OL#4 17/18 by Osqledaren

18 NUMMER 4

#4 2017/2018

FURRIES OL BESÖKER FUZZCON 2018!

KTH-FASHION SEKTIONERNAS KÄNNETECKEN

DNA-TEST VAR KOMMER OL IFRÅN?

HOPPA AV KTH VARFÖR VARFÖR VARFÖR?

OL GÖR:VR VI MATRIXAR IN I DET VIRTUELLA

KÄNDIS JESPER RÖNNDAHL PRATAR LIFE

MADRID FLAMENCOTJEJERNA VISAR DIG RUNT

UNDERGROUND RIKTIGT TUNG HEAVY METAL

Din framtida karriär en möjlighet för dig att göra skillnad på riktigt! Vi bygger inga virtuella världar eller pokerbord - det vi utvecklar är avgörande för att brott ska klaras upp, att brottsligheten ska minska och för att alla i Sverige ska känna sig trygga. Som anställd på it-avdelningen är du delaktig i ett viktigt samhällsuppdrag med många spännande verksamhetsområden och möjligheter att utvecklas för dig som ingenjör eller systemvetare. Läs mer på polisen.se eller Polismyndigheten LinkedIn

PO LIS

LEDARE

DITT ANSVAR I DEN DIGITALA DEMOKRATIN

Chefredaktör och ansvarig utgivare

I den tekniska världen där optimering och effektivisering prioriteras uppskattas ibland inte den politiska diskussionen eftersom den saktar ner utvecklingen. Men behovet har blivit allt mer uppenbart i efterdyningarna av Cambridge Analytica-skandalen. Frågor kring datahantering och personlig information diskuteras ännu en gång. Vem har tillgång till din data? Hur lagras den? Och det kanske allra viktigaste: hur används den? Under The Concordia Annual Summit 2016 höll Alexander Nix, dåvarande VD för Cambridge Analytica, en presentation om företagets arbetssätt. Det handlade om hur de marknadsfört politikern Ted Cruz inför det amerikanska presidentvalet. Ett väldigt centralt begrepp i presentationen var då psykografisk segmentering, det vill säga att man istället för att dela in målgrupper efter ålder, kön och yrke (dvs. demografisk segmentering) grupperade människor baserat på livsstil, värderingar och personlighet. Nix gav exemplet på hur samma meddelande kunde presenteras på olika sätt beroende på målgruppens psykografiska profil, i det här fallet rättigheten att vara beväpnad (the second amendment). För slutna och förenliga personer presenterades bilden av en far som tillsammans med sin son var ute och jaga, med texten “From father to son since the birth of our nation”. Ett försök att väcka en känsla av tradition. För den mer neurotiska personen visades istället en bild av en inbrottstjuv som krossar ett fönster, texten löd “The Second Amendment isn’t just a right. It’s an insurance policy”. Här var målet att framkalla rädsla hos den som lättare blir orolig. Båda exempel siktade in sig på vad som kan anses vara individens psykologiska akilleshäl. Det kan dock argumenteras att denna typ av marknadsföring alltid funnits, bara i mindre utsträckning. Att spela på känslor har alltid varit en del av politiken. Proble-

met uppstår när man med kirurgisk precision identifierar och utnyttjar individers känslor för att vinna val. Det är svårt att veta exakt hur effektivt systemet är, eftersom de som främst förespråkar det är Cambridge Analytica själva. Men användandet är bevis nog för att företag och politiker är villiga att röra sig inom denna moraliska gråzon för att få inflytande. Det har vi sett under såväl Brexit som det senaste presidentvalet i USA. Med nästkommande val här i Sverige är det viktigt att vi ställer oss själva frågan: “Vad är vårt ansvar som ingenjörer när teknikens grepp om demokratin stramar åt?” Med det sagt vill jag tacka för i år. Det har varit en fröjd att jobba med hela redaktionen. Jag har aldrig tidigare umgåtts med en så koncentrerad mängd av kreativa och engagerade individer. Året som chefredaktör för Osqledaren har fått mig att växa som människa, mycket tack vare er. Ni är sylten på min macka. Jag vill även önskar min efterträdare lycka till. Om det är något jag lärt mig av att bläddra i gamla nummer av OL är det att vi varje år byggt på de föregående åren. På samma sätt kommer ditt år ta OL till nya höjder.

Robin Kammerlander

Grafisk form och layout

Erik Lindberg, Linnea Holm, Robin Kammerlander, Simon Sundin & Marcus Frisell

Tryck

Sörmland Printing Solutions

Annons

Kontakta chefredaktör på nedanstående uppgifter, eller se osqledaren.se/annonsera

Kontakt

08/070 790 98 70 osqledaren@ths.kth.se Vi finns på Facebook Twitter och Instagram

@osqledaren /osqledaren @osqledaren

Kontakta redaktionen

robin.kammerlander@osqledaren.se

Postadress

Osqledaren Tekniska Högskolans Studentkår 100 44 Stockholm

Om Osqledaren

Osqledaren är sedan 1959 Tekniska Högskolans Studentkårs tidning. Tidningen ges ut fyra gånger per år med en upplaga på upp mot 10 000 exemplar. Mellan pappersutgåvorna fortsätter vi rapportera om stort och smått på osqledaren.se. Osqledarens uppgift är att informera om, bevaka och granska verksamheten inom THS och KTH. I tidningen gjorda uttalanden är endast, om så anges, att betrakta som THS eller Osqledarens åsikt.

Omslag

Linda Cnattingius

Bidrag

Vill du bidra till tidningen? Maila osqledaren@ths.kth.se

Med en viss hatkärlek kommer jag sakna de sena crunch-nätterna i ett helt öde Nymble. Men nu, en timme innan allt ska till tryck, tackar jag för mig och sätter punkt för det här året.

Robin Kammerlander Chefredaktör 17/18

OSQLEDAREN #4

REDAKTIONEN Alexandra Runhem Alice Erkhammar Angelos Miliadis Anton Thorell Axel Ekwall Cecilia de la Motte Ella Söderberg Ella Wirstad Gustafsson Erik Lindberg Frida Eklund Gustav Höglund, James Tammil Johan Thorell Josefine Möller Jussi Kangas Linda Cnattingius, Linette Nilsson Linnea Holm Melanie Bonnaudet Veine Haglund Okra Livia Inkeri-Dimle Patric Hjorth Patrick O’Regan Ramón Burri Rohan Wadhwa Sabina Nordell Sofia Blomgren Tedy Warsitha Thomas Vakili Simon Sundin Robin Kammerlander

Fotograf Sofia Blomgren

OSQLEDAREN #4

INNEHÅLL

8 KTH-FASHION

13 | S.8

Vi ingenjörer är kanske inte kända för vår känsla för mode, men varje skola har ändå sin karaktäristiska klädstil. Vi har tittat närmare på hur varje sektion markerar sin egen särprägel, bortom overaller och frackar.

FURRIES

DNA-TEST

| S.21

| S.23

En återkommande figur i OL-sammanhang. Redan 2013 berättade Jesper för OL lite om livet, och om sig själv. Nu är han tillbaka, på promenad över Gärdet med vår skribent Gustav.

| S.18 MADRID

Sweden is famous for its surprisingly large exports of musical talent. But there’s more to it than the commercialised productions of Max Martin. Join us on an oddessey into the depths of the Swedish metal scene.

DNA-forskningen har gett oss mer än en massa medicinska lösningar, den har också gjort det möjligt att få svar på frågan: var kommer jag ifrån, egentligen? Läs när Linda och Ella testar släktforskning 2.0.

| S.13 JESPER RÖNNDAHL

Många har någon gång stött på furry-fenomenet på nätet. Så när OL fick exclusive access till FuzzCon 2018 tog vi chansen att utforska och lära känna en missförstod, och ofta utsatt, subkultur.

UNDERGROUND

| S.26

Delar ur OL-redaktionen drömmer sig tillbaka till höstens ljusglimt: en weekendresa till Madrid. Självklart delar de med sig av saker en bör tänka på i staden med stort M.

34 | S.28

VR-CHAT

Om Madrid känns lite för långt bort, följ då med OL på en virtuell resa in i VRChat! Lever det upp till hypen? Och vad är egentligen grejen med Ugandan Knuckles?

SEKTIONSDRINKAR

| S.31

OL har vinglat runt på campus med målet att dricka alla sektioners mixologiska mästerverk!

HOPPA AV KTH

| S.38

Visst har vi alla tänkt den skrämmande (eller härliga?) tanken att bara skita i allt vad ingenjörsutbildningar heter. Men vilka är det som egentligen tar steget, och varför?

OSQLEDAREN #4

FRAMTIDA INGENJÖR ELLER FRAMTIDSINGENJÖR? På Preem har vi en vision om att leda omvandlingen mot ett hållbart samhälle. Vi satsar stort på utvecklingen av framtidens drivmedel och redan idag räknas våra raffinaderier till Europas modernaste och mest miljöeffektiva. Därför behöver vi dig som inte bara är framtida ingenjör, utan också är en framtidsingenjör som delar vår vision. Så, hur ser dina framtidsdrömmar ut? Läs mer om framtiden på preem.se/karriar

OSQLEDAREN #4

OL LÄSER FAN MAIL Med jämna mellanrum får vi på redaktionen mail från er läsare. Här är några slumpmässigt utvalda mail från det gångna året. Skicka gärna in dina hyllningar och tips till osqledaren@ths.kth.se!

Hej, jag skulle vilja att ni inte skickar tidningen OL till mig längre! Hej, sluta gärna skicka tidningen till mig. Trevlig dag! Hej, jag skulle vilja att ni inte skickar tidningen OL till mig längre! Hej Jag skulle vilja avprenumerera på Osqledaren av hänsyn till miljön då den inte är någonting för mig och pappret som min tidning görs av går till spillo eftersom jag nästan aldrig återvinner. Jag har fått er tidning till mig. Det bodde en hyresgäst här och det var mitts livs största misstag att hyra ut till en student. En insmickrande falsk person som inte städade efter sig.

Var med om nästa svenska framgångssaga. PRV är centret för immateriella rättigheter i Sverige. Här jobbar vi med framtidens teknik och innovationer. Just nu rekryterar vi civilingenjörer till vårt populära Patentingenjörsprogram. Ta chansen att vara med när det händer, innan det händer. Välkommen till en riktigt spännande karriär! Läs mer och ansök på prv.se

Vänligen ändra adressen så jag slipper bli påmind om denna falska person. Hej! Jag har lyckets skaffa tre, ja tre, betongblandarmärken! Skulle ni vara intresserad av att möjligtvis intervjua eller kanske publicera en bild?

