Osqledaren #1 2021/2022 HEALTH by Osqledaren

Osqledaren

INFO

Editor in Chief Carl Housten Responsible Distributor Carl Housten Layout Benjamin Javitz, Carl Housten, Isabelle Holmer, Roisin Callaghan, Vendela Hamberg, Victoria Rohrer Cover Page Carl Housten Print Norra Skåne Offset Paper Pages: 120g Amber graphic Cover: 250g Tom&otto Silk

About Osqledaren Osqledaren has since 1959 been the magazine of the KTH Student Union. Published quarterly with 10 000 copies per issue, the magazine is distributed to Student Union members. Our mission is to overlook, inform, and review the happenings within THS and KTH.

OSQLEDAREN

Contributions Do you want to contribute to the magazine?

Buying adspace in Osqledaren Contact the Editor in Chief or go to: osqledaren.se/annonsera

Email us at osqledaren@ths.kth.se The editorial staff has the right to refuse submitted material at any time.

Adress Osqledaren Tekniska Högskolans Studentkår 114 28 Stockholm

Contact osqledaren@ths.kth.se Individual editorial staff member: [firstname.lastname]@osqledaren.se

Osqledaren continues reporting during periods between magazine releases: online at osqledaren.se. Statements appearing in the magazine should be, unless otherwise indicated, regarded purely as the opinions of Osqledaren.

/osqledaren

OSQLEDAREN #2

@osqledaren

Produced with love  in Nymble at KTH Valhallavägen

INFO LEDARE Hvad vilja teknologkåren?

Hvad vilja teknologkåren? TEXT EDITOR IN CHIEF, CARL HOUSTEN ILLUSTRATION CORNELIA THANE

"Jag anser att kårens viktigaste syfte är att ta tillvara medlemmarnas intressen." -så inleddes en debattartikel i Osqledaren 1993, som kritiserade att vi inte skrivit nog om teknologens olika missförhållanden, om skolan och om utbildningen. Författaren skrev om att teknologen har en åsikt. Jag tror också att teknologen har åsikter. Men jag är rädd att det idag är svårt att få gehör för dessa åsikter. Det mest lämpliga tillvägagångssättet att få din vilja hörd är kanske genom mandat i Kårfullmäktige, eller i Kårstyrelsen. Men att engagera sig i Kårstyrelsen innebär höga trösklar, och har ett väldigt begränsat antal mandat. Och fullmäktige, älskade, hatade, KF. Det har inte fungerat särskilt bra för dem de senaste åren. Förra året då jag var ledamot fanns det en stark vilja till intern reform. Oavsett hur väl dess organisation och demokrati fungerar är det den bästa platsen för dig att framföra dina åsikter! Kåren har ett åsiktsdokument från 2018, i praktiken ett utbildningspolitiskt program som främst riktar sig mot våra förhandlingar med KTH. Det borde vi förnya.

Det borde även innefatta andra frågor som är viktiga för studenter, bostäder exempelvis. Och CSN. Regeringens förslag att höja räntan på CSN är vad som inspirerade mig att skriva den här ledaren. Förslaget är deras sätt att finansiera ett omställningsstöd för att fler ska kunna studera mitt i livet. Men det görs på bekostnad av vi som studerar i början av livet. Går detta igenom, så kommer räntan för alla som tagit ut lån efter 1989 höjas från 0,05 till 0,5 procent. Utan att man ens varit informerad om detta när man tog ut sitt lån. Detta förslag bör alla dagens studenter, och alla som har varit studenter, protestera högljutt mot. Detta gjorde Sofia Holmdahl, ordförande för SSCO (Stockholms Studentkårers Centralorganisation), då hon kallade förslaget verklighetsfrånvänt. Och även Göran Arrius, ordförande för Saco (Sveriges Akademikers Centralorganisation), som sa att Saco kommer göra allt i sin makt för att motarbeta detta.

OSQLEDAREN OSQLEDAREN #1 #4

3 3

Men vem höjer rösten på THS? Jag menar inte att beskylla någon som idag är förtroendevald, utan vill snarare påpeka ett strukturellt problem inom kåren. Vi måste våga ta konflikter och ställningstaganden. Och vi måste välja kandidater som har rätt politisk kompetens för att kunna driva teknologens vilja. Osqledaren har en roll i detta, som debattören jag nämnde i början av artikeln påpekade. Vi finns dels till för att hålla dig informerad. Därför kan du förvänta dig fler liknande artiklar av oss framöver. Som undersöker frågor som direkt påverkar din vardag.

INFO

PODCAST

Osqpodden Osqledarens podcast is back! Listen on any platform, or direct on our website!

OSQLEDAREN #1

INFO

TABLE OF CONTENTS

SAMHÄLLE

I skuggan av pandemin 7 Healthy Info 10 Misconceptions about Eating Disorders 12 Our Impending Futures 14

KULTUR

Pop Disease 17 Shame, Shame, Shame 22 Okonventionell "Self Care" 24

OL GRÄVER

The Price of Health 27 Malvina, eller ett case i kårens demokratiska processer 30

UNDERHÅLLNING

A World Without Humans 33 Ett ljus i förfallet 36 Move With OL! 37.5 När lammen tystnar 38.5

PÅ CAMPUS

Can KTH Just Like, Chill? 41 4 snabba med nya Kårledningen 44 Studentlivets värden och möjligheter 45 Studentinflytande: från torrt till hott 46

OSQLEDAREN #1

SAMHÄLLE

I skuggan av pandemin

I skuggan av pandemin TEXT ALEXANDRA ANDERSSON FOTO DAVID VARGAS CARILLO

Efter mer än ett och ett halvt år av social distansering, videomöten och inställda evenemang tycks vi nu vara på väg i rätt riktning, ut ur krisen. Men nu när samhället öppnar upp blottläggs spåren som pandemin har lämnat efter sig, och det blir tydligt att vi har en lång väg kvar till det som en gång var. Att lämna skuggan för ljuset har aldrig känts så här lockande, men det har heller aldrig varit så här svårt.

OSQLEDAREN #1

samhälle

Det är en märklig tid vi lever i. Många menar att våra fri- och rättigheter inte sedan andra världskriget har inskränkts på samma sätt som under pandemin. Våren 2020 såg nog ingen vidden av det vi hade framför oss. Trots det har vi vant oss vid 2-metersregeln, digitala möten och ett evigt handspritande. När vi nu närmar oss efterkrigstiden är det likt 1945 dels med eufori över friheten, dels med sorg över alla förluster. När avstånd och social distansering blev ledorden hamnade ett växande folkhälsoproblem i strålkastarljuset. Pandemin har förmodligen påverkat och förändrat oss mer än vi är medvetna om. Tids nog kommer vi att inse vilken skugga krisen har lämnat efter sig. Efter regn kommer solsken, men vad kommer efter en av de största kriserna i modern tid?

I SKUGGAN AV PANDEMIN

förutsäga utvecklingen, och inte ens nu är vi fria från coronavirusets bojor. I många långa månader har vi väntat på just det här, men väl här är det första steget skrämmande stort. För har vi otur leder det oss i fel riktning. Två månader efter D-dagen släppte USA två atombomber över Japan. När återgången nu inleds är det med respekt inför det som ligger utanför mänsklig kontroll, och som när som helst kan slå tillbaka mot oss. Hur vet vi när vi kan lägga faran bakom oss? Ansöka till det där utbytesåret utan att behöva fundera på

Även om lättnaden var stor blev den 29 september inte riktigt vår tids D-dagen. Visserligen rådde ett välkomnande kaos i kollektivtrafiken, och på kvällen ringlade sig köerna till nattklubbarna långa. Kanske når den inte ända in till dansgolven på Stureplan, men annars finns den alltid där. Tvekan. Efter ett och ett halvt år av mer eller mindre tydliga restriktioner och rekommendationer har vi nu återfått vår frihet, men vi vet ännu inte till vilket pris. När kommer det kännas naturligt att rutinmässigt ta i hand igen? Har de slentrianmässiga kramarna en framtid i pandemins spår? Även om det kändes absurt våren 2020 har vi nu vant oss vid den pandemiska livsstilen. Många studenter har tillbringat hela dagar ensamma i en lägenhet. En del känner igen sig i att vissa dagar inte ha använt sin röst alls, till följd av digital undervisning. Vad gör den med oss, isoleringen? Det är bland unga vuxna som den psykiska ohälsan har ökat mest under pandemin. Karin Brocki, professor i psykologi vid Uppsala universitet säger till SVT (27 februari 2021) att det handlWar om att unga ofta är mer beroende av sociala sammanhang, samt att vi i högre utsträckning upplever en osäkerhet inför framtiden. Pandemin har sannerligen ställt allt på sin spets. Ingen har med framgång kunnat

risken att det ställs in? Obekymrat planera evenemang i en storlek vi inte upplevt på snart två år? Osäkerheten och ovissheten är ständigt närvarande, och den präglar allt vi gör.Vi väntar alla på den tid då historierna om pandemin kan förpassas till just historieböckerna, men än så länge är vi vittnen till krisen. Vi lever i nuet, men med fruktan inför framtiden. Ett och ett halvt år av vår studenttid gick förlorade till ett nedsläckt campus, och det är inte konstigt att nu uppleva stress inför att snabbt återvända för att uppleva allt man har missat. Men hur tar man ikapp allt man har gått miste om, utan att förlora sig själv på vägen?

