Johanna HAMBERG i Kenya Efter lunch en varm sommardag den 17 augusti 2015 ropar Johannas mamma att det är dags att åka. Johanna som vanligtvis är en glad och skämtsam tjej kan inte hålla tillbaka tårarna när bilen rullar iväg från huset. På flygplatsen kramar hon sin familj och går med de andra eleverna bort mot flygplanet, när det lyfter spelar de kort och skrattar tillsammans. Det blev startskottet för Johannas utbytesår i Kenya. Johanna är sexton år och läser första året på Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg när hon bestämmer sig för att studera utomlands. Hon fick idén från sin syster Matilda som skulle åka på resa med sin skola i två månader. - Mamma var väldigt ledsen när Matilda skulle åka och för att trösta henne skämtade hon och sa ”Jag ska bara vara borta i två månader, tänk om Johanna skulle vara borta ett helt år i Afrika!”. Det var vid det här ögonblicket Johanna blev intresserad av att studera utomlands. Trotts att det hela började som ett skämt slutade det med att hon sökte in till Svenska skolan i Nairobi. Svenska skolan gav Johanna en unik möjlighet genom att de kunde erbjuda henne att läsa samma kurser som ingår i programmet hon redan påbörjat hemma i Sverige. Det innebar att hon inte behövde gå om ett extra år på Hvitfeldska gymnasiet när hon kom hem igen. Johanna sökte till skolan genom att skicka in en ansökan med alla sina betyg tillsammans med ett personligt brev och rekommendationer från lärare. Efter några månader hörde dem av sig till henne och meddelade att hon blivit antagen. Vad tror du det var som gjorde att just du blev antagen till skolan? Johanna skrattar till när jag ställer frågan och svarar lite skämtsamt genom att säga, - Ja du, det undrar jag också faktisk! Kenya är ett mycket farligt land då där finns mycket terror. Johanna berättar att sommaren innan hon skulle åka hade ett terrordåd begåtts i Nairobi, något som gjorde att många backade ur. Men Johanna ville fortfarande åka. - Svenska skolan har mycket hög säkerhet och jag visste att jag skulle vara trygg där. För mig ändrade terrordådet ingenting, Kenya har varit en farlig plats långt innan dess eftersom där sker skjutningar och bombhot hela tiden.
”Man lär känna sig själv väldigt bra när man bor med andra, man lär sig att förstå sitt eget beteende” Under året i Nairobi bodde Johanna på Svenska skolans internat, något hon tyckte var väldigt givande. Hon berättar att man får många nya vänner som man står väldigt nära och att man lär känna varandra bättre än vad man annars gör med en vanlig klasskompis. Men ibland kunde det vara påfrestande att bo tillsammans med så många som sjuttio andra elever från skolan. - Det är stor skillnad mellan att bo i värdfamilj och på internat som jag gjorde. Internat är inte för alla, man måste vara bra på att hantera andra människor. Det som kan vara jobbigt är när man inte mår bra eller är på dåligt humör eftersom man inte alltid har möjlighet att vara ensam. Då händer det att man lätt blir ovänner. Dock lär man känna sig själv väldigt bra när man bor med andra, man lär sig att förstå sitt eget beteende, det är väldigt givande. Johanna upplevde att Svenska skolan var speciellt givande i sin helhet. Hon förklarar att eleverna hade en helt annan attityd till sina studier jämfört med hennes klasskamrater hemma i Sverige. Det var alltid studiero i klassrummet under lektionerna vilket gjorde att eleverna blev motiverade av varandra. När jag frågar Johanna varför hon tror att det var sådan stor skillnad mellan skolan i Sverige och Nairobi svarar hon, - Jag tror de flesta tyckte att det var viktigt att ligga i fas med studierna för att kunna ta del av andra aktiviteter utanför lektionerna. Jag kände att jag inte vill missa något under mitt år i Nairobi eftersom jag ville göra massa saker som man inte har möjlighet att göra i Sverige. »
Namn: Malin Johanna Hamberg Ålder: 18 år, född 15 Augusti 1998 Bor: Göteborgs skärgård, Frölunda Sysselsättning: Studerar sista året på gymnasiet med inrikting samhällskunskap och medlem i styrelsen för svenska kyrkans ungdomsförening i Älvsborg
