Mamma, varför dog Jesus?

Kapitel 6. Martina Prosén: Barnet och frälsningen

Mamma, varför dog Jesus?

Jesu korsfästelse var under en ganska lång period ett ständigt återkommande tema hemma hos oss. Det började när min son var nyss fyllda tre. Varje gång vi skulle läsa Barnbibeln ville han läsa om hur Jesus greps i Getsemane, förhördes av Pilatus och till sist spikades upp på ett kors. Uppslaget med bilder på tre kors och en svart himmel är alldeles sönderläst i vår barnbibel. Soldaterna och spikarna och blodet fascinerade särskilt. Hos farmor och farfar hade han hittat boken The Passion of the Christ med bilder från filmen med samma namn. Den bläddrade han gärna i tillsammans med farfar. Han visste allt om gripandet, översteprästerna, Pilatus och rövarna bredvid. Han kunde citera vad den romerske soldaten sa: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” Han till och med lekte korsfästelsen. Pippidockan fick vara Jesus och spikas på korset ett antal gånger, och han och hans kompis var soldater.

Men en kväll kom en avgörande fråga: ”Mamma, varför dog Jesus?” Jag försökte förklara att det var för att förlåta oss våra synder och annat i samma riktning. Att han tog vårt straff, dog i vårt ställe, etc. Men treåringen var inte nöjd. Frågan och svaret upprepades minst tio gånger samma kväll. Mamma teologen lyckades inte ge ett tillfredsställande svar. Så sonen gick till sin pappa, söndagsskolläraren. Som svarade: ”Jesus dog för att vi skall leva”. ”Aha, då förstår jag!” blev svaret. Sedan levde han med den sanningen och återkom ofta till den. När vi talar om tro med barnen utmanas vårt teologiska tänkande och vi tvingas formulera vår tro begripligt.

Men det är inte alltid som teologiska sanningar landar som man tänkt sig. I samma veva pratade vi också om himlen. Att vi ska få komma till himlen och möta Jesus när vi dör. När jag vid ett tillfälle hade nämnt detta blev han jättearg. Så arg att han slog omkring sig och grät förtvivlat. Varför? Han ville inte dö och åka till himlen. Han ville hellre åka till farmor och

96

farfar. Och det gjorde vi.

Korsfästelsen fortsatte att vara intressant under mer än två års tid. Resonemangen utvecklades. När han var kring fyra gällde frågorna istället Jesu makt. För om Jesus är starkast i världen (vilket mamma påstått): ”Vad gjorde han då med sin starkhet när soldaterna kom och spikade upp honom?”. Och så kunde vi prata om hur Jesus först valde att inte använda sin makt, därför att han älskade oss och ville dö för oss. Men hur han sedan visade sin styrka genom att besegra Döden. Några månader senare löd frågan: ”Men du, varför fängslade dom Jesus om han var Gud?” och så kunde vi prata om att Jesus är både Gud och människa och att han hade kunnat kalla på miljarder änglar om han bara hade velat. Men att han inte gjorde det, för han ville dö för vår skull. Sonens kommentar: ”Va’ smart av Jesus!”. En tillbedjan så god som någon.

Kan barn tro på Jesus? Ja, det kan de absolut. Kan vi prata med barn om tro? Ja, det kan vi definitivt. För om inte vi föräldrar och andra vuxna runt omkring barnet pratar med dem om tro, vem ska då göra det? Alla barn funderar förr eller senare på livets stora frågor. Många gör det i femårsåldern. Men inte alla vuxna har några svar. För ett tag sedan var jag på föräldramöte och en mamma sa att det svåraste hon visste var när hennes dotter frågade henne om döden. För hon visste inte vad hon skulle svara. Själv tänkte jag att det är det bästa som finns. För då kan man prata om Jesus. Det gör en väldig skillnad i mötet med barnens andliga längtan att själv ha en tro och vara förankrad i den. Därför är vårt eget andliga liv så avgörande för våra barns frälsning. När vi ber och läser Bibeln, då blir det naturligt också för barnen. När vi älskar Jesus, då smittar vi barnen med samma passion. När vi lever i förlåtelse och våra liv genomsyras av Guds kärlek, då kan de landa i att de är förlåtna och älskade. Så enkelt. Och så svårt.

I det här kapitlet ska vi fundera kring frågan om barnet och dess frälsning. Det är tänkt som en teologisk och bibelförankrad fördjupning där vi vrider och vänder på begreppet ”frälsning” och tittar på det i relation till andra viktiga begrepp, som t.ex. ”Guds rike”, ”försoning” och ”synd”. Vi ska se på när och hur man blir frälst, varför man behöver bli frälst och vad som händer när man blir det. Dessa frågor rör frälsningen i allmänhet, men kommer också att relateras direkt till barnets situation. Vid några tillfällen kommer jag lyfta in aspekter från teologins historia och ibland även säga något om hur vi kan tillämpa det i mötet med barnen. Primärt handlar det dock om en teologisk genomgång av frågan om barnet och frälsningen (”Hur ska vi som vuxna se på barnets behov av frälsning?”), inte om en praktisk handledning (”Hur ska vi som vuxna tala med barn

97