OSQLEDAREN #1

Ett och ett halvt år är en lång tid, och få av oss är samma personer nu som då, så kanske är en återgång till det som var år 2019 inte vad de flesta av oss eftersträvar? Tusentals studenter antagna 2020 och 2021 har aldrig sett KTH i dess fulla blom, och för dem är återgången snarare en första gång. Men visst är det med en aning vemod vi tar farväl av sovmorgnar och den flexibilitet inspelade föreläsningar har inneburit. Vi kan nog alla vara överens om att fördelarna vinner över nackdelarna, men vi kan inte förringa att pandemin har omformat vårt samhälle i grunden. Vissa har tagit större skada än andra av isoleringen, och vissa kommer lida mer än andra av öppningen. Den psykiska ohälsan har debatterats flitigt under pandemin, men kanske är det först nu vi kan förstå dess omfattning. En del av oss har förlorat en eller flera bekanta i COVID-19, eller sett någon föra en tuff kamp mot viruset. Andra har blivit av med sitt jobb, eller behövt brottas med existentiella frågor i skuggan av förödelsen. Först när kriget är över finns utrymme att överblicka alla skador och förluster, och det är då verkligheten kommer ikapp. Där är vi nu. Vi har väntat på det här så länge. Nu när det äntligen tycks vara dags att vända blad är det dock mer komplext än vi har föreställt oss. Vi har hamnat i en mellanzon där allt plötsligt är tillåtet, men där vi inte är säkra på vilka konsekvenserna kan bli. Vi har gått från en ensam och isolerad vardag, till en öppen och fri, och det är en enorm omställning både fysiskt och psykiskt. Vi måste ha respekt inför att förändringen tillbaka kommer ta tid, och kanske blir det några steg bakåt innan färden kan fortsätta framåt. Ännu toppas nyhetsflödet av uppgifter om smittoutbrott på äldreboenden, låg vaccinationsgrad och ökad smittspridning utomlands. Minnena av krisen är fortfarande färska nog att finnas med oss i varje ögonblick, och det är nu vi blir medvetna om vad som lämnats kvar i pandemins skugga. Den 7 maj 1945 fylldes Kungsgatan i Stockholm av folkmassor som firade att kriget i Europa var över, och kanske är det precis något sådant vi behöver för att i sinom tid kunna förklara kampen mot pandemin som avslutad?

samhälle

I SKUGGAN AV PANDEMIN

SAMHÄLLE SAMHÄLLE HEALTHY HEALTHY INFO INFO

Healthy Info TEXT & ILLUSTRATION OSQLEDAREN

It's been a tough fucking year. There's also a lot of sports associations and great opportunities to exercise on and around campus! Here's a selection of them:

We at OL thought we could share some useful resources and helplines. Unfortunately, most of them are only avaliable in Swedish. KTH Studenthälsan 08-674 77 00

THS Sports arranges competitions and events in a great variety of sports, among them thai boxing, squash, badminton, floorball, volleyball, paddle, basketball and football

Vårdguiden 1177

RFSU-kliniken 08-620 07 70

Hedersförtryckslinje 010-223 57 60

Alkohollinjen 020-84 44 48

Sluta-röka-linjen 0200-77 88 20

Kvinnofridslinjen 020-50 50 50

Mansjouren 08-30 30 20

Mind Självmordslinje 90101

Nationella Hjälplinjen 020-22 00 60

Jourhavande medmänniska 08-702 16 80

Jourhavande präst via 112

SSIF is another association, with several locales and a large variety of sports you can play for cheap! Acrobatics & gymnastics, badminton, basketball, table tennis, dance, football, fencing, floorball, kickboxing, skating, cross-country skiing, running, orienteering, swimming, tennis, volleyball, yoga, and more!

THS also has several official sport clubs, many of which compete There is: • KTH Basketball Club • KTH Football Club • KTH Formula Student • KTH Golf • KTH Outdoor Club • KTH Racketklubb • KTH Rowing Club • KTH Royals American Football Association • KTH Seglarsällskap • KTH Simförening • KTH Volleyball • KTH-Hockey, The Royal Blue • Kongliga Orienteringsteknologer • Stockholm Student Equestrian Club

OSQLEDAREN #1

samhälle SAMHÄLLE

MISCONCEPTIONS ABOUT EATING DISORDERS

Misconceptions About Eating Disorders TEXT ISABEL DAHLGREN ILLUSTRATION REBECKA INGRAM

Public awareness about eating disorders is increasing, as more people speak out about their own experiences. These personal testimonials are of huge value, but they may leave out key facts. As a result, there are still many misbeliefs about eating disorders. About 2% of the population has been diagnosed with an eating disorder (ED). However, there are many unrecorded cases. As the efforts to educate the public about EDs have been insufficient, some do not forcibly recognise that they are ill. Others do not think they are 'ill enough' to seek help, since they have no physical complications. The rates are probably higher at KTH, since EDs are more prevalent among young adults. A research team at the Karolinska Institute also found a correlation between genes associated with anorexia nervosa and genes associated with high education. Although the statistics are inconclusive, it would not be a stretch to claim that more than five people in a lecture theatre are suffering from an ED. In fact, this approximation may be too modest. Given that EDs are this common, I would like to sort out some widespread misconceptions. Firstly, you cannot tell whether someone has an ED. Sure, most anorectics are underweight. An anorectic will starve themself and probably exercise compulsively.

As a result, their weight will drop. Orthorectics, who are excessively concerned about eating ‘healthy’ food and exercising, may also be underweight. Yet, it seems as if bulimia and other binge eating disorders are more common. Bulimia involves consuming unreasonable quantities of food in a short time and vomiting or taking laxatives. This ED does not imply that the person is underweight; in fact, he or she may well be overweight. Moreover, as I touched on briefly, people with EDs try to conceal it. In some sense, it is part of the illness. For instance, they may avoid events where food is served, try to eat alone or lie about having eaten. This is essentially a means to avoid anxiety. As odd as it may seem, eating properly can be associated with extreme anxiety. In addition, there is a taboo around psychiatric disorders in general. Many people with EDs do not bring up the topic, since they do not know how the other person will react. Overall, it is hard to tell who is ill. Secondly, it is worth stressing that all EDs are serious. Occasionally, you may hear that anorexia nervosa is the mental illness

OSQLEDAREN #1

with the highest mortality. Nevertheless, bulimia, binge EDs and other unspecified eating disorders may be equally harmful. The clear-cut distinction between different diagnoses is also quite problematic, as the issues of people with EDs may vary over time. For example, a good number of anorectics develop issues with binge eating, and vice versa. In general, all kinds of EDs can have devastating effects. For example, being underweight means freezing all the time, regardless of how many long johns one wears. Moreover, it leads to impaired focus, as one cannot stop thinking about food. People who vomit regularly will also wear down their teeth. Yet, EDs also have effects that go well beyond the mere physical complications. The illness can make people irritable or dishonest, and it often gives rise to conflicts with friends and family. In the long run, it can mess up relationships or one’s career. I have met people who have been unable to work for a decade, due to their issues with food. Admittedly, EDs may be more or less severe. Being restrictive with food is not the same thing as having a full-blown anorexia. Yet, EDs quickly spiral out of control. By

SAMHÄLLE

cutting out ‘unhealthy’ products or not sating one’s appetite, the ED will grow more powerful. In short, all sorts of EDs need to be addressed as early as possible. Thirdly, no one chooses to have an ED. It seems as if some people want to remain sick, but that is merely a consequence of the illness. As a matter of fact, EDs are the result of external circumstances and genetics. According to a twin study at the Karolinska Institute, genetics account for 40-60% of the risk of developing anorexia nervosa. Genetics also plays a significant role in the development of other EDs, but there have not been enough studies. A traumatic event, such as the parents’ divorce or being fired, may trigger the illness. Restricting one’s food intake starts out as a coping strategy, but it quickly

MISCONCEPTIONS ABOUT EATING DISORDERS

becomes an addiction. Dieting is another common trigger. Whereas most people struggle to eat less, a few take pleasure in going hungry. Again, this may seem incomprehensible, but studies have shown that the sensation of hunger can release dopamine for those with EDs. Once they have started, they cannot cannot stop. I often come across people singling out unattainable beauty ideals as a major cause of EDs. Whereas these ideals are harmful in many ways, they do not offer a satisfactory explanation. Not all people with EDs are obsessed with getting a thigh gap or a flat stomach. It is not that they are gullible and believe that they will be happy once they are slimmer. That viewpoint is too simplistic and does neither heed environmental factors nor genetics.

OSQLEDAREN #1

For those of you who have an unsound relationship with food, I want to leave you with a final word. The only way to recover is to expose yourself to anxiety. It will be very taxing, more taxing than imaginable. Getting rid of an ED means counteracting the illness at all times. If you have had more than strictly required, perhaps during a lunch with friends, you still need to eat a full meal in the evening. If not, the illness has gotten the upper hand. It will always try to find loopholes to make you eat less. Regardless of how much willpower you have, there will be moments in which you need support. This does not mean that you are weak or lack motivation. As pointed out, EDs are serious. By getting professional help, you stand much better chances of recovering. Just hang in there, and let the anxiety pass away.

