OL 12/13 #5

OSQLEDAREN #5 2012/2013

ÄLSKADE MASKIN

Vad sägs om att bli omhändertagen av en robot när du blir gammal? I årets sista OL träffar vi Danica Kragic, robot­ forskare på KTH, som jobbar för att framtiden ska bli lite mer som I, Robot – men utan allt det utspårade i slutet.

sid 14–19

DESSUTOM: VAD GÖR THS MED PENGARNA? ROSÉVINSTEST JESPER RÖNNDAHL KARIM JEBARI CYKELSPECIAL SEKTIONSLOKALSFRÅGAN U-BYTESSTUDIER ODLA HEMMA GITTAN – 39 ÅR PÅ KÅREN

KTH Exjobbportal I KTH Exjobbportal hittar du förslag till exjobb för ingenjörer och arkitekter, men även projektuppgifter, trainee-, praktiksamt säsongs- och extrajobb under studietiden. www.kth.se/exjobb

Här står Martin och ställer om det svenska energisystemet.

Varje år investerar vi på E.ON cirka 1 miljard kronor i nya svenska vindkraftverk. Det gör vi för att öka andelen förnybar energi i energisystemet – och på så sätt ge hushåll och företag tillgång till långsiktigt hållbar elförsörjning. Det är också därför våra projektledare tillbringar så mycket tid ute i naturen.

Vill du hjälpa Martin och hans kollegor att hitta Sveriges blåsigaste platser? Läs mer om att jobba hos oss på eon.se/jobb.

Your energy shapes the future.

//LEDARE

OSQLEDAREN – SOM TVÅ FULÖL ELLER FYRA CHEESEBURGARE Hej igen! Välkommen till sista numret av Osqledaren 2012/2013. Vi kickstartar den här ledaren med en saftig, granskande nyhet – Os­ qledaren klarar inte budgetmålen i år. Det är sant. Anledningen är ett sämre annonsår än vad man förutspått, och vi kommer sluta på ca 350 tkr under det budgetterade resultatet. Eller okej, jag ljög – det här är egentligen ingen ny­ het. Jag lyfte detta för Kårfullmäktige i början av det här året – när man såg en trend för in­ täkterna – och förväntade mig reaktioner i stil med folk som tappar kaffekoppar i golvet, skan­ derar «Tänk på barnen!», och kräver avgångar till höger och vänster. Men reaktionen uteblev.

Någon enstaka fråga gällande varför vi inte gör mer internt sälj dök upp, men annars var det mest axelryckningar. Om det var för att KF inte är engagerade nog i frågan, om de anser att Osqledaren får kosta så mycket pengar, el­ ler om det är av en annan anledning vill jag inte spekulera i. Men processen fick i alla fall mig att fundera lite över frågan kring Osq­ledaren, och dess värde, snarare än kostnad.

Alright, så OL – främst tryck, distribution, och min lön – kommer att kosta kåren, i runda slängar, 650 tkr. Det låter ju mycket, eller hur?

(Instick: THS totala omsättning är på ca 34 milj. kr). Men om man gör så här, då – om man slår ut slutkostnaden per student? Då blir priset ca 8,6 kr per tidning, och för Osqledarens fem nummer blir då totalsumman 43 kr. Typ som två fulöl på sektionspub, eller fyra cheesebur­ gare. Och vad får du för det? Ja, alltså – ser man enbart på papperstidningen, så har vi – bland mycket annat – granskat förslaget om 300 hp, varnat om hot mot skolan (fiskmåsar), förm­ edlat kårens näringslivsverksamhet på olika

fronter, granskat THS och KTH:s miljöarbete, «gjort» våra universitetsgrannar, visat vad re­ ktor gör om dagarna – och så otroligt mycket mer att nämnas i denna krönika. Så – vad är värdet av kommunikation? Och vad är värdet av att trettio studenter från de flesta sektioner får utvecklas kreativt och lära känna folk över sektionsgränserna?

De här grejerna är svårt att sätta en siffra på, särskilt i en kort ledare som denna. Och det är inte heller mitt syfte – jag vill mest med det­ ta propsa för ett tankesätt där man försöker se nyanserna bakom det binära – där man tänker i termer av värde, snarare än stirrar sig blind på siffror i slutet av en balansräkning. Öppnar upp för de aspekter som kräver lite tid att pro­ cessa. När arkitektstudenten Henric Munde intervjuades i DN om hans examensprojekt om att bygga om en av gasklockorna i Norra Djurgårdsstaden till ett badhus fick han frågan «Vet du vad det skulle kosta?». Han svarade «Nej, det ingick inte i uppgiften. Jag föreställer mig att det är ett väldigt dyrt projekt, men att man kan räkna hem det på andra plan – hur folk mår, exempelvis.»

Slutligen finns det inte ord för att ut­ trycka den tacksamhet, stolthet och lycka jag känner över allt Osq­ledaren-redaktionen har åstadkommit i år. Det har varit ett nöje och en ära att leda den. Och nu hade det passat att önska min efterträdare Hugi Ásgeirs­ son lycka till, men det tänker jag inte göra – han kommer att klara sig bra ändå.

Axel Hammarbäck Chefredaktör 12/13

Chefredaktör och ansvarig utgivare Axel Hammarbäck Grafisk form och layout Axel Hammarbäck, Sara Edin, Sebastian Ols, Nadan Gergeo Tryck Edita Västra Aros Papper Inlaga, 90g Arctic matt Omslag, 250g Arctic matt Annons Kontakta chefredaktör på nedanstående uppgifter, eller se osqledaren.se/annonsera Kontakt 08/070 790 98 70 osqledaren@ths.kth.se @osqledaren /osqledaren @osqledaren Kontakta redaktionen [förnamn.efternamn]@osqledaren.se Postadress Osqledaren Tekniska Högskolans Studentkår 100 44 Stockholm Om Osqledaren Osqledaren är sedan 1959 Tekniska Högskolans Studentkårs tidning. Tidningen ges ut fem gånger per år med en upplaga på ca. 15 000 exemplar.

Osqledarens uppgift är att informera om, bevaka och granska verksamheten inom THS och KTH. I tidningen gjorda uttalanden är endast, om så an­ ges, att betrakta som THS eller Osqledarens åsikt.

Omslag Kyriaki Sarampasina Bidrag Vill du bidra till tidningen?

Maila osqledaren@ths.kth.se Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i eller refusera insänt material.

Till detta nummer är Squvalps tidning Blasquan bilaga. Osqledaren ansvarar ej för dess innehåll.

OL#1 2013/2014 kommer i någon gång i höst, utgiv­ningsplan spikas i juni. Ha en fet sommar!

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER Från vänster: Sebastian Ols, Elisabeth In­ gvar, Hugi Ásgeirsson, Katja Rantala, Ga­ briella Sanchez Karlsson, Karl Bolmgren, Ingrid Kjellström, Nadan Gergeo, Martin Barksten, Shayan Effati, Elham Kalhori, Sarah Freilich, Sara Edin, Stephen Kirk, Kyriaki Sarampasina, Matilda Kaba-Lilje­ berg, Erica Edfeldt.

Dessutom: Per-Viktor Bryn­ tesson, Sara Blomqvist, Emilia Wallin, Rob­ in Nor­ ström, Denise Fuglesang, Göran Manneberg.

FOTO: SARA EDIN

INNEHÅLL OL#5 INNEHÅLL OL#4 TEMANUMMER: MÄNNISKAN OCH MASKINEN. I ETT GÄNG ARTIKLAR UTFORSKAR VI RELATIONEN MELLAN MÄNNISKAN OCH MASKINEN. VAR ÄR VI IDAG? VAR ÄR VI IMORGON?

AAA AAA

BILDREPORTAGE

ROSÉVINSTEST AAA

Jonas Molander är konst­ nären vars konstverk hela tiden tänjer gränsen mellan människa och maskin. Se bild­ reportaget av Stephen Kirk.

AA. 32.

AA. 30.

22.

I HUVUDET PÅ JESPER RÖNNDAHL

AAA De flesta KTH:are tycker nog att vetenskap är rätt kul AAA – men Jesper Rönndahl är komikern som verkligen tagit det bokstavligt. Matilda Kaba-Liljeberg och Erica Edfeldt hänger med honom.

DANICA AAA KRAGIC Danica Kragic är AAA robot­forskaren på KTH som gjort ra­ ketkarriär. Shayan Ef­ fati har besökt henne för att ta ett snack om robot-etik, hennes for­ skning, och en möjlig framtid där alla har en robot hemma.

14.

AAA OL GÖR: RÖDA KORSETS AAA HÖGSKOLA I den sista delen i vår artikelserie besöker Elisabeth Ingvar och Sara Edin Röda Korsets högskola, där de kollar hur verklig­ hetstrogna deras arm­­­proteser är och blir iakttagna av en gigantisk Florence Nightingale.

KARIM JEBARI: AAA

PROVOKATÖR+FILOSOF

38. 25.

AAA STÄNG MOBILEN Det tycker Martin AAA Barksten, som skrivit en krönika om hur krea­ tiviteten ökar om du har tråkigt. Så stäng av din smartphone och läs!

11.

Sommaren är Asnart här, och A A Osqledaren har sovrat bland rosévinssortimentet för att vara din ledsagande S:t Ber­ nardshund bland System­ bolaget-hyllorna.

Den som haft doktoranden AAA Karim Jebari i en kurs lämnas knappast oberörd. Provokativ filosof som ligger lite före oss van­ ligt ‘fölk’ gällande transhuman­ ism. Osqledarens Elham Kalhori har snackat med honom för att undersöka – vad gör egentligen filosofer på KTH?

AAA GITTAN! ADJÖ, AAA I 39 år har Birgitta Westholm jobbat på Kårexpeditionen i Nym­ ble, och vet mer än de fles­ ta om vad som försiggått i vårt kårhus. Hugi Ásgeirs­ son har träffat henne för en recap.

20.

TILL ATT BÖRJA MED...

$200

av internettrafik­ en i USA tas upp av videotjänsten Netflix. År 2015 kommer tjän­ sten att uppta två gån­ger så mycket band­bredd som YouTube.

är priset för den HIV-test Amar Rus­ som, docent på skolan för bioteknik på KTH, kommit på. Innovationen är att man kan använda vanliga DVD-läsare som en billig och flexibel HIV-testare.

Mer konventionella testare kostar runt $30000. [ källa: KTH ]

1200000 svenska kronor är prissumman för KTH:s Stora Pris. Prissumman kommer från avkastningen av en donation vars donator önskat vara anonym. Tidigare pristagare är bland annat Daniel Ek, Nik­ las Zennström, och Christer Fuglesang.

Vem som får priset i år är ännu inte känt.

4

[ källa: Cnet ]

kommer Google Glass, Googles glasögon-skärm-dator-smartphonemojäng finnas i handeln – i slutet av året, då. Priset för utvecklarvarianten är $1500, och konsumentvarianten kom­ mer ligga däromkring. [ källa: Mashable ]

kronor har ölen på Nymbles evenemang precis höjts med. Anlednin­ garna är flera – bland annat höjda råvarupriser, skärpta kontroller från Tillståndsenheten, och en vilja från THS att skapa en mer hållbar verk­ samhet som ska bära sig själv.

TWITTER-

FRÅGAN @Osqledaren: Vilken är din favorit­ robot – påhittad som verklig?

[ källa: osqledaren.se ]

EVA OLSSON

@olssoneva

Wall-E, sötare robot går knappt att hitta! R2D2 är ju också en favorit förstås!

OSQLEDAREN #5

3448

personer sökte i första hand till KTH:s program till höstter­ minen. Arkitekt var som vanligt det populäraste program­ met med över 1000 sökande på 100 platser. Av civilingen­ jörsutbildningarna ligger Industriell Ekonomi i topp, med 728 sökande – som över de senaste 6-7 åren fördubblats.

Elektroteknik stod för den procentuellt sett största öknin­ gen, med 50 % fler sökningar.

80%

kommer allas vår favoritastro­ naut Christer Fuglesang att vara anställd på KTH, som ansvarig för programmet Aerospace Design, samt en kurs om... Beman­ nade rymdfärder.

CAROLINE ARKENSON @arkiey Furby var ju rolig fram tills att den en natt fick eget liv, väckte mig och inte alls gick att stänga av. «Me hungry!» TYST! #:(

NADAN GERGEO @nadangergeo Johnny Five från Short Circuit! Kick-ass scen: http://bit.ly/ol_johnnyfive (innehåller spoilers!)

NINA NILSSON @Ekosmurf

THOMAS LI @Li37

Duon Daft Punk! omänskligt bra musik!

ELIN MALMGREN @eMalmgren Andrew Martin från «Bicentennial Man».

Teknik kan utföra under bara någon kämpar.

JACOB HÅKANSSON @jacob_hak

ALEXANDER AROZIN @AlexArozin

HK-51 från Kotor

Legion! Mass Effect 2

EBBA @ebba_sundberg

SHAYAN EFFATI @shayaneffati Curiosity. Vi har just nu en robot på en annan planet som kan skicka bilder till oss. EN ­A NNAN PLANET! Shit is real.

Wall-E såklart! Kan man bli annat än kär?

4

ska en robot byggd av ett gäng mekatronikstudenter uppträda tillsammans med artisten Robyn. Så coolt. Följ projektet på www.facebook.com/therobotproject2014.

R2-D2, pga liten och smart (typ som jag).

//THS UTBILDNING

這是一篇關於一個交換學生的調查

UTBYTESSTUDIER – EN SNÅRIG DJUNGEL AV TILLGODO­RÄKNANDE ELLER EN SOLIG SURFSEMESTER PÅ BALI?

U

tbytesstudier. En termin eller ett år vid ett annat universitet i ett annat land.

Som student på KTH har du antagligen någon gång funderat på att ta den här chansen. Kanske har du rent av redan tagit den?

Utbytesstudier kan vara ett även­ tyr, en merit vid framtida jobbsökande, en möjlighet att knyta kontakter långt utanför din vardagliga umgängeskrets, ett sätt att bli grym på ett främmande språk; anledningarna till varför stu­ denter väljer att åka på utbytesstudier är många och lätta att identifiera. För­ ra året, 2012, tog 509 KTH-studenter chansen att tillbringa en eller två ter­ miner vid ett utländskt universitet.

I KTH:s utvecklingsplan för de kom­ mande tre åren 2013-2016 är målet att den siffran ska höjas till 700 utresande per år. Så hur ska man nå dit? För att försöka svara på detta genomförde THS en enkätundersökning bland den senare hälften av årskurserna på KTH under december-januari. Som studentkår är en av våra viktigaste uppgifter att jobba för högre kvalitet i utbildningen och förutsättningarna för utlandsstudier är en viktig del i detta.

I undersökningen fanns frågor kring allt ifrån information vid planer­ ing av utbytet till hur ansökningsproces­ sen fungerade och varför man valde att faktiskt åka eller inte åka utomlands.

Totalt skickades enkäten ut till 5734

studenter och 502 svarade. Bland de svarande så hade grovt räknat 1/3 varit utomlands, 1/3 var i planeringsfasen för att åka och 1/3 hade varken varit på ut­ byte eller planerade för det vid tillfället för undersökningen.

En fråga som alla fick svara på, oavs­ ett om man varit på utbytesstudier eller inte, var vilken typ av information de skulle vilja få från KTH kring utbytess­ tudier och vilken information de faktiskt fått. Här kunde vi se att så gott som alla studenter var intresserade av att veta vilka universitet som har utbildningar som passar just deras utbildningsinrik­ tning, medan bara drygt 40 % ansåg att de faktiskt fått den här informationen.

Här handlar det framförallt om att få mer hjälp vid kursval. En idé som kom fram i kommentarerna från studenterna var att KTH skulle kunna upprätta en samlad databas med kurser vid andra universitet som har tillgodoräknats inom olika program på KTH, för stu­ denter att använda sig av vid kursvalet. Även mer kontakt med KTH-studenter som tidigare varit vid olika universitet är något som efterfrågas av de svarande.

