Kåseri Christel Kvant

Träd, skugga och sprattelvatten!

Har man svettat sig igenom några heta sommarveckor så vet man att det knappast finns något ljuvligare än att gå in under trädkronor när det regnar. Lyssna till hur dropparna fångas upp av bladen och få lite spridda skurar själv när det rinner över.

Skugga. Vatten. Svalka. Det är värden vi uppskattar allt mera i ett upphettat klimat.

Det finns andra som har det värre än vi, och jag läste om erfarenheterna från den hemska värmevåg som drabbade nordvästra USA i fjol. I efterhand har man kunnat konstatera att det var de fattiga som drabbades hårdast. Så är det ju alltid i och för sig, men här var anledningen en annan än den vanliga. I en och samma stad var det 10–15 grader varmare hos dem som hade det gott ställt än hos dem som levde fattigt. Och då handlade det inte bara om dyr, luftkonditionerad inomhusluft. Orättvisan bestod utomhus. De som hade gott om pengar, de hade nämligen också gott om träd runtomkring sina bostäder. AV DETTA KAN VI LÄRA att bland det viktigaste vi kan göra i klimatkristider är att plantera så mycket träd som det bara är möjligt. I våra trädgårdar, på skolgårdarna, i städerna, längs vägarna, runt idrottsplatserna, parkeringsplatserna – överallt där det finns lite jord och där de kan breda ut sina renande och svalkande kronor. Även över dem som inte har det gott ställt. EN ANNAN GLOBAL LÄRDOM har jag plockat upp från Indien. Där var det faktiskt de rika som hade det hett om öronen. Nybyggda finanskvarter hade byggts på samma sätt som i hela västvärlden: höga skrapor med fasader av glas. När solen brassade på och det började gå upp emot 50 grader var det förstås bara luftkonditioneringarna som kunde rädda finansvalparna bakom glaset. Sådana apparater drar massor av ström, som i fallet Indien produceras av koleldning. Som i en ond spiral gjorde utomhusluften ännu varmare.

Men det var inte bara det: glashusen, har man upptäckt, reflekterade dessutom solen så att luften runtom-

kring dem värmdes med över fem grader. De moderna finanskvarteren fungerade i själva verket som gigantiska ugnar! DE INDISKA ARKITEKTER som gjort dessa iakttagelser tyckte klokt nog att det är bra om vi slutar bygga glashus i ett upphettat klimat. De hänvisade istället till maharadjornas gamla palats, där det alltid är svalt, hur varmt det än är ute. Och det utan hjälp av AC. Överbyggda palissader, pelargångar, skuggande övervåningar med tvärdrag genom luftiga öppningar – det är inte bara överdådigt vackert – det är dessutom Mitt egna mikroklimat drivet av solenergi. funktionellt i ett varmt klimat. Något att inspireras av och kopiera i enklare utförande! Själv svalkar jag luften med vad mannen kallar ”sprattelvattnet”. En balja vatten med en pump som drivs av en solfångare – enklare kan det inte bli. Eller jo, det kan det förstås, och har också varit. Föregångaren till min fina gamla kopparbalja var en vanlig skurspann. Don efter person, tänkte jag då och var nöjd med att ha springvattnet i den också. Så håll huvudet kallt, kära vänner. Plantera ett träd eller peta åtminstone ner några ekollon eller kastanjer i jorden för framtida generationer. Häll vatten i en spann eller CHRISTEL KVANT är författare, annat passande ämbar och koppla en journalist och pump till en solfångare – så fixar du fotograf med ditt eget mikroklimat. ● inriktning på trädgård.