Psykisk Hälsa nr 1 2013: Smakprov by Pidgin Group

2013:1 • Årgång 54 • 99 kr

RÄTTSPSYKIATRI

Jerzy Sarnecki, Joakim Sturup, Marianne Kristiansson, Börje Svensson, m fl

INNEHÅLL Inledning 4 TEMA: Rättspsykiatri Psykiskt störda lagöverträdare Marianne Kristiansson

Riskbedömningar för våld mot andra Joakim Sturup 14 Från vårdbehov till riskbedömningar Jerzy Sarnecki 24 De mest hatade Börje Svensson 34 Lagförslaget om särskilda skyddsåtgärder bryter mot grundläggande fri- och rättigheter Moa Kindström Dahlin & Anna Nilsson 40 Kartläggning av MHE varnar för utanförskapets följder Maria Nyman 48 SBU-utvärdering av schizofrenivården Bengt Mattsson, Lennart Lundin & Sophie Werkö 52 Äldre och självmordsbenägen Sabina Karlsson 56 Aktuell litteratur

Nytt från föreningen

Tema: Rättspsykiatri

Vem är tillräknelig? För om konsekvensen av sjukförklaringen kunde bli att Anders Breivik inte kunde ses som ansvarig för sina handlingar, inte skulle kunna bestraffas utan i stället vårdas för sin psykiska sjukdom, då var det uppenbart att det stred mot det som brukar kallas det allmänna rättsmedvetandet. Jerzy Sarnecki resonerar utifrån sin långa erfarenhet som kriminolog om hur olika sätt att se på vårdbehov och straffbarhet har skiftat och hur rättspsykiatrins roll som behandlare håller på att ersättas av rollen som riskbedömare. Riskbedömningar, skriver socionomen Joakim Sturup, görs inte i första hand för att förutsäga brottslighet utan för att förhindra den. Samma motiv – att förhindra fortsatt brottslighet och skydda presumtiva framtida offer – är en viktig drivkraft för psykoterapeuten Börje Svensson som beskriver möjligheter och svårigheter i att arbeta med behandling av sexualförbrytare inom straffsystemets ramar. Det är uppenbart att temat rättspsykiatri rymmer ett stort antal centrala frågor om determinism och fri vilja, om hur brott kan förhindras och förebyggas, om rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Förhoppningsvis kommer detta temanummer att ge underlag för en fortsatt nödvändig debatt i frågan.

I Psykisk Hälsas regelbundna återblickar i tidskriftens historia återger vi på nästa sida ett kåseri av signaturen Eld – Erik Lundegård – som var en av tidens mest uppskattade kåsörer, anställd på Dagens Nyheter. Året var 1963. Det skulle dröja ytterligare 16 år innan Sverige som första land i världen uttryckligen förbjöd varje form av våld mot barn. Diskussionen pågick länge. Då, för femtio år sedan var det många som i likhet med signaturen Eld tyckte att en ”dask” var ett acceptabelt sätt att bestraffa och uppfostra barn. Temat för detta nummer är rättspsykiatri. Marianne Kristiansson ger inledningsvis en redovisning av den lagstiftning som nu gäller för psykiskt störda lagöverträdare och de förändringar som kan bli en konsekvens av psykiatrilagsutredningens förslag. Vi var många som följde TV-sändningarna sommaren 2011 när den norska massmördaren Anders Behring Breivik stod inför rätta i Oslo. ”Han måste vara galen. Han kan inte vara vid sinnens fulla bruk”, sa vi till varandra. Vad menade vi egentligen med det? Det var nog inte för att det var för att ställa en psykiatrisk diagnos som vi sa så där. Snarare var det ett allmänmänskligt behov av att distansera oss från det outhärdliga. Att markera för oss själva och varandra att sådana handlingar aldrig skulle kunna utföras av oss eller några av dem som vi känner.

Redaktionen

Att uppfostra barn

– för 50 år sedan

"Uppdragandet av en barnaplanta är en ganska individuell sak. Huvudregler kan uppställas men det finns så många avvikningar och så många beteenden hos olika barn. Det är klart att en pappa bör lära sig att byta på en unge och pyssla med den och veta en del om hur den skall skötas, men nog kan han få en naturlig kontakt med sitt barn även om han är en strävande journalist eller en resande affärsman, som inte är så ofta hemma.

ter, en finmekaniker i chefsställning, en hög tidningsman bland andra, alla med fäder som skulle ha gett socialvården fullt jobb om det funnits någon sådan. ...Aga kan förekomma i form av en dask upp till en viss ålder men man bör vara försiktig med den och alltid förklara varför man ger den. En dask kan förklaras. Stryk går aldrig att förklara. Med stryk kan man lätt åstadkomma ett hunsat och förljuget barn.