I enkäten kunde vi också se att det finns skillnader i upplevelse av information och vägledning mellan studenter från olika program på KTH.

den tredjedel av de svarande som varken varit på utbyte eller var i planeringsfas­ en var det hela 30 % angav att det inte passade in ens livssituation som anledn­ ing. Endast 3 % angav bristande språk­ kunskaper som en anledning. Däremot återkommer bristande information som en bidragande orsak, hela 25 % av de som inte har varit på utbytesstudier an­ ger detta som en orsak. Likaså upplever många att tillgodoräknande av kurser är så pass svårt och krångligt att man väljer att inte åka.

Det vi framför allt kan dra som slutsats av enkätresultaten är, kanske inte helt oväntat, att det viktigaste för att få fler studenter intresserade är bra information. KTH arbetar redan på att förbättra kommunikationen, bland an­ nat genom olika kampanjer, till exempel fjolårets Go Global. Det är tydligt att satsningarna är på rätt spår och fortsatt målmedvetet arbete med ännu bättre in­ formation och stöd skulle kunna väcka intresset för utbytesstudier hos fler.

Vi som kliver av som Chefer för Utbildn­ ingsinflytande nu i juni – PV och Sara – tackar för det här året och passar på att­ön­ ska lycka till till våra efterträdare, Emilia Wallin och nyvalde Pontus Gard.

Så vilka är då hindren som gör att studenter väljer att inte utnyttja möjligheten att åka på utbytesstudier? Av

Hong Kong, here I come!

ILLUSTRATION: KARL BOLMGREN

//PER–VIKTOR BRYNTESSON, SARA OSQLEDAREN BLOMQVIST OCH#5 EMILIA 5 WALLIN

1 OL PÅ CAMPUS 2 WHAT’S UP? Håll koll på vad som händer på KTH! Anordnar ni evenemang man inte bara får missa? Då borde det såklart stå med i O ­ sqledarens kalender! Maila osqledaren@ths.kth.se.

Osqledaren reserverar sig för eventuella fel i kalendern.

SOMMARPUBAR

FÄRGKODNING FEST SPEX/TEATER NÄRINGSLIV/MÄSSA

Det är oklart när sektionspubbarna lägger ner verksamheten för sommaren, så kolla upp detta innan du taggar järnet. Och på Nymble sommer säkert förra årets sommarpubskoncept att dyka upp i år igen – i någon form. Håll utkik.

VIKTIGT OM THS/KTH ÖVRIGT

PUBBAR PÅ CAMPUS TISDAG

Kistan, IN

Konsulatet, F

Gråttan, CL+W ONSDAG

META, Data

TORSDAG

META, Media

FREDAG

Hardox, Bergs

[1]

Idyllien, I

oaSen, S

Kistan, IN

Mequa, IsT

T–Centralen, Flyg Smörjis, M Björns, IsH

Draget, K

Mequa, IsT

Bar Nymble

Kistan, IN

[3]

1) Veckopubar på torsdagar, förutom efter löning då det är fredagspub.

2) Varannan vecka torsdag/fredag.

3) Fredag efter löning har Kistan öppet, utöver tisdagar och torsdagar.

[2]

MAJ

JUNI

O

1

T

2

F

3

L

4

Connect Week med Project Destination. Intressanta lunchföreläsningar och personliga kvällsevent med syfte att skapa kontakter mellan studenter och företag och fokusera på internationella möjligheter, i Sverige och utomlands! För program och anmälan se [ http://www.projectdestination.se/ ]

S

5

8 – FlaskhäpHvsturnering KEMISEKTIONEN

M

6

Kemisektionen anordnar häphvsturnering i Draget! För mer info, maila ordf@k.kth.se

T

7

10 – DUNDER O BRAK

O

8

T

9

F

10

L

11

S

12

M

13

T

14

O

15

T

16

F

17

L

18

18 – EUROVISION SONG CONTEST

S

19

M

20

Eurovision Song Contest visas på storbild och med ljud som gör Robin Stjernbergs «YOOU-OU-OUU-OUU-OOUOU-ÖÖUH»-wailande rättvisa. Väl mötta!

T

21

20–25 – TENTAPERIOD 4

O

22

T

23

F

24

L

25

S

26

M

27

T

28

O

29

T

30

F

31

6–10 – PROJECT DESTINATION: CONNECT WEEK

Dunder och Brak-pub på Ingenjörssektionen Haninge.

11 – SQUVALP Årets Squvalp blir av den 11 maj, traditionsenligt i Rålis! Nu med superhjältetema. Kom och bygg, eller bara spana in bästa bidraget *host*Osqledarens bidrag*host*. Tåget går kl. 14:08. [ http://www.squvalp.se/ ]

13–17 – PROJECT CHINA: CHINA WEEK

Ni hao! En vecka späckad med intressanta lunch­ föreläsningar och roliga aktiviteter på temat Kina. På torsdag hålls det mässa med partnerföretag, och chans att vinna en resa till Kina i Geelys bildesigntävling. [ http://www.projectchina.se/ ]

Snart är det över. Kämpa!

24 – TÖMNINGSPUB, IsH, IsT

L

1

S

2

M

3

T

4

O

5

T

6

F

7

L

8

S

9

M

10

T

11

O

12

T

13

F

14

L

15

S

16

M

17

T

18

O

19

T

20

F

21

L

22

S

23

M

24

29/5–5/6 – OMTENTAPERIOD

T

25

Sista rycket. Sedan får ni ha en bra sommar, baskemig,

O

26

29 – STARTUP PUB

T

27

F

28

L

29

S

30

Både IsH och IsT kör varsin tömningspub. Bra att veta!

25 – SOMMARTENTAPUB Sommartentapub – den bästa av tentapubar.

Nätverka över en bärs eller två, när Startup Pub anor­ dnar pub. Vilka kommer? «Entreprenörer, investerare, och startups». [ http://bit.ly/strtppub / ] 30 – CROSSTALKS Det är återigen dags för KTH:s och SU:s «nya medier»-seminarieserie Crosstalks, med Johanna Koljonen som värd. [ http://www.crosstalks.tv / ]

6 – SVERIGES NATIONALDAG Sveriges nationaldag, aww yeah. Fira på valfritt sätt – typ genom att hylla Allemansrätten. Och Zlatan.

Och att inte prata i hissar. Nej, men på riktigt – denna dag år 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung, samt att regeringsformen sattes 6 juni 1809.

Och det är ju rätt fett.

7–9 – METASPEXET Premiär för MetaSpexets föreställning «MetaSpexet: Mordet på Occidentexpressen – eller en mördare på spåren». [ http://www.metaspexet.se/ ]

21 – MIDSOMMARAFTON Midsommarafton inträffar den 21 juni i år, och midsommardagen 22. Bra helg.

FRÅGA: Om man skulle kunna göra FRÅGA: Började en fikarast prata

om filmer, bland annat Predator och Harry Potter. Kom då osökt in på deras gemensamma nämnare: osynlighet. Går det att göra kamou­ flagekläder som gör en osynlig?

Hur går det till? /Mailen SVAR: Osynlighet betyder ju att alla ljusstrålar, från alla håll som faller in mot den osynlige, ska komma ut i samma riktning på andra sidan.

Genomskinlighet är alltså ingen lösn­ ing, det leder bara till att man ser vad som finns under (se frågan till höger), Absolut svarta kroppar ser ut som läbbiga svarta moln och är knappast osynliga (och går dessutom inte att göra)

Svaret är jättetråkigt: det går inte över huvud taget.

Möjligen kan man göra kläder som gör att man smälter in i bakgrunden, jäm­ för militär kamouflage. /Göran

Professor Göran Manne­berg är universitetslektor i fysik på KTH. Två gånger har han blivit utsedd till årets lärare. För OL svarar Göran på dina frågor om stort och smått.

HAR DU EN FRÅGA TILL MANNEBERG? MAILA TILL OSQLEDAREN@THS.KTH.SE! FLER FRÅGOR OCH SVAR FINNS PÅ OSQLEDAREN.SE

FOTO: SARA EDIN

kläder av grafen, skulle det då upplevas som Kejsarens nya kläder 2.0, eller skulle de ha en mer heltäckande känsla? Tänker främst på den extrema tunnheten hos grafen. Men det kanske är så att grafen har andra funktionaliteter? /Mailen SVAR: Man kan ju naturligtvis göra grafen i flera lager på varandra och då ger «tyget» en synupplevelse som närmast påminner om pärlemor dvs många ytterst svaga reflexer från varje skikt som gör att lysande företeelser på insidan syns uti­ från. Från oss med mer normala kroppar (som inte är självlysande) syns inte mer än genom andra vita kläder. Allt beroende på antalet lager förståss. För att vara ogenom­ skinligt fordras nog ca 10000 skikt.

Ett monolager grafen är så genomskinligt att de stränder som kan besökas av en som bär dem nog enbart är av nudisttypen. På sin höjd kan man ana plagget genom att det a/ håller saker och ting på plats b/ syns som en svag vit aura runt kroppen /Göran

Dags ing? för diplom 30 alla r 0 kr raba eringar t unde t på r maj måna d!

Sandberg Nybrogatan 9, Stockholm 08-679 90 20, www.examensring.com mån - fred 10-18, lörd 10-15

5 TACK FÖR I ÅR. VI SES I HÖST.

5

//BOSTADSRÄTT

DEN GÅTFULLA HYRESRÄTTEN Robin Norström läser femte året på Samhälls­ byggnad, sitter med i THS och SSSB:s styrelse samt arbetar med fastighetsvärdering på NAI Svefa. För OL:s räkning skriver han krönikor om bostadsfrågor.

«Tvärtemot vad man skulle kunna tro så har det minskade utbudet av hyresrätter i Stockholm under den senaste 10-årspe­ rioden inte haft en positiv inverkan på den nyproducerade hyresrättens värde.»

D

et är min analys – istället för att avsluta med den så börjar jag med den. Och nu tänker jag förklara hur detta märkliga påstående kan vara sant. För enligt de bästa ekonomiska teorierna så borde värdet på en vara öka, vid kon­ stant efterfrågan, om utbudet minskar.

Och om det är något som varit konstant eller ökande under den senaste 10-års­ perioden så är det efterfrågan på hyres­ rätter i Stockholm.

Vi måste först börja vid relationen mellan bostadsrätter och hyresrät­ ter. Bostadsrätter är bra, det är en bra känsla att i större utsträckning äga sitt hem och vara mer oberoende. Bostad­ srättsföreningar har även lägre kost­ nader för drift- och underhåll än vanliga fastighetsföretag, då slitaget är mindre eftersom de som bor i lägenheterna i större utsträckning tar hand om sitt hem och sitt hus. Bostadsrätten ger även större möjlighet att investera i sitt hem och ta del av en eventuell värdeökning av sin investering. Däremot är bostadsrät­ ten inte en speciellt flexibel upplåtelse­ form och den stänger ute vissa delar av samhället. Därför behövs hyresrätten, främst för flexibilitet tycker jag.

10

OSQLEDAREN #5

9

Det som hänt de senaste tio åren i Stockholm i och med utförsäljningen av hyresrätter och den låga produktionen är en minskad flexibilitet. Det är numera mycket få människor som har ett alter­ nativ annat än att köpa en bostadsrätt.

Denna minskade flexibilitet har skapat en stark efterfrågan på bostadsrätter.

Olyckligt nog för den som behöver en bostad i Stockholm så är den inte ensam.

Diagrammet nedan illustrerar relation mellan befolkningstillväxten dividerat med boende per bostad och antal ny­ producerade bostäder. Statistiken avser Stockholm län och vi kan sammanfatta att underskottet de senaste sju åren up­ pgår till nästan 35 tusen lägenheter.

kassako för kommunerna.

Producenter av hyresrätter sit­ ter därmed i en situation där marken är omöjlig att köpa och kraven som ställs vid produktion är anpassade för produ­ center av bostadsrätter.

För att få en kalkyl gällande ny­ produktion av hyresrätter att gå ihop i Stockholm för tillfället så får man bygga långt ut i ytterstaden och försöka maximera hyrorna trots hyresreglering (lägesfaktorn ska tydligen spela min­ dre roll) alternativet är att räkna in att man ombildar hyresrätterna till bostad­ srätter efter ett antal år (generellt inte goodwill för seriösa aktörer och rätt problematiskt).

Den starka prisutvecklingen på bostadsrätter som beror på delvis den stora efterfr ågan och delvis köpkraft ROBIN NORSTRÖM främst kommande från tillgången till billiga krediter har skapat en nyproduk­ tionsmarkand 15000 helt inriktad på bostadsrät­ ter. Detta har 12000 inneburit att markpris­ erna fullständigt 9000 skjutit i taket i Stockholms län med prisökningar 6000 om flera hundra till tusen procent.

Marken har 3000 därmed blivit en 2001 2002 2003 2004 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012

//KRÖNIKA

VEM VÅGAR HA TRÅKIGT?

N

är var senaste gången du hade tråkigt, när du tänkte «om jag ändå bara hade något att göra»? Chanserna är stora att det var ett tag sedan. När känslan börjar krypa fram är det bara att ta fram sin smartphone och någon av alla dess former av underhållning. Under­hållning som kan vara i allt från enstaka minut­ er till flera timmar. På grund av denna lättillgängliga underhållning använder ­ folk telefonen hela tiden, överallt.

9

Att mobiltelefoner används nästan maniskt för att undvika att ha tråkigt är framförallt tydligt i kommun­ altrafiken. De flesta är nog rätt trötta på kommunaltrafiken – det är samma sträcka både till och från hemmet och har varit det i flera år. Det är helt enkelt riktigt tråkigt. Därför använder nästan alla mobilen så fort de kommer på bus­ sen, pendeln eller vad det nu är. Faktum är att de flesta tar upp den direkt när de ställer sig och väntar.

Att ta upp mobilen vid minsta paus verkar nästan reflexmässigt för vissa.

Så fort det inte händer någonting ska telefonen fram direkt. Framförallt den yngre generationen har dock tagit det ännu ett steg längre – de lägger aldrig ner telefonen. För varför lägga ner tel­ efonen? Det är ju bara tråkigt! Då är det bättre att aldrig lägga ner telefonen och slippa ha tråkigt ens en sekund.

Vi behöver dock ha tråkigt. Tyvärr kanske jag ska säga, eftersom vi verkar ha det allt mindre. Jag skulle själv kunna säga varför vi behöver ha tråkigt, men när någon redan sagt det innan och bät­ tre än jag kan är det bättre att bara cit­ era. Komikern Graham Linehan säger så här om att ha tråkigt: «I have to use all these programs that cut off the internet, force me to be bored, be­ cause being bored is an essential part of writing, and the internet has made it very hard to be bored.»

Att aldrig ha tråkigt gör att vi inte heller får en chans att vara kreativa.

För det är ju just när vi har tråkigt som

vi kommer på idéer. Det är då som vi är som mest kreativa.

B

risten på uttråkning gör att vi inte bara får mindre chans att vara kreativa, det gör oss också sämre på att vara kreativa. Att vi blir sämre på att vara kreativa beror på att vi inte behöver vara det som barn. Barn växer upp med underhållning som är kontrollerad och förbestämd. Det är någon annan som skapat en struktur som ska följas, och även om utrymmet för fantasi finns, är det begränsat. På grund av den ständiga strukturen «tvingas» barn inte att hitta på egen underhållning. Det minskade behovet av kreativitet får den ganska up­ penbara konsekvenser – barn blir min­ dre kreativa.

Att vi blir mindre kreativa är en ut­ veckling som går åt helt fel håll. På ar­ betsmarknaden blir de mekaniska job­ ben färre och de kunskapsintensiva fler.

Typiskt för kunskapsintensiva jobb är att det krävs att man på kreativa sätt kan använda den kunskap man har för att lösa problem. Teknikens utveckling ökar behovet av kreativitet, samtidigt som den gör oss mindre kreativa.

Låt dig inte fångas av den paradox som teknikens utveckling skapat. Ta hand om din kreativitet. Våga ha tråkigt.

I alla fall ibland.

TEXT OCH ILLUSTRATION// MARTIN BARKSTEN

OSQLEDAREN #5

11

VAD GÖR THS ME GRAFISK FORM//NADAN GERGEO INFO & UPPLÄGG//EMMA FOGELSTRÖM & SEBASTIAN OLS

VAD INNEBÄR “FULLKOSTNADSMÄSSIGT”?

