För att få en klar bild av det dubbla medlemskapets omfattning inom Pingströrelsen hade det varit önskvärt med samlad statistik. Någon sådan finns inte tillgänglig och vi kan därför inte exakt veta omfattningen av ett dubbelt medlemskap. Det är däremot troligt att Pingströrelsens med lemmar fortsatt har en relativt hög grad av dubbelanslutning till både en pingstförsamling och till SvK. Denna artikel kommer inte att söka svaret på det faktiska statistiska förhållandet utan istället fokusera på bakgrund, teologisk motivering och konsekvenser av att tillhöra två samfund. Först tecknas en övergripande bakgrundsbild, sedan behandlas huvuddragen i Pingströrelsens ecklesiologiska självförståelse och bilden av SvK, därefter behandlas frågan om Pingströrelsen som en väckelserörelse inom SvK. Artikeln avslutas med att några konsekvenser av Pingströrelsens ställningstagande dras.
Historisk bakgrund Sverige var i sekler ett kristet land genom lagstiftning där SvK var den självklara religiösa referensen och en betydande maktfaktor. När pietismen under 1700-talet började få fäste i Sverige var det ett annat förhållningssätt till tron som förespråkades. Personlig tro, omvändelse och livsföring blev viktigare beståndsdelar än kyrko- och sockentillhörighet. Detta nya sätt att se på tron fick bredare genomslag i mitten av 1800-talet i det som kommit att kallas folkväckelsen. Hela frågan om samfunds- och kyrkotillhörighet måste förstås utifrån den religiösa omvälvning som slutet av 1800-talet och början av 1900-talet innebar. Den religiösa omvälvningen under 1800-talets andra hälft sammanföll med en rad mycket genomgripande förändringar i det svenska samhället som handlade såväl om idéer som liberalismen, om förändrad samhällsstruktur, urbanisering och industrialisering, som om tro, religion och kyrkostrukturer. Förändringarna avspeglas i den svenska lagstiftningen. Sverige hade i princip fungerat som en luthersk enhetsstat fram till industrialismens in träde. Men under 1800-talet skedde en samhällsomvandling där några av de viktiga inslagen var det laga skiftet 1827 som bröt upp den kollektiva sockenkaraktären, folkökningen och urbaniseringen. Skifteslagstiftningen fick sin efterföljare i städerna genom upplösandet av skråväsendet 1846. Politisk och social liberalism växte fram som resultat dels av samhälls- och klassomvandlingen, dels av fattigdom och missbruk. Nykterhetsrörelsen tog fart med Peter Wieselgren som centralgestalt. Vid 1800-talets mitt ökade rotlösheten i samhället genom enhets- och sockensamhällets upplösning,
30
