Synth

Synth En tidning om 80-talet

Spraya på!

80-talets största filmer Allt från The Breakfast Club till Flashdance

Hur såg man ut under denna glitterliga tidsperiod?

Det oförglömliga soundtracket

Madonna och Bruce Springsteen är bara början

Redaktion

En tid att börja om på nytt med disco och glädje...

... och visst bjöd 80-talet på många roliga händelser som kom att definera detta årtionde. Vad sägs som synthens högtid och starten av MTV? Även filmer som The Breakfast Club och Flashdance fanns där för att förtydliga kulturen.

Neonfärgade strumpbyxor syntes ute på klubbarna och man kunde ett flertal gånger besöka Ullevi för att se The Rolling Stones och Bruce Springsteen.

När det blev tråkigt sysselsatte man sig med en rubikskub, som man kunde hålla på med i evigheter utan att få något resultat.

Ida Byaström Skribent

Nellie Hjertstrand Chefredaktör, Skribent & Art director

Elsa Holmgren Skribent

Tyvärr påträffades det även en hel del tragiska händelser under de här tio åren. Kalla Kriget blev något kallare, Olof Palme sköts ihjäl, en reaktorolycka skedde i Tjernobyl och Hiv/aidsepedemin drog över världen.

Men hoppet fanns ändå kvar. Sent 80-tal rivs Berlinmuren och CD-skivan började produceras.

Ja, 80-talet var minsann fortfarande en period att fira.

Nellie Hjertstrand

Sjukdomen som fortfarande finns kvar Innan en av 80-talets största kändisar i Sverige, Sighsten Herrgård trädde fram och berättade att han var döende i aids, fanns det inget ansikte för sjukdomen i Sverige, eller ens Europa. Men i juli 1987 kallade han till presskonferens och meddelade att han var drabbad av sjukdomen.

Trots att det sägs att Herrgårds erkännande inte var frivilligt (det ska ha blivit framtvingat efter att kvällspressen hotade att avslöja honom) blev information om sjukdomen något han ägnade resten av sitt liv att arbeta med.

Det är 35 år sedan Socialstyrelsen slutade klassa homosexualitet som en sjukdom och homosexuella började komma ut i Sverige.

RFSL arrangerade därefter Frigörelsedagarna (det som nu är Pridefestivalen) och allt började se rätt ljust ut för HBT-förhållanden.

Men så kom hiv och aids, och med ens var det viktigt att skydda spridningen av sjukdomen från riskgruppen till den så kallade ”allmänheten”.

Det är lätt att se tillbaka på åttiotalet och tänka hur otroligt icke-humant världen betedde sig mot homo- och bisexuella på den tiden. Iställt för att behandla de homosexuella som pestsmittade och inte få det att framstå att sjukdomen spreds till alla människor.

Hur man borde fortsatt uppmuntra HBT-förhållanden istället för att klandra dem.

Men så återkommer man alltid till dagens samhälle.

Det är tur att vi har lyckats sätta stopp för det där!

Att vi kommit så långt och nu faktiskt kan se äcklat tillbaka på hur ”de allmänna” människor betedde sig, och veta att vi accepterar homosexuella idag. Bromsmediciner finns till hands och aids är inte längre något man bör vara rädd för. Eller?

Det är förstås enkelt för oss i de rikare länderna att känna så: att inte behöva vara rädda. Att förstå allvaret bakom preventivmedel och vad som skyddar mot könssjukdomar.

Men faktum kvarstår att aids och hiv fortfarande är ett växande problem i u-länder. I Den afrikanska republiken Botswana är mer än vad var tredje vuxen person smittad av sjukdomen.

Det är 35 år sedan Socialstyrelsen slutade klassa homosexualitet som en sjukdom, men hiv och aids kvarstår fortfarande.

Information om sjukdomen har hittats, och bromsmediciner har utvecklats. Men denna sjukdomen är långt ifrån försvunnen.

Text: Nellie Hjertstrand

och trots att det lett till många stora hits och genombrott, har det också skördat många av de stora namnen.

80-talets lyssningssätt:

Men trots dalarna så är det topparna vi minns, och det gör vi rätt i.

