Rosenkransens Jesuscentrum

Karl-Henrik Wallerstein, retreatledare på Berget och kyrkoherde i Göteryds pastorat.

Introduktion i Rosenkransen

Var hälsad Maria full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt, Jesus. Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Ame n.

Om rosenkransen kan man påstå att så som vi idag möter den är den en skapelse av dominikanerna under medeltiden som en folklig motsvarighet till klosterlivets och prästernas tidegärd. Rosenkransen bygger på ett upprepande av den korta bönen Hell dig Maria (se ovan). Man ber samma bön 50 gånger medan man mediterar över olika händelser i Jesus och Marias liv. Syftet med rosenkransen har alltid varit att hjälpa vanliga kristna till ett rikt böneliv som inte förutsätter dyra böcker eller läskunnighet. Rosenkransbönen består av dekader, grupper om tio hell dig Maria som inleds med Fader vår och som avslutas med Ära vare Fadern, Sonen och den helige Ande. Medan man ber bönerna föreställer man sig scener ur Jesu och Marias liv: fem glädjefulla mysterier kring

Jesu födelse, fem smärtfyllda mysterier om hans lidande och död, fem mysterier om ljuset kring

Jesus, samt fem ärofulla mysterier om hans uppståndelse och hur han tar upp sin mor Maria till himlen där hon kröns till drottning.

Vårt land har verkligen präglats av rosenkransen. I till exempel

Strängnäs fanns Jungfru Mariae

Psaltares Brödraskap. År 1534 trycktes i Mariestad boken Om betydelsen och nyttan av den heliga jungfru Marie psaltare av Alanus de Rupe. Boken är en introduktion i att be rosenkransen på svenska. Alanus betonar starkt rosenkransens meditativa karaktär. Bildlikt talat kan man kalla rosenkransen för en lång kedja som förbinder himlen med jorden. I en särskild bok för barn förklarade Alanus att varje gång man bad Hell dig Maria blev bönen som en ros och till slut hade Maria en hel krans av rosor – våra böner – på sitt huvud. Denna förtjusande barnsliga bild anammades av de troende och sedan dess talade man om rosenkransen. Samma århundrade blev det populärt att bilda rosenkransbrödraskap. I Sverige hade man ett centrum i Sigtuna och det fanns vid tiden för reformationen inte mindre än 3000 rosenkranssällskap i Sverige. Kyrkan var alltså inte alls så förfallen som många vill påstå! För många kan den kännas som en främmande fågel i den svenska kyrkoprovinsen att be rosenkransen. Men jag hoppas att vi kan inkorporera rosenkransen i ditt andliga liv. Den har djupa svenska rötter i vår katolska medeltid!

Den fullständiga rosenkransen består av glädjens (måndagar & lördagar), smärtans (tisdagar & fredagar) ljusets (torsdag), samt härlighetens mysterier (onsdagar & söndagar). Sammanfattningsvis kan man under en vecka meditera över följande mysterier i Jesu liv en eller två gånger när man ber rosenkransen:

- I glädjens mysterier mediterar vi över att Jesus bebådas av ängeln Gabriel, Maria besöker Elisabeth, Jesus föds i Betlehem, Jesus frambärs i templet, Jesus blir återfunnen i templet.

- I ljusets mysterier mediterar vi över Jesu dop, hur Jesus förvandlar vatten till vin, Jesus förkunnar evangeliet om Guds rike och omvändelsen, Jesus förklaras på berget Tabor och Jesus instiftar Eukaristin.

- I smärtans mysterier mediterar vi över Jesu lidande i Getsemane, hur Jesus gisslas, Jesus kröns med törnekrona, Jesus bär sitt kors, Jesus korsfästes och dör.

- I härlighetens mysterier mediterar vi över Jesu uppståndelse från de döda, Jesu himmelsfärd, den helige Andes utgjutande på pingstdagen samt Marias upptagning i himmelen med kropp och själv och Marias kröning i himlen som himlarnas drottning.

Låt oss, innan vi fortsätter, stanna upp och fråga oss, vad säger Luther om Maria och rosenkransen?

