OL 09/10 #6

OL

OSQLEDAREN I NUMMER 6 2009/2010

FAMILJEN

RivstaRta kaRRiäRen! Är du nyfiken på vad företag kan erbjuda dig idag och till hösten? Vi bjuder in sistaårsstudenter och alumner till KTH:s Karriärkväll torsdag den 20 maj på restaurang SysterOBror. Där har du tillfälle att äta middag och mingla tillsammans med representanter från sex storföretag som söker nya medarbetare bland KTH:s ingenjörer.

Kvällen är kostnadsfri för dig som är medlem i KTH:s Alumninätverk.

Alumninätverket är öppet även för dig som är student. Registrera dig idag på kth.se/student/karriar/alumni och anmäl ditt intresse till KTH:s Karriärkväll på samma gång! Vi har 100 middagsplatser.

Läs mer om KTH:s Karriärkväll och vilka företag som deltar på kth.se/alumni/karriarkvall tid och datum: Kl 18.00, torsdag 20 maj Plats: Restaurang SysterOBror, Drottning Kristinas väg 24

Logga in i Alumninätverket för att anmäla dig till eventet senast 10 maj.

VÄLKOMMEN! önskar KTH Företagssamverkan

8

Innehåll

19 10

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010 04 LEDARE

05 10 12

FRÅGA FYSIKERN BARBIE BLIR INGENJÖR DÄRFÖR FINNS THS

14 VAD DU TYCKER OM THS 16 THS BYGGER OM FÖR MILJONER 22 ALKOHOLTILLSTÅNDET KOMMER 26 OL GÖR: KUNGSHAMRA 28

22

7

24

CHATROULETTE MED OL

26

KORREKTUR

I Osqledaren nummer 5 smög det av misstag in sig ett fel i artikeln ”Andreas Grega - om att balansera musik med snickeri”. Fotografierna är tagna av Axel Hammarbäck och ingen annan.

OJDÅ!

CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE GRAFISK FORMGIVNING & LAYOUT OMSLAG MEDVERKANDE I DETTA NUMMER REPRO OCH TRYCK PAPPER ANNONS KONTAKT VILL DU ARBETA MED OSQLEDAREN?

Marina Rantanen Marina Rantanen Marcus Gralde Johanna Andersson, Kim Dahlgren Strååt, Katja Rantala, Matilda Kaba-Liljeberg, Marcus Gralde, Anna Wahlberg, Axel Hammarbäck, Alexander Biledt, Johannes Koch, Erik Wetter, Ebba Tornérhielm, Sara Eriksson, Christian Rydberg, Henning Alesund, Ingrid Kjellström, David Ringqvist, Hanna Pettersson, Eva Olsson, Alexander Busnyuk Dixa Inlaga: Mondi offset 100 g, Omslag: Multidesign Original white 240 g Tomat Annons & Reklambyrå, www.tomat.se eller info@tomat.se 08/070-790 98 70, osqledaren@ths.kth.se, www.osqledaren.se Postadress: Osqledaren, THS, 100 44 Stockholm Skicka din ansökan och arbetsprover till osqledaren@ths.kth.se

Inget naket nu heller

Ledare

Min företrädare på den här posten skrev förra året om sin frustration över svårigheterna att skämta om kvinnors nakenhet, att man som kvinna helt enkelt inte kan vara rolig naken, bara ful eller sexig. Läsåret 2006/2007 pryddes Osqledarens omslag av en storbystad kvinna endast iförd ett par hängslbyxor (något som väckte stor rabalder). Och 1963 publicerade Osqledaren en tre sidor stor pin-up-bild med en helt naken kvinna stående med ett fromt leende lutad mot ett träd, utan någon som helst koppling till det redaktionella innehållet (något som inte väckte någon rabalder alls). Därför har det blivit kotum att som chefredaktör för Osqledaren behandla ämnet på ett eller annat sätt. Jag har till och med tillfrågats av mina arbetskamrater i studentkårens ledning om vilken typ av nakenbild jag tänker publicera under mitt år - hur jag ska göra mitt avtryck på den här tidningen.

Jag tycker att nakenhet är ointressant i allmänhet även om jag intresserar mig för diskussionen ibland, men jag har inte vid något tillfälle känt ett sug efter att initiera den och inte ens nu när jag skriver om det har jag någon lust att spinna vidare.

När jag under våren började läsa om kårens historia, fick jag också oavsiktligt läsa om kvinnors historia på KTH. Det var på intet sätt förvånande fakta som framlades där, men det är ändå svårt att inte förargas över hur långsamt jämställdhetsarbetet har gått och fortfarande går på KTH. Hur är det möjligt att studentkårens tidning så sent som på 60-talet kunde publicera en porrbild utan repressalier och hur kunde sektionssånger om våldtäkt vara tillåtna ända till sent 90-tal?

Jag är väldigt stolt över att bo i ett land där alla får studera, där möjligheterna till en akademisk examen, på ett åtminstone teoretiskt plan, är jämlika. Där jämställdhetsarbetet faktiskt gått framåt de sensate 100 åren.

Dock går en oavbruten diskussion om svårgheterna att överleva som student i Sverige, att studiebidraget är för lågt och utgifterna för höga och hur orättvist det är. Hur måste det då inte vara i ett land där studiebidrag inte existerar och utbildningen dessutom kostar många hundratals kronor? Jag råkar tillhöra den lyckliga skara människor som får starkt moraliskt och eknomsikt stöd från sina föräldrar, så det är klart att jag inte vet någonting om att ha det svårt, men jag vet ändå att den svenska studenten har det förhållandevis bra - vi behöver inte frukta självmordsbombare, extrem torka eller förgiftat vatten. Däremot har vi rättviseproblem. KTH bryr sig inte alls om djuretiska frågor.

För hundra år sedan var det självklart att exkludera kvinnor från utbildningen vid KTH, idag är det självklart att låta föda upp individer under plågsamma förhållanden i syftet att döda och servera dem som mat. Som ingejör får man ingen utbildning i djuretisk hållning. Liksom det är svårt att ändra på de kulturer runt om i världen som inte tillåter kvinnor att studera, är det svårt att ändra på kulturen att föda upp djur för deras kött. Männsikor kommer ständigt med korkade och ohållbara argument till varför just de har rätt att äta andra djur.

Studiebidrag och nakenhet i all ära, men det finns en viktigare rättvisediskussion - djurens rätt.

Marina Rantanen, chefredaktör 09/10

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

Göran Manneberg är universitetslektor i fysik på KTH. Två gånger har han blivit utsedd till årets lärare. I OL svarar Göran på dina frågor om stort och smått. Har du en fråga till Göran?

Maila den till osqledaren@ths.kth.se FRÅGA

Hej fysikern!

Skulle det gå att ladda ett mobilbatteri genom att vidareutveckla den där “skakfunktionen” som klockor hade förr. Alltså att man skulle skaka på mobilen för att ladda den. Antag att man har en mobil som är extremt strömsnål. Hurdan skulle en sådan mobil bli? Och hur fungerar den där “skak-funktionen”?

Fråga Fysikern

Ja sladdar och batteribyten är ju något man på olika sätt vill komma bort från.

Skakfunktionen som fanns i så kallade självuppdragande klockor förr (man tillförde mekanisk energi genom att skaka på armen eller helt enkelt röra sig naturligt) var ju små mekaniska underverk.

Problemet är ju att allt numera kräver så mycket mer energi, även om varje funktion i sig kanske kräver mindre. Ett mobilbatteri har ju ofta en laddning på några Ah (även om producenterna envisas med att säga 1000 mAh.Varför inte klämma i med miljarder nAh om syftet ändå bara är att få ett stort tal?) vid ett par volt dvs några tiotal kJ. Låt oss kolla hur mycket man behöver skaka sin arm för att åstadkomma detta.

Armen väger ett par kg och säg att skakningen har en “amplitud” på ngn dm. Då motsvarar en skakning mekanisk

Om det är sladdarna som är problemet finns ju flera sätt att ladda utan att direkt koppla sladdar till batteriet. Ömsesidig induktion dvs att en spole rör sig i ett magnetfält från en annan spole, eller (mycket vanligare) att magnetfältet varierar i tiden är ju det man använder för att ladda i miljöer där man av olika anledningar inte vill ha problem med fukt och väta, såsom elektriska tandborstar, rakapparater, många laddningsbara ficklampor mm. ...och det funkar ju bra, men har naturligtvis sämre verkningsgrad än om man laddar direkt med ström.

”D SITTA PÅ BUSSEN OCH HATA

FOTO MARCUS BLOM

SVAR

energi på 2 J. Hur mycket av detta som kan överföras till en klocka med skakfunktion beror ju på hur mycket jobbigare det är att skaka handen med klocka jämfört med utan. Jag tror 5% är i överkant, men låt oss räkna så. 0,1 J lagrad i klockan per skakning, dvs en mobilladdning motsvarar ca 50000 skakningar. Om nu mobilen är strömsnål så måste den ändå löpande ta kontakt med basstation, och så vill man ju kanske ibland prata i den också? Tror inte man rimligen kan göra dem så mycket strömsnålare, världens alla mobiltillverkare har ju redan fingret i ögat på sig för att förlänga batteritid. Alltså 50000 (eller mer om 5% är för mycket) rejäla handskakningar varannan eller var tredje dag. Omöjligt är det kanske inte, men inte heller någon storsäljare tror jag.

et händer inte att jag åker kommunalt utan att tänka åtminstone någon tanke om en medresenär, som jag skulle gråta av om någon sa till mig. Lyssnar på musik och muttrar elakheter i mitt huvud. På sistone har jag även börjat drabbas av misstanken att de gör samma sak mot mig. Min inre, muttrande röst höjs argt vid sådana tillfällen. Inte nog med att de är runt omkring mig med sin dumhet, nu ska jag även behöva försvara mig mot deras små hjärnors elaka tankar. Men min inre röst kommer med direktiv och lösningar. Jag parerar deras tänkta elakheter med glada leenden och ursäktande gester som samtidigt är bortförklarande. Jag stiger åt sidan för att låta dem gå förbi, men ögonen smalnar när jag stirrar på deras ryggtavla. Min inre röst och jag iakttar dem alla. Vi misstänker dem. Misstänker dem för det allra värsta - att de är som jag.

TEXT: MATILDA KABA-LILJEBERG

matilda.kaba.liljeberg@osqledaren.se

FOTO: PAULA LILJEBERG Och dem som jag misstänker allra mest är de gamla. Själv skulle jag vara helt ofantligt supersur om jag hade det lika jobbigt som de har, där de långsamt och instabilt krymplar sig fram i djungeln mig frågan; är folk i allmänhet riktigt elaka? Kanhända är det att av okänsliga människor och konstant inbromsande busschauflura sig själv att intala sig någonting annat. förer. Och så ler de plötsligt, till synes oförklarligt, blitt och vänligt. Då går det ”Då kan det hända att jag stäl- Kommunaltrafiken är ju ett av samhällets kalla kårar nedför min rygg. Mig kan de kollektiva underverk; tillsammans har vi ler mig frågan; är folk i allmän- jobbat för och betalat för att vi alla ska inte lura! het riktigt elaka? Kanhända är kunna åka med. Starka och svaga, rika och Vid enstaka tillfällen kan det hända att fattiga, alla drar vi nytta av vårt gemendet att lura sig själv att intala jag undrar om jag är elakare än folk i samma färdmedel. I en tecknad version allmänhet. Jag lugnar mig med, som så sig någonting annat.” hade vi glatt sjungit tillsammans hela ofta annars, min vän Facebook. Facebook vägen fram. visar sig vara proppfull med grupper som uttrycker sitt innerliga hat mot allehanda trafikstoppare och övriga medmänniskor. I Istället sitter alla där och surar över att alla andra är där. Stirrar jämförelse med vissa grupper verkar jag till och med som en undvikande ut i fjärran, ler trevligt mot de vi råkar stöta till, och älskvärd och kärleksfull individ. Då kan det hända att jag ställer tänker våra elaka tankar.”

5

Klimathotet är inte en myt, det är en möjlighet!

Svar på ”Klimathotet är en myt” Osqledaren nummer 5 2009/2010

”

”

Det behövs innovationer och teknisk omställning världen över.

Klimathotet har visat riktningen inom teknik-, ekonomi-, och samhällsutvecklingen”

Klimatfrågan har även visat sig vara en rättvisefråga för politiker, en fråga om fattiga och rika, tillgång till rent vatten och mat.”

förra numret av Osqledaren publicerades debattuppslaget ”Klimathotet är en myt”. Vi fann artikeln milt sagt provocerande då den konsekvent innehöll uppenbara fel.

På Osqledarens hemsida välkomnas läsare att skriva ett svar som motbevisar artikelns innehåll. Vi anser att det inte behövs.

Klimathotets existens är inte en åsikt, det är en vetenskaplig fråga som bäst besvaras och granskas av forskning och där finns idag tillräckligt med bevis. Vi vill istället peka på de möjligheter som klimathotet lett till.

Med klimathotet har forskare även illustrerat den komplexitet och det systemtänkande som miljöforskning kan innebära. Ju mer man gräver i klimatfrågan, desto fler aspekter kommer fram. Det är inte bara vårt fossila beroende som är ohållbart utan vi behöver ändra riktning inom flera miljöområden. Utnyttjande av sällsynta jordartsmetaller och spridning av konstgjorda kemikalier är några exempel.