Patent- och registreringsverket

OSQLEDAREN #4

TEXT//ANTON THORELL ILLUSTRATION//ALICE ERKHAMMAR & SABINA NORDELL

För att bidra med en gnutta självinsikt till KTH-studenten gör den allvetande och ofelbara OL härmed en djupdykning i de olika sektionernas modeval. Läs, analysera, handla därefter. Om du tycker att det behövs. Tipset är att, om du upptäcker att allt som sägs om din sektion här stämmer in på dig, se över ditt liv. Ty en intresseväckande person tangerar inte in alla fördomar om en, som man säger.

OSQLEDAREN #4

ALLA ERA FÖRDOMAR

KTH

FASHION MASKIN

Här har vi en typisk ingenjör. Maskiningenjör. Det är manligt, det är gapigt, det är högerteknolog för hela slanten. Kläderna ska uttrycka att man inte bryr sig för mycket om TRAMS.

KEMI/BIO

Om kemisternas modeval har vi egentligen bara en sak att säga. Någon med insikt i kemisternas känsloliv får gärna kontakta OL-redaktionen för att reda ut detta: Pikachumössan.

ENERGI & MILJÖ

W-studenterna är de goda ingenjörerna. De kommer varken bygga vapen eller appar åt onda multinationella företag. De är den politiska korrekthetens väktare på KTH. Och det syns på dem.

INDEK

På indek resonerar man som följande: Hur visar jag bäst att jag försakat allt annat för karriären? Man får säga att det ofta lyckas ganska bra. Den första tanken som slår en är ju: “Har den här personen hamnat fel på väg till huvudkontorsklustret i Sumpan?”

ELEKTRO

Klädvalet ska inte lämna någon ovetande om vilket program den här studenten går. Lite såhär: Jag: HeElektrostudent: Jag går elektroteknik på KTH. Jag läser jättesvår matte. Elektroingenjörer är de viktigaste ingenjörerna. ÄLSKA MIG

DOKTORAND

Dessa blir inte klara med KTH. De vill vara kvar i den bekväma miljön inom universitetens murar, på behörigt avstånd från hotet utanför - arbetslivet. Samtidigt kan man inte klä sig som en hafsig student. Dubbelhetens bärare.

OSQLEDAREN #4

BERGS Ja, ni valde väl bergs för att ni är intresserade av gruvdrift? Inte?

MEDICINTEKNIK Drömmer om aftonklänning eller frack på nobelprisutdelningen. Tillbaka i verkligheten tar beslutsamheten över. Det blir enkelt och funktionellt för att klara Det Stora Uppdraget™: jeans, skjorta och tröja över det. FYSIK Här råder höga krav. När det kommer till studierna. Vad det gäller mode är kraven låga. Mycket låga. Löparskor till alla tillfällen. Kanske shorts på vintern? Nja, den MENSA-nivå av intelligens som fysikarna skryter om avspeglas inte i klädvalen. MEDIA Var medieteknikstudenten egentligen vill vara lyser igenom i stilen - på någon hipp PR-byrå på Södermalm. Tyvärr är mediastudenten uppvuxen i en alldeles för stark utbildningstradition för det. Den oförlösta stackaren. DATA Datalogerna bär sina t-shirts med “roliga” programmeringsskämt tryckt på bröstet, med en öppen skjorta över. Så ser ju stjärnprogrammerarna i Silicon Valley ut. Tyvärr är det bara datalogen själv som tycker att det gör hen mer älskvärd. Strävan efter att hitta ett komplement till datorn som livssällskap går vidare. SAMHÄLLSBYGG Mycket parfym, gym, groomat och en perfekt trimmad frisyr. Så identifieras samhällsbyggarna. Funkar på Instagram. Kanske inte i gropen, bland grävmaskinerna och avloppsrören i sin framtida arbetsmiljö?

OSQLEDAREN #4

BYGG OL vet vad byggingenjören drömmer om: att få bli en slags sexy carpenter-person. Så är det. Tips: odla hår på bringan, sola, skaffa varselväst och snickarbyxor. Varsågod.

CL Två fakta om CL:are: 1. De beter sig som sin blivande yrkesroll under studierna. 2. Man kan faktiskt köra leken “hipster eller pensionär?” om man ser en CL:are på håll. De klär sig helt enkelt gammaldags, med potentiell kaffeandedräkt. Som sig bör för en lärare.

ARKITEKT Arkitekterna har kanske den mest homogena stilen på KTH. Lite motsägelsefullt eftersom de alla ser sig som unika, fria, konstnärliga själar. Det är lite tråkigt att fördomen stämmer så väl med verkligheten. Det är polotröja, japansk design och avskalat rakt igenom.

FRIA SEKTIONEN Ni är ett mysterium. Vad gör er så fria? Hur ser ni ut? Vi gissar lite.

FLYG Här har vi killar med för liten t-shirt som gillar snabba bilar, men också några av de mest sektionskära på KTH, som helst skulle vilja bära en helkroppsvariant av det bevingade skrovet. Och NASA-merch duggar förstås tätt på flyg. Men under flygfesterna spelar detta ingen roll. Alla är ju lika inför spriten.

OPEN I viljans tecken kämpar ni på. Viljan att hitta rätt (look). Och ni hoppas att det (imagen) ska komma till er. Men den upplysta stigen, (stil)inriktningen, lyser med sin frånvaro. Men man måste förr eller senare göra (mode)val, och leva med konsekvenserna. Så ryck upp er, träd ut ur gråzonen, och tillåt er att blomma ut!

OSQLEDAREN #4

Vill du ha

GRATIS LUNCH i hela 2 VECKOR? Såklart! Allt du behöver göra är att berätta vad du tycker om Osqledaren. Svara på vår enkät på

OSQLEDAREN.SE så är du automatiskt med i utlottningen av: —

luncher

Lunchkort (11 luncher) Slipp matlådan i två veckor och bjud någon på den elfte lunchen! VÄRDE 600 kr SJUKT NAJS VAFAN

OSQLEDAREN #4

koppar kaffe Kaffekort (10 koppar) Ropen skalla - kaffe till alla! Tackla livet med 10 rykande koppar! VÄRDE 100 kr

TEXT//ANTON THORELL

OL GÃ&#x2013;R: FUZZCON

OSQLEDAREN #4

FOTO//MELANIE BONNAUDET

Furry fandom. Vuxna som klär sig i djurdräkter? Är det en sexuell fetisch? Vilka är det som sysslar med detta? Det håller inte att sväva i ovisshet kring vad detta är tycker Osqledaren. Särskilt inte när nordens största sammankomst någonsin tillägnat denna subkultur sker i Stockholm. OL har fått chansen att träffa arrangörerna för Nordic Fuzz Con, NFC; en mässa tillägnad furries.

OSQLEDAREN #4

OL-delegationen hade relativt dålig förkunskap om vad furry fandom är för något och antar att den gemene läsaren ligger på ungefär samma kunskapsnivå, varför en del saker behöver förklaras. Vi börjar med lite baskunskap.

vid livsstil. Vissa har en spirituell eller religiös koppling till djur och andra har det som yrke, säger Ethan Staghorn. Han fortsätter: — Att vara furry handlar inte bara om

dräkten. Många ritar, skriver och spelar musik, och håller på med hantverk inom fandomen. En del använder också sin egen dräkt som en sorts cosplay - man klär ut sig till något man läst om eller sett i någon film, eller i ett spel. Men det har mer och mer utvecklats till att man

Kärnan i furry fandom är intresse för antropomorfistiska djur, det vill säga djur med mänskliga egenskaper. Många klär ut sig i heltäckande djurdräkter, andra nöjer sig med en svans eller liknande. Några klär inte ut sig alls, utan sysslar EN JÄTTEKATT KOMMER FRAM OCH istället med hantverk eller konst med BÖRJAR STRYKA SIG MOT OSS antropormofistiska djur som inspiration och motiv. Inom klär ut sig till sig själv, eller snarare den denna subkultur skaffar de flesta sig en man är inom furry-communityt - sin fursona, som är en sammanslagning av fursona. de engelska orden persona och furry. Det är precis som det låter - man har en När man insett att furry fanegen furry-person, med namn, persondom är något för en finns en stor lighet och uttryck. gemenskap att bli en del av berättar Trax och Ethan. I communityt finns det NFC är den femte största samman- många intressanta människor, enligt komsten för furries i världen, med cir- dem. ka 1000 deltagare i år. De håller till på Scandic Infra City i Upplands Väsby den- — Furries är väldigt kreativa och öppna, na gång. Här finns en uppsjö av aktivite- jag brukar säga så här; “You come for the ter att delta i. Till exempel en spelhall, animals but stay for the people”, onelikonststudio, ett fotoställe med valbar near Ethan Staghorn ur sig. tematisk bakgrund, en utställning för konst och hantverk, en “spökvandring”, Trax fortsätter: scen för framträdanden, och mycket — På forumen på internet talas det om mer. I hotellets allmänna del håller NFC allt möjligt. Dels sånt som rör intresset öppet hus när Osqledaren är på plats. specifikt, typ disneyfilmen Zootopia, Här möts alltså intresserad allmänhet men också om personliga saker, folk söoch hotellgäster med furriesarna. Ett ker stöd och så. nytt inslag är att man även har en hoppborgsanläggning i en stor hangarliknan- Hur hittar man sin fursona? de del av hotellet i år. “Det kan vara kul — Det är olika från person till person. I att se en massa djur hoppa omkring i mitt fall är min fursona en vanlig hushoppborgar.” enligt arrangörerna. katt. Den är baserad på katten jag hade när jag växte upp. En replika av henne. OL-delegationen har träffat Hon var ganska fräsig med rätt tempeTrax och Ethan Staghorn som är pro- rament och gick sin egen väg. Jag gillade jektledare för Nordic Fuzz Con respek- den approachen till min fursona och den tive styrelsemedlem för NFC. De går har funkat väldigt bra för mig, berättar under sina furry-namn i den här texten. Trax. Så, är furry fandom en hobby eller en livsstil? — Svår fråga att besvara. De flesta har det som en hobby, men vissa går väldigt mycket in i denna så att det kan liknas

Här avbryts intervjun av att en jamande jättekatt kommer fram och börjar stryka sig mot oss.

OSQLEDAREN #4

Trax fortsätter när den myssugna katten gått vidare: — Man undersöker många olika fursonor. Vissa har tio - femton stycken som man växlar emellan.

