Kap. 6 Dagen och trossamfunden efter Religionsfrihetslagen 1951
Inledning 1951 års religionsfrihetslag inleder en ny epok i svensk kyrkohistoria. Den nya lagen utgjorde resultatet av mångåriga frikyrkliga och liberala strävanden att skapa större jämställdhet mellan frikyrkosamfunden och svenska kyrkan. Religionsfriheten gällde dock inte endast frikyrklighetens folk utan även de medborgare, som tog avstånd från religion och för vilka den nya dissenterlagen kunde åberopas som stöd för kravet på en mindre kristet präglad undervisning, lagstiftning m.m. Med 1951 års religionsfrihetslag kan den religiöst neutrala staten sägas vara preformerad. Efter religionsfrihetslagens tillkomst lämnade Pethrus och Dagen på ett påfallande sätt den frikyrkliga linjen. Tidningen avrådde således från utträde ur svenska kyrkan och var överhuvud inte tillfredsställd med de resultat, som de frikyrkliga uppnått. Distanseringen från frikyrkosamfunden hade även andra orsaker. Under 1940-talet kunde noteras, hur tidningen såg för väckelsekristendomen väsensfrämmande inslag inom framför allt de äldre frikyrkosamfunden SMF och SBS. I följande avsnitt kommer p:s attityd till de svenska frikyrkorna att undersökas. Förhållandet till andra samfund bestäms generellt av ett samspel av ett flertal faktorer såsom den politiska utvecklingen i samhället, inriktningen hos samfunden och den egna rörelsekaraktären. P. inledde 1950-talet genom att inta en exklusiv attityd till samhälle och kyrka. Freemandebatten hade för p. avslöjat en sekulariserad stat och institutionaliserade frikyrkor. P. av årgång 1951–52 hade en klar sekterisk inriktning. Samlad kring sig själv, nådegåvorna och den nyväckta entusiasmen intog p. en protestattityd till den politiska och ekumeniska utvecklingen. I följande avsnitt kommer att undersökas, huruvida den sekteriska attityden genomgick någon förändring och i så fall bestämma anledningar därtill.
232