I

År 2050 är ett årtal som används i ett flertal scenario-analyser inom klimatforskningen.

Det är även det år som det är dags för många av dagens KTH-studenter att få första barnbarnet eller att gå i pension.

Kanske ifrån ett företag som verkat inom klimatbranschen i 40 år. Vi är troligtvis 9 miljarder människor på jorden, samtidigt är oljeskafferiet sinande. Om vi lyckats halvera klimatutsläppen med 50 % sen år 1990 så är det 50 % sannolikhet att temperaturen inte har stigit med två grader. Hur två grader påverkar klimatet är svårt att säga, men vi har gått ut ur och in i istider med en variation på tre till fyra grader.

6

Klimathotet är en komplex fråga, men kopplar man den med traditionell riskhantering så är svaret tydligt. Riskerna är tillräckligt stora och sannolika för att människan bör bryta sitt fossila energiberoende.

Klimatfrågan har även visat sig vara en rättvisefråga för politiker, en fråga om fattiga och rika, tillgång till rent vatten och mat. Det syntes framförallt på mötet i Köpenhamn.

Som teknikstudenter och civilingenjörer ser vi detta som en utmaning men framför allt en möjlighet att arbeta med nya produkter, infrastrukturslösningar och innovationer.

På så sätt kan vi få samhället att gå mot ett fossilt oberoende samt mot ett helhetstänk inom produkt- och samhällsutvecklingen.

Det är en resa fylld av möjligheter som KTH-utbildningen på många sätt kan förbereda oss för.

Klimathotet är inte en myt, det har blivit och är en möjlighet. Ett flertal länder arbetar idag med att anpassa sig inför klimatförändringar. Den samhällsekonomiska storleken på utmaningen jämförs ibland med den som mänskligheten ställdes inför i samband med världskrigen.

Låt oss därför se klimathotet som en möjlighet till att också skapa nya företag och häftig teknik. Om vi de senaste 50 åren har sett en stor teknisk utveckling, kommer de nästa 50 åren troligtvis innehålla en ekonomisk reformering. Ett ekonomiskt system som är anpassat efter utsläpp, naturresurser och mänskliga rättigheter diskuteras inte längre bara i forskningsvärlden, utan även bland politiker och näringsliv. Att Buthan valt att mäta GNH (Gross National Hapiness), istället för BNP, är ett exempel på en vilja att ändra riktning.

Därför faller det också naturligt att nya sektorer och jobb skapas, samtidigt som gamla branscher dör ut. Det behövs innovationer och teknisk omställning världen över. Klimathotet har visat riktningen inom teknik-, ekonomi- och samhällsutvecklingen.

Christine Ambell, tidigare ordförande för SEEK, THS Maria Embertsen, ordförande för SEEK

Sara Gustavsson,

tidigare chefredaktör Osqledaren

Mikael Salo,

chefredaktör Miljöaktuellt, tidigare chefredaktör Osqledaren

SEEK, Sustainable Engineering Everywhere, a KTH student organisation, är en kårförening på KTH som ordnar möten, föreläsningar och driver projekt för att lyfta fram hållbar utveckling. www.seek.ths.kth.se

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

Debatt VETENSKAP OCH KORV

”

KTH bryr sig inte. Att helt öppet käka en prickig korvmacka på en tenta leder inte till några disciplinära åtgärder.”

”

N

är jag började på KTH 1999 brukade vi köpa falukorv till lunch på T-Snabben. Om det var tidigt i månaden lyxade vi och käkade salamipasta på Q. Med matkuponger såklart, i bästa Sovjetanda.

Sen drog vi vidare till labbar och föreläsningar och mera korvstoppning.

Livet var ganska enkelt och tillrättalagt.

Vi behövde aldrig stå till svars för nånting, mer än inför CSN. Vi följde bara med strömmen.

Ingen av oss läste innehållsförteckningen på falukorven och brydde oss om att det stod gris- och nötkött. Ingen av oss åkte till de fabriker där 99% av svenska grisar står instängda i mörker på betonggolv hela livet.

Ingen av oss gjorde studiebesök på Scans slakterier där grisar skållats levande. Inte för att vi skulle blivit insläppta, men ändå.

Det enda som gjorde oss upprörda i sammanhanget var när matkupongerna blev dyrare ibland.

KTH må vara ett universitet i forskningens framkant, men i andra sammanhang går utvecklingen långsammare. Efter grundandet 1827 tog det nästan hundra år innan den första ordinarie kvinnliga studenten antogs. Idag har man följt lagkraven och klämt ur sig en jämställdhetsplan och en etisk policy som betonar alla människors lika värde och det är ju fint. Men det vore fel att kalla skolan en föregångare.

Den som sett en gris i dödsskräck innan den sänks ner och kvävs i koldioxid vet att det inte är ett frivilligt beslut att vara där.”

Den etiska policyn säger faktiskt inte ett ord om de som inte är människor. Det är ett tydligt ställningstagande från KTH: man har inga åsikter om att tuppkycklingar mals ner levande för att de inte kläcker några ägg, att lamm nuförtiden kan hållas instängda i stora inomhushallar hela livet, eller att smågrisar kastreras utan bedövning för att köttet inte ska lukta illa.

KTH bryr sig inte. Att helt öppet käka en prickig korv-macka på en tenta leder inte till några disciplinära åtgärder.

För er som missat det, är det inte bara hundar och katter som som har medfödda behov och instinkter. Grisar till exempel är nyfikna djur som vill böka och bygga bon, något som är svårt när man står instängd hela livet sida vid sida med tusentals andra stressade grisar. Den som sett en gris i dödsskräck innan den sänks ner och kvävs i koldioxid vet att det inte är ett frivilligt beslut att vara där.

I takt med ökande levnadsstandard och förståelse för vår omvärld kan vi idag ställa oss frågan: vad ger oss rätt att föda upp och döda alla de här djuren? Vi ser på stress och beteendestörningar att de inte mår bra och inte vill vara där. Ändå låter vi det ske.

Den kunskap som förmedlas på ett tekniskt universitet som KTH är inte frikopplad från det samhälle den skall komma till gagn. Nu har vi lagt ett oräkneligt antal timmar på att effektivisera och industrialisera djurhållningen till

en punkt där varmkorv är billigare än paprika. Priset betalas istället av framavlade och snabbväxande djur. Åttio miljoner kycklingar slaktas varje år i Sverige, drygt en månad gamla. Var femte har hunnit få benfel, en miljon kasseras för att de är för sjuka eller skadade.

Kanske skulle utmaningen istället vara att ta fram in vitro-kött, laboratorieodlade muskelceller som kan fås att växa till en riktigt god biff där inget djur behövt lida och dödas? Eller bättre simulerade modeller för toxicitetstestning, så att vi slipper hälla schampoo i ögonen på kaniner och mäta hur dåligt de mår av behandlingen?

För att en sådan utveckling ska vara möjlig, behöver vi en saklig och rationell diskussion om hur vår syn på djur egentligen ser ut.

Vi har förstått att hundar och katter mår bäst om de får utlopp för sina naturliga beteenden, och får leva hela livet ut. Nu är det dags att skippa dubbelmoralen och erkänna att alla andra djur har samma behov. Vänta inte hundra år till.

Håkan Eriksson,

civilingenjör med examen från KTH, yrkesverksam systemarkitekt och medlem i Djurättsalliansen

Djurrättsalliansen släppte hösten 2009 rapporten www.ettlivsomgris.se, efter att under två års tid ha smygfilmat svenska grisfarmar.

Mer än nio av tio besökta farmer polisanmäldes för djurskyddsbrott, och ordföranden i Swedish Meat avgick efter att grisar sågs äta på döda grisar på hans egen gård.

7

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

TEXT: ERIK WETTER

erik.wetter@osqledaren.se

FOTO: MARINA RANTANEN

marina.rantanen@osqledaren.se

Mediaslav bland pseudonyheter Kriget i Afghanistan, de protesterande munkarna i Burma och hotet på KTH - gårdagens nyheter som ingen bryr sig om.

Media styr våra liv, bestämmer vårt fokus och kan sätta skräck i oss. Vad händer med oss och vårt samhälle när tidigare seriös mediarapportering blir kändisskvaller?

V

isst var det läskigt under söndagen när Aftonbladet gick ut med stora, svarta rubriker som förklarade hotet om en förestående massaker på KTH. Som om inte databasteknikens + B -träd spökade tillräckligt mycket redan kvällen före tentaveckans start.

vedertagna tonen i vårt medieklimat?1 Våra största dagstidningar, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, har tydligt gått från att producera högkvalitativ journalistik till att allt mer leverera ”nyheter” åt det enbart spektakulära och känsloparasiterande hållet.

En utveckling man faktiskt öppenhjärtligt hejat på (om än inte i dessa ordalag).2 Att Men ärligt talat, hur mycket substans låg producera högkvalitativt material är ju det egentligen bakom ”hotet mot KTH”? att ställa krav på läsarna, ingenting någon Var det verkligen en sund reaktion av nyhetskanal idag vill bli anklagad för – detta Aftonbladet att slå på stora trumman med är snarare att betrakta som översitteri (eller dessa panikbildande rubriker (som snabbt än värre, elitism). Istället har man samlat sitt efterapades av alla innehåll kring den bredaste stora nyhetskanaler)? ”Våra största dagstidning- gemensamma nämnaren ”Hotet” var ju i själva och polerat bort alla vassa verket inget annat än ar, Svenska Dagbladet och kanter. Ut med kultursidor ett förvisso smaklöst, Dagens Nyheter, har tydoch utrikesnyheter – in men likväl förmodat med mode och lättsamma s l e n t r i a n m ä s s i g t ligt gått från att producera lokala mord som tillfällig nedplitat inlägg på ett makaber underhållning till slumpmässigt internet- högkvalitativ journalistik frukostkaffet. forum. Att dessa är en guldgruva - om man är till att allt mer leverera På ett internationellt plan på jakt efter tvivelaktigt ”nyheter” åt det enbart saknas det lyckligtvis inte innehåll i form av medier som har en något smaklösa skämt, galna spektakulära och känslohögre svansföring. Vi k o n s p i ra t i o n s t e o r i e r förfäras ofta av amerikansk eller allmänt tröttsamt parasiterande hållet.”

TV:s smaklöshet, men vi tyckande - vet vi alla. Så missar att svenska medier även om man givetvis inte ska bortse från bara importerar det lägsta, det löjligaste och det obehagliga i situationen som infann sig det mest smaklösa från den amerikanska under söndagskvällen eller förbise förloppet kontinenten. Faktum är att USA producerar kring andra tragiska dödsskjutningar, så mest och bäst högkvalitativa dokumentärer illustrerade denna episod i första hand hur och intervjuprogram - problemet ligger i återigen media blåst upp en icke-händelse att ingen svensk TV-kanal någonsin har haft för att kunna skapa största möjliga tillstånd 1 Göran Skytte har vid ett flertal tillfällen illustrativt av förvirring och kaos i samhället. påpekat det allt mer grövre medieklimatet. Se gärna

8

Har media blivit sämre de senaste åren? Har kvällstidningarnas narrativ - som har väldigt lite att göra med nyanserad rapportering av händelser i världen (vår huvudsakliga orsak att följa nyhetsflödet) - blivit den

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/domedagenuteblir-den-har-gangen-ocksa_1869183.svd, http://www. svd.se/opinion/ledarsidan/ropen-skalla-kattmat-at-alla_926507.svd samt http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/skytte-nyheter-i-tv-som-en-ond-drom_625447.svd.

2 Se gärna den ironiska kommentaren http://www. magasinetneo.se/tidigare-nummer/nr-6-2006/aft.pdf

för avsikt att importera just denna del. Vi saknar också en svensk motsvarighet till The Economist, New York Times, The Wall Street Journal, Times, Newsweek - listan kan göras lång. Visst, det kan hävdas att underlaget för att producera motsvarigheten till dessa titaner är för liten i ett land av 9 miljoner invånare. Men är någonting mer än allmänna ramaskrin och larmrapporter som media idag reducerats till så mycket att begära?

En anledning till denna tråkiga utveckling har dels att göra med medias kristillstånd de senaste tiotal åren. Den digitala revolutionen i samband med framväxten av gratistidningarna tog helt enkelt gammelmedia på sängen. Redaktionerna var tvungna att ställa sig själva frågan, bland fallande upplagor och röda siffror i resultaträkningen, om det klassiska tidningspappersformatet överhuvudtaget hade någon framtid. Att man tolkade gratistidningarnas framgång som ett krav från allmänheten att man själva var tvungen att närma sig deras format (inte att gratistidningar fungerade som ett komplement, snarare att betrakta som tillfälligt tidsfördriv i kollektivtrafiken) var ren idioti. Vägen man gick är smärtsam att se tillbaka på. Man övergav det klassiska helformatet för tabloidformatet. Artiklarna blev både färre och kortare med ett allt mer snuttifierat innehåll. Fler krönikor med dussinämnen. Större bilder. Mer reklam. Mer emotionella rubriker.

