9789146220237

Till Love

Sundin_KaĚˆrlek i cancerns tid_20237.indd

5

09-08-03

11.23.53

Sundin_KaĚˆrlek i cancerns tid_20237.indd

6

09-08-03

11.23.53

Det är vår och Karin mår illa i stort sett varje dag. En dag när vi sitter i tystnad tillsammans hemma vid köksbordet hör vi Love och hans kompis leka inne i vardagsrummet.

De är sex år gamla. Kompisen frågar Love: ”Vad skulle du göra om din mamma dör?” Han svarar: ”Då skulle jag grina hela tiden.” Sen fortsätter de att leka som om ingenting har hänt. De har fattat vad som är på väg att hända.

Tårarna strömmar nerför Karins kinder, jag reser mig, går runt bordet och håller om henne. Vi säger ingenting.

Vi är båda imponerade över de två småpojkarnas enorma klokhet. Det går inte att lura ett barn.

Att lura sig själv däremot går bra. Bara drygt ett år tidigare ringer jag nästan i panik till en psykoterapeut: ”Jag vet inte vad det är som är fel. Jag har allt man kan begära, en underbar fru och en familj som älskar mig, jobb med bra lön och ett nybyggt hus. Men någonting är väldigt fel.

Jag vet inte vad det är bara.”

Det har gått några år men fortfarande dras jag till Karins bokhyllor i Loves och mitt nya hem. Där står jag och öppnar bok efter bok och varje gång hittar jag en rad med hennes handstil innanför pärmen, en dedikation, en kommentar eller bara en underskrift.

Jag kommer ihåg den längtan jag hade efter henne när vi precis hade inlett vårt förhållande och hamnade fem7

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

7

09-08-03

11.23.53

tiofem mil ifrån varandra. Jag kommer ihåg hur jag i minnet kände hur gott hon luktade och smakade. Det gör jag fortfarande. Men att längta efter någon som fysiskt finns på annat håll är en sak, att längta efter någon som är död, det är obeskrivligt.

8

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

8

09-08-03

11.23.53

Rockens Roll Tommy Rander & Håkan Sandblad (Ordfront, 1980)

På eftermiddagen lördagen den 1 mars 1986 träffar jag Karin för allra första gången. Det är dagen efter att Olof Palme skjutits ihjäl på Sveavägen i Stockholm. Jag är på väg uppför trappan till länsmuseet i Gävle där det ska vara en konsert med jazzgruppen Hawk On Flight. Karin är där med en gemensam vän och vi möts högst upp på den massiva stentrappan. De har just fått reda på att konserten är inställd på grund av mordet på statsministern.

Vi blir presenterade för varandra, tar i hand och hälsar artigt. Jag lägger först inte märke till så mycket mer än att hon är ovanligt lång och är klädd i postpunkiga kläder; mörka byxor, en bylsig tröja, några färgglada sjalar och en långrock. Rocken är prydd med en mängd olika band-, freds- och nej-till-kärnkraft-märken. Hon har dessutom en stor rufsig 80-talsfrisyr, lite för mycket smink, färgglada övertydliga smycken och en nytänd hemrullad cigg i mungipan. Hon har precis fyllt 18 år.

Karin känner väl till det lite udda band vi kommit för att se den här lördagen, vilket gör att jag trots allt uppmärksammar henne lite extra. Hawk On Flight var ett avancerat jazzfusionband från västkusten som liknades vid Weather Report. Inte direkt vad jag förväntar mig att en tonårig tjej ska lyssna på och ta till sig i första hand. Hon kommenterar bandets utveckling och medlemmar i detalj 9

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

9

09-08-03

11.23.53

och hänvisar både till Miles Davis och John Coltrane. Sen är det någonting med blicken, hållningen och det vackra leendet som denna självsäkra gåtfulla långa unga kvinna utstrålar, hon både ser ut och uppför sig som om hon vore betydligt äldre än 18 år.

När vi ses för första gången där på trappan ska jag strax fylla 26 år, har fast jobb och är sambo sen några år tillbaka.

