Kapitel 26

Det kom ett brev från Sverige. Föräldrarna öppnade och läste det lugnt och stilla. Med lite olust och tvekan kanske, tyckte de ändå det var positivt att David Flood hörde av sig. Arthur Berg sade till Aggie: ”Det är väl underbart att du äntligen skall få träffa din riktiga far. Aggie grät i stor förtvivlan, hon ville inte träffa denne, för henne helt okända person.

David Floods ojämna humör tog sig uttryck på olika sätt. Han var ansatt och plågad. Tänkte på hur hans liv hade varit i det förgångna, hur han lämnat sin nyfödda dotter i Kongo, nu fast besluten att söka upp henne.

Han tog fram sin gamla skrivmaskin, försökte samla sig trots att han var starkt påverkad av alkohol. Stockholm den . Prisad vare Herren! Min broder Berg! Min hustru Cecilia och jag önskar och tror att vi är i Guds vilja och vill därför komma till USA och arbeta med våra bröder i Herren och försöka sprida Evangelium. Vi ber dig att du ställer upp som sponsor. Allt vi behöver är din underskrift. David Flood En chock för Aggie, men ännu värre var att brevet försvann, helt spårlöst. Alla tre sökte igenom hela huset men brevet var och förblev borta.

Tre dagar senare kom ett andra brev, denna gång från Aggies riktiga moders äldre syster, tant Signe, missionär i Brasilien. Signes brev var en varning. Var på er vakt!!! David Flood tänker inte komma till USA för att evangelisera. Hans syfte är att hämta Aina. Hans hustru Cecilia är död sen flera år.

Brevet från Flood hittades aldrig. Arthur Berg kunde därför inte svara på det. Anna Berg var helt uppskakad när hon läst brevet från Signe. Hade hon litat på David Flood hade hon kunnat mista sitt älskade barn. Aggie blev efter ett antal år adopterad av Anna och Arthur Berg.

Till Aggies stora förvåning fick hon tillåtelse av Anna att ha en pojkvän. Aggie var så oerhört trött på att alltid känna sig utanför. Det skulle alltid nämnas, i alla sammanhang att hon var från Afrika och utan riktiga föräldrar. Denne Devey Hurst, frågade aldrig efter hennes bakgrund. Han tyckte om henne precis som hon var. De träffades i en Bibelskola.

En dag friade han till henne. Hon invände, - Jag har ju en så komplicerad bakgrund. - Jag bryr mig inte om varifrån du kommer eller vilka dina föräldrar är. Jag endast älskar dig.

118 KAPITEL 26 Det var som i en novell. Att bli älskad för att jag var jag, Aggie. Hon hade varit mycket älskad under hela livet men det var för att hon var föräldralös, hjälplös och sjuklig. Devey Hurst kapade allt detta. Aggie började sakta känna sitt människovärde. Devey och Aggie gifte sig.

Allteftersom tiden gick och vid tanken på att hennes riktiga far fanns någonstans, hade hon varit rädd för honom från sin tidiga barndom, känt olust. En far långt borta och som aldrig frågat efter henne. Så var det där mystiska brevet som de aldrig hittade. Sen brevet från tant Signe där hon varnade dem för att kontakta hennes bror. Han var inte ärlig. Trots allt detta började ändå en längtan spira, hon ville besöka Sverige och träffa sin far.

De försökte på olika sätt komma i kontakt med honom. Brev kom i retur. Telefonsamtal till Filadelfia i Stockholm gav inget hopp. David Flood hade ingen kontakt med kyrkan.

Aggie fick en idé. Hon tog brevet de fått i retur, la det i ett nytt kuvert, skrev samma adress med tillägget ”Please forward”. De höll båda brevet i sina händer och bad till GUD att Han skulle leda så att det nådde David Flood. Några veckor senare kom ett skrynkligt brev, skrivet med en ostadig hand. - Jag skulle bli lycklig att se dig när du kommer till Sverige.

David Flood

Aggie grät. - Han kan inte ens säga ”Far”.

Devey tröstade henne, - Så fort vi får tillräckligt med pengar skall vi åka till Sverige.

Devey och Aggie hade i sex års tid levt ett rörligt liv. Flyttat ett antal gånger. Äntligen blev livet lugnare i Springfield, de började alla, även barnen Giggi och Rick, känna sig hemma. Just då var det dags att bryta upp ännu en gång, till Seattle. Devey blev erbjuden en högre befattning. Det vållade problem i familjen. Barnen protesterade. De kämpade sig igenom alla svåra prövningar. I Seattle fanns många svenskar. Mycket i samhället bar svensk prägel. Efter två år i Seattle inträffade deras 25- åriga bröllopsdag. Många av deras nya vänner firade med dem. Festligheterna var överväldigande och överraskande. Ordföranden för den svenska gruppen kallade upp dem på podiet, lyckönskade dem med ett kuvert. Däri låg två flygbiljetter. Hon hade aldrig nämnt till någon om sin dröm och önskan att komma till Sverige.

På Aggies fråga ”Varför” svarade Ordföranden - Alla svenskar skall besöka Stockholm.

Aggie och Devey var helt förkrossade.

Det var inte en dröm längre. De var på väg till Sverige.

KAPITEL 26 119

Aggie gick till postboxen en sista gång före avresan. Där fann hon en underlig publikation på svenska. Hon kunde förstå några ord. ”Pentecostal”, ”Filadelfia”, ”Stockholm”. I tidningen fanns en artikel och en bild. Ett vitt kors med orden ”Svea Flood”. Artikeln måste handla om hennes mor. I hast sökte hon upp en av de svenskfödda vännerna som översatte det till svenska. Där stod om hennes föräldrar, om hennes egen födelse i N´dolera och om moderns död. Om hur Svea före sin död hade fått leda en afrikansk pojke fram till tro på Jesus och hur han i sin tur hade vunnit hela byn.