All THS verksamhet är förknippad med såväl direkta som indirekta kostnader. Direkta kostnader för Osqledaren kan till exempel vara kostnader för tryck av tidningen. De indirekta kostnaderna är THS gemensamma kostnader, utfördelade på de olika verksamheterna. Ett exempel kan vara kostnader för ekonomisk administration som baseras på antal transaktioner Osqledaren ger upphov till under ett år eller kostnader för Nymble, baserat på hur många kvadratmeter av Nymble som utnyttjas av just Osqledaren.

Tanken med fullkostnadstäckningen är att visualisera hur mycket de olika verksamheterna kostar ”egentligen”, inklusive alla kostnader som man oftast inte tänker på.

Resultatet blir att man lättare kan ta ställning till en specifik del av THS verksamhet och hur den påverkar verksamheten i stort.

Till höger finner du ett cirkeldiagram som visar hur medlemsavgiften fördelas och längre ner finner du ett stapeldiagram som visar THS fullkostnadsmässiga resultat.

Det är baserat på Kårstyrelsens förslag av THS budget för verksamhetsår 2013/2014 som Kårfullmäktige ska besluta om den 2 maj. Siffrorna nedan bör alltså ses som preliminära tills dess att Kårfullmäktige tagit beslut i frågan. Varje stapel representerar ett resultatställe (det vill säga verksamhet) inom THS.

FULLKOSTNADSMÄSSIGT RESULTAT 3 MKR

+2 945 900 KR

2,5 MKR 2 MKR 1,5 MKR 1 MKR 0,5 MKR -13 100 KR

0

-5 000 KR

+26 900 KR -1 483 200 KR -528 400 KR

-1 000 KR

+222 800 KR

-2 MKR

Medlemsavgiften, administration och löner till fast personal.

Positivt resultat pga höga administrativa intäkter från andra enheter

FE

ST

&

EV

EN

T

IKA TIO N UN KO MM

OS

QV IK

T SE KÅ RH U

EN YR EL S ST

TIG E ÄK LLM FU

TR EN SC

-1,5 MKR

TH

-1 MKR

AL T

-500 MKR

//INFOGRAPHIC

D ALLA PENGAR? VART GÅR DINA 330 KR SOM DU BETALAR I KÅRAVGIFT? FULLMÄKTIGE — 1 KR STYRELSEN — 1 KR OSQVIK — 50 KR THS INTERNATIONAL — 27 KR OSQLEDAREN — 30 KR UTBILDNINGSPÅVERKAN — 79 KR MOTTAGNING, FÖRENINGAR OCH STUDENTIDROTT — 74 KR SVERIGES FÖRENADE STUDENTKÅRER — 5 KR STOCKHOLMS STUDENTKÅRERS CENTRALORGANISATION — 13 KR SEKTIONSBIDRAG — 50 KR

BASERAT PÅ BUDGETEN FÖR NÄSTA ÅR +2 462 500 KR

-65 700 KR

-660 700 KR

-613 100 KR

-869 500 KR -1 588 400 KR +90 200 KR

+309 600 KR

N PE

N

GR UP

PE NÄ

RIN GS LI

VS

RU P GS G NIN LED

UT BIL D

NIN

GS

EN

DA MA

QL ED AR OS

NT SI

AR

ER NA TIO

ON PL

AT O TH

RA

DIO NÄ

MN

DE

N

NA

L

PÅ VE RK A

N

-226 500 KR

Negativt resultat pga stor yta av Kårhuset och därmed höga "Nymble-kostnader" i fullkostnadstäckningen

14

OSQLEDAREN #5

Den fotbollsspelande dv채rgroboten Nao 채r ett av Danicas forskningsobjekt.

//INTERVJU

DANICA KRAGIC – REDO FÖR ROBOT-REVOLUTIONEN

5

Danica Kragic är robotforskaren som gjort raketkarriär på KTH. Hon lär robotar steka pannkakor, och spår en tänkbar framtid där alla har varsin ‘husrobot’, och tycker det är helt rätt att robotar ska göra grovjobbet.

5

TEXT//SHAYAN EFFATI FOTO//KYRIAKI SARAMPASINA

D

en rysk-amerikanske science fiction-författaren Isaac Asimov skrev på 40-talet ett antal noveller om människo­ liknande robotar och hur de kan vara programmerade för att vara goda mot människor, och redan 1948 skapades den första självstyrande roboten. Ro­ botar har i filmer representerats som de människoliknande robotarna vi ofta kan se, till exempel i filmen I, Robot där de fungerar som assistenter, men i verkligheten används robotar till my­ cket mer simpla tjänster än att assistera människor. I många industrier har ro­ botar bytt ut mänsklig arbetskraft, och robotarna är mer ett par metallarmar än de fantasifulla sci fi-robotar vi är vana att förknippa ordet «robot» med. För företag innebär detta enorma vinster då det i princip är gratis arbetskraft efter­ som att kostnaderna efter startavgiften är försumbara, men i och med deras roll i samhället så har det bubblat upp oro­

ligheter. Hur ser deras roll i samhället ut egentligen? Hur kommer deras roll i samhället se ut om 20, 50 eller 100 år?

I jordbruk och industri har användan­ det av maskiner å ena sidan lett till en enorm effektivisering men å andra sidan ökad arbetslöshet. De används för att hjälpa militären att attackera mål på distans utan att själva riskera skada och de kan mycket väl ersätta många av de funktioner som utförs av människor. En som är insatt i ämnet och som forskar om robotar är Danica Kragic, professor i datalogi på KTH. Hon anser inte att ro­ botar utgör ett hot för människan i sam­ hället, utan snarare att robotar kommer komplettera människan i vardagen och hjälpa oss när det behövs som mest.

På sjunde våningen på Teknikrin­ gen 14 går det att hitta avdelningen för Datorseende och robotik, och där möter vi upp den smittsamt skrattande avdel­ ningschefen Danica. Förutom smat­

OSQLEDAREN #5

15

“För robotar och maski­ ner så förväntar vi oss att de aldrig glömmer eller aldrig gör fel – och då är frågan vad vi har för förväntningar på intelligens.”

– Danica Kragic

trandet av datortangenter så är stället knäpptyst och det är en miljö man kän­ ner sig trygg i. Hon guidar oss runt på våningen under, där det finns labbrum för deras robotforskning. Där arbetar de med robotar som ska försöka efter­ likna människans kapacitet att kunna se och känna. De flesta robotar där är sta­ tionära och har enbart två ögon och en arm, men de kan programmeras till en rad olika ändamål. Det är svårt att inte dra på mungiporna när Danica berät­ tar om roboten som skulle lära sig att diska, för att sedan skicka vidare disken till en annan robot som skulle torka av och rulla iväg till en hylla med disken.

Här är inte ändamålet det viktigaste, utan snarare att kunna få roboten att känna efter och utföra olika arbeten själv.

De experimenterar med ett brett sorti­ ment av existerande teknik, till exempel med Xbox 360s spelkontroll Kinect samt en fotbollsspelande människoliknande dvärg­­­robot vid namn Nao.

S

ka robotar vara leksaker eller arbetare? Det är forskarna som skriver robotarnas fram­ tid, men deras syfte råder det delade meningar om. Enligt Danica är robotarnas roll i det framtida samhället självklar. Hon vill se en värld där äldre människor, ensamma människor och människor med utvecklingsstörningar ska kunna använda sig av robotar för att komplettera och underlätta deras liv, och för att utöka syftet med den bri­ stande hemtjänst vi har idag. Men hon nämner också att det bara är positivt att ha robotar för andra syften.

– Jag ser fram emot ett samhälle där det finns möjlighet för alla att ha en robot hemma som kan göra någonting som vi känner behövs. Om vi vill ha en robot som bara kan städa golv så ska det vara det, men om vi vill ha något mer så ska det finnas att köpa. Det är som med telefoner och datorer, att man väljer hur kompletta saker man vill ha.

Men att nå dit krävs mycket arbete. I forskningen vill man att robotarna ska uppnå en intelligens likt den vi ser hos människan – och då är frågan hur man kan definiera vår intelligens.

– För robotar och maskiner så förvän­

16

OSQLEDAREN #5

//INTERVJU

tar vi oss att de aldrig glömmer eller ald­ rig gör fel, och då är frågan vad vi har för förväntningar på intelligens.

D

anica förklarar att en av de stora anledningarna till att vi inte ser robotar i varda­ gen har att göra med vilken investering det finns i den befintliga tekniken. Att producera de högutveck­ lade interagerande robotorna kostar enorma summor, mycket för att det inte finns en industri för massproduk­ tion. För att detta ska finnas krävs en efterfrågan, vilket inte finns idag. Re­ dan idag finns det maskiner som kan

utföra arbeten snabbare och effektivare än människan, som att räkna stora tal, lagra enorma mängder data och att svara snabbast på Jeopardy-frågor (IBM:s su­ perdator Watson). Men människan är fortfarande överlägsen inom de om­ råden som enligt Danica kräver kemiska processer.

– Finns det saker som människor kan göra som robotar inte kan göra? Abso­ lut, den sociala aspekten. Om en kvart kanske du tittar bortåt och då kommer jag se att du inte längre är intresserad av vad jag säger.

Det märks att det är den sociala as­

pekten som Danica brinner för mest, alltså att kunna använda robotar som psykisk och kognitiv hjälp för de som behöver någon vid sin sida konstant.

Hon berättar om sin fyraårige förstånd­ shandikappade son Jonatan som ofta inte kan fatta rätt beslut, och om hur forskningen inom hennes område kan bidra till att personer med liknande bes­ vär kan ha någon som vakar över dem.

Det är svårt att säga när den övergången kan komma att ske, för ju mer komplext tillämpningsområdet är, desto mer kom­ plex behöver roboten vara. Och däri lig­ ger en utmaning: att kunna förstå sig på hur människan kan komma att vilja

Ett «robotansikte» Danica använder i sin forskning.

OSQLEDAREN #5

17

En utmaning inom robotiken framöver, särskilt om de ska användas inom vården, är att få dem att kännas mer mänskliga.

18

OSQLEDAREN #5

//INTERVJU

använda roboten, om roboten har så många olika sätt att agera på.

– Det kommer att ta väldigt lång tid tills vi kommer ha en bra förståelse kring allt som kan gå fel. Det enda sättet att få det är genom att människor behöver använda de här robotarna. Och vi är ännu inte där. Det finns ingen massindustri, så robotarna idag kostar väldigt mycket pengar. Saker som vi kanske vill ha i vardagsrummet kostar just nu flera miljoner kronor att köpa.

Pengarna och utvecklingen går alltså hand i hand.

D

anica skämtar gärna när hon pratar om sitt ar­ bete utan att tappa allvaret i diskussionen. Hennes kontor ser ut som ett vanligt kontor: lagom stökigt med papper, en Mac-dator och bilder på familjen.

En av väggarna är täckt med hennes diplom och bemärkelser, och det är inte så konstigt eftersom Danicas karriär har varit lång och lyckad. Hennes online-CV visar ett stort antal priser, styrelsepositioner och arbeten på andra universitet, och hon har nyligen blivit utnämnd till en av Sveriges största super­ talanger av tidningen Veckans Affärer. Men att Danica sysslar med robotar över huvud taget är en ren slump, enligt henne själv. När hon var klar med sina studier i Kroatien så åkte hon till Sverige för att bland annat hälsa på vänner och utbytess­ tudenter hon stött på i Kroatien, men också för att prova på lite annat i livet. Då utlystes en doktorandtjänst inom robotik och datorseende på KTH, vilket Danica inte var sen att nappa på. Tanken var från början att åka tillbaka till Kroatien efter sin examen, men när hon väl var klar så bestämde hon sig för att stanna. Men efter de tolv år hon haft “Det finns många sedan sin examen här på KTH, så är det inte jobb där det är bil­ hennes forskning, ligare att använda maskiner eller arbete som gjort henne mest fem arbetare i Kina stolt.

på till att lyfta tunga saker än att köpa en maskin”

– När man håller på med forskning så sa­ marbetar man väldigt mycket med män­ niskor. Man kan inte klara sig som ensam forskare hur länge som helst. Jag är mest stolt över de människor som jag handlett och vilka karriärer de har gjort.

S

å var är vi om 20, 50 eller 100 år? Danica diskuter­ ar denna fråga väldigt frekvent, vilket är nödvändigt när man håller på med forskning på så hög nivå. När jag diskuterar det med henne så har hon en klar upp­ fattning om vilka mål vi bör lägga upp, samt vilka förväntnin­ gar hon tror är myter. Danica menar att det inte kommer bli en ökad mängd krig bara för att det finns robotar som kan använ­ das till krigsföring, och hon låter lite trött på att robotik ofta förknippas med krig. Men en fråga som engagerar henne mer

DANICA KRAGIC NAMN DANICA KRAGIC ÅLDER 41 FAMILJ STOR OCH HÄRLIG - MAKE OCH EN SON, FAR OCH MOR FÖRÄLDRAR, EN SYSTER FAVORITROBOT GENTLEMAN

C-3PO FÖR ATT HAN ÄR SÅ ELEGANT OCH EN

INTRESSEN DESIGNA OCH SY KLÄDER – ÄLSKAR SIDENTYG ÖVRIGT ÄLSKAR ATT SKÄMTA OCH SKRATTA

är oron för risken att robotik ska öka arbetslösheten. Hon tror att trots att robotar ersätter människor inom vissa områden, så är det för det bättre.

– Om man jämför jobbmarknaden nu och jobbmarknaden för 50 eller 100 år sen så finns det idag många jobb som inte fanns då. Det är väldigt viktigt att tänka på att samhället förändras hela tiden. Det kommer nya behov och det är där jag tror att vi kommer se den stora förändringen; när maskiner kommer in och används på de jobb som är farliga eller rentav tråkiga.

Danica har en tanke om att vi människor ofta används till alldeles för farliga jobb. Häromveckan mördades en taxi­ chaufför i Stockholm över en disput och arbetsförhållanden på fabriker i Kina är så dåliga att arbetare börjat begå självmord.

Hon menar att det kommer skapas andra jobb ju mer vi ut­ vecklar samhället, och att robotar som ersätter människor på jobb som människan inte ska ha leder vår samhällsutveckling framåt.

– Det finns många jobb där det är billigare att använda fem arbetare i Kina till att lyfta tunga saker än att köpa en maskin, just för att en människas liv är billigare än en maskin. Det är tråkigt och så ska det inte vara, men ett sådant samhälle har vi nu. Varför tycker många fler att det är helt okej att inte titta på den konflikten, för att sedan kritisera robotik och säga att de fem kommer att bli utan jobb? De fem borde inte ha fått det arbetet till att börja med.

Det är lätt att haka på och bli nyfiken på är både arbet­ slösheten och etiken i robotiken. Vad som också kan fascinera en är tanken att om robotar har gått från fantasi till verklighet på 60-70 år, hur ser då vårt samhälles teknologi ut om ytterli­ gare 60-70 år? Som en teknolog med stort intresse för science fiction kan man hoppas på att det är som Danica säger, att vi kommer bli vana med ett samhälle där robotar följer efter och kompletterar många människor, likt det sättet som smart­ phones kompletterar vårt nöjesbehov. Men annars är det bara att vänta på framtiden för att få veta mer än så.

OSQLEDAREN #5

19

BIRGITTA WESTHOLM SLUTAR EFTER 39 ÅR I KÅRENS TJÄNST

TEXT//HUGI ÁSGEIRSSON FOTO//SARAH FREILICH För 39 år sedan började en ung kvinna jobba som ständig sekreterare för kårordföranden på THS. Idag jobbar hon fortfarande på kåren, även om hon sedan länge sadlat om från sekreterarrollen.

Nu gör hon sitt sista år på Nymble, och tycker fortfarande att det är ett väldigt trevligt jobb. Men hur såg det ut när hon började?

N

är jag träffar henne på kårexpeditionen en mor­ gon innan öppning plockar jag fram min iPad som får fungera som diktafon. «Tiderna har förändrats», säger hon då, och fortsätter berätta.

– När jag började satt jag och steno­ graferade åt ordförande på alla möten.