Frågan är naturlig för en lutheran men inte för en katolik. Man blir förvånad över att Luther till exempel trodde att Maria var Gudaföderska. Det är värt att uppmärksamma att katolska kyrkans katekes på frågan om man får tillbe Maria tydligt säger nej! Man ber alltså inte till Maria när man ber rosenkransen. Man ber om hennes förbön och hjälp att förstå Jesus bättre. Det finns en skiljelinje mellan protestantisk och katolsk teologi som blir tydlig i mötet med rosenkransen och det är synen på viljan. Viljan är ”friskare” i katolsk teologi än i protestantisk, eftersom viljan i protestantisk teologi är trälbunden. Människosynen präglas då av en mörkare grundsyn där synden gör människan är inkrökt i sig själv (incurvatus in se).

Visserligen är uttrycket ”inkrökt i sig själv” hämtat från kyrkofadern

Augustinus men det jag vill komma åt är att i katolsk teologi utgår man ifrån att det är möjligt att nå säker kunskap om Gud genom förnuftet.

Därmed blir meditationen en hjälp att genom förnuftet tränga djupare in i mysterierna och steg för steg uppleva hur nåden genom förnuftet i meditationens form fullkomnar den mänskliga naturen. Människan samverkar alltså med Gud genom förnuftet där viljan blir viktig och just därför blir repetitiv bön en fruktsam väg till helighet. Ett exempel från mitt eget bristfälliga böneliv kan tjäna som exempel på det ovan skrivna. Vi är med i en pilgrimsförening som regelbundet ber rosenkransen. Frukten av vandringen och bönen består i att jag minns Jesus bättre. Jag blir alltså uppfylld av Jesus genom rosenkransen.

Bekämpa heresier

En del protestanter anser det heretiskt att be rosenkransen. Då kan det vara värt att betona att en bakgrund till uppkomsten av rosenkransen var just bekämpandet av olika heresier. Enligt en tradition inom dominikanorden befann sig den helige Dominicus i södra Frankrike för att omvända albigenserna och föra dem tillbaka till den sanna tron. Fader Peder på Berget berättade för mig att Dominicus genom bön och kärlek till människorna sökte älska dem tillbaka till Gud. I en uppenbarelse gav Jungfru Maria honom en rosenkrans för att med denna omvända kättarna. Påven Pius V instiftade festdagen ”Vår Fru av Rosenkransen” efter segern i slaget vid Lepanto den 7 oktober 1571. Vår Fru av Rosenkransen blev efter detta slag en av Jungfru Marias titlar. Påven Pius V var också han dominikan. Liksom slaget vid Poitiers (oktober 732) och sedan slaget vid Wien (september 1683), var slaget vid Lepanto grundläggande för att stoppa muslimernas frammarsch i Europa. Och alla tre segrarna tillskrevs, förutom kämparnas tapperhet, också ett gudomligt ingripande.

Att säga Ja till Jesus

Maria svarade ängeln Gabriel och utgör därmed ett exempel på trons lydnad (Rom 1:5). Hon var säker på att ingenting är omöjligt för Gud (Luk 1:37-38). Marias ja, är ditt och mitt ja, kyrkans ja och hon blir Guds moder och därmed kyrkans moder för oss alla. Vidare står det att ”Liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek” (Ef 1:4). Maria har uppfyllt detta bibelord av Paulus.

