Black Box by Mediegymnasiet by LBS

Black Box

Nummer 33

Top 5 Listor!

80-tals metal lever

Intervju med Hip-Hop stj채rnskottet Hibiscus

Innehåll:

Tjena, verkar som att du har tagit up ett exemplar av vår tidining Black Allvar-Sida 2 Box, det tackar vi dig för. Vi tycker Albin Abster Olsson Top 5 Kvinnliga Hip-Hop Artister-Sida 3-6 alltid att det är kul när någon vill läsa Isak Bergman en riktigt bra tidning om Hip-Hop Top 5 Hip-Hop Album genom tiderna-Sida och Metal. De där dårarna du ser där 7-9 Rasmuz Liljeström nere är vi som gjort detta nummer, vi 80-tals Metalen lever kvar än idag-Sida 13-14 hoppas att du tycker den är lika rolig Dennis Öberg att läsa som vi tyckt det har varit att Top 5 Metal albums av 2015-Sida 15-18 göra den. Mycket röjigt nöje! Eric Nyberg(Ful eric) Intervju: Hibiscus-Sida 19-23 Albin Abster Olssson Albin Abster Olsson Träffad vid första trumman-Sida 24 Albin Abster Olsson

Ful Eric

Rasmuz Lijeström Isak Bergman

Dennis Öberg

Albin Abster Olsson

Allvar Inom musikvärlden finns det alltid akter som man inte får tala illa om. Ingen musikjournalist värd namnet kommer att säga att Nirvana, The Beatles eller Micheal Jackson inte är kvalitativ musik. När samma typ av mentalitet sker bland vanliga lyssnare kan det lätt leda till att elitism växer fram. I metalvärlden är det inget som skiljer och det finns många band som anses av många inte vara tillräckligt ”äkta” eller ”riktiga”. Ett av dessa band är Sabaton från Falun. Sabaton är en metalgrupp som är mest kända för att göra pompösa rockballader om olika typer av krig, där många spår fokuserar på Sveriges framfart genom historien. Sabaton ses av många så kallade ”Metalheads” som töntiga av många olika anledningar. Deras låttexter skiljer sig från mängden då de i vissa fall är på svenska och framförallt handlar om Sverige under tiden som stormakt. Sabaton har även anklagats för att vara allt från nationalister till Nazister, vilket gruppen har tagit avstånd ifrån. Mitt riktiga första möte med Sabaton var på Bråvalla festivalen 2015. Jag och en kompis skulle se dem, och det var samma vän som hade övertalat mig att se Sabaton. Jag hade från andra vänner fått fördomar att Sabatons musik skulle vara dålig och inte sevärd. Motstridigt tackade jag ja till att gå med och se Sabaton och jag är väldigt glad över att jag gjorde detta. Sabaton hade med sina eldkanoner, trumset i form av en pansarvagn och ett helvetes ös med gitarrer och bas fått mig att fullkomligt ”fatta” bandet. Sångaren med sina pilotglasögon, polisonger och ikoniska väst var slutklämmen på bandet som kallas Sabaton. Jag tror att många som är inne i en musikkultur lätt kan bli irriterade på om utomstående börjar tro att vissa band är representativa utav genren de är engerade i. För mig blev det tvärtom och töntiga Sabaton fick mig att vilja lyssna på mer ”riktig” metal än vad jag gjort tidigare. Det är lätt att döma, men man ska se det positiva i allt, det får man aldrig glömma.

Top 5 Kvinnliga Hip-Hop Artister I den mansdominerande världen av Hip-Hop så kommer det inte med stor överraskning att kvinnor är unika i branschen. Här räknar vi ner våra åsikter för dem topp 5 kvinnliga rapparna i världen. För denna lista har vi tittat på solo-artister och grupper i det hela och utifrån det baserat våra beslut av en mix av deras kändisskap och framgång.

5- Nicky Minaj

En av dem mest ofrånkomliga rapparna i branschen dem här dagarna. Nicki Minaj har njutit av sin otroliga framgång sedan hennes 2010 debut album (Pink Friday). Med ett galet snabbt flow, ordförråd, modeinriktade kostymer, alter egon och dialekter i låtar som Super Bass, har hon bevisat att världen behövde en ny kvinnlig rappare. Medan några beskriver hennes rap som ”Bubblegum Rap”, så är det ingen förnekelse att Minaj’s albumförsäljning har gjort henne en av de mest framgångsrika kvinnorna i branschen.