Personligen har jag inget emot att följa nyhetsflödet i de internationella kanaler som vågade stå kvar eller till och med att gå åt att andra hållet. Nyhetskanaler som fortfarande kräver tid och en förmåga till eftertanke hos läsaren. Förvisso missar jag när jag läser The Economist den ack så nödvändiga informationen om att ”22-åring misshandlade 47-åring” och andra pseduonyheter som förekommer i Svensk media, men det får jag ta. Dock måste det anses som ett fattigdomsbevis att svensk media överhuvudtaget saknar en motsvarighet. Tar man dessutom i beaktning att medieklimatet i hög grad påverkar samhällsklimatet och hur vi uppfattar världen kan man konstatera att medias kvalitetsbrist också är ett samhällsproblem. Det är inte direkt konstigt att ett evinnerligt frossande i tragedier som medier idag sysselsätter sig med sätter sina samhälleliga spår. Forskningsprojekt efter forskningsprojekt påvisar att människors

uppfattningar om världens tillstånd skiljer sig diametralt från världens faktiska tillstånd.

Att över en halv miljard människor lyfts ur fattigdom bara de senaste två decennierna?

Att antal krig sedan kalla krigets slut minskat med hela 70 %?3 Ta en titt i DN och det är snarare den motsatta bilden som förmedlas. Är inte detta ett allvarligt problem att vi dagligen blir så felinformerade?

Vissa forskare vill faktiskt gå så långt att anklaga medieexplosionen, som i sin första skepnad tog fart i slutet av 60-talet, för att ligga bakom den culture of fear eller trygghetsnarkomani som vissa menar är vår tids verkliga sjukdom.4 Må det sen vara oro för miljö, krig, brottslighet, ekonomin eller tillvaron i största allmänhet; att tillståndet i världen hur man än räknar aldrig har varit så bra någonsin går många förbi. Snarare är en vanligare uppfattning att världen för var dag går mot sin oåterkalleliga undergång.

Må det sen vara klimatkris, kärnvapenkrig eller bara tillvarons allmänna jävelskap som leder oss dit. När vi, utan att bära anlag av Pollyanna, fullt statistiskt tråkigt kan hävda att vi faktiskt lever i den bästa av världar, åtminstone i jämförelse med valfri given punkt i mänsklighetens historia.5 Hundratals lästa Aftonbladet sätter sina spår i hur man uppfattar tillvaron.

Vad är då lösningen på detta problem? I grund och botten handlar det om att vi själva måste ta ansvar för vilken världsbild vi inhämtar. Kanske bör vi ändra startsida från aftonbladet.se till någonting annat?

För till den som tvivlar uppmanar jag att testa själv, ta en ”vit nyhetsmånad” och se om du upplever att du faktiskt missar något. Jag skulle snarare tro att du vinner tid såväl om energi. Om denna medicin är något för extrem, gör istället så att du går in på en välsorterad Pressbyrån och köper International Herald Tribune (New York Times internationella utgåva) och en SvD. Läs båda och jämför. Eller, om du har lite mer tid, svenska Fokus och internationella The Economist. Skillnaden är skrattretande.

3 Se http://www.humansecurityreport.info/ för att skaka om din världsuppfattning 4 Se boken “Risk – The Science and Politics of Fear” av Dan Gardner 5 Se boken “The Improving state of the world” av Indur Goklany.

Examensring Svenskt Guldsmide & Design AB har tillverkat examensringar sedan 1800-talets slut. Än idag tillverkas ringar hantverksmässigt av erfarna guldsmeder.

Beställ ringen till din utbildning utanför kårexpeditionen, torsdagar 13.00 till 16.30 eller i vår butik: SANDBERG, Nybrogatan 9 Vardagar 11.00 till 18.00 Lördagar 11.00 till 16.00

Svenskt Guldsmide & Design AB www.examensring.com, Tel. 08-679 90 20

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

TEXT: KIM DAHLGREN-STRÅÅT

kim.dahlgren.straat@osqledaren.se

FOTO: PRESSBILD/BARBIE

Konsumtionssamhällets

och den utseendefixerade mentalitetens

fram- och baksida.

Barbie sadlar i 2000-talets andra decennium om till ingenjör, men ränderna går aldrig ur, åtminstone inte de rosa. Med rosa binärkod på tröjan ger sig Barbie in i IT-branchen efter en omröstning bland flertalet olika yrken. samtidigt har forskare hittat ett sätt att odla nya blodkärl. Kim Dahlgren-Strååt skriver om hur Barbie och bakterier ska rädda världen.

Dockan vars midjemått skulle kunna döda blir IT-ingenjör och bakterier ger naturliga förstärkningar för våra hårt påfrestade kärl och uttjänta vener.

Barbie, en av vår tids mest omtalade dockor, myntar nu det nya uttrycket ”geek-chic” i samband med en omröstning inför dockans 125:e yrke. Företaget Mattel som bistår världen med den omdiskuterade dockan, hade en omröstning mellan arkitekt, IT-ingenjör, miljövårdare, nyhetsankare och kirurg.

Vinnaren blev IT-ingenjören och uttrycket geek-chic myntas av dockans uppenbarelse i binärkod-mönstrad T-shirt med rosa accessoarer. Accessoarerna innefattar laptop, smartphone, blåtand och trendiga glasögon. Dockans utstyrsel har tagits fram i samarbete med Society of Women Engineers och National Academy of Engineering för att looken ska bli så genuin som möjligt. Dockan kommer dessutom förpackad med en kod som ger tillträde till ett spel på hemsidan barbie.com.

Syftet med dockan motiveras med att flickor ska inse att de kan även som ingenjörer utforska oändliga möjligheter, där endast deras fantasi sätter stopp, och att man direkt kan påverka och bidra till att förbättra samhället.

Att ingenjör har blivit ett nytt slags drömyrke till följd av nördtrenden som spreds som en löpeld över världen för några år sedan är det nog få som missat och på flera håll försöker man få tjejer att söka sig till ingenjörsyrket.

Womengineer.se är ett exempel. Initiativet till sajten, där tjejer kan få en insikt i hur det kan vara att vara ingenjör, togs av Emelie Andrén Meiton och Marie Lagström, som båda studerar Design och produktframtagning på KTH. Där finns bloggar,

10

länkar, tips och råd för de som funderar på framtiden eller redan kommit en bit på väg. En stark rekommendation för den som känner sig villrådig eller tappat inspirationen inför och hoppet om framtiden.

Så, kommer världens glamor-docka inspirera och leda unga flickor mot en teknisktorienterad framtid? Kanske, tiden får utvisa, men tidigare i åldrarna kan man knappast börja påverka framtidens hjärnor.

Till något helt annat, och inte fullt så glamoröst, men ack så verkligt, till baksidan av vårat konsumtionssamhälle - hjärtoch kärlsjukdomar, den vanligaste dödsorsaken i Sverige och västvärlden i övrigt. Svenska forskare vid Chalmers och Göteborgs universitet har funnit bakterier som kan spinna nya blodkärl. I sockerlösning luras bakterierna till att spinna sina cellulosatrådar i spiralform, rör, och skapa blodkärl som är 1-4 mm i diameter. Cellulosatrådarna är mycket lika kollagen, det bindväv som finns i kroppen, och tas därför lättare emot av den.

Det är storleken som är den revolutionerande. Med dagens tekniker där man bl.a. använder teflon krånglar kärlen om de görs tunnare än 6mm, det kan leda till att blodet koagulerar.

Så den metoden kan endast användas till större ådror. En annan metod är att ta reservdelen från patienten själv, men det är inte alltid patienten har bra reserver att tillgå och operationer i höftleder etc. är något man helst vill undvika.

Bakterien som spås bli framtidens nya artificiella blodkärl heter Acetobacter xylinum och hoppas finnas på marknaden för bypassoperationer om 7 år.

Varje dag tänds nya hopp inför framtiden, samtidigt som skuggor av dåtidens konsumtion svärtar vår vardag. Det onda med det goda så att säga. Men med en sund och bred syn på världen och vardagen som den är, leder till ständiga kliv och strävan mot en bättre och ljusare framtid, där kanske din idé kommer ligga i täten en dag.

Bakterieproducerat blodkärl: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/goteborgbio/news/view/bacteriaproduce-tomorrows-artificial-blood-vessels-1969 Barbie som ingenjör: http://www.stephenhyun.com/wp-content/uploads/2010/02/barbiecomputerEngineer.jpg

FOKUS TEXT: MARINA RANTANEN

marina.rantanen@osqledaren.se

ILLUSTRATION: JOHANNES KOCH johannes.koch@osqledaren.se

THS uppstod för att hjälpa studenter komma till rätt med KTH:s orättvisor. Idag ligger istället orättvisa i kårens tvångsmedlemskap. Varför finns THS?

THS föds ur KTH:s orättvisor

För drygt hundra år sedan var studierna vid KTH nästan omöjliga att klara av och den enorma arbetsbördan ledde ofta till extremt kort nattsömn och stresskador som idag troligtvis skulle diagnostiseras som utbrändhet. Lärare var överdrivet stränga och kritiserade konstant studenternas prestationer - även de som genererade höga betyg.

Dessutom hade KTH ett pliktsystem som sa att all undervisning var obligatorisk och den som kom för sent fick betala dyra böter - varje missad lektion kostade studenten en krona, alltså motsvarande den dåvarande kostnaden för en flaska punsch (något som idag kostar ca 200 kronor på systembolaget). Utebliven sömn leder i regel till försening och så även förr, men då också till höga bötessummor. Orättvist, tyckte det tidiga 1900-talets teknologer som bestämde sig för att kräva ett avskaffande av systemet. De organiserade sig för att bilda en enad front mot KTH:s ledning. Ur detta föddes Tekniska Högskolans Studentkår år 1902.

Kårobligatorium införs

När man lyckats avskaffa pliktsystemet efter några års arbete föll fokus på annat och arbetet började kretsa kring att avskaffa betyget i ”Ordning och uppförande”, tigga diverse studentrabatter och att få egna lokaler - ett arbete som styrdes och genmfördes av medlemmar. Idag säger sig många på KTH inte ha en aning om vad THS egentligen gör och frågar man slumpmässig student får man ofta ”tentapubar” som svar. Ändå har THS haft omkring 17.000 medlemmar under läsåret 2009/2010. Hur är det möjligt? Att en organisations medlemmar inte kan redogöra för dess huvudverksamhet är ovanligt, särskilt om den är så stor som THS. Detta beror till stor del på att det sedan i maj 1910 - alltså exakt 100 år sedan - varit obligatoriskt att ansluta sig till THS om man ska studera vid KTH.

12

Utan säkra pengar

Kårobligatoriet har inneburit en säker inkomstkälla för THS, man har helt enkelt inte behövt fokusera på direkt medlemsnytta och marknadsföring i sitt arbete, som andra marknadseknomiska enheter har för att upprätthålla intresse och behålla medlemmar. År 1920 kostade det obligatoriska kårmedlemskapet 15 kronor (alltså 15 lektionsförseningar) och idag är motsvarande summa 350. Vad man får för pengarna är något som THS har insett att man måste lära sig att kommunicera nu när kårobligatoriet avskaffas den 1:a juli i år.

Under det gångna läsåret har en marknadsföringsgrupp - THS marknadsföring - inrättats i syfte att utarbeta marknadsföringsstrategier. Man har också konsulterat kommunikationsbyrån Lotsen för att reda ut situationen.

Under 1920-talets sista år bestämde man att vissa personer inte skulle behöva betala den annars obligatoriska avgiften - aktiva medlemmar, lärare, assistenter, färdiga ingenjörer och medlemmar i Teknologföreningen slapp, men fick ändå nyttja förmånerna. Det var alltså enbart den vanlige studenten som måste betala. Så illa är det inte idag, men för att försäkra sig om att kloka beslut tas i styrelsen, förväntas den enskilde medlemmen ta eget ansvar - det finns ingen för THS extern kontrollinstans, utan bara utav kårfullmäkte valda sakrevisorer. Vill man få reda på vad som sägs på styrelsens möten måste man besöka dem; protokollen återger inte detaljer. Kårstyrelsens möten är öppna för alla medlemmar, något som värnas då det anses vara en viktig förutsättning för att skapa trensparens inom THS. Om du undrar vad THS gör och vart dina pengar tar vägen - besök ett av kårstyrelsens sammanträden en tisdagkväll, där tas alla beslut. Dessa möten anslås på www. ths.kth.se samt i Nymble. Sedan kan du ta ställning till om THS har en poäng eller ej.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

Fakta

Tekniska Högskolans Studentkår, THS, bildas 1902 för att organisera KTHstudenterna i kampen att avskaffa det pliktsystem som tvingar teknologerna att betala böter vid lektionsförseningar.

Den 10:e maj1910 införs kårobligatoriet av kårstyrerelsen och från och med detta datum har man som KTH-student varit tvungen att ansluta sig till kåren.

1943 ger THS ut den egna tidningen Kårbladet för första gången. Tidningen byter namn till Osqledaren 1959.

Den 1:a juli 2010 avskaffas kårobligatoriet i enlighet med med beslut taget i Sveriges Riksdag den 10:e juni 2009.

?

