Stig Öberg i Grönland på 1970-talet

Stig Öberg i Grönland på 1970-talet.

6

Förord

Under åren 1964–1972 tillbringade jag, tillsammans med min familj, ungefär sju år i Sydgrönland, ett år i Nanortalik och sex år i Narsaq, där jag, tillsammans med min fru Rut Jarl-Öberg, verkade som missionär för den svenska Pingströrelsen. Eftersom jag lärde mig att tala ganska bra grönländska och god danska fick jag också möjlighet att då och då arbeta som lärare i den grönländska skolan där också våra två äldsta barn var elever. Våra två yngsta barn föddes i Narsaq.

När vi flyttade hem till Sverige 1972, främst för att våra barn skulle få gå i svensk skola, hade vi, hela familjen, påverkats så starkt av våra år i Grönland så att landet och dess folk sedan dess ständigt funnits med i våra tankar och vårt intresse.

Jag besökte Narsaq och deltog i missionsarbetet under fem veckor 1975. Min fru och jag var där som vikarierande pastorspar fem veckor 1993. Vi har också deltagit i Pingströrelsens skandinaviska grönlandskonferenser1 många gånger samt haft ständig kontakt med missionärskollegor och vänner bland inuit sedan vi kom hem 1972.

Under min tid som pastor i olika pingstförsamlingar i Sverige studerade jag sociologi, religionssociologi och teologi och blev 1990 lärare på Kaggeholms folkhögskola. När PTS, Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium, startade för 10 år sedan var jag med i ledningsgruppen och fick ansvar för att utbilda mentorer och se till att varje student blev placerad i en utbildningsförsamling där hon eller han också fick en mentor. Jag undervisade också i praktisk teologi.

När pingströrelsen i Grönland, som jag under många år varit en del av, började utvecklas, växa till kraftigt och formeras till en inhemsk frikyrka väcktes hos mig ett stort intresse att få möjlighet att på nära håll studera det som skedde. Jag sökte då och fick ett stipendium genom Frifo, Frikyrkliga

1 Den skandinaviska grönlandskonferensen har hållits i stort sett varje år sedan början av 1970-talet.

7

Forskningsrådet, vilket gjorde det möjligt för mig att 2009 resa till Grönlands huvudstad, Nuuk, där den grönländska pentekostala frikyrkan Inuunerup Nutaap Oqaluffia, ’Nya livets kyrka’ (INO), har sitt centrum.

I denna rapport redogör jag för iakttagelser och reflexioner jag gjort, utifrån flera intervjuer, en enkät och deltagande observation, vid mitt besök i Nuuk. Rapporten knyter också an till olika tryckta och otryckta källor.

Arbetet har genomförts inom ramen för verksamheten vid Institutet för Pentekostala Studier (IPS), Uppsala. Jag vill rikta ett tack till dess föreståndare, professor Jan-Åke Alvarsson, som fungerat som min handledare. Jag vill också tacka teologie doktor Nils-Eije Stävare, som också läst igenom materialet i dess helhet och som gett värdefulla synpunkter. Jag har också haft möjlighet att ventilera rapporten vid ett av IPS högre seminarier i pentekostala studier och där fått värdefulla synpunkter. Slutligen, givetvis också ett riktat tack till Frifo för tilldelningen av forskningsmedel.

Vallentuna/Uppsala 28 maj 2010 Stig Öberg

8