Välkommen att ta del av tankar och re�ektioner från en referensgrupp bestående av pedagoger från fem olika förskolor inom Malmö stad: Gullviksborgs förskola, Korrebäckens förskola, Roskilde förskola, Sommarbäckens förskola, Uteförskolan Stock och Sten. Under sex tillfällen har dessa pedagoger mötts i en re�ektionsprocess med fokus på begreppen ’barnperspektiv’ och ’barnets perspektiv’. Tyngdpunkten ligger på att skapa förutsättningar för gemensamma processer och samtal kring dessa begrepp. Som redskap har vi använt oss av boken ’Vad berättas om mig?’ av Bente Svenning. Under bloggrubriken ’Lära och växa i förskolan?’ på Pedagog Malmö har pedagogerna skapat ett forum för kollegialt lärande i digital form där de har lyft fram frågor som: Hur påverkas vår kunskap i vårt möte med barnen? Vad innebär begreppet att ”tänka nytt” ur ett barnperspektiv? Vilken roll har jag som pedagog i dokumentationsarbete? När blir dokumentation pedagogisk? Hur synliggörs barnens kompetens och in�ytande i verksamheten? Frågor som vi behöver svara på kontinuerligt… Hur vet vi att det vi gör är rätt? Elizabeth Flórez Genuspedagog och handledare Centrum för Pedagogisk Inspiration, Malmö stad
foto & gra�sk form: Chris Munsey
På arbetsplatsen valde vi gemensamt ut ett värdegrundsord som vi skulle arbeta vidare med: GLÄDJE! Hos alla pedagoger måste det �nnas en önskan att barnen ska känna glädje varje dag under sin förskoletid. Att ha ordet i åtanke och hålla det levande varje dag är en stor uppgift. Glädjen är viktig för ett lustfyllt och livslångt lärande.
Referensgruppen har varit ett stรถd fรถr att levandegรถra styrdokumenten och skapa samtalsarenor fรถr pedagogiska diskussioner.
Stora och viktiga frågor… Hur ger jag barnen in�ytande och delaktighet över vad som dokumenteras och hur? När går jag för långt i min iver att ge tillbaka till barnen?
Jag som människa och pedagog har utvecklat oerhört mycket. Att våga tala inför en grupp människor, utveckla material, samt bearbeta materialet vi fått in. Jag har vuxit och blivit mycket starkare som person och som pedagog. Jag har blivit mer initiativtagande och utvecklat mitt kreativa tänk för problemlösning, samt blivit en mer engagerad pedagog i viktiga frågeställningar.
Vad är det vi vill synliggöra i hjälp av dokumentationen? Svenning menar att vi gärna synliggör det som ses positivt av andra åskådare. Är det då verkligen en sann insyn av vår verksamhet vi lämnar ut när vi enbart visar upp dokumentation på det som uppfattas av andra som positivt och aldrig något som kan uppfattas som negativt?
Jag ser alla de bilder vi tar på varje barn. Jag läser alla de ord vi skriver till. Dessa utgör barnets portfolio. Och jag blir fundersam å barnens vägnar... ”Vem är det som tolkar mig?” Vad är det som berättas om barnet, när barnet själv inte tydligt kan ge sin infallsvinkel? Och vems blir då historien om barnet?
Det �nns behov av att utveckla begreppet demokrati i vür arbetsmiljÜ med barnen.
Jag tycker det har varit positivt att vi som grupp har fått starta en process tillsammans. En process som förhoppningsvis leder till ett bättre samarbete på förskolan, ett ökat gemensamt förhållningssätt till vårt arbete, att vi kan använda varandras kompetenser i allt högre utsträckning samt att vi också fortsätter med bra pedagogiska diskussioner som utvecklar oss själva som pedagoger och gynnar vår verksamhet.
Vilket bemötande... Vägen till det livslånga lärandet har vi framför oss, och vi tar den med GLÄDJE. Vi känner verkligen glädjen hos oss och med varandra. Stora som små.
