regnbågen
lennart sjögren
Regnbågen
dikter • albert bonniers förlag
Sol kasta upp dina strålar låt regn falla.
En väldig
utbredd fiskstjärt
var regnbågens nedre del när den nådde jorden den blev oss en trappa
Hur den glänste i sitt bad av sol och regn den stora fiskens fena och bågens makt som förde oss från jordens golv till jordens tak och bortom det som fordrar golv och tak där Intet lyser genom länge sedan försvunna rum vi hörde tidens tanke stanna.
7
Ensamma var vi då vi såg regnbågen i det ensamma var regnbågen hos oss den närmade sig alltmera och tog upp i sig de som var mycket nära och de som kom från horisonterna och ingen av oss var längre ensam
Vi lånade varandras ögon och vårt seende växte, vi tog in världen vi såg de som gick över regnbågen vi var där själva vi var bland dem som reste
Människor var vi, djur var vi och alla de andra varelserna utan givna namn till träd blev vi förvandlade kronorna växte genom varandra vi tyckte oss försvinna i en djup värme vi lämnade träden och åter bar vi ett annat namn
8
Regnbågen sänkte sin trappa mot oss vi steg upp på den
Vi kom från det möjliga mot det omöjliga reste vi.
9
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-080365-0
© Lennart Sjögren 2024
omslag Johan Melbi
tryck Livonia Print, Lettland 2024