Hur ska det gå för

THS

TEXT: SARA ERIKSSON

sara.eriksson@osqledaren.se

utan kårobligatoriet ILLUSTRATION: EBBA TORNÉRHIELM ebba.tornerhielm@osqledaren.se

Den 1:a juli avskaffas kårobligatoriet och THS riskerar att förlora medlemmar. Frågan är nu om THS kommer att överleva.

Hur kommer kåren att förändras när teknologerna vid KTH inte längre behöver vara med? Ingenting, säger en gammal ordförande när jag frågar honom.

Anledningen menar han är att studenter sannolikt fortfarande kommer att behöva vara medlemmar i en kår för att få stå i kö till en bostad hos SSSB. Stockholms Studenters Centralorganisation, SSCO, som är en sammanslutning av Stockholms kårer, har ännu inte bestämt exakt hur deras bostadsbolag SSSB praktiskt ska lösa det faktum att alla studenter inte kommer att vara kårmedlemmar från och med i höst. Men det är i princip beslutat att man även i framtiden måste vara kårmedlem för att få stå i kö till och bo i en studentlägenhet signerad SSSB. Hur många av KTH:s studenter som påverkas av detta - alltså bor eller vill bo i en SSSB:s drygt

8000 lägenheter - finns det inga uppgifter på. Men att hela 48 000 studenter idag står i kö visar att det förmodligen inte är en obetydlig andel som i höst väljer att betala medlemsavgiften just på grund av att få behålla möjligheten att få en studentbostad.

Förutom bostadsfrågan är rabatter och andra ekonomiska fördelar för medlemmar sannolikt något som THS kommer att satsa på för att locka fler betalande. Redan idag får ickemedlemmar gå på tentapubar om de betalar. I framtiden kan det handla om att få billigare mat och fika i THS restaurang och café, möjligheten att få gå på THS Näringslivs arrangemang, och kanske billigare kurslitteratur i Kårbokhandeln. Även om THS lyckas behålla en i sammanhanget stor andel av sina medlemmar - säg 25 procent - behöver de såklart få in pengar från annat håll också om de ska behålla samma verksamhet som idag. Från staten kommer de att få anslag

för utbildningsbevakning baserad på hur många studenter som går på KTH, inte på hur många som är medlemmar. Dessutom finns det i regeringens proposition för avskaffandet av kårobligatoriet meningar som kan tolkas som att högskolan ska sörja för att viss verksamhet som gagnar alla studenter finns kvar, som till exempel jämställdhetsarbete. THS ståndpunkt är att medlemspengarna enbart ska bekosta verksamhet som bara är till för just medlemmarna, inte alla studenter. De har tagit fram ett underlag för vad det skulle kosta för KTH att ha kvar den delen som alla studenter har nytta av, och det är inte otroligt att universitet går med på att bidra ekonomiskt för att säkra att inget viktigt behöver läggas ner.

Dessutom har kåren en buffert på ett antal miljoner vilket i praktiken betyder att förändringarna som ska locka medlemmarna att stanna inte måste ske exakt just precis nu, utan man har i värsta fall ett par år på sig att växa in i sin nya roll som kår med frivilligt anslutna medlemmar.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

13

FOKUS

TEXT: DAVID RINGQVIST

david.ringqvist@osqledaren.se

FOTO: AXEL HAMMARBÄCK

axel.hammarback@osqledaren.se

Kårobligatoriets avskaffande närmar sig och det verkar de flesta känna till vid det här laget, men vad tycker gemene student om THS? Osqledaren frågade några studenter på campus om deras relation till kåren och fick höra både åsikter och förslag.

ROBIN BRAMSÄTER, ASHKAN REZAGHOLI, PETTER TONNER, METALLTEKNIK FARKOST -08 CL -07 I och med MASTER De borde visa vilka fördelar medlemmar får och vad de andra går miste om. Jag tycker att alla borde betala. Om ickemedlemmar får använda Nymble och gå på tentapubar blir det ju vi andra som får betala för dem. Alla studenter är egentligen semiaktiva kårmedlemmar.

Jag är nöjd med kåren.

Jag dansar Salsa, går på aktiviteter och är med i den persiska föreningen.

De skulle kunna vara bättre med information till utländska studenter, t.ex. om hur man skaffar svenskt ID-kort. För att locka fler medlemmar skulle de kunna bjuda in svenska kändisar. Yngwie Malmsteen?

THS NIMA FARHADIAN, CL -07

Jag har stor nytta av sektionen men Nymble är det enda jag utnyttjar från kåren. De behöver bra marknadsföring. Att avbryta föreläsningar för att informera är bara irriterande. Infopubar vore schysst, med gratis öl!

14

TINA ANDRÉ, CL -07 Vi på Civilingenjör & Lärare hade problem förut när vi var tvungna att betala kåravgift till både SU och KTH. THS hjälpte oss då att komma fram till en kompromiss.

Så om man får problem så är det bra att ha kåren att vända sig till.

vad hur

borde THS göra?

LARS GRIBBE, MEDIA -09

Kåren ska vara som studenternas språkrör eller fackförbund. Jag har tyvärr inte satt mig in i hur beslutandeprocessen går till men styrelsen ska ju representera ett slags medelvärde av våra intressen. De borde använda internet för att fånga upp opinionen.

Det politiska beslutet att avskaffa kårobligatoriet kommer innebära att kåren får färre medlemmar. Då kommer studenternas politiska makt att minska. ska man betala?

kårobligatoriets avskaffande blir det ju som nationerna på Uppsala universitet.

De flesta nationer fixar fester och spelningar.

Om man är ointresserad av det kan man gå med i Skånelandens inaktiva nation som är gratis. Det verkar funka bra så det kommer att funka bra här med.

& varför

ska THS informera bättre?

JOAKIM KJELLBERG, EMMA BEDNARCIK, ELEKTRO -06 INDEK -09 Det är jätteviktigt med starkt engagemang från studenternas sida. Jag vill inte att en utomstående fackförening ska representera studenternas intressen. Studierna är gratis så det är klart att man kan undvara några hundralappar åt kåren.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

Jag har faktiskt ingen koll på THS. De borde informera mer. De arrangerar ju mässor.

Armada är jätteviktigt för oss studenter. Det är nog bra om man får välja om man ska vara med men det är synd om kåren förlorar politisk kraft.

JING YI, HÅLLBAR TEKNIK UTBYTESÅR

Många utbytesstudenter tycker att det är dumt att man måste betala kåravgiften eftersom de inte använder kåren.

Kåren anordnar många aktiviteter men de fokuserar på annat också, som att hjälpa utländska studenter att komma in i den svenska vardagen.

TEXT: MARINA RANTANEN

marina.rantanen@osqledaren.se

ILLUSTRATION: EBBA TORNÉRHIELM ebba.tornerhielm@osqledaren.se

”Knappt hälften

är postivatill THS” Det gångna läsåret lät THS göra en medlemsundersökning med hjälp av Novus. Resultatet visar att knappt hälften av KTH-studenterna är positivt inställda till THS, men att lojaliteten är mycket stark bland de engagerade. OL har tagit del av undersökningsresultaten och presenterar här en del av dem.

48%

svarade att deras samlade intryck av THS är bra eller mycket bra

44%

och ungefär lika många, svarade att de absolut eller med stor sannolikhet kommer att fortsätta vara medlem i THS även efter kårobligatoriets fall.

De flesta svarande anser att näringslivsevenemang och kontakter med framtida arbetsgivare är THS viktigaste versamhetsområde, tätt följt av utbildningsbevakning.

66%

har tagit del av och nyttjat arbetsmarknadsdagar, tentapubar och kårhuset Nymble.

Var fjärde student besöker Nymble minst en gång i veckan.

Den vanligaste informationskanalen och bästa sättatet att få reda på vad som händer på kåren är muntligen genom kompisar. Drygt en tredjedel använder Osqledaren i samma syfte. är nöjda med THS:s fester, men bara lite mer än en tredjedel är nöjd med utbildningsbevakningen.

60%

Undersökningen visar dessutom att kvinnor är positivt inställda till kåren i högre grad än män och att det är främst i årskurs 1 man hittar kårpositiva studenter. Lojaliteten sjunker i regel med årskurs och sämst är lojaliteten bland dem som läser fristående kurser.

20%

Det är förhålandevis många som skulle kunna tänka sig att kandidera till en förtroendepost och en femtedel skulle absolut eller gärna göra det.

24%

skulle inte rekommendera annan student att vara medlem i THS och nära hälften, eller hela 49%, känner inte ens till den verksamhet THS driver.

THS lät göra undersökningen för att ha en utgångpunkt för sitt nystartade marknadsföringsarbete som syftar till att locka medlemmar i framtiden. Detta började man arbeta med fokuserat först efter att beslutet om att avskaffa kårobligatoriet tagits. Nu har den nystartade gruppen THS marknadsföring mycket jobb framför sig.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

15

FOKUS

TEXT: INGRID KJELLSTRÖM

ingrid.kjellstrom@osqledaren.se

ILLUSTRATION: AXEL HAMMARBÄCK axel.hammarback@osqledaren.se

16

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

miljontals

THS satsar kronor i ombyggnationen av Nymble

Den som har besökt Nymble under vårterminen har nog också upptäckt att det rivs och byggs intensivt. Syftet uppges vara att göra Nymble mer attraktivt och tillgängligt för THS-medlemmen, men det är också dyrt. Väldigt dyrt. Vad är det som egentligen händer på Nymble och varför behöver ett nästan nytt kök byggas om?

Ingrid Kjellström har intervjuat THS:s vice ordförande om ombyggnationerna.

Till början av nästa läsår kommer ett ombyggt kårhus stå färdigt för att möta studenterna. “Som ett vardagsrum”, så har visionen av det renoverade Nymble beskrivits ett flertal gånger. Vad är det som behövs för att visionen ska uppnås?

Både plan ett och två ska rustas upp och genomgå förändringar. Köket på plan två har rivits ut och ska ersättas med ett mindre kök med tillhörande bistro. På samma plan ska även några förenings- och projektrum byggas. Kårbokhandeln ska flyttas in parallellt med bistron och KTH:s IT Support Center (f.d. Mimers Bar) ska flytta in på plan ett.

Det är inte första gången en ombyggnation av Nymble sker. Senast år 1999 skedde en omfattande renovering av huset, något som fick förödande konsekvenser för verksamheten. God och billig lunch, populära torsdagspubbar och en given samlingsplats för många teknologer, sägs ha hört kårhuset till för ett årtionde sen.

Trots flera försök till just ombyggnad, nya restaurangentreprenader och ett café har man aldrig lyckats bringa samma livlighet och sociala svärmning tillbaka till platsen.

Frågan är om ännu en ombyggnation är lösningen på problemet?

Den största fördelen med ombyggnaden av Nymble är, enligt vice ordförande Jana Emmerich, att huset kommer utnyttjas mer effektivt. På plan två kommer köket byggas om till ett mindre och THS själv

kommer driva restaurangen. Ett syfte med restaurangen är att få serveringstillstånd, vilket skulle underlätta Programgruppens arbete. När Kårbokhandeln flyttar in kommer de betala hyran direkt till THS istället för till Akademiska Hus. Förhoppningsvis kommer det även bli mer självklart för studenterna att köpa sitt skolmaterial i Kårbokhandeln, då den ägs av THS kommer det generera i vinst för både föreningen och medlemmarna.

Tidigare har flera rum varit oanvända stora delar av året, detta ska man komma till rätta med genom att göra utrymmet till kontor samt bokningsbara projekt- och föreningsrum. Alla eventuella överskott som tjänas kommer att stanna inom THS, målet är att göra huset självförsörjande.

Priset på kalaset på våning två: 18 miljoner kronor. Till nackdelarna hör förutom kostnaden att förändringarna kan komma uppröra de som påverkas och att byggljud kan störa pluggande studenter hela vårterminen ut.

På plan ett är det KTH:s IT Support Center som ska flytta in och KTH står för alla kostnader av ombyggnaden av dessa lokaler. Förutom själva IT-supporten kommer utrymme frigöras, i form av kontor och yta för studenterna att plugga och vistas på. Hyresintäkterna för THS kommer öka även med den förändringen.

Däremot förlorar en del föreningar sina lokaler, eller tvingas flytta inom huset (alla föreningar inom THS erbjöds dock ett alternativ) och Programgruppen och Armada, som vid sina stora arrangemang nyttjar hela huset, behöver tänka om vid planeringen av evenemang i framtiden, då en stor lokal nu försvinner för dem.

Till hösten väntas byggnationerna vara klara, och allt det ovan nämnda ha flyttat in. Därmed kan studenterna vänta sig tydliga medlemsförmåner i den nya restaurangen och i Kårbokhandeln. Ett permanent alkoholtillstånd ska vara inom räckhåll, vilket öppnar för möjligheten att genomföra flera engagemang i byggnaden.

Bland annat dagliga “After-Plugg” kan ligga på agendan. THS tror att huset kommer bli mer livfullt och attraktivt efter förändringen. Kommer också dagens studenter att vallfärda till Nymble som tidigare generationens teknologer säger sig ha gjort för tio år sedan? Time will tell.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

17

FOKUS

TEXT: HENNING ALESUND

henning.alesund@osqledaren.se

FOTO: ALEXANDER BUSNYUK alexander.busnyuk@osqledaren.se

Utpetad men han tvivlar på

grunderna

Arbetar man i THS:s ledningsgrupp innehar man ett förtroendeuppdrag, som man förlorar om styrelsen tappar förtroendet.