Med barn knyts kontakter snabbt bara genom vänlighet och även för ett litet barn blir pappa en spännande sak, om han kommer då och då och är snäll. Det nästan viktigaste för ett litet barn är att föräldrarna är snälla mot varann. Ungar känner konflikter och ovänskap i luften med ett sjätte sinne och det bästa sättet att få harmoniska barn är att föräldrarna lever harmoniskt. Hur detta skall gå till är en alldeles särskild historia, men var och en får nog ge upp litet av sig och tänka på oss.

...När barnet kommer upp i slyngelåldern blir det oregerligt och det händer att det föraktar sin far och blir tvärtemot och jäkligt. …Den mycket unga människan är i dessa år psykiskt obalanserad och hjärtat klappar ingalunda med friska slag utan livet är mycket svårt.

...Fadern bör inse en sak och det är att små barn är något av det gulligaste som finns. Välskötta luktar de ju för det första gott och ser ganska underbara ut och när de blivit större finns det egentligen ingenting skojigare.

...Det finns inga regler för hur man skall uppträda när det spetar till sig annat än att man skall vara lugn och sansad. Och även denna regel är svår att hålla på."

...Det finns otaliga exempel på att barn till slarviga fäder blivit strängt ordentliga och hederliga. Jag känner själv sju män i god ställning, ambitiösa människor, tre helnykteris-

Kåseri av Eld, Erik Lundegård, 1900–1982, i Psykisk Hälsa 1963:1

MEDLEMSKAP (inkl. prenumeration på tidskriften och det elektroniska veckobrevet samt rabatter på skrifter och seminarier) Företag, institutioner, organisationer 750 kr/år, Privatpersoner 400 kr/år, Heltidsstuderande och pensionärer 250 kr/år Lösnummer 99 kr Org.nr. 802002-7291 Plusgiro 541 73-0, bankgiro 944-4043 Föreningen har 90-konto, pg 900853-3

CHEFREDAKTÖR & ANSv. UTGIVARE: Per-Anders Rydelius REDAKTÖR: Carl von Essen Omslagsillustration: Jonas Rahm REDAKTIONSKOMMITTÉ: Robert Erikson, fil. dr, professor i sociologi; Siv Fischbein, professor emerita, specialpedagog; Fredrik Lindencrona, leg. psykolog, fil. dr.; Cecilia Modig, socionom och författare; Per-Anders Rydelius, professor i barnoch ungdomspsykiatri, överläkare och Ann-Charlotte Smedler, professor i psykologi.

MANUS TILL PSYKISK HÄLSA: Maila info@psykiskhalsa.se ANNONSERA: För information och annonsprislista, kontakta info@psykiskhalsa.se, 08-34 70 65 eller se www.psykiskhalsa.se Form & Produktion: Pelle Isaksson TRYCK: Edita, Västra Aros 2013. Denna tidskrift är tryckt på miljövänligt papper.

FÖRENINGEN PSYKISK HÄLSAS KANSLI: Kammakargatan 7, 4 tr, 111 40 Stockholm Telefon 08-34 70 65, info@psykiskhalsa.se, www.psykiskhalsa.se

Mångfaldigande av innehållet i denna tidskrift, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt den 30 december 1960 förbjudet utan medgivande.

Psykiskt störda lag överträdare

Marianne Kristiansson är med. dr., specialist i rättspsykiatri och verksamhetschef vid Rättsmedicinalverkets Rättspsykiatriska avdelning i Stockholm.

