Förhållningssätt till tankar

Fader Peder Bergqvist, Bergets föreståndare.

Under jubileet tändes 60 ljus för alla år som gått och alla vänner som under alla dessa år burit upp och format Berget.

Den spanske franciskanbrodern S:t Francesco av Osuna (1497-1541) skrev sex olika andliga alfabeten och det tredje alfabetet skrev han år 1527. Tio år senare råkar Teresa av Jesus/Avila få tag på en kopia och läser den med stor behållning. Osuna menar att människan behöver vara samlad i sig själv, hela människa måste vandra tillsammans, kropp och själ, som en samlad enhet. Ett tecken på att vi inte är samlade är något han kallar ”kringflackande tankar”, tankar som vandrar omkring utan riktning. Tankarna vandrar så att vi inte kan styra dem, vända dem till Gud, och berätta om vår svaghet för honom och i tro be om hans hjälp. Så beskriver Osuna sex förhållningssätt som kan vara till hjälp för den som upplever det svårt att hantera sina tankar.

1. Vårt hjärta behöver skydd, försvar

Osuna skriver att liksom det i makrokosmos finns fyra riktningar (öst, väst, norr och syd), så finns också dessa riktningar i mikrokosmos, i den lilla människan. Från mikrokosmos kommer liksom från makrokosmos fyra vindar eller rörelser som rör den lilla världen. Det är de fyra kardinal- eller huvudlidelser (starka känslor) som finns i människan: glädje och sorg, hopp och fruktan. Orsaken till att det lilla människohjärtat är så oroligt och splittrat mellan så många begär, tankar, känslor, omsorger och önskningar beror på dessa lidelser som liksom drar eller blåser runt inne i människan. Från det soliga öst kommer glädjen, från det mörka väst kommer sorgen, från syd kommer hoppet och fruktan från norr. Hjärtat finns i mitten och är utsatt för attacker från alla sidor, och försöker därför tillfredsställa alla lidelser och blir så i sina ansträngningar splittrat mellan dessa krafter. Dessa lidelser menar Osuna att vi delar med de vilda djuren och att vi därför måste tämja dessa krafter. För att hjälpa oss med detta stödjer Gud oss med sin nåd, mildrar dessa krafter och befäster oss gentemot dem med de fyra kardinal- eller huvuddygderna som nåden väcker i oss. Rättvisan vakar över glädjen, klokheten motsätter sig sorgsenheten/bedrövelsen, måttfullheten vakar över hoppet och modet reglerar fruktan. På det sättet fångar liksom dygderna in lidelserna och hjärtat är inte längre oroligt och splittrat. Människan blir samlad från de fyra väderstrecken och kan leva i frid, fred mellan kropp och själ, och liksom den första stenen i det andliga husbygget, den förnyade människan.

2. Att vara närvarande, hemma i sig själv

Vi måste förbli i vårt eget hjärta i vår väntan på Guds ankomst, alltså stanna kvar i oss själva, inte vara frånvarande, gå bort i från oss själva. Osuna ser denna gudomliga bibliska pedagogik i att Abraham var hemma i sitt tält när de tre änglarna kom på besök (1 Mos 18:1), och hur mycket mer borde inte vi vara hemma i oss själva, förbli i vårt hjärta, vara närvarande i vårt eget liv, i väntan på att välkomne själens främste gäst, Gud själv. ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma

till honom och stanna hos honom” (Joh 14:23). Fadern, Sonen och den helige Ande kommer för att bo och stanna kvar i den som älskar Gud, i människans själ, vilken är Guds boningsplats. Men människan måste vara vara där för att ta emot honom, kan inte vara borta, frånvarande. Så står Herren alltid vid vårt hjärtats port och bultar: ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig” (Upp 3:20). När någon inte är samlad i sig själv, inte förblir i sitt eget hjärta, är det som att Kristus från stå ute i kylan och inte bli insläppt. Men Herren fortsätter kalla på människan, kalla henne tillbaka till sig själv, som Brudgummen i Höga Visan: ”Öppna för mig, min syster, min älskade, min duva, min fulländade! Mitt hår är fuktigt av dagg, mina lockar våta av nattens droppar” (HV 5:2). Han vädjar till själen att öppna själens dörr, men inte för vem eller vad som helst, utan endast för honom, och sedan stänga dörren, och förbli hemma. När en person drar sig bort från sig själv så drar han sig bort från Gud, som kallar själen sin syster eftersom den är så nära honom, den mänsklighet han antog i jungfru Maria, själen är Guds vän, han är vår broder. Varje dag står han där och hoppas på att vi ska öppna för honom. Om han ser att vi inte är hemma, distraherade av bekymmer och vandrande tankar, kan han inte möta oss. Som de okloka jungfrurna som inte kunde se och välkomna Brudgummen, eftersom de inte var hemma, närvarande. Vi måste alltså vara närvarande och samlade för att kunna ta emot Gud, och den nåd han vill ge oss. Osuna menar att vi ska vara som laxar som lämnat hemmet längst uppe i älven och sedan i längtan efter att få frid simmar motströms och återvänder hem.

3. Sträva inte efter förändringar

Här varnar Osuna för ombytlighet och flyktighet, den rastlöshet som gör att man ständigt söker förändringar. Det viktigaste är att stanna kvar, att leva i stabilitet. Den rastlöse är som småpojkar som jagar fjärillar. Osuna menar att kärleken till förändringar är en huvudorsak till att människan mår dåligt. Lita på Gud och stanna i ditt hus. ”Stå därför fasta och orubbliga”, skriver aposteln Paulus (1 Kor 15:58). Osunas råd är att för-

bli där man är, i lugn och frid, då kan Gud lättare ge oss det vi behöver, än om vi är ombytliga, flyttar runt, söker förändringar. Han ger också bilden av att vara som ett palmträd, som står stadigt, med sina rötter. ”Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt” (Jer 17:8). Om du söker att vara samlad: gå inte ifrån dig själv, och om du någon gång skulle gå ut ur dig själv, så återvänd strax hem, som fisken som frigör sig från kroken och återvänder till vattnet. Osuna menar vidare att man måste skapa yttre ordningar för att kunna vara samlad i sitt inre. Vi behöver ordna med tider, platser och strukturer om vi ska kunna vara samlade. Vi behöver tid och plats för att bli stilla, i vår vardag, i vårt hem, i det vanliga livet. Det kan vara en uppgift när man är på Berget, att med eftertänksamhet begrunda hur man kan ordna tid och plats för Gud, för bön, begrundan, stillhet och tystnad, för inre samling, just för att du om och om igen ska kunna återvända till dig själv och vara samlad.

4. Att se Gud i allt, att återvända till Gud alltid och överallt

Vi kan se den osynlige i allt. På ett andligt sätt kan förstå att den vederkvickelse vattnet ger oss, är givet av Gud snarare än av vattnet. Det är Gud som värmer oss mer än kläderna vi bär. Han ger oss njutningen av alla dofter mer än det som avsöndras från blommorna, han mättar oss mer än maten vi äter, och så vidare. När vi lever i denna insikt bevarar vi för alltid minnet av Gud, eftersom han samarbetar i allt som vi kan erfara. Gud när oss mer än brödet vi äter, styrker oss mer än vinet vi dricker, ger oss större sötma än vad honungen ger, för utan honom vore honungen inte söt, men han är söt förutan honungen. Osuna skriver också om minnet av Gud som en andlig uppståndelse, som gör minnet mer levande. Det är en sorts död från de yttre sinnena. Genom att ständigt erinra sig Gud i allt blir minnet stärkt i honom och upprest från de döda, väcks till livet. Även om det kan vara svårt att behålla minnet av Gud ska vi ständigt söka honom. Detta minne av Gud måste vara nära vårt hjärta, vår intimaste vän, dyrbarare för oss än våra föräldrar och syskon. Gud är närmare oss själva än vi själva

är och därför kan vi alltid minnas Gud, och alltid erinra oss honom i vårt inre, och träda in i hans hus, som är vårt allra innersta. Och eftersom han redan är allra längst inne i oss, behöver vi inte öppna för honom: vi behöver endast ge vårt samtycke till hans närvaro.