— I Norge har vi haft “lattergøring” (förlöjligande, reds. anm.), men senast hade vi en seriös, lång artikel med videoklipp i NRK om furry-miljön. Men det har varit både och.

Psy fortsätter: — Folk har börjat vänja sig vid att vi finns, vår miljö exponeras ju mer och mer på internet och i andra medier. Vi är inte så långt borta som man kanske tror.

Furries är ändå en något ovanlig subkultur. Ethan Staghorn hävdar att enligt hans estimeringar borde det vara själv eller vem man skulle vilja vara. Eller mellan en på 5 000 -10 000 som är envilken sida av sig man vill utforska. Man gagerade. Men han vill samtidigt hävda kan kombinera djurarter och personligatt det är ett mer “naheter hur man vill. turligt” intresse än vad mediebild och gemene Nu sluter Psy upp i DET HÄNGER MYCKET PÅ HUR MAN SER man anser om furry fanintervjun. En av hans furdom. Han påminner om sonor är en “panduck”. En SIG SJÄLV ELLER VEM MAN SKULLE VILJA människans intresse för korsning mellan panda människoliknande djur, och anka. Psy är från Nor- VARA. ELLER VILKEN SIDA AV SIG MAN och tar som exempel den ge och är pressansvarig äldsta kända figurinen, för NFC. VILL UTFORSKA. nämligen Lejonmänniskan från Hohlenstein Hur tar samhället Stadel - föreställande en människa med utanför emot detta och hur ser medie- tycka att det är rätt kul. lejonhuvud. Denna är ca 30 000 år gambilden av er ut? mal, alltså ett mycket tidigt exempel på Måste man “komma ut” som furry? På denna fråga svarar Trax att NFC — Ja, men hur svårt det är beror oftast konst i mänsklighetens historia. Och tidigare brukat säga nej till att bjuda in på hur öppna föräldrarna är. Omgiv- många andra exempel inom religion och press till sina sammankomster, då de ningen brukar inte vara problemet häv- kultur finns. Kentaurer och Minotauros från den grekiska mytologin och, Musse haft erfarenhet av “negativ” rapporte- dar Trax. Pigg och hela filmen Zootopia känner ring. Psy berättar mer: nog de flesta till. Så intresset som ligger till grund för furry fandom är inget nytt. Ethan fyller i:

— Det hänger mycket på hur man ser sig

Ethan vill prata om folks reaktioner: — De är övervägande positiva! När de ser vad det är som pågår och hur oförargliga vi furries är så brukar de faktiskt

Så kommer vi till en fråga som OL-redaktionen funderade en del på, som kanske kan uppfattas som fördomsfull, men likväl verkade våra intervjuobjekt känna igen frågeställningen: Finns det en sexuell dimension av furry fandom? Svaren kommer snabbt och med en något ironisk ton säger Ethan: — Finns det en sexuell dimension av att vara människa? — Det är ju vanliga samhällsmedborgare som är en del av detta, och det som finns i samhället finns även här, enligt Trax. Psy fortsätter:

— Det är lite tråkigt att den frågan all-

tid kommer upp. Man kan jämföra med fotbollsmästerskap. På de platser där turneringarna hålls ökar alltid prostitutionen mycket, men frågan om fotbollen har en sexuell dimension ställs aldrig.

OSQLEDAREN #4

Där människor samlas finns också den dimensionen. Men av någon anledning får furries alltid den frågan. Bara en moralistisk och missunnsam person kan han något emot att

Det som OL-delegationen tycker är utmärkande för NFC är deltagarnas delaktighet i eventet och deras öppenhet mot varandra. Tydligen bygger allt som arrangeras på cirka 120 frivilliga som hjälper till, och bidrar med sina talanger till olika aktiviteter. Spelhallen som nämnts tidigare till exempel. Där är det en spelfantast som ställt ut hela sin, mycket stora, samling av spel, spelkontroller och -konsoller för de andra deltagarna att använda. Eller spökvandringen, där ett gäng deltagare spelar olika karaktärer som sätter upp ett scenario som mer liknar ett äventyrsspel än något annat för den som vill gå vandringen. Enligt de intervjuade är många aktiva furries intresserade av IT och jobbar också inom denna bransch. Vilket resulterat i ganska avancerade appar och “lekar” på nätet i anknytning till NFC. Man kan samla achievements och få belöningar genom att utföra olika uppdrag under mässan, och man kan samla på deltagande furries på liknande sätt som i Pokémon GO, där varje fursona fått en profil, avbildad av en illustratör, med olika valda egenskaper och med sitt furry-namn.

FINNS DET EN SEXUELL DIMENSION AV ATT VARA MÄNNISKA? furries ser sex som en naturlig del av sin hobby. Och inte är det så konstigt att de har det om man betänker att vara furry ofta är en stor del av ens identitet, liksom ens sexualitet är. De två är sammankopplade. Dock tycker jag inte att resonemanget om att detta event direkt kan jämföras med andra där människor är inblandade håller. Jag tror inte att, till exempel båtmässan medför någon särskild sexuell dimension överhuvudtaget. Ethan har en teori om varför frågan kommer upp så ofta: — Vad jag möjligen skulle säga är att furries är ganska öppna människor. Om man inte förstår bättre så kanske man tro att det är mer [utav en sexuell dimension]. Nej, det är bara det att vi vågar prata om grejerna. Vi har faktiskt en ganska öppen relation till varandra där vi talar om alla möjliga aspekter av våra liv. Hur skiljer sig denna fandom från andra? — Vi är våra egna fans, svarar Ethan. Han jämför furry fandom med “Trekkies”, alltså fandomen tillhörande Star Trek-universumet; — Någon har skrivit någon bok om vad Star Trek är och får vara, och så skapar man en dräkt som representerar det någon annan tänkt ut. Vi skapar våra egna karaktärer som vi är fans av, vi är fans av varandra. Det är väldigt demokratiskt i någon mån. Det finns inget rätt eller fel sätt att vara furry på. Vi skriver tillsammans denna fabeldjurshistorien.

— Vi arrangerar en fika, furryfika, första

söndagen varje månad. Där är det alltid öppet hus för utomstående. Detta sker på Café Dox i Gamla Stan, kl 13 första söndagen i månaden. Kanske bor det en furrie inom dig också?

Är folk öppna för att ta in världen utanför i sin hobby? — Både ja och nej. Det finns många introverta som mest vill hålla sig för sig själva men en del extroverta också, som vill vara utåtriktade i sin fursona, säger Trax. Ethan och Trax antyder att det funnits kritik mot att ha öppet hus här, men att det är ett medvetet val av NFC att öppna upp sin hobby för allmänheten. De hävdar samtidigt att svenskar kan vara ganska dömande och menar att det därför är viktigt med möjligheten att dra sig undan från allmänheten på ett event som NFC. Men, för den som är intresserad av communityt kan man själv söka upp Stockholms aktiva furries. Trax berättar:

OSQLEDAREN #4

FOTO//SIMON SUNDIN

METAL OF THE NORTH In Vice’s documentary “True Norwegian Black Metal” black metal band Gorgoroth’s singer Gaal, while sitting in his ancestral house in Norway with a glass of wine in his hand says that equality is the worst thing in the world. He also says that all trace of Christianity must be removed from the face of the earth. This might not be the most charming dinner time conversation in some households but trust me there is a subculture which is based around such ideas.

TEXT//ROHAN WADWA

The Scandinavian metal music scene came under scrutiny in the late 1980s when it took a violent tilt. There was a murder, a few suicides and a ton of church arsons that took everyone by surprise. All this, in the name of music? Not really. Metal music has ”THE MUSIC OWES ALL always been an outlet for adolescent angst, untaTO ITS STAUNCH FANS med aggression, anarchy and isolationism to name a few. Detuned guitars, guttural vocals, heavy bass and WHICH IS LARGELY high tempo double bass pedals are all very symbolic elements of metal. From Black Sabbath to A CULT. TO MOST OF Alice Cooper to Venom to MesTHEM METAL MUSIC IS A WAY OF LIFE huggah, it has evolved and still managed to keep alive its core AND THEY WILL TAKE IT TO THEIR integrity. The music owes all to its staunch fans which is largely a GRAVE AND BEYOND.” cult. To most of them metal music is a way of life and they will take it to their grave and beyond.

OSQLEDAREN #4

If you are a metalhead then you have definitely heard of Norwegian black metal and Swedish death metal. The two genres are probably the most respected, most notorious and the most puritanical forms of music ever. Metal at large has pushed the boundaries of music, culture and art but if there is a form of music that every metalhead fears, respects and prays to at 3 am in the night to summon the demon, it’s the metal that comes out of Sweden and Norway. The roots of the subculture lie in Shamanism. The ancient Siberian practice, where a shaman goes deep into the forest, beats a mellow drum and while on “magic mushrooms” goes into a trance. The whole idea is to achieve a state where you open the mind’s eye, deviate yourself into another dimension and establish contact with the spirit world. A Shaman in his full might is believed to have healing powers. The patrons of the metal community would do something similar, they would travel deep into the hinterland. Through neo pagan rituals, for instance, the ones stated by LaVeyan Satanism, they strived to experience the unexperienced, to transcend the limitations of flesh and bone. The embodiment of these experiences, was their music.

I realised that before doing research for this article, I had only scratched the surface of the matter. I discovered that metal from this part of the world is so extreme because it is very easy to lead an isolated life here. It is because the state has stood for egalitarianism and neutrality so strongly, that the 20-yearold rebel stands for supremacy instead. Most of the times, the kids playing in the bands came from a bad divorce. Or their fathers hadn’t been there for them when they were needed most and so being in a band, amongst strong male figures was an attempt to make up for the lack of companionship. But that is only one way of looking at things. To name a few, Per Ohlin, Necrobutcher, Gaahl and now Jens Kidman have the most illustrious on stage and off-stage personas. For them, there is no line to self-expression, nothing is off limits. For instance, wearing corpse paint, self mutilation on stage and using obsolete and rusty equipment to achieve a distinct sound. As young adults, a lot of us find it difficult to reason the origin of our dark thoughts and angst. For me, a lot of the anger stemmed from the fact that I was forced to be a part of a rat race, get good grades, be an engineer and conform to societal rules of success. Some of us just don’t fit into the “mould” and are subsequently ostracised. Metal music was therapeutic in this time and continues to be. It gives you a feeling of community and tells you that hey, there are more like you who don’t fit in, there are others too who are angry and isolated, so hang in there.