den s.k. påföljden för brottet och verkställigheten av påföljden. Val av påföljd och verkställighet är egentligen två olika saker. Det svenska systemet inbegriper också en ”samhällsskyddsdel” på så sätt att psykiskt störda lagöverträdare som begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning kan överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, under förutsättning att det finns risk för återfall i brottsDagens system Studier såväl i Sverige lighet av allvarligt slag Sverige intar i ett insom internationellt (Brottsbalken 31 kap. 3 ternationellt perspektiv tyder på att psykisk §). Här kopplas påföljden en udda position med sjukdom är en ganska samman med ett riskperavseende på lagstiftning spektiv som ibland kan rörande psykiskt störda liten förklaring till vara svårt att verkställa lagöverträdare. I näskriminalitet. inom ramen för den rättstan alla andra länder psykiatriska vården, vars tillämpas begreppet företrädare kanske främst ser sig som företrädare tillräknelighet där vissa svårt psykiskt sjuka för en medicinsk/psykiatrisk verksamhet där individer bedöms som icke ansvariga för de otil�fokus skall vara på psykisk sjukdom. låtna gärningar han eller hon begått. I Sverige Detta kompliceras ytterligare om vi också beanses alla vara straffrättsligt ansvariga, men de traktar vilka faktorer som kan anses vara särskilt som bedöms ha en allvarlig psykisk störning skall viktiga för kriminellt beteende och återfall i brott. inte dömas till fängelse utan till rättspsykiatrisk Olika kartläggningar och studier såväl i Sverige vård. Denna svenska konstruktion kan leda till som internationellt tyder på att psykisk sjukdom otydligheter och en sammanblandning mellan Sveriges aktuella straffrättsliga hantering av psykiskt störda lagöverträdare presenteras i denna artikel. I Sverige ansvarar Rättsmedicinalverket (RMV) för de rättspsykiatriska undersökningarna och utredningsprocessen beskrivs. Avslutningsvis blickas framåt utifrån Psykiatrilagsutredningens betänkande om ett reformerat system för psykiskt störda lagöverträdare.

Risk bedömningar för våld mot andra Teoretiska och praktiska aspekter

Joakim Sturup är socionom och med. dr. och arbetar med forskning och utredning av psykiskt störda lagöverträdare vid Rättsmedicinalverket.

Riskbedömningar gällande våld mot andra används inom ett flertal operativa myndigheter såsom psykiatrin, socialtjänsten och aktörer inom rättsväsendet. Det vetenskapliga underlaget för att göra riskbedömningar på individnivå är begränsat men acceptabelt. Det är dock av vikt att praktiker är väl medvetna om de föroch nackdelar som riskbedömningar har och att det slutgiltiga syftet med riskbedömningar inte är att förutsäga våldshandlingar utan att förebygga dem.

manliga patienters framtida våldsbeteende medan det ansågs sakna evidens gällande kvinnor och invandrare. Vidare bedömdes det föreligga mer evidens vid riskbedömningar inom allmänpsykiatrin än inom rättspsykiatrin och ingen särskild riskbedömningsmetod ansågs överlägsen någon annan.

Ett flertal svenska myndigheter kommer dagligen i kontakt med riskbedömningar. Från den akuta situationen i en inledande polisutredning till en långsiktig och väl kontrollerad riskbedömning av en livstidsdömd individ inför tidsbestämmande av livstidsstraffet. Huvuddelen av de operativt ansvariga myndigheterna, såsom polisen, psykiatrin, Kriminalvården, Rättsmedicinalverket, domstolarna och socialtjänsten genomför eller tar beslut med riskbedömningar som underlag. Inom allmänpsykiatrin kan en individ tvångsvårdas om den, bland annat, bedöms vara farlig för annans säkerhet. Ur slutsatserna i SBU:s (2005) rapport framkommer det att riskbedömningar inom psykiatrin bättre än slumpen kan förutsäga

Från farlighetsbedömningar till risk- och behovsanalys

Riskbedömningar i ett teoretiskt perspektiv

Initialt kallades riskbedömningar för farlighetsbedömningar och skedde främst endast i den kliniska psykiatriska kontexten och bedömningarna grundades enbart på kliniska faktorer. Den amerikanska professorn John Monahan ifrågasatte 1984 validiteten i dessa bedömningar och detta ledde till att en andra generation utvecklades, den så kallade aktuariska skolan. De aktuariska modellerna bygger endast på statistiska modeller där ett givet antal faktorer samlas in och ligger till grund för beslutet, utan att andra faktorer eller utförarens bedömning skall vägas in i beslutet. Att låta dessa typer av modeller vara det enda

Från vårdbehov till risk bedömningar En kriminologs funderingar

Jerzy Sarnecki är professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet.