5. Korrigera din själ kärleksfullt och inte i vrede

Vi behöver ständig korrigering, eftersom vi ständigt misslyckas och syndar, så låt oss därför ständigt korrigera själen med kärlek och utan ilska. Osuna tar bilden av hur man bäst tämjer ett djur. Att det är bättre att göra det med vänlighet än att vara hård, att locka istället för skrämma. Så när du erfar att din själ är orolig och upptagen med distraktioner och kringvandrande tankar, stör inte själen mer och oroa den inte mer utan korrigera den vänligt och med stor kärlek, med några få kärleksfulla ord, som: ”Vart har du flugit min själ?…” Du skall vara mot dig själv som en lärare som instruerar sin elev, överser med tidigare distraktioner och erbjuder läkemedel för framtiden, tar bort varje orsak till distraktion, med all möjlig vänlighet, för ingenting sporrar andra att utföra det vi vill som kärleken vi visar dem. Samlingens praktik genomförs inte med våld utan med vänlighet, kärlek, tröst och uppmuntran. Så det är en övning i att vara varsam med sig själv, se på oss själva som svaga, som själva behöver tröst, och mer locka än hota.

6. Glädjens betydelse, låt allt missmod fara!

Många gånger går det bättre att be medan vi är sysselsatta med något. Ja, vi kan till och med be när vi sover: ”Jag sov, men mitt hjärta var vaket” (HV 5:2). Till och med våra lidanden och sjukdomar är förenliga med vårt böneliv: ”när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12:10). Kort sagt finns det inga förutsättningar som gör att man inte kan be, utan vi behöver lära oss att i allt vara öppna för Gud i vår bön, att alltid be. Det kan verka som att det finns så många hinder för bön, som våra kringflackande tankar och många distraktioner, sjukdom och allt vi måste göra, men Guds nåd är alltid nära, och hjälper, tröstar och stöttar oss så att vi alltid kan komma tillbaka till oss själva och upplyfta våra hjärtan till Gud. ”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud” (1 Thess 5:16-18). Det är viktigt att behålla glädjen, att inte vara för hård mot sig

VI SÖKER VOLONTÄR TILL VÅRT KANSLI

Du kommer att svara i telefon, registrera kurs- och retreatdeltagare och sköta andra administrativa uppgifter. För mer information: ingrid@berget.se peder@berget.se Vi söker också volontärer till andra uppgifter, som: • vaktmästeri • kök • lättare skogsarbete

själv utan låta sig uppfyllas av den helige Andes glädje. Glädjen hjälper oss också att kasta ut all fruktan, för kärleken fördriver all rädsla. Och Jesus uppmuntrar sina lärjungar med orden: ”Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig” (Joh 15:11). Var noga med att undvika allt som oroar dig och stör dig och bevara alltid friden i ditt hjärta. Medan du bär denna glädje i ditt inre så skydda den från all vrede och allt ont som aposteln nämner: ”Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska” (Ef 4:30-31). ”Fröjd i hjärtat håller människan vid liv, den som lever glad får leva länge. Njut av livet, var lätt till sinnes och håll sorgen på avstånd. Att gå och sörja har blivit mångas fördärv, och det gör ingen som helst nytta. Avund och vrede förkortar livet, och bekymmer gör att man åldras i förtid. Den som har ett ljust sinne och är glad i mat förmår uppskatta det han får att äta” (Syr 30:2225).