De hörde våra röster på långt håll och kommer nu springande runt husknuten för att hälsa på oss: Vänliga ansikten i mörkret. 7 Med hela det uppenbaras kraft strålande ut i min högra hand – Lever i det uppenbara. 8 Hit har jag kommit. Inte på vindlande stigar och inte genom några labyrintiska gränder: Jag skulle kunna komma cyklande in i det historiska tumultet! 9 Det tidiga ljuset är viktigast, det på morgonen eller det i barndomen – 10 Det meningsfulla? Vad är det? Jag vet inte, gräs kanske. 11
