KROPPEN, SINNENA OCH GLÄDJEN

Människans dilemma är att hon inte kan tillfredsställa sin längtan annat än med Guds hjälp. Hon kan inte fullborda sitt öde om inte hennes Skapare kommer henne till mötes.

Må vi få upp ögonen för att han verkligen kommer till oss i det allra enklaste, i materien, skapelsen, det vi kan erfara med våra kroppar. I det yttre, varseblivning och sedan vandrar vi inåt, mot vårt eget centrum, mötet med oss själva. Våra sinnen, kontakten med vår yttervärld genom det vi ser, hör, doftar, smakar och känner leder oss tillbaka till oss själva, och tillbaka till Gud. Det är en gammal andlig visdom som de första franciskanerna odlade och lärde ut.

Förundran, är nyckelordet, förundran över skapelsen, över oss själva, över våra medmänniskor, över Gud.

Genom att förundras och att kontemplera går vi ifrån det observerande tittandet “en aggressiv handling” (Ernst Jünger) till ett ”lyssnande på tingen” (Herakleitos), vi öppnar oss för att ta emot vad det än är som möter oss, utan någon ansträngning eller spändhet.

Om allt viktigt bara är frukten av den egna ansträngningen, då finns ingen tacksamhet, ingenting inspirerat, ingenting givet som en gåva.

Att tro är att förundras och kontemplera, att ge utrymme åt stillhet, tystnad, begrundan. Vår kultur håller på att gå under för att vi förlorat denna förmåga att lyssna, kontemplera, njuta vårt “otium”. Och här är kroppen och våra fem sinnen givna oss av Gud för att vi ska njuta av honom och hans verk. Då är ingenting längre dött, de döda tingen blir levande, de stumma tingen talar. Allting får ett ansikte, allting har ögon och mun, allting kommer oss till mötes som ett du.

Också glädjen har Gud lagt ner i våra kroppar, i det vi erfar med våra sinnen. Vi fylls av glädje över att vi lever, att blodet strömmar genom våra kroppar, att andningen pågår. Glädjen över smakerna när vi äter, alla dofter, syn- och hörselintryck och det som vi känner genom vår hud. Men Gud har också lagt ner en glädje i det vi kan åstadkomma med våra kroppar, som hantverk och idrott. Dessutom skänker det oss så mycket glädje då vi får lära oss något nytt. All denna glädje, som Gud ger redan nu, är en försmak av den fullkomliga lyckan i det tillkommande livet. Gud har gett oss en medfödd längtan efter lycka för att den också ska tillfredsställas. Gud har lagt ned sig själv som alltings slutmål. Vårt mål är att njuta av Gud, med kropp och själ, redan nu och sedan fullt ut.