4- Lil´Kim

Lil´Kim är unik för hennes oförskämda texter, sexualitet och upprörande personlighet. Tagen ur de äldre dagarna av kända rapparen The Notorious B.I. G som hennes make. Lil´Kim anslöt sig till Hip-Hop gruppen Junior Mafia när hon bara var en tonåring. Hon lärde sig så mycket som hon kunde från hennes gamla vän och mentor, vilket hjälpte henne att starta upp sin solo-karriär. Efter att har samarbetat med olika artister såsom Missy Elliot och Queen B, började hon släppa solo-album, tre av vilka som har gått platinum.

3- Missy Elliot

Den här kvinnan är nog den mest kreativa rapparen på Hip-Hop scenen. Hon startade sin karriär genom att arbete med sin barndomskompis och producent, Timbaland, på projekt för Alea, SW och många fler innan hon släppte hennes egna solo-album. Det såg ut som att allt Missy tog i blev till guld, eller ska vi säga platinum? Sångskrivaren och rapparen har sex stycken platinum certifierade album och flera top-hits under hennes bälte. Med sina oförglömliga lookar, sjuka rim och fyndiga beats så placeras hon bra i boken av Hip-Hop.

2- Queen Latifah

En konversation om Hip-Hop är inte komplett utan en nick till Drottningen själv. En av Hip-Hop:ens mest ikoniska rappare, Queen Latifah har vart med i spelet sedan tre årtionden tillbaka. Hennes tidiga låtar såsom U.N.I.T.Y, skådespelar en ung Latifah där hon uppvisar hiphopens respektlösa syn på kvinnor. Under tiden har hennes starka röst, textstil och engagerande rim har gjort multi-talangen en inspiration till generationer av kvinnliga rappare och har hjälpt henne omdefiniera rollen av kvinnor inom Hip-Hop.

Lauren Hill

Hennes boogie influerade stil, makalösa flow, intelligenta lyrism och hennes vackra röst har suttit henne i en kategori av sin egen. Från hennes början med 90-tals gruppen The Fugees, var det inte överraskande att hon skulle bli en superstjärna. Hennes engagerande rim visade att hon kan hålla ett stadigt flow och står till skuld för en av hiphopens bästa album med en enormt framgångsrik solokarriär. Albumet (The Miseducation of Lauryn Hill, 1998) bevisade hennes talanger som en sångerska, låtskrivare och rappare, och ända upp till idag så är hon fortfarande en av dem bästa under genrens historia, kvinna eller man.

Top 5 Hip-Hop album genom tiderna 5

Outkast – Stankonia Med deras fjärde album pryder de sista platsen på denna lista och med denna platta bevisar Big Boi och Andre 3000 att det må vara som de säger att de är ”the coolest motherfunkers on the planet”. Det känns som om Outkast aldrig har lämnat mig besviken, med tanke på att jag gillar alla deras album. Jag visste att 5:e platsen var Outkast’s men inte vilket album jag skulle välja. Men det slutade med att låtarna ”Ms. Jackson”, ”So fresh, so clean” och ”B.O.B” skulle vara avgörande för beslutet.

N.W.A – Straight Outta Compton Straight Outta Compton var N.W.A’s andra album och gavs ut år 1989. N.W.A, blev då gangsterrappens pionjärer i och med detta album. Straight Outta Compton må inte ha varit det första gangsterrap-albumet som gavs ut men det var det revolutionerande startskottet som satte gangsterrappen på kartan, så hur skulle detta album inte få plats på denna lista.

Wu-Tang Clan – Enter the Wu-tang Wu-tang Clan´s debutalbum från 1993 var ett av det viktigaste och mest inflytelserika hiphopalbumen under 90-talet. Många kritiker anser även att Enter The Wu-Tang är det bästa hiphopalbumet som någonsin spelats in. Faktum är att albumet släpptes den 9:e November 1993, samma dag som A Tribe Called Quests släppte sitt tredje studioalbum Midnight Marauders. Midnight Marauders som även det är ett hyllat album hamnade precis utanför denna top 5 lista.

