Utvecklingen av Stiftelsen Bergets stadgar

Utvecklingen av Stiftelsens Bergets stadgar

Jan-eric Jonsgården, Stiftelsen Bergets ordförande, 2022-06-15

1974 års stadgar

Den 18 november 1962 invigdes S:t Davidsgården som en del av Rättviks stiftsgård. Tio år senare utvecklades anläggningen genom tillkomsten av Meditationsgården som byggdes 1972 - 1973 som ett AMS-projekt. Sambandet mellan Meditationsgården och S:t Davidsgårdens gudstjänstliv fanns redan från första början. Sambandet markerades genom att gården 1973 formellt öppnades av Svens Silén, dåvarande biskop för Västerås stift. År 1973 beslöt Stiftsgårdens styrelse att förbereda ett avskiljande av S:t Davidsgården och Meditationsgården till en särskild

stiftelse benämnd ”Stiftelsen S:t Davidsgården”. Organisationsförändringen bekräftades genom beslut i Stiftsgårdens styrelse den 29 juni 1974 samtidigt som stadgarna för stiftelsen fastställdes. Stiftelsens ändamål enligt stadgarna var att bedriva kyrklig retreatverksamhet och att även i övrigt verka för andlig förnyelse och fördjupning (§ 1). Alltså en tämligen generell ändamålsbeskrivning, utan hänvisning till något bestämt trossamfund. Stiftelsens organ skulle bestå av fullmäktige, styrelse och ledare. Fullmäktige var stiftelsens högsta beslutande organ och skulle bestå av lägst 12 och högst 20 ledamöter, samtliga valda av stiftelsens vänners årsmöte för en tid av fyra år. Styrelsen skulle bestå av minst 6 och högst 8 ordinarie ledamöter med minst 2 och högst 5 suppleanter. Biskopen i Västerås stift eller den han sätter i sitt ställe var självskriven ledamot av styrelsen. Högst 5 ordinarie ledamöter och 3 suppleanter skulle utses av fullmäktige. En ordinarie ledamot och en suppleant skulle utses av vardera stiftelsen Stiftsgården och stiftelsen Rättviks meditationscentrum (§ 4). Ursprungligen var avsikten att det under stiftelsens paraply skulle bedrivas två verksamhetsgrenar, retreatverksamhet på S:t Davidsgården och meditationsverksamhet under ledning av Rättviks meditationscentrum (RMC) på Meditationsgården. Man kan fundera ett slag på hur det kom sig att Västerås stifts beslutade sig för att avskilja de båda verksamheterna till en stiftelse, en separat juridisk person skild från stiftet i övrigt. Avskiljandet innebar ju att stora värden, såväl materiellt som andligt överfördes. Sannolikt finns här olika förklaringar. En som nämnts är att församlingarna i stiftet var tvehågsna till att bidra med frivillmedel till gårdarna. Verksamheterna betraktades av dåtiden som något aparta från vanlig traditionell församlingsverksamhet. Det har dock sagts att det avgörande skälet till avskiljandet var ett behov att skydda miljön på Berget från vad klåfingriga kyrkopolitiker skulle kunna hitta på och förstöra vad som uppnåtts.

Ändrade stadgar 1978, 1982 och 1984

I de ursprungliga stadgarna gjordes några smärre förändringar 1978 och 1982, bl.a. ändrades stiftelsens namn från ”Stiftelsen S.t Davidsgården” till ”Stiftelsen

Berget”. Men 1984 gjordes en mer omfattande förändring. Bakgrunden härtill var att samarbetet på Berget mellan S:t Davidsgården och RMC upphörde 1983 i och med att RMC lämnade Berget. Stiftelsen Berget övertog därigenom hela ansvaret för verksamheten vid de båda anläggningarna och nya stadgar fastställdes 1984. Enligt de nya stadgarna togs ordningen med fullmäktige helt bort. Högsta beslutande organ blev istället styrelsen, som skulle bestå av nio ledamöter, varav minst en borde vara knuten till organ inom Västerås stift. Ordföranden och fem ledamöter utsågs av vänföreningen. De sålunda utsedda skulle i sin tur utse tre ledamöter.