SAMHÄLLE

Our Impending Futures

Our Impending Futures TEXT GUNNAR ÅKERLIND ILLUSTRATION ROISIN CALLAGHAN

I can’t remember a time when headlines weren’t regularly filled with depressing titles. Warnings of a bleak future. About worsening ecological conditions or the increasing threat of global warming. The IPCC reports. The recent extinction of the white rhino. The bleaching of coral reefs worldwide. Not exactly instilling hope, especially in those who will inherit this world: Us; the youth. Likewise, headlines often feature the theme of increasing mental unwellness among young people. “Screen time” and “Social media” often pose as answers to the question just as the simple possibility of greater recognition of mental health awareness does. To give a clear example — take the google results for “Why do young people feel worse today?”. Examining the first four results — Why mental unwellness is increasing among you people — Folkhälsomyndigheten, Mind wants to nuance the debate about young people's mental health — Mind, Why do young people feel so bad? — Forte and New study about why young people feel bad — Prevent. Many repeat the ever constant thesis of phones and social media being the culprit, some repeat greater awareness or even too liberal diagnosis by physicians. The current state of the job market gets mentioned as well. However to me one crucial potential factor seems to often go overlooked: Worries about our future.

OSQLEDAREN #1

SAMHÄLLE

I have personally never suffered from any conventional cause of mental unwellness. No eating disorders, body complexes or bullying on social media. Yet my childhood and youth have had a near constant source of anxiety and worry. Anxiety attacks pained me back in elementary school and although they themselves stopped, their cause never stopped being constantly evident. These causes are no matter of temporary circumstances such as bullying or some over obsession about weight or looks (not meaning to belittle anyone with such issues, they are perfectly valid). The cause of my worries is a larger one and something far beyond my own size and ability to deal with. It seems to me that the very world I and all of you readers inhabit is approaching its very doom. Although the subject of climate anxiety often is overlooked when discussing mental illness, its existence is a fact. According to a study by Avaaz, nearly half of global youth feel that climate anxiety is affecting their daily lives, 75% believe “the future is frightening”, roughly six out of ten believe their governments are not taking sufficient action and a staggering 39% have become “hesitant about having children”. This shows that this is no negligible issue. On top of the material effects of climate change, the awareness of its increasing effect on the planet is becoming a serious problem in itself. Naturally there has always been instability. Wars, conflicts, famine and natural disasters have plagued humanity during all of our existence. The constant uncertainty of the cold war and the possibility of nuclear warheads falling down on everyone, gave our parent’s generation doubts about the future. However, these issues all had solutions, or at least the potential for a good ending. A conflict is a power struggle that could potentially be won by one side without nuclear winter (such as the cold war) and just as well natural disasters are temporary deviations from normality. It should be clear that the current situation is of a different character. An element has been removed from previous worries: the looming doom now seems certain — and permanent.

Our Impending Futures

So far I have only mentioned ecological prospects as they remain most visible. Looking further, there is much more material to provide us youths with worry. For long, society has been viewed as a project of progress. Take Sweden for example: the last hundred years are a story of success for the common swede. Since the twenties, when prime minister Per Albin Hansson spoke of Folkhemmet (The Peoples’ Home) and a society for all of the people, a theme of improving conditions long reigned dominant. Many decades of progressive successes followed with some of the significant landmarks listed below: 1921 - Female suffrage legalized 1936 - Partial legalization of abortion 1975 - Full legalization of abortion 1970 - Universal healthcare 2009 - Same sex marriage legalized Today societal progress is no longer a gift to be taken for granted. Folkhälsomyndigheten and Forte mention the worsening societal condition as a cause for mental unwellness among the young. The greater income gaps and the difficult job market for young people make the idea of society improving seem like fantasy, rather than the reality of the previous hundred years. This image has repeatedly been confirmed to me by perspectives shared by my parents, both directly and indirectly. My mother has time upon time compared today's backand-forth political power struggles with her youth when every new year seemed better than the one before. My father indirectly strengthened this view by complaining about my previous struggles regarding finding a job. His presumption was that I simply didn’t try, while the reality was rejection upon rejection, despite lots of applications. He told stories of how teenagers in his day simply could walk up to the counter in an average store, ask for a job and then receive one. A stark contrast from today. Lastly, continuously during my childhood my parents have reminded me of the depressing reality of our generation being the first one in a long time to not have it better (but worse) than our parents. Like with other youth, I find the increasing gaps between rich and poor, the job— and housing markets as well as the massive

OSQLEDAREN #1

ecological problems as good reasons to worry. The path of society and its toll on the planet become sources of anxiety as they directly impact our material reality and the years which will make up our future. In short: If it wasn’t apparent already, we are facing unprecedented challenges, and their weight on the consciousnesses of us who will have to deal with them takes its toll. Upon the novel aspects of modern society, such as phones and social media whose effects can be mitigated with moderation and personal choice, there is so much more that is beyond the ability of each individual, issues stemming from more fundamental material conditions. The problems of our reality might not have previously made themself apparent to all, but today their marks are left on the minds of our young. An unavoidable reminder that change is required. This is depressing, no doubt about the matter. Perhaps you; the reader now feel even worse about the situation or you might have started worrying if you haven’t already. Despite all this, let this final comment shape the impression you are left with: We humans are problem solvers and creators. We have for long achieved progress through struggle and have now arrived at a point where the tide might turn. From here on a new perspective is required. Like my former biology teacher always told us: “There are no problems, only challenges” (a perspective much needed when dealing with ecology). With your entire life ahead of you, make sure to use it for good. Seek guidance — through for example 80,000 hours, a non-profit organization that seeks to help you make the greatest possible impact with your career. Perhaps it might help you find direction, perhaps not. If it doesn’t seem enough: seek further, question the systems of our world and if they pose obstacles for progress then strive for changing them. Rather than as something to let you down, use the notion of great challenges and regression as motivation to strive harder, dedicate yourself to progress and become the light that shines through the dark clouds of a world in descent.

KULTUR

POP DISEASE

Pop Disease TEXT ANNA BARYSHEVA ILLUSTRATION REBECKA INGRAM

In the late 18th and 19th centuries, tuberculosis has become an epidemic, claiming a quarter of the European adult population. Despite the high mortality and devastating consequences, it was perceived with a touch of tragic loveliness and mystery. Deadly fate was considered flattering and its ravages were frequently represented in a romantic light. Flushed cheeks, pale skin, skeleton body, and ill fragility became inextricably linked with beauty standards. Take for instance corsets and cosmetics that helped to achieve this desirable consumptive look. OSQLEDAREN #1

KULTUR

I used this example as a vivid illustration of how mass culture has idolized certain types of illnesses. Now we can clearly see a similar trend towards romanticizing not physical but mind illnesses that are often portrayed in an unrealistic way. With pop culture examples, we will show how inaccurate representations of mental illnesses cause twists of perception and why this might be dangerous. Literary archetype referring to a character reflecting on their own existence and often being rejected by society has been reimagined by great minds as time progresses. In the 19th century, the Romantic Hero transformed into a Byronic Hero first illustrated in Byron's semi-autobiographical poem "Childe Harold's Pilgrimage" which was widely publicized. The Byronic Hero is not better than anyone else or perfect, he is melancholic, in most cases egoistic and arrogant. Being a protagonist, this distasted character is always in the spotlight. Once disappointed or bored with his life, the Byronic Hero sometimes freely discusses and romanticizes suicide.

POP DISEASE

and/or a dark past that shapes a hero's personality makes a character more intriguing and entertaining for the audience. Continuing with the examples, Peter and Paul from a psychological thriller “Funny Games” by Michael Haneke, Alex freaked out both readers and moviegoers from "A Clockwork Orange”, Norman Bates from one of the best Hitchcock's pictures "Psycho", or Dr. Hannibal Lecter from "The Silence of the Lambs". Honestly, if I had to

conflicts, distress, and shifts of society’s opinion over time. Now, in light of its significant influence on the public, movies can be considered one of the main sources of information acquisition and, in particular for the youngsters, entertainment. Taking into account its easy availability, relatively low cost, and multi-cultural aspects overall, movies' power and influence on society is indisputable.

"Misconceptions about poor mental health, such as personality disorder, depression, schizophrenia, or anxiety, have become prevalent in public thought"

Does this type of hero remind you of anyone? Does it not look similar to the characters pop culture presents to the audience nowadays? Well, I can start with some examples that came to my mind: Michael Corleone from "The Godfather" is recognized as one of the most iconic villains in film history, the Dark Knight, or Batman, and Joker, Tyler Durden from "Fight Club", Dolores Abernathy from HBO’s series “Westworld”, or - may the readers for- give me, even Edward Cullen from the well-known Twilight Saga. Taking things to the next extreme, having mental illnesses

Whether consciously or unconsciously, we watch movies or series for not just entertainment, but also for the true representation, and thus it is very important to reliably and unbiasedly reflect mind illnesses on screen. But sometimes even significant and infamous movies serve as a source of misinformation and misinterpret some concepts of mental health representation. Considering their popularity, misconceptions about poor mental health, such as personality disorder, depression, schizophrenia, or anxiety, have become prevalent in public thought.

make two lists of anti-heroes and heroes, the first one would be much longer. And here is the twist of the perception - we confuse the origin of the positive qualities and concentrate our attention on the worst possible ones. It is obvious why this confusion is so widespread - it naturally reflects what pop culture translates and markets to society.

Let us take a keen look at one of the earliest slasher movies I have already referred to, “Psycho” directed by Alfred Hitchcock in 1960. For its time, "Psycho" was indeed provocative and shocking for the moviegoing public, it is one of the most influential horror movies of all time. Without going into details and not spoiling edgy plot twists if you have not seen the film yet, the main character suffers severe emotional abuse from his mother which provokes dissociative identity disorder (DID). Eventually, he turns into a serial killer.