Notorious B.I.G – Ready To Die Biggie’s debutalbum ”Ready to die” släpptes år 1994 och fick genast bra respons av kritikerna. Biggie hade ingen bra barndom vilket få på denna listan har haft men faktum är att med denna plattan känns det som att Biggie inte fruktade något. Det känns som om han redan visste att han skulle dö i tidig ålder, men ändå kändes det som om att han var cool med det. Faktum är att han döpte skivan till ”Ready to die” (Redo att dö), vilket jag anser vara rätt kallt. Titeln är alltså lika komplex som Biggie själv. Med låtar som ”Suicidal Toughts” och ”Everyday Struggle” känns det som om han välkomnar en kula med öppna armar. Men det är inte bara detta som gör att albumet är med på listan utan även Biggie’s rivande röst, en röst jag personligen älskar. ”He ain’t fat, he’s just full of lyrics”.

Nas- Illmatic

Nasir Jones alias Nas släppte sitt debutalbum ”Illmatic” 1994. Låtar som syftar tillbaka på ”den gamla goda tiden” blev allt mer populärt under det tidiga 90-talet men få lyckades få till det som Nas gjorde med låten ”Memory Lane (Sittin’ in da Park)”. När jag hör Nas rappa raderna, ”It’s real, grew up in trife life, the times of white lines / The hype pipes, muderous nighttimes and knife fights and blight crimes” känns det nästan som jag sitter bredvid honom på parkbänken. Som en gammal farbror som berättar historier om hur saker brukade vara. Det hade varit en stor skräll för mig, personligen, om jag inte hade tagit med ”Illmatic” på denna lista.

80-tals Metalen lever kvar än idag Metalen håller på att bli stor och vi hör det mer och mer, men var startade allt? i den här texten kommer ni få reda på hur metalen utvecklades och även lite fakta om stora band, både nutid och dåtid

Det var under 80-talet som framför allt ”heavy metal” växte fram och band som Iron Maiden, Kiss, Judas Priest, Guns N’ Roses och Metallica hade stora framgångar samtidigt som musiken fortfarande utvecklades. Flera olika metal-genre utvecklades, t.ex. Thrash metal och Doom metal. Rockmusiken gick framåt och det märkte man inte bara på mängden band som började ses och höras men även fansen och publiken växte.

Det amerikanska metalbandet Metallica anses vara dem som ”regerade” över 80-talets metal och detta kan man se på de populäraste albumen från den tiden. ”Master Of Puppets”(1886) och ”Ride The Lightning”(1886) anses vara 2 av dem bästa albumen från 80-talet. Det var framför allt under den senare tiden av detta årtionde som Metallica på riktigt började göra avtryck i världen, detta på grund av att dem gillade att turnera i Europa. T.ex spelade Metallica i Sverige 7 gånger under 80-talet.

Iron Maiden

Metallica

Slipknot

Dagens metal är lik musiken som spelades på 80-talet men ändå annorlunda på vissa sätt. Nu har band som exempel, Slipknot, Disturbed och Five Finger Death Punch blivit riktigt stora men samtidigt är vissa av jättarna från 80-talet kvar och spelar fortfarande. Slipknot spelar ”Nu Metal” som är en subgenre inom heavy metal som kom fram under 1990, alltså relativt sent. Slipknots första album, ”Slipknot”(1999) gjorde succé direkt och rankas än idag som deras bästa album efter att ha sålt dubbel platina. Five Finger Death Punch startades mycket senare (2005) och dem gjorde också succé direkt efter deras första album som släpptes 2007, ”The Way Of The Fist” Slipknot spelade annorlunda musik vilket ledde till succén (Nu metal är metal fast lite blandat med hiphop), men det var utvecklingen under 80-talet som la grunden för det, då det mer mörka och massiva ljudet kom fram, I den moderna musiken har det blandats med lugnare toner och det har gått hem hos de flesta åskådare och fansen. Men ”original” banden lever kvar också, t.ex Metallica som spelade på Ullevi i sommars inför 63 000 åskådare och fick bra betyg,