Jag har en son som är drygt ett år och om någon månad även en dotter. Karin spelar trummor och jag är basist och genom vår gemensamma vän börjar vi ett år senare spela i samma band. Vi blir omgående goda vänner. Jag är den i bandet som fnyser när gitarristen säger att han hittat en duktig kvinnlig trummis. Kan tjejer spela trummor, undrar jag i min inskränkta fördomsfulla värld. Det kunde hon.

10

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

10

09-08-03

11.23.53

Enligt Rolling Stones Mick Jagger, Keith Richards, Charlie Watts och Ronnie Wood (Prisma förlag, 2006)

Bas och trummor har alltid ett speciellt förhållande i ett band. Själva dynamiken och grunden kommer därifrån.

Jag känner omedelbart drivet som basist och kontakten med Karin fungerar alldeles utmärkt, både när vi spelar och när vi inte gör det. Vi har kul tillsammans och vi har även en liknande musiksmak utanför repetitionerna. Jag känner mig oerhört bekväm i hennes närvaro och det blir aldrig tillgjort och konstruerat. Hon är ovanligt uppriktig och säger saker jag inte är van vid att höra från en tjej, som dessutom är så ung. ”Du, där spelade du väl fel, va? Och varför tycker du inte om den låten som jag föreslog att vi skulle spela? Lyssna lite mer på den så kanske du ändrar dig, jag har den på kassett som du kan få låna om du vill.”

Vårt band spelar i första hand bara för skojs skull och repertoaren består av coverlåtar från 1970-talet. De andra i bandet är fem år äldre än jag och har just passerat 30.

Karin är åtta år yngre än jag men ändå så fungerar kommunikationen så himla bra mellan oss. Hon har tidigare spelat med bland annat tre andra tjejer i en kvartett som kallade sig för Anastasia.

Efter ett tag ansluter även en kille som spelar Hammond-orgel till bandet och vi gör några spelningar på småkrogarna i stan och i regionen någon gång då och då.

11

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

11

09-08-03

11.23.54

Mest för att vi ska få dricka öl tillsammans. Karin och jag träffas i stort sett bara på repen på söndagarna.

Vi sitter i sunksoffan, som alla replokaler är utrustade med, i det gamla grisstallet på Sörby Urfjäll i utkanten av Gävle och fikar, röker och går igenom låtar, oftast Led Zeppelin, AC/DC eller annan hårdrock. Karin och jag får omedelbart en djupare själslig, då ogripbar kontakt. Karin är den första kvinna som jag blir riktigt god vän med på allvar och det är aldrig något sexuellt i luften. Jag imponeras över hur hon kan vara så klok, självständig och ha en så raffinerad musiksmak och verserat kulturintresse trots att hon inte ens fyllt tjugo. Ibland skjutsar jag henne hem i min gamla Volvo till Norra Slottsgatan där hon bor tillsammans med sin bror och pappa som är änkeman.

Jag jobbar som signalreparatör på SJ och på kvällarna går jag på Komvux. En kväll när vår klass är utkommenderad av vår svensklärarinna för att se Molières Den girige på teatern träffar jag Karin där. Hon har gått dit ensam på fredagskvällen ”bara för att jag inte hade något annat för mig”. Där någonstans börjar jag alltmer attraheras och fascineras av henne på mer än ett kompisplan.

Under en krogkväll när vi av en ren tillfällighet råkar vara på samma lokal, dansar vi tillsammans hejdlöst starkölsfulla till Austin-kvartetten The Fabulous Thunderbirds som spelas på stereon. Vi får höra kommentarer om att vi är lite för kramiga med varandra med tanke på att jag har två småbarn och en sambo hemma på Brynäsgatan.