Tänkt vad mycket som har hänt. Här sit­ ter jag och pratar in i en iPad! Det var ju så tjusigt att kårordförande hade en sekreterare, och det var jag. När man skickade ut inbjudningar så skrev jag alla inbjudningskort för hand.

Positionen som kårordförandes sekreterare fanns kvar till början av 80-talet, men när dator­ erna gjorde sitt intåg började Gittan istället jobba på expeditionen.

Under de första åren på THS var hon bara några år äldre än stu­ denterna själva, och hon var ofta med även på festerna.

– Då hade man ju jätteroligt! Var­ je år så kom det nya människor och om de något år var jobbiga så visste man ju att det tar slut efter ett år.

//PORTRÄTT

Var det så ibland?

– Ja, självklart! Tvärtom var det ju ock­ så, att man tyckte det var tråkigt att de slutade. Klart att det var så, människor är ju olika!

Gittan poängterar hur roligt det var att jobba på kåren som ung på den tiden, och vi kommer in på hur kårlivet har förändrats över åren.

– De verkade ha mycket roligare, de som satt i styrelsen då. Det verkade inte så fruktansvärt allvarligt. Nu tar de det mer och mer på allvar, och det ska man göra naturligtvis, men det tycker jag är en stor skillnad.

Vad tycker du om den förändringen?

– Jag tycker det är lite av en nackdel, för man ska ju ha kul också. Det verkar så vansinnigt nu, man är nästan utbränd och det kan ju inte vara meningen rik­ tigt, eller hur?

Att det har blivit mer seriöst, vad tror du är anledningen till det?

– Då när jag börjande var det att vara kårordförande en språngbräda rakt ut i näringslivet, och det har väl planat ut litegrann tror jag. Men då var den per­ sonen lite av en kung här. Det var lite mer märkvärdigt än det är idag.

Tror du att det ökade allvaret har att göra med att det blivit större demokratiskt tryck? Att det är större ansvar?

– Ja, definitivt. Med ansvaret följer ju den mer seriösa bilden. Men jag tycker samtidigt att det verkar så tungt. De job­ bar så mycket att de glömmer bort att det kan vara en kul roll också.

V

i pratar mer om hur tider­ na förändrats för dem som är anställda på kåren. Förut bodde en fastighetsskötare i Nymble – först där kårexpeditionen är nu, och sedan uppe på övervåningen där Osqledaren nu huserar.

– Men till slut stod de inte ut, för så fort det var fest och det hände något så knackade det på deras dörr. De bodde här förvånansvärt länge, tills ungarna flyttade hemifrån. Men till dess sprang de runt i hela huset, fyra stycken, och

“Lilla sekreteraren, och så ordföranden som åkte taxi runt hela stan.” hans fru städade här i Nymble.

Det känns lite gammalmodigt, säger jag, och lite av en tjänstekultur. Det måste ha varit en speciell stämning, spe­ ciellt med tanke på de studerande som ofta kom från priviligierade familjer.

– Nej det var ju inte kreti och pleti som gick här då, så var det ju. Det var inte svenssonsönerna direkt. Jag jobbade bara deltid i början, och jag minns spe­ ciellt en kille, en ordförande med adligt namn. Jag hade så vansinnigt mycket att göra och sa att jag måste gå upp i tid. Då sa han, väldigt arrogant, att «dina tjän­ ster behövs inte mer än så». Jag fick inte gå upp i tid helt enkelt. Där har det blivit en enorm skillnad – nu kan ju vem som helst plugga här om man är tillräckligt smart.

Kunde du känna av den typen av behandling ofta?

– Du menar att man hade olika klasser?

Absolut, så var det. Lilla sekreteraren, och så ordföranden som åkte taxi runt hela stan.

Gittan skrattar när hon tänker på hur tiderna trots allt förändrats mycket på 39 år. Hon berättar hur kårordförande brukade klä sig i frack och åka limousine runt stan. Det var väldigt glassigt, och så var det fram till början på 80-talet.

– Sen fick man stävja det där på något sätt. Man tyckte att man var en väldigt viktig person då.

Hur var det med limousinerna, frågar jag. Betaldes de ur egen ficka?

– Nej nej nej, och det var ju början till slutet när det blev så dyrt och någon började klaga.

blir kårens heltidsanställda ett organi­ sationens långtidsminne. Gittan minns särskilt kårens hundraårsjubileum för 11 år sedan och alla de trevliga lunch­ erna genom åren. Men många minnen har ju också att göra med fester och kon­ sekvenserna av dessa.

– Det var en gång för många år sen som jag hittade kille som hade festat hela natten när jag kom till jobbet en morgon. Han satt skrattande som en tok uppe i puben men alla fyra framtänder­ na utslagna. Jag fick säga åt honom att han fick ta och åka till sjukhuset. Det har varit mycket sånt. Det är ju en kul­ tur som är mycket festande, så är det ju.

U

nder alla år har det fun­ nits en otrolig mängd kansli­ chefer, och givetvis ännu fler ordförande. Man skulle kunna tro att det är svårt att anpassa sig till en så speciell arbetsplats och Gittan håller med men poängterar samtidigt att det sällan varit ett problem – det är nämli­ gen väldigt låg personalomsättning på kårexpeditionen.

– Det är en trivsam arbetsplats, det är det! Annars hade jag aldrig varit kvar så länge. Jag sökte ett jobb en gång som jag också fick, men jag tackade nej till slut.

Så det har varit bra. Men för er låter det väll helt vansinnigt att ha varit på ett ställe i princip hela sitt liv!

Du går snart i pension –vad vill du göra med tiden nu?

– Jag har ju lite ångest för att sluta jobba. Jag tycker egentligen inte alls om det, men min man vill att jag ska sluta.

Men jag ska ut och resa mycket, gärna till Afrika. Sen tänker jag börja läsa spanska! Så jag ska nog få dagarna att gå, men det kommer bli väldigt vemod­ igt i början. Men det är klart att det ska bli skönt att sluta ställa klockan.

Under sina 39 år har hon sett en hel del och för en kår där studenter kom­ mer och går och ingen har ett minne som sträcker sig längre bak än fem år

OSQLEDAREN #5

21

I HUVUDET PÅ

TEXT//MATILDA KABA-LILJEBERG OCH ERICA EDFELDT ILLUSTRATION//GABRIELLA SANCHEZ KARLSSON

Det råa vädret slet i Ericas jacka där hon tappert stod utanför Mariatorgets tunnelbana, uppgång Mariatorget, förgäves sökandes efter Matilda.

Denna gång var det Erica som var ute i kylan, dit som hon alltid förvisat Matilda. En ödets nyck, denna kalla aprilmorgon. April april, tänkte hon med en bitter underton av ironi. Blicken flackade, mungiporna sjönk för varje förbipasserande. En minut gick. Kanske två. Hon hade tappat räkningen.

I minst en minut stod hon där innan – till slut! – Matilda aldrig kom. Med ett stadigt grepp och beslutsamhet ut­ strålandes längst hela den raka ryggraden tog hon upp sin iphån och tryckte upp speed dial. Ett snabbt samtal, ett långsamt beslut och flera älgsteg senare förenades de i en kram i Hotel Rivals lobby. De var här. De var tillsammans. De var i fel lokal.

Vi mötte Jesper Rönndahl en tidig vårmorgon för att prata om teknik, science fiction och periodiska systemet.

FOTO: PAUL LINDQVIST

//INTERVJU

Hej Jesper! Du är ju med i P3:s institutet, om humor och vetenskap.

Bland alla knäppa teorier och uppfinningar, vilken är den knäppaste?

– Vi hittade en naturvetenskaplig förklaring på spöken. Det var en kille som kom på att i de hus där man säger att det spökar så är det ganska ofta in­ fraljud, som gör saker med kroppen.

Vinden ligger på på ett särskilt sätt och så börjar huset vibrera. Det skapar hal­ lucinationer och illamående, man börjar frysa lite och synnerven störs. Plötsligt ser man saker som inte finns och man känner sig illa till mods. Vips! Så har du ett spöke. Det är infraljud man jobbar med när man skingrar folkmassor också.

Man riktar infraljud mot folkmassor, en så kallad «brown note» för att man ba­ jsar på sig när man får det ljudet riktat mot sig.

– Det här var det roligaste fenomenet.

Men om ni letar uppfinningar så tycker jag om sådana som fanns för länge se­ dan. Som man inte fattade hur feta de var. Ta ångmaskinen som ju revolution­ erade hela samhället. Men egentligen uppfanns den ju för länge sedan. Jag tror att det var i Egypten långt före Kristus.

Och så tänkte de bara «Rolig grej, men vi behöver inte den. Vi har ju slavar.»

– Och så är det någonting med mag­ neter. Det är så jävla sjukt alltså.

Ok! Det låter skojigt. Finns det något fenomen som du önskar vore sant?

– Jag skulle vilja att någonting kunde vara större inuti än utanpå.

Kollat för mycket på Doktor Who? – Nej, jag har aldrig kollat på det. Det är något med science fictionserier från BBC som är plastiga. Det är så himla ty­ dligt. Finns många skitsnygga såklart.

Men om jag ser att något är studiog­ jort så... jag ser ju att det där är papier mache! Det är någonting med det som gör att jag inte köper det riktigt. Tror jag har för dålig fantasi. Jag måste bli lurad helt och hållet.

– Men det vore praktiskt med saker som är större inuti än utanpå. Typ i en väska.

Du är ju idag journalist, komiker och vetenskaps-radiopratare – vilket var ditt favoritämne i skolan?

– I grundskolan tyckte jag om sven­

ska, när man fick hitta på historier. Se­ dan blev jag fruktansvärt intresserad av historia och idéhistoria. Matte var mitt sämsta ämne, och så gillade jag inte kemi. Jag har alltid tyckt att kemi är fat­ tigmansfysik, för det är ju fysik EGEN­ TLIGEN. Vad är ditt intryck av KTH? – Jag har hängt där en del nu när jag har intervjuat människor till Institutet.

Olika professorer och sådär. Det är my­ cket folk i stora ryggsäckar. Folk som är väldigt intresserade av väldigt få saker.

Jag älskar att det känns som att om man frågar rätt fråga kan man få en förklar­ ing som tar en timme. Det gör att jag känner mig trygg.

Vilken är den mest intressanta personen du någonsin träffat?

– Jag minns en gång när vi tågluffade så träffade vi en diplomat. Han var som James Bond. Vi var några kompisar som var sådär som när man tågluffar, du vet lite skitig och luktar illa. Så ramlade vi in på någon hotellbar. Jag var lite full, så jag minns inte exakt. Men jag minns att vi började prata med den här dip­

Jesper Rönndahl fyller i luckorna

//INTERVJU

lomaten och han berättade sådana sjuka historier om olika människor han hade träffat. Folk som skapar fred, det är coolt. Det ligger så långt ifrån vad jag gör. Inte för att jag skapar krig!

Hur långt kan du rabbla periodiska systemet?

– Oj inte alls långt! Få se.. väte (pekar på bordet) och.. (drar fingret åt höger) helium. Sedan så.. (drar fingret tillbaka till under syre och slår i bordet). Näe!

Har inte den typen av minne!

Haha jahaja. Kan du kanske istället förklara Pythagoras sats för oss?

– Nej, jag är pissdålig på matte.

När du ser dig i spegeln, vem ser du?

– Jag tänker att jag ser någon som ser lite skojig ut. Det är svårt att frikoppla liksom. Jag vet inte om det hänger ihop med att jag har jättedåligt ansiktsminne.

När jag rakar av mig skägget om jag haft skägg länge, så kan jag stå och titta på den där helt nya person som stod där.

En gång rakade jag en mustasch och kände inte igen mig själv. Kunde stå där och bara «What? Vad är det där för tysk porrstjärna?»

Vilket är ditt favorit-te?

– Det beror på vad klockan är. Jag kan inte dricka koffein efter klockan tolv. Så det blir rött efter klockan 12 på dagen.

Man ska göra det starkt. Bladen ska ligga i hela tiden.

Vilken teknisk pryl skulle du helst vilja äga?

– Något med trådlös el, jag har ingen pryl som utnyttjar det. Det vore coolt.

Apokalypsen kommer, vad tar du med dig?

– Jag är för apokalypsen. Bästa typen av filmer jag vet är post-apokalyptiska.

Jag tar med mig en jävligt bra karta för att jag tror att det kommer bli hårdvalu­ ta. Jag antar att detta är några år fram liksom. Man kan zooma in och kolla var finns det rent vatten och olika naturtill­ gångar.

Varför flyttade du till Stockholm?

24

– Ursprungstanken var att jag skulle leva lite tufft ett år eller två. Jag bodde i Malmö innan och hade det gött och job­ bade på TV med olika ungdomsprogram och så där. Och så bara rullade det på.

Och jag tycker inte om när saker bara rullar på. Så då tänkte jag «Äh, nu skiter jag i det här, nu flyttar jag till Stockholm och ståuppar i olika källare och så där».

Så det var tanken. Två veckor efter jag kommit hit så fick jag Institutet i knät.

“En gång rakade jag en mustasch och kände inte igen mig själv.

Kunde stå där och bara ‘What? Vad är det där för tysk porrstjärna?’”

Har du något skämt som alltid går hem?

– Jag hade länge ett skämt som jag an­ vände om jag inte fick de här stormande skrattapplåderna på sista skämtet på stand-upen. Då lade jag till ett sista skämt. En kille cyklade och polisen stoppar honom.

«Ser du inte skylten där det står ‘ej cykel’?

Aha!» Säger killen, «jag trodde de me­ nade att min cykel var cool. Eeeeyycykel!». Folk gillar det, jag körde det i säkert fem år.

Men det är så klart skitroligt. Så det blev inget med de sunkiga källarna tyvärr.

Också lite skönt. Någon gång i livet ska man väl ha det lite tufft. Det får bli till senare.

Hur skulle du beskriva din dialekt?

– Den är svårbeskriven. Där jag kommer ifrån pratar man bredare skånska än jag gör. I Lund är det koloni av akademiker med en särskild dialekt någonstans mellan stockholmska och skånska. Sen började jag på radio. Tänkte att jag skulle slipa bort diftonger nu när jag skulle prata i radio, och så slipade jag bort fel diftonger.

Och så har jag en knasig röst på det.

Hämnden är ljuv sägs det. När hämnades du på någon?

– Jag hämnades för inte så länge se­ dan. Vi spelade Settlers, brädspelet. Då hämnades jag på en kompis som hade stuckit mig i ryggen med en råvara. Det var en söt hämnd.

JESPER RÖNNDAHL

FÖDD 1979 (33 ÅR) BOR STOCKHOLM FRÅN VEBERÖD UTANFÖR LUND NU PROGRAMLEDARE I HUMORVETEN­ SKAPSPROGRAMMET ‘INSTITUTET’ I P3 TIDIGARE MED I RADIOPROGRAMMET PANG PREGO, CENTRALSKOLAN I SVT, PROGRAMLEDARE FÖR «EXTRA! EXTRA» I TV3. ÖVRIGT • VINNARE AV «ÅRETS ROOKIE» I HUMORSM 2007 • TYCKER OM ATT LAGA MAT, DRICKA ÖL, SPRINGA, OCH TA REDA PÅ VETENSKAPLIGA FAKTA. • STARTADE HUMORSAJTEN «RIKETS SAL» TILLSAMMANS MED KRINGLAN SVENSSON.

OSQLEDAREN #5 FOTO: PAUL LINDQVIST

//FILOSOFEN

– FILOSOFIE TEKNOLOG TEXT//ELHAM KALHORI FOTO//STEPHEN KIRK

På Avdelningen för filosofi, KTH, forskar doktoranden Karim Jebari. I ett samtal diskuterar vi filosofi som verktyg för att utreda och tillämpa vetenskapen. Hur utbrett är ämnet på skolan, och vad har det för värde att blanda humaniora med teknologi?

«Jag googlade dig igår», säger jag ganska tidigt in i samtalet. Förstås ska man inte säga så om syftet inte är att skapa tryckt och spänd stämning, men någonting säger mig att Karim Jebari, doktorand på Avdelningen för filosofi på KTH med avhandling på ämnet etik och risker, inte kommer haka upp sig vid det.