I have to apologize in advance since all of the examples I used have been taken from movies representations. Historically, the film industry has mirrored social

Moving further, our next example is Alex, an ultra-violent sociopath from "A Clockwork Orange" directed by Stanley Kubrick. The film’s storytelling is based on

OSQLEDAREN #1

KULTUR

POP DISEASE

KULTUR

Anthony Burgess's novel, although it has a different ending scene. While the final novel chapter is positive and optimistic, showing that Alex slowly rehabilitates and becomes a better person, in the film, he gains recognition and high status in society but continues to be a dangerous psychopath and criminal. You might not have seen these movies, but I am sure that you have heard about "Joker" released in 2019. Although it is not specified in the movie exactly which mental disorders the character suffers from, any moviegoer subconsciously establishes the causal relationship between being a psychopathic and narcissistic villain and suffering from mental disorders. Personally, I enjoyed all of these masterpieces, some of them I have even seen a couple of times, the acting performance is incredible and memorable, the camerawork is fantastic. However, such movies make the direct connection between poor mental health and dangerous, or sometimes murderous, behavior showing that mental illnesses and violence invariably go hand in hand. This portrays mental illnesses in an unrealistic way since this combination is not prevalent and thus forms a biased perception among the public. Pushing this misconception of mental health makes the life of people who actually suffer from mental illnesses much harder. Because of these stereotypes, the people in need of support are deprived of public understanding. Here is an alternative way to how pop culture looks at mental illnesses. In recent years, with well-meaning intentions, a movement to humanize mental illnesses has risen. Let me shift your attention to the cases where mental disorders do not make a character violent or aggressive, but rather unique and more interesting.

POP DISEASE

According to Maslow's hierarchy of needs, a human that already satisfied basic needs seeks self-actualization and these types of characters teach us that mental disorders make you special, self-defined, or worthy. We began to believe that it is not possible to be a genius or even intelligent without these desirable fancy "accessories", that mental illness adds some value to an otherwise average personality, that the more difficult and hurtful your life is, the more unique you are. It sounds familiar, doesn't it? Physical illnesses were romanticized

over time as we saw with tuberculosis, but mental illnesses are even more mysterious and, therefore, these attitudes can be exaggerated. First of all, this creates the idea that various mental illnesses are trendy, which is incredibly insulting to those who actually suffer from it. Secondly, this confusion leads to true danger, predominantly for impressionable youngsters who are shaping their personalities and trying to stand out from their peers in any possible way. Research studies ("Media Contagion and Suicide Among the Young") published by

OSQLEDAREN #1

Columbia University in 2003 concluded that suicide is indeed "contagious." It has been proven that the suicides rate is proportional to its coverage in mass and pop media and unfortunately, recently both the film industry and social media depict, and often beautify, suicide attempts and suicidal feelings more frequently. Honestly, this is a huge problem; according to World Health Organization (WHO), around 2,000 people commit suicide every day all over the world. A key example here is the popular Netflix series "13 Reasons Why" where the main character was suffering from bullying at high school and eventually committed suicide. The first obvious problem with this show is that the suicide scene is extremely graphic. Although Netflix removed it, it had a significant impact on the increase in suicides at the time the series was released. Scenes like this can be used by impressionable teens as a detailed guide to taking one's life. Statistic shows that there is a correlation between suicide illustration in film and mass/ social media and the number of hospitalized adolescents that tried to take their lives in a shown way. Secondly, this tragedy was over-romanticized and suicide was treated as an excellent method to leave behind a powerful message and teach people a lesson. It is important to remember that life is the most valuable thing we all have and committing suicide is never a lesson or message, it is only a tragedy. According to the National Alliance of Mental Illness (NAMI), 1 in 5 U.S. adults experience mental illness, 1 in 25 suffer from severe mental disorders, and 17% of youth aged 6-17 experience a mental health disorder. Millions of people all over the world are affected by mental illness. A certain misconception around mental health which may lead to the tendency to not seek help when it is needed has been formed by means of pop culture. To make people believe that therapy might help, it is essential to depict mental illness more objectively, reflecting realistic and accurate information. It should in no way be aspirational, or romantical, or mysterious, but rather educational in a way that everyone can understand.

KULTUR

SHAME, SHAME, SHAME

Shame, Shame, Shame TEXT NOUR QASSIM DERWEESH ILLUSTRATION KAROLINA SHI

I’m drowning. The water is forcing its way down my throat. There’s a war going on inside me. I can feel it burning everywhere. Up my nose and at the back of my throat. Despite my best efforts to calm myself down, I’m failing and I’m falling. And as the burning fills my entire chest, and takes hold of my racing heart, white lights cut through the water, and I’m suddenly dragged back to the waiting area of the testing clinic. Drowning? You ask. Shame, I say. Shame feels like you’re drowning. It consumes your entire self, you flush, stutter, your heart rate skyrockets, and it all feels like someone’s pulled the rug right from under your feet. A shift in your equilibrium. Shame is terrifying, and it is dangerous. You might be rolling your eyes at something that may seem like an overdramatic statement, and I get it, hello pretentiousness, but let me explain. I think we all know that our health is precious, –we only have one and we’ve been constantly told to take care of it. So how is it that something can be so precious yet so heavily affected by shame? Think about it, the thoughts and perceptions people have about prostate exams, abortions, cosmetic surgery, single-parent-pregnancy, STI/STD testing and so much more. I’m sure some of you cringed at the thought of going to seek help for any of those things. And that’s precisely my point. We feel so much shame for these things, even though it affects our

health. I think it’s terrifying that an emotion can dictate how you decide to treat your health. Shame is no easy emotion, that’s for damn sure, but if we get wrapped up in it, it can have some disastrous effects. The Public Health Agency (Folkhälsomyndigheten) reports the possible consequences of letting an STD like syphilis (among many STDs/STIs on their site) go untreated, which include serious damage to the heart and brain. Isn’t it complicated to treat? What can you do against syphilis? Taking antibiotics. Which, when reading, might seem like an easy cure, and it absolutely is. Syphilis isn’t fatal, you just have to seek help. But how can you seek help when you feel like you’re drowning in shame and worry? Well, this is something I asked myself. And the answer I found isn’t revolutionary, but it’s something we need to hear. We walk the walk. See, all shame accomplishes is laying additional stress onto an aspect of our life.

OSQLEDAREN #1

Does making something more difficult for yourself help a situation? Hell no. Try to take away the judgement your shame holds and look at the actual thing being affected by it. Chances are that the thing being pushed down by your shame has no reason to be. All shame does is pull you down – seriously, can you recall a moment in your life where shame, truly and honestly, helped you through something? So what do we do about it? We walk the walk, again and again. It’s uncomfortable, and everything inside of us tells us to run, but we walk the walk. We have to sit in the emotion, and prove to ourselves that we can come out fine on the other end. Because emotions pass, problems don’t and they need to be dealt with. So let yourself feel it all, then still do it, because you can. You are bigger and stronger than the shackles of your shame. Free yourself of your imprisonment and swim up to the surface, because I know that we can do it.

KULTUR

SHAME, SHAME, SHAME

OSQLEDAREN #1

KULTUR

OKONVENTIONELL "SELF CARE"

Okonventionell “self care” TEXT & ILLUSTRATION ISABELLE HOLMÉR FOTO VICTORIA ROHRER

Att ta hand om sig själv har blivit något av en trend, särskilt online. Bara jag scrollar en kort stund på Instagram så ser jag flera uppmaningar till att jag ska ta hand om mig själv och inte stressa för mycket över mina studier (lycka till med det). Visst varierar attityden en del beroende på vem jag pratar med, men att “ta en dag till sig själv” är inte något ovanligt, i en miljö där många mer och mer börjar prata om mental ohälsa.

OSQLEDAREN #1

KULTUR

OKONVENTIONELL "SELF CARE"

Online romantiseras begreppet “self care”, som saknar en bra översättning till svenska men som i stora drag innebär att ta hand om sin hälsa. Det handlar både om fysisk och mental hälsa, men i samband till det hittar jag framförallt förslag på aktiviteter för att hantera det mentala, såsom stress, genom att gå på en promenad, koppla av en eftermiddag eller kolla på en bra film. Det finns gott om idéer på aktiviteter att göra hemma, gärna själv, som att ta ett bubbelbad, ha hemmaspa eller tända några ljus. Det är inte dåliga råd, särskilt inte för oss som behöver lära oss att koppla av och fokusera mindre på plugget. Ibland behövs en ledig dag med lugna aktiviteter och god mat för att ladda batterierna och göra sig redo för morgondagen eller kommande jobbvecka. Det jag däremot saknar är den hårda verkligheten som att ta hand om sig själv många gånger innebär. Det är ofta som att tänka på mitt mående innebär att jag behöver göra en del svåra saker, som jag egentligen inte känner för att göra i stunden men som jag vet kommer underlätta för mig i längden. Till exempel kan det innebära att ta upp calculus-boken och lösa några uppgifter, inte för jag egentligen behöver göra det just nu, men annars kommer jag under min lediga tid inte kunna slappna av eftersom jag vet att jag kommer behöva göra uppgifterna senare. Och i slutändan vill jag göra u p p g i f t e rna, eftersom jag vill klara tentan så att jag slipper sitta med den hela nästa period. Och bara av att göra det under dagen, då jag an-

tigaste utav dem under veckan. Visst är det lättare sagt än gjort, men om vi till exempel är mer uppmärksamma under föreläsningarna eller tar bättre anteckningar när vi läser kurslitteraturen, innebär det mindre arbete senare. Vidare, istället för att belöna oss själva med att köpa hämtmat för tredje gången i veckan, kan vi förbereda några lätta maträtter under helgen eller när vi annars har lite extra tid. Det gäller att ha lite framförhållning, vad kan jag göra nu för att underlätta för mig själv senare?