Efter ett tag bestämmer sig Karin för att flytta till Göteborg. Jag separerar från min sambo. Vi möts återigen på krogen av en ren tillfällighet när Karin är på besök hemma i Gävle. ”Hej”, säger Karin och klappar mig på axeln strax inn12

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

12

09-08-03

11.23.54

an Fläskkvartetten ska kliva upp på den lilla scenen där i trängseln i den rökiga lokalen. Jag blir oerhört glad för jag har tappat bort min kompis i alkoholdimmorna. Karin har väntat på en kompis som aldrig dykt upp. Vi blir båda glada över att ses. Vi går fram till baren och köper varsin öl, hänger tillsammans och kollar på Fläskkvartetten som gör en bra och intressant konsert. När krogen stänger går vi automatiskt hem till hennes pappas lägenhet några hundra meter därifrån. Vi säger inte så mycket utan sliter av oss kläderna och hoppar ner i sängen i hennes gamla flickrum. Vi har sex.

Vi skiljs åt redan tidigt nästa morgon. Jag har lovat att hämta mina barn hos deras mamma. Karin sover tungt, men kvicknar till när jag ska gå och säger att hon tyckte om vår natt tillsammans. Jag blir lite generad. Ännu mer generad blir jag när jag möter hennes pappa på väg ut. ”Va, är det du?” säger han förvånat. Vi känner varandra. Han brukar vara lärarvikarie på Komvux och när Karin bodde i Gävle och vi spelade tillsammans träffades vi också flera gånger. Han ser inte riktigt bekväm ut. Jag skyndar mig ut i hallen, går ut och tar hissen ner till gatan. Cyklar hem och känner mig bakfull och övertygad om att det här inte ska stanna med ett one night stand. Karin kallar det då för ”vänskapsknull”.

Drygt sexton år senare ligger hon på gräsmattan i vår ofärdiga trädgård utanför vår nybyggda Fiskarhedenvilla som vi ritat själva med hjälp av en arkitekt, och är helt apatisk med svår dödsångest.

Det är lördagen den 10 juni 2006 och just den här dagen skulle vi ha sett Rolling Stones tillsammans på Ullevi i Göteborg. Första gången vi såg de brittiska veteranrock13

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

13

09-08-03

11.23.54

arna tillsammans var lördagen den 4 augusti 1990 på Eriksbergsvarvet på Hisingen, när vi var nyförälskade.

Karin brukade säga att det var den dagen som hon för första gången reflekterade över att hon var tillsammans med en kille på allvar. Den 4 augusti blev därför själva startdatumet för vårt förhållande som då pågått av och till under våren och försommaren samma år.

Karin dör i mina armar senare den sommaren. Under hennes sista dagar i chock och förtvivlan läser jag ”Enligt Rolling Stones” i den vinröda sjukhusfåtöljen intill hennes säng de få stunder hon har tillräckligt med ro i kroppen för att kunna sova och vila ordentligt.

Där på gräsmattan, denna väldigt vackra försommardag i juni, förstår hon för första gången på allvar att hon snart ska dö. Ett halvår tidigare fick hon diagnosen cancer i bukspottkörteln. En skiktröntgen kommer några dagar senare att visa att nu har cancern spritt sig till levern, mjälten, delar av skelettet och eventuellt även lungorna. Så allt hopp är ute. Karin förstår det som hon värjt sig mot under den korta sjukdomsperioden som pågått under vintern och våren 2006. Hon är nu svår att få kontakt med, och iklädd sin blåvitblommiga morgonrock från Hasseluddens Yasuragi ligger hon ibland direkt på gräset, ibland i hängmattan och ibland på soffan inne i vardagsrummet.

Hon har en tom melankolisk blick och gråter när hon hör Bill Withers ”Lovely Day” och Bonnie Raitts ”I Will Not Be Broken” ur stereon i vardagsrummet. Två artister som kom att prägla hennes sista tid.

Vår sexårige son Love springer omkring med sin kompis och leker fullständigt oberörd av att mamma tillbringar dagen helt utslagen. Han har sett henne sjuk hela året nu, så det tillhör hans vardag att mamma mår dåligt.

14

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

14

09-08-03

11.23.54

Att Rolling Stones, som vi hann se tre gånger tillsammans, har ställt in sin Bigger Bang-turné efter att Keith Richards ramlat ner från ett träd, är symboliskt. Jag har fortfarande kvar Karins biljett. Trots att den kostade 1 140 kronor plus 30 kronor i serviceavgift förmådde jag inte att lämna in den för att få pengarna tillbaka. Monterad inom glas och ram finns den framför mig nu när jag skriver det här (vån 3, rad 5, plats 3090). Karin älskade Rolling Stones.