på ett elegant sätt av professorn i rättspsykiatri vid Göteborgs Universitet Henrik Anckarsäter Kriminologins och rättspsykiatrin har en ge(2011): mensam historisk tradition. De första moderna kriminologerna var just läkare/psykiatriker. Två ”Rättspsykiatrins vetenskapliga grundantaav dessa var Cesare Lombroso (1835–1909), och gande innefattar att personer som uppvisar svensken Olof Kinberg (1873–1960). sådana beteenden (agKinberg (1935), som gressiva, antisociala, min i likhet med Lombroso anmärkning) har en ned(1876) ansåg att orsakerna Samhällets syn på till grov brottslighet var människans förmåga satt förmåga att anpassa sitt beteende i enlighet i stort sett medfödda, var att styra sina med förväntningar docent i psykiatri och handlingar håller ställda i samspelet med rättspsykiatri vid Karolinandra människor eller av ska Institutet. En annan på att förändras ... samhället i stort, och att svensk kriminolog, Gustav konsekvenserna för denna funktionsnedsättJonsson (1907–1994, ”Skårättspsykiatrin kan ning avspeglas i beteenGustav”), förfäktade en vara allvarliga. det. I den mån sådana till Kinberg helt motsatt handlingar i stället beror uppfattning, nämligen att på att någon av fri vilja väljer att bete sig orsakerna till brottsligheten fanns i de sociala förilla blir rättspsykiatrins förklaringsmodeller hållanden under vilka människor levde. Jonsson meningslösa.” var läkare/barnpsykiatriker och beskrev sin syn i bl.a. ”Det sociala arvet” (1971). Exakt samma gäller alltså för kriminologisk Även när det gäller vetenskapsteoretiska forskning om brottslighetens orsaker. En central utgångspunkter delar den delen av kriminologin tes i denna artikel är att samhällets syn på mänsom studerar brottslighetens orsaker ett gemenniskans förmåga att styra sina handlingar med samt öde med rättspsykiatrin. Detta öde utrycks Inledning

De mest hatade

Börje Svensson är psykolog och leg psykoterapeut. Han har arbetat inom socialtjänst, missbruksvård och barnpsykiatri, och var med och grundade Rädda Barnens pojkmottagning.

komma in i ett fängelse. Jag var ju inte precis Sexuella övergrepp på barn; finns det något värre? efterfrågad av mina blivande patienter. De hade Kan man förstå en förövare, och vill man det? blivit dömda och straffade för att deras perversa Under 1990-talet började jag arbeta med hemligheter blivit avslöjade. Jag var där på behandling av barn som utsatts för sexuella överKriminalvårdens uppdrag. Statens förhoppning grepp. Jag var med och byggde upp Rädda Barvar att de inte skulle återfalla i sexualbrott efter nens centrum för barn i kris. Det förvånade mig fängelsevistelsen. Skulle att barn, som varit sexuellt de dömda brottslingarna utnyttjade av en närståvilja prata med mig, vad var ende person, förälder, nära Det är en speciell deras ambition? släktingar, syskon, inte känsla att för första När jag började mitt hatade sin förövare lika gången komma in arbete på Norrtäljeanstalten mycket som den hjälpande i ett fängelse. Jag var det ett helt annat fängomgivningen gjorde. Vad else än idag. Jag passerade såg offren hos förövarna var ju inte precis in utan att legitimera mig, som inte hjälparna såg? efterfrågad av mina utan att bli visiterad. MoVid millennieskiftet blivande patienter. biltelefonen hade jag kvar i fick jag möjlighet att som fickan. ”Hej, jag ska arbeta konsultterapeut arbeta som psykoterapeut på sexualbrottsmottagningpå Norrtäljefängelsets sexualbrottsavdelning. en”, sa jag till vakten. ”Visst, kom in bara”. Inga Ett erbjudande jag inte kunde säga nej till. Nu problem. En kriminalvårdsinspektör kom och fick jag möjlighet att försöka förstå förövarna mötte mig. Jag fick ett larm, sen gjorde vi sällskap och därigenom kanske utveckla min empati för till avdelningen eller paviljongen som den heter offren. En dag i veckan var jag där. Tre samtal på fängelsespråket. på förmiddagen och tre på eftermiddagen i elva Nu är allt annorlunda. Ett antal spektakuår. Det blev en bok till slut; ”De mest hatade” lära rymningar från Kumlaanstalten, Hall och Ordfronts förlag (2012). Norrtälje förändrade ”idyllen”. Nu är fängelseDet är en speciell känsla att för första gången

Lagförslaget bryter mot grund läggande fri- och rättigheter

Moa Kindström Dahlin är doktorand i allmän rättslära med fokus på psykiatrisk tvångsvård, vid Stockholms universitet. Anna Nilsson är doktorand i folkrätt med fokus på psykiatrisk tvångsvård, vid Lunds universitet.

