När blir man frälst?

tydlig.228 Att vara ”i Kristus” är något enastående annorlunda! Kanske kan frälsning enklast sammanfattas i detta att gå från död till liv. Jesus kom för att ge oss ”liv och liv i överflöd”. 229 Varje aspekt av det mänskliga livet påverkas av frälsningen, precis som varje aspekt av det mänskliga livet tidigare påverkats av synden. Frälsningen får eviga konsekvenser och andliga konsekvenser. Men inte bara. Den får också konsekvenser för vår fysiska hälsa och för vårt sätt att se på oss själva och vårt sätt att förhålla oss till varandra som individer och grupper. Jag har i mitt arbete med afrikanska pingstvänner och deras frälsningssyn arbetat med en holistisk modell.230 Min vision är att vi ska se frälsningen som en helhet, något som berör hela människan. Som ger nytt liv in i varje del av våra liv. Men precis som med allting i Guds rike så handlar det om ett ”redan nu — men ännu inte”. Vi har verkligen liv i överflöd här och nu, men inte fullkomligt. En dag ska vi vara hemma hos Gud och då ska hans liv genomsyra oss helt och fullt.

När blir man frälst?

Avgörande för synen på barnets behov av frälsning blir tidsaspekten. När blir man egentligen frälst? Blir man frälst när man kommer till tro på Jesus? Eller när man döps? Eller blir man egentligen frälst först i himlen? Vad säger Bibeln? Man kan säga att frälsning i Bibeln beskrivs utifrån åtminstone fyra tidsaspekter.

1. Frälsningens grund finns i Jesu död och uppståndelse — Joh 3:16-17, Rom 5:6-10, Ef 2:1-7, 2 Kor 5:19

Vi har redan tidigare konstaterat att Jesus Kristus är centrum i Guds frälsning. Utan honom och det han gjorde på korset kan ingen människa bli frälst. Men på grund av det han gjorde för oss finns frälsning att få för varje människa. På ett plan kan man alltså säga att vi redan är frälsta. För allt är ju färdigt, inget mer behöver göras. Priset är betalt, skulden är sonad, vägen till Gud är öppen. Gud har gjort allt och vi har bara att ta emot. När lutheraner döper barn så är det just denna aspekt som är i fokus. Frälst blir man av nåd och det finns inget vi kan göra för att förtjäna det. Alltså kan

228 För en diskussion kring vad Paulus säger om att vara ”i Kristus” se M. Tellbe Med framtiden i ryggen, 2002. 229 Joh 10:10. 230 Prosén, M. Abundant life. Soteriology and Socio-political Involvement in African Pentecostal Theology. Magisteruppsats, Göteborgs Universitet.

115

denna nåd förmedlas också till ett litet barn genom dopet.231

Även för oss som har en baptistisk dopsyn så finns det en viktig sanning att få tag på här. I förhållande till barnets frälsning så är det inte vårt ansvar att frälsa barnet. Det är inte något som vi gör eller inte gör som i slutändan avgör om ett barn kommer till himlen. Allt handlar om Guds nåd. Det kan vara till tröst när våra barn väljer att gå bort från trons väg. Vi får vila i förtröstan på att Gud ser till varje människa och vill hennes frälsning. Den helige Ande verkar också i de barn (och vuxna!) som vänt Gud ryggen. Han kan göra det som för oss är omöjligt.

2. Frälsningens gåva tas emot genom personlig tro och omvändelse — Joh 1:12, 3:1-17, Apg 2:37-38, Ef 2:8

Den andra aspekten av frälsning är hur denna frälsning blir aktuell för individen. För även om allt redan är klart och frälsningen är helt av nåd, så är alla människor inte automatiskt frälsta. Gåvan är given, men den måste tas emot på ett personligt sätt av varje människa. Därmed blir vi frälsta först när vi omvänder oss från synd och tar emot Jesus som vår Herre och Frälsare. Genom personlig tro på Jesus blir vi födda på nytt. Inom väckelserörelserna har man betonat denna andra aspekt starkt.