Love var sex år, sju månader och tio dagar när han förlorade sin mamma Karin i cancer. Karin visste exakt hur det skulle bli för honom. Hon var sex år, sju månader och tjugoen dagar när hon förlorade sin mamma Birgitta i samma sjukdom.

15

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

15

09-08-03

11.23.54

Räddaren i nöden J.D. Salinger (Bonniers, Delfinserien 1982)

Räddaren i nöden, om 17-årige Holden Caulfield är på många sätt en väldigt typisk bok för en tonåring att läsa.

Men för Karin var böckerna en räddare i nöden på fullaste allvar. För hon levde i, med och för litteraturen hela sitt liv.

Ja, hon kanske till och med överlevde med hjälp av böckerna. Det var där hon fann sina sanna vänner, sin tröst och sin hjälp att leva vidare efter att ha förlorat sin mamma.

Sorg och utsatthet var för Karin ett genomgående tema ända sen hon var barn. Hon saknade ofta någon naturlig vän att umgås med utanför familjen och kände sig därför lite utanför. Hon har berättat om hur hon en gång blev övergiven av ett par kompisar i sju–åttaårsåldern ute på gården och hur smärtsamt det var när de inte ville leka med henne. Och senare hur några av hennes killkompisar i gymnasiet struntade helt i henne.

Långt senare när väl cancern hade slagit klorna i hennes kropp men innan hon fick tydliga symptom och en dia­ gnos, uttryckte sig denna känsla av utsatthet och sorg i en överdriven oro för sonen. Karin såg sig själv och sin egen skörhet i Loves beteende utan att kunna sätta ord på det. ”När jag ser min fina pojke så undrar jag hur han ska få det med kompisar och relationer. Och var kommer jag in i bilden? Vad kan jag göra för att han ska bli stark och ödmjuk och lycklig. En människa med empati men ändå 16

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

16

09-08-03

11.23.54

bra integritet. Hur gör jag honom lycklig och trygg? Just nu räcker det med bröstet, men hur blir det sen?”

Så funderar hon redan när vår son inte ens är två månader. Hon såg sig själv genom honom så många gånger och känner snarare sin egen känsla av utsatthet än hans genom honom.

Love var en framåt och omtyckt pojke på dagis. Både på Lilla bonden på Bondegatan på Söder i Stockholm och på Kardborren i Strömsbro i Gävle när vi flyttat dit. Men när Love börjar på sexårsverksamheten blir han omedelbart allra minst i skolan. Han är dessutom född i slutet av december så han är alltid yngst av barnen i sin årskull. Helt normalt drar han sig då något tillbaka i den nya och för honom betydligt tuffare miljön. När han står på skolgården med sin nya fina bandyklubba som han fått av Karin, och ser de stora pojkarna spela ställer han sig därför lite vid sidan om och tittar på istället för att kasta sig in i leken.

En för mig helt normal reaktion som kommer att gå över.

Men en situation som Karin hela tiden oroar sig för och försöker göra något åt.

När hon blivit diagnostiserad cancersjuk berättar hon att hon tror att en av Loves kompisar är rädd för henne för att hon är sjuk och därför inte vill följa med Love hem och leka. Det måste ha gjort oerhört ont.

Karin levde med böcker dygnet runt. Hon började arbeta i en bokhandel redan i tonåren och gjorde det resten av sitt liv. På fritiden hade hon alltid ett par, tre böcker på gång som hon läste. Hon uttryckte emellanåt att hon var ”läs-stressad” över alla böcker hon tyckte hon borde läsa men inte hann med. Men hennes läsning var alltid präglad av lust.

17

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

17

09-08-03

11.23.54

Driven av kärlek En bok om en missionärs äventyr i Colombia.

Bruce E. Olson (Libris, 1977)

Karin tittade nästan aldrig bakåt. När jag går igenom hennes saker efter hennes död hittar jag ett tidningsklipp om Anastasia, ett band hon spelade med i när hon var sexton år. Där ligger också en kassett med en inspelning som de gjorde i en studio den 25 och 26 maj 1985. ”Lifterskans sång” heter den första av två låtar. Hon spelade den aldrig för mig medan hon levde. Det var synd, jag gillar låten.