Psykiatrilagsutredningen föreslår att man ska avskaffa rättspsykiatrisk vård och införa tillräknelighet som förutsättning för straffrättsligt ansvar. Ambitionen har varit att avskaffa den "maskerade förvaring" som rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning kan innebära samt att psykiskt sjuka ska kunna hållas straffrättsligt ansvariga enligt samma principer som gäller för andra lagöverträdare. Detta är positivt. Dock föreslår utredningen att man inför ”särskilda skyddsåtgärder” vilka riktas enbart mot vissa grupper. Detta strider mot grundläggande fri- och rättigheter. Tvångsvården fyller en viktig och ibland livsavgörande funktion i den psykiatriska verksamheten. Det krävs emellertid ett rättssystem som hindrar och avslöjar en ohederlig psykiatriker som Peter Teleborian och hans övergrepp mot Lisbeth Salander och hennes medsystrar i ”Slutstation rättspsyk” och P1-dokumentären ”Den fastspända flickan”.1 Ett sådant system ställer krav på lagstiftning som är tydlig, motsägelsefri och konsekvent. Utan en sådan lagstiftning är kravet på en rättssäker tillämpning snarast omöjligt att uppfylla. På senare år har två parallella spår utvecklats avseende synen på psykiatrisk tvångsvård. Det

ena spåret har frivillighet som riktmärke. Fokus ligger på samarbete mellan läkare, patient och anhöriga och exemplifieras av det nationella projektet Bättre vård – mindre tvång som SKL (Sveriges kommuner och landsting) drivit för att utveckla den psykiatriska heldygnsvården och minska användningen av tvångsåtgärder.2 Det andra spåret fokuserar på att öka möjligheterna till ingripande mot en individs vilja. Psykiatrilagsutredningens betänkande Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) som presenterades förra våren innehåller flera sådana förlag. Förslaget innebär bl.a. att man ”sänker ribban” för när tvångsvård kan inledas, och ökade möjligheter till tvångsåtgärder genom beslut av en särskild tvångsåtgärdsnämnd. Dessa utvecklingslinjer är enligt vår bedömning oförenliga. Vilket spår vi väljer att slå in på kommer att få stor betydelse för den framtida psykiatriska tvångsvårdens utformning. Tre frågor måste ställas: 1. Vem ska vårdas mot sin vilja? 2. Vem kan bära straffrättsligt ansvar? 3. Vilka risker är vi beredda att ta? Hur långt är vi beredda att gå för att förebygga vålds brottslighet?

Kartläggning av MHE varnar för utan förskapets följder

Maria Nyman är ny kanslichef på Mental Health Europe (där Föreningen Psykisk Hälsa ingår). Hon är jurist med inriktning mot EU-rätt och mänskliga rättigheter och har tidigare arbetat på European Disabiliy Forum, ett paraplyorgan för organisationer som representerar funktionshindrade personer.

Några månader in på 2013, som EU utnämnt till det Europeiska medborgaråret, kan man konstatera att många utmaningar återstår för att säkra livskvaliteten och rättigheterna för medborgare i EU med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa. Föreningen Psykisk Hälsa arbetar på europanivå med frågor som rör psykisk hälsa genom medlemskap i Mental Health Europe (MHE), den europeiska samarbetsorganisationen för psykisk hälsa. Nyligen släppte MHE rapporten ”Mapping Exclusion – Institutional and community-based services in the mental health field in Euorpe”. Den ger en dyster bild av läget i Europa, där utvecklingen går i en negativ riktning för personer med psykisk ohälsa. Hur ser du på det?

I många länder – ja, i alla, men i olika grad – finns det väldigt mycket att göra vad gäller situationen för personer med psykisk ohälsa. Vår rapport ”Mapping Exclusion” visar i vilka länder där personer med psykiska problem fortfarande placeras på stora institutioner; där det finns mycket begränsade möjligheter till att fatta beslut om sitt eget liv och kring sin behandling. Många personer placeras där mot sin vilja, i flera år eller ett helt liv.

Man kan se att lågkonjunkturen förvärrar en redan problematisk situation. Och i vissa länder i Europa där institutioner inte längre finns, riskerar personer med psykiska funktionsnedsättningar, och andra funktionshindrade personer, att institutionaliseras på nytt. Ni beskriver att det förbättringsarbete som ändå har startat i flera länder tappar tid. Går det att ta igen den förlorade tiden?

