gräsrötterna som tillfrågats. Fördelen med urvalet är att de som har svarat förhoppningsvis har en mer övergripande kännedom om församlingsmedlemmarnas liv under pandemin och vad församlingen som organisation gjort och hur det fallit ut. Med detta sagt ska materialet och de slutsatser som kan dras från det tolkas försiktigt.
Två krafter När vi nu vänder oss till materialet ska jag i denna del söka synliggöra övergripande tendenser som pandemin burit med sig. Från ett spatialt perspektiv kan en sådan sägas vara att församlingarna påverkats av två krafter som påverkat var medlemmar befunnit sig och vad de gjort. Å ena sidan har pandemin och restriktionerna haft en centrifugal påverkan, presssat människor från de fysiska rum som normalt används, från sociala sammanhang de tidigare ofta varit del och från varandras kroppar. Å andra sidan är det också möjligt att tala om en centripetalkraft som dragit somliga medlemmar närmare verksamheten och vissa sammanhang.
Centrifugalkraften Sett till pandemins centrifugala påverkan är restriktioner som drabbade gudstjänstlivet och digitalisering av den en viktig del. Utifrån materialet har gudstjänsterna tidigare fungerat sammanhållande och bidragit till en känsla av gemenskap som vi i sammanhanget bör se som en fråga om kroppslig och rumslig närhet. Band till och inom församlingen skapas genom möten och återkommande drag i svaren är att medlemmar vill mötas spontant i samband med gudstjänsterna och prata på kyrkfikat. Detta syns bland annat i svar om vad man tar med sig rörande gudstjänstfirandet till livet efter pandemin. En svarande påpekar på ett för helheten belysande vis att möten runt gudstjänsterna är viktiga. Personen har under pandemin insett ”[v]ikten av ett personligt möte och hur viktigt det är att få träffas och samtala utanför gudstjänstens ramar, före och efter för att dela livet”. Ett liknande synsätt återkommer även i följande svar där också en annan vanlig uppfattning lyfts fram, att möten genom digitala medier fungerar till del och är bättre än ingenting: ”Det känns tvådelat. Ena sidan så har jag lärt mig att det fungerar att både lyssna och ha gemenskap på distans. Andra sidan har jag lärt mig vikten av gemenskapen kring sammanhang såsom kyrkfika.” Vad som också är tydligt är att denna gemenskap för många är kroppslig och kommer till stånd bland annat genom rumslig närhet till varandra. Det handlar inte bara om att ha en insikt om att man är
124