“Så vad kan vi göra för att ta hand om oss själva på ett produktivt sätt?”

nars kanske hellre suttit framför datorn och kollat på serier, så ger jag tid för andra roligare aktiviteter på kvällen och under helgen. Så vad kan vi göra för att ta hand om oss själva på ett produktivt sätt? Förutom att lägga läxorna åt sidan under helgen för att ta det lugnt kan vi även se till att ha gjort det vik-

OSQLEDAREN #1

Men i slutändan handlar det inte om att göra det som en skribent som lägger ner alldeles för mycket pengar på kaffe rekommenderar för att hålla livet rullande, det handlar om att göra just det som funkar för dig. Om inte annat är det här en uppmaning till att inte skjuta upp allt som behövs göras med syftet att belöna dig själv, för ibland innebär “self care” att göra de lite jobbiga sakerna, så att ditt framtida jag kommer tacka dig. Identifiera det jobbiga du skjuter upp att göra, och istället för att fortsätta lägga det åt sidan, riv av plåstret och få det gjort. I slutändan kan det vara mer hälsosamt än att ignorera problemen för en stund av lugn som du ändå inte kan njuta av när stressen av att ligga efter i skolan smyger runt hörnet.

OL GRÄVER

OL Gräver

THE PRICE OF HEALTH

The Price of Health TEXT DAVID FERNANDEZ BONET PHOTO VICTORIA ROHRER

What a beautiful day. The sun is shining, the sky is clear and you feel ready. It is time to grab that good old bike. The plan? Cycle until your thoughts get lost and your body gets numb. It has been a while since you last enjoyed the pleasure of exercise and quietness. Suddenly, you hear a Formula 1 sound and see an athletic cycler shouting at you from behind. Next thing you know, you are wounded and on the floor. Was that a bike or a spacecraft from NASA?

OSQLEDAREN #1

OL Gräver

It had to be a rocket, otherwise the passenger would not be dressed like an astronaut. He comes to your aid, and you confirm that yes indeed, he does look like a spaceman. From top to bottom, there is no single part of his body that is not covered by a piece of cycling equipment. Aerodynamic helmet, cycler goggles, futuristic watch… the list could go on and on. After the little accident, you decide to go home and heal your wounds. For once, electric scooters are not to blame. But who is to blame? Why are there cyclists equipped to do the Tour de France when in reality they are doing the Tour de Solna? Why are sugar-based pills being taken as an all-in-one cure? Why are diet books being sold today at the same rate as toilet paper was in March 2020? These apparently unrelated scenarios have a common denominator: we decided to pay for our health. And by decided, of course, I mean pushed. Companies are constantly pushing us to buy products. To do so, they create necessities out of nowhere. This is just an intermediate step in the beautiful drama called “The money in your pocket is now the money in my pocket”. We are told that we need vitamin supplements to be healthy. Every day, our hair needs to be cleansed from all the oils that our damaged skin produces for some strange reason. If you have wrinkles, you're not beautiful… Spending money seems to be the solution.

THE PRICE OF HEALTH

at the workplace… these concepts are growing and becoming popular. But is it necessary to go to India to find peace, is health something to be downloaded, is yoga the solution to stressful working environments? The dark side of the wellness industry is born when insecurity exploits are combined with unreasonable expectations of “becoming your better self”. Wellness has become synonymous with

when you realize you are still bald despite the caffeine shampoo, when you realize that despite the expensive meditation retreat… you still have cancer? It surely must not be what you bought, there were countless success stories associated with it. It has to be faced, you are the problem. And that “problem” is now crying and trying to figure out what went wrong. It is nothing but ironic: the wellness industry is disrupting wellness.

"Wellness has become synonymous with productivity and self-optimization."

This is an old tale that rings a bell or two. But it is especially outrageous when we are told that our health is a payto-win game. It is easy to exploit fears and insecurities, and the wellness industry thrives on those. According to research by the Global Wellness Institute, the wellness industry is valued at $4.5 trillion and is continuing to grow at a historic rate. From an investor point of view, wellness pays off. The industry’s expansion is clear: wellness tourism, wellness apps, wellness

productivity and self-optimization. The idea that you can buy an improved version of yourself is, simply put, attractive. The fast, easy path. But wellness isn’t something that can be consumed. My concern with this path is not only that it can be a scam, but that it poses a threat to the consumer’s mental health. What happens when you fail to fulfill expectations? When you realize you are not a fit cycler despite all the protein shakes,

OSQLEDAREN #1

A substantial amount of the wellness industry products are simply not proven to work. Scientifically, that is. For example, homeopathy, vitamins and some hair-loss treatments often fall into this category. Having vitamins for breakfast will not make you feel better, but will make your pee tremendously valuable! The problem: it can be as difficult to prove that the product works as it can be to prove that it does not work. Unsurprisingly, it took a while to prove that smoking caused lung cancer. This is because correlation does not imply causation and because companies have moneyed interests. Science, rigorous science, is painfully slow. Marketing, however, is stupidly fast. “I am doing the new carnivore diet. Still stuck with Keto diet? That’s so 2017!”.

Health might be difficult to come by in certain situations. Being aware of your insecurities and fears is key to avoid falling victim to the wellness industry. Chances are that spending money on a miraculous pill or a trendy diet book will not solve any serious problem. Good sleep, a diverse diet and an active social and physical life are your best bets at staying healthy. It is okay to be afraid of ageing or cancer. It is also okay to accept them when they come. What really matters is to spend effort instead of money, to go to the doctor instead of the beauty salon. And if you wake up and decide to enjoy the sunny day instead of going for the Tour de Solna you might catch yourself thinking: what a beautiful day.

OL Gräver

THE PRICE OF HEALTH

OSQLEDAREN #1

OL Gräver

MALVINA, ELLER ETT CASE I KÅRENS DEMOKRATISKA PROCESSER

Malvina, eller ett case i kårens demokratiska processer TEXT EDITOR IN CHIEF, CARL HOUSTEN

Malvina är inte en medlemsorganisation. Det är en förening utan transparens gentemot sina medlemmar, där enbart styrelsen ges möjlighet att påverka verksamheten. Trots detta har föreningen år efter år godkänts av kåren och kunnat fortsätta hävda sig företräda 2000 studenter. Osqledaren fick tidigare i höst in ett tips om att granska Malvinas verksamhet. Det var en tidigare styrelseledamot i föreningen som skrev till oss och delgav mycket av informationen som den här artikeln grundar sig på. Malvina beskriver sig själva som ett nätverk för 2000 kvinnliga- och ickebinära studenter på KTH. Detta nätverkande är både inom näringslivet och bland studenter, deras verksamhet är i huvudsak företagsevent och sociala event, såsom att spela padel tillsammans eller gå på spa. De är en kårförening på THS och har en lång historia med gott anseende.

OSQLEDAREN #1

OL Gräver

Vad är det då vi granskar? Jo vi har undersökt deras stadgar, som du enkelt kan finna på deras hemsida. Där fann vi snabbt flera paragrafer med odemokratiska lydnaden. Paragraf 5:3 ger styrelsen i uppgift att bereda valet för deras efterträdare. Som enligt 5:1 väljs av styrelsen, på ett av deras veckoliga styrelsemöten. Om nu inte årsmötet utser nästkommande styrelse, så kan man fråga sig varför det ens finns ett årsmöte? Det regleras i 4:5 och ska vara ett tillfälle för styrelsen att granska sin egen verksamhet. Det finns alltså varken valberedare eller revisorer i föreningen - trots en hög ekonomisk omsättning och stort inflytande. Hur blev det såhär? Malvina har gjort det enkelt för sig att ändra deras stadgar, i paragraf 6:1 finner vi att ändringar görs av styrelsen under två på varandra följande styrelsemöten. Allt detta var styrelsen medvetna om vid deras årsmöte 20/21, då de skrev i sitt protokoll:

MALVINA, ELLER ETT CASE I KÅRENS DEMOKRATISKA PROCESSER

rade att det är formulerat så därför att kårföreningar där alumner är aktiva ska kunna fortsätta sina verksamheter, då det också finns ett krav på att minst 50% av föreningars medlemmar ska vara studerandemedlemmar på THS. Man räknar alltså dessa personer som hedersmedlemmar eller dylikt istället, för att kringgå detta. Detta gäller främst föreningarna med gamla anor. Detta gjorde att när Adrian bad om ett utdrag av föreningarnas medlemmar, stod

“Jag satt med i dess styrelse förra läsåret men reagerade starkt på att de trots att de sagt sig vilja korrigera en del av felen i verksamheten inte verkar ha gjort det.”

