Henna Tattos

Henna Tattoos

TEXT & IMAGES SHuBHANgI BHADORIA

With so many fashion trends, Tattoos are among the most popular but if you're not ready for anything permanent perhaps henna tattoos are for you.

Although many of us have already thought about getting a tattoo, only a few decide to actually take this step. Possible reasons include fear of being judged in professional life, fear of skin infections/ side effects, regretting it at some point as well as a fear of getting judged by strangers. That’s where the temporary tattoos of Henna come into play. Henna powder comes from a herbal plant called Lawsonia inermis, also called Henna tree, found in semi-arid zones and tropical regions. It has been popular in Asian countries like India, Pakistan, Afghanistan, Bangladesh, in the Middle East and some others such as parts of Africa and Turkey. Traditionally, Henna stains (color) on hands and feet have been used for various ceremonies like weddings and engagements in order to absorb heat from the body as these events used to be very hectic and were mainly taking place at high outdoor temperatures. Nowadays, it is commonly done for aesthetic purposes.

In recent years, it has become an ‘attempt’ before the permanent tattoo. An alternative to henna tattoos is obtained from the South American jagua fruit whose stains look like those of permanent tattoos in colors from light gray to dark blue. It has gained notoriety in the last years and is functionally similar to henna tattoos in terms of the duration of the coloring and the process of application. Processing of Henna Manufacturing: The process of making powder is tricky but fairly simple. The leaves are picked and dried in the shade for weeks so that they do not lose the potential of giving dark stains. Afterwards, they are dried until the leaves are crispy and finely ground and sieved through various filters made of cloth. Further processing includes making the paste with essential oils. For this, the powder is converted into paste by using one or more oils (e.g. Eucalyptus oil, tea tree oil or lavender oil). The paste is left for a few hours or overnight to get the stain out of it. It can then be used to make designs/tattoos by putting it inside a cone of polythene or using a stick. After it dries, it can be removed.

For best results, contact with water should be avoided for the next 24 hours at least and the henna stains will be at its best in terms of color intensity after about two days.

You can contact me for further information on: shubhangibhadoria@gmail.com

OL GRÄVER

Kårpolitikens skilda världar

TEXT & ILLUSTRATION CARL HOuSTEN

Förr i tiden, företrädde man kårpartier när man ställde upp i val på THS. Några andra studentkårer har kvar det systemet. Hur skiljer sig THS politik idag?

Kårengagerade på Stockholms Universitets Studentkår (SUS) är mitt uppe i deras kårval, där medlemmar i kårpartier ställer upp för att få inflytande i deras kårfullmäktige (KF). Detta kan låta väldigt främmande för oss på KTH- då partipolitik är helt frånvarande från vårt campus.

Men detta är verkligen inget nytt ämne. OL 13/14 utgåva #4 hade en artikel, “Att vara eller inte vara politisk- vad ska THS ägna sig åt?” som diskuterade THS ställningstaganden, åsikter, kopplingar till studentorganisationer och redogjorde för skillnaden mellan att vara politisk och partipolitisk. Bland annat det att man kan vara politisk, och till och med tala för- eller emot politiker även när man är partipolitiskt obunden.

Vårt system skiljer sig markant från detta partipolitiska system, numera är vår kår mer korporativistisk- vilket betyder att vi är organiserade efter våra egna behov, via sektionerna. Söker man sig till positioner på THS så söker man via sin sektion, även om man inte egentligen företräder den.

Under förra våren inkom en motion om att tillåta politiska partier att boka föreläsningssalar. Den avslogs med motiveringen att THS inte styr vem som får boka KTH:s lokaler, och att förslaget stred emot THS grundprinciper, där det står: “THS har en demokratisk grundsyn och är religiöst och partipolitiskt obundet.”, därför att det “inte skulle tillåta THS att agera utifrån den grundprincip som är definerande för verksamheten”.

Trots detta, så finns det politiska föreningar på KTH. Exempelvis Högerteknologerna, som faktiskt är en THS-förening därför att de är partipolitiskt obundna, även om de har en tydlig ideologisk inramning. På andra sidan så finns det STEK (Socialdemokratiska Teknologer), som inte är en THS förening därför att deras verksamhet är kopplat till ett riksdagsparti. Sverige har 28 högskolor och universitet med studentkårer. Av de så är det kårerna på universiteten i Stockholm, Växjö, Umeå och Uppsala som idag har kårpartier som man representerar då man kandiderar till påverkansinstanser, såsom KF och kårstyrelsen (KS). Resterande studentkårer har personval, eller ett mer korporativistiskt som vi har.

Mellan 1968 och 1986 hade vi på THS också partival till KF. Följande är partierna som har funnits:

Borgerliga Teknologer (BT) Harmonipartiet Promenadorquestern (HPPQ) Kårcentern Oberoende Moderata Teknologer (OMT) Sektionsalliansen (SA) Socialdemokratiska Teknologer (STEK) Socialistisk Kårfront (SKF) Teknisliberalerna (T-lib) Teknologpartiet (TP)

Högerteknologerna och so-

cialdemokratiska teknologer lever alltså kvar sen vår tid med kårpartier! Lite kul också att Promenadorquestern då hade ett parti, de ska under sin tid i KF drivit bland annat att pubverksamheten ska få ha öppet dygnet runt.

För att få insikt i systemet på SUS talade jag med en person från deras styrelse, som hävdar att “Universitet och högskolor är viktiga demokratibärare” och hänvisade till en rad ur SU:s åsiktsdokument, som lyder: “Alla föreningar byggda på demokratisk grund, även partipolitiska föreningar, måste ges förutsättningar att vara och utvecklas på campus. Detta bör gälla inte bara på SU utan på alla landets lärosäten.”.