Till viss del, men katastrofen i vissa länder är redan ett faktum. Se till exempel Grekland där antalet självmord ökat med 40 % det senaste året. Situationen är desperat och många människor känner en stark oro inför framtiden. Nu gäller det att inte tappa mer tid, att våga investera istället för att enbart skära ned, till exempel inom vården, inklusive öppenvård och psykiatrin. Man måste tänka mer långsiktigt och sätta människan i centrum när besluten fattas och se kostnader och vinster ur ett bredare perspektiv. Det faktum att fler och fler personer förlorar sina arbeten och därmed inte kan bidra till samhällsekonomin lika mycket som tidigare är ju en stor förlust för samhället. Och framför allt väldigt negativt för en persons välmående och självbild.

SBUutvärdering av schizo frenivården Respekt lika viktigt som mediciner

Bengt Mattsson är allmänläkare och psykiater, professor em. vid Sahlgrenska Akademin. Lennart Lundin är leg psykolog vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg. Sophie Werkö är ekon. dr och projektledare vid SBU.

Inledning

Patienter vill vara delaktiga

Vi har ingått i SBUs (Statens beredning för mediBetydelsen av patientens egen medverkan och cinsk utvärdering) projekt ”Patientens delaktighet delaktighet i vården uppmärksammas alltmer. vid schizofreni”. (Rapport nr 2012: 213) ”Nothing about me, without me” är ett motto Denna artikel sammanfattar rapporten som är som brukarorganisationer och patientsammanen systematisk litteraturgenomgång av inter slutningar betonar som viktigt vid vårdbeslut. nationella vetenskapliga artikSBU (Statens beredning för lar med god kvalitet mellan medicinsk utvärdering) gav i 1995–2012. slutet av 2012 ut en rapport om Underlaget som har vetenvården av schizofrena patienter Många skaplig evidens understryker (SBU 2012: Rapport 213). En del schizofreni hur viktigt det är att patientens av rapporten (”Patientens delakpatienter blir och närståendes uppfattningar tighet”) redovisar vad patienterna i dag inte tas tillvara inom vården. själva anser vara angeläget för Rapporten visar att god god vård och förbättring. Många kroniskt sjuka kontakt, medinflytande och schizofrenipatienter blir i dag som fallet var respekt i förhållandet till inte kroniskt sjuka som fallet var tidigare; en god vårdpersonal är centralt för tidigare; en god återhämtning är återhämtning patienterna och dessa faktomöjlig. rer kan vara avgörande för Rapporten bygger på en är möjlig. återhämtning. En klar och systematisk litteraturöversikt. tydlig kommunikationen melDet innebär att ett koncentrat av lan personal, patienter och närstående och en väsentligheter ur god internationell vetenskaplig betryggande vårdkontinuitet är viktigt. Mediforskning mellan åren 1995–2012 har tagits fram. ciner är nödvändiga men otillräckliga. Sociala Även vad anhöriga och personal anser viktigt har kontakter måste stödjas och diskriminering och inkluderats. De flesta studierna är gjorda med s.k. utanförskap motverkas. kvalitativa metoder vilket betyder att forskarna

Äldre och självmordsbenägen En rättsvetenskaplig studie om särbehandling

Sabina Karlsson är jurist med inriktning mot socialrätt. Detta är en sammanfattning av hennes examensarbete.

INLEDNING

SJÄLVBESTÄMMANDERÄTT

I denna artikel behandlas äldres självbestämmanderätt inom hälso- och sjukvården i förhållande till självmord. De frågor som tas upp är om regleringen kring självbestämmanderätten påverkas av hög ålder och av självmordsförsök. När frågor kring självmord behandlas är utgångspunkten att dessa ska bekämpas och förebyggas. Detta får ske på bekostnad av vissa värden såsom självbestämmande och likabehandling. Frågan är om utgångspunkten är densamma om individen dessutom är äldre. Vidare behandlas om de två faktorerna påverkar tillämpligheten av lagen om psykiatrisk tvångsvård (fortsättningsvis LPT). Det görs en jämförelse för att se om faktorerna påverkar på ett sådant sätt att de blir oförenliga. Denna artikel har sin grund i mitt examensarbete på juristprogrammet. Arbetet i sin helhet går att finna via http://www.lu.se/studera/examen-och-karriar/examensarbete-och-uppsats. Vid en studie av äldre avgörs ofta vilka som ingår i en grupp av en uppställd kronologisk gräns. I denna studie har exempelvis gruppen definierats att omfatta individer på 65 år eller äldre. Detta är en relativt vanlig indelning. Samtidigt som en definition kan ge klarhet kan den dock även orsaka problem. Ett av dessa problem är att definitionen leder till en generalisering, och skillnader inom gruppen överskuggas (SOU 1997:51).

