Medlemskap och tillhörighet

Att jag trivs och gillar undervisningen (man, 20–24 år).

Känna sig som ”hemma”. Många likasinnade (man, 25–29 år).

Samhörighet (man, 15–19 år).

Bra gemenskap, bli inbjuden (man, 15–19 år).

Om jag kände mig hemma (kvinna 25–29 år).

Bra vision, mål o[ch] delmål. En församling i rörelse (kvinna, 25–29 år).

Jag känner mig bekväm, deras grundtro stämmer överens med min. Jag känner att min hjälp o[ch] nytta behövs (kvinna, 20–24 år).

Om alla mina nära vänner går där och om man kunde totalt totalt [sic!] stå för vad församlingen står för (kvinna, 20–24 år).

Det är alltså många saker som spelar in. Särskilt notabelt är kanske att det teologiska (tro, lära, inriktning) tycks viktigare i relation till frågan om att eventuellt byta församling än vad som framkom i samband med frågorna om vad det innebär att vara medlem i en församling.

Medlemskap och tillhörighet

Det är 30 informanter som svarat ja på frågan om huruvida det är skillnad mellan medlemskap och tillhörighet, 5 har svarat nej och 8 har inte lämnat något svar. Kommentarerna skiljer sig inte innehållsligt mellan dem som svarat ja och dem som svarat nej. De flesta verkar betrakta medlemskap som något mindre viktigt, medan tillhörighet är avgörande både för tron och för engagemanget.

Vi kan hitta några gemensamma stråk i informanternas svar. Till att börja med betraktas medlemskap som något formellt, på papperet, medan tillhörighet är en känsla, men även ett engagemang:

Medlemskap är på papper medan tillhörighet känns mer som en känsla (kvinna, 20–24 år).

93

Medlemsskap [sic!] är en ytlig markering och tillhörighet är en djupare känsla av att känna sig hemma (kvinna, 25–29 år).

Medlemskap är en formell sak, tillhörighet är när du känner att du är med i gänget och blir sedd (kvinna, 20–24 år).

Medlemskap är namn på ett papper tillhörighet innebär ett större engagemang (kvinna, 20–24 år).

Medlemskap är en juridisk fråga, tillhörighet handlar om min överlåtelse och mitt engagemang (man, 20–24 år).

På papperet är det skillnad. En medlem är skriven annars tillhör man bara (man, 20–24 år, ej medlem).

Tillhörighet är att känna sig hemma. Medlemskap är mera formel[l]t (man, 20–24 år).

Medlem kan bara vara fysiskt. Tillhörighet är mer andligt. Man tillhör som person (man, 20–24 år).

Vidare är förhållandet mellan medlemskap och tillhörighet inte oproblematiskt, enligt informanterna:

Inte alls nödvändigt/självklart att känna tillhörighet där man är medlem (kvinna 25–29 år).

Tillhörighet — då ska man känna sig hemma och trivas. Man kan vara medlem vart [sic!] som helst utan att det egentligen betyder något (kvinna, 15–19 år).

Man kan känna tillhörighet utan att vara medlem (kvinna, 20–24 år).

Tillhörighet är nå[go]t jag känner med de flesta kristna, medlemskap har man i en specifik kyrka (man, 20–24 år).

Jag tror man ibland inte får och känner den tillhörigheten även om man är medlem. Många olika faktorer spelar in för att känna ”tillhörighet” [t.]ex. hur andra i försam[lingen] bemöter en (kvinna 20–24 år).

94

Att det skulle finnas en självklar koppling mellan medlemskap och (känsla av) tillhörighet tycks inte informanterna uppleva. Inte heller att medlemskapet fyller någon större funktion utöver den formella. En del talar till och med om att tillhörighet är djupare än medlemskap och tillhörighet verkar vara det som står över, eller i alla fall är viktigare, än medlemskap.

Några kommentarer är lite mer reflekterande kring medlemskap kontra tillhörighet. Dessa pekar på att medlemskapet kan förstärka och bekräfta tillhörigheten, men också på att medlemskapet kan vara problematiskt, till exempel genom att vara exkluderande:

I praktiken så kanske det inte är så stor skillnad för en enskild person men för församlingen är det nog skillnad. Som medlem kan man känna sig mer delaktig i beslut och jag tror att medlemskap förstärker tillhörigheten (kvinna, 15–19 år).

Är det skillnad på äktenskap och förlovning? Tillhörighet bör leda till medlemskap, precis som förlovning till äktenskap (man, 25–29 år).

Medlemskap är ju en sy[m]bol för tillhörighet, men det kan också bli något excluderande [sic!]. Önskar det fanns ett medlemskap där alla oavsett livsstil osv fick vara med (kvinna, 25–29 år).

I samband med frågan om förhållandet mellan medlemskap och tillhörighet hittar man enkätsvarens enda referenser till dopet. Dessa ger något olika besked om huruvida dopet förändrar något eller inte för den som redan upplever sig tillhörig i församlingen men genom dop blir medlem:

Det är klart att det är skillnad i papprena [sic!], men innan jag döptes kände jag mig lika ”med” i församlingen som nu. Nu får jag vara med och rösta och så men är det en bra församling ska det inte spela någon större roll, man ska känna sig lika välkommen (kvinna, 15–19 år).

[D]et är mycket skillnad för att jag tror att man [blir] medlem när man döper i denna kyrkan [sic!] (kvinna, 20–24 år).

När det gäller frågan om huruvida medlemskap är viktigt för att känna tillhörighet i en församling svarar 18 personer ja och 21 nej. Fyra personer

95

har avstått från att svara. I kommentarerna återkommer nu välkända teman. Det handlar om möjligheten att känna sig tillhörig oavsett medlemskap:

Man behöver inte vara medlem för att vara och känna sig delaktig (man, 20–24 år).

Det är inte det [medlemskap] som avgör tillhörigheten (kvinna 15–19 år).

Man kan känna tillhörighet ändå (man, 20–24 år).

[D]et tog själv lång tid för mig innan jag blev medlem och jag kände mig väldigt ”hemma” i församlingen ändå (kvinna, 20–24 år).

[J]ag tillhör en församling och känner tillhörighet, men är inte medlem! (man, 20–24 år).130

Det finns också kommentarer i motsatt riktning, där medlemskapet uppfattas som en förutsättning för känsla av tillhörighet:

Tyvärr är det nog så [att medlemskap är viktigt för att känna sig tillhörig]. Om man är medlem är man ”med på riktigt” (kvinna, 20–24 år).

[…] så känner nog de flesta mer tillhörighet om de är medlemmar (kvinna, 15–19 år).

Utanförskap är aldrig roligt (kvinna, 25–29 år).

Några informanter beskriver medlemskapet som ett tecken på överlåtelse och en möjlighet till inflytande och engagemang:

Däri finns en överlåtelse gå [sic!] att man vet att man hör hemma i kyrkan (man, 20–24 år).

Då får man t.ex. vara med och bestämma (kvinna, 15–19 år).

Man vill ju inte bli en bänkkristen (kvinna, 25–29 år).

130 Informanten har angett att han är medlem i en församling.

96