I ett annat sammanhang hittar jag i studions gästböcker några anteckningar som gjorts av Karin, då 17 år. ”Djävligt schyssta drums, Jocke!” har hon skrivit med sin starkt personliga handstil. ”Tjejrock, inte flickpop!” står det också väldigt stolt.

Kvinnliga trummisar var ovanligt på 1980-talet och är det fortfarande. Karins bror spelar också trummor och det var mycket tack vare honom som hon började spela i tonåren. Hon hinner rigga sitt mörkblå Pearl-trumset i vårt garage den sista sommaren då hon är sjuk och lär vår son några trumkomp. Jag har i dag trummorna nerpackade i källaren och hoppas och tror att Love en dag kommer att hitta fram till dem.

Den första bok jag hittar med anteckning i är från 1979, när Karin bara är elva år. Driven av kärlek, en bok om en missionärs äventyr i Colombia som hon sätter sitt namn i efter att ha fått den från Andreaskyrkan.

18

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

18

09-08-03

11.23.55

Drabbad av renhet En bok om Karin Boyes liv och diktning Margit Abenius (Albert Bonniers Förlag, 1951)

Det exemplar av boken Drabbad av renhet som tillhört Karins mamma står allra först och längst upp till vänster i Karins gamla sprängfyllda bokhyllor i Loves och mitt nya hem. Karin talade aldrig om sin mamma. Ett drygt år efter Karins död uppdagas det för mig på ett smärtsamt sätt varför. Hon levde hela tiden med ett ständigt inre tomrum efter sin mamma. Samtidigt mindes hon henne knappt och hann aldrig sörja färdigt eftersom hon hejdade den naturliga sorgeprocessen. Ett öde hon var rädd för att hennes egen son också skulle gå till mötes när hon förstod att hon själv skulle dö i samma sjukdom som sin mamma.

Vi besöker hennes mammas grav blott två gånger under alla våra år tillsammans. Båda gångerna på mitt initiativ.

En av gångerna när vi är på Skogskyrkogården i Gävle en snöblaskig novemberdag är hon märkbart irriterad. Efter mycket besvär i det blåsiga vädret lyckas vi till sist tända ett ljus, sen vill Karin bara snabbt gå därifrån. Jag minns det väldigt tydligt därför att jag har svårt att förstå varför vi inte bara kan stå där tysta en stund och tänka på hennes mamma. Hon går dit ensam en gång till strax efter det att hennes pappa dött 2004.

Men någonstans förstår jag att Karin ofta tänkte på sin mamma och levde med en frånvaro hon inte visste hur hon skulle hantera och reparera. Det och att så många påpe19

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

19

09-08-03

11.23.55

kade att hon var så lik sin mor gjorde att hon själv kände ett konstant orosmoln svävande över sig. Kan man veta intuitivt att ens dagar är räknade redan från start? Jag tror det.

20

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

20

09-08-03

11.23.55

Bellman En antologi av Göran Hassler Illustrationer av Peter Dahl (En bok för alla, 1990)

På försättsbladet till Bellman-antologin som gavs ut i samband med att Carl Michael Bellman skulle ha fyllt 250 år står det med Karins handstil: ”Till Anders under Göteborgsbesöket. Håll till godo!”

Att hon skrev så visar att Karin fortfarande såg mig som en vän i första hand i april det här året. Jag fick jobba hårt den våren för att Karin skulle ta emot min kärlek som slagit ner som en bomb inom mig. Det är inte svårt att förstå att hon var lite avvaktande. Jag skulle strax fylla trettio, var nyseparerad med två barn som bara var tre och fyra år gamla. Lite stukad och kantstött helt enkelt. Hon hade precis fyllt tjugotvå, just flyttat in i en andrahandstrea i Majorna i Göteborg med sin väninna och blivit trummis i tjejbandet Bitches Brew som hade spelningar med efterföljande roliga och röjiga fester runt om på västkusten.