Disturbed

I sommar ska Iron Maiden också spela på Ullevi efter att deras nya album släppts ”The Book Of Souls”. Ytterligare ett bevis på att 80-tals metalen lever kvar än idag. Den lite äldre musiken lever kvar än idag samtidigt som nya band gör succé med sitt lite annorlunda stil. Det finns väldigt många olika metal-stilar men i slutändan härstammar allt från samma musik och utan utvecklingen på 80-talet hade det kunnat låta och se annorlunda. Dem äldre banden turnerar fortfarande och drar storpublik men samtidigt ska man inte glömma av dem uppkommande banden, men som sagt. 80tals metalen lever kvar än idag

Top 5 metal albums av 2015 5

Arcturus- Arcturian Arcturus är ett av de konstigaste banden där ute och de menar jag på ett bra sätt. Det finns inte många band som står ut lika mycket från metalscenen som Arcturus gör. Aldrig fega för att göra något nytt och experimentellt. ”Arcturian” är precis vad jag pratar om. En anorlunda symfoni av element från både electronic och death-metal. Men som i deras förra album då de elektroniska tar över lite men inte i här. Det är en skön blandning med gött sound och de förtjänar en plats på listan.

Paradise Lost- The Plague Within Paradise Lost har alltid vart hårda, och ”The Plague Within” slår hårdare än någonsin. Den brittiska doom-metal scenen har inte på länge släppt något så här bra. Vokalisten Nick Holmes utnyttjar sina mörka vrål mer än någonsin och det får oss lyssnare att bara vilja ha mer. Bandet ligger och vilar mellan grov death metal och syndig doom-metal. Deras texter är väldigt fångande och det märks på låtar som ”No Hope In Sight”.

Cattle Decapitation- The Anthropocene Exctinction Detta är Cattle Decapitaions 7 studioalbum och man kan se bandets växande smak för deathmetal. De börjar långsamt lämna ifrån sig Grind elementen som dominerade deras första plattor och närma sig något utav en blandning av Death och Grind-metal. Bandet ger sig in i mer utvidgade områden som mest representeras av deras första låt på albumet ”Manifactured Extinct”. Låten är inte lika grov som många av deras andra låtar och har någon form utav mjukt growl i delar av låten. Detta kan många tycka inte är deras stil och att dem bör hålla sig till Grind men jag tycker att det kan vara bra med lite variation.

Lamb of God-VII: Sturm Und Drang ”VII: Sturm Und Drang” är Lamb of Gods första släpp sedan sångaren Randy Blythes dråpanklagelse i Tjeckoslovakien. De känns som att bandet har börjat anpassa sig till lite mörkare musik och de har dem gjort med bravur. Randy har till och med tagit sig an lite ren sång i låtar som ”512” och ”Erase this”. Många fans kan säga att detta inte är deras favoritalbum av Lamb Of God och jag säger det samma. Men det är såklart för att inget slår deras andra album ”Ashes Of The Wake” med grymma låtar som ”Laid To Rest”. Detta är dock ett väldigt bra album och ni andra som inte tagit er tid att lyssna igenom skivan borde ändra på det.

Meliora- Ghost Hail Satan! Ghost, det svenska metalbandet från Jönköping släppte precis detta helt underbara album som får oss alla att vilja dyrka Satan. Albumet är utan tvekan deras bästa verk hittills. Inte en enda låt var en besvikelse. Ghost bjuder in oss i deras kyrka där vi får njuta av den varma ondskefulla symfonin som gör så att vi ramlar baklänges. Det är de som gör Ghost så unika. Att använda organiserad religion för att skaffa följare. Låtar som ”Cirice” och ”He is” har blivit favoriterna bland fansen. ”He is” hamnade på spotify’s top 100 och det är inget konstigt alls. Låten är vacker och samtidigt hård på något underbart sätt. Tack till Ghost för ett så ondskefullt album.

Intervju: Hibicus Hibiscus, eller som han egentligen heter Gustav Turefeldt, är en av de få aktiva Hip-Hop artisterna ifrån Öckerö Kommun. Gustav har börjat göra ett namn på sig på senare tid och man kan vänta sig mycket mer i den kommande tiden. Här kommer en intervju med en av Sveriges mest karismatiska rappare: Hibiscus.