Henning Alesund träffade Viktor Tullgren, som entledigades efter bara två månader på sin post som kårordförande 08/09. Är det rimligt att låta en student offra ett år av sina studier för att hamna i styrelsens godtycke?

Hur är det med de personer som har ett nedsvärtat förflutet i kårens inre krets egentligen? Det finns många på THS som har fått svara inför kårstyrelsen genom åren och en av dessa är Viktor Tullgren, som jag träffade i Gamla Stan en måndag i mars tillsammans med min fotograf. Han berättade om vad som hände honom när han läsåret 08/09 skulle jobba på THS. 2008 fanns det bara en kandidat till ordförandeposten, men den personen var inte förordad av valberedningen med motiveringen att han saknade ledaregenskaper. Då blev Viktor övertygad om att kandidera och slutligen var de sammanlagt tre stycken kandidater.

-Jag blev vald till ordförande och de andra två drog in sin ansökan, men blev invalda i kårstyrelsen istället. Det här var lite underligt, tyckte jag då.

Viktor satt på sin post i cirka två månader innan han fick ett oroväckande brev och blev kallad till ett möte med två representanter från styrelsen. Styrelsen hade papper på att Viktor inte innehade deras förtroende längre. Viktor berättar att han själv hade problem med THS:s vice ordförande och enligt Viktor själv var hon rekryterad av den tidigare styrelsen, medan han valts på demokratisk väg.

-Styrelsen hade haft ett möte där de hade kommit fram till att jag inte hade något förtroende hos dem. Det handlade officiellt om personkemi och att jag saknade ledaregenskaper, Det kom som en blixt från klar himmel. Jag blev väldigt överraskad.

Viktor hade fått ett ultimatum - skriv en handlingsplan eller avgå från posten.

18

Viktor Tullgren var kårordförande i två månader läsåret 08/09

-Jag hade i och med detta inget förtroende för styrelsen längre. De borde ha kontaktat mig långt tidigare och förvarnat. Jag såg det nu som att jag hade två alternativ: avgå, eller få styrelsen avsatt. De gamla kårrävarna sa att jag hade 50-50 chans att lyckas, men det skulle hur som helst bli en smutsig fight. Det hela skulle isåfall bara vara för min egen del. Det skulle bli långt utdraget och vara kårens tid som gick förlorad. Så jag valde att avgå istället.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

Det gick samtidigt rykten om det egentliga skälet till Viktors entledigande från sin post och han har själv några teorier om orsaken till styrlesens missnöje. Bland annat är Viktor öppet homosexuell. Han säger att detta ibland ingjuter blandade känslor och kan här har varit en bidragande orsak.

Vidare berättar han att det kan ha med hans politiska uppfattning att göra - han är välkänt starkt vänstervriden. Vad som också är känt är att det i styrelsen vid denna tidpunkt satt två personer med motsatt politisk orientering. Dessutom finns en viss rivalitet mellan campus Valhallavägen och campus Kista. Viktor kommer från ortscampus och han säger att han känner att det fanns en viss skepsis mot detta. Dessa spekulationer tillbakavisas dock starkt av THS:s ledning.

-Att dessa rykten spridits tyder väl på att fler än jag tycker att den officiella förklaringen inte verkar helt rimlig. Men det är en mindre viktig sak.

-Problematiken i kårens arbete grundar sig i att det är glada amatörer utan erfarenhet med miljoner i omsättning som sitter ett år i taget. Alla tar det på olika stort allvar och det blir vad man gör det till.

Viktor säger att problem uppstår när man sitter så kort tid som ett år på poster i kåren. Folk vill göra saker som syns när man gör dem, men man kan inte i någon byråkrati göra bra saker som syns direkt.

Det kräver långsiktigt arbete.

-Kåren har gjort fel saker. Kåren har till exempel inte fattat att obligatoriet avskaffas. Man borde ha börjat arbeta för att förbereda sig för detta för fem år sedan. Ska man inte ha tvångsrekryterade medlemmar måste man arbeta långsiktigt och medlemmarna måste veta vad kåren gör.

Men så blir det när man bara sitter ett år i taget. Styrelsearbete kräver långsiktighet.

Förändringar sker sakta och de kräver kontinuerligt arbete.

Viktor har representerat kåren i Kista i fem år och han berättar att de förändringar han började försöka göra för fem år sedan har börjat slå igenom först nu. Skolan tycker dock att detta är snabba ryck. Skolan arbetar nämligen i mandatperioder om fem år och dessa fem år blir snabbt för de, men inte för studenterna.

För Viktor var tiden som kårordförande inte något större hit.

-Det var traumatiskt. Det känns orättvist.

Man har brunnit för det och lagt ner mycket tid eftersom man är arvoderad för det. Jag rekommenderar ingen att vara kårordförande, eller det är inte bara kårordförande jag inte rekommenderar, utan att överhuvudtaget vara heltidsarvoderad på kåren. Det är inte värt det.

TEXT: ANNA WAHLBERG

anna.wahlberg@osqledaren.se

ILLUSTRATION: AXEL HAMMARBÄCK axel.hammarback@osqledaren.se

Vad går

?

medlemsavgiften Vad betalar THS-medlemmen egentligen för? Denna fråga ställs ständigt, men ett svar finns sällan. Osqledaren har undersökt hur budgeten fördelas och vad dina 350 kronor går till.

till

Så här fördelas medlemsavgiften (baserat på 350 kronor)

THS Centralt Fullmäktige Styrelsen Nymble Restaurangen Osqvik

Information Programgruppen* Radionämnden* Filmnämnden* Platoon* ISS* Armada* THS Radio* Osqledaren* Studentmedverkan Studiesocialt Presidiet Näringslivsgruppen*

57 kr 3 kr 3 kr 66 kr 67 kr 4 kr 4 kr 27 kr 4 kr <1 kr 2 kr 12 kr 45 kr 3 kr 17 kr 9 kr 11 kr 11 kr 6 kr

*Finansieras av externa resurser och belastar ej THS:s medlemmar

Trehundrafemtio kronor, så mycket kostar det att vara medlem i THS, Tekniska Högskolans Studentkår. Pengarna ska betalas in under höstterminen och är en ganska liten summa pengar.

Det är ungefär lite mindre än vad man får betala för en begagnad mattebok. Skillnaden är att en mattebok kan man ha hela livet, men kåravgiften räcker bara i ett år. Vad är det egentligen vi betalar för? Vart tar pengarna vägen?

Varje år betalar tiotusentals studenter in medlemsavgiften till THS. Hittills har det var obligatoriskt att betala avgiften bland annat för att vara behörig att skriva tentor. Nu när det är på tapeten med förändringar angående detta, är det nästan ännu viktigare för medlemmarna att veta vart pengarna tar vägen. Som vilken förening som helst så har studentkårer intäkter och utgifter. Intäkterna är till exempel medlemsavgifterna, statliga bidrag och bidrag från KTH. Utgifterna är bland annat driftskostnader för fastigheter, personal och arrangemangskostnander (läs: tentapub). Vissa delar av verksamheten drar in mycket externa pengar, som Armada till exempel. Andra delar får in lite mindre externa pengar, som Osqledaren och ISS, men innebär fortfarande inte några direkta kostnader för den enskilda medlemmen.

Osqledaren finansieras genom annonser och ska gå med nollresultat, medan Armada genrerar flera miljoner och i regel drar in dubbelt så mycket pengar som de gör av med. Däremot kommer pengarna till styrelsen, presidiet (ordförande och viceordförande) och Osqvik ganska direkt från

medlemsavgifterna.

Alltså de verksamhetsdelar av THS som inte drar in egna pengar. Genom att göra en procentuell fördelning över kostnaderna THS har verksamhetsvis, och att främst titta på de verksamheter som inte drar in egna pengar, får man en mycket förenklad bild över hur medlemsavgiften fördelas.

Denna schematiska uppdelning visar att sammanlagt nästan 40 % av medlemsavgiften går till kostnader för kårhuset samt restaurang. Detta är utan tvekan THS största utgift. Runt 3 % av de 350 kr som den enskilda medlemmen betalar in går till presidiet, alltså kårordförande och vice ordförande. Ungefär lika mycket går till studiesocial verksamhet. Cirka 1 % går till Osqvik respektive informationsspridning av THS. THS har tidigare år gett ut Osquariana, ett häfte med information om kåren och de olika kårföreningarna. Mindre än 1 % går till kårstyrelsen respektive kårfullmäktige. Kårstyrelsen ansvarar för THS långsiktiga arbete och kårfullmäktige består av representanter från varje sektion. Det är även kårfullmäktige som är THS högsta beslutande organ och som bland annat väljer kårordförande och vice ordförande. De resterande 50 % av THS utgifterna går till de verksamheter som får in egna pengar. Eftersom att dess verksamheter får in mer pengar än de gör av med, kommer utgifterna inte från den enskilda studentens medlemsavgift.

19

Precis som den genomsnittliga studenten lägger alltså THS mestadels av sin inkomst/medlemsavgifter på boendekostnader.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

FOKUS

TEXT & ILLUSTRATION: HANNA PETTERSSON hanna.pettersson@osqledaren.se

a r fi s s o t Låen hundraårings fall.

Med dunder och brak och stort kalas borde en hundraårsdag firas. Ballonger, konfetti och tårtor i långa rader borde vara givet, där också presenter upp över öronen och stämning på topp är en självklarhet. Dagen efter ska glasen vara tomma, huvuden tunga, och minnen många. En hundraårsdag värd att fira och minnas.

Kårobligatoriet fyller i år hundra år, nästan samma dag som det faller. Ett spektakulärt sammanträffande där en åldring av rang får möta verkligheten för första gången. I 100 år har Sveriges studentkårer suttit säkert på sin tron där medlemmarnas röster och mening har varit mindre viktig. I höst skrivs detta in i historieböckerna, och kanske kommer vi en gång att skratta åt den tid då medlemmarna inte själva fick välja sitt medlemskap och den tid då studentkårerna inte behövde lyssna på sina medlemmar för sin överlevnad.

I mina ögon borde detta vara en självklarhet, självklart ska man få välja. I mina ögon borde detta också vara något att fira. Fira att vi får välja, att vi får bestämma själva och att det nu blir tydligt, svart på vitt, vad medlemmarna tycker. Detta sätter press på kårerna och sektionerna, de måste nu börja prestera och framförallt börja kommunicera till medlemmarna vad de faktiskt gör.

Kårerna måste vända sin verksamhet mot vad vi medlemmar vill ha och vad vi värderar samt visa prov på att de klarar av det.

Om de misslyckas kommer antalet studenter som varje år går till kårexpeditionen för att betala kåravgift att minska. Frågan är bara om studentkårerna kommer klara av denna drastiska förändring, kommer de att lyssna, kommer de att vara öppna, kommer de att förändra sin verksamhet, kommer de skapa ökad medlemsnytta. Går det helt enkelt att lära hundraåriga hundar att sitta?

Att få medlemmarnas stöd i svart och vitt, vinna eller förlora är en enorm chans för studentkårerna. Chans till förändring och nytänkande. Chans att för första gången på 100 år vara tvingade att göra något som vi studenter värderar. Chans att förändra sig till dagens krav och behov, chans att skapa lukrativa tjänster och få engagerade som anstränger sig. Få medlemmar som vill vara med för att de känner sig som en del av verksamheten och att de aktivt har valt att vara med för att stödja ett bra arbete. Detta om något borde väl vara något att fira.

Jag tycker att man ska ge kårerna en chans, en chans för anpassning och förändring. Alla skeptiker till kårens arbete borde ge dem lite tid att visa vad det går för. Bollen är satt i rullning och förändring är utlovad nu kan bara alla vi som är kritiker invänta resultat och se vad det gör av denna chans till nytänkande. Jag tycker också att Sveriges studentkårer ska se detta som just det, en chans.

Däremot kan jag känna att om de inte tar denna möjlighet och inte gör något av den finns det heller ingen anledning för oss kritiska medlemmar att fortsätta vara just det, medlemmar. Vore det inte trevligt om THS bjöd in till en stor fest för förändring och nytänkande och där tårtor i långa rader inte längre bara var en metafor och där stämmning på topp skulle ses som en självklarhet.

TYCKER DU OCKSÅ OM ATT KOMMENTERA DIN OMVÄRLD? KOMMENTERA OCH DISKUTERA PÅ WWW.OSQLEDAREN.SE

20

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

TEXT: KATJA RANTALA

katja.rantala@osqledaren.se

FOTO: MARINA RANTANEN marina.rantanen@osqledaren.se

Till Nymbles försvar

Kårhuset Nymble har inte längre lika många besökare som det en gång hade. Förr var det självklart för studenter att plugga, festa och umgås i Nymble, men inte nu längre.

Det finns också de som älskar och vill ha det kvar. Katja Rantala försvarar Nymble.

Någon sa party, en annan sa matlåda och en nämnde mikrovågsugn. Det är kanske vad studenter först tänker på då Nymble kommer på tal. Är det vad Nymble betyder för studenterna? Fyller huset bara funktionen att man ska kunna värma sin matlåda på lunchen eller att man ska ha någonstans att plugga?