Hon var helt enkelt på väg att etablera sig i Göteborg.

Hemstaden Gävle var för liten, hon ville prova sina egna vingar i en större stad. Så som en självständig och stark ung driven kvinna helt naturligt vill göra i den åldern.

Kanske kom jag in lite som ett hinder i hennes nyvunna frihet. Men jag var övertygad om att Karin var kvinnan i mitt liv sen den gången vi haft sex där i hennes gamla flickrum på Norra Slottsgatan.

Så jag sätter allt på ett kort och tar tåget till Göteborg en 21

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

21

09-08-03

11.23.55

påskfredag i april. Jag bara måste. Det är något som drar inom mig på ett självklart sätt och som gör resan oundviklig. Det är tågbyte i Hallsberg strax efter lunch. Min puls slår lite snabbare där på perrongen när jag tänker på Karin och hur jag ska bete mig när vi väl möts. Det här är före mobiltelefoner och internet. Vi hade bestämt dagen före när, var och hur vi skulle ses, sen var det inget mer med det. Hela resan ner till västkusten läser jag tidningar och böcker och lyssnar på kassetter i min gamla Sony Walkman, bland annat Fläskkvartettens ”Goodbye Sweden” och Rolling Stones ”Steel Wheels”. Just den svarta C90 TDK-kassetten med blåvit etikett hittar jag 17 år senare i garaget när jag säljer vårt hus efter Karins död.

Karin har inte tid att komma och möta mig på Göteborgs centralstation eftersom hon har en spelning. Jag tar mig till Plaza i hörnet Västra Hamngatan och Drottninggatan där Bitches Brew som bäst håller på och riggar och förbereder sig inför kvällens spelning. De andra brudarna i bandet är först lite avvaktande mot mig och förstår nästan mer än Karin själv vad jag är ute efter. Men jag får omedelbart hugga in och bära grejor. Det kommer jag att göra en hel del under det kommande året.

Det kommer mycket folk. Allt går bra. Bitches Brew spelar bland annat covers på Dan Reeds ”Tiger in a Dress” och Alannah Myles ”Black Velvet” och en del andra låtar som var heta vid den här tiden. Lätt nervösa inför varandra tar Karin och jag sen spårvagnen hem till Karl Johans­gatan.

Vi sitter och pratar långt in på morgontimmarna ända tills Karin tuppar av i soffan efter all whisky, öl och vin.

Karin ska upp och jobba på lördagen. Jag går upp och gör frukost åt henne innan hon kraftigt bakfull tar treans spårvagn till jobbet. Femton år senare kommer vår son att 22

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

22

09-08-03

11.23.55

så här förklara i en skrivbok på förskolan vad hans föräldrar är bra på: ”Pappa är bra på att göra frukost, mamma är bra på att spela 500.”

Jag kryper ner i sängen igen efter att hon gått. Jag är lycklig och ännu mer säker: Karin är mitt livs kärlek. Vi ligger inte med varandra den natten eller morgonen. När hon kommer hem från jobbet på lördagseftermiddagen står middagen på bordet och lägenheten är städad. Jag hoppas att få ligga med henne till sist, men hon är helt slutkörd och måste bara sova. Jag blir lite förundrad och vet inte vad jag ska göra, tar en promenad över Älvsborgsbron över till Hisingen. Tankarna virrar hit och dit. Är hon inte intresserad? Lite senare på kvällen knullar vi flera gånger innan vi drar ner på krogen Dojan och lyssnar på något av Göteborgs många sunkiga coverband. ”Jag älskar dig, Karin.” Jag minns när jag säger de fyra små orden första gången och jag säger det upprepade gånger till henne när jag hjälper henne att ta sig genom dödskampen sexton år senare. Jag säger det fortfarande varje dag för mig själv och tänker på att säga det i lite olika tonlägen. Om någon annan finns i närheten vill jag inte verka knasig.

Karin tyckte aldrig om att tala i telefon någon längre stund och hon tyckte inte alls om när jag ringde till henne på jobbet. För att hålla kontakten skrev vi brev till varandra.