Frälsningen förutsätter personlig tro och därmed kan ett omedvetet barn aldrig bli ”frälst” i väckelsekristen mening. Här uppstår dock ett dilemma för pingströrelsens teologi. För å ena sidan har man betonat att barnet tillhör Gud och inte behöver döpas för att bli fri från synd. När det dör går det därför direkt till Gud. Å andra sidan har man sagt att för att bli frälst måste man omvända sig. Det är inte förrän barnet vuxit upp och begått syndiga handlingar som hon kan omvända sig och blir frälst.

Problemet uppstår när dessa båda tankar kombineras. För när blir ett litet barn tillräckligt syndigt för att behöva omvända sig? Och hur länge kan man räkna med att barnet tillhör Gud och tas emot av honom utan personlig tro? Lösningen tror jag ligger i en vidare förståelse av både skapelsen, synden och frälsningen så som jag här försöker presentera. Eller som Ulrik Josefsson säger: ”Barnen behöver inte göras till syndare för att återvinna barnaskapet, de är ju redan del av synden. Samtidigt behöver de inte förlora sitt barnaskap för att sedan kunna omvända sig, de är ju redan Guds barn.”232

231 Se t.ex. Befrielsen — Stora boken om kristen tro. 232 U. Josefsson, ”Tänk att få vara ett Guds barn”, 2012.

116

3. Frälsningen fortsätter när våra liv formas alltmer efter Guds vilja — Fil 2:12-15, 4:8-9, Ef 4:20-24

Den tredje aspekten som Bibeln ger oss är att frälsningen också är något ständigt pågående. Vi behöver dagligen omvända oss från onda tankar och onda handlingar. Vi behöver ständigt ny nåd och ständigt ny förlåtelse. Frälsningen är något man kan arbeta på, så att ens liv gradvis blir alltmer likt Kristus. Genom att aktivt säga nej till det onda och välja att leva efter Guds vilja så helgas vi mer och mer. Om man tänker på barnet så hamnar här betoningen på att lära barnet att gå Guds väg. Att själv vara ett exempel på Kristuslikhet och att ständigt fostra dem i allt som är gott. Så gjorde Susannah Wesley med sina söner, John och Charles, vilka senare grundade metodismen och så ivrigt förkunnade helgelsens betydelse.233

4. Frälsningen är målet för vår tro, det eviga livet — Fil 3:20-21, 1 Pet 1:3-9, Ef 1:13-14

Till sist måste vi också konstatera att vi ännu inte är framme; att vi ännu inte är frälsta. För i Bibelns mening så ligger frälsningen också framför oss. Det nya livet har startat här som en försmak av himlen. Men vår slutgiltiga räddning ligger i framtiden. Först efter döden ska vi uppstå till ett helt nytt liv och leva i evighet med Gud. Vi är ännu inte räddade, men vi ska bli det. Och som en garant för att det faktiskt kommer att ske, har vi fått den helige Ande. Vi är födda på nytt till ett evigt hopp, men en dag ska Jesus vår Frälsare komma tillbaka och hämta oss till sig. Först då är vi slutligen frälsta.

Frälsningen, liksom Guds rike, bär en inre spänning. Den är ”redan nu — och ännu inte”. Vi är frälsta och vi är ännu inte frälsta. Vi har börjat erfara något av frälsningen, men vi vet ännu inte hur den kommer gestaltas i sin fullkomning. Många nytestamentliga texter innehåller en sådan inre spänning. Paulus säger: ”Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus” och i nästa andetag ”låt försona er med Gud”.234 Han säger ”arbeta med fruktan och bävan på er frälsning” och i nästa andetag: ”det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte”.235 Han säger: ”I Kristus Jesus är ni döda för synden” och sedan ”låt inte synden bruka

233 L. & B. Drummond (1997) Women of the Awakenings. 234 2 Kor 5:19-20.

235 Fil 2:12-13.

117