“Gruppen har uppmärksammat hur demokratiskt uppbyggd styrelsen egentligen är i jämförelse med andra kårföreningar. Adrian Södergren (Mottagningssamordnare - Reception Coordinator) har godkänt Malvinas stadgar för läsåret 20/21, vilket THS gör varje år. Under samtal med Adrian, skiljer sig Malvina när det kommer till hur vi hanterar våra medlemmar i jämförelse med övriga kårföreningar, detta påverkar vilka som har rösträtt, medlemmar, hur rekryteringen ser ut mm, vilket skulle kunna ses som odemokratiskt då våra medlemmar inte har rösträtt.” Detta följt av ett medskick till nästkommande styrelse att fundera på om de vill bedriva verksamheten som tidigare. Vi hörde av oss till Adrian för att höra hur samtalen med Malvina sett ut, och varför han valt att godkänna deras stadgar förra året. Bilden han delade av processen var betydligt mer nyanserad. Han hänvisade till THS Reglemente 7.5.3, som säger att medlem i en kårförening är någon som har rösträtt på dess årsmöte. Och förkla-

Malvina 20/21 frågandes kring vilka medlemmar dem ens skulle skicka in - då det enligt THS reglemente endast är Malvinas styrelse som är medlemmar, inte de 2000 som dem stoltserar med. Malvinas medlemmar har alltså inte ens rösträtt på sina egna årsmöten. Vår källa skrev: “Det som i praktiken händer om man anmäler medlemskap är inte att man blir medlem, utan att man endast läggs till på en mejllista.” Vi talade även med Johan Hamredahl,

OSQLEDAREN #1

THS Studiesocialt Ansvarig 19/20, därför att posten för Mottagningssamordnare stod vakant och han tillförordnades en del av det ansvaret. Det var under hans mandatperiod som dessa demokratiproblem i Malvina uppstod. Av förståeliga skäl, kunde han under sin mandatperiod inte prioritera hantering av kårföreningar. Han hade inte hört talas om detta tidigare och mejlinkorgen säger detsamma. Den tidigare styrelsemedlemmen vi har haft kontakt med rådfrågade THS Sakrevisor Ryll Åman i våras. Han svarade bland annat: “Demokratiproblem inom Malvina är tyvärr inget nytt och brukar återkomma i viss grad varje år när det är omregistreringsperiod för kårföreningarna och det behöver ses lite mellan fingrarna för att Malvinas ansökan ska gå igenom.” Vi hörde av oss till Ryll kring detta, han hade inget att kommentera kring hanteringen som varit, men har gjort sig tillgänglig till mottagningssamordnarna ifall de skulle vilja ha stöd i frågan. Varför är det här så allvarligt? Denna hantering går direkt emot THS reglemente och värderingar. Malvina når ut brett med deras företagskontakt, säger sig representera många medlemmar som inte ens ges en röst inom organisationen. Och har på senare tid börjat engagera sig mer i JMLfrågor, bland annat genom samarbete med KTH Equality Office. Hur ser det ut nu då? THS nuvarande mottagningssamordnare, Julia, är i kontakt med Malvina för att åtgärda demokratiproblemen i deras verksamhet. Malvina svarade: “Det stämmer att vi jobbar med detta, och vi ska se till att innan nästa styrelse tillsätts ska både stadgarna ha ändrats, och att den nya styrelsen kommer väljas in på ett demokratiskt sätt. Första steget kommer att vara att tillsätta en valberedning.” Osqledaren ser fram emot att se nya tag hos Malvina! Och i förlängningen kanske även ett bredare samtal kring hur vi ska hantera våra kårföreningar på ett mer demokratiskt vis.

UNDERHÅLLNING

underhållning

A World Without Humans

A World Without Humans TEXT & ILLUSTRATION ROISIN CALLAGHAN

What if one day every single human on earth were to mysteriously vanish without a trace? No more playful shouts of children coming from the school yard, no more ongoing drone of traffic clogging the streets, nothing. What would happen to the place we once called home when no one is there anymore?

OSQLEDAREN #1

underhållning

The first moments after we all vanish would be filled with chaos. Without pilots planes would fall out of the sky, cars might pile up on the street, and building sites could run rampant. The hose dispensing concrete which the construction worker held would flood the street. The fire that was being put out would grow and grow with no one remaining to put it out. Next the power, internet and electricity would begin to fail. However, hydroelectric dams will be able to survive independently for several more months autonomously. This means places like Las Vegas that run off their power can eerily last for a little while longer, their flashy glowing lights illuminating the soon to be derelict streets below. Animals would begin to escape from their enclosures in zoos now that the perimeter is no longer electrified. 47 million litres of water will flood the London underground within a day. There would be no power left to keep the water pumps running which kept stations like this, and many others located under the water table dry. After a week wildlife might begin to adventure into urban areas while dependent domestic animals would be struggling. The food in the supermarkets will quickly start to decompose without refrigeration while animals run rampant, devouring what’s left. Nature could now start its slow rise to domination of these urban scenes without the familiar human chokehold limiting it. However, everything will not be this utopian green paradise that you may picture. Lightning storms could lead to uncontrollable forest fires that destroy hundreds of acres of forest. Without humans to maintain them, places like power plants or chemical treatment facilities are a significant safety risk. Power plants may fail causing nuclear fallout and possibly a nuclear winter. All wildlife would risk facing

A WORLD WITHOUT HUMANS

extinction and any surviving species may begin to develop with mutations. Our cities would then become unrecognisable rapidly, then the concrete jungle has turned into one in the literal sense. Cities will be painted green with nature and animals would have fully settled into our previous homes after 5 year. All that’s to be heard are the sounds of nature. Cities

“After 100 years it would appear that humans have been away for centuries. Bridges will collapse and our once iconic buildings would be no more.”

like London and Amsterdam will soon be underwater as they’re built on marshy land and rely on active drainage. Plants would begin to grow up through cracks in the concrete. Ivy might bring down buildings as it grows into weakened structures and keeps going until they collapse. Our roads would then become luscious green havens with trees growing everywhere while our metallic cars would begin to corrode. The divide between city and country could develop into a blurred line here.

OSQLEDAREN #1

Without human interaction the satellites will eventually fail and cause a meteor shower as they rocket back to earth. After 10 years dams may burst and cause extreme flooding in cities, turning low lying areas to become aquatic paradises. After 100 years it would appear that humans have been away for centuries. Corrosion, natural disasters, and animal inhabitation will cause our buildings to deteriorate quickly. Without heating or ventilation certain countries may lose a lot of buildings due to excessive mould or freeze thaw action. Bridges will slowly collapse and our once iconic buildings would be no more. After 150 years a third of our skyscrapers would be destroyed, climates similar to Los Angeles would become deserts or swamps like Washington DC. Venice is now completely underwater by this point. Without excessive CO2 being produced and with an increased level of plants, the ozone layer could begin to heal and sea levels should drop along with global temperatures. It is possible that another ice age could be triggered due to cooling temperatures in certain regions. Our technology and knowledge may be lost forever with no way to access it after 300 years. If we jump to 1000 years, very little evidence of human inhabitation might exist; however, thousand year old wonders like the pyramids and Egyptian temples would still stand. The planet will have reset and animal populations are thriving. Species that were once close to extinction are able to flourish once again. Sea life has made a miraculous recovery now that they’re not being overfished. The earth was a breathing organism that was suffocating, it is now at peace.

underhållning

ETT LJUS I FÖRFALLET

OSQLEDAREN #4

Ett ljus i förfallet TEXT AYANA MUSAEV FOTO FILIP ZAWADKA Denna höst kan bli den lättaste hösten för oss att acceptera. Med en sommar som saknade dem vanliga sommaraktiviteterna, och en sommarhetta som endast höll i sig under juni kan vi ju inte påstå att vi vill hålla oss kvar vid den. Hösten gav oss restriktioner som släpptes och med det ett försök att återgå till det vanliga. Nu har dessutom tiden övergått till vintertid, den vanliga tiden. Den grå hösten säger åt oss att vi ska gå in i den vanliga vardagen. Hösten är kommen och det betyder omställning. Vi vaggas in i en tid för mognad, det är inte våren som har det ansvaret. Precis som att man behöver skriva clc i Matlab behöver det som kom innan städas ur för att producera ett nytt resultat. Dock betyder det inte att vi återskapas på nytt varje höst men vi gallrar ut det som inte behövs för att vi ska kvarstå vara vi.

Walk with OL! Did your new year’s resolution get postponed another year? Or do you just need an excuse to start exercising? No matter your background, you’re in luck! To encourage our readers to take another step (a number of steps, actually) on their journey towards feeling better, we at Osqledaren have created these brand new, state of the art, routes for you to enjoy on your own terms.

Hjärtat 2,3 km Start on Valhallavägen. Walk up Osquars Backe, and follow the road as it turns behind the V-building. Turn left again as you reach Brinellvägen and make your way to the beginning of Triangelparken, where you'll take a sharp turn to the right to continue along Drottning Kristinas Väg. Take another left after passing the Q-building. Hold left as you leave the bridge and make your way down to Valhallavägen, which takes you back to the underground.

Som Tove Jansson skrev i Sent i November är hösten och dagarna av övergång till vinter en tid för beskyddande av sig själv; en tid för att försäkra sina ägodelar. Till skillnad från djuren som kryper i ide, samlar vi istället in de vanor och sidor av oss själva som vi vill ”vakna” med under våren.

M Brinellv

ägen

Vi vill samla oss och det bringar hösten med sig. Vi blir på ett sätt mindre utspridda då vädret tillåter det och den tysta perioden som väntar oss är en bra period. g

äg

ina

ist

lvä

nin

ott

Song for Autumn, by Mary Oliver

V Teknik

Dr nin r gK

ringen

ott ist sv äg

L Brinellv

ägen

the birds that will come – six, a dozen – to sleep inside their bodies? And don’t you hear the goldenrod whispering goodbye, the everlasting being crowned with the first tuffets of snow? The pond stiffens and the white field over which the fox runs so quickly brings out its long blue shadows. The wind wags its many tails. And in the evening the piled firewood shifts a little, longing to be on it’s way

Teknikringen

ina

knikringen

bac

Lin dste

uars

Don’t you imagine the leaves dream now how comfortable it will be to touch the earth instead of the nothingness of the air and the endless freshets of wind? And don’t you think the trees, especially those with mossy hollows, are beginning to look for

Osq

Här nedan följer en dikt som erbjuder dig att känna dig närmare naturen och dess gång.

tn ing Kr ist ina sv äg

A E

OSQLEDAREN #1

Va lla

37 Thanks to the architecture reception for the map

hal

Lin dste dts väg

lav

äge

The prize? A good old pat on the back. And, if you use an app (e.g. Strava) to record your walk, run or any other means of transportation and send a screenshot to us, we will give you a shoutout on our instagram! We have more maps available on our website!

https://bit.ly/movewithol

När Lammen Tystnar TEXT ADAM SÄRNELL ILLUSTRATION ROISIN CALLAGHAN

Draw your own map here!