Måndag kväll i sängen, Göteborg 18/6 1990 Anders, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är allvarliga saker vi håller på med, du är den första som på allvar sagt att du älskar mig, det tog djup intryck på mig, det kommer jag aldrig att glömma! Jag kan tyvärr inte säga det samma 23

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

23

09-08-03

11.23.55

riktigt än, inte som det känns just nu, men nånting håller på att hända med mig angående dig. Nåt som jag aldrig trodde skulle ske, nämligen att jag håller på att bli kär i dig. Så sent som i maj månad trodde jag inte det var möjligt, taskigt va?

Att gå så pass långt som vi gjorde utan att jag riktigt visste vad jag ville med dig. Men det är inte lätt, & var inte lätt, att stå emot när du är så omtänksam & underbar & ödmjuk.

När Karin kommer på besök till Gävle under sommaren och hösten är det som små högtidsstunder för mig. Dagarna innan hon ska komma städar jag och fixar så det finns ordentligt med mat hemma, eftersom det finns få saker som gör henne så uppåt och glad som god mat. Jag ser till att bädda rent i sängen med nytvättade lakan som till och med är manglade, eftersom jag vet hur mycket hon tycker om att få gå och lägga sig. Ja, det låter konstigt, men Karin tycker om att gå och lägga sig tidigt. Inte bara för att sova och ha sex. Hon tycker om att ligga och läsa. Hon njuter av att få sprida ut sig mellan lakanen, av att bara få ligga ner, allra mest om jag tar på henne också. På morgnarna går jag alltid upp först. Karin ligger gärna kvar och slappar.

När hon väl kommit upp ur sängen vill hon ha struktur på dagen. Om vi är i Gävle vill hon hälsa på sin pappa och hans kvinna, sin bror och sin farmor. Hon har ett väldigt speciellt förhållande till sin farmor som är den som gett henne det närmaste hon kommit moderlig kärlek. De spelar kort och bakar och gör sådant som hon kanske skulle ha gjort med den mamma hon alltid saknat.

Jag vet inte om jag över huvud taget nån gång har varit förälskad, kär har jag aldrig blivit i nån. Kan bero på att jag är så rädd för att kasta mig in i något utan skyddsnät eftersom 24

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

24

09-08-03

11.23.55

man gör sig illa då (i värsta fall) därav en skyddsmur med inpräntade tankar att ”det här var bara inbillning”, ”denna kille är inget för mig” osv fastän jag har tyckt att det varit trevligt att leka & egentligen varit förälskad ändå. Lättare att komma över ett svek med den inställningen från början att ”jag var ju egentligen aldrig förälskad” (fastän man kanske var det). Jag vet att mina känslor för dig blir säkrare & säkrare för varje dag.

När jag är i Göteborg promenerar vi i Slottsskogen, går på utställningar, shoppar eller tar elvans spårvagn till Komettorget för att vandra omkring i Bergsjöområdet.

Alltid med en medhavd matsäck. Någon gång åker vi till Saltholmen och tar båten ut till Brännö för att komma ut i skärgården.

Men det mesta av tiden är vi skilda åt. Karin i Göteborg och jag i Gävle eller i Stockholm.

Söndag morgon, Göteborg 30/9 1990 Hej du, det nästan bränner inom mitt bröst av min längtan efter dig. Har gjort en upptäckt denna vecka som har varit mer påtaglig än tidigare & det är att jag älskar dig, Anders.

Har kommit på det nu på sista tiden. Jag var aldrig direkt förälskad i dig i våras/somras. Kände mig kluven & osäker på mina egna äkta känslor men efter det tvivlet blev jag kär i dig & nu älskar jag dig. Jag hoppade liksom över det första förälsklingsstadiet & blev kär på en gång istället.

Om vi aldrig hade träffats, och om jag inte jobbat så för att få Karin att bli min, vad hade då hänt med henne? Hade hon levt kvar i sitt bohemliv i en sunkig liten lägenhet i Göteborg, fortsatt röka hemrullade cigarretter, druckit 25

Sundin_Kärlek i cancerns tid_20237.indd

25

09-08-03

11.23.56