I 80-talets självsäkerhet frodades musiken, speciellt rocken och arenarocken föddes. För namn som Bruce Springsteen, U2, Bon Jovi och Queen fylldes arenorna med tiotusentals dansande människor och energin sprudlade. Det var just i dessa arenor som gav liv till hits som ”We Will Rock You” och ”Livin’ on a Prayer”, hits som idag kallas klassiker. Man skulle hitta sin egen identitet och det handlade om att stå ut, imagen vara allt och utseendet var viktigt. Håret skulle vara stort och skinnbyxan var ett måste.

Kassettbandet Ett nu populärt motiv på iPhoneskal. Dessa kunde man köpa både med och utan musik, och göra mixtapes av hemma.

Genom att spela in på ens bandspelare kunde man dela musik med vänner, vilket kanske kan jämnföras med dagens nedladdning.

Vi har säkert alla hört låtar som ”Never gonna give you up” av Rick Astley eller ”I wanna dance with somebody” med Whitney Houston, som båda nästan är så pinsamt mycket 80-tal det kan bli.

Men 80-talet var mer än bara färgglada tights och töntiga danssteg, det var också här legender slog igenom.

Madonna med sin starka kvinnobild och hennes nya, provocerande sida, Prince med sin förfinade dansmusik och utmärkta låtskrivartalang och så såklart – Michael Jackson. ”The King of Pop”. 80-talets superstjärna.

1982 släppte han albumet ”Thriller”, som fram tills idag fortfarande är världens mest sålda album. Än idag hör vi dessa hits varthelst vi går. För 80-talets guldkorn lever kvar.

Musiken som skapade MTV

80-talet. Eran när gatorna lös av neon och axelvaddarna prydde varenda axel i sikte. Pacman var nytt och modernt, frisyrerna var stora och energin var på topp. Eran då freestylen och tub-topparna var moderna. Men, framför allt, så var det musikens era.

Bruce Springsteen, Madonna och Michael Jackson tog världen med storm och legender föddes.

80-talet var eran när allt från pudelrock till dansvänliga musikvideor blandades friskt, och accepterades. Från att gå från 70-talets samhällskritiska punk så speglade musiken 80-talet självförtroende och optimism. Ljudproduktionerna var bombastiska, refrängerna storslagna och kläderna överdrivna.

Nyskapandet och tekniken blomstrade och det skulle ta oss till musik som förändrade världen.

Trots att åttiotalet gav oss hits som ”Thriller” och ”Born in the U.S.A.” så var det ändå synten, rytmen och trummaskinerna som var åttiotalets soundtrack.

London, som senare skulle bli 80-talets centrum, var faktiskt staden där syntpopen tog sina första simtag. Med hjälp av Gary Numan, mannen som startade trenden. Han och hans band Tubeway Army startade trenden med sin dans-hit ”Are Friends Electric?”.

Synten, som funnits ett tag, accepterades först nu som ett instrument. Trots motståndare, som stjärnbandet Queen, tog synten över både musiken och dansgolven. Det var nu den nya digitala, tekniken slår rot på riktigt.

Band som The Human League fick 80-talet att dansa och trenden spred sig som löpeld till annan pop.

80-talets musik präglades av västvärldens högkonjunktur, tron på framtiden var stor och självförtroendet var på topp. Poplåtarna var kreativa och artisterna färgglada.

Med all den nya tekniken stod det också klart att musikvideon var det nya sättet att lansera sig själv på och 1981 sände MTV sin allra första video. Äran gick till The Buggles med sin låt ”Video Killed The Radio Star”.

MTV var plattformen för många stora stjärnor och låtar av Madonna, Cindy Lauper och Michael Jackson spelades på repeat. Tillsammans med att musikvideos blev populära letade sig även musiken in i filmens värld. Filmmusik blev en ännu ett nytt sätt att få sin musik hörd. The Buggles hade rätt, videon hade tagit över och radion var inte längre aktuell.

Det färgglada och dansvänliga 80-talet som vi alla känner till så väl var inte alltid så fantastiskt. Även här fanns det en även baksida. Likaså som 80-talet var aerobics-eran var det också knarkets. Kokain var den nya innedrogen och för att vara någon var det att dra en lina som gällde. Filmerna och artisterna skyltade med det

Sverige då? Var inte Sverige en del av det färgsprakande 80-talet? Jovisst, vi hade också ett finger med i spelet.