Den svenska hälso- och sjukvården bygger på idén att vuxna individer har rätt att bestämma över sig själva. Självbestämmanderätten kan närmast definieras som att varje vuxen individ ska visas respekt för sin autonomi (Rynning, 1994). Rätten innebär att det för varje individ är frivilligt om denna vill uppsöka vård och vilken behandling denna vill ta emot. Den innehåller däremot ingen rätt att kräva en viss behandling. Självbestämmanderätten inom hälso- och sjukvården är grundlagskyddad i 2 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen (fortsättningsvis RF). Dessa lagbestämmelser uppställer ett krav på att det måste finnas ett samtycke för att få ge vård. Detta gäller oavsett om personen behöver vård på grund av en olycka, sjukdom eller en självförvållad skada. Från kravet på samtycke finns det ett undantag som säger att vård kan ges oavsett samtycke om det finns stöd i lag (2 kap. 20 § RF). Exempel på en sådan lag är LPT vars tillämplighet i samband med självmord och äldre kommer att behandlas närmare nedan. I självbestämmanderätten ligger att alla ska ha samma möjlighet att utöva denna. Detta kan leda till att individer får behandlas olika (Albertson Fineman, 2012). En grupp som berörs av detta är äldre. I vissa lagförarbeten framställs äldre i förhållande till hälso- och sjukvården som en svag

Aktuell litteratur

De mest hatade Börje Svensson. Ordfront, 2012. Recension av Cecilia Modig.

Psykoterapeuten Börje Svensson startade 1990 tillsammans med kollegan Anders Nyman en mottagning på Rädda Barnen för barn utsatta för sexuella övergrepp. Så småningom utvidgades verksamheten till att gälla även unga förövare. Sedan drygt tio år tillbaka arbetar Börje Svensson med de vuxna förövarna – ”de mest hatade” – på Norrtäljefängelsets sexualbrottsavdelning. Det är med barnens ofta outhärdliga berättelser som resonansbotten som han möter förövarna. Är det möjligt att förena insikt om offrens lidande med förståelse för förövarna? Förutsätter inte empati med offren avståndstagande från förövarna, odjuren, de omänskliga? Om vi försöker förstå förövarna har vi inte då samtidigt accepterat deras handlingar och svikit offren? Börje Svensson visar med stor tydlighet i sin bok att motsatsen gäller: att förstå är inte att acceptera. Förståelse är i stället förutsättningen för förändring. Att inte försöka förstå är att svika alla dem som annars kommer att falla offer för förövare som fastnat i sin identitet som omänskliga och obegripliga. Under rubriken ”Vem är förövaren?” konstaterar författaren att det inte finns något enkelt svar på den frågan men sammanfattar ändå sina erfarenheter av möten med sexualbrottslingar så här: “Han har i något avseende haft svåra uppväxtförhållanden. Han kan ha varit sexuellt utnyttjad. Han kan lida av tvångstankar om våld kopplat till sex. Han kan i sin barndom ha lidit brist på sensuell kontakt med vuxna innan puberteten, vilket gjort det svårt att skilja sensuell njutning från sexuell upphetsning.”

Börje Svensson beskriver alla de svårigheter som är förenade med att bedriva psykoterapeutiskt arbete med dömda sexualförbrytare – den allt mindre behandlingsvänliga fängelsemiljön, den förlamande skammen som omger sexual brotten och de höga murar av försvar och förnekelse som förövarna bygger upp. Men han beskriver också möjligheterna. Med utgångspunkt från den behandlings modell som författaren en gång utvecklade för behandling av barn utsatta för sexuella övergrepp, går det att nå också förövarna. För att hjälpa barnen att komma vidare i livet behövde man beskriva övergreppen så att barnen befriades från sin egen skam över det som hade hänt. De behövde övervinna sin känsla av att vara hjälplösa offer och visa sin ilska. Och de behövde lära sig att sätta gränser och värna om sin fysiska integritet. Slutligen behövde de acceptera och gå vidare, vilket inte innebär att ursäkta förövaren, det innebär att inte fastna i en offerroll. Förövaren behöver beskriva och förstå i detalj vad han har gjort. Han måste ta på sig hela skulden för det och inse konsekvenserna för offren. Skammen som förlamar och gömmer måste ersättas av skuld över de handlingar han har utfört. ”Framför allt behöver han inte se sig själv som en framtida dålig människa”. Även förövarna behöver uttrycka känslor. "Att utveckla förmågan att respektera andras gränser är kanske ett ännu viktigare behandlingstema för förövarna än för offren." Tillsammans med förövaren analyserar behandlaren risksituationer utifrån kunskap om de sammanhang som de tidigare övergreppen har skett i. Att slutligen acceptera och gå vidare innebär inte att glömma de brott man begått. Förr eller senare lämnar alla dömda förövare fängelset. Syftet med behandlingen är att minska risken för återfall i brott. Författaren har träffat några av sina patienter

Nytt frรฅn fรถreningen

föreningens ordförande, socionom; Per-Anders Rydelius, professor i barnoch ungdomspsykisatri.