Jag utförde en kort enkätundersökning riktad till förtroendevalda på THS, för att ta reda på vad det finns för inställningar och erfarenheter kring partipolitiskt engagemang. Anmärkningsvärt är att nästan 20% av alla som svarade är, eller har varit, anslutna till partier. Detta alltså ungefär 4 gånger mer än genomsnittet enligt Statistiska Centralbyrån, utan hänseende till ålder. Inga av dessa personer har sitt huvudsakliga engagemang i KF. Och för majoriteten av de icke-anslutna så är det tänkbart eller kanske tänkbart att de ansluter sig i framtiden.

Ändå svarade respondenterna mycket enigt i att ett kårpartisystem hade hämmat deras benägenheter att engagera sig. Det togs även upp att det systemet hade introducerat polarisering till kåren, och att det skulle riskera att bli för ideologiskt. Andra hävdade att det hade kunnat öka engagemang på kåren.

Sista frågan var vad man tyckte om att föreningar anslutna till partier inte får stöd. Där fanns det två genomgående teman, det ena att man tror att det ser ut så i syfte av att hålla ute högerextrema krafter, men att det medför en risk- nämligen att detta kan hota organisationens demokrati och föreningsfrihet. Det andra påpekandet var att detta är bra, eller självklart, därför att THS är partipolitiskt obundet. Att politik måste hållas ute ur kårens verksamhet, och att det inte vore partipolitiskt neutralt att tillåta partier att bedriva sin verksamhet.

Men inte tar man någon sida, om man tillåter alla att grunda och driva partier? Detta kopplar tillbaks till distinktionen mellan att vara politisk och partipolitisk, där det enda som är partipolitiskt, som jag ser det, är att ta sida för eller emot ett parti. Resten är vanlig politik, som THS i varje bemärkelse för. För oss studenter.

Det är något vi måste prata om

TEXT NIkE BACkmAN FOTO VICTORIA ROHRER

Att plugga på kTH har aldrig känts enkelt för mig. Det har varit fyra år av hejdlös prestationsångest, stegrande mindervärdeskomplex och återkommande hopplöshetskänslor. Jag har ofta känt mig som den minst begåvade i rummet. Som den som lurat mig till en plats på ett ställe där den egentligen inte hör hemma, och som ständigt väntar på att bli genomskådad och utkastad. Även när saker och ting faktiskt gått bra - när jag klarat den där tentan som jag var så nervös inför - så har jag tänkt att det var nog mest tur.

Trots detta så känner jag mig ändå lyckligt lottad. Jag har, genom alla denna ångest, oro och stress varit omgiven av personer som jag har kunnat prata med och som själva känt på samma sätt. Jag har befunnit mig i en trygg miljö där misslyckanden varit okej, och där det varit helt accepterat att erkänna sig besegrad av den tyngd en högpresterande miljö som KTH lägger på ens axlar.

Alla verkar inte ha samma tur. Det har blivit desto tydligare i och med pandemin och den distansutbildning vi genomlidit i över ett år, och som en konsekvens har den psykiska ohälsan bland studenter ökat. I en facebookgrupp jag är med i tycker jag mig se tecken på detta. Gruppen var ursprungligen tänkt att fungera som en samlingsplats för råd och hjälp med matematikkurserna på KTH, men har på senaste tiden ändrat karaktär. Genom ett formulär så tillåts medlemmarna i gruppen att posta anonyma inlägg, så kallade confessions. Majoriteten av de anonyma bekännelserna är inte särskilt anmärkningsvärda och innehåller framför allt frågor om råd för att klara en viss tenta.

Men sedan en tid tillbaka har bekännelser av en annan, mer allvarlig typ också börjat rulla in. Utan att gå in på särskilt mycket detalj så kan man säga att bekännelserna på olika sätt berör psykisk ohälsa. De är inlägg om stress, prestationsångest, misslyckanden, ensamhet, isolering, ångest och depression. Även om inläggen skiljer sig så är den gemensamma nämnaren ofta att den anonyma bekännaren saknar någon att prata med, eller inte vet säkert vart den kan vända sig för att få hjälp.

Inlägg av den här typen har bemötts med värme och förståelse. De andra studenterna i gruppen har slutit upp och kommit med stöttande kommentarer och råd om vilken hjälp som går att få. Det har varit fint att se. Men trots det så är det något som gnager i mig när jag läser de här trådarna. Hur ser kulturen på KTH ut egentligen, om studenter känner sig ensamma om sina misslyckanden och tvivel? Hur kan KTH brista så pass mycket i att ta hand om sina studenter och förmedla information om stöd för psykisk ohälsa att de inte har någon annanstans att vända sig?

Psykisk ohälsa är ett stort problem som behöver hanteras i alla samhällets instanser. Men i en miljö som ställer så pass höga krav på så pass unga människor som KTH gör, så tycker jag att universitetet har ett särskilt ansvar. Under våren så har KTH erbjudit sina studenter gratis psykologsamtal genom appen Mindler. Det är ett intressant initiativ som jag tycker ska utvärderas, och om det fungerat väl, fortsätta vara en del av skolans fortsatta satsning på studenthälsa. Utöver att erbjuda studenterna konkreta verktyg för att hantera ohälsa så finns en utmaning i att förändra kulturen på skolan. Hur kan vi bli bättre på att prata om misslyckanden, ångest och ensamhet? Det är en fråga utan några särskilt enkla svar, men jag tycker ändå att det är tydligt att KTH kan göra mer för sina studenters hälsa.