Den fick mig till slut. Rånan. C19. Coviden. Den har länge gått vid min sida men nu förlorade jag till slut schackpartiet. Såhär i efterhand var det inte så farligt, jag har ju mått betydligt sämre, men att vara sjuk är ju ändå att vara sjuk. Det är omskakande och lite äckligt att ett gäng processer drar igång i kroppen utan ens tillåtelse, samtidigt som jag är tacksam för att kroppen tar hand om sjukdomen utan några direktiv från hjärnkontoret – men måste den verkligen producera så mycket snor? Mitt i misären, bakom ett berg av snorpapper, är det plötsligt en försynt liten figur som tittar på mig. Det är Lambi-lammet. Ni vet, lammet på förpackningarna med pappersnäsdukar som flitigt används innan man kommer på att använda nässprej. Det är fint att ha lammet där, en kompanjon som stöttar mig genom en krävande period i livet. Ett mjukt lamm som erbjuder mjukt papper åt min näsa när jag är som svagast. Det är nästan som att när jag sluter ögonen så förvandlas pappret till ull och jag känner doften av, ja, ett mjukt lamm. Jag omfamnar lammet och med näsan nedborrad i dess päls snyter jag mig kraftigt och låter allt det onda lämna bihålorna. För visst är det den bilden de lyckats skapa så fort de satte ett oskyldigt djur på förpackningen? Lammet tittar fortfarande på mig, om än med en blick av avsky.

OSQLEDAREN #1

underhållning

När Lammen Tystnar

Det är nog fel att prata om Lambi-lammet i bestämd form med tanke på att de använt sig av lamm på förpackningen i säkert hundra år. Jag tänker mig att det snarare handlar om ett antal Lambi-lamm, som kommit och gått genom åren eftersom ett lamm anses vara ett får från och med ett års ålder. Detta påminner om barnskådespelare som, istället för att få en kravlös och trygg uppväxt lekandes med andra barn, slussas runt mellan olika auditions av sina föräldrar som motiverar det hela med att “barnet själv sagt att det drömmer om att bli skådis”, bara för att en dag stå utbränd, utan vänner, med obefintligt självkänsla och inte längre vara söt nog för att stå på scen. Jag menar, jag drömde om att bli medlem i Jackass när jag var liten men mina föräldrar lät mig ändå inte få en studsmatta. Jag undrar hur många Lambi-lamm som fått sina drömmar krossade när de plötsligt fick höra att de var för stora för att representera varumärket. Jag undrar också hur många Lambi-lamm som hamnat på min tallrik i genom åren. Plötsligt är taxichauffören på plats. Samma blandade känsla av förtjusning och själväckel som förra året, när en och samma tops inte bara ska ner i svalget – “så långt bak i din hals du kan komma, så du nästan kräks” – utan även upp och roteras i näsan. Provet hämtas upp och dagen därpå har jag provsvaret tillgängligt i 1177. Negativt, igen. Det är nästan lite snopet att ha genomlidit allt detta utan att kunna säga att jag haft den. Rånan. Som om barnbarnen kommer tycka att ens pandemi-anekdoter är en aning tunnare på grund av den detaljen. Men nej, jag vet bättre än att gå runt och tänka i sådana banor. Efter en viss tids kontemplering över det faktum att jag ljugit i ingressen till denna text – något jag förmodligen borde korrigera – finner jag mig sittandes på toalettsitsen med byxorna nere vid anklarna. En gedigen insats senare följs av insikten att toapappret är slut och jag sträcker mig efter en ny rulle. Jag öppnar luckan och inuti badrumsskåpet är det en försynt liten figur som stirrar tillbaka på mig. Där och då tycker jag mer synd om Lambi-lammet än jag någonsin gjort tidigare.

OSQLEDAREN #1

PÅ CAMPUS

OSQLEDAREN #4

PÅ CAMPUS

CAN KTH JUST LIKE, CHILL?

Can KTH Just Like, Chill? TEXT LAURA NILSSON ILLUSTRATION VENDELA HAMBERG

Trigger Warning: Mental Illness & Depression Tristan, who actually goes by a different name, graduated from a Swedish high school with straight A’s this summer. During a late night discord call, he tells me about his new-found struggles of being a first year engineering student at KTH. Balancing course work with parties quickly became more difficult than expected for this student with a history of mental illness. OSQLEDAREN #1

PÅ CAMPUS

From the outside, Tristan looks like a well-rounded student. Sports, orchestra and studying filled his high school schedule and of course he always had time for friends. At the age of 17, Tristan got “mild depression” written in his medical record. Although he cannot pinpoint a specific reason leading up to the diagnosis, he says he felt an overwhelming amount of responsibilities was placed upon him from an early age. In addition to this, he put a lot of pressure on himself academically. Everything about Tristan that is not happy-go-lucky, he refers to as his dark side. This side is however rarely shown and he has a smile glued to his face most days. Talking to him about more serious topics such as his mental health does not change his demeanor the slightest. He is an open book as we discuss university stress, problematic family situations and romantic relationships (or lack thereof). What intrigues me is his objective way of explaining his feelings. He tries to rationalize the smallest emotions inside of him, because in his mind everything can be explained by nature and nurture. Talking about his struggles in this manner is much easier for him than actually showing his feelings to family and friends. After graphically describing the most recent university weeks, which have been some of the most challenging in his life, he jokingly says “you will never see me cry though”. I can tell he is not joking. Leaving high school and entering KTH has been tough. Tristan was aware of the gap between the two, but not the size of it. Putting in long hours and performing well

CAN KTH JUST LIKE, CHILL?

academically had after all been his full time job for as long as he can remember. But then the student reception left him sleep deprived with new friends that he actually didn’t classify as friends while the pile of course literature on his to-read-list grew. Tristan had a

He jokingly says “you will never see me cry though”. I can tell he is not joking.

breakdown the first week of classes. It was the first time he cried in over a year. And instead of feeling relief, he admits to feeling ashamed of himself for making a big deal out of the situation. His nervous collapse was nothing but an overreaction, because

OSQLEDAREN #1

PÅ CAMPUS

CAN KTH JUST LIKE, CHILL?

he is supposed to be able to manage everything right now. Everyone else is doing it. Right?

whelmed and worried that they won’t even pass their first math course when this ideal is still being upheld.

Almost one fifth of Swedish engineering students feel “pretty bad”, according to a survey conducted earlier this year by the magazine Ny Teknik. At the same time, about half of KTH students drop out due to a variety of reasons. Threads on internet forums reveal that Tristan is not the only student at this school who is worried about not being able to juggle studying with social activities and mental health. Students are expected to balance all three, an additional part time job would of course be a merit. It comes as no surprise that freshmen feel over-

Tristan knows that his study programme itself is feasible and he is aware that there are students who perform very well despite attending all of those events in Nymble.

This makes him feel like his breakdown was an overreaction. He says “I just need to get my shit together” as if expressing his emotions openly during that night in early September was just an irrational incident. He felt stressed, anxious and scared that he would not make it and he knows it is okay to feel that way. It is just not the correct way. When Tristan talks about the future, he says something about wanting to balance everything and prioritizing his mental health. But at this point in time, he just wants to survive his first semester.

“I just need to get my shit together.”

After his breakdown in September, he decided it was time to get help. He regularly attends one of The Student Health Services’ workshops and says it has been helpful. Simultaneously, it has brought more stress upon him. Even more activities to manage on his busy schedule. I think we can all relate at least to some aspects of Tristan’s experience - we all know those stressful exam period weeks, juggling 2 or 3 or 4 courses and trying to be just as productive as the stranger sitting next to us in the library. The late nights trying to finish an essay, a homework or a presentation just before the deadline. For some of us this can really take a toll on our health, mentally and physically. Some of us will even need professional help at some point or another, and that’s okay. Although we do not know what awaits us these upcoming years, just being aware that someone feels the same is comforting.

OSQLEDAREN #1

PÅ CAMPUS

4 snabba med nya KL

4 snabba med nya KL TEXT & FOTO OSQLEDAREN

Kårledningen (KL) består av 11 studenter som pausar studierna för att arbeta på THS för medlemmarnas bästa. I höst började 7 nya i teamet! Vi frågade dem: 1. Hur kommer det sig att du sökte din post? 2. Vad är din vision för ditt år i KL? 3. Vad är det mest givande med att vara med i KL? 4. Hur tror du att du kan göra THS bättre för medlemmarna? Amanda Andrén, Chef för utbildningsinflytande

Hanna Bjarre, Studiesocialt Ansvarig 1. Jag ville gärna sitta med i Kårledningen, och jag brinner för JML-frågor! 2. Jag vill ge alla studenter en bättre tid på KTH och lika möjligheter. 3. Den fantastiska gruppen! Och att få testa på att få stort ansvar som vanligen kommer långt in i arbetslivet redan som student. 4. Bättre stötta sektionerna och förbättra studiemiljön på campus.