Behövs huset egentligen över huvud taget?

Det första man som student möts av då man promenerar upp för Drottning Kristinas väg är det ljusa funkishuset kallat Nymble. Huset invigdes år 1930 och är Tekniska högskolans studentkårs högkvarter. Det är där kårens olika organisationer har lokaler och kårex befinner sig. Kanske är det i det huset som studentkårens existens gör sig mest påtaglig. Eller gör den det? När några studenter tillfrågades vad det första är de tänker på då Nymble nämns sa ingen kåren. Ord som dock slängdes fram var mat, mikro och fest. Och det är väl det som Nymble främst används som, ett hus där man som student kan vara.

Något som det finns gott om i Nymble är bord och stolar, som man både kan sitta och äta och plugga vid. Fast vid lunch och

tentatid kan antalet lediga sittplatser bli ytterst få. Kanske är det närvaron av alla andra pluggande studenter som gör Nymble till ett bra hus att sitta och studera i. Kanske är det därför så många tar sig dit även på helger för att plugga. Fast det kan lika gärna bero på att det inte finns plats att plugga i grupp i den lilla studentettan. Vad det är som gör att studenter går och värmer matlådan i Nymble kan kanske vara svårare att förstå.

Till lunch sträcker sig kön genom hela huset och de fem mikrovågsugnar, utav ett dussin, som faktiskt fungerar luktar bränt.

Dock får man som student i alla fall en chans att träffa vänner som annars lätt blir helt försummade. Vad anledningen nu kan vara, fortsätter Nymbles bord och stolar fyllas av studenter.

De som inte sätter sin fot i Nymble på vardagarna, gör möjligtvis det under mer festliga tillfällen. De gånger Nymble fylls till bristningsgränsen är under tentapubarna. Då släpps alla som vill dit inte ens in. Till dem som kommer in säljs alkohol billigt och det finns möjlighet att festa fram till klockan 3.

Dessa nämnda anledningar att ta sig till Nymble gör huset till en plats för studenterna. Det är möjligheter. Där kan studenterna plugga dygnet runt, för att nästa tenta ska klaras. Där kan de roa sig med ett gammalt biljardbord, på vilket bollens riktning bestäms av bucklorna i bordet. Där kan de värma maten i sönderkörda mikrovågsugnar i tio minuter och sedan ändå sitta där med mat som fortfarande är kall i mitten. Och där kan de festa billigast i stan på tentapubarna. Det låter kanske inte mycket för världen, men Nymble är nog ändå någon slags institution för studenterna på KTH. Det finns där för den som behöver det, helt enkelt.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

21

FOKUS

TEXT & FOTO: EVA OLSSON eva.olsson@osqledaren.se

Var är

festen?! Inte på Nymble i alla fall

Nymble är en viktig ingrediens i studiesociala sammanhang och borde vara självklar för fest, men ett permanent alkoholtillstånd saknas. Eva Olsson har undersökt om festen någonsin ska återvända till Nymble.

Jag började på KTH 2008 och missade den gyllene åldern då alkoholen flödade och festerna var många (eller i alla fall existerade) på Nymble. Jag har hört rykten om oktoberfester, mellantentapubar, enorma nolleskutt och en tid då det fanns ett permanent alkoholtillstånd. Eller det kanske bara var just rykten?

Vad var det som hände?

Jo, en del av er har kanske hört historien, andra inte.

Därför håller jag mig kort men ger er i alla fall en uppfräschning. Fram till december 2007 innehades alkoholtillståndet av HÖRS (Högskolerestauranger AB) som då tog sitt pick och pack och flyttade ut. Innan dess fanns det ett permanent alkoholtillstånd och allt var frid och fröjd.

Sen mina vänner tog Fazer Amica över avtalet i mars 2008 och avtalet var att THS och Fazer Amica skulle dela på alkoholtillståndet. När vidare efterforskningar på detta avtal gjorts visade det sig att det inte var möjligt att dela alkoholtillstånd (ingen kunde kollat upp detta innan avtalet slöts?) och båda parter stod villrådiga.

Under tiden en lösning diskuterades eftersom THS inte kunde ta alkoholtillståndet själva började det gå sämre och sämre för Fazer Amica och de drog sig ur avtalet helt och hållet.

Där står vi idag alltså. Ingen lunch-restaurang och inget alkoholtillstånd. Följden av detta blir inga fester på Nymble. Men det finns ett ljus i mörkret, och det är de stackars tentapubarna, som engagerade och fantastiska studenter lyckats fixa tillfälligt alkoholtillstånd till varje gång. Ni ror alltid ihop en riktigt sjysst fest trots dåliga förutsättningar. Ni äger och är fantastiska på alla sätt!

Misströsta icke! Arbete pågår och det händer faktiskt saker på Nymble. Inga löften har getts än, men ett nytt kök är på gång i Nymble, som ska drivas i egen regi. Ett provisoriskt kök har inretts i dagsläget och en tillståndsansökan har gjorts på detta i väntan på att det permanenta ska bli klart, så nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, dvs att ansökan godkänns och festen kan börja. THS har även jobbat med att ta fram en massa dokumentation och intyg som måste lämnas samt tagit fram svar på frågor om verksamheten som ska hållas i kårhuset.

22

Även polis, brandmyndighet och liknande instanser, som är tvungna att vara inblandade när alkoholtillstånd

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

ska sökas, har THS fört dialog med. Dessa instanser har redan gjort nödvändiga besök och enligt THS sköttes det i god ordning. De jobbar även för att få fram ett beslut så fort som möjligt (om två år är snabbt får var och en att bestämma). På THS verkar det dock som att det endast är den på senaste tiden som man jobbat mer med denna fråga.

Som många studenter kanske märkt, särskilt de som gått på KTH innan det permanenta alkoholtillståndet drogs in, har det varit en del problem med verksamheten sen dess. Om man inte har ett permanent alkoholtillstånd måste man söka ett enskilt till varje evenemang, vilket är tidskrävande för de inblandade och kostar onödigt mycket pengar för arrangörerna. Således har fester och andra evenemang på kåren blivit färre. De som vill hålla fest på Nymble som privata arrangörer har själva haft ansvar för att söka tillstånd vilket gör att THS inte har lika bra koll på vad som sker vilket försvårar för alla inblandade.

När (eller om) vi får ett permanent alkohol-tillstånd kommer festerna förhoppningsvis börja komma tillbaka till Nymble och kåren blir mer levande även på nattetid.

Det kommer underlätta för alla som vill ordna fester och alla studenter tjänar på det. THS och alla andra instanser som jobbar på detta ska ha en stor eloge för att ni faktiskt försöker göra något åt detta ganska allvarliga problem.

För det är allvarligt, ett kårhus där man inte kan ordna fester känns knappast som ett levande kårhus. Vilket är fel, väldigt fel faktiskt. Frågan jag ställer mig nu när THS arbetar mot klockan i och med att kårobligatoriet avskaffas är; kommer THS att hinna i tid?

Varför ska jag som student betala pengar till en kår och ett kårhus där jag inte kan umgås med vänner utanför skoltid och göra annat än att plugga? Varför ska jag vilja betala om jag inte ens kan vara säker på att jag får gå och festa bort tentaångesten fyra gånger per år? Ni har fortfarande saker att jobba på THS, jag som student vill ha resultat snart och veta vad som händer och exakt vad som kommer hända i framtiden (läs: i höst) i frågan angående det permanenta alkoholtillståndet.

Jag vill som student på KTH själv få uppleva de beryktade festerna och det levande kårhus jag än idag efter snart två år på KTH fortfarande bara hört det viskas om. Snälla THS kan ni ordna detta?

Näringsliv/ Event

?

A D A M R A ) I U Ö R (D VDetADkanskeGkänns långt fram men den 16-17 november i TEXT: MARIA ÖUN FOTO: HERNAN GIL

LUDVIG WAERNER Gruppansvarig N/E

Har ansvar för Armadas kontakter med näringslivet och de olika event som äger rum under mässan.

år äger historiens 30:e Armada, THS arbetsmarknadsmässa, rum. En projektgrupp jobbar nu med att förbereda detta enorma evenemang. Du kanske har funderat på att vara med och arrangera Armada någon gång, men vad är det de egentligen MOA MOSSBERG gör? Armadas projektgrupp Projektledare berättar.

-Jag är kapten på skeppet och styr det

CHRISTOFFER PAULSSON Festansvarig

Min uppgift är att fixa en riktigt bra efterfest till banketten.

Det brukar komma ca 1000 personer och det kommer att bli grymt i år!

ANDERS ERIKSSON Företagsansvarig

Ansvarar för kontakten med företagen. Just nu är det mycket att göra eftersom anmälan för företag har öppnat och det gäller att få just de företag vi vill ha på mässan!

mot en GRYM arbetsmarknadsmässa.

ng/ i r ö f s d a n k r Ma on i t a k i n u m m Ko

LIVA LAGER

Bankettansvarig

VALÉRIE PEDERSÉN Gruppansvarig M/K

Har ansvaret för den marknadsföring som Armada gör.

Ser till att M/K gruppen jobbar riktigt bra ihop.

MARIA ÖUN

SARA GABRIELSSON

Copywriter/textansvarig

Art Director Katalog

Ansvarar för allt skriftligt material som Armada exponerar utåt, dvs texter på hemsidan, katalogen, affischer och flyers.

Jag har också kontakt med extern media.

Har tillsammans med Hernan skapat världens snyggaste grafiska profil ;) Jag fixar också utformning och innehåll till Armadakatalogen.

HERNAN GIL

Art Director Kampanj

Jag är fullt uppe i att planera banketten, Armadas stora fest.

För tillfället är det fokus på att välja en passande lokal

PER NYSTRÖM OL-ERS Sponsor- och inköpsansvarig

Jag gör alla inköp och just nu fixar jag ett par tusen portioner mat. Sen ordnar jag alla fördelar för dem som är med i Armada, så som kläder, väskor och massor av giveaways till studenter!

TOMAS HANSSON

Eventansvarig-Event under mässan

Har tillsammans med Sara skapat den grafiska profilen för Armada 2010. Fixar också allt tryckt material som affischer, flyers och inbjudan som vi skickade ut till företag.

Jag planerar de event som ska hållas i samband med mässdagarna. Vissa är nya men vi har också kvar gamla klassiker som Sen kväll med Armada.

Ansvarig hemsida och Armada2.0

CAROLINE SVENSSON

Eventansvarig-Event innan mässan

Ansvarar för Armadas hemsida och just nu arbetar jag för fullt med att färdigställa den nya hemsidan.

Planerar och genomför reklamkampanjer för rekrytering av gruppledare och värdar, mässan, Armadas event och banketten.

Jag och Tomas har precis fastställt vilka event som vi vill ha!

Jag ansvarar bland annat för Armada Challenge, en spännande femkamp och Enova, där får studenter lösa case.

FREDRIK STOCKMAN

Kampanjansvarig

Logistik GUSTAV JOHANSSON Gruppansvarig Logistik

OSCAR MO

Ansvarig Nymble

Under själva mässan ska jag se Håller på och planerar för att till att det logistiska fungerar få Nymble att fungera som bra. Just nu ser jag till att logis- mässlokal. Jag måste lista ut tik fungerar grymt som grupp. hur vi ska lösa allt i och med ombyggnaden som pågår just nu.

JOHANNA ÖMAN

MAX HELANDER

ANDREAS PÅLSSON

OSCAR ORRVIK

Det undrar jag också. Jag ska se till att en massa coola människor vill vara med i Armada och att deras medverkan blir så bra som möjligt både för dem och för projektet.

Jag ansvarar för internwebben där all data lagras. Den används även för att hålla koll på alla företag och är bra vid rekrytering av gruppledare och värdar.

Hm va gör jag? Är ansvarig för viktiga grejer. Nä men det är mycket att planera inför att ha biblioteket som mässlokal.

Rekryteringsansvarig

Systemansvarig

Ansvarig KTHB

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

23

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

När studierna är som mest intensiva har man sällan tid för skönlitteratur.

Osqledaren har därför denna gång fokuserat på noveller - den kortare sortens romaner som är perfekta för den som inte har så mycket tid eller helt enkelt är otålig och vill komma fram till slutet snabbt. Christian Rydberg Åkesson har läst verk av Alice Munro, Nam Le, Miranda July och skådespelaren Jonas Karlsson.

KÄRLEK VÄNSKAP HAT Alice Munro

Känn på titeln; Kärlek, vänskap, hat. Lagom lätta fenomen. Anspråkslöst och mjäkigt eller ett våghalsigt åtagande att sätta ord på hela mänsklighetens grundstenar? Osäker till en början, men allteftersom helt enkelt vägvisare till bokens teman – kärlek, vänskap och hat och en potpurri av alla tänkbara kombinationer dem emellan.

Det är inte problemfritt att närma sig ett så prisat författarskap som Munros. Det står på sätt och vis skrivet på näsan vad jag ska tycka. En förgivet tagen hänförelse. Det är därför med en obekväm tyngd av förväntan som jag trevar mig fram. Och visst förstår jag språkets finess, jag ser färgen i miljöerna, jag njuter stundtals av hur hon sätter ord på relationen; individerna som tillsammans skapar handling utan tydliga protagonister. Lite som en 11-bitas sushi – smakrikt, konstnärligt, stundtals deliciöst, men inte tillräckligt. Tyvärr, för visst finns där höjdpunkter.

