1 minute read
Den strukturella nivån
mellan åren 2007–2009, inte lyckades uppfylla målen i strategin om att minska hemlösheten. Inte heller uppfylldes målet om att förhindra att barnfamiljer vräktes av Kronofogdemyndigheten i Sverige. Ett problem med måluppfyllelsen var bland annat att få olika myndigheter och organisationer att samordna sina verksamheter och få till stånd lösningar som både handlade om bostadsbyggande och bostadsmarknadens tillgänglighet för grupper med begränsade ekonomiska resurser.
Nivåmodell visar komplexiteten
Forskning har också visat att hemlösheten både måste analyseras och attackeras på olika samhällsnivåer. En grupp amerikanska kulturgeografer har utvecklat en nivåmodell om hur hemlöshet kan förklaras och attackeras (Dear & Wolch 1987; Wolch, Dear & Akita 1988; 1993).
En grundtanke i den här typen av nivåmodeller är att hemlöshet och bostadsnöd är ett komplext problem som kräver att en rad bakomliggande problem ska tacklas som bostadsmarknader i obalans, fattigdom som gör att vissa grupper inte kan efterfråga bostäder, boendesegregation och höga boendekostnader. Samtidigt måste en rad akuta tillstånd som trångboddhet, hemlöshet, osäkra boendeförhållanden, vräkningar, avhysningar och olika typer av härbärgeslösningar som riskerar att leda till inlåsningseffekter tacklas samtidigt. Nivåerna i de här modellerna är intimt förknippade med varandra och kunskaper om problemen och lösningarna måste omfatta alla nivåerna samtidigt om de ska ge effekt.
Den strukturella nivån
Denna teori omfattar en strukturell nivå som ser hemlösheten som en konsekvens av demografiska förändringar, det vill säga befolkningsförändringar och flytt- och migrationsmönster och urbaniseringsmönster. Till strukturella förhållanden hör också markplanering och bostadsmarknadens struktur, balansen mellan efterfrågan och tillgången på lämpliga bostäder, upplåtelseformer, det vill säga relationen mellan ägande- och hyresrätt, konsekvenser av välfärdens omorganisation, ekonomiska förändringar, segregation och andelen människor med allvarlig materiell fattigdom och så vidare. Enligt Wolch, Dear & Akita (1988) avgör de strukturella förhållandena hur många personer som är i riskzonen för hemlöshet. Det gäller därför att förebygga eller undanröja sådana strukturella mekanismer som skapar fattigdom, segregation och icke fungerande bostadsmarknader för att nämna några av de förhållanden som genererar bostadsnöd.