KRISTINA ELO: DET SVÅRA ÄR DET BÄSTA

TEKSTI BOSSE HELLSTEN KUVAT MIMOSA ELO

KRISTINA ELO FIRAR 30 ÅR SOM KONSTNÄR Det svåra är det bästa

VVarje morgon är hon tacksam för att kunna måla. Måleriet är ett harmoniskt tillstånd för Kristina Elo. Elos tavlor är lugna och vackra. Hon målar klassiska stilleben där sagofigurer som Kråkan och Haren från hennes fantasivärld smyger in.

I ateljén i Galleri Emilie är konstnären sysselsatt med ett stilleben, ett litet mellanarbete. Elo målar ofta glasföremål för att hålla tekniken i skick. Ett stilleben är en teknisk utmaning: avstånden, ljuset, reflektionerna, skuggorna. Föremål av glas är speciellt krävande att avbilda.

Hon känner sina material och arbetar intuitivt. – Det känns nästan som om penseln väljer färgerna, säger hon.

Kristina Elo har begränsat sig tekniskt – hon målar alltid olja på duk. Hennes dukar är av linne och färgerna ryska. Elo tycker om färgerna, deras pigment. Arbetsredskapen är enkla, men deras möjligheter är oändliga. – Jag har många omålade tavlor och jag målar så länge jag lever. Det finns inget slut, säger hon.

Elo målar som klassiska konstnärer målat i hundratals år.

– Allt är så invecklat nuförtiden. Måleriet är enkelt, och samtidigt är det svårt.

Kristina Elo är klassiskt utbildad vid Repin institutet i Kotka. Hon beskriver sig som lite antik. Elo är oroad över att den klassiska kunskapen, konsthantverket, håller på att försvinna – kanske just för att det är så svårt. Kristina Elo älskar det svåra. – Jag älskar att utmana mig själv. Det svåra är det bästa och måleriet är alltid svårt, trots att min teknik och kunskap utvecklas. Men det blir aldrig lätt att måla, och det tar alltid tid.

Det finns inget mörker i Kristina Elos tavlor. Hon skulle aldrig måla något hemskt.

För Kristina Elo är lusten att måla så stark att den övervinner allt annat. Hon lever sin dröm och önskar inget annat. Hon upplever att konsten har valt henne. Hon är lycklig då hon målar och den sköna Jag har många stämningen återspeglas på hennes dukar. Elo tror inte på inspirationen, hon vänomålade tavlor och tar inte på den. Konstnärsmytologin med rödvin och inspirerande utlandsresor är injag målar så länge get för henne, det är bara att börja, bara jag lever. Det finns att måla. – Jag tror inte på myter, måleriet är ett aringet slut bete. Jag målar hela tiden. Kristina Elo firar 30 år som konstnär med en utställning hon kallar Halvvägs. Hon är halvvägs på den väg som hon tänker fortsätta vandra, så länge hon lever målar hon. – Halvvägs är bra. Jag tycker om att inte vara färdig. Människor tänker att de ska göra det de drömmer om senare, kanske då de blir pensionerade. Jag tänker inte så, för mig finns det inget val. Jag gör det nu. Jag önskar inget annat, säger hon.