Vara barn på riktigt

Vara barn på riktigt

I berättelsen om Jesu besök i Jerusalem som tolvåring (Luk 2:41-52) tecknar Lukas övergripande en viktig förutsättning för det som väntade Jesus, nämligen hans utveckling som barn. För de första läsarna som kände till det kulturella sammanhanget stod det klart att Jesu uppväxt och skolgång var bidragande faktorer för det som skulle följa.

Föräldrarelation

Lukas låter oss förstå att Jesus under sin barndom firade påsk i Jerusalem. Han var resvan och tillräckligt bekant med Jerusalem för att själv besluta sig för att stanna kvar på egen hand efter högtiden. Denna självständighet är inte för Lukas uppseendeväckande. Kontrasten mellan Nasaret, en by på ett par hundra invånare och Jerusalem under påsken, som myllrade av hundratusentals pilgrimer från hela världen, kunde annars verkat avskräckande. Bilden Lukas förmedlar, är Jesus som en trygg 12-åring som tog egna beslut och som vare sig kände sig bortkommen eller ensam i storstaden.

Det var inte konstigt att Jesus var skild från sina föräldrar den första hemresedagen. I ressällskapet fanns ett kollektivt ansvar och bygemenskap, där man tar hand om varandra. Jesus förväntades vara bland kusiner, bekanta från Nasaret och andra pilgrimer på hemväg.95 Först vid nattkvarteret, när det var dags att lägga sig på sin madrass på ett vandrarhem, sökte man sig samman familjevis. Först då saknade Maria sonen. Hon hade gått en dagsetapp ”i tron att han var med i ressällskapet” (Luk 2:44). Detta är alltså inte ett exempel på slarviga föräldrar, utan på hur bysammanhållning förväntas fungera.

Josef och Maria hade inte blivit informerade. Det faktum att Jesus inte var med, berodde inte på att han gått vilse, eller att han inte hade blivit omhändertagen, utan helt enkelt på att han självsvåldigt beslutat att förlänga vistelsen i Jerusalem. När de hittar Jesus i templet efter tre dagars letande, uttrycker Jesus förvåning: ”Varför måste ni leta efter mig?” (Luk 2:49).

Josef och Maria hade uppenbarligen letat ett par dagar på fel ställen. De verkar inte ha känt Jesus tillräckligt väl för att intuitivt förstå att det var till templet han sökt sig. Reprimanden Jesus får är inte att han var driftig, utan att han borde informerat. Ovissheten hade givetvis gjort Josef och Maria

95 Safrai, Hanna. ’Jesus’ Jewish Parents’ i Jerusalem Perspective. nr 40, Sep/okt (1993) s. 1011.

40

oroliga (Luk 2:48). Barnet Jesus rättar in sig, följer med hem och är lydig. Inte som ett kuvat barn utan som ett som bemötts med respekt och fortsatte växa och utvecklas. När Lukas skriver ”Visste ni inte att jag måste vara hos min fader” (Luk 2:49) anger han att Jesus hade en självmedvetenhet som troende, och en Son-Fader relation till Gud.

Vuxensamtal

I vår kultur betraktas en 12-åring som ett barn på väg in i ungdomsstadiet. I antikt judiskt sammanhang är han snarare i övergången till vuxenvärlden. Men om vi för ett ögonblick betraktar 12-åringen som ett barn, kan man slås av att han frimodigt tog för sig i de vuxnas teologiska konversation. Han både gav både svar och ställde frågor. Det förefaller inte ha varit en konversation på barns villkor, utan snarare ett Bibelsamtal där barn deltog som samtalspartner i egenskap av att vara människa — en Gudsavbild.

Uppenbarligen var det inte unikt att barn deltog i lärdes samtal. Att Jesus ’lägger sig i’ ifrågasätts inte. Just under påsken var bibelföredragen många i templets omgivningar. De teologiska akademierna nära templet var öppna för pilgrimer under högtidens åtta dagar.96 Lukas skriver att ”han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor” (Luk 2:46).

Jesus ger synpunkter, har kommentarer och förslag till lösningar på tolkningar av texten som den akademiska miljön finner acceptabel. Att Jesus var en aktiv lyssnare bejakades. Av reaktionen från professorerna och övriga deltagare att döma, förefaller det inte ha varit första gången som barn deltagit i diskussionerna. Omdömet ”alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav” (Luk 2:47) förutsätter att man hade erfarenhet av andra jämnåriga barns resonemang. Tydligen var samtalsledaren van med att lyssna på och föra samtal med barn. Den inkluderande respekten fanns där, liksom lyhördheten och dialogen mellan unga och äldre.

Tillväxtmiljöer

Var lärde sig Jesus tänka självständigt? Var övade sig barn på Jesu tid i att argumentera? Hur stimulerades intresset att studera Bibeln?

Prästerna hade undervisningsansvar under gamla testamentets tid (3 Mos 10:11). Fadern i det judiska hemmet skulle se till att barnen fick Bibelkunskap.

96 Bibelakademier fanns bara i Jerusalem. Det var dit som Paulus sändes för att studera för den mycket kände rabbinen Gamaliel den Äldre (Apg 22:3). Jesus själv undervisade dagligen i Salomos pelarhall, den östra stoan i templet, under sin sista vecka (Luk 20:1).

41

Ofta delegerades delar av det ansvaret. I synagogans regi arrangerades skolgång och bibelskolor. Evangelierna förutsätter att synagogor fanns allmänt i Galileen i byar och städer. Ordet synagoga refererar primärt till människor och själva sammankomsten, ’de som kommit samman’.97 Man kunde mötas lite varstans till gudstjänst, i en speciell byggnad eller i ett hem.98 Samma sak gäller för ordet för ’församlingen’ i Nya testamentet.

