Övergång: Mot en pentekostal familjeteologi

som ett eskatologiskt och frälsningshistoriskt perspektiv innebär — och det finns mycket mer när det gäller det föregående som vi inte har diskuterat, och som kommer att behöva beaktas i någon djupare uttolkning av Lukas familjeteologi — så är det inte försummelse av de mest utsatta i samhället, som dessutom är förebud för det Guds rike som hela skapelsen är kallad till.

Övergång: Mot en pentekostal familjeteologi

Med reflektionerna ovan har jag försökt att utgå från den eskatologiska föreställningsvärlden i hjärtat av den pentekostala spiritualiteten, och röra mig mot vad som skulle kunna betraktas som en eskatologisk uppfattning om familjen. En av konsekvenserna av ett sådant eskatologiskt angreppssätt är att familjen, så som vi känner den, fortfarande håller på att förlossas och därmed, på flera viktiga områden, ännu är ofärdig, samtidigt som vi kan konstatera att den i andra avseenden har blivit ofullkomlig. Därmed är den mänskliga erfarenheten av familjelivet fortfarande fragmenterad, instabil och tvetydig, vare sig den exemplifieras av den så kallade traditionella kärnfamiljen eller dess många varianter (ensamstående föräldrar, utökade familjer, adoptivfamiljer, förmyndarskap, fosterfamiljer, etc.)333 Det är faktiskt så att ett sådant eskatologiskt perspektiv delvis befinner sig i konflikt med traditionalistiska modeller av familjen, särskilt de som påverkats av konservativa, evangelikala familjevärderingsperspektiv, adopterade och amammade även av vissa pingstvänner.

Detta perspektiv innebär dock inte att vad som helst går an. Kristi liv, död och uppståndelse i Andens kraft — en uppsättning motiv som är karaktäristiska för Lukas men som vi inte har tagit upp här — förser oss med allmänna teologiska normer för hur vi ska bedöma livskraften i familjer före eschaton. 334 I denna tid, däremellan, måste vi erkänna den dynamiska natur som finns i familjer under olika tider, på olika platser, i olika kontexter och under olika typer av ofrihet — och det är här som empiriska studier av familjen pluralistiska och mångskiftande karaktär, inom hela den globala pingströrelsen är nödvändiga — samtidigt som vi erkänner att Anden söker att förnya, återupprätta, och förlossa den mänskliga familjen helt och fullt som Guds eskatologiska husfolk.

Trots detta kan inte en pentekostal teologisk reflektion under tiden bara stanna upp på denna nivå av eskatologisk abstraktion. För att till

333 För en kortfattad diskussion av familjens flytande karaktär under mänsklighetens historia, se Browning, Equality and the Family, kapitel 9. 334 Eschaton (gr.) är beteckningen på ‘den sista tiden’ eller ‘ändens tid’. (Övers. anm.)

175

fullo ompröva de många frågor som berörs måste pentekostala teologer reflektera bredare kring fakta i Skriften, och då bygga på den pentekostala Lukas-Apostlagärningarna-teologi som jag skissat på ovan. Här har vi bara utrymme att ge några förslag på vilka frågor som skulle behöva tas upp i detalj i ljuset av resten av Nya testamentets vittnesbörd för att kunna utveckla en pentekostal familjeteologi:

• Vad innebär det att läsa Paulus ålägganden till män och hustrur att älska varandra så som Kristus har älskat och tjänat kyrkan (Ef 5:22–23) mot bakgrund av den eskatologiska utgjutelsen av Anden som ska ge kraft åt allt kött på ett jämlikt sätt, åt söner och döttrar, och åt män och kvinnor? • Hur skulle vi, på ett likartat sätt, kunna förstå Paulus befallning till fäder — “reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter

Herrens vilja” (Ef 6:4) — och hans (eller den “paulinska skolans”) föredömliga hedersomnämnande om mödrar som Lois och Eunike (2 Tim 1:5) i det eskatologiska perspektiv där Anden ger kraft åt såväl den yngre som den äldre i Guds hushåll?335 • Hur är det med Paulus förmaning, “Ni barn, lyd era föräldrar för

Herrens skull, det är er skyldighet. ‘Visa aktning för din far och din mor’; det är det första bud som följs av ett löfte: så att det går dig väl och du får leva länge på jorden” (Ef 6:1-3)? Hur kan vi förstå detta som ett eskatologiskt uttryck för familjeliv i det kommande gudsriket och Guds hushåll? • På vilket sätt kan den tidiga kristna erfarenheten av syskonkärlek — av att vara bröder och systrar i Kristi kropp genom (gemenskapen och kraften) i den eskatologiska Anden under Guds faderskap — förse oss med en mall för syskonrelationer mellan biologiska

