Kapitel 6. Martina Prosén: Barnet och frälsningen Mamma, varför dog Jesus? Jesu korsfästelse var under en ganska lång period ett ständigt återkommande tema hemma hos oss. Det började när min son var nyss fyllda tre. Varje gång vi skulle läsa Barnbibeln ville han läsa om hur Jesus greps i Getsemane, förhördes av Pilatus och till sist spikades upp på ett kors. Uppslaget med bilder på tre kors och en svart himmel är alldeles sönderläst i vår barnbibel. Soldaterna och spikarna och blodet fascinerade särskilt. Hos farmor och farfar hade han hittat boken The Passion of the Christ med bilder från filmen med samma namn. Den bläddrade han gärna i tillsammans med farfar. Han visste allt om gripandet, översteprästerna, Pilatus och rövarna bredvid. Han kunde citera vad den romerske soldaten sa: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” Han till och med lekte korsfästelsen. Pippidockan fick vara Jesus och spikas på korset ett antal gånger, och han och hans kompis var soldater. Men en kväll kom en avgörande fråga: ”Mamma, varför dog Jesus?” Jag försökte förklara att det var för att förlåta oss våra synder och annat i samma riktning. Att han tog vårt straff, dog i vårt ställe, etc. Men treåringen var inte nöjd. Frågan och svaret upprepades minst tio gånger samma kväll. Mamma teologen lyckades inte ge ett tillfredsställande svar. Så sonen gick till sin pappa, söndagsskolläraren. Som svarade: ”Jesus dog för att vi skall leva”. ”Aha, då förstår jag!” blev svaret. Sedan levde han med den sanningen och återkom ofta till den. När vi talar om tro med barnen utmanas vårt teologiska tänkande och vi tvingas formulera vår tro begripligt. Men det är inte alltid som teologiska sanningar landar som man tänkt sig. I samma veva pratade vi också om himlen. Att vi ska få komma till himlen och möta Jesus när vi dör. När jag vid ett tillfälle hade nämnt detta blev han jättearg. Så arg att han slog omkring sig och grät förtvivlat. Varför? Han ville inte dö och åka till himlen. Han ville hellre åka till farmor och
96
