Inledning
Jag har för min del aldrig funnit någon betydande man som varit en kvinna. Politikern J. F. Nyströms inlägg mot kvinnlig rösträtt i början av 1900-talet
De nordiska gudinnorna har ingen större plats i handböcker om och översiktsverk över den förkristna religionen. Detta anses bero på att en krigisk och patriarkal nordisk värld inte hade något behov av kvinnliga gudar. Den grekiska arkaiska tid när Homeros tecknade ner Iliaden och Odysséen var emellertid minst lika krigisk och patriarkal och ändå vimlar det av gudinnor som intrigerar, förför och till och med kastar sig in i striden mellan greker och trojaner. Romarna byggde med vapen upp ett imperium och åkallade förvisso Mars i detta agerande, men även deras gudavärld var fylld av stora och mäktiga gudinnor som Juno och Minerva. Varför utgör det förkristna Norden ett undantag? Här söker man förgäves efter gudinnorna och finner dem möjligen hopträngda på en halv eller en sida som fruktbarhetsgudinnor i största allmänhet. De skriftliga källorna har tillkommit i en kristen kontext, som anlade ett historiskt berättande där de manliga gudarna uppfattades som kungar och hövdingar i en forntid. Trots detta saknas inte exempel på gudinnor, som kunde agera med makt och list i olika sammanhang. Framför allt visar de myter som har sitt ursprung i den förkristna tiden att gudinnorna i högsta grad var närvarande. Kanske orsaken till religionshistorikernas styvmoderliga behandling av kvinnliga gudaväsen står att finna i deras egna böjelser. Av tradition har man sett bort från kvinnliga gudomar och i stället ägnat sin kraft åt att beskriva krigiska dundergudar. 7
Nordiska gudinnor.indb 7
09-06-16 14.38.57