335 “Church Mother” (‘kyrkomoder’, en hedersposition som kan liknas vid en kvinnlig motsvarighet till den manlige ‘biskopen’ men med betydligt mera informell makt; övers. anm.) i afro-amerikanska pingstsamfund och traditioner kan förkroppsliga detta eskatologiska moderskap på ett påtagligt sätt. Detta moderskap kan i sin tur tjäna som förbindelselänk mellan erfarenheten av moderskap i hemmet och relationer med fäder, se t.ex. A.D. Butler, Women in the Church of God in Christ: Making a Sanctified World (Chapel Hill, NC: The University of North Carolina Press, 2007), kapitel 1; H.D. Trulear, “Ida B. Robinson: The Mother as Symbolic Presence”, (i:) J.R. Goff och G. Wacker (red), Portraits of a Generation: Early Pentecostal Leaders (Fayetteville, AR: University of Arkansas Press, 2002), s. 309–324, och C.E. Hardy III “Church Mothers and Pentecostals in the Modern Age” i A. Yong och E. Alexander (red), Afro-Pentecostalism: Black Pentecostal and Charismatic Christianity in History and Culture (Religion, Race, and Ethnicity Series; New York: New York University Press, 2011), s. 83-93.

176

familjemedlemmar i väntan på Guds kommande rike?336 • Hur skulle vi kunna ompröva generationsgränser och utökade familjerelationer i ljuset av formandet av Guds hushåll som en eskatologisk gemenskap av jämlikhet och ömsesidigt delande (Apg 2:42–47, 4:32–37 och 6:1–7)? • Sist men inte minst, kan den etiopiske hovmannens eskatologiska dop — om vilken det sades att han påminner oss om Jesajatexterna och den lidande tjänarens barnlösa framtid (jfr Apg 8:32–33 och Jesaja 53:7–8) — har något att säga oss om hur vi ska förstå frågan om homosexualitet i allmänhet eller dess konsekvenser för familjeteologi i synnerhet?337

Jag insisterar verkligen inte på att de sätt att tänka som jag presenterat ovan är den enda, eller ens den bästa, vägen framåt för en pentekostal teologisk reflektion om familjen.338 Jag föreslår bara, att eftersom pingstvänner ständigt har inlett sina teologiska reflektioner med att beakta den apostoliska erfarenheten, finns det ingen anledning till varför vi inte också skulle vända oss dit vid något tillfälle när vi tänker kring familjen. Om vi gör det, föreslår jag att ett mer dynamiskt och eskatologiskt perspektiv på familjen som öppnar upp, ett som förser oss med nya synvinklar på försummade eller ifrågasatta aspekter på dagens familjeliv och realiteter. Dessa ger oss, åtminstone i detta första skede, inte så mycket av entydiga mallar för hur samtida familjer skall bildas, men de inbjuder Andens folk att försöka leva i och efter Anden, och att klarsynt kunna urskilja Kristi väg, i Andens kraft, för att leva i större trohet, i ljuset av det eskatologiska och förlossande Guds verk som vi nu bara kan se litet suddigt. Kanske kan vi längs vägen, ha hjälp av pentekostala perspektiv för att inte bara skapa

336 Analogin här skulle vara att gå från läran om kyrkan (ecklesiologi) till familjeteologi (av barns kärlek). Jag ger några riktningsanvisningar i min bok God is Spirit, God is Love: Love as the Gift of the Spirit (Waco, TX: Baylor University Press, 2012). 337 För en fortsatt diskussion om den etiopiske eunucken, dock inte i frågor om familjeteologi eller teologi om sexualitet, se min bok Who is the Holy Spirit, kapitel 19. En belysande etnografi om homo-, bisexuella och transpersoners gemenskaper (HBT), med många församlingar som också identifierar sig med den karismatiska rörelsen, finner vi i M.M. Wilcox, Coming Out in Christianity: Religion, Identity, and Community (Bloomington, IN: Indiana University Press, 2003). 338 En annan väg, väl värd att utforska, mot en eskatologisk familjeteologi återfinns i Korinthierbreven, genom vilka vi har tydliga indikationer på de spörsmål som konfronterade det som vi känner till som ett av de mest karismatiska “hushållen” inom de tidiga kristna gemenskaperna; jag tackar Mark Cartledge som visade mig på denna koppling.

177