Inledning
Pingströrelsen är idag Sveriges största frikyrkorörelse. Medan mindre frikyrkosamfund ägnats vetenskapliga undersökningar, är de arbeten, som beskrivit pingströrelsen och dess utveckling mycket få till antalet. En annan iögonenfallande iakttagelse är, att pingströrelsen som historisk-empirisk företeelse antingen beskrivits tendentiöst eller att den undersökts ur speciella aspekter. Det första svenska vetenskapliga arbetet om pingströrelsen utkom år 1924. Docenten i religionshistoria med religionspsykologi i Lund Efraim Briem anlade i sitt verk ”Den moderna pingströrelsen” ett religionspsykologiskt betraktelsesätt för att bestämma pingströrelsens karaktär. Däremot beaktade han inte rörelsens religiösa och sociala förutsättningar utan såg pingströrelsen som en rörelse samlad kring tungotalet (glossolalin) som andligt särmärke. Kyrkohistorikern, professor Emanuel Linderholm, Uppsala, utgick från en historisk bibelkritisk syn, då han i sina två arbeten ”Pingströrelsen” från åren 1924–25 behandlade rörelsen. Pingströrelsen var för honom en rörelse med en primitiv bibeluppfattning. Han fann paralleller till pingströrelsen bl.a. i extasen i det gamla Israel samt i senjudendomens och urförsamlingens entusiasm och apokalyptik. Linderholms arbeten är ytterst förtjänstfulla vid dokumentationen av den svenska pingströrelsens framväxt. Pingströrelsens uppkomst som ett kyrkohistoriskt fenomen i en bestämd religiös och social historisk miljö har undersökts av den norske kyrkohistorikern professor Nils Bloch-Hoell i dennes arbete ”Pinsebevegelsen”, 1956. Tyngdpunkten i detta arbete ligger i de historiska skildringarna av pingströrelsens uppkomst i USA 1906 och hur den spreds till Norden av den norske metodistpredikanten T.B. Barratt samma år. Pingströrelsens framväxt i en nordisk miljö tecknas även av teol. dr Nils G. Holm i dennes licentiatavhandling ”Pingströrelsen i Svenskfinland 1908–35”. Värdefulla dokumentsamlingar utgör G.E. Söderholms ”Den svenska pingstväckelsens historia” (1929, 1933) samt Arthur Sundstedts fem band stora verk ”Pingströrelsen” (1969–73). Dessa sistnämnda arbeten utgör exempel på, att pingst-
9