Mycket riktigt finner jag istället drag av att ha roats i ansiktet mitt emot, och jag fortsätter berätta om vad jag fann. En

blogg, konton till olika sociala medier och en Youtube-kanal. Att Karim gillar att sprida opinion kring sig står ganska klart. Frågan är om temat är etik eller provokation.

P

å sin Youtube-kanal har Karim lagt upp filmer från sina egna föreläsningar. De heter Förbättra vår moral, Astrono­ miskt slöseri, Vad är en människa? och Ungdomens elixir. Trots egna avstick­ are till Stockholms Universitet och hu­ maniora får jag medge att jag funnit mig i teknologens lite mer robusta föreläs­ ningsrubriker. Vad gör egentligen en filosof bland teknologer? Forskar, svarar Karim, som berättar att hälften av tiden

går åt till att forska, andra hälften till undervisning.

Avdelningen för filosofi är inte den enda av humanistisk bakgrund på KTH. Däremot brukar det vara sällsynt att finna renodlad humaniora utan in­ slag av teknik eller management.

– Man kan säga att vi inte heller är en klassisk humanistiskt institution, säger Karim. Det beror väl på vad man menar med humaniora, som normalt definieras som studier av människan och män­ niskans kultur. Jag uppfattar att filosofi inte är ett humanistiskt ämne, utan ett tvärvetenskapligt ämne, som intresserar sig för hur verkligheten också utanför människan ser ut. Till exempel är jag

OSQLEDAREN #5

25

“Jag googlade dig igår”, säger jag ganska tidigt in i samtalet.

26

OSQLEDAREN #5

//FILOSOFEN

intresserad av hur vi kan reducera risker som har med teknologi att göra, på mån­ ga sätt är det väldigt långt från vad de flesta typiska humanister gör.

U

nder samtalets gång återkommer vi till denna uppfattning om filosofi som element för att förstå andra vetenskaper. Jag frågar om Karim har någon teknisk bakgrund själv, varpå han svarar att nej, han är en ren filosof. Han menar att det inom västerländsk filosofi finns en förgrening i ämnet, som delat upp det i kontinental filosofi och analyt­ isk filosofi. Där har kontinental filosofi dragit sig mer åt det klassiskt human­ istiska hållet; kontinentala filosofer in­ tresserar sig för människans historia, människans konst, och man använder sig av sådana referenser. Karims kontor är uppdelat för två att samsas om, han pekar på bokhyllan som tillhör kollegan och säger där bor en kontinental filosof.

Mycket Nietzsche. I den kontinentala filosofin är intresset centrerat kring att placera processer och fenomen i ett his­ toriskt perspektiv. Man ser alltsammans genom mänskliga ögon.

– Vi analytiska filosofer är mer in­ tresserade av att förstå verkligheten ur ett vetenskapligt perspektiv, snarare än ett mänskligt. Man kan inte säga att filosofi är en ’science’ då vi inte utför empiriska studier, däremot tror många av oss att analytiska filosofer på något sätt kan hjälpa vetenskapen. Personer som är inblandade i vetenskapliga pro­ jekt kan göra framsteg genom att förstå och analysera begrepp, och kanske genom att diskutera etiska principer.

Etik är ett sådant område som närmar sig humaniora, därför att etik nödvän­ digtvis måste utgå från mänskliga pers­ pektiv. Men etik har också en teknisk as­ pekt, som också är väldigt olik hur man skulle närma sig etik från ett humanis­ tiskt perspektiv, där man istället skulle kunna sätta en etisk fråga i en historisk kontext, och se etik som en diskurs el­ ler som en ideologi framförd av en viss part, för att den har vissa mål. Analytisk filosofi tenderar att försöka se etik som principer som i någon bemärkelse kan

vara tidlösa eller intersubjektiva, så att de kan uppfattas till den grad att många olika personer kan hålla med om dem.

Både etik och moral dyker upp när vi pratar, som jag har förstått det bety­ der båda begreppen samma sak. Karim bekräftar detta, men menar att det upp­ stått en viss särskiljning i definition.

– Det stämmer att etik är grekiska och moral latin, på respektive språk betyder det levnadsregler. Men de används på lite olika sätt. En distinktion som man ibland gör är att etik handlar om yrkese­ tik, moral syftar på en specifik roll. Som medborgare har du ett visst etiskt ans­ var, som konsument, ingenjör, ekonom.

“Jag skulle exempelvis aldrig anlita en filosof att hålla en kurs i kärnkrafts­ teknik, och anser därför att en teknolog inte är lämpad att hålla en kurs om etik.”

Moral handlar i samma distinktion mer om dig som individ, oberoende av ti­ tel eller roll. En annan mer akademisk distinktion menar att etik refererar till moralfilosofi, medan moral är moral.

Moralen ställer frågan: Bör jag donera pengar? Etik resonerar: Hur bör jag tänka kring att donera pengar, och vilka etiska principer bör jag överväga?

Genom vårt samtal krävs ett viss mått av utredning kring etikbegrep­ pet, och det känns som att jag öppnat ett uppslagsverk. Det är förstås inte konstigt när personen som kan rabbla definitioner har många års erfarenhet av forskning i ämnet. Mer besynnerligt blir det faktum att etik finns i en mängd kurser på KTH, där föreläsare inte be­ sitter samma erfarenhet. Har skolan prioriterat filosofi till den grad att stu­ denterna får ta del av den på samma sätt som vi lär oss matematik av kompetenta professorer?

– Vår institution tillhör ABE-skolan, vi ger kurser i etik på både grund- och masternivå och har gjort detta i ungefär

tio år. I början var vi väldigt stora, men den nya regleringen kring studenters möjlighet att tillgodose sig med valbara kurser har resulterat i att vi fått ställa in flera kurser. Regleringen kring ut­ bildningen har uppmanat studenter att inte söka kurser utanför sina skolor el­ ler program; det är dessutom mycket olönsamt för olika KTH-skolor att köpa kurser av varandra. I och med detta ord­ nar skolor i behov av etikkurser hellre kurserna själva. Problemet är att jag uppfattar att de inte är så bra på det. Jag skulle exempelvis aldrig anlita en filosof att hålla en kurs i kärnkraftsteknik, och anser därför att en teknolog inte rimli­ gen är lämpad att hålla en kurs om etik.

Uppfattningen verkar emellertid vara att etik är ganska lätt, att en person som inte är utbildad kan hålla en föreläsning i det. Är man gammal så kan man etik, ungefär. Det är ett snävt sätt att värdera svårigheten av ett ämne som inte ligger i ens främsta område.

På flera sätt sker en kulturkrock i världarna mellan filosofi och teknologi.

Karim tänker att det ofta finns en upp­ delning mellan dessa block, som är väl­ digt olycklig.

– Många humanister – och i det fältet räknar jag in journalister – är aktiva i samhällsdebatten. Om man läser DN kultur eller diverse bloggar får man in­ trycket att teknologi inte har någon roll alls i att lösa samhällsproblemen. Om man å andra sidan pratar med teknolo­ ger verkar man tro att bara teknologi kan lösa dessa. Jag tror att vi som filosofer har tagit på oss uppgiften att vara en bro mellan de här världarna, öppna teknologernas ögon för politik, ekonomi och sociologi – och vice versa.

V

ad bottnar sig uppdel­ ningen egentligen i? Karim förklarar att humanister ge­ nerellt diskuterar ett inne­ boende problem i ett högteknologiskt samhälle. Tekniken uppfattas som någon slags ondska, och det finns en stark moralisk aversion mot teknologi.

Uppfattningen hänger enligt honom ihop med en puritanism som vissa hu­

OSQLEDAREN #5

27

manister eftersträvar, och att begrepp som resursbrist och klimatproblem an­ vänds för att genomdriva visionen av människor som lever spartanska liv, inte äger bilar, bara ägnar sig åt att spela pi­ ano, går på teater och är upplysta, kloka, fina samhällsmedborgare. Det kan tyck­ as vara en cynisk uppfattning, men jag känner igen något i hans poäng.

– Man verkar tro att om man stödjer forskningen som resulterar i jättebilliga energisystem kommer vi inte kunna tv­ inga folk att sluta åka bil och konsum­ era skräp, eftersom att vi då ägnar oss åt dessa vanor samtidigt som vi räddar planeten. Många humanister som är av det grönare slaget verkar vara oroliga för att många samhällsproblem faktiskt kan lösas med hjälp av tekniska medel.

Rädslan bottnar sig i att man inte löser

“Att vi tittar på TV3-produktioner, kör stadsjeepar och åker till Thai­ land när vi egentligen borde titta på Utbildningsradion, cykla och baka surdegsbröd.” det som de uppfattar vara det största problemet: Att människor inte lever på det sätt som förespråkas. Att vi tittar på TV3-produktioner, kör stadsjeepar och åker till Thailand när vi egentligen borde titta på Utbildningsradion, cykla och baka surdegsbröd. Jag menar inte att min livsstil inte passar mer in på den senare, jag motsätter mig bara till att moralisera över att välja den första.

T

rots att Karim inte vill moralisera framgår det att han har uppfattningar om alterna­ tiva sätt att leva när vi talar om termer i hans forskning. Vid min googlade eftersökning har jag kom­

28

OSQLEDAREN #5

//FILOSOFEN //RUBRIK

mit i kontakt med blogginlägg som talar om transhumanism. Efter en utredning av begreppet står det klart att Karim tillämpar sin filosofiska analys på tekni­ ska innovationer.

– Transhumanism är en politisk filosofisk rörelse, som ser sig själv som en fortsättning på humanismen. Väsen­ tliga aspekter i humanismen säger att idén om människan utgår från att män­ niskan bör använda sig av sitt förnuft för att kontrollera världen och göra den bättre. Att vi ska använda oss av utbildn­ ing och kultur för att utveckla oss själva.

Den här humanistiska synen är i princip fundamentet för det moderna demok­ ratiska samhället. Transhumanismen menar att man kan gå ett steg längre: Vi kan använda vårt förnuft och vetenskap inte bara till att förändra världen runt oss, utan också för att förändra männi­ skans natur.

Enligt transhumanismen är män­ niskans natur inte given. Vi är inte slutet på historien eller toppen av pyramiden, vilket verkar vara den klassiska human­ ismens uppfattning. Istället förklarar Karim att transhumanister talar om att skapa nya typer av människor som är klokare, godare och kanske lyckligare än vi är idag.

– En transmänniska är en slags män­ niska som påbörjat en förändring­ sprocess av sin biologiska kropp, och på samma gång tillbakavisat idén om att människan är en helig, oföränderlig produkt. Människan är ett projekt som kan förbättras. På sätt och vis är du och jag transmänniskor, vi är båda vaccin­ erade. Därmed är vi immuna mot massa sjukdomar som genom historien plågat och dödat vår art. Ett resultat av vårt förebyggande mot sjukdomarna är att vi förmodligen är klokare än om vi hade haft dem. Vi vet till exempel att om en människa under de sex första månader­ na av sitt liv blir svårt sjuk, så påverkas dess förmåga att utveckla hjärnan, samt

hämmar den empatiska utvecklingen.

Vi är alltså redan de övermänniskor som transhumanismen förespråkar. Åt­ minstone till en viss mån. Utvecklingen kan fortsätta att accelerera med hjälp av teknologi som genetisk ingenjörskonst, men då idén innehåller stor provokation är forskningen ännu i ett tidigt skede.

Om det är på grund av friheten att uttrycka sin rättframma åsikt, eller vet­ skapen om inläggen på hans blogg, som får Karim att framstå som en provokatör kan jag inte avgöra. Förkärleken för att igångsätta en diskussion är emellertid uppenbar. När jag frågar om huruvida ideologi (radikalism enligt egen utsago) och undervisning går ihop, förklarar han

“På många sätt har KTH blivit en skola med yrkesutbildning­ ar; tanken är att man ska bli ingenjör.” att det finns en balansgång mellan att engagera studenter i det intellektuella samtalet, och att omvända individer.

Målet är ständigt att väcka en reflektion.

– Jag tror att folk i allmänhet tänker efter när man provocerar dem, när man utgår från att studenten inte passivt och automatiskt tar in vad läraren säger, grundat på att läraren är en auktoritet.

Vid provokation tvingas mottagaren att vakna för verklig argumentation, vilket stärker analysarbetet.

samma förväntan om diskussion mellan föreläsare och mottagare som etik och filosofi. Karim berättar att han uppma­ nar alla studenter på skolan att ta ett sabbatsår efter mattekurserna för att läsa matematik på Stockholms Univer­ sitet.

– Det är en jättestor skillnad. Sättet man läser matematik på är helt an­ norlunda, man lär sig bevisa teorin på ett annat sätt. Jag tror det kan vara en nyttig erfarenhet för en ingenjör att förstå att samma teori har flera sätt att angripas. På många sätt har KTH blivit en skola med yrkesutbildningar; tanken är att man ska bli ingenjör. Detta blir alltmer utpräglat i och med den snävare valbarheten kring kurser. Attityden blir därmed att man inte ifrågasätter ämnen som intellektuella utmaningar, snarare som något som bara ska läras in. Det fungerar inte så. Vi behöver mer än per­ soner som kan räkna ut hållbarheten på en bro. Vi behöver folk som kan närma sig problem som är helt okända, som kan ställa sig frågor som andra inte har tänkt sig.

Kanske är det där vikten av tvärvet­ enskap ligger: Förmågan att tänka utan­ för norm. Jag frågar avslutningsvis om filosofins attityd kring att öppna be­ grepp leder till ödmjukhet inför andra discipliner.

– Ja, nä. Jag vet inte. De flesta filosofer jag känner är egentligen ganska arro­ ganta.

Föreningsprocessen fortgår.

M

en KTH är en skola som ger många kurser i veten­ skaper svåra att ifrågasätta vid inlärningsprocessen: Matematik, fysik och kemi väcker inte

OSQLEDAREN #5

29

BILDREPORTAGE: JONAS MOLANDER

5 Jonas Molander är en samlare och pusselläggare. Han är en konstnär som hittar pusselbitar i containrar och grovsoprum, tar med dem till sin ateljé och pusslar ihop dem till något nytt, som tänjer på gränserna mellan människa och maskin. OL besökte honom för att se några av hans verk.

5

FOTO//STEPHEN KIRK

«Hand», skapad år 2013 av återvunnet material från skrivmaskin

«Kärlek», skapad år 2012 av brons

«Ryggrad 4», skapad år 2013 av återvunnet material från potentiometrar

«Sovande band», skapad år 2012 av brons

«Storm», skapad år 2013

OSQLEDARENS NATUREO FREE ALKOHOLHALT VOLYM BETYG PRIS

s

Sommaren börjar närma sig (läs: det snöar inte lika mycket), och lika självklart för årstiden som nakenbad, ljumma sommarkvällar och att att Markoolio släpper en ny låt är, är att rosévinssäsongen är igång. Därför tar vi vårt uppdrag som folkbildare på allvar och presenterar: Osqledarens rosévinsprovning.

11–13 redaktions­ medlemmar utan några egentligt in­ gående kunskaper om vin (vilket kom fram efter ett tag in i testet – ungefär samtidigt som kommentaren «Det här är inte rödvin» yttrades) var på plats och fick bedöma ett vin i taget, enligt kriterierna doft och smak samt samt fick ge ett betyg på skalan 1–5. Tilltugg bestod av diverse ostar, kex, hem­ bakt bröd, vindruvor, melon, och choklad.

0,5 % 49 kr

GRAN FEUDO

75 cl 13 %

2

3

Söt till smaken, saftlik.

Mild men god smak. Ett bra alternativ om man vill ha ett (nästan) alkoholfritt alternativ, tycker redaktionen.

«Helt okej – bra om man inte får dricka på riktigt» «Bra alkoholfritt val – mild men god» «Lurar alla med utseende och doft – men inte smak!»

69 kr

M DE MINUTY

75 cl 13 %

2

3,6

Syrlig spanjor med en «fulsnygg flaska». Doften var subtil, och smaken hade rödvinskänsla. Aningen stickig i smaken.