Aktivitetsnivån i föreningen har ökat de senaste åren, och för att ge en bättre återkoppling till våra medlemmar ska vi i fortsättningen ge kort information i tidskriften om vad som händer i föreningen.

Seminarium om genus

Föreningen har två verksamhetsben, dels att sprida kunskap och bilda opinion, dels att ge medmänskligt stöd till föräldrar, anhöriga eller personer som mår psykiskt dåligt. Medlemsavgifterna är ett viktigt sätt att finansiera verksamheten.

Kunskapsutveckling

Den 26 februari har vi ett seminarium om genus och psykisk hälsa i ABF-huset. Talare är Sven Bremberg, Mats Hilte och Ellinor Tengelin. Cirka 120 deltagare är anmälda. Mental Health Europe

Den 26 mars är det årligt möte för MHE:s nationella samordnare, där Psykisk Hälsa representerar Sverige. Ett möte planeras i Stockholm under hösten för att undersöka möjligheterna att bilda ett svenskt nätverk knutet till MHE.

Första Hjälpen till psykisk hälsa:

Under 2013 ska vi utbilda 1000 personer i Stockholms län i MHFA (Mental Health First Aid). Utbildningen är ett pilotprojekt som sker på uppdrag av KI/NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa). Utbildningarna riktar sig till personer som arbetar med unga i åldern 12–18 år, såsom lärare, kuratorer, skolsköterskor, idrottsledare, socialarbetare etc. Projektet har uppmärksammats i bl a Ekot, SvD och Läkartidningen. Instruktörerna utbildades vecka 8 och den första kursen hålls den 21 mars. Rapport om den psykiska hälsan

På tisdag 12 februari hölls det första mötet med referensgruppen för att utarbeta en ny årsrapport om den psykiska hälsan. Rapporten ska lanseras vid ett seminarium den 10 oktober, Världsdagen för den psykiska hälsan. Följande personer ingår i referensgruppen: Sven Bremberg, med dr, FHI; Robert Eriksson, professor i sociologi; Stefan Fors, fil dr i social gerontologi; Lennart Köhler, med. dr, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap; Fredrik Lindencrona, med. dr.; Ellenor Mittendorfer Rutz, med dr, klinisk neurovetenskap; Cecilia Modig,

Stöd Självmordsupplysningen

Självmordsupplysningen är nu inne på sin sjätte månad. Varje kväll chattar våra volontärer med 15–20 hjälpsökande. Sidan har 7–8000 besökare per månad. Varje dag publiceras 2–4 blogg- och foruminlägg och lika många mail kommer till vår frågelåda. Tio nya volontärer fick en introduktionsutbildning lördag 2/2 och börjar volontärarbete under februari. Vi har nu 30 volontärer och en ny handledare. Under februari och mars genomförs en 3-dagarsutbildning i Motiverande samtal (MI, motivational interviewing) för våra första 20 SU-volontärer. Självmordsupplysningen har uppmärksammats i flera radioinslag i samband med ett stort antal självmord i Bromma 2012. Föräldratelefonen

Föräldratelefonen är nu inne på sitt 17e arbetsår. Som svarare arbetar 18 personer som i sitt yrkes liv har mångåriga utbildningar och erfarenheter av professionellt arbete med familjer, par

Rättspsykiatrins uppdrag förändras i takt med att synen på vård och straffbarhet skiftar. Jerzy Sarnecki menar att rätts psykatrins roll som behandlare gradvis ersätts av att göra risk bedömningar. Marianne Kristiansson och Joakim Sturup på Rättsmedicinalverket betonar å andra sidan att riskbedömningar främst görs för att förhindra brott, inte förutse dem. Det nya lagförslaget om särskilda skyddsåtgärder debatteras också i detta temanummer om rättspsykiatrin. Dessutom artiklar om schizofrenivården och om äldres självbestämmande i förhållande till självmord, samt ny litteratur.