När informanterna talar om av vad det innebär att vara församling handlar det återkommande om möten, gemenskap och samhörighet. Att vara församling verkar i hög grad innebära att tillhöra en gemenskap och mötas fysiskt. En informant talar om att församlingen ”bygger mycket på gemenskapen och möten med varandra” och en annan menar att ”man behöver möta varandra för att kunna dela livet, tankar, glädje, sorg, dela skrattet, bön och lovsången”. Detta uttrycks även mer normativt när en informant säger att ”för att vara en församling krävs att vi möts och ser varandra”. När resonemanget om att mötas ska fördjupas blir det tydligt att gemenskap och relationer är det grundläggande. Bilden av församlingen bygger på gemenskap och denna uttrycks i att man möts och syftet med att mötas är att bygga relation. I detta sammanhang blir det också viktigt för informanterna att relationerna blir nära och personliga. Man menar att församlingen är gemenskap inte bara genom att mötas men genom att dela livet. Att forma ”personlig gemenskap och relationer är otroligt viktigt i ett församlingsbygge”. Man menar att ”relationer är viktigare är aktiviteten och vi behöver förstärka vår gemenskap”. En av de framträdande dimensionerna av relationerna i församlingen är känslan av samhörighet och delaktighet. Idén om den frikyrkliga församlingen verkar bygga på att människor kommit samman i en gemenskap där man mer eller mindre blir del av varandras liv och utveckling av tron. Informanter talar om ”känslan av delaktighet” och att det inte är tänkt att man ska ”vara kristen utan sitt sammanhang” eller ”var och en på sin kammare”. Ett återkommande språkligt uttryck för detta är den bibliska bilden av församlingen som Kristi kropp. Flera informanter använder denna bild och utrycker att församling är delaktighet och samhörighet men att dessa dimensioner försvårats under pandemin. När man nu ser fram mot att kunna öppna upp för gudstjänster och gemensamma samlingar talas om vikten av att ”lyfta fram glädjen att vi är Kristi kropp”. Ett område vi behöver återerövra är synen på kyrkan som Kristi kropp, det allmänna prästadömet, den rika och mångfasetterade kyrkan. Inte "de anställdas kyrka". Krisen har samlat initiativet hos några få. Nu måste detta förändras. Dessutom behöver kyrkan öppnas upp på riktigt. Det kan bli vår stora utmaning: "Öppna kyrkan!"
Utifrån denna inledning kommer tre frågeställningar att bearbetas som genererats utifrån en närläsning av informanternas fritextsvar: Vilka utgör församlingen? Hur leds församlingen? Vad är dess uppdrag?
63