«Lite för mycket rödvin för att vara rosé»

99 kr

75 cl 12,5 % 300 cl

2

3,7

«Kitschig flaska, stack ut.» Viss irritation mot speglingen i «M»:et i etiketten uppstod. Annars var den «Lättdrucken, ‘in a good way’», mogen, och fräsch.

«Typiskt uteserveringsvin»

«Smakar mest rödvin [av vinerna i testet] – godkänt» «Den var alldeles lagom besk»

RENÉ BARBIER

«Luktar vitt vin = gott.

Smakar vitt vin = gott» «Klassiskt vacker flaska, eller i alla fall ett försök till att vara klassiskt vacker»

199 kr

2

2,6

Denna box designad av Camilla Thulin lämnade ingen oberörd. «Madonna vs. Mormors gardin», «Modernt fräsch», och «Medvetet ful» var tre kommentarer. Och vinet? Bärigt och fylligt tyckte någon, någorlunda blaskig en annan. Systembolaget säger «Torr och bärig med inslag av geléhallon».

«Perfekta ‘AW i Rålis’-vinet» «Inte god, inte äcklig – håller hela kvällen» «Inte så myket frukt el­ ler sprit, vilket gör den lättdrucken»

//OL TESTAR

ROSÉVINSTEST TEXT OCH FOTO//AXEL HAMMARBÄCK

CHÂTEAU RIOTOR

13 %

75 cl

105 kr

2

2,3

«Hipsterflaskan!» var det första omdöme som föll på denna flaska. Söt med besk eftersmak. Jättefriskt, lite läskande. OBS: Beställningsvara.

«Lite stickig, fräsch i smaken» «Låt dig inte luras av den bleka nyansen, dyra priset och klassiga etiketten»

DOMAINE DE COLLAVERY

13 % 79 kr

2

STONELEIGH

13 % 75 cl 99 kr 4,1

Vinnaren i testet, var extremt lättdrucken och hade en klar «vitt vin»karaktär. Hade en svag doft av päron. Funkade bra med mörk choklad.

«Lättdrucket – bara positivt att den inte smakar så mycket»

75 cl 13 %

2

3,2

99 kr

LE POZZELLE

75 cl 13 %

2

3,2

75 cl

75 kr

2

2,5

Ett fylligt och bärigt italienskt vin på druvorna Negro amaro och Malvasia nera med förföriskt vacker flaska. OBS: Finns endast i Systembolagets beställningssortiment.

Stoneleigh Pinot Noir Rosé. Kommer straight outta’ Nya Zeeland – detta rosé skulle kunna vara en whiskey, om man går på namnet. Söt, sträv, och fyllig. Lättdrucken utan lång­randig eftersmak

Jacob’s Creek Shiraz Rosé. Välkänt namn, i rosétappning. Eftersmaken lät sig väntas på, och var något intetsägande.

«Jättegott», sade en annan. Bra mellanmjölklagom-vin.

«‘Game of Thrones’-igt namn, men skenet bedrar»

«Läskande och fräscht»

«Svag doft, lite frän i smaken»

«Lättdrucken, säkert billig»

«Nä blä»

«Schtek – budget-schtek»

«Hade inte så stark doft, men den starka smaken över­ röstar det blommiga»

«Torr, men lättdrucken» «Går att dricka mycket av» «Gillar’t!»

«Smaken är god, men smyger in – lätt att bli full på!»

JACOB’S CREEK

«Det var inte rött vin»

SNART DAGS FÖR

OMLOKALISERING? TEXT//SHAYAN EFFATI FOTO//SARA EDIN Just nu händer det mycket i sektionslokalsfrågan på Campus Valhallavägen. W och CL:s «Gråttan» är snudd på för liten, och med växande sektioner krävs agerande.

Dessutom kommer byggteknik att flytta in från Haninge 2015, samtidigt som Arkitekturskolan står klar. Så, vad händer tills dess?

D

et är inte helt okänt att många studenter från andra städer väljer bort KTH för att det ligger i Stockholm.

Tanken på att studera i Stockholm är inte lika lockande för den som söker studentstads­känslan som finns i städer som Uppsala och Lund, där universitet ligger mer i fokus. Men KTH är dock ett undantag från detta, där sektionslivet och -lokalerna är en bidragande faktor till studentlivskänslan. På senare tid har det dock uppstått problem: att sektion­ slokalerna på campus Valhallavägen inte räcker till, vilket lett till att studenterna inte har någonstans att ta vägen. KTH:s studenter har blivit för många för loka­ lerna.

– Jag har inte ätit i sektionslokalen sen jag började i höstas. Det har varit

34

OSQLEDAREN #5

alldeles för trångt, säger datalogen Isak Jägberg.

Vad upplever vissa studenter som problematiskt? Först och främst stiger antalet studenter på campus med en stadig takt och på grund av det stiger även antalet sektionsmedlemmar. De sektionslokaler som tidigare delats ut är inte längre passande för respektive sektioner. Tolvan, sektionslokalen som Elektro, Öppen ingång och Medicinsk teknik delar på, ligger mittemot bibli­ oteket. När de tre sektionerna lätt fyller lokalen så får vissa studenter ta sig till andra ställen som känns mer lockande.

Industriell ekonomis sektionslokal har

“Jag har inte ätit i sektionslokalen sen jag började i höstas.

Det har varit alldeles för trångt” – Isak Jägberg, Data

blivit alldeles för liten för det antal stu­ denter de har, medan arkitektur inte ens har någon lokal.

Amir Moemen är en av många ingen­ jörer som har den lilla källaren Gråttan som sin sektionslokal. Han tillhör sek­ tionen CL - Civilingenjör och lärare, men sektionslokalen delar de med sektionen W – Energi och miljö.

– Lunchen är kaotisk, men den är såklart problematiskt för de flesta sek­ tioner. För att folk ska få plats i lokalen så är det packat med bord, vilket gör det trångt att förflytta sig och svårt att kom­ ma in. Men om man inte är i tid så finns det inte ens plats att sitta och många gånger får folk stå upp och äta.

Det som gör att Gråttan blivit ett aktuellt ämne är att ännu en grupp stu­ denter ska flytta in i lokalerna, nämligen de som ska börja den nya utbildningen «Lärarutbildning teknik». Samtidigt växer de två sektionerna som redan finns där varje år. CL blir allt större och W har bara haft tre årskullar hittills, vilket betyder att två årskullar till kom­

//SEKTIONSLOKALSFRÅGAN

mer flytta in innan tillväxten avtar. Det är inte bara en trivselfråga, utan viktigt ur säkerhetsaspekt.

– Man kan alltid önska en större sek­ tionslokal, men i nuläget verkar det omöjligt, säger Amir Moemen.

A

tt lösa problemet är egentligen lättare sagt än gjort. Uthyrandet av loka­ lerna till sektionerna går i en lång kedja och är en kompromiss mellan sektionen, THS och KTH. Alla sektion­ slokaler ägs av det statliga bolaget Akad­ emiska Hus, precis som alla andra KTH:s lokaler, men de hyrs ut till KTH. KTH låter sedan sektionerna få använda dessa lokaler gratis, i ett samarbete med THS. Antalet lokaler är såklart begränsade, så därför har de låtit THS fördela lokalerna rättvist mellan de olika sektionerna.

Men ju mer sektionerna har växt, desto mer problematisk har situationen blivit.

Vad som även försvårar situationen är att långt ifrån alla sektioner är missnöj­ da med sina lokaler, vilket leder till att en omplacering av vissa sektioner skulle kunna misgynna andra.

När jag talar med Douglas Victor, studiesocialt ansvarig för THS, nämner han år 2015 som ett år då en stor om­ organisering kommer ske. Inte nog med att det kommer flytta in byggvetenskapstudenter från Haninge, utan den nya

byggnaden för Arkitekturskolan som just nu byggs vid entrén till campus ska stå klar. Allt som allt blir det över 1200 nya studenter. Inga aktioner är hittills faststämplade, men planeringen för att kunna lösa den nuvarande situationen är redan igång i ett samarbete mellan THS och KTH:s miljö- och byggnad­ savdelning, MBA. Doris Serrato från miljö- och byg­ gnadsavdelningen tror på en ljusare framtid med sektionslokalerna. Men planeringen inför 2015 har precis bör­ jat, därför är det svårt att säga exakt vad som kommer att hända. Hon pratar ock­ så om att det behöver ageras till år 2015, och då behöver det ske stora förändrin­ gar samt att man inte ska glömma någon sektion för att inte begå ett enligt henne likadant misstag som år 2010, ett år då en liknande omfördelning skedde.

– Det var THS Centralt som fördelade lokalerna då. Jag har uppmärksammat dem om att de inte tog tag i frågan om Indeks [Sektionen för Industriell Ekono­ mi, reds. anm.] lokal just då. Indeks sek­ tionslokal var från början tänkt som en tillfällig lokal, men efter det så har det inte varit någon som tagit tag i frågan.

Den här gången samarbetar vi med THS Centralt för en rättvis fördelning.

om, tillsammans med området runtom­ kring. Detta samtidigt som andra lokaler har tänkt byggas och att gamla lokaler görs om. Att få ihop det är enligt henne ett pussel, men att de vill försöka få det så rättvist som möjligt samt se efter stu­ denternas behov just nu.

– Detta är inte en statisk organisation, berättar Doris. Vi kan bara planera för de närmaste tre åren, men vi kan inte veta vad som kommer hända om fyra år.

Om det är en ny situation om fem år så får vi planera om.

En överväldigande majoritet av de drygt 25 personer jag frågade på olika ställen på campus tyckte att deras sektionslokal är viktig för studentlivet.

Det är inte bara en lunchplats, utan även kanske en undanflykt och en mötesplats.

Att vissa sektionsmedlemmar då känner att lokalen inte räcker till har blivit ett problem, inte bara för studenterna utan även för ledningen. Enligt Douglas Vic­ tor finns det inga korttidslösningar och därmed inga korttidsplaner. Den omor­ ganisering som är på väg tar tid men ska förhoppningsvis lösa de problem vi ser idag.

Hon nämner även att bland annat lokalen för fysiksektionen ska byggas

OSQLEDAREN #5

35

DET VÅRAS FÖR

TRÄDGÅRDEN OL var på kvällskurs på Slottsträdgården Ulriksdal, med Sofia Johansson och gästföreläsare Tyra Hallsénius Lindhe.

D

u ska inte tro det bli som­ mar, ifall inte någon sätter fart. Såhär i vårtider borde alla hjälpa till och skjuta på farten lite. Vi drog vårt strå till stacken och åkte på köksträdgårdskurs på Slottsträdgården Ulriksdal. I god tid (läs: dålig tid) begav vi oss i väg mot Slottsträdgården. Vi hade valt (läs: gjort det fruktansvärda misstaget att) åka kommunalt. En kort promenad (läs: låååång promenad) i skymningen (läs: mörker!), i det gröna (läs: gyttjiga marken), senare kom vi fram. Ulriksdals Slottsträdgård är verkligen väldigt vack­ ert – och alla som läser måste göra sig själv tjänsten att ta sig dit i sommar. Det är helt underbart! Men, vänligen, åk bil.

Vi nådde slutligen vårt mål: en konferenssal inne på området där vi nu skulle insupa två timmars trädgårdskunskap. Nöjda med att vara framme hällde vi världsvant upp fin-té i tyg­

36

OSQLEDAREN #5

s

TEXT OCH FOTO//ERICA EDFELDT OCH MATILDA KABA-LILJEBERG

påsar, sänkte ner dem i kopparna och fyllde koppen med ångande varmt... kaffe. Ett snabbt ögonkast runt i salen, där stolar stod placerade framför en mindre scen fylld med blommor och

“Vi får tipset att man kan göra ‘lerbollar’ av jord och blandade fröer att ta med oss och slänga ut där det ser lite trist ut.” krukor, bekräftade att ingen sett. Ett kvickt kopp-byte och «bra stol»-väljande senare och det rullade igång.

Tyra Hallsénius Lindhe kallar sig själv kreatör och inspiratör. Hon beskriver sig själv som «frukstansvärt kreativ», och menar på att hälften av

hennes kreativitet ibland vore nog. Det som fascinerar henne med växter är att de alla kommer från små, små frön som man kan ha i fickan. Vilket hon har, och är bra vid spontan plantering – upplyser oss Sofia Johansson om, ansvarig för frilandsodlingarna på Ulriksdal. Vi får tipset att man kan göra «lerbollar» av jord och blandade fröer att ta med oss och slänga ut i där det ser lite trist ut.

Tydligen kan man se vilken väg en av de Ulriksdals-anställda tar till jobbet.

Och visst ser vissa avnsitt av vägen till Maskin lite tråkiga ut? Läge.

D

e flesta teknologer har inte en trädgård. Men om man har en fönsterbräda el­ ler balkong så är hem­ ma-odling doable. Potatis i hink på balkongen är en riktig hit. Jordärtskockor är en lite lyxigare variant som också fungerar bra. Glöm bara inte att göra ett hål i botten på hinken så

//ALLT GRÖNT

Denna bild är på makronäringsämnena. När vi såg detta insåg vi att krukväxterna hemma skulle få sig en svaveldusch

VÄXTKEMI Fosfor – rotfrukter förbrukar mycket sådant.

Kväve – man ser på en planta att den har kvävebrist genom att de äldre löven längre ner blir bruna. Detta eftersom kräve är mobilt och prioriterar de nya bladen.

Svavel – svavel är ej mobilt. Så svavelbrist upptäcker man om man ser att det är brunt lite överallt på plantan. Som stannar där.

att vattnings-vatten kan rinna ut. Ett annat tips är att odla i champinjonlådor (plastiga med massa hål i).

Optimala odlings-­«krukor».

Dessa har mataffärer gott om och de blir glada om man kom­ mer och hämtar.

På den lilla balkongen job­ bar utrymmet emot en. Lös­ ningen: Odla på höjden. Som växtstöd kan man använda grenar man hittat i skogen. Både ekologiskt och ekonomiskt. Kanske låter du brytbönan Isabel klättra upp i dessa.

En annan besparing du kan göra är att börja odla egen ruccola eller annan smaskig sallad. Slipp betala dyrt för dessa i mataffären– samtidigt som du kan se det växa (och det är ju kul). Vi vill även tipsa om en joker: Sparris­ sallad. Detta är en delikatess i Japan.

Det är som en stam som man kan klippa bort salladsblad ifrån under sommaren.

Och – le grand finale – äta stjälken som en smarrig sparris. För mer trädgårdsinspiration – spana in Tyras blogg:

[ http://tyras-potager.blogspot.se/ ]

ANDRA SMARTA HACKS • Om lite ogräs mot förmodan skulle dyka upp på balkongen – ät det. Om inte i sallad så i soppa eller paj • Odla hemma med extra ljusrör? Växter före­ drar kalla gröna, annars blåa.

• Så i omgångar såvida du inte tänker äta allt på en gång. En veckans mellanrum åter väl bra?

• Jordärtskockor kan man skörda ända till november.

• Humleskott kallas för fattingmanssparris.

När dina brygga-öl-själv drömmar och gör allad samtidigt. Varning. Den växer «för» snabbt.

• Vattna ordentligt så vattnet kommer djupt ner. Då kommer rötterna djupt ner och blir tåligare. Stoppa ner handen och kolla!

• Lev vilt och beställ fröer från Seed Savers Ex­ change i USA. Så mycket galet på en gång. Så helt utdöda växter. Eller inget alls - för kanske fastnar de i tullen. YOLO.

OL GÖR THE OTHERS

Åter tillbaka på campus Valhallavägen där vi ändå måste fråga om vägen för att hitta rätt. Sist men inte minst för OL Gör The Others besöker vi idag Röda Korsets högskola.

TEXT//SARA EDIN OCH ELISABETH INGVAR FOTO//ELISABETH INGVAR

Solen tittar fram lite extra idag när vi ska göra vårt reportage och vi har bytt ut dunjackan mot den hippa läderjackan. Det är svårt att inte le stort, fastän vårt soliga humör blandas med en lätt släng av melankoli. Det är trots allt sista gången vi två gör OL gör och vi avslutar denna årslånga campusrundvandring med Röda Korsets högskola.