Registrering 1999 av stiftelsen i anslutning till ny stiftelselag

En ny stiftelselag trädde i kraft 1996. Enligt den nya lagen skulle bl.a. samtliga stiftelser registreras hos berörd länsstyrelse och i beslut i oktober 1999 registrerade stiftelsen Berget av Länsstyrelsen i Dalarna. Av beslutet framgick att stiftelsens ursprungliga stadgar var de enda giltiga stadgarna. Länsstyrelsen bortsåg således från de ändringar i stadgarna som gjorts 1978, 1982 samt 1984. Stiftelsen anmodades bl.a. att senast sex månader efter varje räkenskapsårs utgång sända en kopia av revisionsberättelse och den av revisorn påtecknade årsredovisningen till den nya tillsynsmyndigheten, d.v.s. Länsstyrelsen i Dalarna. Av den redogörelse som Länsstyrelsen gjorde i ärendet framgick beträffande § 4 i de ursprungliga stadgarna att ”det som i stadgarna benämns fullmäktige motsvarar vad som i stiftelselagen benämns styrelse och det som i stiftelsens stadgar benämns styrelse är närmast som att betrakta som fullmäktiges arbetsutskott”. Länsstyrelsen noterade att den dåvarande styrelsen (fullmäktige) inte var beslutsför då det befanns bara finnas sex ledamöter som utsetts av vänföreningen. Länsstyrelsen anmodade därför stiftelsen att genast utse ytterligare minst en ledamot så att styrelsen i vart fall blev beslutsför.

Ändrade stadgar 2000

Länsstyrelsens registreringsbeslut föranledde Stiftelsens fullmäktige att vid sammanträde i juni 2000 fatta beslut om nya stadgar för stiftelsen genom en anpassning av 1974 års stadgar. Den största förändringen avsåg §

4 där stiftelseorganen bytte namn till styrelse, beredningsorgan till respektive föreståndare, allt i enlighet med de synpunkter som inkommit från Länsstyrelsen vid registreringen. Några paragrafer i de ursprungliga stadgarna togs helt bort såsom § 12 som föreskrev att stiftelsen skulle stå under tillsyn av Domkapitlet i Västerås. Denna föreskrift hade blivit inaktuell i och med att den stred mot den nya stiftelselagen där all tillsyn sker av Länsstyrelsen. Vidare togs § 14 bort som föreskrev vad som händer med stiftelsens tillgångar vid upplösning av stiftelsen. Skälet härtill är att en stiftelse i princip aldrig kan upphöra, den gäller för alltid. Däremot kan en stiftelse som all annan juridisk person gå i konkurs eller bli föremål för tvångslikvidation vid situationer då stiftelsen skulder överstiger dess tillgångar. Vid sådana fall ska stiftelsens tillgångar försäljas och uppkommet överskott delas mellan samtliga borgenärer som har fordringar på stiftelsen. I de ursprungliga stadgarna fanns även en bestämmelse om beslut om ansvarsfrihet för styrelsen och stiftelsens ledare. Den bestämmelsen togs bort då stiftelsen står under tillsyn av enbart Länsstyrelsen, ingen annan. En stiftelse är ju till sin karaktär en självständig juridisk person, ägt av sig självt. Den saknar medlemmar som ett bolag eller en förening. De personer som sitter i stiftelsens styrelse är inte medlemmar utan har bara ett förvaltningsuppdrag. Länsstyrelsen godkände de nya stadgarna den 28 augusti 2000.

Ändrade stadgar 2003

Styrelsen var dock ännu inte tillfreds med de nygamla stadgarna. Väsentligast i detta sammanhang var att styrelsen inte haft något beredningsorgan knutet till sig, i vart fall inte sedan 1984 då styrelsen på eget bevåg ändrade sina stadgar. Styrelsen beslutade därför att ta bort beredningsorganet, vilket Länsstyrelsen inte hade några erinringar emot och fastställde därigenom stiftelsen nuvarande stadgar genom beslut den 15 december 2003.