Eftersom 80-talet introducerade resten av världen in i musikens värld så var det inte längre USA som stod i centrum, utan nu fick Europa chansen att visa sig värdiga. Även om vi i Sverige kanske inte hade massor med världsomspännande framgångar så hade vi ändå några som absolut är värt att nämna. Både Europe och Roxette nådde internationella framgångar och deras låtar spelades nu runt om i världen. Europe konkurrerade rentutav med de stora arenarockartisterna och hade stora hits som ”The Final Countdown”.

Här i Sverige var det också popbandet Freestyles låtar som spelades flitigt på allas bandspelare.

Så, 80-talet. Det fantastiska 80-talet. Trots att vi idag har iPhone 5, en mycket bättre känsla för stil och bärbara datorer så kan man inte annat än att undra hur det hade varit att leva i viljestarka och livliga 80-talet.

Vi vill nog alla stå på ett glittrande dansgolv och dansa till ”Oh I wanna dance with somebody, I wanna feel the heat with somebody…” eller springa runt på Londons gator i neontights med syntpop i lurarna från freestylen.

Okej, kanske inte tightsen. Eller varför inte trängas framför en scen med tusentals andra medan du sjunger och gungar i takt till den nya Michael Jackson-låten ”Billie Jean”?

Text: Ida Byström

Freestyle Med hjälp av freestylen kunde man lyssna på kassettbanden även ut på språng! Detta var revolutionerande eftersom man för första gången kunde ta med musik utan att behöva bära runt på en stor bandspelare på axeln.

Vinylen Man glömde inte bort LP-skivan helt under åttiotalet, utan lät dessa svarta jättediskar fortsätta att snurra runt hemma.

Festmusik med vinylen kunde dock visa sig problematiskt om man dansade för vilt och därmed fick skivan att hacka.

CD-Skivan Under sent 80-tal trädde CD-skivan in i våra liv och tog världen med storm. De föredetta lyssningsätten så gott som försvann under 90-talet.

en av de många stjärnor som gick bort alldeles för tidigt.

Han levde mellan 1970-1993 och ansågs vara en av Hollywoods mest lovande unga skådespelare under åttiotalet.

Men han växte upp under knarkets högsäsong och fick tidigt problem med missbruk, vilket var orsaken till hjärtfelet som tog hans liv när han endast var 23 år gammal. Kurt Cobain är en annan stjärna som gick bort 1994 efter flera år av drogmissbruk och överdoser.

Så trots att åttiotalet glittrade ikapp med de färgglada kläderna som var inne, fanns det även en mörk sida bakom stjärnornas glamourösa liv.

Med eller utan knark är dans och musik är nog åttiotalets största guldgåva, vilket speglades i filmerna.

Det var inte bara i musikvideos som musiken tog plats, utan soundtrack och musikeffekter blev större än någonsin. Mycket smattrande trummaskiner, synthar och mainstreamdistade elgitarrer tog plats och satte ord på de plastiga känslo-scener som skulle skildras. Men den film som främst blev grädden på moset under åttiotalets musik-era, det var Flashdance.

Judd Nelson, Ally Sheedy, Emilio Estevez, Molly Ringwald, Anthony Michael Hall i John Hughes The Breakfast Club (1985).

De legendariska filmögonblicken

Luke får nyheten om att Darth Vader är hans pappa, E. T ringde hem och Baby ska minsann inte placeras i något hörn.

banbrytande och inspirerade många ungdomar runtom i världen till att våga stå upp för vilka de är och vilka de vill vara.

Åttiotalet bjöd på mängder av legendariska ögonblick på filmduken, men något av det största blev möjligheten att kunna ta del av dem hemma. VCRen introducerades i mångas liv och filmer kunde inskaffas i form av VHS. Tack vare detta kunde människor ta del av historiska movie-moments i sitt eget hem.

Något annat som är banbrytande med Breakfast Club är den mäktiga dansscenen. Åttiotalet är inte bara de glittrigas och färggladas era, utan även knarkets.

Självklart finns det ingenting positivt med att röka på, men under åttiotalet lyckades även knarket att glamoriseras.

Just i den här scenen är det svårt att undgå charmen i när Claire blir hög för första gången och alla kan släppa sina gränser och ha kul tillsammans. Dansstegen är så pinsamt åttiotal att man idag nästan vill blunda och samtidigt som det är fantastiskt att se glädjen som exploderar ur ungdomarnas kroppar. Det är fenomenalt hur dans och musik så gott som alltid lyckas föra människor samman, även om knark i det här fallet tråkigt nog hjälpte till lite på traven.