The early extreme metal music from the land has now grown into a commodity much like other forms of music. The strong beliefs have largely diluted into theatrics. But the scene has inspired many art movements around the world and continues to do so till today. To delve deeper into the city’s present scene we went to see English extreme metal band, Cradle of Filth, live in concert. CoF’s music has its roots in the early black metal scene, gothic imagery and poetry but they too have “evolved”. Although it was great to revisit the drive of a metal concert and Simon captured some amazing moments, I felt really old amongst young metalheads as my back gave way too soon. I am sure in the nook and cranny of the city somewhere you will find an extreme metal band playing to 15 people in the audience on a Tuesday night. That, in my opinion, is truly the last bastion of independent and de-commercialised music. To end, here are a few lines taken from Per “Dead” Ohlin’s suicide note:

“TO GIVE SOME SEMBLANCE OF AN EXPLANATION, I’M NOT A HUMAN, THIS IS JUST A DREAM AND SOON I WILL AWAKE.”

OSQLEDAREN #4

MÃ¤nniskokÃ¶tt

A X-TR ! PRIS

BÃ&#x201E;

A ST

AL KV

ITÃ&#x2030;

ILLUSTRATION//LINDA CNATTINGIUS

Charkuteri

KONCEPT//JUSSI KANGAS

S k in k

OMBYTTA ROLLER 21

OSQLEDAREN #4

DNA

VILKA ÄR VI EGNTLIGEN?

En ganska vanlig dag, cyber monday förra året, snubblade jag över extrapris på ett DNA-test och föll pladask för erbjudandet. Min kära vän och tillika OL-illustratör Linda var också intresserad så vi slog till och köpte varsitt test.

Snabbspolning till hela tre månader senare då vi efter lång väntan fick våra resultat. När vi fått mailet om att vi nu kunde se vårt ursprung satte jag mig ned med Linda och pratade om vad vi hade för förväntningar på resultatet. Linda: Jag vet att min pappa är svensk, Cnattingius är ett svenskt efternamn från 1500-talet. Det är ganska roligt för ingen tror att det är svenskt, men det är jättesvenskt. Sedan kommer min mamma från Brasilien, men i och med att det var så många som invandrade till Brasilien från Europa så är det ju ingen förutom urbefolkningen som egentligen är från Brasilien. Så min gissning skulle vara att jag är från Portugal eller Nederländerna. Ska bli spännande att se vart jag faktiskt är ifrån!

Linda: Jag har bara bott i Sverige så jag känner mig bara svensk, inte brasiliansk. Jag brukar åka till Brasilien varje år men vi brukar inte vara där särskilt länge, sedan kan jag inte språket flytande heller. Så jag har aldrig känt mig helt delaktig i den kulturen. Men samtidigt har jag haft väldigt många inslag av den brasilianska kulturen i min uppväxt, med maten och hur man är som person och så vidare. Den delen har ju format mig, men jag känner mig ju ändå svensk. När vi diskuterar hur vi växt upp i förhållande till vårt ursprung kommer vi fram till att det inte är några större skillnader. Men trots detta blir Linda och jag bemötta på olika sätt.

Linda: Det är ju många som frågar mig vart jag kommer ifrån, du, jag och våra andra vänner brukar VAD BETYDER EGENTLIGEN DETTA FÖR ju skämHUR VI SER PÅ OSS SJÄLVA? ta om det haha. Jag själv tänker ju hela För egen räkning så vet jag att min tiden att jag kommer ifrån Sverige, jag Farmor kom till Sverige som krigsbarn är ju svensk. Jag ser ju inte mitt utseenfrån Finland, men förutom det så vet de själv om jag inte kollar mig i spegeln, jag inget annat om mina rötter än att så då tänker jag ju inte på att jag kanske hela min släkt är från Sverige. Men vad ser annorlunda ut. Det var någon peribetyder egentligen detta för hur vi ser på od i somras där jag fick frågan minst tre oss själva? gånger på en vecka, vilket blev jobbigt.

Jag förstår att man är nyfiken och så vidare, men jag tror också att det är sättet att ställa frågan på som är irriterande, att det ska vara det första de frågar istället för att fråga vad jag heter eller något annat om mig. Som att vart jag kommer ifrån är viktigare än vem jag är som person. Att det bara är på det sättet de kan definiera mig. Jag hade ett gig en gång där jag dansade och var servitris. Jag stod i baren och då kom någon fram och pratade med mig och var trevlig. Sedan ställde hon frågan: ‘ah, men du är väl sån här blandras?’ och jag tyckte att det var så himla konstigt. Jag förstår väl vad hon menar, att jag väl inte är helsvensk eller whatever, men att använda den formuleringen och det ordet kändes konstigt. ‘Ja jag är en blandning mellan labrador och golden retriever’ eller vad ville hon att jag skulle svara liksom? Det var jättekonstigt. Men när jag får resultaten kommer jag ju faktiskt kunna svara exakt på procenten när någon frågar vart jag kommer ifrån haha! Nästa gång jag får frågan får jag skriva ut resultatet och ge till dom.

OSQLEDAREN #4

Testresultaten kommer också koppla ihop oss med andra människor som gjort DNA-test och som har DNA-segment som är lika våra, alltså människor som är släktingar till oss. Så vem hoppas Linda på att hon är släkt med? Linda: Min familj haha? Min svenska släkt är från Östergötland så jag kanske är släkt med Linné? Gärna någon smart person. Kanske Gandhi. Eller hoppas att jag är släkt med dig.

ILLUSTRATION//ELLA SÖDERBERG TEXT//ELLA SÖDERBERG & LINDA CNATTINGIUS

Det var spänd stämning när vi skulle ta reda på resultaten, vad skulle de visa? Skulle vi bli chockade? Skulle vi hitta någon okänd nära släkting? Nog visste vi ändå båda till stor del vad vi skulle vänta oss, och vi gissade ganska rätt. Men några saker överraskade oss, som att jag är 1,5% Eskimå/Inuit och 5,1% Grekiska! Det känns spännande. Vem är det som är från dessa platser i min släkt? Jag är sugen på att ta reda på mer. När jag frågade Linda hur det nu känns att veta resultaten svarade hon:

Jag känner mig ju inte som en helt ny person, det var typ som jag förväntade mig. Men det var mer från Afrika än jag trodde, typ lika mycket som från centralamerika. Så det borde ju betyda att min släkt är ett resultat av både slavhandel från Afrika och Sydamerika, hehe. Det var också intressant att veta att jag hade lite från Balkan och Grekland, det hade jag ingen aning om.

Vi båda är överens om att det var värt det. Även om det inte ändrat på hur vi ser på oss själva kanske vi ser på andra annorlunda när det visar sig att vi har släkt världen över. I en allt mer globaliserad värld kommer majoriteten av alla människor säkerligen ha rötter på alla kontinenter och tanken på detta tycker jag känns spännande. För när jag skriver klart denna artikeln på ett flygplan för att hälsa på min Belgiska pojkvän som bosatt sig i Bulgarien känns världen liten och förhoppningsvis kommer gränserna mellan människor på sikt att försvinna snabbare än de byggs upp. Så har du några hundralappar till övers, gör ett test! Det kanske visar sig att du är släkt med någon av oss, eller någon helt annan!

Skulle vi hitta någon okänd nära släkting? Så delar jag och Linda några DNA-segment, alltså är långväga släkt? Svaret är tyvärr nej, inte vad DNA-testet kunde visa i alla fall. Men vi fick åtminstone varsin databas på ett hundratal personer som vi faktiskt matchar bitar av vårt DNA med som också ständigt uppdateras när nya människor gör testet.

RESULTATEN LINDA

OSQLEDAREN #4

ELLA

35.8% Skandinaviska

67.7% Skandinaviska

34.3% Iberiiska

21.6% Finländska

8.1% Grekiska

5.1% Grekiska

6.9% Centralamerikanska

2.1% Nord- och västeuropeiska

14.9% Annat

1.5% Eskimå/Inuit

JESPER ETT SAMTAL RÖNNDAHL OM LIVET Om jag hade skrivit att vi träffade ståuppkomikern och medieprofilen Jesper Rönndahl en solig vinterdag ute på Gärdet, att en lätt vårbris smekte våra ansikten och att livsglada hundar skuttade runt i snön, då hade jag inte ljugit. Det var en sådan dag, vykortsperfekt. Men vem vill läsa om väderförhållanden och pinterestjyckar, när det finns trettio minuter livssanningar att ta del av? En podcast i textformat, om ni så vill! Följ med i ett samtal om bluffsyndromet, livsval, självtvivel och självförtroende. På ena sidan en student, grön inför det som komma skall. På andra sidan en folkkär komiker som dansat efter egen pipa sedan millenniebuggen satte skräck i ITvärlden och pastor Sten Frisk smällde Tre Kronor-ensemblen i luften. Smaklig spis!

OSQLEDAREN #4

Vi fångar dig mitt i inspelningen av Svenska Nyheter, ditt nya program på SVT. Men första gången jag hörde din röst var i ett Youtubeklipp som delades friskt bland mina vänner för tio år sedan. En sketch från Pang Prego i P3 om olika skånska dialekter. Vad är skillnaden på den tiden i radio och ditt nya projekt på SVT? — Jag tror att man kan angripa det från olika håll. Pang Prego, då gjorde jag allting själv eller tillsammans med alla andra. Vi var få som skrev, det var trams och vi hittade på allt på egen hand. Vi klippte allting själva. Så då var det ingen bluff. De som lyssnade, jag tror de förstod att det dom fick var det vi gjort själva. Nu får jag frågor som, för det första: ”Hur kan du komma ihåg allt du säger?”. Det är den första bluffen. Jag läser från en teleprompter. Och sen så: ”Du är så insatt i olika ämnen!” Absolut inte! Visst, jag har ju också skrivit manus, men det är ju främst andra som samlar information, bygger teser, hittar roliga klipp och gör bilder. Det är så mycket arbete bakom för att få mig att se smart ut. Känns det som att du får ta emot komplimanger för deras arbete? — Ja, jag gör ju fan det. För det är så himla lite, det är tio procent jag. Jag är van med ståuppkomik, då är det hundra procent jag. Då har jag regisserat allt och nu är jag bara en galjonsfigur. Men jag tar alla tillfällen jag får att förklara att jag bara är toppen av isberget.

