Rörelsen i ett samhälle som snabbt förändras, 1970-2000

För att tolka och förstå det som presenterats ovan i ungdomsfrågan gjorde jag en sökning på ”ungd” i Evangelii Härold 1916-1929, de årgångar som finns digitaliserade och sökbara. Jag tror efter att ha studerat detta material att Jacobsson har en poäng i att Pingströrelsen i sitt tidiga skede var anpassad för unga människor. I en ung rörelse med många unga och engagerade ledare, nydanande och händelserika gudstjänster och där man redan mitt i tonåren slussades in i viktiga och ansvarsfulla uppgifter, där var ungdomsföreningar överflödiga. De representerade något gammalt. I ”Den nya rörelsen” fick unga vara med och missionera och forma församlingar ”på riktigt”.

I första avsnittet av Gustav Dahls artikel om ungdomen i Pingströrelsen i Julens Härold 1924 berättar han om möten med ungdomar i evangelistverksamheten och hur detta inspirerat honom.135 I en rapport från bibelskoleavslutningen i Filadelfiakyrkan i Stockholm som ”evangelistpappan” G.E. Söderholm ger i Evangelii Härold den 4 december 1924 skriver denne: ”Man gripes in i hjärtegrunden av Guds underbara nåd mot Sveriges folk, då Han givit dessa skaror, av unga, heluppgivna själar, som i en eljest så mörk tid sprida evangelii härliga ljus till de mest avlägsna delar av vårt land.” Senare i artikeln tackar han för ”En ungdomsskara på flera hundra män och kvinnor i sina bästa år frälsta och döpta i Guds Helige Ande […]”.136

Ungdomsfrågan i Pingströrelsens tidiga skede kommer i ett helt annat ljus när man ser den betydelse om ungdomar hade i församlingar och evangelistverksamhet under rörelsens mest expansiva tid på 1920 och 30-talen när cirka 450 nya pingstförsamlingar tillkom och rörelsens medlemsantal ökade med cirka 50 000. I viss mån ser vi samma sak i dag, i de få exempel vi har på unga, nydanande och expansiva församlingar, hur ungdomar i dessa sammanhang får stort ansvar i församlingens verksamhet och mission.

Rörelsen i ett samhälle som snabbt förändras, 1970-2000

Oljekris 1973 och 1979, kärnkraftsomröstning 1980, videobandspelaren, satellit-tv bryter monopolet 1987, TV4 marksänds 1991, föregångsland inom mobiltelefoni, EU-medlemskap 1995, internet slår igenom från år 1995, ekonomisk kris 1991 och IT-bubblan 2000.

135 Dahl 1924, s. 26-27. 136 Evangelii Härold 1920/49, s. 583-584.

56

I det historieverk om Pingströrelsen som presenterades 2007 ger Curt Karlsson en innehållsrik översikt som sträcker sig fram till 2000-talet. Han beskriver hur arbetet för barn och ungdomar breddas under 1970-talet, och den roll som Pingstförsamlingarnas ungdomsarbete, numera Pingst ung, regelbundna rikskonferenser och Förlaget Filadelfias bok- och materialproduktion hade för arbetets expansion.137 Men Karlsson visar också statistik över hur barn- och ungdomsverksamheten når till en vändpunkt och minskar:

År 1985 stod pingstförsamlingarnas barn- och ungdomsverksamheten numerärt sett starkt. 491 pingstförsamlingar redovisade drygt 59 000 deltagare i åldersgruppen upp till och med 25 år till PU. Men de sista åren av 1980-talet och de första åren av 1990-talet innebar en vändpunkt. Tillgänglig statistik visade en långsam, men tydlig, nedgång. År 1995 redovisade 402 pingstförsamlingar drygt 41 000 deltagare i samma åldersgrupp, och år 2000 var motsvarande siffror 314 pingstförsamlingar med knappt 29 000 deltagare.138

Engagemanget för att utvidga och utveckla Pingströrelsens arbete för barn- och ungdomar under senare halvan av 1900-talet ledde till stort engagemang och stora förändringar. Ungdomsverksamheten fick som sagt sitt genombrott i Pingströrelsen.

Återvänder vi till exempelförsamlingen i Eskilstuna illustreras detta och det blir även synligt att verksamheten förändrades snabbare än det gjort tidigare i rörelsens historia. Församlingen hade år 1970 söndagsskola med 1 200 barn på elva platser. På tre platser hölls barngrupper under veckodagar. På vardagskvällarna hade de även sex olika ungdoms- och hobbygrupper. ”Ungdomarna” användes som ett begrepp i årsberättelsen och de åkte på sportlovsläger, samt på sommarläger. Den 1 maj hölls ungdomsdag med tre möten och demonstrationståg. Vidare omtalas ett ”nattmöte” och två ”familjegudstjänster” i årsberättelsen. I församlingen fanns en anställd medarbetare, två evangelister och en barnevangelist. Församlingens sång- och musikgrupper specificerades inte.

Hoppar vi fram till år 1980 redovisade samma församling, barntimmar på tre platser, söndagsskola på fem platser med 309 barn, vardagsgrupper på nio platser, kristendomsskola i tre grupper, en nystartad verksamhet

137 Karlsson 2007a, s. 112-133. 138 Karlsson 2007a, s. 130

57

som de kallade ”Radioklubbar” och kören Ung Ton. Samtliga barngrupper hade tillsammans 1 153 barn, församlingen 1 218 medlemmar. Omkring 60 ledare var engagerade, men behovet av fler ledare beskrevs som akut. För barn respektive ungdomar ordnades totalt sex olika läger under året. Två familjegudstjänster hölls. På fredagskvällarna hölls möten för ungdomar med ett ”program” sedan gemenskap i församlingsvåningen ”Duvan”. Under sommaren genomfördes en ”arbetsvecka” för ungdomarna i Visby där de hjälpte församlingen på orten med evangelisation och tältmöten. Ett SIAarbete (Skolans inre arbete) hade startats under 1979 där två av församlingens anställda, samt två stipendiater, arbetade med omsorgsverksamhet och ”Fria aktiviteter” på sex skolor i kommunen.