Så för att prata om movie-moments; The Breakfast Club.

När John Bender kastar upp näven i slutet av filmen till Brian Johnsons sista legendariska ord sattes ribban otroligt högt för kommande episka slutscener. Hela filmens budskap och tema slås fast; att inte krossa bara stereotyper utan även att våga stå upp mot och bryta sig loss ifrån föräldrar.

Karaktärerna, som alla är så otroligt olika, hittar alla något gemensamt och blir vänner för en dag. Filmen var

Det gäller att komma ihåg vilken hemsk påverkan drogerna hade under den här tidsperioden. River Phoenix var

River Jude Phoenix, en stor skådespelare under 80-talet

Trots bristen på vettig dialog räddade fantastiska Alex filmen med hennes svettiga rumpskakande, och jämför man Miley Cyrus twerkande idag är det besvärande att se hur tekniken har utvecklats.

Det finns även fler paralleller man kan dra mellan Miley och Alex; deras outfits. I scenen där Alex dansar så svetten flyger till Maniac har hon näst in till exakt samma klädval som Miley valde till sin Wrecking Ball video, det enda som skiljer dem åt är färgen och att Miley har skippat benvärmarna. De högt skurna trosorna döljer inte mer än vad som är absolut nödvändigt och det leder till något annat som revolutionerade under åttiotalet; nakenheten.

Det är svårt och näst intill omöjligt att peka ut en tonårsJennifer Beals som Alex Owens i ”Flashdance” (!983) film som skapades under den här eran som inte följde trenden att visa mer hud än vad som egentligen var accepterat, och mängder av omdiskuterade nakenscener tog plats.

I filmen Sixteen Candles ser vi samma skådespelerska som spelar Claire i The Breakfast Club agera i rollen av tjejen Molly som ska fylla den ångestfyllda åldern sexton.

Molly och hennes vän iakttar en annan tjej i duschen som stolt visar upp sig själv och hela sin härlighet. Tjejen är fylld med självförtroende och Molly kan inte förstå hur man kan vara så säker i sig själv.

Scenen sticker verkligen ut från resten av filmen som är rankad en av de bästa ”coming-of-age”-produkter någonsin. Den här scenen, tillsammans med alla de andra nyskapande, vågliga hud-visande minuterna i filmerna, symboliserar hela åttiotalet i huvuddrag. Det var åren att gå över gränser, att bryta vanor och att ta stegen utanför ramen. Efter kalla krigets påverkan var människor törstiga efter frihet och suveränitet och idéerna sprudlade.

Livet var, för ett kort litet glittrigt årtionde, lyckligt och Molly Ringwald som Samantha Baker i ”Sixteen Candles” fyllt med hopp.

Text: Elsa Holmgren

modetrender

Av: Elsa Holmgren och Ida Byström

Högt skurna bikinitrosor Dra upp dem tills det gör ont, helst upp till armhålorna!

80-talets Dancewear Varför inte matcha den fulaste baddräkten du har hemma med dina mest färgglada tajts och köra några moves för att hålla kroppen i trim?

Glöm inte att kniiipa ordentligt!

Neon & färgglad leggings Lys upp någons dag med bländande byxor, sprid ljus i tillvaron! Vem behöver lampor när det finns neon?

Matcha så många färger du kan komma på och den med mest färger vinner.

Fannypacks- Inte bara för turister längre!

Så praktiskt och så fult, allt i ett.

Shoulder pads Med frankenstein som mode-icon behöver du aldrig oroa dig för ett mesigt intryck.

Funkar även bra som extra hylla till saker du inte kan bära!

Spandex - Idag blir inget sex om du bär spandex

Parachute pants - Dessa brallor kan rädda dig i alla situationer, sära på benen så svävar du!

Dunväst - Funkar till allt och alla temperaturer, prova även att matcha med badshorts!

Miniskirts - Tappar du något på marken får du nog fortsätta gå eftersom det finns risk för blottning, men vad offrar man inte för mode?

Raybans - Skämt åsido, detta kan vara en av de få trender som fortfarande funkar. Respekt!