OSQLEDAREN #4

Typsnitt? Typsnitt! Jag älskar typsnitt, det är inget fel med det. Men första gången jag satte mig bakom en radiomikrofon så kände jag så här: ”Äh, men det är detta. Titta här. Titta här vad lätt det är.” Det var en ganska skön känsla, för då hade jag tramsat länge. Jag har alltid tramsat, men jag visste inte att jag skulle ha det som jobb. Senare, när

Då vill jag komma med en amatöranalys. Jag är fortfarande student och håller på att forma min biljett till arbetslivet. Min tanke har alltid varit att om jag lyckas slå ihop drömmen och planen, då kan jag gnugga bort bluffsyndromet, för att jag tror på det jag gör. Det kommer inifrån. — Så är det ju, så klart. Om man jobbar sig dit med hårt arbete, då är det ju inte så mycket av en bluff längre. Sen kommer det smygande från andra håll istället. Som institutet i P3, till exempel. Där framstod vi som väldigt kunniga och pålästa. Men vi har ju glömt allt det. Det är jobbigt när folk kommer fram till en och säger ”Du! Förklara den här grejen med att Jupiter, liksom, håller på att lösas upp.” Ingen jävla aning! Man sitter där och folk får en uppfattning av en som väldigt påläst medan jag egentligen kollade Wikipedia veckan innan.

HAR DU ETT HALVÅR KVAR AV DIN UTBILDNING KAN DU VÄL GÅ KLART, MEN VAD FAN, VAR ALDRIG RÄDD FÖR ATT HOPPA PÅ NÄSTA GREJ, SOM KAN VARA VAD FAN SOM HELST.

Du gick på Lunds universitet och var med i studentradio. Jag och många andra studenter jag känner tänker ofta: ”Vad fan har vi lärt oss under dom här åren?” Att vi måste lura oss in på våra första jobb. Man kan inte komma dit, slänga ett paket på chefens skrivbord och säga ”Allt det där kan jag!” Hur kände du själv när du studerade? — Jag studerade inte för att få en utbildning. Jag studerade för att få lov att hålla på med studentradio. Sen tog jag lite roliga kurser som till slut blev en utbildning, men det var inte för att jag var intresserad av media och kommunikation som jag läste där. Att gå ett program; jag visste nog ganska tidigt att det inte var min biljett in i arbetslivet.

Vad hade du för plan istället? Hur såg biljetten ut? Planen var nog såhär: Att ha något att falla tillbaka på om allting skulle skita sig. Då hade jag kunnat jobba med marknadsföring. Hitta på slogans till företag och liknande.

jag och Simon Svensson började på radio, då sammanföll planen och drömmen. Då jobbade jag stenhårt på det och så gick det vägen. Kändes det så starkt, första gången du gjorde studentradio? Ja, det var en uppenbarelse faktiskt. Orden kom ut på ett sätt som jag inte hade känt tidigare. Jag hade gjort liknande saker tidigare men det var den perfekta kompromissen på något sätt.

Min uppfattning är att du kommit dit du är idag för att du är dig själv. Stämmer det, eller är Jesper Rönndahl som syns i rutan och hörs i radio en persona? — Ja, men det stämmer nog. Jag är en person som är hälften av det folk tror om mig. Efter På spåret till exempel. ”Fan du är så jävla smart! Hur kan du kunna alla saker?” Då har de redan glömt bort att Elisabet Höglund satt bredvid mig och kunde minst hälften av det vi kunde tillsammans. Redan där är jag hälften så smart som folk tror. Därför så är det ju lite av en bluff och en balansgång. Jag vill att folk ska se mig som smart, men inte så smart. Det är fallhöjden jag är rädd för.

TEXT//GUSTAV HÖGLUND

FOTO//SOFIA BLOMGREN

PLUGGA LITE ISTÄLLET OCH JOBBA I SKOTTLAND SOM HOTELLPOJKE.

Jag känner ofta att jag blir golvad av hur lite jag vet. Planar det ut med åren? — Nej, det kommer aldrig att förändras tror jag. Om man tar mitt jobb som komiker, där är det så jävla vanskligt om jag ska försöka hänga med och skoja om Snapchat, redan där svingammal referens. Men alltså, hur fan ska jag hänga med i allt det där? Hur länge kan jag vara relevant för någon som är tjugo år gammal? Varför skulle de vilja gå på min föreställning? Det är den ständiga skräcken man har som komiker. Därför hoppas jag att jag hittat en nisch som jag trivs i.

Du säger att du jobbar som komiker. Det är ju lite av ett paraplybegrepp på samma sätt som civilingenjör är. — Ja, och ni har ju ungefär samma val. Antingen hänga med som satan eller specialisera er och hitta en nisch. Jag skiter i att skoja om Snapchat och koncentrerar mig på nördiga saker, istället för att hålla reda på saker som jag inte bryr mig om. Vissa står ju i galonbyxor på dagis och säger att dom ska bli veterinärer, och så... — Blir de veterinärer. Min pappa var så, han visste att han skulle bli sjökapten när han var fem eller sex år och så blev han det. Jag önskar att jag hade ett hett tips till folk som är rådvilla, men det har jag inte. Testa så många olika saker som du kan. Tvivel då? Hur mycket har du känt av det sedan du började med studentradio? — Tvivel? Jättemycket tvivel. Speciellt i början, när jag och Simon försökte sälja in hundra programidéer till P3 och ingen antogs. Vi sa att vi skulle skita i radio och hittade på andra idéer. Brädspel, som vi skulle lansera och skicka till bolag. Då var det jättemycket tvivel. Tvivel och ångest? Tappade ni gnistan? — Nej, inte gnistan. Jag tror att vi kände:

”Varför är folk så dumma i huvudet som inte förstår hur bra vi är?” Men nej, vi tappade inte självförtroendet, vi var nog säkra att det skulle bli något av oss. Det tog för lång tid bara. Det var aldrig att ni tänkte: ”Äh, nu blir det marknadsföring istället”? — Jag vet att jag började läsa projektledning på Malmö högskola när jag flyttade dit. Det var för att jag inte fick jobb inom det jag ville. “Äh, fan, då får jag plugga lite istället och jobba i Skottland som hotellpojke.” Det var svinroligt men inte det jag “skulle göra”. Det är inte dåligt att tvivla, så länge man inte känner att man aldrig blir glad. Jag får vara glad ofta, det måste man fan kunna kräva tycker jag. Jag själv har alltid haft pojkdrömmar om att syssla med film och TV. Så jag går fem år medieteknik med tanken att det ska gå att sammanföra. — Och det behöver inte vara slöseri med tid. Du har lärt dig svinmycket. Men igen, det är aldrig för sent att vända. Och aldrig för tidigt heller! Om det är vad du känner för, gör det! Har du ett halvår kvar av din utbildning kan du väl gå klart, men vad fan, var aldrig rädd för att hoppa på nästa grej, som kan vara vad fan som helst. Skaffa aldrig barn och hoppa av KTH? — Du kan skämtsamt citera mig på det. En sista. Ska man lita på hjärnan eller hjärtat? — Det är intressant, det finns en bok om just det. Ska man ta ett beslut som innefattar många variabler är det känslan man ska gå på. Hjärnan tänker med det yttre skiktet, men de inre delarna, det är där magkänslan sitter. Den delen är mycket bättre på att ta beslut med många variabler men har inget språk. Den kan inte forma en grammatiskt korrekt mening. Den säger typ: ”Määäääegh”. Man måste bara lära sig att lyssna på den. Så gå på känsla!

OSQLEDAREN #4

M 27

OSQLEDAREN #4

M a d r i d

ILLUSTRATION: OKRA LIVIA INKERI-DIMLE & SABINA NORDELL

TEXT: SOFIA BLOMGREN

FOTO: MELANIE BONNAUDET & SOFIA BLOMGREN

MUSEUM I MADRID Inne på det berömda Museo del Prado hittar man en av världens främsta konstsamlingar med målningar från kända namn som Velázquez och Rembrandt. Tyvärr speglas populariteten i den enorma kön som slingrar sig utanför så ett spontanbesök rekommenderas inte. Om man istället följer tipset under rubriken “Mer i Madrid” så kommer man garanterat att gå förbi minst en annan utställning av något slag, vilket helt klart är värt att stanna för om man vill samla på sig några kulturella poäng på resan. OL REKOMMENDERAR: För den som inte vill lämna solen för att vara kulturell tipsar vi om ”Real Jardín Botánico”, en stor botanisk trädgård med mycket att utforska.

MER I MADRID Madrid är fyllt av vackra byggnader, fina parker och cool street art och vårt allra bästa tips är att inte köpa något åkkort för att ta sig runt. Släng på ett par bekväma skor och gå dit du ska istället! Det går absolut att ta sig till det mesta till fots och det är ett utmärkt sätt att utforska staden. Glöm inte heller studentkortet hemma, man vet aldrig när man kan tjäna en slant på att visa upp det. OL REKOMMENDERAR: ”Parque del Retiro” är en stor park som passar perfekt för en lång promenad.

Det kan vara svårt att hålla humöret uppe såhär i ett grått och kallt Stockholm. Vi bearbetar på olika sätt och några ur OLs redaktion har valt att drömma sig tillbaka till sin resa till Madrid som de gjorde i höstas. Förhoppningsvis hjälper det dig att inspireras inför en välförtjänt semesterpaus, eller kanske bara får dig att drömma dig bort en stund! Betygsätts gör allt på en skala av 1-5 dansande flamencotjejer.

MODE I MADRID Shopping är nästan ett måste när man är på semester. Madrid erbjuder stor variation av butiker, men vill man inte lämna ett alltför stort hål i plånboken kan man göra som oss och tappa tidsuppfattningen inne på deras gigantiska Primark. Affärerna stänger sent, så vill man shoppa lite extra efter middagen är det inga problem. OL REKOMMENDERAR:

”Gran Via” är den stora shoppinggatan i Madrid som erbjuder det mesta.

MIDNATT I MADRID Efter en dag i solen och med en hel del tapas i magen är det dags att avsluta på bästa sätt. På natten kommer denna stad till liv på riktigt och har mycket att erbjuda. De flesta restauranger stänger sent så vill man sitta kvar och sippa på sin sangria går det utmärkt. Annars finns det barer av alla sorter och även nattklubbar som har öppet fram till klockslag då man i vanliga fall stiger upp för att dra sig iväg till den där 8-föreläsningen.

MAT I MADRID I Madrid behöver man inte gå hungrig. Mest kända är de för sin tapas och den kommer i alla möjliga former och fungerar alla tider på dagen. Beställ in många för att äta dig mätt eller en enstaka för att ha en ursäkt att sätta dig på en solig uteservering och dricka sangria. Har man spanat in ett speciellt tapasställe som man vill äta på föreslår vi att man bokar bord i förväg! OL REKOMMENDERAR: ”Mercado de San Miguel”, en härlig saluhall som säljer mat antingen för att ta hem eller för att äta ståendes på plats. ”Crack Healthy Diner”z, en restaurang som vid första anblick mest ser ut som ett hål i väggen men som serverar goda tapas och har många vegetariska alternativ.

