

DEN TEKNISKA bevisningen stärks ytterligare den 5 december. Då är kriminalteknikerna på plats igen, nu tillsammans med fotografen Henrik Rylander. De sprejar det fluorescerande medlet Bluestar forensic efter att lägenheten först mörklagts. Fotona visar blodrester i samtliga rum, med mönster från att någon försökt torka rent golven. Där finns också fotavtryck efter att det nedblodade golvet svabbats. – Blod är i det närmaste omöjligt att städa bort, säger Monica.

PARALLELLT BÖRJAR blodbildsanalysen bli klar och slutsatserna kan formuleras. – När vi får svar på de begärda undersökningarna från NFC, då vet vi att det är Wilma som blivit allvarligt skadad på platsen. Blodbildsanalysen visar att våldet varit av en sådan karaktär att det separerat vävnadsbitar från hennes kropp, säger Åse Zander.

Analysen pekar på upprepat, trubbigt våld mot ett brottsoffer i låg eller golvnära position. Under förloppet har kroppen förflyttats så att hår kommit i kontakt med bland annat golvlist och dörrkarm. Blodbildsanalysen kan dock inte slå fast i vilken ordning händelserna inträffat.

Hundratals frivilliga anslöt till sökinsatsen. Det gjorde det möjligt för polisen att söka igenom stora ytor samtidigt som det var en utmaning att organisera alla som ville hjälpa till, få rapporteringen att fungera och att säkra spår.

Analysen har genomförts separat, men när de olika kriminaltekniska undersökningarna fogas samman överensstämmer slutsatserna om händelseförloppet. – Min uppfattning är att mordet skett i vardagsrummet och att kroppen förflyttats till sängen och därefter till badrummet,

”Min uppfattning är att mordet skett i vardagsrummet och att kroppen förflyttats till sängen och därefter till badrummet, även om det kan ha skett i en annan ordning.”

ÅSE ZANDER även om det kan ha skett i en annan ordning, säger Åse Zander.

I den här brottsplatsundersökningen används samma kriminaltekniska metoder som i andra ärenden med grovt våld. Skillnaden i det här fallet var att Wilmas kropp aldrig återfanns före åtal och rättegång, vilket ställer krav på annan bevisning. – Det här var också ett ärende som växte i takt med att vi fick mer information och säkrade fler och fler spår i lägenheten. Det vi såg tydde på att den döda kroppen delats, vilket inte är vanligt i mordärenden, säger Monica Johnzon.

BÅDE ÅSE OCH MONICA talar om det välfungerande samarbetet mellan NFC och forensiska sektionen i region Väst. För att hålla ihop alla forensiska undersökningar utsågs kriminalteknikern Kenth Olausson i Uddevalla till koordinator med uppdrag att svara för kontakten mellan utredarna och NFC, där Hanna Elnegård var generalist, med motsvarande roll som kontaktperson i ärendet.

Åse Zander säger att hon möter mycket ond bråd död i sitt yrke och att det kan kännas tungt. Men drivkraften är stark att till slut nå fram till en förklaring till vad som hänt. – Det handlar om rättvisa. Blodbildsanalysen kan utgöra det sista vittnesmålet av vad som egentligen hände på platsen.

MONICA JOHNZON LYFTER fram brottsoffrens anhöriga. Att brottet klaras upp kan ge någon form av upprättelse, även om många frågor lämnas obesvarade. – Men tekniska spår på en brottsplats ljuger inte, säger hon. n

Bild ur förundersökningen. Foto: Polisen

TIDSLINJE: WILMAÄRENDET — DETTA HAR HÄNT

Wilma Andersson anmäls försvunnen. Brottsplatsundersökningen i lägenheten fortsätter med spårsäkring i sovrum, hall, toalett och kök. En kroppsdel påträffas i en väska i lägenheten. Det kan konstateras att Wilma Andersson är död. Likhund markerar i sovrummet.

Tishko Shabaz anhålls i sin frånvaro och grips sedan i sin lägenhet. Beslut om särskild händelse och start för sökinsats. Teknisk undersökning i lägenheten inleds. Blodbildsanalys genomförs i lägenheten.

Undersökning med fluorescerande ämne i lägenheten visar spår av bortstädat blod. Kammaråklagare Jim Westerberg väcker åtal mot pojkvännen för mord och brott mot griftefriden. Uddevalla tingsrätt dömer Tishko Shabaz till livstids fängelse för mord och brott mot griftefriden Högsta domstolen beslutar att inte pröva de överklaganden som inkommit om mordet på 17-åriga Wilma i Uddevalla.

Hovrätten för västra Sverige dömer Tishko Shabaz för mord och brott mot griftefriden. Påföljden tidsbegränsas till 18 års fängelse.