Är barnen delaktiga i allt som dokumenteras om dem? Är det nödvändigt med alla dessa olika former av dokumentation? Har vi inte blivit lite för överambitiösa med vårt dokumenterande? Jag tror att vi pedagoger måste ifrågasätta och tänka kritiskt kring vilken typ av dokumentation vi vill använda oss av i förskolan.
Jag slås av hur lite jag blev lyssnad på som barn. Hur de vuxna runt omkring mig bestämde vad de trodde var bäst för mig – och jag tror verkligen att de hade de bästa intentionerna. Mina barndomsmöten med vuxna har präglat den person jag är idag, och hur jag, som vuxen, själv bemöter barn.
”Nä, alltså tyvärr! Våra barn har inte låtit oss dokumentera något så vi har inget att visa er! Vi kan däremot berätta för er att vi lyssnar på våra barn, vi är närvarande med dem i deras lärosituationer och att vi har en barnsyn där barns perspektiv är i fokus.”
Jag tror att vi alla måste stanna till och fundera kring barnin�ytande relaterad till dokumentation. Är det en demokratifråga? Barnens delaktighet i dokumentationsprocesser är oerhört viktig, men vad händer om barnen får bestämma? Hur skulle det ser ut? Blir det ens möjligt att dokumentera? Det är en stor utmaning för oss alla.
Om vi hade haft kunskap om hur processen med referensgruppen skulle utvecklas, hade vi vågat vara med? Vad vill vi be�nna oss i… ett projekt eller en process? Vad krävs av oss för att gå vidare?
Att se hur glädjen har tillåtits komma fram har gett mig glädje! Jag känner mig tacksam och ödmjuk inför resan som påbörjats på Gullviksborgs förskola.
Den här resan med referensgruppen har varit som en berg- och dalbana. Vi har fått göra saker jag inte trodde jag vågade innan, och det har varit lite nervöst vid vissa tillfällen. Men när jag väl har gjort det en gång känns det inte så farligt längre.
Det sker alltid intressanta och viktiga diskussioner i gruppen, bl.a. kring vårt förhållningssätt och bemötande, som vi sedan arbetar vidare med i arbetslaget. Det sätter igång bra re�ektioner hos oss och på det sättet kan vi fokusera på vad vi är bra på och vad vi behöver utveckla.
Jag anser att det �nns alldeles för många grupper på min arbetsplats. Det är i barngruppen och i mitt arbetslag mitt arbete som förskollärare verkligen är och det är där, i verksamhetens smetiga mitt och inte vid ett arbetsbord, jag kan avgöra om det �nns kvalitet eller inte.
Vilken tur att jag �ck chansen att vara med om att synliggöra lärandeprocesser på vår förskola. Kan glädje ge barnen ett livslångt och lustfyllt lärande? Hur och när påverkar min egen glädje barn och vuxna i min omgivning?
Vi har alla olika värderingar och erfarenheter som påverkar oss dagligen i mötet med andra människor och inte minst i synen på pedagogisk dokumentation.
Grunden på Gullviksborgs förskola är att vi bestämmer innehållet och vart vi vill komma. Vi ska alla vara med på resan. Vi ska vara delaktiga tillsammans, vilket gör att vi har samma förutsättningar.
När jag nu följt medarbetarnas utveckling, även min egen, och vad de har åstadkommit genom sitt arbete med alla medarbetare på båda mina förskolor är jag en mycket stolt arbetsledare.
Vår verksamhet ska utgå ifrån barnen, deras behov och deras intresse. För att synliggöra dessa måste vi använda oss av pedagogisk dokumentation. Hur gör vi när barnen inte vill bli dokumenterade? Hur behåller vi respekten för barnen?
Kan man lära gamla hundar sitta? 37 år… så lång är min karriär inom förskoleoch fritidshemsverksamheten i Malmö. Det är otroligt spännande att re�ektera över skillnader och likheter mellan barnsynen nu och då. Jag ser det som en härlig utmaning att fortsätta denna resa, att hitta en balans mellan gamla och nya tankar.