Den första frågan jag vill ställa till alla artister jag intervjuar är vad de gör i nuet musikaliskt. Gustav var snabb på att ge en övergång från att hälsa och tjöta med varandra till att börja prata om sin musik. -Jag håller på och skriver på nya grejer, jag försöker egentligen göra ett mixtape och spela in videos för att släppa på internet och göra grejer liksom. Jag försöker göra ett eget projekt Hur brukar processen gå till när du gör låtar? Brukar du fokusera på ett speciellt tema eller har du en specifik text du vill köra med? Det är väldigt olika faktiskt, ibland skriver jag till ett visst sound som kan inspirera till en idé och ibland kan det vara när jag skriver på bussen (vilket händer väldigt ofta). Man ser en grej och kommer på en rad/ fras som är nice och får ut mycket av det. Det är kul hur du kan få en hel text från bara en fras, jag tänker nu när vi är inne på det spåret, brukar du lyssna på musik för att bli inspirerad? Eller kommer det mer naturligt som när vi precis satt och kollade lite videos och att du några dagar senare får en idé? Mm, det tror jag var ett problem jag hade mycket när jag skulle börja rappa, ja lyssnade mycket på politisk rap på artister som nu anses vara legender liksom, som varit med om väldigt mycket i livet så tänker jag okej jag bor på en ö, vad ska jag rappa om liksom? Så det var lite svårt att skriva i början men det blev succesivt lättare, och jag började fatta hur jag kunde utrycka mig. Men visst man kan få inspiration från youtube videos eller vad som helst liksom. Det brukar lösa sig själv liksom.

Jag är lite nyfiken på ditt skapande av musik, hur länge har du spelat in och gjort faktiska färdiga låtar? Det känns som att jag hållit på jättelänge, men jag tror första gången egentligen var i början av 1an, och nu går jag sista året i 3an. Så det är inte så himla länge egentligen. Så det är runt 2 år då? Ja exat, två år typ. Sen har jag skrivit längre än det och lyssnat på hiphop sen jag var runt 10. När man lyssnar på Gustavs musik kan man märka av många influenser från olika typer av hip-hop. Jag får intrycket om det stämmer att han haft perioder där han bara har lyssnat på en specifik grupp som Looptroop. Haha det är lite både och, jag tror man har olika perioder som ibland har jag en vecka eller två när jag BARA lyssnar på Wu-Tangs grejer och sen efteråt lyssnar på något helt annat. Jag tror att det är viktigt att när man ska börja rappa att det är viktigt att plöja igenom olika typer av hip-hop och olika artister inom genren så man kan hitta något man verkligen gillar. Jag tror det är viktigt att ha förebilder, så då tror jag att det är bra att ha bra koll på saker. Sen tycker jag att det är viktigt att vara ”open minded”, även fast jag ibland kan vara ”Nääe, det här låter dåligt”. Jag tror det är bra att vara öppensinnad och lyssna samt influeras av alla typer av musik, även fast du såklart kommer få dina favoriter. Hur tycker du hip-hop mår just nu framförallt i USA och Sverige? Jag tycker Sverige är i lite av en skugga av USA, det känns som att dem trenderna som kom till i USA för 5 år sen som succesivt håller på att dö ut, blivit stora just nu i Sverige. Jag tycker att i USA att det sakta håller på att göra en positiv vändning, då på det under 2000-talet gick ner sig lite. Jag tror framförallt med fokus på t.ex. Kendrik Lamar att folk vill bli lite mer kreativa, liksom gör sin egen grej och det tycker jag är riktigt roligt. Så succesivt tror jag det kommer bli bättre inom den kommersiella hiphopen där, även fast det finns mycket skräp kvar…

Sen tycker jag att det är viktigt att vara ”open minded”, även fast jag ibland kan vara ”Nääe, det här låter dåligt”.