Vi kan se rosenkransen som en länk i våra händer. Den ena änden är här hos oss. Den andra änden är i den heliga Jungfruns händer. Kyrkan har alltid sagt: bed rosenkransen. Gång på gång har Maria påmint om rosenkransen och bett oss använda den. På samma sätt som Mose hade sin stav i öknen och det var tecknet på att Gud var med honom är rosenkransen ett tecken för oss på att Gud är med oss, eftersom den är en metod att lära känna Jesus bättre. Med den kan vi fördriva det onda. När David skulle möta Goliat tog han sin stav i handen och valde ut fem släta stenar ur bäcken. Därefter gick han fram mot filistéerna. Vi har alla en Goliat att bekämpa. David tog fem stenar. Vi har de fem dekaderna i rosenkransen! Maria är, som det står i Lukas, full av nåd. Genom en enastående nåd blev Maria bevarad fri från varje fläck från arvsynden. Denna befrielse kommer helt och hållet från Jesus Kristus. Maria är på så sätt odelad – hon är helt och fullt hängiven till Guds vilja. Det är hennes tro som låter henne bli Frälsarens moder. Maria är saligare på grund av att hon sade ja till Kristus än för att hon lät Kristi kropp bli till inom sig. Då tiden är inne bebådas Maria av den helige Ande. Hon är född in i det judiska folket, med alla löften om Messias som nu uppfylls dessa löften och kyrkan föds. Kyrkan är i sig inympad i Israel men kyrkan är på samma sätt född av Fadern eftersom Jesus Kristus är kyrkans huvud och vi är kroppen och Maria är kyrkans moder och på samma gång drottning. Allt detta visar att Gud är med oss! Kyrkan är Kristi kropp. Kyrkan är också Kristi brud. Enheten mellan Jesus Kristus och kyrkan innebär också att det föreligger en skillnad mellan dem, den skillnad som utgörs av ett förhållande mellan personer. Därför har vi temat Kristus som kyrkans brudgum. Kyrkan är den fläckfria bruden till det fläckfria lammet som Kristus älskade. Vidare finns det ett mysterium i att Gud i sitt treeniga väsen alltid befinner sig i en ständig kärleksrelation. Men Guds folk, Israel, varur Jesus framgick, och sedan kyrkan, alltid befinner sig i striden. Gud är ovanför alla stridigheter men genom sitt folk, Jesus och kyrkan kämpar Gud, inkarnerad i sitt folk, i Jesus Kristus och i kyrkan. När vi kallar Maria för Guds moder och himmelens drottning så blir det på samma gång en påminnelse om gemenskapen mellan det jordiska och det himmelska. Gemenskapen mellan de himmelska och den jordiska kyrkan möter vi i Fader vår. Guds vilja måste ske här på jorden och därför är Maria så viktig. Hon är den som visar på hur Guds vilja sker på jorden så som den redan sker i himmelen.

Enheten upphör inte mellan dem som vandrar på jorden och de som avsomnat i frid i Jesu namn. I kyrkans tro förstärks i stället utbytet av det andliga goda. Just därför är de som är i himlen närmare förenade med

Kristus och det stärker hela kyrkan i hennes strävan mot helighet. Vi är ju Guds familj. Vi alla som är

Guds barn, i himlen och på jorden bildar en enda familj. När vi står i kärlekens gemenskap med varandra och tillsammans lovprisar den Treenige. Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin sons frälsningsverk och varje rörelse från Anden är Maria för kyrkan trons och kärlekens förebild. Hon är kyrkans allra främsta och helt unika medlem. Hon är mönstret för kyrkan, men också en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen eftersom hon i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek samverkar med Gud. Ett samtycke i bebådelsen, vid korset, ja i hela hennes liv. Hon är alltid nära vår Frälsare.

Maria – de kristnas hjälp – Sveriges hjälp

Här är vi nu i Sverige med vår rosenkransbön och Paulus påminner oss om att vi skall arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning. Vi behöver offra oss för Kristi skull för att Sverige skall bli kristet igen. Det är när vi säger vårt odelade Ja till Jesus som vi släpper in Frälsaren och städar rent bland syndens smuts. Vi har en hög och stor kallelse eftersom vi är med i Guds familj där Jesus är Herre och hans moder vår förebild i hur vi skall tro. I många medeltida kyrkor finner man vackra målningar som föreställer rosenkransens fem dekader. I min kyrka i Pjätteryd har vi också en Madonna. År 1489 kom biskop Henrik från Linköping hit med sitt ekipage. Han stannade i grannförsamlingen Göteryd och gav en högtidlig avlat. Den som ”kromar sig framför Maria” får 40 dagars avlat. Det skulle ske i samband med Corpus Christi högtiden. Detta är en del av svensk historia. Men offrandet behövs idag.

När man i mina hemtrakter på 1400 talet gav sig ut i strid bar man Maria som bild på baneret. I strid är man beredd att offra sig. Den blå färgen från Maria lyste i solen. Kanske är det blå i vår svenska flagga Marias färg. En del menar att den 15 augusti var vår nationaldag under katolsk tid. Denna dag har Stella namnsdag. Namnet påminner om Stella –ett namn på Maria som anspelar på hennes titel, som drottning i Himmelen. Denna dag kallades tidigare för Vårfrudagen. Denna dag firas i katolska kyrkan till minne av Jungfru Marias himmelsfärd.