Någonstans i labyrinten av om­ byggnationer och i närheten av Syster O Bror svänger vi av mot ett svart hus med en rund fasad och stora fönster. Vi kliver

38

OSQLEDAREN #5

in och traskar trevande upp för trappor­ na. Vi ser oss omkring och letar planlöst efter någon vi inte riktigt har bestämt en mötesplats med, men vi hoppas på det bästa. Mycket riktigt hittar vi kor­ ridoren där skolans överhuvud står och konverserar med en i personalen. Solen som skiner in i fönstret bakom honom skapar en ståtlig siluett i motljus. Han betraktar våra kameror och anteckn­ ingsblock och klargör att vi kommit rätt.

Rektor Tommy Löfgren sträcker fram en hand och hälsar.

Vi börjar med en rundvandring i byggnaden. Väggarna varvas av ele­

ganta porträtt och gamla skåp med sil­ verserviser. Löfgren berättar att de fick med sig massa saker i flytten från Dala­ gatan till Campus Valhallavägen år 2004.

Själva utbildningen av Röda korset star­ tades 1866, vilket förklarar mängden prylar och gamla sjuksköterskeuniform­ er som man samlat på sig.

På Röda Korsets högskola stud­ erar de alltså grundutbildning för sjuk­ sköterska på tre år. Förutom den går det att gå vidare med specialistubildningar efter några år i arbetslivet. Sedan finns det också kortare uppdragsutbildnin­ gar, som den man har just nu för Läkare

//OL GÖR

Utan Gränser. Utbildningen är ungefär sex veckor lång, och man ska efter den vara beredd att rycka ut till exempelvis Syrien.

Löfgren berättar att det är un­ gefär 95 nya studenter som börjar varje termin och 550 totalt sett på tre år. Vid­ are berättar han att verksamheten snart kommer att utökas och att de räknar med 105 studenter per termin år 2014.

Utökningen behövs då konkurrensen är hög. Det är ungefär fyra sökande till varje studieplats, och det krävs i princip fullt betyg för att ha en chans att kom­ ma in. Dessutom finns det också några så kallade «fria platser» där det går att få en plats på skolan genom intervjuer och meriter.

V

i går ned för några trappor och kommer till den rödaste av korridorer man kan tänka sig.

Alltså röd-röd, verkligen jät­ teröd (tankarna går genast till filmen The Shining). Stora rastrerade – röda – tavlor prydda av viktiga människor hänger på väggarna, bland annat Florence Nightin­ gale. Som en av grundarna till det mod­ erna sjuksköteskeyrket passar hon väl in där på väggen. Löfgren berättar att hon

var väldigt driven, resultatinriktad och nästan hård till sitt sätt att vara. Hon, tillsammans med Emmy Rappe som grundande sjuksköterskeutbildningen (som också pryder väggen i ett av hög­ skolebyggnadens rum) var två pionjärer som vågade utmana och som inte var rädda för förändring. När vi frågar om de skulle smila ned från tavlorna om de hade möjlighet skakar Löfgren på huvu­ det «De skulle inte le, de skulle snarare jaga på! Men de skulle gilla det vi håller på med här på skolan».

Studenterna fick i december förra året en helt egen våning dedikerad för plugg och umgänge. Det är alltså där vi befinner oss nu. I den illröda kor­ ridoren, fint matchat med mörkgrönt matrum och ljusgrön servis i diskställ.

Ett par rader mikrovågsugnar, tidningar i tidningsställ och puffiga sittkuddar.

Längre ned i korridoren vätter glasdör­ rar mot grupprum, kårexpedition, kläd­ skåp och kliniska träningscentrum. Det sistnämda är, namnet till trots, inte ett superhygieniskt gym. I rummet står två plastövertäckta sjukhussängar där studenterna under utbildningen ska öva på att mäta blodtryck, sätta nålar och ta blodprov. «Gör det de på var­

Florence Nightingale, en av grundarna till det moderna sjuksköterskeyrket.

Tommy Löfgren, rektor för Röda Korsets högskola

OSQLEDAREN #5

39

andra?» frågar vi, lite smått nervösa inför tanken att behöva sätta nålar på en klasskamrat. Vi lånar knappt pennor av varann. «Nej, då» säger Löfgren och skrattar till «De tränar på plastarmar».

Diskussionen fortsätter sedan med hur verklighetstrogna armarna är - finns det artärer i dem? Sprutar det blod? Vi får förklarat för oss att det finns armar som är så pass high tech, men att de inte an­ vänds på skolan. Arma armar.

Vi går tillbaka till korridoren och slår oss ned i ett sammanträdesrum.

Det känns viktigt. Rektor Löfgren är chef för verksamheten och de cirka sex­ tio fast anställda som jobbar här. Det är han som ser till att studenterna får den utbildning de ska ha. Skolan samarbetar med sjukhus och kliniker runtom i länet.

Lite mer än en tredjedel av tiden är stu­

40

OSQLEDAREN #5

denterna ute på olika sjukhus, och den övriga tiden pluggar de här. Vi frågar vad skillnaden är mellan Röda Korsets Högskola och Sophiahemmet, och Löf­

Diskussionen fort­ sätter sedan med hur verklighetstrogna armarna är – finns det artärer i dem?

Sprutar det blod? gren svarar att grundutbildningen för sjuksköterska är väldigt snarlik från skola till skola. Det som skiljer är väl att vi förmodligen har mer katastrof- och

akutvårdsutbildning, fortsätter han.

S

amarbeten sker mellan skolan och KTH. Löfgren berät­ tar att de blir allt fler i och med en mer teknikriktad sjukvård.

Ett konkret bevis på samarbete skolorna emellan är en ny professur där skolan samarbetar med KTH vårdvetenskap.

Tio sökande meritbedöms i nuläget och förhoppningsvis kommer en person fin­ nas på plats till hösten.

Rektorn tackar för sig och vi smy­ ger fram till några studenter som sitter och pluggar. En av dem har googlat fram någonting på telefonen och läser högt.

Vi uppfattar «... löper längs kotpelaren och in i kraniet, genom foranum mag­ num (? …) förenas i en storartär», innan vi ödmjukt avbryter dem. De välkomnar

//OL GÖR

oss vänligt och fnissar åt att vi lyckades hitta det äldsta pluggänget på skolan då några av dem är över fyrtio år, andra trettio. De berättar dock att medelåldern blir allt lägre för varje år, «det är väl vi som drar upp snittet skulle jag gissa», skrattar en av dem. Många som läser på skolan har barn och «ett liv hemma» vilket gör att studentlivet på skolan inte består av så mycket mer än pubar en el­ ler två gånger i månaden och en endyg­ ns-inspark i början av terminen med lekar och fest. Ändå menar kvinnorna vi pratar med att skolan är så pass liten att gemenskapen blir väldigt bra, och att alla hejar på varandra i korridorerna.

Tempot på plugget är högt och ämnena är svåra. På Röda Korsets Högskola läser de en kurs åt gången och trettio hp per termin. En av dem berättar att hon läser en kurs nu liknande en som hon har pluggat på en annan skola tidigare, men att det som skulle läras in på ett halvår där motsvarar en månads studier här.

V

i tackar och knäpper en sista bild. Vi är klara på Röda Korset och således färdiga med OL gör The Others. Det är en märklig känsla som smyger sig på när vi går hem till Nymble. Under läsåret har vi besökt fem helt skilda värl­ dar. På Campus Valhallavägen bortom kårhusets trygga väggar, finns det sång­ fåglar som kan ta den högsta, längsta och starkaste av toner. Vi har jonglörer, dansare och trapetshoppare som tränar hårt i en byggnad och militären med vackra uniformer och raka ryggar i en annan. I Kista finns det en värld närmare vår egen, men ändå så pass annorlunda och högteknologiskt. Nu har vi dessu­ tom fått lära känna sjuksköterskorna.

Tänk vilken fest om alla kunde samlas under samma tak – ett helt universum av yrken. Det är så lätt att fastna i inte­ graler, fouriertransformer och elkretsar, och svårt att tänka sig att dessa parallell­ världar förekommer samtidigt som vår. Ändå är det så att var gång som vi har vandrat in i någon av byggnaderna un­ der den här reportageserien har det varit vi, och inte de, som är The Others.

OSQLEDAREN #5

41

VETENSKAP

FOTO, HEADER/FOOTER: STEPHEN KIRK

CYKELSPECIAL 5

Våren är här och det finns inget vårtecken så vackert som synen av en sopbil som rensar gator och cykelbanor rena från grus! När detta skett och termometern visar stadiga plusgrader finns det inga bortförklaringar goda nog till att inte cykelpendla till och från skolan.

Vinsterna med detta är många – insparade CSN-slantar på att inte köpa SL-kort, träning inför strandsäsongen och tid till att låta hjärnan smälta all kunskap från skolan. För att göra ditt liv som cykelpendlare enklare och behagligare är en bra start att rusta upp cykeln inför säsongen och dessutom lära sig vilka regler som råder i trafiken.

5

TVÄTTA AV CYKELN – Antagligen var du inte duktig nog att göra det innan du föste in cykeln i förrådet till vintern. Om du har varit flitig och cyklat under vintern är cykeln full med salt och sand och har gjort sig förtjänt av en tvätt. Använd vatten med lite diskmedel och en diskborste eller tandborste till kedjan. Proffsen använder dieselolja, men det strider mot all miljövänlighet.

1) KEDJAN – Behöver med största sannolikhet smörjas efter

en lång och kall vinter. Smörj kedjan när den är torr och ren – att olja på en skitig kedja samlar på sig mer smuts som sliter ner drev och klingor. Använd inte vanlig motorolja utan en lättflytande, torr olja som inte drar åt sig smuts på samma sätt. Efter några hundra mil kan kedjan även behöva sträckas – kolla om behovet finns genom att se om det finns ett spel på ungefär två centimeter då man med fingret drar den upp och ned. Om du cyklar flitigt under en säsong behöver kedjan bytas varje år.

2) HJULEN – Snurra dem för att kontrollera att de inte är

skeva. Är fallet så kan en eker vara lös eller saknas. En lös eker går att justera till viss del själv tills hjulet blir rakt om du är lite fingerfärdig. Annars rekommenderas att du lämnar in det i en cykelaffär för riktning.

3) DÄCKEN – Behöver pumpas och kontrolleras. De ska inte vara torra, ha sprickor eller några föremål intryckta i sig.

Dessutom ska de ligga jämt mot fälgkanten.

4) BROMSARNA – tryck in ett bromshandtag i taget och

gunga cykeln fram och tillbaka. Inget glapp ska kännas i hjul eller bromsar. Om du har en fälgbroms – kontrollera att

42

OSQLEDAREN #5

bromsbeläggen inte slitna och att de sitter rakt och jämt i förhållande till varandra. Behöver bromsarna justeras gör du det genom att spänna vajrarna, är beläggen slitna behöver de bytas.

5) VÄXLARNA – prova att cykla en sväng och växla igenom hela registret för att se att alla lägen fungerar och att det även går att byta enkelt mellan dem. Växelvajrar tänjs med tiden och behöver då justeras för att växlarna ska fungera perfekt.

6) SADELN – justera sittställningen och se till att du sitter

bra på din hoj. Be en kompis cykla bakom dig och trampa på i bra fart på lättaste växeln. Om du vaggar på sadeln sitter du för högt och om du studsar lite när du får upp farten sitter du för lågt. Styrets höjd är mer än smaksak, men tänk på att minst en tredjedel av sadel- och styrstolpen måste vara nere i röret för att det ska vara säkert.

UTRUSTNING – du kan bli fälld för böter om du inte utrustar

din cykel enligt Trafikverkets regler. Därför gör du bäst i att se till att din cykel har följande: • En lykta baktill som kan visa rött ljus bakåt och tydligt kunna ses på avstånd.

• Strålkastare framtill som kan lysa vitt eller gult.

• Röd reflex baktill.

• Vit reflex framtill • Vit eller orangegul reflex åt sidan • Ringklocka • Hjälm om du är under femton år, men om du inte har hjälm på dig har du kanske heller inget att skydda?

OCH SPORT MED INGRID KJELLSTRÖM (ENDORFINKICK.COM)

TRAFIKREGLER FÖR DIG SOM CYKLAR

CYKELBANA

Stockholm är en stor stad med mycket trafik i rörelse och du kan skada både dig själv eller någon annan om du inte är uppmärksam. Dessutom kan du få böter om du inte följer trafikreglerna.

Om det finns en cykelbana ska den användas. Reglerna för placering är desamma som på vägen: du cyklar på höger sida och gör omkörning till vänster.

CYKELÖVERFART

Om körfältet eller körbanan är beläget till höger i färdriktnin­ gen får du cykla där.

På vissa ställen finns så kallade cykelöverfarter som är markerade med vita kvadrater i vägbanan. Här måste du som cyklist vara försiktig och bara korsa vägen om det kan ske uta n fara. När du kommer in på en väg från en cykelbana har du dessutom väjningsplikt. ÖVERGÅNGSSTÄLLE

Det är inte förbjudet för dig som cyklar att korsa en väg på ett övergångsställe, men övergångsstället är «tänkt för gående» och bedöms därför som olämpligt att cykla över. Om du kliver av cykeln och leder den gäller samma regler som för gående.

En cyklande som ändå korsar en väg på ett övergångsställe har alltid väjningsplikt både mot gående och mot fordon på vägen.

GÅGATA ELLER GÅNGFARTSOMRÅDE

BUSSFIL

CYKLA FULL

Cykel räknas som ett fordon i lagens mening och det är alltså olagligt att cykla om du druckit så mycket att du inte kan hantera cykeln på ett säkert sätt. Däremot finns inte någon rattfyllerigräns på 0.2 promille och rattfyllerilagstiftningens straff kan således inte tillämpas.

CYKLA MED MOBIL/HÖRLURAR

Det råder diskussioner kring att det ska bli förbjudet att an­ vända mobiltelefon när man cyklar och forskning pekar på att fler olyckor sker dem som vistas i trafiken med hörlurar i öronen. Använd sunt förnuft för att inte skada dig själv eller andra medtrafikanter!

När du cyklar på en gågata eller ett gångfartsområde är högsta hastigheten gångfart och du har väjningsplikt mot gående.

6.

4.

A

LQ

U

IE

R

5.

ILL

US

TR

AT

IO

N

:L

U

C

3.

2.

1.

OSQLEDAREN #5

43

Det finns många fler sätt att ta sig utomlands och lära sig saker än genom att åka på utbytesstudier. Inte bara genom KTH – det finns även andra organisationer som årligen delar ut stipendier för projekt i utvecklingsländer som ger dig som student möjlighet att göra skillnad i världen. Här är några av dem.

INNOVED InnovEd är en plattform för dem som vill ta sina idéer längre än till ett vanligt skolprojekt. Osqledaren träffade Max Helander, som var med och grun­ dade InnovEd och Anna Westring och Johan Låås som båda arbetar med var­ sitt InnovEd-projekt. Anna arbetar med vindkraftverk i Namibia och Johan med vattenpumpar i Kongo.

Max, berätta lite om tanken med InnovEd. – Först drog vi igång det här projektet som Anna gör, Windmill, och sedan ut­ vecklade vi själva plattformen, InnovEd. Vi tog det här vinkraftverksprojektet från en HK-kurs, i Integrerad produk­ tutveckling, där vi hade påbörjat utveck­ lingarbetet. Vi ville ta det vidare för att

44

OSQLEDAREN #5

TEXT OCH FOTO//KATJA RANTALA ILLUSTRATION//KARL BOLMGREN

det vi hade påbörjat inte bara skulle gå till spillo, utan ta vara på resultatet och faktiskt driva projektet vidare. Tanken är att InnovEd ska facilitera den här typen av projekt. Projekten ska vara ingenjörsmässiga, de ska vara hållbara och syfta till att göra världen bättre. De ska också göras på så kallade «emerging markets». Vi vill också att de ska syfta till utbildning i det land man utför pro­ jektet i, och att lära andra människor om nyttan med projektet. Det ska inte vara någonting som man gör ett år utan det ska vara någonting som man driver, ut­ vecklar och realiserar i slutändan, alltså ska det finnas ett långsiktigt perspektiv.