OL REKOMMENDERAR:

”Ochoymedio Club”, nattklubb för den som vill dansa genom natten till blandad musik.

OSQLEDAREN #4

YOU DON’T KNOW THE WAY ILLUSTRATION//MARCUS FRISELL

eller, OL testar virtuell verklighet Viljan att upptäcka det nya, se det ingen någon tidigare sett, är en central mänsklig drivkraft som är något av en röd tråd genom världshistorien. Denna nyfikna törst efter att utforska har gett oss såväl vetenskapliga upptäckter som insikter om platser vi aldrig trodde vi skulle besöka. Det var den nyfikenheten som drev oss hela vägen upp till månen.

TEXT//THOMAS VAKILI

Men nu är ju det mesta redan upptäckt. Och medan Elon Musk jobbar på att ta oss till Mars och andra tråkiga rymdstenar så vill vi på OL fokusera på nästa frontier, den virtuella. Vi syftar såklart på den nya, fräscha och absolut inte överhypade trenden: Virtual Reality. Vi ska alltså dyka ner i VRChats underliga värld. För den som inte vet vad VRChat är så är det som en VR-variant av Habbo Hotel med memes, och

OSQLEDAREN #4

allt vad det för med sig. Googlar man runt och tittar på olika klipp ser man ganska snabbt att det är lite av en hyllning till internets märkligaste aspekter. Så det är med viss skepsis jag tillslut trär på mig VR-headsetet och träder in i denna sköna nya värld. Eller ja, jag försöker i alla fall. VRChat är inte riktigt en färdig applikation, och det märks. Kontrollerna är helt bisarra och fram till den dag då VR-headsetsen ackompanjeras av omnidirectional treadmills så är navigationen en ständig påminnelse om att inget av det du ser är på riktigt. Ingen VR-upplevelse erbjuder någon full immersion, men att springa runt med WASD och se en skuggkopia av din avatar kuta iväg känns minst sagt udda.

Men när Neil Armstrong uttalade sina bevingade ord om ett litet steg för människan men ett stort för mänskligheten så besparade han oss klagomålen över den obekväma rymddräkten. Vi är här för att undersöka framkanten för mänskliga upplevelser, inte för att recensera teknik. Och det är med denna inställning jag tar mig in i den första världen jag hittar och bestämmer mig för att utforska. Det är en förvånansvärt generisk scen jag äntrat. Det ser ut som en helt vanlig TV-spelsby. Men allt förändras när jag ovetandes promenerar fram till en förtrollad (förbannad?) stol. Jag vet fortfarande inte om det var en bugg eller om det var meningen, men när jag sätter mig i sagda stol så slungas jag upp i luften. Långt, långt i luften. Samtidigt som jag flyger roterar kameran vilket är en frustrerande upplevelse i vanliga fall men som är en närmast epileptisk upplevelse sett genom ett VR-headset. Och när jag tillslut landar är det föga förvånande långt, långt utifrån spelvärlden. Det här kommer jag inte ta mig igenom nykter. Jag startar om spelet, beväpnad med en nyöppnad öl, och försöker igen. När jag återuppstår i cyber space upptäcker jag att jag ligger ner. Av någon anledning går det inte att resa sig. Jag ropar på hjälp, men får inget svar. Istället hör jag en röst ovanför mig. Det är vad som verkar vara en trettonårig skitunge som på något vänster lyckats sätta sig på mig, och som inte verkar ha för avsikt att kliva av. Jag vädjar till mangatjejerna (som sannolikt är medelålders män) om hjälp, förgäves. Insikten om att inget av detta är på riktigt känns stärkande när ungen som sitter på mig gör en tveksam imitation av snuskgubben i Family Guy. Jag håller nästan på att ge upp när jag plötsligt hittar en värld jag tycker verkar lite bekant. En av de märkligaste memesen som växt fram under den för-

hållandevis korta tiden vi haft VRChat är en meme som är lite svår att beskriva. Det är oklart om den ens är särskilt rolig, eller om den bara är så dum att skrattet är den enda respons en paralyserad hjärna klarar av att ge. Jag talar om de s.k. Ugandan Knuckles.

Och rätt vad det är tar Crash Bandicoot tag i en av Knucklesen och sparkar iväg honom. Det utbryter kaos. Jag förstår forfarande inte ryska, så jag vet inte vad det är för ordväxlingar som utbyts, men det är klart upprörd stämning.

Under mitt lilla äventyr besöker jag många fler världar, vissa som är rena minigames där man kan köra bil, andra där folk mest springer runt och dummar sig. Och kanske är det också just det här som är charmen med VRChats surreella värld. Det är en värld där de aggressiva nättrollen står och fräser åt varandra istället för att skriva, och där hentaifans i medelåldern cosplaya fritt. Där puÖGA MOT ÖGA MED EN GRUPP får bertala ungdomar utan UGANDAN KNUCKLES SOM känsla för lämplighet memes som inte STÅR OCH TJAFSAR MED CRASH skapar bara sprids som bilder BANDICOOT utan som fungerar som virtuella kostymer. Möjligheten att prata med den har Uganda med det här att göra? främmande människor ges här flera Jo, Ugandan Knuckles är kända för att extra dimensioner när man kan både springa runt i grupp och randomly ropa prata, gestikulera och förflytta sig i rumsaker som “Do you know the way?” på met helt utan att ge upp sin anonymitet. taskigt härmad ugandisk engelska. Så, Det öppnar för fantastiska möjligheter är det här basically ett absurt Pokémon- för människor att mötas och utbyta erderivat? Nja, inte riktigt. Att memen farenheter, vilket säkert var målet när slagit igenom har definitivt med rasism VRChat byggdes. Det är en vacker framatt göra. Men faktum är att fraserna de tidsvision, särskilt för oss som tror på ropar ut är plockade ur en serie (extremt människans nyfikenhet och kunskapunderhållande) no-budget-filmer produ- störst. Fram tills dess kommer den dock cerade av en ugandisk filmskapare. Se- främst fungera som ett laboratorium för riöst, du borde verkligen ta en paus här korkade memes. och googla “Who killed Captain Alex”. Ugandan Knuckles är kanske VRChats kändaste meme. Det är en fusion av två olika, väldigt märkliga och helt orelaterade fenomen. Det första är själva avataren, som är en deformerad och i regel väldigt liten version av Knuckles från Sonic the Hedgehog. Och om du är som jag så undrar du nu, vad i hela fri-

Hursomhelst står jag alltså här, öga mot öga med en grupp Ugandan Knuckles som står och tjafsar med Crash Bandicoot. Som en extra bonus av absurdhet är den annars karaktäristiska (och en smula problematiska) imitationen av hur 13-åringar på internet tror man pratar i Uganda utbytt mot ilsken ryska, och en av dem har en Knuckle som ansikte men en animetjej som kropp.

OSQLEDAREN #4

EXAMENSRINGAR Hos oss köper du KTH originalringar

Vi har tillverkat examensringar i mer än 100 år. I vår verkstad gör erfarna guldsmeder din ring på gammeldags hantverkssätt. Prova på alla KTHs examensringar i kårexpeditionen i Nymble! KTH ringen finns nu även som armring. Vi bjuder på gravyren!

Sandberg Nybrogatan 9, Stockholm 08-679 90 20, www.examensring.com mån-fred 10-18, lördag 10-16

OSQLEDAREN #4

Sektionsdrinkar. En dr yck som oftare än sällan kan bidra till ett eller annat sektionsmärke i sällskap av en oväntad bakfylla. Tanken med detta inslag var först att göra en recension av varje sektions utbud, men alla som har gått på en pubrunda förstår nog varför det är lönlöst. Let’s be honest, smaken har väl aldrig stoppat oss tidigare? Därför kommer vi istället prata om själva koncepten, och hur väl utförda de är. Så, här har ni KTH:s åtta bästa pubar (alt. de pubar vi lyckades besöka i nyktert tillstånd).

BERGS SHOT: MASUGN DRINK: KNÖLPÅK Består till del av ett hemligt recept som går muntligt från Klubbmästare till Klubbmästare. Kemisterna har till och med försökt att knäcka receptet via pH-kartor.

BERGS SHOT: CHOKLADBOLL DRINK: KAFFE Bygg kör det klassiska arbetarkonceptet vilket passar perfekt för sektionen. De lyckas få till en härlig kombo för att simulera en flytande chokladboll med Kakaolikör och Malibu, som ackompanjeras av en rom och Cola i kaffekopp, där i alla fall färgen någorlunda stämmer överens med originaldrycken.

OSQLEDAREN #4

TEXT//PATRIC HJORTH & ROBIN KAMMERLANDER

DRINKAR

FOTO//MELANIE BONNAUDET

SEKTIONS_

MASKIN När vi hade äran att besöka Maskins nya lokal borta vid V så möttes vi av en tävling för att utse deras nya sektionsdrink, då deras tidigare, The Longest Walk, var mer eller mindre utformad för vandringen till och från M. De höll tummarna för att det blir en GT, vilket inte minst skulle glädja undertecknad. FLYG Flyg bjuder på en uppfriskande äppelöl som sektionsdrink, och står som en frisk fläkt i smakväg från alla hopkok av ingredienser och sprit som vi annars bjuds på. Men ni som gillar det, räds ej, deras lakrits- och hallonsmakande shot, T-Röd, finns också att tillgå.

THE LONGEST WALK

DATA Vårt första besök i META drack vi en Lolly, en drink vars brister i smakväg vägs upp i alkoholväg. 10 cl sprit bestående av den härliga blandningen Vodka/Gin/Tequila/?/? och ett personligt val av groggvirke. Stay classy, Data. MEDIA DRINK: HIPSTER Den pretentiösa drinken som gör allt för att passa in. Du säkert aldrig hört talas om den. Genom att byta innehåll varje månad lever den även upp till sitt namn. Under vårt besök var det en enkel GT. Om det inte är något som tilltalar dig, är det bara att vänta till nästa månad.