Se Jinny och Neal som efter 21års äktenskap fortfarande kan lämna varandra på grund av osämja kring en uppäten bakelse, för att sedan återvända innan skymningen. Eller kanske allra främst Nässlor där vänskapens ges ett rysligt vackert ansikte. Tron om att barns vänskap till varandra är grunt förankrad, att de kan flyttas hur som helt för att de ändå hittar nya kamrater på nolltid och förlorade band glöms snabbt. Mike och den berättande kvinnan skildrar barndomens snabba vändningar, en sommars äventyr och ett uppbrott som välter tysta berg. Minnet av lastbilsdörr som slås igen, motorljud som försvinner ut ur staden. Som vuxna möts de igen av en slump och tvingas förhålla sig till något i tiden så avlägset men som egentligen aldrig lämnats. Beröring, tystnad, oväder. I dessa stycken lever vemodet och humorn i en skör symbios. Dessvärre är transportsträckorna däremellan allt för utdragna.

24

En bonus som jämnar ut svackorna, är alla små lärdomar som tilldelas läsaren – om hur egyptierna lärde sig mumifiera sina döda i tron att de 3000 år efter döden skulle återvända till livet. Besprutad av en skunk ska du bada i tomatsås och bästa lindring då du brännässlat dig finns i växten Arum Maculatum. För att inte tala om den resa som ges den som jag geografiälskande.

Kanada, så likt Sverige, men ändå så okänt och avlägset. Munro tar dig från Vancover Island i väst, via Klippiga bergen och sjöarna till Ontario – landsbygd, småstad, Toronto.

Jag ser kvaliteter, jag njuter stundvis, men gäspar till mer än en gång och är helt enkelt inte övertygad.

THE BOAT (Båten) Nam Le

Le föddes 1978 i Vietman, men flydde redan som barn i båt till Australien, där han växte upp och utbildade till jurist. Efter några få år valde han att satsa på författandet, tog en master i kreativt skrivande på universitetet i Iowa City, är idag litteraturredaktör för stolta Harvard Review och sedan en tid bosatt i sydfranska Marseille. ”Berest, belevad, äckligt ung” och visst kan man likt min brors flickvän, efter att ha läst en av otaliga artiklar (ännu inte boken), avfärda Les potential som ”alldeles för perfekt för att ha något att ge”. Jag är dock för svag för att motstå hypen och det skulle bara vara tonårstrotsigt att ignorera en enad kritikerkår missa årets mest bejublade debutant.

I bokens första berättelse slår han med beslutsamhet fast att han inte kommer falla offer för den rådande trenden i etniskt skrivande. Huvudpersonens kurskamrat ifrågasätter ideligen hur någon med denna bakgrund kan ha skrivkramp, ”skriv om Vietman!”. En ödmjuk och försiktig inledning där Nam Les namne försöker styra upp sitt skrivande i den lilla

universitetsstaden i en odramatisk del av USA. En trygg plattform varifrån han i följande noveller kastar ut trådar till de mest skilda delar av jordens hörn.

Juan Pablo och Hernando, som båda förlorat sina färder ”to the conflict of Colombia”, står inför kampen att överleva en vardag bland gäng och blodsbröder och där eftertanken inför ett dödande nackskott och placeringen av en fotbollsstraff är desamma. Vidare besöker vi Hiroshima och ser hopp en tid före slutet. Genomgående tvära vändningar, rader av glädje följer stycken av krig och förföljelse. I ett plan ser jag historien om att känna ensamhet; ensam tätt intill hundratals på flyktingbåten mitt i stormens öga på sydkinesiska sjön, ensam med sin bästa vän, men politisk vilsen på Teherans dammiga gator. Kontrasterna mellan livsavgöranden och vardagliga åtaganden kan tyckas våldsamma, men under ytan finns en tydlig kärna i en– förlåt mitt koketta uttryck – global samhörighet.

Att då och då behöva slå upp främmande ortsnamn, historie- och religionsrelaterade begrepp är ingen ansträngning, utan en krydda till den vetgirighet som Nam Le faktiskt väcker. Jag misstänker att han, medveten om sin nästan löjligt färgrika bakgrund, känner sig skyldig att dela med sig.

INGEN HÖR HEMMA HÄR MER ÄN DU Miranda July Många är vi som med öppna armar tog emot Julys film You and me and everyone we know (2005). Många verkar också de vara som avfärdade den som intetsägande pretentiös och många är säkert de som filmen gick obemärkt förbi. Ett ganska talade exempel på indievärldens dilemma.

För vare sig det handlar om musik, film eller litteratur och även om indiebegreppet är vagare, bredare och lättillgängligare än någonsin så finns fortfarande en tröskel - en selektiv kategorisering som

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

Litteratur

TEXT: CHRISTIAN RYDBERG ÅKESSON christian.rydberg@osqledaren.se

är onödigt uteslutande. Uppskattar man inte det skruvade, förväntar läsaren sig det rakt igenom konventionella och direkta, uppskattas inte nya infallsvinklar och innovativa uttryck, ja då är det nog svårt att ta till sig Miranda July, vare sig det rör sig om film eller prosa. Så enkelt är det. Valet kommer naturligt.

Jag hänfördes helt av You and me.. och gläds åt att Julys medel och uttryckssätt tydligt förts över till det skrivna. Historier som till en början saknar handling men försiktigt blåser upp sig själva till en bubbla av självklarhet och närvaro. Stor vikt ligger i dialogerna – vid yttringar av lögn, osäkerhet, hårda repliken och den kärleksfulla tvetydighet vi alla känner till.

Vi rör oss i 2000-talets USA, men här spelar platsen och miljöerna ingen roll. Det mänskliga samspelet dominerar. Individens förmåga att föra tanke till ord, omvandla intention till handling. Med små rörelser målar hon upp vardagsbilder, ibland smått absurda, men alltid underhållande, vare sig det rör sig om en ovanligt komisk och vänskaplig vårdnadstvist, att lära sig sova ensam, om att vara besatt av Prince William eller huruvida män gråter torra tårar för att kompensera för sin påhittade känslolöshet.

Här kommer novellens fördelar till ytan.

Du behöver inte vara övertygad nog att läsa en trehundra sidors roman när saken avgörs på ett tiotal sidor. Då räcker en nypa nyfikenhet på vad som kan vara schyst litteratur. En mycket liten dos av ansträngning för potentiellt mycket nöje.

En avvägning som jag i detta fall hoppas gör mediernas genremani oväsentlig.

DEN PERFEKTE VÄNNEN Jonas Karlsson

Folkkär skådis, hyllad dramatiken och nu sedan en tid storsäljande författare. Jo, det finns en risk att tappa suget redan där. En risk att blir trött på dessa multitalanger

och kreativa ”alltiallon”. Men det är något särskilt med Karlsson som med sitt sympatiska utstrålning gör det är svårt att inte släppa fram honom.

Med detta hans andra verk späds min tillit på och min fortsatta bekantskap känns tryggad. De vassa trådarna som vävde samman personerna och därmed historierna i första alstret, Det andra målet (2006), finns förvisso inte kvar, men istället ser vi två allt fylligare noveller som nästan skulle klara sig som fristående romaner, om inte i längd så i alla fall i styrka.

Myndighetsdramat Rummet sitter som kniven i gipsväggen, där den nyanställdes kunskaper uppskattas men inspirationskälla möts med skepsis och rädsla. En knivvass vardagsbild där många arbetsplatser ringas in. Jag ser redan framför mig en dramatisering i stil med den SVT gjorde av M. Hermanssons Mannen under trappan (2009), där Karlsson dessutom spelade huvudrollen. I Cirkusen spelas det på många trummor. Ett försvinnande och en ifrågasatt relation skapar dramatik som får mig att bokstavligen svettas. Problematiken komponeras dessutom av rollfigurernas och då ofrånkomligen också Karlssons föredömliga musiksmak. I tysta lurar talas det genom Rufus Wainwright, Magnetic Fields och the Nationals finstämda toner citat och ”namedroppande” som gjorda för den som lyssnar på musik genom samma filter som jag. Då är det såklart svårt att inte känna sig som en utvald läsare.

En novell klassas sällan ensam som mästerverk, men jag tror att stoffet och pennan för en fullängdare snart är här.

Ordningen i hyllan blir aldrig konstant.

Sen är det inte krystat att beakta hur långt Karlssons visioner egentligen sträcker sig.

Finns risk till storhetsvansinne och hur mycket rider han på sin våg av publicitet in i nya konstformer? Fråga kan man göra, men jag tror på honom. Det finns, bevare mig väl, ingen risk att han får för sig att ställa upp i Melodifestivalen. Jag bara vet det.

Tips!

INFERNO

Fabian Göransson Serieromanens status har under det senaste decenniet vuxit och med det har även antalet titlar ökat på de stora förlagen. I mitten av april släppte Kolik Förlag Fabian Göranssons seriebearbetning av August Strindbergs underliga roman Inferno. Strindberg upplevs av många som något svårtillgänglig, men med den här versionen kan även den hårt pluggande studenten hinna med en litterär klassiker.

I det sena 1800-talets Stockholm tar August Strindberg en paus från sitt skrivande för att ägna sig åt alkemi. I takt med att hans försök att framställa guld misslyckas ökar hans övertygan om att en osynlig makt styr hans liv. Paranoian byggs sakta men säkert upp och genom de stämningssättande och effektfulla bilderna av ofta bekanta miljöer leds man som läsare genom denna mycket märkliga berättelse om en tokig författer och hans vanföreställningar.

TEXT: MARINA RANTANEN

marina.rantanen@osqledaren.se

25

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

OL gör:

Kungshamra

Studentbostäderna i Kungshamra i all sin prakt - betong och desperat färgade fönsterkarmar

Studentbostäder finns det inte gott om, men detta läsår har OL bevisat att de åtminstone existerar och på vissa platser är de det enda som finns. I detta nummer besöker OL en sådan plats. Alex Biledt och Johannes Koch vågade sig två stationer längre norr ut på röda linjen än vanligt.

26

Terminen lider mot sitt slut, och därmed även denna artikelserie. Ni som har följt OL:s äventyr i Stockholms studentghetton och kanske även varit omtänksamma nog att skriva ett litet hatmail efter varje artikel vet att det fortfarande är ett stort område som fattas. Stockholms näst största studentbostadsområde närmare bestämt.

Därför (och för att ordförande för deras områdesförening hade utlovat fika) begav sig två av OL:s modigaste skribenter ut en grå eftermiddag i mars, beväpnade med endast en kamera och sina charmanta leenden. Målet?

Kungshamra.

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010 TEXT & FOTO: ALEXANDER BILEDT alexander.biledt@osqledaren.se

TEXT: JOHANNES KOCH

johannes.koch@osqledaren.se

”Det var nästintill omöjligt att hitta Kungshamra, då husen hade exakt samma färg som himlen.”

Nyrenoverat badrum, gemensam bastu och sällskapsrum man kan stå och se cool ut i tillsammans med hunden och tigern

Först lite fakta om området, för att få det tråkiga ur vägen. Kungshamra är som nämnt Stockholms nästa största flyktingförläggning med hela 1370 studentlägenheter.

Marken skänktes av Gustav VI Adolf back in the day vilket gör att hyrorna är i helt okej prisklass, från 2 600 kronor och uppåt. Området ligger en kort promenad ifrån Bergshamras T-banestation och därmed även Bergshamra centrum, som bjuder på allt en student behöver.

Här hittar man en ICA, Konsum och även fem representanter för studentbostadsområdenas eviga symbiont - pizzerior. I och med att Bergshamra är T-banestationen efter Universitetet ligger området också i rätt okej hemstapplingsavstånd från Allhuset, med många natursköna ställen att lägga en pizza på, på vägen.

Men även om Bergshamra inte helt kan mäta sig med Lappis när det gäller närhet till föreläsningssalarna, är det utan tvekan Stockholms mest kulturellt ambitiösa studentområde. Eller vad sägs om en Picasso-staty som står mitt bland husen? Inte något plagiat köpt på Plattan heller, utan en äkta motherloving Picasso. Och det slutar inte där. Kungshamra har även varit inspelningsplatsen för bland annat videon till Kents låt ”Hjärta” och - håll i hatten - 2009 års julkalender. Det enda stället som har sett fler kameror är antagligen din mammas sovrum.

Moving on... Vi skulle kunna skriva mycket mer om det stora skogsområdet bakom Kungshamra, svamla om badplatserna och elljusspåren i en hel paragraf och kanske till och med hinna med några skogsrelaterade våldtäktsreferenser, men vi känner på oss att ni börjar bli otåliga nu. ”Where’s the beef?” frågar ni. ”När ska ni börja snacka om hur skabbiga lägenheterna är?” Och svaret är: nu.

Först lite om husen. Nämnde vi att det var grått och molnigt den dagen? Detta var lite olyckligt, och inte bara för att Alex’ hår blir mongokrusigt när det är fuktigt ute. Det var nästintill omöjligt att hitta Kungshamra, då husen hade exakt samma färg som himlen. Det enda som räddade oss var de färggrant målade fönsterramarna.