Julia Nordholm, Mottagningssamordnare

1. Studentinflytande har alltid varit viktigt för mig, och härliga människor kom på köpet! 2. Att göra studentinflytande sexigt! 3. Att få jobba med människor som brinner för det dem gör och ta del av deras glädje och engagemang. 4. Genom att synliggöra kårens verksamhet och syfte.

1. Jag har alltid älskat mottagningen! Både möjligheten att få jobba med att välkomna nya studenter, och studentlivet i allmänhet. 2. Vårda det arbetet som finns och stärka relationen till sektionerna och kårföreningarna. 3. Den otroliga mängden engagemang som finns inom THS är så underbart att se! 4. Finnas där som stöd och råd till alla som är engagerade i studentlivet.

Artur Amcoff, Näringslivschef

Teo Elmfeldt, Ordförande

1. Jag har sysslat med näringlivsfrågor på sektionsnivå och ville ta det till nästa nivå! 2. Att återstarta verksamheten efter corona och synliggöra THS bland sektionerna, särskilt på ortscampus. 3. Att få erfarenhet av att förvalta en stor organisation. Det är en unik erfarenhet, särskilt i vår ålder. 4. Hjälpa medlemmar att komma närmare sina framtida arbetsgivare.

1. Jag ville jobba vidare med ledarskap på organisationsnivå och det kändes som ett utmärkt och spännande tillfälle för det. 2. Tillsammans med de andra i KL vill jag driva igenom långsiktiga förbättringar. 3. Utvecklingsmöjligheterna och att få göra det tillsammans med så härliga personer! 4. Med organisatoriska förändringar kan vi få ett bättre THS för medlemmar och engagerade på varje nivå.

Carl Housten, Chefredaktör för Osqledaren

Vendela, Vice Ordförande

1. Jag trivdes i redaktionen året innan, och har alltid engagerat mig i THS så det blev ett naturligt steg! 2. Att skapa en stabil verksamhet och skriva om saker som påverkar dig. 3. Alla nya erfarenheter man får från att driva en verksamhet som är så mycket större än en själv. 4. Genom att fortsätta informera, underhålla och granska. OSQLEDAREN #1

1. Jag kände mig inte klar med studentlivet, så det här blev mitt sätt att få sluta på topp! 2. Förbättra kårens image och långsiktiga ekonomiska förvaltning. 3. Det är så fantastiska människor som engagerar sig, så att få ta del av den gemensaken! Och att dagligen få utmanas och känna att man gör skillnad. 4. Skapa en tätare kontakt med sektionerna och starkare ekonomi.

PÅ CAMPUS

Studentlivets värden och möjligheter

Studentlivets värden och möjligheter TEXT THS ORDFÖRANDE & VICE ORDFÖRANDE, TEO OCH VENDELA

Kära medlem, Välkommen till, eller tillbaka till, studentlivet! Höst och terminsstart ger smak av nystart och tid för reflektion. Vilka är vi och vart är vi på väg? Vi heter Teo och Vendela, och det här året väljer vi att ägna oss helhjärtat åt att förbättra livet för dig som student. Studierna tar en paus, och istället får vi den stora förmånen att, tillsammans med de andra heltidarna i kårledningen, leda THS framåt. Kåren fyller kanske framförallt funktionen att samordna alla de aktiviteter som sker i sektioner och kårföreningar. Och oj så mycket aktiviteter det finns att samordna! Studiebevakning, fester, arbetsmarknadssamarbeten och mycket mer. Vi har båda valt att engagera oss, i det ena och det andra. Mindre roller, större roller, ledarskapsroller eller att bara finnas med under utförandet. Det har fått ta mer och mer plats - framförallt eftersom det är så roligt att göra saker med andra engagerade. Men också eftersom det gett studentlivet en tydligare mening än att bara klara tentorna.

När vi två ser tillbaka på de år som tillbringats vid KTH är det varken hårdfakta från en kurs eller kortkommandon i kassan på extrajobbet som dyker upp. Istället är det erfarenheterna av att leda en grupp, coacha och motivera dem. Det intensiva fokus och den övning i att prioritera som utgör intensivveckorna under mottagningen. Att nästan uppgå i symbios när teamarbetet flyter perfekt under en stressig kväll i baren. Lyckan i att finna likasinnade och ett kontaktnät som spänner sig över antagningsår och utbildning. Studentengagemang kan förutom de erfarenheter och egenskaper de skapar även ge en direkt knuff in i arbetslivet. Dels är det en möjlighet till ett brett kontaktnät som täcker stora delar av arbetslivet. Men det kan även vara ett bevis så gott som något på att man är precis den dedikerade och ambitiösa person som ett företag söker. En bekant var på ett första möte hos ett företag, där hon och VD:n kom in på ämnet studentengagemang. Hon berättade om hur hon startat upp ett utskott på sin sektion, de såväl framgångar som svårigheter detta genererat och hur hon hanterat dem. Efter att ha berättat om detta fick hon ett erbjudande om anställning på stående fot.

Utbildningen ger oss vissa nycklar till personlig utveckling. Arbetsmetoder, ämneskunskaper och förhoppningsvis en dos självdisciplin. Men studietiden kan erbjuda så mycket mer. Vilka är vi när vi kommer ut på andra sidan av utbildningstiden? Vad har vi lärt oss, mer än flervariabelanalys och att skriva vetenskapliga rapporter?

OSQLEDAREN #1

Budskapet som vi vill föra fram till dig är att göra det som just du finner givande och utvecklande. Studenttiden rymmer oändliga möjligheter, men inte oändlig tid. Använd den tid du har väl. Fundera på vem du vill vara på din examensdag. För Vendela innebar det att sluta det där extrajobbet som ändå inte kommer leda till något spännande efter examen. För Teo har det gett den torra tekniska fysikern en ingång till alla de mjuka värdena som kanske faktiskt är viktigast, ändå. Och slutligen, för oss båda att ta steget och fortsätta utveckla oss själva såväl som kåren på heltid. Hur du vill ta vara på din studietid är upp till dig, men se till att det är ett aktivt val!

PÅ CAMPUS

Studentinflytande: från torrt till hott

Studentinflytande: från torrt till hott TEXT THS CHEFER FÖR UTBILDNINGSINFLYTANDE, AMANDA OCH TILDA

OK, so let’s be honest utbildningsbevakning låter inte speciellt hett. För gemene student låter det förmodligen mer lockande att anordna en sittning än att sitta på möten med folk från KTH. Men något inte alla vet är att den där gasquen, det där spexet, eller den där skidresan faktiskt är möjlig på grund av just studentinflytandet. Det är nämligen det som är en studentkårs existensberättigande. Enligt högskolelagen så är det just utbildningsbevakning som gör en organisation till en studentkår! Men varför trycker vi på detta? Jo, vi har ett eget litet mission i år; att göra studentinflytande sexigt!

Hur gör vi då det bäst? Genom att öka engagemanget, och att visa vikten av studentinflytandet kan vara en bra stans att börja!

tetsstyrelsen där Kårordförande sitter som ledamot! (fett hett!) Det är rätt häftigt att sitta på möten med Rektor, och där våra åsikter är likvärdiga.

Något annat vi tycker är fantastiskt med studentinflytande är att det kan göras på många olika sätt. Visste du att vi studenter är med och påverkar på varje nivå i KTH:s organisation? Det finns kursnämnder - som direkt influerar en enskild kurs. Studienämnder - som arbetar för hela programmets räkning. Och så finns det skolråd, där sektionerna från samma skola får chansen att påverka i frågor som rör hela skolan. Vi som står bakom denna text arbetar med påverkan på heltid som Chefer för Utbildningsinflytande (CFU) i THS Kårledning. Vi influerar på central nivå, där KTH:s strategiska roll ligger i fokus. Hela vägen från grundutbildningsutskottet upp till Universi-

Visst, för alla kanske detta inte låter speciellt flashy, eller till och med torrt. Vi är medvetna om att det bland vissa finns en uppfattning om att utbildningsmänniskor är just, torra. Men faktum är - och håll i hatten nu för det kanske förvånar dig - att vi faktiskt, precis som alla andra, hänger tillsammans och har kul! Ja, vi har ett intresse av att bedriva utbildningsinflytande, men det betyder inte att det är allt vi gör. Även vi älskar att gå på sittningar, hänga på fredagspuben och engagera oss i andra delar av studentlivet. Tillbaka till vårt mission: att göra studentinflytande sexigt. Det är sen gammalt att CFU:erna håller i utbildningsråd, ett råd där vi, främst med sektionernas utbildningsansvariga ses för att byta erfarenheter och hjälpa varandra. I år har vi valt att “spice things up a bit” genom att ha olika typer av häng efteråt. Vi började starkt med att samarbete med Nymble Klubbmästeri (NKM) och hade ett eget rum på en av deras pubar vilket var enormt uppskattat #TackNKM. Men vet du vad det bästa med utbildningsråden är? Jo, att precis alla är välkomna. Så summa summarum, även om våra möten med KTH är en stor del av vårt arbete, och något vi tycker är av enorm vikt, vill vi påpeka att vi utbildningsmänniskor är så mycket mer än så. Och det är precis det vi vill visa i år! Inflytande är sexigt, kom ihåg det! Följ oss på Instagram! https://bit.ly/thsutbildning

OSQLEDAREN #1

OSQLEDAREN #2

Osqledaren #1 2021/2022 HEALTH