_LOLLY 33

OSQLEDAREN #4

T-RÖD HIPST_ KEMI Kemi bjuder på den mest originella serveringen i form av en Bioshot, som kommer serverad i en kanyl. Den kommer i tre olika utföranden; mot handels, tentaångest eller baksmälla. Deras sektionsdrink, Organslask, kommer i e-kolv från ett hemligt recept, med liknande visuell finess som kännetecknar shoten. SAMHÄLLSBYGGNAD SHOT: BETONGBLANDAREN Två shots, en baileys och en mystisk limegele. Tanken är att du tillsammans med valfri person blandar shotsen, mun till mun (förhoppningsvis). I utbyte får du ett märke så att du kan stoltsera omkring med bevis på att du tog dig till first base. Cooling.

OSQLEDAREN #4

KTH MARDRÖMMAR Har du någonsin drömt mardrömmar om KTH? Då är du inte ensam! Vi bad våra läsare att dela med sig av sina KTH relaterade ångestdrömmar. Ni har plågats av allt från 5 dagar av endast hållfastighetstentor till att decimaltal var bannlysta. Här är två av våra illustratörers tolkningar av det som får er att vakna upp kallsvettiga mitt i natten!

Satt på tåget påväg till KTH. Tåget skulle komma fram 10 minuter innan tentan. På vägen till kth började jag kallsvettas. «Tänk om jag inte kommer att få släppas in? Tänk om jag kommer jättesent? Tänk om det inte går bra på tentan?» osv.

Jag kom in till labbsalen och skulle påbörja min labb i organisk kemi. Som vanligt höll vi på med starka syror, och för någon anledning började alla syror runt omkring mig spilla ut och jag visste inte hur jag skulle torka undan allting. Då labbassen inte syntes till kunde jag inte alls be om hjälp vilket gjorde situationen ännu värre. Dagen efter, när det var labb på riktigt, var jag extra noggrann med hur jag hanterade syrorna kan jag säga.

OSQLEDAREN #4

ILLUSTRATION//ALICE ERKHAMMAR & ANGELOS MILIADIS

Dock så tog resan aldrig slut?! Tåget måste ha åkt igenom en 100 km lång jävla tunnel och ångesttankarna bara flödade fritt. Om jag inte hade stress och ångest innan så hade jag det definitivt nu. Kallsvett och darriga fingrar som fan. När jag väl kom fram så var jag 3 timmar försenad och ingen fanns i skolan. Jag vaknade upp illamående.

OSQLEDAREN #4

TEXT//THOMAS VAKILI

ILLUSTRATION//ANGELOS MILIADIS

NÄTTROLLEN KLEV UT I VERKLIGHETEN

NÄR

Killens kompisar blev upprörda och förstod inte varför jag sa ifrån eller vad det var för problem med att skrika att “Hitler did nothing wrong”, för killen var ju inte rasist. Han trollade ju bara. Så kanske det var, och eftersom vi är många människor som ska leva i det här samhället tillsammans så får man ibland tolerera att en del av dem kommer att vara idioter. Men hade det här beteendet varit en isolerad anomali hade jag nog inte orkat bry mig, och framförallt inte tyckt att det var värt att skriva en krönika om. I USA, Sverige och större delen av västvärlden är högerextrema rörelser, som förnekar förintelsen och som bär på djupt rasistiska idéer, på frammarsch. Många kommer från helt vanliga medelklassfamiljer men har radikaliserats på nätet. Men till skillnad från deras isla-

mistiska motsvarigheter är det inte avrättningsvideos utan vulgära memes och provocerande troll som utgjort grogrunden för deras radikalisering, inte minst under deras senaste valrörelse. Genom att successivt tänja gränserna för vad som är acceptabelt att säga i offentligheten har de anonyma trollen nämligen skapat ett utrymme för helt oanonyma människor att spy ur sig förkastligheter som för bara några år sen hade mötts av skarpa fördömanden. Det är i det ljuset killen på bussen ska ses. Under de senaste åren har det intelligensbefriade trollandet normaliserats och flyttats ut IRL så till den grad att man kan sitta på en buss fylld av studenter och skrika grovt antisemitiska budskap utan att förvänta sig motstånd. Det finns ingen anledning att tro att Sverige skulle vara immunt mot en liknande utveckling. I år är det Sveriges tur att anordna allmänna val, och även här har det skett en radikalisering även bland etablerade samhällsdebattörer. Hade du visat någon dagens Twitter-flöde för bara några år sen hade personen antagligen fått en stroke. Likt grodan som sitter i en kastrull av successivt kokande vatten så märker vi inte i stunden hur samhällsklimatet vi lever med successivt har ballat ur. Hur riksdagsledamöter spyr ur sig grovt kränkande tweets, hur anstötlighet har upphöjts till dygd och hur en random student på en festbuss tycker det är helt OK att förlöjliga förintelsen. Då behövs vi anständiga PK-muppar mer än någonsin tidigare.

UNDER DE SENASTE ÅREN HAR DET INTELLIGENSBEFRIADE TROLLANDET NORMALISERATS OCH FLYTTATS UT IRL

n gång, för något år sen, satt två överförfriskade grabbar och asgarvade på en buss under det årets valborgspubrunda. I vanliga fall något helt normalt, bara det att det de satt och asflabbade åt var den ena snubbens grova skämt. Som vanligt satt de flesta av oss på bussen och skruvade på oss. Och svensk som jag är hade jag nog bara muttrat irriterat om det inte vore för det faktum att skämten var kraftigt antisemitiska. För jag råkade samtidigt veta att det satt en person på bussen som var jude. Någon som behöver förhålla sig till att livs levande nazister regelbundet demonstrerar utanför Stockholms synagoga på viktiga judiska högtidsdagar, och som behöver förhålla sig till att riksdagens tredje vice talman inte tycker att hen är riktigt svensk. Det föll på mig att säga åt dem att ge fan i det där.

OSQLEDAREN #4

ILLUSTRATION//SABINA NORDELL

Visst har man tänkt tanken. Vaknat kallsvettig inför första tentan man failar, räknat högskolepoängen för att se om man kommer få CSN och kunna betala hyran. När man bollar tre labb-kurser, missar andra deadlinen och tänker “är det värt det?”, är det värt all stress och ångest? Kanske man skulle ta och jobba istället, det skulle ju vara rätt skönt att kunna sova om nätterna.

TEXT//PATRICK O’REGAN

Under mitt första år på KTH fick jag höra av en KTH alumn vad en civilingenjörsutbildning är värd (enligt alumnen): “De kommer inte att anställa dig för att du kan flervariabelanalys eller lösa diffekvationer. De anställer dig för att du visat att du kan gräva dig igenom en hög med skit för att få en ingenjörsexamen”. Nu låter det lite radikalt att jämföra en ingenjörsutbildning

OSQLEDAREN #4

med “en hög med skit”, men lite sanning finns i citatet. En ingenjörsexamen visar inte bara att man läst en teoretisk och yrkesrelevant utbildning utan även att man kämpat sig igenom en lång och svår utbildning, att man inte ger upp. Att ingenjörsutbildningen är väldigt svår är inte nödvändigtvis dåligt, det är och ska vara svårt att lära sig många komplicerade saker på kort tid. Samtidigt är det tragiskt om studenter hoppar av på grund av opedagogiska eller onödigt svåra kursmoment som inte uppdateras efter kursutvärderingar. Så varför hoppar studenter av KTH? Osqledaren skickade ut ett formulär för att veta mer om orsakerna och vad som skulle kunnat förhindra avhoppet.

Varför hoppar man av KTH?

Hade någonting kunnat förhindra avhoppet?

Arbetsbelastningen För de flesta var orsaken att arbetsbelastningen helt enkelt blev för hög, matten för svår eller att man missade för många labbar och hamnade efter.

Detta är kanske den fråga KTH kan lära sig mest av i syfte att öka sin genomströmning utan att göra kurserna lättare.

1 2

Fel utbildning För många var utbildningen i grund och botten inte rätt, flera av de svarande nämner att det är för abstrakta kurser utan förankring i näringslivet. För några var enda orsaken att man läste till ingenjör påtryck från släkt och föräldrar.

Psykisk ohälsa Depression, utbrändhet, stress och utmattning. Allt vanligare fenomen som fler och fler råkar ut för både bland studenter och i arbetslivet. När man som student hamnar efter förlorar man snabbt känslan av kontroll vilket leder till att man hamnar ännu mer efter vilket leder till stress, ångest och sömnproblem

Jobb Färre än förväntat svarade att de fått jobb, vilket annars är en vanlig idé om KTH-studenter som hoppar av. “många teknologer tar inte examen för att de får jobb” hörde man innan man började på KTH.

Övrigt Vissa fick barn, andra kände att de inte passade in, upplevde en elitism bland sina klasskamrater och några vittnar om att trakasserier som drev dem till att ge upp på ingenjörsutbildningen.

Det är kanske positivt att det vanligaste svaret är “nej”, att ingenting hade förhindrat studenten från att hoppa av. Om vi lägger till de före detta teknologer som inte vet eller upplever att förändringen låg hos de själva har vi fortfarande 50% som känner att externa faktorer kunnat påverka deras avhopp. Studiestöd Bland de som upplevde att hjälp utifrån kunde förhindrat avhoppet var det vanligaste förslaget förbättrat studiestöd. Detta nämndes som allt från stöd och coachning och till läxhjälp och stugor. Bättre kursstruktur Därefter var dålig kursstruktur och pedagogik en vanlig problematik, någonting som kanske inte är alltför främmande för många av oss som spenderat ett par år på KTH. Här kanske vi bara får hoppas att KTHs kursutvärderingar tas på allvar och leder till regelbundna förbättringar.

Lättare utbildning Någonting av en vattendelare är huruvida utbildningen borde vara lättare. Många av de som inte hoppar av och lyckas gräva sig fram till sin ingenjörsexamen är förståeligt emot detta. Om utbildningen görs lättare försvinner delvis prestigen i att ha klarat utbildningen och med det utbildningens värde bland arbetsgivare. Samtidigt kan jag känna en empati till denna uppfattningen. Jag minns hur jag drog en lättnadens suck när en notoriskt svår kurs togs bort från de obligatoriska kurserna i min master. Bättre yrkesrelevans En annan polariserande fråga är hur teoretisk kontra yrkesrelevant utbildningen ska vara. De flesta av oss väljer utbildningen för att den leder till arbetstrygghet, bra ingångslön och möjligheter till bra löneutveckling. Samtidigt är “yrkesutbildning” nästan ett fult ord i akademiska kretsar, associerat med låga intagningspoäng och smal kunskap inom området man studerar. Ibland kan det kännas som att de teoretiska kurser vi läser vars innehåll vi kanske aldrig får användning av finns där för att skydda ingenjörsexamen från att kallas för “yrkesutbildning”.

