3.2. Pingströrelsen och insidan: interna motsättningar ”Men när man tänker tillbaka på 30-talet, och på Filadelfiakyrkan, och på kyrkbyggandet och alla dessa begåvade människor som var engagerade … Så kom kriget, och efter kriget stod vi väl rustade, och man tycker att det borde ha kunnat bli något av en skördetid. Men det blev det ju inte. Där började egentligen problemen.”98
Lidmanstriden ”1940-talet var de svåra interna schismernas decennium, där personliga motsättningar förstärkte och profilerade olika syn på rörelsekaraktären”, enligt Sahlberg.99 Hela decenniet kantades av konflikter och intriger, och som huvudkombattanter stod på var sin sida Lewi Pethrus och Sven Lidman. Konflikterna kulminerade i början av 1948 i den uppslitande Lidmanstriden, som skulle kasta mörka skuggor över pingströrelsen långt efter det att Lidman uteslutits. Sven Lidman var den uppburne författaren och kulturpersonligheten som överraskande anslutit sig till pingströrelsen tidigt under 20-talet, och i pingströrelsen hade han beundrats stort inte minst för sin predikokonst. Han var nära vän och medarbetare till Pethrus i Filadelfia. Men någonting hände i relationen mellan dessa två ledare inom rörelsen. Lidman skrev att ”under 1930-talet ägde en oavlåtlig och hemlighetsfull atmosfärförändring rum i förhållandet mellan Lewi Pethrus och mig.”100 Pethrus delade det intrycket: ”Sedan åratal tillbaka hade vi glidit allt mer från varandra”,101 och angav också skälet: ”Orsaken var helt enkelt den, att jag i vissa frågor måste inta en annan ståndpunkt, än den Lidman hävdade”.102 Som Sahlberg konstaterar fanns dubbla
_________________ 98 Intervju med Holger Sjögreen 2003. 99 Sahlberg, s. 99. 100 Lidman 1949, s. 63. 101 Pethrus 1953a, s. 29. Utgångspunkten för kommentaren var amerikaresan 1941. Det
var alltså åratal före den Pethrus avsåg, dvs. under 30-talet. 102 Pethrus 1953a, s. 29.
41