”Jag vill inte säga så mycket ont om Kenya för där finns redan så mycket ont. Nairobi är en jättefin stad men det är inte kul att se småpojkar ta droger, de förtjänar bättre.” Det var även därför Johanna valde att läsa kurser som East African Development och Swahili vilket inte går att läsa på Hvitfeldska gymnasiet i Sverige. - EAD är en kurs som bara Svenska skolan i Nairobi erbjuder. Den handlar om uppkomsten och situationer i utvecklingsländer samt möjligheter och hinder för vidareutveckling. I kursen diskuterade vi bland annat om hur Östafrika skall utvecklas för att bli starkare. Vi fick dessutom göra en fältstudie då vi åkte till Kenyas tredje största stad, Kisumu, som ligger intill Viktoriasjön vilket var en rolig och spännande resa. Förutom resan till Kisumu gjorde eleverna en hel del andra utflykter tillsammans med skolan. De åkte ofta på safari samt besökte Savage Wilderness, en äventyrspark där Johanna hoppade bungyjump, klättrade på klättervägg, åkte river rafting och zipline. Hon deltog även i en Ivory burning med skolan vilket är en tillställning där man bränner upp elfenben som konfiskerats från flygplatser runt om i Kenya. Johanna berättar att landet är speciellt drabbat av tjuvjägare som skjuter elefanter och noshörningar för att få tag på elfenben. Kenyas president är mot detta och har tagit ställning genom att utföra Ivory burnings där man bränner upp elfenben som landet samlat på sig under ett flertal år. Totalt brändes sju stora högar med elfenben i stadens nationalpark som just nu hotas att ödeläggas berättar Johanna. Vad är det som gör att Nairobis nationalpark hotas att ödeläggas? - Själva nationalparken är inte ett inhägnat område, det är istället format som en hästsko för att djuren skall hindras från att gå in i staden vilket ändå har hänt några gånger. Exempelvis var det några lejon som tog sig in i ett av Nairobis slumområden, något som inte slutade väl. Men anledningen till att man vill ödelägga nationalparken har att göra med att staden skall kunna fortsätta växa och få förbättrad infrastruktur. Man vill förbättra förhållandena i Nairobi som inte speciellt bra i alla stadsdelar. I stadens största slumområde, Kibera bor det totalt en miljon människor på en väldigt liten yta. Där finns det exempelvis inga toaletter, vilket är ett jättestort problem. Därför vill man ödelägga nationalparken för att kunna bygga billigare hus så att folk ska lyckas ta sig ifrån stadens slumområden.
Hur är förhållandena och levnadsstandarden i staden generellt sätt? - Det är jättestora kontraster bara i Nairobi mellan de olika stadsdelarna. I staden finns det stora köpcentrum där det är hårda kontroller. Innan du går in kollar säkerhetsvakter genom din väska med metalldetektorer för att se så att du inte bär vapen. I de rika stadsdelarna finns det dessutom stora flådiga hus med gräsmattor, och bara ett stenkast bort ligger områden som Kibera. Där folk bor i metallhus när det redan är 25 grader vilket gör att det blir jättevarm när solen gassat på hela dagen, då går det knappt att vara där inne. Folk går omkring i smutsiga, trasiga kläder och man vet att alla människorna där inte alltid får någonting att äta. I Kibera är det dessutom väldigt smutsigt och det luktar inte speciellt gott, det luktar inte rent. Man kan säga att det är väldigt stora skillnad bara inom stadens gränser. Det är fruktansvärt att se, men samtidigt har jag aldrig sett folk som är så lyckliga som i de slummen. Vad tror du det är som gör att folk är så lyckliga i slumområdena? - Jag gissar att det beror på religiösa skäl. Det är väldigt många som är kristna i Nairobi, ju närmare kusten man kommer övergår det till att folk är muslimer. Alla är väldigt troende och tror att livet har en mening. Jag tror det ger människor väldigt mycket hopp. Man är väldigt tacksam över allt det man har istället för att man är missnöjd över det man inte har vilket många är i Sverige. Vad är det bästa och det mest negativa med att bo i Nairobi som stad? - Jag vill inte säga så mycket ont om staden för där finns redan så mycket ont. Nairobi är en jättefin stad men det är inte kul att se småpojkar ta droger, de förtjänar bättre. Det är inte heller kul att höra om alla de våldtäkter som begås och om den gängkriminalitet som finns där. Men det bästa med Nairobi är människorna och deras inställning till livet. Alla är så lyckliga hela tiden och det är genuin lycka som inte handlar om att man måste vara glad, utan man är lycklig för allt det man har, för allt det som Gud gett en.
Elsa Engberg Elsa Engberg, skribent