För år 1990 anges inget antal för deltagare i barnverksamheten. Söndagsskola hölls i fyra åldersklasser i kyrkans lokaler och på fredagar samlades två åldersklasser i en grupp som hölls i ett bostadsområde. Vidare redovisades musikgrupperna Miniton, Ung Ton, Ungdomskören och Mini/Medi Brass. De skillnader som för övrigt kan noteras mot det föregående årtiondet är att scoutverksamheten Royal Rangers startat, mellanstadiebarnen engagerats i Vips (evangelisation med bland annat tidningar till klasskamrater), arbetet i skolor beskrevs nu som ”Skolteam”, förskolan ”Växthuset” hade startats och under året hade speciella samlingar för ”hela familjen” hållits i form av ”Söndagsglädje”. 2000-talet i Pingstförsamlingen i Eskilstuna inleddes med en Millenniumfest för hela familjen. Barnverksamheten under det följande året var i huvudsak förlagd till kyrkan med söndagsskola, bibelklass, barnkören Young voices, babysång i två grupper, samt tre grupper i Royal Rangers. Vid höstterminen invigdes nya lokaler för verksamheten med ”Barnens kyrka” och ”Funny Friday” startades som en ny aktivitet för barn i årskurs 1-5. Ca 30 yngre tonåringar möttes på fredagar i gruppen ”Zebra”, och de äldre i ”Hemgrupper” för ungdomar. Ungdomssamlingar hölls på lördagskvällar. För både barn och ungdomar ordnades läger under året. Församlingen hade även startat en Teamträningsskola i samarbete med Kaggeholms folkhögskola och den lokala skolkyrkan. Kursen hade 40 deltagare år 2000 som efter 30 kursdagar engagerades praktiskt i församlingar och skolevangelisation. Församlingen hade en Barn- och familjepastor, en Ungdomspastor samt en föreståndare för Teamträningsskolan.

Presentationen ovan visar att barn- och ungdomsverksamheten efter år 1970 var föränderlig och fick anpassa sig till nya behov och förutsättningar i en takt som inte skett tidigare. En större studie skulle behövas för att förstå och förklara detta men en trolig orsak är samhällets snabba förändring

58

från denna tid. Det ökade utbudet av medier, familjer där båda föräldrarna arbetade och fler barn tillbringade dagen i ordnad verksamhet på förskola och fritids, familjernas förändrade fritidsvanor med resor och sommarstuga på helgen.

En genomgång av tidningen Alla tiders ledare från 1980-talet visar på det stora engagemang kring barn-, ungdom- och familjefrågor som då fanns. Genom PU, förlaget och folkhögskolorna tillhandahölls viktig kompetens för inspiration, utbildning samt former och material för det konkreta arbetet i församlingarna. Under år 1980 hade var och ett av de fyra numren ett tema. Här ska ett par av dem nämnas.

Det första temat gäller ”Tonår”. I en längre artikel behandlar Åke Olofsson hur tonåringar kan slussas in i ansvar och uppgifter i församlingen. Han pekar på att församlingarna ofta fortsätter att ”sysselsätta” ungdomar och att det är en risk.139 Torbjörn Stolpe beskriver i en annan artikel betydelsen av att fostra tonåringar in i ledarfunktioner och ger praktiska tips på hur detta kan göras.140 Båda relaterar till samma frågor som på 2000-talet fått mycket uppmärksamhet bland annat i samband med CarlHenric Jaktlunds bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar, som kom år 2009.

Ett annat tema som aktualiseras är ”Guds familj” där tidningen framför allt pekar på familjen som bas och verktyg för relations- och församlingsarbete, men också konsekvenserna av ett förändrat samhälle.141 Redan året innan konstaterar Sune Elofsson i en artikel att liksom generationerna blir allt mer uppdelade i samhället riskerar församlingarna att bli en plats som drar isär generationer och familjer. I en frågespalt ställs frågan: ”Bör vi tänka på att frilägga en kväll från verksamhet för att skapa tid för familjegemenskap?”. Exempel ges även på hur församlingen kan arbeta exempelvis med ”Familjesöndagsskola” och att familjeperspektivet är nödvändigt i kontakten med invandrare.142 På barn- och ungdomsledarnas rikskonferenser 1975 och 1976 hade samlingarna temana ”Familjen — nu” och ”Familjen till församlingen”. Vi ser även i årsberättelserna från Eskilstuna att verksamheter för ”familj” dyker upp från tiden omkring

139 Olofsson, Åke, 1980, ”Tonåring i en gemenskap som bygger upp och skyddar”, i Alla tiders ledare 1980/1, s. 8-11. 140 Stolpe, Torbjörn, 1980, ”Tonåringar i ledarfunktion”, i Alla tiders ledare 1980/1, s. 14. 141 Alla tiders ledare 1980/3.

142 Elofsson, Sune, 1979, ”Församlingsarbete — familjearbete”, i Alla tiders ledare, 1979/3, s. 7-8, 20.

59