Hur tror du att din typ av musik skulle sättas i? Finns det kanske artister du skulle vilja jämföras med? Jag tänker, jag har kanske inte en specifik artist som jag låter mycket som från Sverige. Jag tycker om Jay Electronica jävligt mycket och jag gillar artister som är lite poetiska. Det är svårt att kategorisera, jag är lite konstig liksom. Jag för tankarna lite till det experimentella med Outkast? Precis, jag vill göra och testa olika grejer, openminded och anser det vara viktigt med rapare som kan vara öppna och ärliga rappare som är väldigt ärliga. Det är därför jag älskar Parham och Roffe Ruff, även fast jag kanske inte låter som dem soundmäsiigt så är de stora inspirationer. Men ja Outkast hade varit något att sträva efter. En fråga som många som skapar Hip-Hop musik ställs för är ifall de vill bli klassade som rappare eller musiker. Gustav får ett stort flin när han får frågan. Det är en jävligt svår fråga. Jag älskar ju rapp, men väldigt många människor har förutfattade meningar om vad rap är som ”ah, rapp handlar bara om pengar, sex och knark” och då när man säger att man är en rappare så får man mycket blickar mot sig. Jag kan kalla mig rappare, men jag vill inte limitera mig för det. Så om jag vill testa något annat skulle jag göra det. Så jag vill kalla mig en artist men om någon säger att jag är rappare så funkar det jättebra. Som artist och rappare brukar man oftast spela och uppträda, vad tycker du är allra roligast? Även fast jag bukar dö av nervositet innan jag ska uppträda är det riktigt jävla roligt. Det blir en stor skillnad från när man är sitter ensam eller kanske med någon och skriver i sitt rum.

Man får inte samma respons, men live får man en bra uppfattning om vad folk diggar och tycker är roligt att höra. När jag kollar runt i ditt rum kan jag se tre Stanley Kubrick posters inramade, en Reservoir Dogs tavla som är signerad och tänker ditt filmintresse du har, tar det upp en större del av ditt liv än musiken? Jag skulle säga at de är lika stora, jag går på en filmskola och är väldigt intresserad av det, men det ena behöver inte utesluta den andra. Jag planerar att göra musikvideos framöver till låtar så då kombinerar man intressena. Med musikvideos i tankarna, nu släpps dessa lite annorlunda än förr när MTV var där musikvideos fanns, hur tycker du den utvecklingen har gått? Asså, jag kommer ihåg när jag var liten att jag såg på Gorlliaz videos på tv vilket påverkade mig sjukt mycket typ ”wow vad är det här?”. Så jag kommer ihåg att jag gick upp varje morgon för att se videon. Men jag tycker ändå det är bra att man kan hitta allt via datorn. Sen kan man lätt överkonsumera videos nu, men jag tycker friheten är riktigt jäkla nice. Som en sista fråga, vad skulle ditt drömsamarbete vara med en annan rappare eller med producenter eller i kombination? OMG, den frågan, jag vet inte, jag får tänka lite. Från Sverige hade det sjukast varit en låt med Roffe, just för att det är omöjligt och han är Gbg legend. Från Amerika är Jay Electronica min hjälte, så haha jag Roffe Ruff och Jay Electronica på en track, då jade jag kunnat dö lycklig sen.

Foto: Andreas Ebenhard

Träffad vid första trumman Jag kommer ihåg första gången jag verkligen möte den svenska hip-hoppen på riktigt. Det var en special känsla. Ni vet den där känslan när man upptäcker något och det sätter sig i ditt undermedvetna. Jag gick i åttan och hade en tilldelad plats på svensklektionerna. Min bordskamrat var en riktig hip-hop kille. Jag kallade och kallar honom nästan alltid efter hans efternamn, Turefeldt. Turefedlt satt alltid med musik i lurarna. Jag frågade vad det var han spelade och han berättade att det var en artist som hette Organismen. Han gav mig ena hörluren, spelade låten från början och det var första gången jag hörde dem mörka tonerna, förvrängningen av musiken och rösten av den karismatiske Johan ”Organismen” Hellqvist. Det jag fastnade mest för var hur Organismen kunde vrida och vända på ord på ett sätt jag aldrig hört innan. Att kunna berätta en historia om hur man lever fylld av små detaljer i en knapp fyra minuter lång låt är fortfarande imponerande efter alla år som gått. Varje gång jag sätter på låten ”En rastlös stjäl” kommer minnena tillbaks. Nu har svensk hip-hop varit en så pass stor del av min identitet och personlighet så länge att det är svårt att tänka sig hur man var innan man gick i åttan. Jag och Turefeldt tycker båda att Organismen fortfarande är Sveriges bästa rappare och oavsett vad han gör för framtida musik, kommer han förbli det.