9789146220282

Det är stora landskap och gruvor. Där arbetar många vi känner och deras barn. Barnen har inga skor, men de är friska, och gör som man säger. Dagarna är långa, med snedsol på truckar och glest utspridda stora kabelvindor.

De har gjort ett ras i berget. Där hämtar de sten. Dagarna går och de har slutat skriva hem.

5

Tidholm/Andersson.indd 5

09-06-09 08.26.19

Det är ett stort rum. Dit har några kommit från en förening. Nu ska de göra gymnastik. I den gamla skolan, i en by utan barn, med gräs på skolgården. Där ljuset viker av om vinterkvällarna. De hoppar på plintar och klänger i linor. De minns alltsammans, hur det en gång var.

De har ljusblå eller vita linnen. Läraren hette magister Majbritt. När det är slut går alla hem genom salarna med uppstoppade, oigenkännliga fåglar.

6

Tidholm/Andersson.indd 6

09-06-09 08.26.19

I en framtid där vi lever. Vi tänker oss dit genom sot och eld, genom nätter och mardrömmar. I slutet av den tiden går solen fortfarande upp och kråkorna lyfter från viadukten. Där under bor det folk. Längre bort står en skog av gamla kranar. Och det är varmt i luften efter ett regn. Här ligger min släpkärra. Lådan är borta, och båda hjulen. Vi ska gå och titta efter mat nere vid stranden.

7

Tidholm/Andersson.indd 7

09-06-09 08.26.19

På väggen en delvis nedriven tapet med liljor, gulaktig och smutsig. Framför den en soffa som är mycket lång, där sitter en överfet kvinna. En man i vit uniform står framför henne och beordrar henne att resa sig. Längre bort i samma rum har man samlats för information.

Någon har skrivit ett mycket oroande meddelande på tavlan. Ficklampor och filtar delas ut till familjerna.

8

Tidholm/Andersson.indd 8

09-06-09 08.26.19

Mehmed vet inte att man sprängde en bomb här en gång, och att sju personer dog. Kanske en åsna också. Nu säljer hans farbror fisk på samma ställe. Varje dag springer han ner till hamnen och hämtar. En agent från ett annat land brukar stå och röka intill telefonkiosken. De har börjat hälsa på varandra. En rosafärgad dimbank är på väg in längs kajen och högarna med slipers syns inte längre.

9

Tidholm/Andersson.indd 9

09-06-09 08.26.19

Det är vackert här om våren, när snöfläckar ligger kvar på berget och korparna ropar. Den tiden kan det nästan göra ont att vara här. En vanskött stugby i utkanten av området är tillhåll för några förvildade barn. De lever som de vill. När de hör en bil långt borta springer de som getter upp mot skogen. Men det finns ingen väg hit.

10

Tidholm/Andersson.indd 10

09-06-09 08.26.19

Han som rusar nedför trappan är Olof. Människor överallt i hallen stannar upp. Annika är redan på väg ut genom porten. Ingela har problem med väskan. De har mycket bråttom. På andra sidan glasväggen står svarta spretiga träd och silhuetterna av det nya centret mot en grå rosa himmel. Det är lite för stort allting. Även deras kläder ser ut att vara i fel storlek. Lampkronan i taket måste väga flera ton. Nu faller Olof.

11

Tidholm/Andersson.indd 11

09-06-09 08.26.19

De är åtta, nio stycken när de kommer ut ur skogen. De är på väg hem nu. Deras kläder är i trasor, skidor och stavar har gått av eller farit iväg utför branter. De har varit utan mat i många dagar. De som förlorat sina svärtade glas har bindlar för ögonen för att skydda sig. Detta blev inte det krig de tänkte sig den där kvällen på värdshuset.

12

Tidholm/Andersson.indd 12

09-06-09 08.26.19

En månlandare av typen JIX 157 kraschade en gång i öknen tre mil härifrån. Den har legat där i flera hundra år nu. Den är rostig och ingen kommer någonsin att återanvända den. Nino tror att det bor ödlor där. Vi ska gå dit och titta. Vi tar med oss hundarna.

13

Tidholm/Andersson.indd 13

09-06-09 08.26.19

Arkiven, rader av stora grå plåtskåp, breder ut sig i hela hangaren. En svag musik spelar. I bortre gaveln har portarna slagits upp och där strömmar ljus och människor in, stillsamt och högtidligt. De ska idag få veta något om sig själva. Fem veckor senare har taket störtat in, skåpen är uppbrutna och omkullvräkta och hela arkivet, guvernör K.F. Benguiats livsverk, ligger som snö över gatorna.

14

Tidholm/Andersson.indd 14

09-06-09 08.26.19

Han älskar mjuka tyger. Flossat ylle har han många meter av och han sitter några timmar varje dag på bordet och syr.

Tyget rinner över bordskanten som ett vattenfall, oändligt mjukt. Och på mattan växer en sjö. Där på stränderna går stora röda fåglar. När han har sytt färdigt står han länge i regnet och andas och hör dem ropa till varandra.

15

Tidholm/Andersson.indd 15

09-06-09 08.26.19

Allt man såg var öken, och himlen på väg att bli mörk.

Vi hade kommit för att skildra tomheten. Tomhet är det största. Men i många överambitiösa naturfilmer går man förbi detta självklara. Man tror sig tvungen att hitta liv därute, om så bara ödlor och saker som rasslar. Man jobbar och försöker så gott man kan. Kanske en fråga om överlevnad det också. Speakertexten blir till en sandorm som rör sig i underliga turer på ytan.

16

Tidholm/Andersson.indd 16

09-06-09 08.26.19

Ett hem kan bestå av något annat än möbler. Hos Björn och Camille finns ingenting alls. De vill ha det så. De tycker att de nakna kala väggarna är det vackraste som finns, särskilt den mot söder. Den har ett så fint ljus över sig tidiga vintermorgnar, innan solen har försvunnit bakom Avokadobergen.

17

Tidholm/Andersson.indd 17

09-06-09 08.26.19

På många av de gamla platserna var det tomt, knappt ett spår av det som varit. Barn hade fötts här, familjer hade vistats långa tider, ibland också djur. Men allt var borta nu. Kanske, om man tittade noga en liten hopsopad hög med halm. Men strax intill stod några kundvagnar och ett cykelställ, ett stånd där någon sålde armbandsklockor, två halvgamla pojkar som jämförde sina pistoler.

18

Tidholm/Andersson.indd 18

09-06-09 08.26.20

Bergen har linjer. De ser ut som kullar, men högt upp, nära molnen. Ja, några av dem är verkligen moln. Om eftermiddagen vrider sig ljuset och allt blir till silhuetter.

Vi brukade stå i fönstret och se, därefter gick vi in och åt någonting som du hade lagat. Det var vår bästa stund.

Strax därefter for jag till mitt arbete i stan och kom tillbaka först efter mörkrets inbrott. Så var det, alla dagar, utom en.

19

Tidholm/Andersson.indd 19

09-06-09 08.26.20

Tidholm/Andersson.indd 20

09-06-09 08.26.20

21

Tidholm/Andersson.indd 21

09-06-09 08.26.21

22

Tidholm/Andersson.indd 22

09-06-09 08.26.23

23

Tidholm/Andersson.indd 23

09-06-09 08.26.25

24

Tidholm/Andersson.indd 24

09-06-09 08.26.27