Åke Persson

Vi på tidningen

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Åke Persson ake.persson@pro.se

AD/Layout: Mia Z Källberg mia.kallberg@pro.se

Redaktör: Marianne Broddesson marianne.broddesson@pro.se

Webbredaktör/ Redaktionsassistent: Tiina Moilanen Demargne propensionaren@pro.se

Redaktionen: Telefon: 08-701 67 09 Telefontid kl 10.00-11.00 Postadress: PROpensionären, Box 3274, 103 65 Stockholm

Medlemsfrågor & adressändring:

Telefon: 08-701 67 00 PROpensionären, din medlemstidning från PRO, utkommer med 8 nr per år och distribueras enligt principen en tidning

per hushåll.

Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Vi förbehåller oss rätten att publicera allt material digitalt. Medlem i Sveriges Tidskrifter. SVANENMÄRKET TS-upplaga: 252 000 (juli 2020–juli 2021) Repro: Lotta Lundin Miljömärkt trycksak 3041 0083 Tryckeri: V-TAB, Vimmerby 2022 ANNONSER: Annonssäljarna 08-21 97 27 info@annonssaljarna.se Robert Sundqvist: Tel: 070-929 79 21. robert.sundqvist@annonssaljarna.se Stefan Källman Mobil: 070-787 22 43 E-post: stefan.kallman@annonssaljarna.se

Pssst!

Ett förargligt fel smög sig in i PROpensionären nr 2 sid 61. I artikeln ”Starta våren med trandansen” står att Läckö slott ligger på en udde i Vättern. Det ska naturligtvis vara Vänern. Läckö slott är annars ett trevligt utflyktsmål som jag gärna rekommenderar.

En sällan uttalad men ändå överförd sorg

I AUGUSTI 1944 flydde min 11-åriga mamma och delar av hennes familj från Estland till Sverige, undan den framryckande sovjetiska armén. Flykten var lika traumatisk som dramatisk, de fick hastigt lämna sin gård och nästan alla sina tillhörigheter. Risken att fartyget skulle bli torpederat eller angripet av jaktflyg under den flera dagar långa färden över Östersjön var överhängande.

Året innan hade två av mina morbröder gjort samma resa. Min näst äldsta morbror hade då deN serterat från den tyska armén, i vilken han blivit tvångsinkallad. Min yngste morbror stod på tur. I den lilla båten saknades min äldste morbror, som hade tvingats in i Röda armén och stupat i strid mot tyskarna 1941.

Andra i släkten hade deporterats till Gulag, där de arkebuserats eller gått under av umbäranden i lägren. MIN MAMMA OCH HENNES släktingar var estlandssvenskar, en folkgrupp med svenska som modersmål som bebott Estlands kusttrakter sedan 1200-talet. Om deras historia och kultur har jag skrivit tidigare i PROpensionären, eftersom det är en bortglömd del av den svenska historien som jag tycker förtjänar att berättas.

I min familj talades det också sällan om Estland och gården på halvön Nuckö, (Noarootsi på estniska) utanför staden Hapsal (Haapsalu), när jag var barn. Inte heller om flykten, lidandet, sorgen, förlusterna, rädslan och allt annat som hör kriget till. Mina släktingar ville antagligen bli rikssvenskar så snart som möjligt, anpassa sig till tillvaron i sitt

nya hemland och glömma det som varit. Kanske också skydda mig mot allt det hemska. Först i vuxen ålder fick jag ta del av deras berättelser. Jag vet inte exakt hur allt detta har påverkat mig, men på något sätt har ändå deras erfarenheter förts över till mig. För varje gång jag pratar om det här eller skriver om det, som nu, får jag tårar i ögonen. En sällan uttalad men ändå överförd sorg, som gjort U STRI sig extra påmind i sam band med kriget och D AB SVE SK F I LM I N flyktingkrisen i Ukraina. HUR MIN MAMMA hade reagerat på att en armé Estlandssvenskar från den stora grannen i öster anländer med åter drivit människor på flykt fartyget Juhan till Sverige 1944. i Europa vet jag inte, hon gick bort 2013. Men flera organisationer vittnar om att många äldre känner oro över kriget. Det gäller även de som upplevde andra världskriget på distans, i det relativt trygga Sverige. Kanske känner du igen dig? Läs gärna mer om detta på sid 20. SAMTIDIGT GÅR LIVET VIDARE. Och det måste det göra, som en normalitetens motvikt till det ohyggliga. PRO:s riksmästerskap till exempel, som vi skriver om på sid 45, och som det nu är dags att anmäla sig till. Eller läs om lyckan i att spela gåfotboll, på sid 14. Eller varför inte gå en kurs på PRO:s folkhögskola? Se sid 62. Det finns trots allt mycket att glädja sig åt. Trevlig läsning! ●

FOTO: ANNELI NYGÅRDS