Jag har själv haft förmånen att få besöka platserna Lourdes och Fatima och kan intyga att det är heliga platser. I Fatima är bruket av rosenkransen mycket viktigt. De tre små herdebarnen brukade avbryta sina lekar när de hörde Angelusklockan nerifrån byn. Då stannade de upp och bad. Men de hade bråttom att börja leka igen, så ofta blev det en slarvig och halverad rosenkransbön. Kanske bara Hell dig Maria … bed för oss syndare …

När de mötte Guds Moder första gången den 13 maj frågade Jacinta om hon skulle komma till himlen. Jo, det skulle hon. Men Francisco då? undrade flickan. Då log Maria och sa: Ja, det skall han men först måste han be många rosenkransar … Lille Francisco glömde aldrig Marias förebråelse. Han inte bara bad rosenkransbönen, han gjorde många uppoffringar och han dog bara elva år gammal i sann helighet. Det var den 13 juli som Jungfru Maria gav barnen den lilla bönen som vi nu ofta ber mellan dekaderna: ”O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss för helvetets eld, led alla själar till himmelen, särskilt dem som behöver din barmhärtighet allra mest.”

Ljuset från bönen

Den 16 oktober 2002 firade påven Johannes Paulus II 24-årsdagen av sin tid som påve. Han utropade ett helt år vigt åt rosenkransbönen samtidigt som han undertecknade ett apostoliskt brev om rosenkransbönen under den allmänna audiensen på Petersplatsen. Där lägger han till de fem ljusa mysterierierna. Dessa mysterier handlar om händelser i Jesu offentliga liv och samtidig vetter mysterierna till de stora utmaningar som kyrkan intill denna dag står inför. Jesu dop i

Jordan utmanar den alltmer svaga dopseden, bröllopet i Kana utmanar synen på äktenskapet, förkunnelsen av Guds rike och inbjudan till omvändelse utmanar likgiltigheten inom västerlandet, Jesu förvandling på berget utmanar teologiskt synen på vem Jesus verkligen är, och slutligen instiftandet av Eukaristin synen om realpresens.

Kyrkans uppståndelsekraft kommer från altaret och sprider sig utöver bygden. Kyrkan är gemenskapen som låter dig ta del av uppståndelsekraft. Vill du ha den kraften? Då är det nödvändigt att vi bygger ett altare. Nu frågar den enfaldige? Varför behöver vi ett altare? För att bevisa att någon offrat sig för dig och för att vi kan ta emot denna offergåva genom sakramentet. Det var en väldig kommers och köpslående när Jesus hängde på korset. Alla våra synder, ja världens samtliga synder köptes av Jesus och vi fick gratis ta emot nåden. Alla böter blev betalda för tid och evighet. Skulden från Adam och Eva betalades. Altaret är mittpunkten i kyrkan, Edens lustgård, Korset och porten till himmelen eftersom vi här firar mysteriernas mysterium; Eukaristin, här får vi del av uppståndelsekraften. Kyrkan behöver under sin jordiska tillvaro platser där gemenskapen kan samlas, våra synliga kyrkor, våra heliga platser där vi kan möta

Gud. Altaret är den heliga platsen där vi bokstavligen får lägga ned våra bördor och få vila för vi får bokstavligen får del av himmelsk uppståndelsekraft.

Vi ser idag kraften i det ideella, från såväl daglediga som yrkesarbetare, som vill skapa en bättre kyrka och en mer levande landsbygd. En ideell är på många sätt en lärjunge eftersom varken pengar eller status utan bara Jesus har fångat blicken. Lärjungarna gick med Jesus till Jerusalem för att fira påsk. Först åt de påskalammet enligt judisk lag och därefter instiftade Jesus Eukaristin. Han tog brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt sina lärjungar och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er: Gör detta till minne av mig” (Luk 22: 19). Detta mysterium lär oss att vi verkligen möter Jesus i Mässan. Jag tror att mötet med Jesus i Mässan och mötet med Jesus i rosenkransen utgör en och samma bön. Där är vi i Jungfru Marias sällskap i meditation över viktiga händelser i evangeliet, där Jesus Kristus står i centrum. Jag tror att denna bön kan visa vägen till större enhet. Maria är vägen till enhet mellan oss kristna för att hon är som Moder den som håller ihop familjen.