Plattformens grundtanke är att utveckla tjänster som är behovsanpassade, för vad vi tror är behovet är ofta en helt an­ nan sak än vad som faktiskt behövs. Vi

kan aldrig förstår hur saker funkar i ett annat land och hur kulturen ser ut om man inte är på plats för att se hur de lever.

Att det faktiska behovet inte alltid är det man tror har blivit väldigt tydligt när det gäller Johans projekt i KongoKinshasa. Han berättar: – Jag, tillsammans med fem andra studenter, driver projektet Lightening Menikongo. Menikongo är ett område i Kongo-Kinshasa som består av tretton byar. Projektet går ut på att förbättra livsstandarden för de som bor i området.

Det är människor som inte förlitar sig på någon teknik överhuvudtaget, de har in­ gen elektricitet. Det var från början ett exjobb där de installerade solceller i en

//INTERNATIONELLT

by, sedan kunde de driva lampor på kväl­ len. De fick en dag som blev fem timmar längre. Vi har fått en bra bild över byn och området och vi har pratat med folk om vad som faktiskt behövs där nere och kommit fram till att vi ska fokusera på vatten. De har tillgång till dricksvatten men det är jobbigt att ta sig till källan.

Det är barn som bär 20-litersdunkar på huvudet. Vår tanke är att vi ska instal­ lera en pump som mekaniskt kan pumpa vatten från källan till byn. Den har in­ genting med solenergi att göra, men vi tror att vi hittat ett verkligt behov ändå.

Om vi kan ta fram en mekanisk pump som kan byggas där och som kan spridas till andra byar, då har vi kommit långt.

Anna, vad handlar Windmill projektet om?

– Vi vill utveckla ett vindkraftverk för mindre bruk och hjälpa folk att få el till mindre saker, som mobiltelefoner och datorer. Om det i slutändan blir just ett vindkraftverk återstår att se men vårt mål är att försörja Namibias landsbygd

med el. Vi hoppas bli klara så att det står ett vindkraftverk där efter sommaren.

Det ska då testas och vi samarbetar med Polytech, som är den tekniska högskolan i Namibia. Där har vi fått kontakt med en eldsjäl, som är jätteintresserad av projektet. Vi försöker göra så att han kan ta över projektet när vi inte är där för att se att allt fungerar som det ska.

Ett av våra mål är att projektet hålls lev­ ande fast vi inte är där.

Max förklarar att behovet av el på Namibias landsbygd är stort.

– Förra sommaren när vi var där nere, var vi på middag hos en familj på lands­ bygden. Det är helt mörkt och de sitter runt en öppen eld. Helt plötsligt kom­ mer sonen ut med sin dator och sin 3Gdongel. Wifi finns och han sitter där vid elden och facebookar men inga lampor finns för att lysa upp omgivningarna.

Han laddar sin dator och mobil inne i stan. Så funkar det idag, eventuellt an­ vänder man bilbatteriet.

Okej, så hur ska man göra om man vill vara med i ett projekt hos er? Ska man komma med en egen idé eller är det ni som startar projekten?

– Antingen kan man komma till oss med en idé. Som ett projektet, Sunegal som pågår just nu, projektledaren Wil­ liam kom till oss efter en föreläsning när vi hade presenterat oss och sa att han hade en idé om Senegal och solenergi. Vi tyckte det var en bra idé så han fick köra igång. Så, dels kan man göra så eller så har vi ju projektet i Kongo som började som ett MFS-arbete och ex-jobb. De som gjorde projektet ville att vi skulle ta det vidare och göra någonting av det. Så vi tar in projekt från alla möjliga håll och kanter.

Varför ska man göra ett projekt med just er?

– Som vi såg det finns det en massa projekt, som Armada och mottagnin­ gen, men inte alls lika många då man får applicera sina ingenjörskunskaper.

Det finns några projekt som syftar till

Anna Westring, Max Helander och Johan Låås

OSQLEDAREN #5

45

//INTERNATIONELLT

att göra något på emerging markets och göra saker bättre där men det är få, el­ ler egentligen inga där man får applicera sina ingenjörskunskaper så mycket som hos oss. Och man får installera saker på plats, och göra världen till en bättre plats. Sedan är det väldigt kul, det är en fantastisk upplevelse att åka ner till de länderna.

Så, är du intresserad av att vara med i ett InnovEd projekt kan det bli verk­ lighet. Eftersom tanken är att projekten som görs ska vara långsiktiga kommer alla de pågående projekten överlämnas.

Till hösten kommer man att kunna söka till de nya projektgrupperna för dem, kanske blir det du? [ www.innoved.se ]

MFS – MINOR FIELD STUDIES Det är inte bara med InnovEd som man har chansen att ta sig utomlands för att ha möjlighten till att göra världen åtmistone lite bättre. MFS står för Mi­ nor Field Studies och är ett stipendium som delas ut av Sida till studenter som vill göra fältstudier i 2–3 månader. De här fältstudierna måste genomföras i ett utvecklingsland och överrensstäm­ ma med de mål som satts upp för Sver­ iges utvecklingssamarbete. Ofta brukar MFS-projekt göras i samband med examen­ sjobb, men det är inget måste, däremot

46

OSQLEDAREN #5

måste det resultera i en rapport på 15– 30 hp. Har du en idé som du tror skulle kunna göras som en MFS-studie är det viktigt att du får kontakt med både en handledare på KTH men också i det landet som du vill åka till. Vad du också måste tänka på är att projektet måste vara inom ditt ämnesområde och att du tagit minst 150 hp. Sedan är det bara att ansöka, något som Robbin Åsberg gjorde. Robbin gjorde sitt MFS-projekt i samband med sitt kandidatarbete i In­ dustriell Design.

– Jag var i Tadzjikistan och utvecklade ett handverktyg för jordbruk, berättar Robbin, det var spännande att möta en annan kultur, lära känna folket och ar­ beta med dem. Jag har fått erfarenheter som jag tror att jag kommer ha mycket användning av om jag jobbar utomlands någon annan gång.

Har du någon projektidé som du tror skulle kunna göras som ett MFS, surfa in på KTH:s hemsida. Där finns all in­ formation som kan behövas. Undrar du något mer är det bara att kontakta Len­ nart Johansson (lennartj@kth.se) som är MFS-handläggare på KTH.

DISCOVERYSTIPENDIET Discoverystipendiet är ett sti­ pendium som delas ut av Discovery Channel till ingenjörsstudenter en gång om året. Man samarbetar med Uppsala och Lunds universitet men också Chal­ mers – men du som KTH-student kan självklart också vara med. Årets projekt genomförs tillsammans med Action­ Aid, då man som student kan få åka till Kambodja och arbeta för att säkra vat­ tenförsörjningen i byn Sna Sangream.

Ansökningstiden har tyvärr gått ut för i år, men man vill att det här ska kunna bli ett årligt förekommande stipendium.

Så, håll utkik till nästa år, kanske blir det ett projekt som passar dig då. [ www.discoverystipendiet.se ]

Alright, THS är sjukt gammalt. KTH ännu äldre. Så vi tänkte att det måste ju finnas så otroligt mycket intressant historia mellan dessa anrika vägg­ar. Och det gör det. I vår artikelserie «Arkivet» går vi igenom viktiga delar från en tid som flytt. Femte delen handlar om – Mottagningen.

Stockholm 10/10 1958

N0LLEUPPDRAG VI MINNS

”Hur mår mamma? Jag mår inte alls bra. Jag är en slemmig nolla och då får man inte må bra, säjer dom gamla pojkarna som gått många år här på skolan. Att vara nolla är något mycket hemskt och dåligt. Alla som börjar i skolan kallas nollor. I min klass är vi 60 nollor och alla är lika rädda.

Ibland går vi ut i en stor skog som finns här bakom, och gråter tillsammans.”

Ovanstående öppna brev från en nyantagen student till sin mor kunde man läsa på en insändare i en dagstid­ ning i 10 oktober 1958. Vilken tidning det är har inte gått att fatställa, ska nämnas i sammanhanget – men om det nu är sant är det ett intressant tidsdokument.

Ja – dagens mottagning skiljer sig väldigt mycket från dåtidens nollning.

För att ta ett exempel hade Osqledar­ en förr i tiden ett särskilt “nollenum­ mer” där man visade bilder på exakt hur schlemmig n0llan varit under n0llningen.

Att säga att dåtidens n0llning var mer kontroversiell än dagens mottag­ ning är en underdrift av rang. Vet ni hur maskin-nollan blev maskin-ettan

på 60-talet? Hen avrättades. På skoj, dårå – med bland annat «elektriska stolen» i vilken det satt 20 st inmon­ terade blixtkuber. Giljotin och köttk­ varn var andra «avrättningsmaskiner» som också förekom.

Kontrovers skedde år 1992, när man på framsidan av Osqledaren hade en avrättningsscen av två phösare som står med varsina svärd över två livlösa n0llan. Att detta skedde två år i rad är också intressant att anmärka på.

När mottagningen hotades i fjol av en keff läsårsplanering satte sig MR – Mottagningsrådet – ned och specificerade ett uttalat syfte med mottagningen – både för de nyantag­ na, och för faddrarna/phösarna – för att motivera varför man ska ha mot­

Osqledarens n0llenummer 1992 (t.v), och hur mottagningsnumret från 2011/2012 såg ut (t.h).

1970-TALET: PARKSOFFAN

«n0llan fick i uppdrag att köpa en parksoffa, samma modell som fanns i staden, och helt enkelt bära runt på den. Efter ett tag blev man stoppad av polisen, men då man kunde visa upp kvittot fick man fortsätta. Gänget stoppades några gånger av polisen, och efter ett tag gick polisen ut med ett meddelande till alla patruller i staden som uppmanade samtliga poliser att «låta studenterna bärandes på parksoffan vara». Studenterna, som lyssnat in sig på polisradion, gav klartecken till femtio n0llan som diskret skruvade loss stadens parksoffor och bar bort dem.

Uppemot hundra soffor ska ha kidnappats på detta sätt. Böterna betalades av en «överste på Östermalm» som uppskattat upptåget.» tagningen. Man utgick ifrån kärnärdena och kom fram till ett gäng vitala saker.

I stora drag: Ha kul. Lär dig saker om KTH. Lär dig hitta i Stockholm. Skapa gemenskap bland de i din klass, och i övriga årskurser. Lär dig samarbeta. Få inblick i vad man kan göra efter studi­ erna.

Somliga av den äldre skolan skulle nog tycka att det är lite småtråkigt och kanske... mesigt.

Men jag tror alla kan skriva under på att uthäng­ ningsbilderna på nakna n0llan är en sak vi gladeligen förpassat till histo­ rieböckerna.

BÄST I KLASSEN?

OSQLEDAREN #5

47

ATT RUNDA AV EN INGENJÖR

O

m några månader avslutar jag mitt år som ordförande och återgår då till mina stud­ ier inom kemiprogrammet. I och med det har mina tankar på sistone kretsat en del kring det här med ingen­ jörskap och vad jag faktiskt kommer bli när jag är klar med min examen – kom­ mer jag då vara «den moderna ingen­ jören»?

«Vetenskap och konst» lyder KTH:s nästan 200 år gamla devis. Nog är den slagkraftig och fin, men gäller den faktiskt för utbildningen – får vi verkligen både vetenskap och konst?

Vetenskapsdelen märker man ju av, men konstaspekten är lite mer tveksam. För­ modligen syftar begreppet snarare på in­ genjörskonst än estetisk konst, men vad är skillnaden? Vad är det som skiljer en uppfinning (eller en ny lösning) från ett konstverk?

Den gemensamma nämnaren är i alla fall kreativiteten, den nya vinklin­ gen, som krävs för att skapa någonting annorlunda. Skillnaden görs väl utifrån resultatets användbarhet – är det prak­ tiskt tillämpbart är det en uppfinning, annars är det konst. Men om resultatet (konsten) sporrar nya tankar – kan man inte säga att det är praktiskt användbart då?

Tänk om vi faktiskt hade inslag av «riktigt» konst i vår utbildning. Tänk om ingenjörsstudenten inte bara läste matte och mekanik utan också tvingades läsa idéhistoria, litteratur och musik. I dag­

48

OSQLEDAREN #5

släget blir vi ganska naturvetenskapligt allmänbildade, men det finns absolut ett värde i att bredda denna beläsenhet.

Det är klart att man kan tycka att det verkar absurt för en ingenjör att ha läst konsthistoria – hur tusan ska den komma till praktisk nytta? Men det är just det som är poängen: utbildning han­ dlar ju inte enbart om faktainlärning och applicerbarhet. Det handlar om att lära sig bredda synen, utveckla idéer och in­ teragera med omvärlden. Insikten växer fram genom frågeställningar, diskussion och interaktion med andra som tänker kritiskt och annorlunda och därmed provocerar fram nya tankar, perspektiv och frågor. En person med vidare grund kan växa åt fler håll, plocka element från fler säckar och väva dem samman till en innovativ och vacker lösning.

Dessvärre finns det idag inte så my­ cket utrymme inom vår utbildning för sådana typer av inslag, men KTH kantas av tillfällen för den som vill bredda sin erfarenhet, inte minst av det kåren er­ bjuder. Teater, musik, språkutbyte eller skrivkonst: det finns många forum och det är bara att plocka vad man vill utfor­ ska. Oavsett vad du väljer tjänar du på att utforska något nytt.

J

u fler områden man belyser, desto bredare bas får man; ju fler synpunkter man möter, desto mer växer man. Ämnen inom hu­ maniora och samhällsvetenskap lägger fokus på vidsyn, tolerans och förståelse för människan, något som även behövs

hos en ingenjör. En ingenjörs roll är väl ändå att skapa lösningar som förbättrar världen vi lever i och ju bättre förståelse för samhället, desto bättre lösning måste det bli. Jag är i alla fall övertygad om att humaniora gör mycket för att runda av den fyrkantige ingenjörens hörn.

DENISE FUGLESANG ORDFÖRANDE THS 2012/2013 ordf@ths.kth.se

Vill du studera i en innovativ miljö för att hitta nya lösningar på de stora samhällsfrågorna?

Vill du samtidigt spetsa din utbildning med unik kompetens genom att få erfarenhet av interdisciplinärt samarbete?

I OpenLab möts studenter och lärare från KI, KTH, SU och SH i skarpa projekt med Stockholms stad, Stockholms läns landsting och Länsstyrelsen i Stockholms län.

OpenLab är ett nytt sätt att lära sig nya saker i samarbete mellan olika kunskaps- och yrkesområden. För dig med kandidatexamen inom medicin, vård, teknik, naturvetenskap, juridik, humaniora, samhällsvetenskap och det konstnärliga området.

Osqledaren, THS, 100 44 Stockholm

Här står Martin och ställer om det svenska energisystemet.

Varje år investerar vi på E.ON cirka 1 miljard kronor i nya svenska vindkraftverk. Det gör vi för att öka andelen förnybar energi i energisystemet – och på så sätt ge hushåll och företag tillgång till långsiktigt hållbar elförsörjning. Det är också därför våra projektledare tillbringar så mycket tid ute i naturen.

Vill du hjälpa Martin och hans kollegor att hitta Sveriges blåsigaste platser? Läs mer om att jobba hos oss på eon.se/jobb.

REDAKTIONEN 12/13 GÖR ETT SISTA GRÄV OCH TACKAR FÖR I ÅR Från vänster: Elham Kalhori, Elisabeth Ingvar, Sara Edin, Olof Lindman, Shayan Effati, David Nylander, Niclas Ericsson, Karl Bolmgren, Stephen Kirk, Gabriella Sanchez Karlsson, Kyriaki Sarampasina, Martin Barksten, Hugi Ásgeirsson, Philip Wessman, Axel Hammarbäck, Katja Rantala, Erica Edfeldt, Caroline Arkenson, Nadan Gergeo, Sarah Freilich.

Saknas i bilden: Sebastian Ols, Eva Olsson, Anders Nilsson, Ingrid Kjellström, Matilda Kaba-Liljeberg, Rickard Norberg, Lidija Murselovic, Alexander Granskog, Johan Fogelström, Michael Johansson.

5

Your energy shapes the future.

Osqledaren vill också tacka Thomas Näslund på WSP Management för tillgång till byggplatsen och fotohjälp