Avslutande ord Efter att ha gått igenom alla svar kan jag ändå känna ett visst hopp om att KTH arbetar aktivt med de områden som omnämns. KTH erbjuder stöd inom mattekurserna via Matematikjouren och i datasalarna erbjuds hjälp med programmering via Allmänhandledningen. Vi erbjuds lunchföreläsningar och nästan alla sektioner har näringslivsdagar för att stärka sambandet mellan skolan yrkeslivet. Alla kurser måste erbjuda kursutvärderingar och uppfölja kritiken de får. Samtidigt känner jag fortfarande att det finns saker KTH kan göra. Många berättar att de hoppar av när första F:et

kommer, när de misslyckas med matten i ettan. Många känner att de har misslyckats och inte hör hemma på KTH. De som går till studievägledaren får då ofta veta att för den genomsnittlige civilingenjören tar det sex år att ta examen, att 60% av alla som skriver tentamen i envariabelanalys får F. Den här informationen hjälper studenten att sätta sitt F i en bredare kontext och reducera skamkänslorna. Här kan KTH arbeta proaktivt, skicka ut informationen till studenter som statistiskt sett befinner sig i riskzonen för att hoppa av.w

OSQLEDAREN #4

Med jämna mellanrum hittar jag mig själv på ryamattan i min lägenhet, utfläkt som den vitruvianske mannen av Leonardo da Vinci. Ett glas vin på golvet bredvid mig och en känslosam lista av låtar som fyller vardagsrummet av liv, skräddarsydd för att tränga ned på djupet. Ett av mina tjuvknep för att komma åt den där filmen som jag skrivit om med så stora ord i tidigare nummer av Osqledaren. Än en gång vill jag be dig som läser att växla ned och - i ett par minuter - lyssna till den känslan. Jag vet att den finns där någonstans hos dig, precis som hos mig. Lägg dig ned du också och unna mig en sista, blödig krönika innan jag sätter punkt för mitt år som skribent på Osqledaren. Stunderna på mattan är meditativa. När jag ligger där tar jag mig tid att fundera framåt, långt framåt. När jag var oboy och mackor-gammal tänkte jag ofta på mitt framtida liv som vuxen. Idag, när jag närmar mig sluttampen på

min sejour som högskolestudent, gör jag det ännu mer - men framtiden ser annorlunda ut. Då såg jag en pappafigur framför mig med villa och barn. Ett vanligt jobb som jag gick till på veckorna och friades från på helgerna. Semesterveckor på sommaren. Kaffe på morgonen och te på kvällen. Framtiden kändes färdigpaketerad, förmodligen för att livet upp till den punkten i stor utsträckning varit det. Dagis, sedan skola, skoltrötthet och gymnasieval. Det var första när jag flyttade till Stockholm och blev student som det förändrades på riktigt. En av de bästa föreläsningarna under mina år på KTH ägde ironiskt nog rum på Handelshögskolan. Rob Britton, en gammal veteran från American Airlines, höll låda i två animerade timmar om big data. Tydligen var det flygbolagen och inte Silicon Valley som var först med den idén. Det jag minns tydligast från den dagen har emellertid inte med lojalitetsprogram eller affärsstrategier att göra, utan något som Britton nämnde efter föreläsningens slut.

The privilege of choice, kallade han det. Ynnesten att kunna välja vad vi vill jobba med i framtiden. Det var vår främsta belöning för våra år i skolbänken, menade han. Medan andra skulle komma att tvingas in på en bana hade vi fortfarande friheten att välja vår väg framåt. När jag ligger på ryamattan och blickar framåt hoppas jag att Rob Britton har rätt. Den största behållningen med mina fem år på KTH är inte kurserna jag läst eller ölen på Nymble. Vännerna jag lärt känna på vägen och den berusande friheten av att leva som student, det är den sanna belöningen. Bilden jag hade av att bli gammal har luckrats upp och jag ser inte längre någon blåkopia för framtiden - studentlivets frihet har gett mig blodad tand. Tack vare den friheten har tiden som KTH-student på många sätt känts som filmen jag drömmer om, livet har varit ett äventyr. I framtiden vill jag känna likadant om nästkommande kapitel, de som börjar nu. Ska jag sedan bli riktigt gammal någon dag, otänkbart och magvändande som det känns idag, vill jag kunna titta tillbaka på åren som gått och känna att jag aldrig gjorde avkall på den friheten. Vitt hår och skrattrynkor, liggandes på en neondränkt ryamatta i VR. Ett glas vin bredvid mig och en känslosam lista av låtar som fyller mitt virtuella vardagsrum med liv.

OSQLEDAREN #4

VÄDJAN EN OM

et har kliat i fingrarna i snart en timme nu, men nu är tiden äntligen kommen. Alla är här; din familj, dina vänner, ja, även dina bekanta. Folk som du bytt något ord med på en fest någon gång, eller ens en blick för den delen. De är alla här, du räknar 835 totalt. De är alla här för att höra vad du har att säga. Du går upp till podiet, blickar ut över den stora massan, känner stundens allvar komma krypande; men du är här på ett uppdrag, och det ska utföras. Du knackar lätt på mikrofonen, hör bruset i högtalarna och lutar dig nervöst fram: “Så var man och tränade idag, förtjänar nog lite godis, hehe.” Du stänger ena ögat och räcker ut tungan. Meddelandet är levererat. Du blickar ut över den massiva publiken. Minuterna går och svetten börjar rinna. Efter nio minuter ser du din mamma och din bästa kompis sträcka upp varsin hand i luften och forma en tumme upp. Någon längre bak ropar “bra jobbat! det är du värd!”. Några minuter senare ser du de främre raderna skingra sig, och i mitten rullar en av dina bekanta runt, gråtandes av skratt: “jag brukar gå direkt på godiset!!”. Det här är en stor del av hur vårt användande vad gäller sociala medier ser ut. Att vi här har möjligheten att påverka, lära och inspirera varandra, att dela våra intressen och

INNEHÅLL vår passion, men istället landar i att 90% av tiden dela rörliga bilder på knasiga djur eller meningslösa statusuppdateringar. Varför? För att få likes, hjärtan, tummar upp, vad det än må vara. Men det kanske är dags att fundera över varför vi vill ha likes, och framförallt vad vi delar ut dem till. Vi vill ha likes för att de inger självförtroende, uppmärksamhet och förhoppningsvis bekräftelse. Vilken fest. Men bekräftelse för vad? Hur ofta lägger du upp någonting som du egentligen vill ha bekräftelse för; din passion, dina intressen, din smak. Kan du ta med dig den bekräftelsen från Facebook, eller stannar den, likt en cirkel, vid medier där du kan tagga folk i videor eller välja bilder på djur. En like är en röst. Likear du blir det mer, likear du inte blir det, förhoppningsvis, mindre. Uppmuntra innehåll, uppmuntra försök till att bidra med någonting. Någonting med finess, vare sig det är ett skämt, en länk till en artikel, en låt eller ett personligt brev. Uppmuntra tänkandet, individen och för guds skull, sluta tagga varandra i videor. Är de inte värda att skicka personligen så är de inte värda att skräpa ner era vänners flöden med. Vi är teknologer, det är vi som kommer forma framtiden, inte minst i det digitala landskapet. Det är dags för oss att bana vägen. Eller så kanske jag måste skaffa nya vänner.

TEXT//PATRIC HJORTH ILLUSTRATION//OKRA LIVIA INKERI-DIMLE

LET US NOT BE RULED BY FEAR

A PLEA FOR OPEN CANVAS COURSES

ver since I started at KTH my interest for learning has only grown. First I realized how much I will learn through my program, and later I saw how many different areas of expertise that flow around our campus, where I really felt that open knowledge was infused in every wall. Now with my position as Head of Educational Affairs I have had the pleasure to dive in to the academic world and meet teachers left and right who really love their subject - and their passion to pass that on to us students. This really is a world of both knowledge and teaching.

not open. KTH:s educational quality is actively being drained from potential because of fear that the teachers don’t know what they are doing. The teachers don’t have access to their coworker’s courses either, which means it’s even harder to cooperate and sync the courses for the programme. As a programme based university it seems logical that KTH would help their teachers to cooperate to ensure the quality for their students. It is already a problem that teachers don’t talk to each other lets fuel the fire of cooperation, not put it out.

But with great power comes great reFurthermore, KTH has no way sponsibility. Canvas is still being integrato work with the teachers to ensuted at KTH and not everyone can agree re quality in their course material - no on what to do with it. It is supposed to way to check if it is up to quality, up to be the one tool teachers use to commu- date or even there at all. We as students nicate with have the students but perAN OPEN UNIVERSITY? best it must be spective of used correct- LIFELONG LEARNING? NOT our eduly. Right now and WITH A CLOSED CANVAS. cation our courses we should are automaask our tically locked for everyone except those teachers to make the courses available who are taking the course.The leadership for other students, because they can! We of KTH is afraid that teachers won’t be will push for the policy changes at KTH, able to handle if the courses are auto- but you can help us by showing that this matically public. This goes against eve- is what you want. rything KTH stands for. An open university? Lifelong learning? Not with a We have 15,000 students at KTH, closed Canvas. many of which are paying great sums of money to be here, and all of us are lookJust the other day I was talking to ing to our future. If we don’t make sure a student at the W chapter doing his that our education is all that it can be bachelor thesis work. He told me that he then let’s change it. KTH doesn’t see the needed to learn some programming for problem but as students we have to live the thesis but that he had not taken any with the outcome. Is this what universicourses in that. I know about an excel- ty is all about? To be a factory for pumlent Canvas course from KTH to learn ping out engineers or to be the place of just the language he needed - but it was learning I was first introduced to?

OSQLEDAREN #4

Let us not be ruled by fear - our education can be great as long as we don’t inhibit improvement by hiding it. Open our Canvas courses and let KTH be what it is supposed to be - an university of the future with a strong education and ongoing cooperation between students and teachers alike.

HEAD OF EDUCATIONAL AFFAIRS SEBASTIAN WAHLQVIST utbildning@ths.kth.se

FOTO//LINNEA HOLM

NU E DET SLUT HEJ DÃ&#x2026;

Do you want to join us? Thomas Concrete Group is on an exciting journey The company is growing and our brand becomes stronger. We are The Concrete Specialists and we strive to be the best in our industry. At Thomas Concrete Group we care for one another and support each other. It is our company culture that makes us different.

Team ThomasÂŽ

Thomas Concrete Group AB | Tel 0104 50 50 00 info@thomasconcrete.group I thomasconcrete.group

#seenthomas