Syftet med den organiserade skolundervisningen i synagogan var att ge barn läs- och skrivkunskaper. Uppenbarelsen Gud gett Israel skulle vara tillgänglig för var och en att läsa. Även om skriftrullarna förvarades i synagogan — privata bibliotek var mycket dyrbara — var judarna redan under antiken ’bokens folk’. Läskunnigheten bland judar var avsevärt högre än bland övriga folk i den romerska världen.99

Pojkarna undervisades i synagogan (bet-sefer) från fem-sexårsåldern, medan flickorna fick undervisning hemma.100. Troligen var detta system helt eller delvis i bruk redan på Jesu tid. Sett mot bakgrund av detta blir Lukas skildring av Jesu besök i Jerusalem som tolvåring tydligare. Vid tolv års ålder avslutades ’grundskolan’. För den som hade fallenhet och ekonomiska möjligheter kunde studierna fortsätta på högskolenivå i Jerusalem. Paulus är ett exempel på en sådan student (Apg 22:3).

I vår tid blir judiska barn religiöst myndiga vid 13 års ålder. Denna examensdag när de visar att de läst Bibeln och förstår, kallas för pojkarnas del bar-mitzwa (’Budets son’) och för flickorna bat-mitzwa (’Budets dotter’). Att Lukas skildrar Jesu besök vid 12 års ålder, hör troligen samman med att det förekom en liknande ”konfirmation” vid den åldern under första århundradet.

Skola och församlingsbibelskola

När Jesus som tolvåring förde samtal med rabbiner i Jerusalem hade han alltså troligen sex-sju års skolgång bakom sig. Han kunde läsa Bibeln på egen

97 Grekiska ordet synagoga (grek. synagoge) är en sammansättning av orden syn och ago och betyder dem som ’gått samman’, motsvarande det hebreiska ordet knesset, ’de som stigit in’. Byggnaden heter bet knesset. Det fanns olika slag av synagogor. 98 Dunn, James D.G. “Did Jesus Attend the Synagogue?” (2006), s. 218-222. 99 Gamble, Harry Y. Books and Readers in the Early Church (1995) s. 2-10, menar att läskunnighet i romarriket uppgick till mellan 10-15 procent. Safrai, Samuel & M Stern i The Jewish People in the First Century (1987) s. 946, hävdar att majoriteten av barnen i Galiléen på Jesu tid gick i skola. Läskunnigheten bland män kan kanske ha uppgått till 80 procent. 100 Mishna, Avot 5,21.

42

hand och hade fått lära sig memorera Bibeltexten. Det var inget ovanligt att man kunde de fem Moseböckerna och större delen av Profeterna (där bl. a. Josua och 1-2 Sam och 1-2 Kung ingår) utantill, inklusive en stor del av Psaltaren.

Barn och ungdomar tränades också att reflektera över bibeltexten och hur man ska förstå och tillämpa den. I sin undervisning visar Jesus prov på sin förmåga i det avseendet. Studiet av Bibeln uppmuntrades och för ungdomar som inte hade möjlighet till högre studierna i Jerusalem, fanns lokala bibelskolor (bet-mirdash). Man kunde samlas i ”studiegrupper” (chavira) ett par kvällar i veckan efter arbetet för att, som man sa ”rannsaka Skrifterna”.

Jesus hade ingen formell examen i teologi. Han hade inte studerat vid någon av akademierna.101 Samtidigt visar han sin kompetens.102 Hans egen församlingsmiljö hemma i Nasaret var en stimulerande studiemiljö för honom. Grundsynen var att själva studiet av Bibeln med bibelsamtalet, i sig är gudstjänst över vilken Guds Ande vilar.103 Troligen ägnade Jesus de följande 18 åren fram till sitt framträdande vid fyllda 30, åt kvällsstudier i en ’chavira’ efter avslutat dagsverke som timmerman.104

Barn i gudstjänsten

När tolvåriga pojkar bjuds fram att läsa ur Toran (Lagen, Moseböckerna) i sabbatens morgongudstjänst, utgör de inget ’mötesinslag’ i en gudstjänst för vuxna. De är med på riktigt. Barn i alla åldrar bidrog i gudstjänsten på Jesus tid. Det var ’familjegudstjänst’ varje gång. Barnen följde med till synagogan på bönen,105 Barn — flickor och pojkar -prisade Jesus i templet (Matt 21:15).

Predikan kunde ha olika form i synagogan. Eftersom synagogorna var relativt små, var det möjligt med öppna bibelsamtal. Detta uppmuntrade rabbiner på Jesu tid till. När en fråga ställdes till församlingen förväntades

101 Somliga uttryckte förvåning över just detta (Joh 7:15). Apostlarna hade heller inge formell utbildning. Däremot tre års heltidsstudier hos rabbi Jesus från Nasarets bet Midrash (Apg 4:13). 102 I Bergspredikan (Matt 5-7) ger Jesus prov på att han tillämpade vedertagna tolkningsregler för Bibeln. Likaså att han behärskade både frågeställningar som samtidens skriftlärde diskuterade liksom användningen av teologiska begrepp. 103 Young, Brad. Jesus the Theologian (1995) s. 266. Enligt Talmud Berakot 6a är Gud närvarande (Shechina) där två sitter och studerar Bibeln. 104 Bailey, Ken. Finding the Lost Cultural Keyes to Luke 15. (1992) s. 26-28. 105 Synagogans liturgi kallas ’Israels bön’ — teffilat Israel.

43