som ett eskatologiskt och frälsningshistoriskt perspektiv innebär — och det finns mycket mer när det gäller det föregående som vi inte har diskuterat, och som kommer att behöva beaktas i någon djupare uttolkning av Lukas familjeteologi — så är det inte försummelse av de mest utsatta i samhället, som dessutom är förebud för det Guds rike som hela skapelsen är kallad till.
Övergång: Mot en pentekostal familjeteologi Med reflektionerna ovan har jag försökt att utgå från den eskatologiska föreställningsvärlden i hjärtat av den pentekostala spiritualiteten, och röra mig mot vad som skulle kunna betraktas som en eskatologisk uppfattning om familjen. En av konsekvenserna av ett sådant eskatologiskt angreppssätt är att familjen, så som vi känner den, fortfarande håller på att förlossas och därmed, på flera viktiga områden, ännu är ofärdig, samtidigt som vi kan konstatera att den i andra avseenden har blivit ofullkomlig. Därmed är den mänskliga erfarenheten av familjelivet fortfarande fragmenterad, instabil och tvetydig, vare sig den exemplifieras av den så kallade traditionella kärnfamiljen eller dess många varianter (ensamstående föräldrar, utökade familjer, adoptivfamiljer, förmyndarskap, fosterfamiljer, etc.)333 Det är faktiskt så att ett sådant eskatologiskt perspektiv delvis befinner sig i konflikt med traditionalistiska modeller av familjen, särskilt de som påverkats av konservativa, evangelikala familjevärderingsperspektiv, adopterade och amammade även av vissa pingstvänner. Detta perspektiv innebär dock inte att vad som helst går an. Kristi liv, död och uppståndelse i Andens kraft — en uppsättning motiv som är karaktäristiska för Lukas men som vi inte har tagit upp här — förser oss med allmänna teologiska normer för hur vi ska bedöma livskraften i familjer före eschaton.334 I denna tid, däremellan, måste vi erkänna den dynamiska natur som finns i familjer under olika tider, på olika platser, i olika kontexter och under olika typer av ofrihet — och det är här som empiriska studier av familjen pluralistiska och mångskiftande karaktär, inom hela den globala pingströrelsen är nödvändiga — samtidigt som vi erkänner att Anden söker att förnya, återupprätta, och förlossa den mänskliga familjen helt och fullt som Guds eskatologiska husfolk. Trots detta kan inte en pentekostal teologisk reflektion under tiden bara stanna upp på denna nivå av eskatologisk abstraktion. För att till 333 För en kortfattad diskussion av familjens flytande karaktär under mänsklighetens historia, se Browning, Equality and the Family, kapitel 9. 334 Eschaton (gr.) är beteckningen på ‘den sista tiden’ eller ‘ändens tid’. (Övers. anm.)
175