Vilket kanske också var tanken bakom dem, det kan inte ha varit estetiska skäl som föranledde färgvalet i alla fall.

Effekten är lite densamme man skulle få om man satte clown-makeup på Mickey Rourke. Det funkar om man vet att Heath Ledger finns bakom sminket, annars är det bara läskigt. Men bra försök ändå. Enligt SSSB:s hemsida ”utökades Kungshamra [2004] med ytterligare sju hus som byggdes i samma stil som det gamla området”. Läs: för att skära ned på kostnaderna skippade SSSB det här med tidsenlig arkitektur och slängde ut ytterligare sju betongklumpar i området som dock ser betydligt bättre

ut än 60-talshusen. Området i övrigt är rätt så trevligt, det finns många små gröna gårdar med bänkar och bord att hänga och grilla vid på sommaren. Tack vare områdesföreningsordförandes (triple-word-score!) hjälp fick vi även kika på två lägenheter utan att behöva tillgripa våra vanliga taktiker, dvs ta på oss overaller och låtsas vara de nya husvärdarna.

Lägenheterna i sig är helt acceptabla, man får vita väggar, golv, fräsch och nyrenoverad toalett, dåligt kök (om ens något) och tillgång till gemenskapslokaler. Dessa håller lika hög klass som 60-talshusen, vilket är på snudd till ingen. Nej skämt åsido, några gamla, trasiga soffor och flera tjock-tv’s som står runt här och var skapar en lite studentmysig atmosfär och studenter har (för det mesta) lyckats hålla det ganska rent. De lite större lägenheterna har pentry vilket är fullt dugligt för att laga nudlar. Till skillnad från de flesta andra studentbostadsområden i Stockholm så har Kungshamra en bastu som man kan boka om man tycker att man inte får tillräckligt med heat från skolan. Det finns även flertalet stängda utrymmen under de gamla byggnaderna vars största syfte verkar vara att få inbrott, i ett av dessa ska det självklara pingisbordet ligga också tydligen. Grädden på moset är Kungshamras festlokal som faktiskt är riktigt schysst med högt i tak, stereosystem, lite soffor, en hangaroundbar och gott om utrymme för att alla whitebois ska kunna visa upp Soulja Boy-dansen som de har övat på hemma framför spegeln.

Om vi har lärt oss något av Kim Kardashian är det dock att det finns baksidor på allt, vilket vi snabbt får reda på under ett samtal med en av områdets husvärdar. Risken finns tydligen att du under ett av dina patetiska försök att bli av med ölen du hävde kvällen innan snubblar på uteliggarna som ligger och sover i skogen bredvid studentbostäderna. Dessa tvättar även sina kläder i tvättstugan när de får tid över. Nyhetsläsarna bland våra läsare kommer kanske även ihåg att en rysk student hösten 2006 blev mördad i sitt studentrum i Kungshamra. Det tog hela två veckor innan liklukten blev så pass påtaglig att grannarna reagerade. Undertecknade tycker att SSSB förtjänar en stor eloge för isoleringen av byggnaderna.

Precis som med en schysst fylla så kommer man så småningom till summeringen, dvs om kvällens händelser väger upp mot hur mycket bakfyllan suger. Så på en traditionsenlig skala från A till AWESOME erhåller Kungshamra ett stabilt AWESO.

27

OSQLEDAREN NUMMER 6 2009/2010

På besök i

exhibitionisternas Mekka

CHATROULETTE Det har pratats mycket om internetfenomenet Chatroulette på sistone - så väl i tidningar, som på radio och TV har det diskuterats och stundom varnats för. Alex Biledt och Johannes Koch vågade ändå prova och här är vad de fann.

För er som inte har koll på vad Chatroulette är (hej farmor!) så är konceptet ganska simpelt: det är ett text/audio/video-baserat chatsystem som slumpmässigt kopplar ihop olika användare. Man har alltså ingen som helst kontroll över vem man chattar med, men lyckligtvis kan man alltid klicka på ”Next”-knappen för slumpa fram en ny partner.

Sidan startades i November 2009 av en rysk gymnasieelev och har redan uppskattningsvist 1,5 miljoner användare. Av dessa brukar

omkring 35 000 vara online samtidigt, vilket yttrar sig i form av en liten oändlighetssymbol i övre högra hörnet, där användarantalet visas.

Tjänsten har i media främst blivit känd för att cirka var femte chatpartner man stöter på väljer att visa sitt blottade reproduktiva organ istället för sitt ansikte. OL:s mardrömsframkallande undersökningar kan bekräfta att denna siffra inte är en överdrift.

Chatroulette är på en och samma gång det mest triviala och det djupaste Internetfenomenet just nu. Är det ett uttryck för vår kulturs avtagande uppmärksamhet som yttrar sig i faktumet att man numera inte ens orkar prata med samma person i längre än tre sekunder? Är det ett bevis på att Internetanvändarna längtar tillbaka till de tidiga chatrummens anonymitet? Eller är det bara en optimal platform att få utlopp för sina exhibitionistiska tendenser på och flasha sin snopp för någon på andra sidan jorden?

Vem vet, men för dig som nyss hörde talas om Chatroulette för första gången har OL sammanställt denna crash-course i månadens bisarraste online-fenomen.

Hur chatroulettar man?

0. Surfa in på chatroulette.com [red. anm.]

1. Ha med någon gimmick som fungerar som samtalsämne. Inget får dig next:ad lika snabbt som att bara stirra in i kameran. Här får man vara lite kreativ: en uppstoppad hund, en mask, ett piano eller varför inte en orm som käkar upp en kyckling (se nedan).

2. Var snabb med ”Report”-knappen, och hjälp till att skapa en penisfri framtid för Chatroulette. Do it for the children.

3. Börjar det bli tråkigt att bara utsättas för ett pervo åt gången? Testa då Superchatroulette, en av de många klonerna som har skapats sedan originalsidan blev populär.

Konceptet är detsamma, men nu kan du chatta med upp till åtta randoms samtidigt!

Antalet Chatrouletteanvändare har ökat explosionsartat.

Här: Andel av all internettrafik i USA som sker på chatroulette.com.

Källa: hitwise

Ormroulette

Under sina efterforskningar stötte skribenterna på en synnerligen bisarr chatpartner som hotade med att låta sin orm äta upp en levande kyckling, vilket den också gjorde (se bildbevis). Detta visade sig dock senare vara en inspelad film. Gå in på tinyurl. com/ol-snake för att se andra som råkade ut för samma skämt (?)

TEXT: ALEXANDER BILEDT alexander.biledt@osqledaren.se

28

TEXT & ILLUSTRATION: JOHANNES KOCH

johannes.koch@osqledaren.se

7 saker vi med all sannolikhet kommer att se på Chatroulette inom en snar framtid: 1. Någon som spelar roulette och tror att han är jävligt ironisk

2. Tusen kopior på Merton the Piano Guy (tinyurl.com/ol-pianoguy) 3. Din mamma (fast hon kommer antagligen att krascha sidan) 4. En födelse 5. 2girls1cup (och det skulle fortfarande vara bättre än ännu en runkare) 6. Ett självmord 7. En naken tjej som inte är tagen från en porrfilm (man kan alltid hoppas)

Kongl. Teknologkören fyller 80 år Teknologkören har nu funnits i fyra femtedelar av ett sekel och kommer att fira sin 80-årsdag med en jubileumskonsert den 5:e juni. Här är deras berättelse.

TEXT: BJÖRN GENFORS genfors@gmail.se

FOTO: TEKNOLOGKÖREN

Förr

” Vid invigningen av Tekniska Högskolans Studentkårs nya Kårhus 1930 uppträdde för första gången en dubbel manskvartett under namnet Kongl. Teknologkören...”

Så står det i historieböckerna, och det är åtminstone delvis sant. Emedan fragment av kören existerade tidigare, så firar Kongl.

Teknologkören 80 år som studentkör och kårförening i nådens år 2010.

I begynnelsen bestod kören av enbart män, inte till liten del beroende på könsfördelningen på skolan i stort. I takt med att allt fler tjejer började studera på KTH sökte sig även tjejer till kören, och 1967, när Anders Colldén tog över kören började förvandlingen till en kör för båda könen på riktigt.

Under ett par decennier gick Teknologkören under parollen ”Sveriges enda blandade manskör”, något som vittnar om hur djupt rotade vissa traditioner var och är.

Nu

Nu består kören av drygt 40 sångglada ungdomar med mycket varierande sångbakgrund. Några små smulor av den forna manskören lever än idag kvar, men kören är numer en renodlad blandkör, och parollen har istället ändrats till ”I takt med tiden”. Kören har med lite tur och mycket gott renommé lyckats dra till sig mycket välmeriterade dirigenter, och leds idag av David Lundblad, som närmast kom från Göteborgsoperan.

Idag ses Teknologkören av den genomsnittlige studenten främst som en inramning av studietiden här på KTH. Kören syns i Blå hallen dagen innan insparken börjar, och står för delar av underhållningen när diplomen delas ut. För den lite mer hugade, så dyker kören även upp under insparken, och har egna konserter både på och utanför campus.

Sen

Vad framtiden har i sitt sköte är svårt att sia om. Kören har under sina år hunnit med det mesta: lajvframträdanden i radio och tv, kändisfester, konsert i gamla reaktorhallen under Q och resor, både korta som långa.

Att bryta, för kören, ny mark blir alltså inte helt lätt. Klart är dock att det blir en hejdundrandes jubileumskonsert i Eric Ericsonhallen den 5 juni. Läs mer på www. ktk.ths.kth.se om du är intresserad.

Text: Ingrid Kjellström & Johanna Andersson, Bild: Johanna Andersson

Bygg en julstjärna

Ordförandekolumnen

Därför vill jag tacka dig. arbetsgivare till KTH. Tack för att du är med och kvalitetssäkrar vår utbildning. Det är tack vare dig alla beslutsnivåer vid KTH, från enskilda lärare till rektor, lyssnar på oss studenter och på så sätt förbättrar KTH och värdet på vår examen. Tack för att du har betalat medlemskap i THS. Hoppas att du känner att det är värt det!

Det finns en människa jag uppskattar mycket. Det finns en människa som har gjort mycket för oss studenter vid KTH. Det finns en människa som extra mycket förtjänar världens kanske mest underskattade ord. Det är du och till dig vill jag säga tack. Tack!

Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag alltid tillbaka till samma sak: Att det är du som utgör själva kärnan till varför studierna och livet vid KTH är bra.

Och varför det kan bli så ännu mycket bättre. Därför vill jag tacka dig. Och det är därför jag riktar min sista kolumn som ordförande vid THS till dig.

Tack för att du är med och ökar möjligheterna för oss alla att få det jobb vi vill ha. Det är tack vare dig THS näringsliv, Armada, THS sektioners arbetsmarknadsdagar och alla andra näringslivsföreningar kan locka intressanta

Efter sommaren får du som du kanske har hört, helt fritt välja om du vill vara med i THS. Det tycker jag är helt rätt. Både för att jag personligen tycker man ska få välja om man vill vara med i en förening eller inte, och för att jag är övertygad om att THS kommer att bli bättre när vi får välja.

Nästan 3 000 medlemmar pekade i vintras ut riktningen för vad THS ska prioritera genom att svara på vår stora medlemsundersökning. Det är med resultatet från den och andra medlemmars idéer städigt i tankarna jag och övriga i THS ledning arbetar för att THS ska bli klart bättre på att lyssna och sedan göra det du och vi andra medlemmar vill att THS ska göra. En del av arbetet har börjat synas.

Kanske har du kollat in nya ths.kth.se och hittat något som intresserar dig? Kanske har du ätit en bulle i THS nyöppnade kafé?

Kanske har du sett att delar av kårhuset Nymble byggs om för att vi ska kunna äta god mat till ett schysst pris i höst? Även om du inte märkt något av detta än hoppas jag att du i höst märker att medlemavgiften har sänkts, att du på ett lättare och bättre sätt kan ta reda på vad som är på gång på KTH,

att det finns bra erbjudanden för dig som medlem, att det händer mer i Nymble och att du känner att THS blivit lite bättre på att se din vardag och lyssna till vad du har TEXT: SARA DAHLSTRÖM att säga. sara.dahlström@osqledaren.se Om du inte är nöjd, om du vill ha mer, FOTO: vill jag tipsa dig om en sak: kolla PRESSBILD vad du tycker kan bli bättre och ändra på det!

Jag kan nästan lova att du kommer att tacka dig själv för det. Varför? Jo, genom att själv ta tag och förbättra något i THS, kommer du att komplettera din ofta väldigt teoretiska utbildning med riktiga, praktiska erfarenheter. Samtidigt får du en roligare och intressantare studietid. Och tack vare dig utvecklas THS verksamhet genom att vi får ta del av dina kunskaper, idéer och energi. Du får fler vänner, roligare studietid och bättre jobb, samtidigt som vi andra får bättre kontakt med företag, bättre utbildning, bättre rabatter och bättre fester.

Det är den genialiska win-win situationen som får mig att se ljust på framtiden. Tack för att du gör den möjlig!

Tack!

Tobias Porserud, ordförande THS

B POSTTIDNING Osqledaren THS, 100 44, Stockholm